Rambeslut 2002/584/RIF om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan EU-länderna
Det förbättrar och förenklar rättsliga förfaranden för att påskynda återvändandet av personer från ett annat land inom Europeiska unionen (EU) som har begått ett allvarligt brott.
Den europeiska arresteringsordern ersätter utlämningssystemet. Den kräver att varje nationell rättslig myndighet med ett minimum av formaliteter och inom en fastställd tidsfrist erkänner och agerar på begäran av den rättsliga myndigheten i ett annat EU-land. En order innebär att man begär att en person överlämnas så att
Arresteringsordern tillämpas i följande fall:
Proportionerlig användning av arresteringsordern
EU-länderna måste ta hänsyn till följande (ej uttömmande lista):
När en individ har gripits måste han eller hon informeras om innehållet i arresteringsordern.
I vilka fall måste EU-länderna vägra att tillmötesgå en arresteringsorder?
Regler för att säkerställa processuella rättigheter i arresteringsorderförfaranden
Dessa omfattar följande:
Utrymme för förbättringar
Europeiska kommissionen antog sin första rapport om den europeiska arresteringsordern 2011. Kommissionen fann att även om den europeiska arresteringsordern var mycket framgångsrik när det gäller att hjälpa EU-länderna att bekämpa brottslighet, kunde flera områden förbättras ytterligare, bland annat
Kommissionen antog den fjärde genomföranderapporten om den europeiska arresteringsordern i juli 2020.
Det har gällt sedan den 7 augusti 2002 och EU-länderna måste vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta rambeslut senast den 31 december 2003.
Mer information finns här:
Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EUT L 190, 18.7.2002, s. 1).
Fortlöpande ändringar av rambeslut 2002/584/RIF har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder (EUT L 297, 4.11.2016, s. 1).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (EUT L 294, 6.11.2013, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 1.6.2012, s. 1).
Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om genomförandet sedan 2007 av rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om den europeiska arresteringsordern och överlämnande mellan medlemsstaterna (COM(2011) 175 slutlig, 11.4.2011).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).
Uttalanden enligt artikel 31.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 246, 29.9.2003, s. 1).
Senast ändrat 30.10.2020