Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen)

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Konvention 80/934/EEG om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980

VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN?

Genom konventionen upprättas enhetliga regler i fråga om tillämplig lag för avtalsförpliktelser inom EU.

VIKTIGA PUNKTER

Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser öppnades för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 för de 9 länder som då var med i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), numera EU. Det trädde i kraft den 1 april 1991. Därefter har alla nya EEG-medlemmar undertecknat konventionen. Samtidigt som Finland, Sverige och Österrike undertecknade konventionen utarbetades en konsoliderad version som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning 1998. En ny konsoliderad version offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning 2005, efter att 10 nya länder anslutit sig till Romkonventionen.

I alla EU-länder utom Danmark ersattes konventionen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I-förordningen). Romkonventionen är fortfarande tillämplig i Danmark. Den fortsätter att gälla för avtalsförpliktelser som ingicks före Rom I-förordningens ikraftträdande.

Konventionen gäller för avtalsförpliktelser i fall då ett val ska göras mellan inhemsk lag i olika länder – även om den lagstiftning som avses finns i ett land som inte är part – med undantag för

• frågor som rör fysiska personers rättsliga status och rättskapacitet,
• avtalsförpliktelser som rör arv och testamente, makars förmögenhetsförhållanden och andra familjeförhållanden,
• förpliktelser som rör överlåtbara värdepapper (växlar, checkar, löpande skuldebrev, etc.),
• skiljedomsavtal och avtal om val av domstol,
• frågor som omfattas av reglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer,
• frågan om en mellanman kan binda sin huvudman i förhållande till tredje man, eller om ett organ för ett bolag, en förening eller en annan juridisk person kan binda bolaget, föreningen eller den juridiska personen i förhållande till tredje man,
• bildande av ”truster” och frågor som rör organiseringen av ”truster”,
• bevisfrågor och processuella frågor,
• försäkringsavtal som täcker risker inom EU-ländernas territorium (gäller ej återförsäkringsavtal).

De parter som undertecknar ett avtal kan välja vilken lag som ska tillämpas för hela eller delar av detta avtal och vilken domstol som är behörig vid tvist. Parterna kan när som helst komma överens om att en annan lag ska vara tillämplig (principen om lagval genom avtal).

Om parterna inte uttryckligen har valt tillämplig lag omfattas avtalet av lagen i det land som det har närmast anknytning till enligt, exempelvis, den plats där den part som ska utföra den prestation som anges i avtalet har sin hemvist eller centrala förvaltning, eller den plats där denna part har ett huvudsakligt verksamhetsställe eller annat verksamhetsställe.

Dock gäller följande:

• När avtalet avser en sakrätt i fast egendom antas avtalet ha närmast anknytning till det land där den fasta egendomen är belägen.
• Avtal om godstransport antas ha närmast anknytning till det land där platsen för lastning eller lossning är belägen eller till det land där avsändaren har sitt huvudsakliga verksamhetsställe.

För att skydda konsumenternas rättigheter ska lämpliga villkor, i enlighet med principen om skydd av den svagare parten, tillämpas vid leverans av varor eller utförande av tjänster åt en person. Om inte parterna beslutar annat omfattas dessa avtal av lagen i det land där konsumenten är bosatt. Inte under några omständigheter får valet av lag innebära en nackdel för konsumenten eller frånta konsumenten det skydd som beviljas konsumenten enligt en mer fördelaktig lag i det land där vederbörande är bosatt. Dessa bestämmelser ska varken tillämpas på transportavtal eller på avtal om utförande av tjänster i ett annat land än det där konsumenten är bosatt.

Anställningsavtal ska omfattas av

• lagen i det land där den anställde vanligtvis utför sitt arbete, eller
• lagen i det land där det verksamhetsställe genom vilket vederbörande anställdes är beläget, eller
• lagen i det land till vilket avtalet har närmast anknytning.

Om parterna väljer en annan tillämplig lag för avtalet, får detta inte medföra att den anställde berövas det skydd som vederbörande annars skulle tillförsäkras.

VILKEN PERIOD GÄLLER KONVENTIONEN FÖR?

Den har gällt sedan den 1 januari 1991.

HUVUDDOKUMENT

Konvention 80/934/EEG om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 266, 9.10.1980, s. 1)

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 4.7.2008, s 6).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 593/2008 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (konsoliderad version) – Första protokollet om domstolens tolkning av 1980 års konvention (konsoliderad version) – Andra protokollet om domstolens behörighet att tolka 1980 års konvention (konsoliderad version) (EUT C 334, 30.12.2005, s. 1)

Konvention om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980, samt till det första och det andra protokollet angående domstolens tolkning av den konventionen (EGT C 15, 15.1.1997, s. 10)

Konvention 92/529/EEG om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens tillträde till konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, öppnad för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 (EGT L 333, 18.11.1992, s. 1)

Senast ändrat 10.09.2018