Nära samarbete mellan EU:s tullförvaltningar (Neapel II-konventionen)

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar

VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN?

• Konventionen ersätter och stärker den ursprungliga Neapel-konventionen från 1967.
• Den omfattar ömsesidigt bistånd och samarbete mellan nationella myndigheter när det gäller förebyggande, utredning och lagföring av vissa överträdelser av Europeiska unionens tullbestämmelser och nationella tullbestämmelser.

VIKTIGA PUNKTER

• EU-ländernas myndigheter måste samarbeta med varandra för att framgångsrikt ta itu med tullbedrägerier och gränsöverskridande handel och åtala och straffa gärningsmännen.
• EU:s tullar inkluderar jordbruksavgifter, harmoniserade punktskatter på alkohol, tobak och mineralolja och omsättningsskatt på import från länder utanför EU. Konventionen omfattar inte moms.
• Konventionen gäller nationella tullbestämmelser inklusive sådana som rör narkotika, vapen och barnpornografi, samt icke-harmoniserade punktskatter.
• Konventionen reglerar ”överträdelser” i vid bemärkelse, inklusive försök till överträdelser och alla former av deltagande, såsom anstiftan och att vara inblandad som medbrottsling, samt samröre med en kriminell organisation och penningtvätt.
• Ömsesidigt bistånd mellan tullmyndigheterna ges efter en begäran om information, övervakning, utredning eller delgivning; eller på eget initiativ, utan föregående begäran, inklusive dold övervakning och spontant lämnad information.
• Begäran utväxlas normalt mellan de centrala samordningsenheter som utsetts inom varje nationell tullmyndighet.
• Begäran görs i princip skriftligt och anger anledningen till begäran, relevanta fakta och vilka regler och lagstiftning som gäller. I nödsituationer accepteras dock att begäran lämnas muntligt, men den måste då bekräftas skriftligen så snart som möjligt.
• Tullmyndigheterna måste förse varandra med nödvändigt personal- och planeringsstöd när de samarbetar i gränsöverskridande ärenden såsom
  • förföljande av personer som flyr över en gräns,
  • gränsöverskridande övervakning,
  • hemliga utredningar,
  • gemensamma specialutredningsgrupper,
  • kontrollerade leveranser – olagliga leveranser som inte beslagtas vid gränsen, men spåras till sin slutdestination.
• Gränsöverskridande samarbete fokuserar på narkotika, vapen, ammunition, sprängämnen, kulturföremål, farligt och giftigt avfall, kärnmaterial och utrustning för biologiska och kemiska vapen.

Administrativt samarbete inom närliggande områden

Utöver samarbetet enligt Neapel-konventionen, har EU-ländernas myndigheter ett nära samarbete rörande så varierade områden som punktskatter, organiserad brottslighet, penningtvätt, narkotika, vapen och transport av avfall. De samarbetar också för att säkerställa att det inte sker några överträdelser av EU:s tull- eller jordbrukslagstiftning.

VILKEN PERIOD GÄLLER KONVENTIONEN FÖR?

Konventionen har tillämpats sedan 23 juni 2009.

HUVUDDOKUMENT

Rådets akt av den 18 december 1997 om upprättande av konventionen, upprättad på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (98/C 24/01) (EGT C 24, 23.1.1998, s. 1).

Konvention upprättad på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998, s. 2–22).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen (EGT L 82, 22.3.1997, s. 1–16).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 515/97 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Förklarande rapport om konventionen upprättad på grundval av artikel K3 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (Antagen av rådet den 28 maj 1998) (EGT C 189 (EGT C 189, 17.6.1998, s. 1–18).

EU:s Strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen (SALW) och ammunition till dessa, Europeiska unionens råd, Bryssel, 13 januari 2006.

Rådets beslut 2008/39/RIF av den 6 december 2007 om Bulgariens och Rumäniens anslutning till konventionen av den 18 december 1997, upprättad på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EUT L 9, 12.1.2008, s. 21–22).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1–98).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets förordning (EU) 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EUT L 121, 8.5.2012, s. 1-15).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets beslut 2016/979 av den 20 maj 2016 om Kroatiens anslutning till konventionen upprättad på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EUT L 161, 18.6.2016, s. 35–36).

Senast ändrat 14.11.2016