Schengenområdet

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Schengenregelverket – Avtal mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna

Schengenregelverket – Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna

VILKET SYFTE HAR SCHENGENOMRÅDET?

• Syftet är att medborgare i Europeiska unionen (EU) ska kunna passera de inre gränserna mellan EU:s medlemsländer utan att genomgå person- eller passkontroller.
• Att öppna de inre gränserna är ena sidan av Schengenmyntet. Den andra är att garantera medborgarnas säkerhet. Detta innebär att skärpa och tillämpa enhetliga kriterier för kontroll av medborgare från länder utanför Schengenområdet som reser in i EU vid den gemensamma yttre gränsen, utveckla samarbetet mellan gränskontrolltjänstemän, nationell polis och rättsliga myndigheter samt använda sofistikerade system för informationsutbyte.
• Schengenregelverket har ändrats i takt med att nya länder har anslutit sig till området, och ny EU-lagstiftning har införlivats i det.

VIKTIGA PUNKTER

Samarbete

Schengensamarbetet var ursprungligen en plan mellan ett fåtal regeringar men har gradvis utvecklats till ett verkligt EU-politikområde.

• 1985. Belgien, Västtyskland, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna (fem av de dåvarande tio länderna i Europeiska ekonomiska gemenskapen, i dag EU:s medlemsländer) undertecknar ett avtal i staden Schengen i Luxemburg om att gradvis avskaffa kontrollerna vid de gemensamma gränserna.
• 1990. Samma fem länder undertecknar Schengenkonventionen, som ett komplement till avtalet, som innehåller åtgärder och skyddsmekanismer för att genomföra politiken med slopade inre gränskontroller.
• 1995. De sju deltagande EU-medlemsländerna inleder genomförandet av Schengenagendan.
• 1997. Genom Amsterdamfördraget fördes Schengenregelverket in i EU:s rättsliga ram.

Medlemskap

• Schengenområdet startade med fem grundande medlemmar, men omfattar nu alla medlemsstater – med undantag av Bulgarien, Irland, Cypern och Rumänien – tillsammans med fyra länder i Europeiska frihandelssammanslutningen: Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.
• Sedan den 1 januari 2023 har personkontroller vid de inre land- och sjögränserna mellan Kroatien och de andra länderna i Schengenområdet upphävts och Schengenregelverket har börja gälla fullt ut för Kroatien (rådets beslut (EU) 2022/2451).

Interna gränskontroller i praktiken

• Vem som helst, oavsett nationalitet, får passera en inre gräns inom Schengenområdet utan kontroll.
• De nationella myndigheterna får genomföra stickprovskontroller antingen vid gränsen eller i gränsområden om detta sker på grundval av allmän information och erfarenhet och inte innefattar systematiska passkontroller.
• Enskilda personer måste medföra vissa resehandlingar beroende på om de är EU-medborgare, familjemedlemmar från länder utanför EU eller medborgare i länder utanför EU.
• Ett Schengenland får i undantagsfall införa gränskontroller, inledningsvis i upp till 30 dagar, om ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten föreligger. Landet måste då informera övriga Schengenländer, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen och allmänheten.

Yttre gränser

Schengenområdet har successivt skärpt kontrollerna vid de yttre gränserna och konsoliderat dessa i ett samlat regelverk. Dessa regler omfattar nu

• hur kontroller av personer som passerar EU:s yttre gränser bör utföras i enlighet med kodexen om Schengengränserna.
• harmoniseringen av inresevillkoren med en gemensam viseringspolitik och regler om viseringar för kortare vistelse (upp till tre månader),
• utökat polissamarbete som omfattar rätten att göra efterforskningar och förfölja brottslingar över gränserna,
• förstärkning av det rättsliga samarbetet genom ett snabbare utlämningssystem och överföring av domar mellan olika jurisdiktioner.

Schengens informationssystem (SIS)

Denna storskaliga databas

• stöder yttre gränskontroller och samarbete inom brottsbekämpning mellan Schengenländerna,
• inrättades 1995 och har därefter utökats, senast 2018 med anledning av de nya migrations- och säkerhetsutmaningarna,
• innehåller information om
  • misstänkta brottslingar,
  • personer som kanske inte har rätt att resa in i eller stanna kvar i EU,
  • försvunna personer,
  • stulen, bortförd eller försvunnen egendom,
• används av nationella myndigheter med ansvar för
  • gränskontroller,
  • polis- och tullkontroller,
  • allmänna åtal som avser ett brottmålsförfarande och rättsliga utredningar som föregår ett åtal,
  • viseringar och uppehållstillstånd,
• kan nås av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete och Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning.

Informationssystemet för viseringar (VIS)

Informationssystemet för viseringar gör det möjligt för Schengenländerna att dela uppgifter om viseringar, framför allt ansökningar om visering för kortare vistelse. I likhet med Schengens informationssystem hanteras VIS av EU:s byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa).

Villkor för medlemskap

Länder som ansöker om att bli medlemmar i Schengenområdet måste uppfylla vissa villkor och kunna

• kontrollera sina yttre gränser och utfärda enhetliga Schengenviseringar,
• samarbeta med andra nationella brottsbekämpande myndigheter för att säkerställa en hög säkerhetsnivå,
• tillämpa de gemensamma Schengenreglerna (det så kallade Schengenregelverket), som till exempel rör utförande av kontroller av land-, sjö- och luftgränser, utfärdande av viseringar, stöd till polissamarbete och skydd av personuppgifter,
• använda Schengens informationssystem.

DATUM FÖR IKRAFTTRÄDANDE

Schengenavtalet, som ursprungligen omfattade sju medlemsländer, trädde i kraft den 26 mars 1995, då de inre gränskontrollerna avskaffades.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Schengenområdet (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Schengenregelverket – Avtal mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna, (EUT L 239, 22.9.2000, s. 13).

Schengenregelverket – Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EUT L 239, 22.9.2000, s. 19).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2019/817 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 312, 7.12.2018, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 (EUT L 312, 7.12.2018, s. 14).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (EUT L 312, 7.12.2018, s. 56).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 303, 28.11.2018, s. 39).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013, s. 27).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 16.01.2023