Språkanvändning i konsumentinformation
Språkanvändningen behandlas i olika bestämmelser i EU-lagstiftningen. Dessa bestämmelser är mycket stränga när det t.ex. gäller en produkt som kan vara farlig. Syftet med lagstiftningen om språkanvändning är att på lämpligt sätt informera konsumenten och främja flerspråkig information men samtidigt garantera medlemsstaternas frihet i språkfrågor.
RÄTTSAKT
Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 10 november 1993 om språkanvändning i konsumentinformation i gemenskapen [KOM (93)456 slutlig - Ej offentliggjort i EUT].
SAMMANFATTNING
Kommissionen påpekar i meddelandet att konsumentinformation om kvaliteten och egenskaperna hos de varor och tjänster som erbjuds är en rättighet.
I meddelandet finns en översikt över nationella bestämmelser och EU-bestämmelser om språkanvändning i konsumentinformation. Följande punkter tas upp:
I meddelandet lägger kommissionen vidare fram förslag om hur konsumentinformationen kan förbättras.
Beroende på vilka ämnen som behandlas och vilka mål som eftersträvas finns det olika bestämmelser i EU-lagstiftningen. I vissa fall hänvisas det uttryckligen till språkanvändning. Det är fallet när det gäller vin, försäljning av läkemedel och märkning av tobaksprodukter. I andra fall är medlemsstaterna skyldiga att fastställa bestämmelser. Sålunda måste märkning av livsmedel och näringsämnesmärkning ske på ett språk som köparna "lätt kan förstå". Det kan också vara så att språkfrågan inte alls tas upp, som i fallet med vilseledande reklam eller konsumentkrediter (es de en fr), eller att medlemsstaterna får bestämma om språkkrav ska införas (leksakers säkerhet, kosmetika (es de en fr)).
Det finns ett tydligt försök till harmonisering i de tekniska harmoniseringsdirektiven om vissa industriprodukter, men i EU-lagstiftningen finns ingen systematisk strategi för språkanvändning. Därav följer ibland vissa tolkningsproblem, särskilt i fråga om begreppet språk som köparna "lätt kan förstå".
Denna brist på samstämmighet beror delvis på den mångfald ämnen som behandlas (livsmedel, kosmetika, paketresor, leksakers säkerhet, finansiella tjänster m.m.). Den kan också förklaras genom de begränsningar som följer av EEG-fördraget, eftersom de bestämmelser som innehåller språkkrav kan betraktas som ett hinder för principen om fri rörlighet för varor och tjänster. En jämvikt måste alltså uppnås mellan skyddet av den fria rörligheten å ena sidan, och konsumenternas hälsa och säkerhet å andra sidan. En förenkling av EG:s bestämmelser om språkkrav är också önskvärd.
De strategier som medlemsstaterna följer skiftar, eftersom språkfrågan inte ser likadan ut i alla medlemsstaterna. Mer än hälften av medlemsstaterna har dock ansett det nödvändigt att informera konsumenterna på deras eget språk.
När det i EU-lagstiftningen föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att fastställa språkkrav till förmån för konsumenterna, används denna möjlighet på det hela taget i mycket begränsad omfattning.
I meddelandet betonas att information som är svår att läsa och förstå kan få mycket skadliga konsekvenser för konsumenternas hälsa och säkerhet. Livsmedel är ett bra exempel: för personer med allergi, diabetes eller särskild kosthållning, kan en dålig förståelse av märkningen få allvarliga följder för hälsan. På samma sätt kan användningen av elektriska apparater (es de en fr) utgöra en fara, om översättningen av bruksanvisningen är ofullständig.
I meddelandet påminner kommissionen också om att alla konsumenter berörs, även barn, som inte nödvändigtvis är flerspråkiga.
Utifrån den analys som läggs fram i meddelandet föreslår kommissionen en välavvägd strategi, i vilken följande punkter måste beaktas:
Kommissionen föreslår inom ramen för denna nya strategi följande fem diskussionspunkter:
Rättspraxis
I EU-lagstiftningen uppmuntras användning av flerspråkig information med stöd av rättspraxis (se nedan dom i målet "Peeters" om saluföring av livsmedel och mål C-33/97/2 om märkning av varor).
Det anses också att man i nationell lagstiftning ska tillåta användning av främmande ord, t.ex. i fråga om märkning av varor, om informationen till konsumenten blir tydligare på det sättet eller om uttrycket bara finns på originalspråket (Svar från Frederik Bolkestein på kommissionens vägnar med anledning av parlamentsledamot Bruno Gollnishs skriftliga fråga P-3785/02).
ANKNYTANDE RÄTTSAKTER
Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - En ny ramstrategi för flerspråkighet [KOM/2005/0596 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].
Det är första gången kommissionen lägger fram ett särskilt meddelande om flerspråkighet. Syftet med denna politik är att ge medborgarna tillgång till Europeiska unionens lagstiftning, förfaranden och information på deras egna språk. I meddelandet föreslås också åtgärder för att uppmuntra språkinlärning och främja språklig mångfald hos medborgarna. Arbetstagare med goda språkkunskaper främjar den ekonomiska utvecklingen, eftersom sådana arbetstagare lättare kan arbeta eller studera i en annan medlemsstat.
Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet - Årlig politisk strategi för 2005 [KOM(2004) 133 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]. Att tio nya länder ansluter sig till unionen i maj 2004 innebär för EU en språklig utmaning om man vill att informationen ska nå fram till medborgarna i de nya medlemsländerna. Detta får också betydande ekonomiska effekter för unionen. Anslagen för 2005 för utarbetande och spridning av meddelanden om offentlig upphandling i supplementet till EUT kommer att öka med tre miljoner euro, vilket innebär att totalbeloppet blir 32,5 miljoner euro.
Rådets resolution av den 17 december 1998 om bruksanvisningar för tekniska konsumentvaror [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 411 av den 31 december 1998]. Rådet hade uppmanat medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna att fortsätta arbetet med att lämna information som är språkligt begriplig för konsumenterna. Exempelvis bör bruksanvisningarna för tekniska konsumentvaror vara skrivna på landets egna officiella språk eller på ett annat språk som är lätt att förstå i den region där produkten säljs. Detta gäller också varor som kommer från länder och områden utanför gemenskapen. Rådet och kommissionen följer domstolens rättspraxis, t.ex. mål C-33/97/2 om märkning och presentation av produkter.
I november 1993 lade kommissionen även fram ett tolkningsmeddelande om språkanvändning vid livsmedelsförsäljning till följd av domen i målet "Peeters" [KOM(93) 532 slutlig].
Senast ändrat den 26.07.2006