Anpassning till klimatförändringen

Genom den här grönboken inleds ett samråd om inriktningen på EU:s politik i fråga om Europas anpassning till klimatförändringen. I den fastställs både varför åtgärder måste vidtas och relevanta riktlinjer.

RÄTTSAKT

Europeiska kommissionens grönbok av den 29 juni 2007 om anpassning till klimatförändringar i Europa: tänkbara EU-åtgärder [KOM(2007) 354 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

I den här grönboken ger kommissionen en bred överblick över de gemenskapsåtgärder som ska vidtas för EU:s anpassning till klimatförändringen. Den innehåller också flera frågeställningar så att intressenter kan avgöra om de anser att kommissionen slagit in på rätt väg, framföra egna synpunkter om EU:s prioriteringar och kanske presentera egna idéer. Bidragen och svaren i fråga om grönboken måste lämnas in före den 30 november 2007 och kommer att användas av kommissionen som underlag för att bestämma den framtida inriktningen.

Målet för EU:s politik är att mildra påverkan av klimatförändringen genom att begränsa den genomsnittliga globala temperaturökningen till 2 % jämfört med de nivåer som rådde före industrialiseringen. Detta kommer att kräva kraftiga minskningar av utsläppen av växthusgaser i likhet med vad som sades i EU:s strategi för klimatbekämpning och som Europeiska rådet fastställde i mars 2007.

Europa måste anpassa sig

Vissa nivåer av klimatförändring går dock inte att undvika med kraftiga följder som stigande temperatur och ökade nederbördsmängder, vattenbrist och fler stormar. För att ta itu med följderna av dessa naturfenomen måste åtgärder för att begränsa effekterna kompletteras med anpassningsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara inriktade lika mycket på dagens förändringar som kommande och förväntade förändringar.

Grönboken nämner särskilt följande effekter av den globala uppvärmningen: torka, översvämningar, minskad åtkomst till rent dricksvatten, minskad biologisk mångfald, försämrade ekosystem, ökad risk för svält, tvingade förflyttningar av människor beroende på höjda vattennivåer i deltaområden samt påverkan på hälsan på grund av mer ofta förekommande extrema vädersituationer och sjukdomar som beror på klimatförhållanden.

I Europa har medeltemperaturen ökat med nästan en grad under det senaste decenniet, vilket redan lett till förändrade nederbördsmängder; vissa områden får mer regn och snö, medan andra oftare drabbas av torkperioder. De mest sårbara områdena är södra Europa och Medelhavsbassängen, bergsområden, kustområden, tättbefolkade flodslätter, Skandinavien och det arktiska området.

Klimatförändringen kommer också att i mycket hög utsträckning påverka ekonomiska sektorer som är beroende av klimatförhållanden, i första hand jord- och skogsbruk, fiske, turism i strand- och bergsområden, hälso- och sjukvårdstjänster, finansiella tjänster samt försäkringsbranschen. Energisektorn och energiförbrukningen kommer också att påverkas, främst av det skälet att det kommer att finnas mindre vattenmängder för att driva kraftverksdammar och för att kyla värme- och kärnkraftverk i områden som kommer att drabbas av högre temperaturer och lägre nederbördsmängder och mindre snötäcken samt de risker energiinfrastrukturen kommer att utsättas för till följd av stormar, översvämningar och den ökade efterfrågan på el för att driva luftkonditioneringar.

Omedelbara åtgärder för att anpassa EU till klimatförändringen kommer att vara billigare än att åtgärda följderna av den. Detta påstående får stöd i Stern-rapporten och resultaten från undersökningar som GFC utfört inom ramen för Peseta-projektet. Vi måste därför genast inleda anpassningsarbetet för de följder det finns tillräckligt säkra prognoser för.

Alla, både vanliga medborgare och beslutsfattare, både i den privata och offentliga sfären, kan spela en roll i fråga om anpassningsåtgärderna. Åtgärderna bör vidtas på den nivå där de gör mest nytta och vara av kompletterande art, framförallt mellan myndigheter. På nationell nivå bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att förbättra katastrof- och krishantering och då i första hand riskförebyggande åtgärder (genom kartläggning av sårbara områden) och snabba insatser när en katastrof inträffar, samt åt att förbättra anpassningsstrategier. På regional nivå är fysisk planering viktig för anpassning till klimatförändringen, medan åtgärderna på lokal nivå bör inriktas på praktisk landanvändning och teknik för markförvaltning och på att öka medvetenheten. Det är dock svårt att generalisera dessa exempel, eftersom de enskilda medlemsstaterna delar upp ansvarsområdena på olika sätt.

På EU-nivå finns fördelen av ett integrerat och samordnat tillvägagångssätt, som omfattar flera politikområden där EU kan utöva betydande inflytande, vilket gör det möjligt att ta itu med gränsöverskridande konsekvenser.

Anpassning: EU vidtar åtgärder

Det finns fyra områden där åtgärder kan vidtas på gemenskapsnivå: tidiga åtgärder i EU under förutsättning att det finns tillräckliga kunskaper, integration av anpassning i EU:s externa relationer, förbättrade kunskaper där det finns kunskapsluckor samt deltagande från samtliga intressenter i utarbetandet av anpassningsstrategier.

När det gäller det första området bör tidiga åtgärder vidtas för att integrera anpassningen till klimatförändringen i lagstiftningen och ett antal strategier. Integrationen kommer att vara inriktad på områden som redan är drabbade eller kommer att drabbas mycket hårt av klimatförändringen, till exempel jord- och skogsbruk, transporter, hälso- och sjukvård, vattenfrågor, fiske, ekosystem och biologisk mångfald, samt på frågor som täcker flera områden, som konsekvensbedömningar och skydd av civilbefolkningen. Samtidigt kommer dock anpassningen att skapa nya tekniska och utvecklingsrelaterade möjligheter inom industrin, tjänster och energiteknik.

Tidiga åtgärder för att integrera anpassningen i gemenskapens finansieringsprogram och gemenskapsfinansierade projekt är också möjligt, framförallt i fråga om infrastrukturprojekt. Detta gäller program och projekt som antagits inom bl.a. sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska socialfonden, Europeiska fiskerifonden samt Life+.

Nya strategiska insatser kan också realiseras omedelbart. Före slutet av 2009 planerar kommissionen exempelvis en systematisk undersökning av hur klimatförändringen kommer att påverka EU:s samtliga politikområden och lagstiftning samt en uppföljning med ytterligare åtgärder. Utsikterna för teknisk utveckling i samband med anpassningen bör undersökas i nära samarbete med den privata sektorn. Det kommer att behövas ytterligare medel för att åtgärda skador som beror på klimatet, och därför måste försäkringsbranschen och sektorn för finansiella tjänster hitta innovativa lösningar.

Inom det andra området anser kommissionen att EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik spelar en viktig roll, vilket även gäller bilaterala och multilaterala relationer trots de olika situationer som partnerländerna står inför. Utvecklingsländerna är mycket sårbara och de fattigaste länderna kommer att drabbas hårdast. Det åligger därför de utvecklade länderna, eftersom de historiskt sett ansvarar för de mesta av de växthusgaser som lagrats i atmosfären, att stödja de fattigaste ländernas anpassning genom att dela med sig av erfarenheter och genom att använda strategier för fattigdomsbekämpning, planering, budgetering och befintliga partnerskap. Stödet skulle kunna lämnas inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, EU:s handlingsplan för klimatförändringar och utveckling och den globala klimatförändringsalliansen.

Man bör eftersträva ökat samarbete och utökad dialog med grannländerna, framförallt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, och med industriländer som står inför problem som liknar EU:s problem. Slutligen bör man även utveckla handel med hållbara varor och tjänster, i synnerhet miljöteknik.

På det tredje området anser kommissionen att om man antar ett integrerat, sektorsövergripande och holistiskt tillvägagångssätt inom forskningen kan man minska de tvivel som finns kring prognosernas exakthet, vilken påverkan klimatförändringen får samt anpassningsåtgärdernas kostnader och fördelar. Kommissionen rekommenderar att forskningen bör inriktas på att utveckla omfattande och integrerade metoder, indikatorer och långsiktiga modeller, på att förbättra regionala och lokala prognoser samt tillgången till befintliga data, på att djupanalysera hur klimatförändringen påverkar ekosystem och deras förmåga att motstå sådana effekter, på att ta fram informationssystem och stärka banden mellan europeiska forskare och forskarkolleger från övriga världen.

I fråga om det fjärde området anser kommissionen att det är nödvändigt att upprätta en strukturerad dialog med de parter och delar av det civila samhället som är engagerade i Europas behov av att anpassa sig. Det gäller framförallt representanter för de sektorer som är mest berörda av klimatförändringen. Kommissionen överväger att inrätta en europeisk rådgivande grupp som skulle bestå av beslutsfattare, vetenskapsmän och representanter från organisationer från det civila samhället som skulle ha till uppgift att kommentera det arbete som utförs av några arbetsgrupper som verkar under kommissionens överinseende.

See also