Förberedelser inför strategin för en hållbar användning av naturresurser

Europeiska unionen anger huvudprinciperna för hur en europeisk strategi för att minska resursanvändningens miljöeffekter kan fastställas, på grundval av naturresursernas tillstånd och den gällande politiken.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 1 oktober 2003: "Mot en temainriktad strategi för hållbar användning av naturresurser" [KOM(2003) 572 - Ej offentliggjord i EUT].

SAMMANFATTNING

Utvinningen och användningen av naturresurser påverkar miljön på ett sätt som gör det nödvändigt att utarbeta en övergripande strategi för hållbar användning av dessa resurser.

Därför beskriver kommissionen i detta meddelande huvudaspekterna av en framtida temainriktad strategi som har till syfte att upprätta en ram och fastställa åtgärder som möjliggör en hållbar användning av naturresurserna utan fortsatt miljöförstöring och som samtidigt beaktar Lissabonstrategins mål.

För att en sådan strategi ska vara effektiv måste den ta hänsyn flera olika aspekter: själva naturresurserna, effekterna av människans verksamhet och de åtgärder som redan vidtagits.

Naturresurserna är av många olika slag och kan delas upp på följande kategorier: råvaror (till exempel mineraler och biomassa), element i vår miljö (vatten, luft och jord), flödesresurser (till exempel vindkraft, geotermisk energi och solenergi) och det fysiska utrymme som krävs för att producera eller underhålla de andra resurserna. De olika resurserna kan också delas upp i förnybara och ej förnybara resurser.

Denna mångfald är viktig, eftersom människans verksamhet påverkar olika typer av resurser på olika sätt. En reell risk för de resurser som inte är förnybara (framför allt mineraler, metaller och fossila bränslen) är att de ska uttömmas, även om denna risk mildras av olika faktorer, som ökad materialeffektivitet, återvinning, ersättningsprodukter och det faktum att de kända reserverna endast utgör en liten del av de totala reserverna. Denna kvantitativa påverkan berör också en del förnybara resurser när förbrukningen är större än återbildningen (som exempel kan nämnas fisk och sötvatten).

Utvinningen och användningen av naturresurser har inte bara kvantitativa effekter utan kan också försämra kvaliteten på den naturliga miljön (luft, vattendrag och mark) vilket kan leda till hot mot ekosystemen (framför allt genom att naturliga livsmiljöer förstörs eller arter utrotas) och mot människors hälsa (t.ex. exponering för skadliga ämnen som asbest).

De kvantitativa och de kvalitativa problemen kräver olika typer av åtgärder från myndigheternas sida, och dessa åtgärder måste omfatta hela naturresursens livscykel, från utvinningen till det slutliga bortskaffandet i form av avfall. En del åtgärder har redan vidtagits inom ramen för miljöpolitiken eller annan politik som påverkar resursanvändningen (t.ex. jordbruks-, fiske-, forsknings- eller kemikaliepolitik).

Det existerar fortfarande inte någon övergripande politik för miljöpåverkan och resursförvaltning. Därför måste den framtida temainriktade strategin präglas av ett övergripande synsätt och inriktas på informationsarbete och utarbetandet av en ram för åtgärderna där de centrala delarna ska vara följande:

Uppbyggnad av en kunskapsbas om den koppling som finns mellan utvinningen och användningen av resurser och den inverkan som detta har på miljön i varje del av livscykeln. Denna kunskapsbas måste framför allt omfatta information om materialflöden, ekosystemens tillstånd, markanvändning och marina resurser.
En utvärdering av den politik som påverkar miljön (inom exempelvis områdena miljö, ekonomi, beskattning, jordbruk, fiske, energi och transport) så att man kan fastställa i vilken utsträckning de val som görs inom dessa olika områden är förenliga med målet att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöförstöring.
En politisk integrering av naturresursfrågorna, så att de i högre grad beaktas inom andra politikområden och man kan vidta konkreta och samstämmiga åtgärder på grundval av de kunskaper som de två åtgärderna ovan kommer att ge.

I sjätte miljöhandlingsprogrammet anges att resursstrategin (en av de sju planerade tematiska strategierna) ska inriktas på följande fem uppgifter:

En uppskattning av avfallsflödena inom EU, vilket även ska omfatta import och export, exempelvis genom analys av materialflöden.
En granskning av de politiska åtgärdernas effektivitet och effekterna av bidrag kopplade till naturresurser och avfall.
Utarbetande av mål som ska uppnås i fråga om resurseffektivitet, minskad resursanvändning och arbetet för att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativa miljöeffekter.
Främjande av utvinnings- och produktionsteknik som främjar miljöeffektivitet och hållbar användning av råvaror, energi, vatten och andra resurser.
Utveckling och införande av många olika instrument, bland annat forskning, tekniköverföring, ekonomiska och marknadsbaserade styrmedel, program för goda arbetsmetoder och indikatorer för resurseffektivitet.

Bakgrund

Det här meddelandet är det första steget i utarbetandet av en europeisk resursstrategi. Denna strategi måste samordnas med två andra initiativ som också planeras inom ramen för sjätte miljöhandlingsprogrammet: den integrerade produktpolitiken och strategin för förebyggande och återvinning av avfall. Genom ett parallellt genomförande av dessa tre initiativ kommer man att kunna hitta en jämvikt mellan förvaltningen av resurser, produkter och avfall samt deras inverkan på miljön.

See also