Genomföra EU:s konkurrensregler: tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget

Då det ligger i både konsumenters och företags intresse har Europeiska unionen (EU) fastställt regler för att förbjuda karteller som fixerar priser eller delar upp marknader mellan konkurrenter. EU försöker också hindra företag från att missbruka sin dominerande ställning på en marknad, t.ex. genom att ta ut oskäliga priser eller begränsa produktionen.

Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.

Genom förordningen genomförs EU:s konkurrensregler vilka fastställs i artikel 101 (samordnade förfaranden som begränsar konkurrensen) och artikel 102 (missbruk av dominerande ställning) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (tidigare artiklarna 81 och 82 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, EG-fördraget). Den inför regler som framför allt har ändrat verkställighetsaspekterna av EU:s konkurrenspolitik.

Förordningen möjliggör att konkurrensregler som tidigare tillämpats av Europeiska kommissionen kan verkställas på en decentraliserad basis av EU-ländernas konkurrensmyndigheter. Den har på så vis förbättrat de nationella antitrustmyndigheternas och domstolarnas roll i genomförandet av EU:s konkurrenslagstiftning. Detta gör det möjligt för kommissionen att koncentrera sina resurser på att upprätthålla de allvarligaste konkurrensöverträdelserna med en gränsöverskridande dimension.

Fall för att utreda konkurrensbegränsande avtal (t.ex. karteller) utlöses av följande:

När kommissionen har inlett en utredning har den långtgående befogenheter. Dessa inkluderar rätten att begära information från företag, men även att beträda företagens lokaler, beslagta deras register och förhöra deras representanter.

Om kommissionen på grundval av de ursprungliga undersökningarna beslutar att föra en fördjupad undersökning lägger den fram ett meddelande om invändningar som överlämnas till företagen i fråga.

Företag under utredning kan få tillgång till kommissionens handlingar i ärendet och svara på meddelandet om invändningar. De kan också begära att bli hörda. Om kommissionen efter detta skede fortfarande är övertygad om att det är en överträdelse kan den fatta ett beslut om överträdelse som kan innefatta böter för parterna.

Kommissionen kan i stället besluta att anta ett åtagandebeslut där inga böter utdöms. Här gör parterna ett åtagande att ta itu med kommissionens konkurrensproblem, normalt under en viss period. Om de bryter mot detta åtagande kan de dömas till böter.

Enligt direktiv 2014/104/EU kan personer som har utsatts för karteller eller antitrust kompenseras för skador.

En nationell konkurrensmyndighet eller kommissionen kan inleda en utredning på eget initiativ eller efter klagomål.

Det viktigaste första steget i sådana fall är att bedöma om det inblandade företaget är ”dominerande”. Det innebär att definiera företagets marknad både när det gäller produkter som det levererar och det geografiska område där dessa säljs. I allmänhet anses företaget inte vara dominerande om marknadsandelen är mindre än 40 procent.

Andra faktorer beaktas också, såsom om det finns hinder som förhindrar nya aktörer på marknaden, eller i vilken utsträckning företaget under utredning deltar på olika nivåer i leveranskedjan (så kallad ”vertikal integration”).

Nästa steg är att ta reda på om denna dominerande ställning missbrukas via metoder såsom underprissättning (priser som underskrider konkurrenternas), och att insistera på att företaget är den enda leverantören m.m.

Konkurrensmyndigheterna har samma utredningsbefogenheter som i förfarandena i artikel 101. Aspekter såsom rätten till försvar, systemet med meddelande om invändningar, åtagandebeslut, böter och skadestånd är också identiska.

Slutligen ger ett europeiskt konkurrensnätverk bestående av de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen dem möjlighet att utbyta information, däribland konfidentiell information, för att hjälpa dem att genomdriva överträdelser av konkurrensreglerna.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska gemenskapens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1/2003	24.1.2003	-	EGT L 1, 4.1.2003, s. 1-25

Ändringsrättsakt(er)	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 411/2004	9.3.2004	-	EUT L 68, 6.3.2004, s. 1-2
Förordning (EG) nr 1419/2006	18.10.2006	-	EUT L 269, 28.9.2006, s. 1-3
Förordning (EG) nr 169/2009	25.3.2009	-	EUT L 61, 5.3.2009, s. 1-5
Förordning (EG) nr 246/2009	14.4.2009	-	EUT L 79, 25.3.2009, s. 1-4
Förordning (EG) nr 487/2009	1.7.2009	-	EUT L 148, 11.6.2009, s. 1-4

Ändringar och fortlöpande korrigeringar till förordning (EG) nr 1/2003 har integrerats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart informationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (Text av betydelse för EES) (EUT L 349, 5.12.2014, s. 1-19).