Europeiska rådets resolution från Amsterdam om stabilitets- och tillväxtpakten

Denna resolution ger medlemsländerna, rådet och kommissionen fast politisk vägledning för att strikt och punktligt tillämpa stabilitets- och tillväxtpakten. Den uppmuntrar medlemsländerna att föra en sund finanspolitik efter inträdet i den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU).

RÄTTSAKT

Europeiska rådets resolution om stabilitets- och tillväxtpakten (Amsterdam den 17 juni 1997) [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 236 av den 2 augusti 1997].

SAMMANFATTNING

Europeiska rådets resolution utgör den politiska grunden för stabilitets- och tillväxtpakten. .Den ger medlemsländerna, kommissionen och rådet fast politisk vägledning för att tillämpa stabilitets- och tillväxtpakten.

Medlemsländerna åtar sig att respektera det medelfristiga budgetmålet med offentliga finanser som är nära balans eller i överskott. Medlemsländerna

uppmanas att på eget initiativ offentliggöra de rekommendationer som rådet lämnar dem,
åtar sig att vidta de korrigerande åtgärder som avser de offentliga finanserna som de anser vara nödvändiga för att uppnå målen i deras stabilitets- eller konvergensprogram,
kommer att utan dröjsmål påbörja de korrigerande anpassningar av de offentliga finanserna som de anser vara nödvändiga när de får information som pekar på att det finns risk för alltför stora underskott,
kommer att korrigera alltför stora underskott så snart som möjligt efter att de har uppkommit,
åtar sig att inte begära undantag för alltför stora underskott om de inte befinner sig i en allvarlig lågkonjunktur där BNP faller med mer än 2 procent per år (ett fall i real BNP om minst 0-75 procent som referensvärde).

Kommissionen

kommer att utöva sin initiativrätt enligt fördraget på ett sätt som underlättar att stabilitets- och tillväxtpakten fungerar strikt, punktligt och effektivt,
kommer utan dröjsmål att lägga fram de rapporter, yttranden och rekommendationer som gör det möjligt för rådet att fatta snabba beslut,
åtar sig att utarbeta en rapport när det finns en risk för ett alltför stort underskott eller när det förväntade eller faktiska underskottet överstiger referensvärdet på 3 procent av BNP,
åtar sig - om den anser att ett underskott som överstiger 3 procent av BNP inte är alltför stort och dess yttrande skiljer sig från Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande - att skriftligen redovisa skälen till sin ståndpunkt för rådet,
åtar sig att på rådets begäran komma med en rekommendation om huruvida ett underskott är alltför stort som underlag för rådets beslut.

Rådet förpliktigas att bestämt och punktligt genomföra de delar av stabilitets- och tillväxtpakten som omfattas av dess behörighet. Rådet

uppmanas att betrakta tidsfristerna för tillämpning av förfarandet vid alltför stora underskott som en övre gräns,
uppmanas att alltid ålägga sanktioner om ett deltagande medlemsland inte vidtar de åtgärder som krävs för att få slut på situationen med alltför stora underskott och att strikt använda alla de sanktioner som står till buds,
uppmanas att alltid skriftligen ange de skäl som ligger till grund för ett beslut att inte agera.

Till följd av dessa konstateranden och på grund av debatten om stabilitets- och tillväxtpakten antog kommissionen i september 2004 ett meddelande om bättre ekonomisk styrning och förtydligande av hur stabilitets- och tillväxtpakten ska genomföras. I detta meddelande föreslår kommissionen ett antal möjliga förbättringar av pakten. Kommissionen inriktar sig huvudsakligen på de ekonomiska faktorernas utveckling i medlemsländerna och de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

Vid Europeiska rådets möte den 22 och 23 mars 2005 träffade finansministrarna en politisk överenskommelse om förbättrad förvaltning av stabilitets- och tillväxtpakten.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 209 av den 2 augusti 1997].

I förordningen förtydligas och påskyndas förfarandet vid alltför stora underskott så att det verkligen får en avskräckande verkan.

Rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken [Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 209 av den 2 augusti 1997].

Syftet med denna förordning är att övervaka medlemsländernas offentliga finanser och samordna deras ekonomiska politik.

See also