Alpkonventionens transportprotokoll

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR PROTOKOLLET OCH BESLUTEN?

Konventionen om skydd för Alperna (se sammanfattning) är ett ramavtal för främjande av insatser för att skydda Alpområdet och skapa en hållbar utveckling där. Målet är att bevara och skydda bergsmassivet (såväl miljömässigt som ekonomiskt och socialt) genom att tillämpa principerna om förebyggande och om att förorenaren betalar, och genom samarbete mellan de avtalsslutande parterna.

Till konventionen hör olika protokoll. Ett av dem är det transportprotokoll som sammanfattas här.

EU:s undertecknande av protokollet kan ses som ett politiskt budskap till alla berörda parter och en uppmaning till de avtalsslutande parterna att underteckna och ratificera protokollet även de.

Genom rådets beslut 2007/799/EG och 2013/332/EU undertecknade och ingick Europeiska unionen (EU) transportprotokollet.

VIKTIGA PUNKTER

Mål

Protokollet har följande målsättningar:

Minska olägenheterna och riskerna med transporter inom och genom Alperna.
Bidra till en hållbar utveckling av livsmiljöerna och de ekonomiska områdena genom en harmoniserad transportpolitik som omfattar alla transportsätt (väg, järnväg osv.).
Bidra till att minska hotet mot Alpområdets biologiska mångfald och dess landskap och kulturarv.
Garantera trafik till rimliga kostnader, genom att öka effektiviteten och hållbarheten hos transportsätten.

De avtalsslutande parterna förbinder sig att beakta olägenheter och risker med transporter i sin förvaltning av Alpområdet. Hänsyn ska exempelvis tas till skador på miljön (buller, utsläpp) och säkerhet för människor och egendom. Samtidigt gör parterna följande åtaganden:

Öka transportsektorns lönsamhet.
Optimera användningen av befintlig infrastruktur.
Ta med transportfrågor i beräkningen vid utvärdering och genomförande av den övriga politiken.
Involvera de regionala och lokala myndigheterna i beslutsprocessen.

Särskilda åtgärder och strategier

Transportprotokollet innehåller även ett antal särskilda åtgärder och strategier. De har alla i syfte att främja en rationell och säker förvaltning av transporterna med hjälp av följande principer:

Samordna de olika transportsätten och transportmedlen väl.
Främja intermodalitet (användning av flera transportsätt i kombination).
Överföra trafiken till miljövänligare transportsätt.
Skydda kommunikationslederna mot naturrelaterade faror.
Skydda människor och miljö.
Gradvis sänka utsläppen av farliga ämnen och minska bullret.
Skapa användar- och miljövänlig kollektivtrafik.
Genomföra miljökonsekvensbeskrivningar för de projekt som planeras och samråda med de berörda parterna.

Protokollet innehåller dessutom särskilda principer för de olika transportsätten:

Järnvägstransporten ska stärkas genom förbättring och bättre användning av infrastrukturen samt genom främjande av intermodalitet vid godstransport.
Flod- och sjötransporter ska utnyttjas i större utsträckning.
När det gäller vägtransporter ska de avtalsslutande parterna avstå från att bygga nya högkapacitetsvägar. Projekt får dock genomföras om inverkan på miljön minimeras.
De olägenheter som lufttransporten medför ska minskas så mycket som möjligt. Icke-motoriserad fritidsflygning ska också begränsas.

Hänsyn ska tas till innehållet i protokollet vid beslut om infrastrukturprojekt i Alpregionen.

I artikel 11.1 i transportprotokollet fastställs till exempel att ”[d]e fördragsslutande parterna skall avstå från att bygga nya högkapacitetsvägar för trafiken genom Alperna”. Detta är en del av förklaringen till att EU för närvarande huvudsakligen finansierar järnvägstunnlar i Alperna.

Principen om att förorenaren betalar

De avtalsslutande parterna uppmanas även att tillämpa principen om att förorenaren betalar och att använda en metod som tar med miljökostnaderna i beräkningen av den totala kostnaden för infrastruktur.

De ska regelbundet rapportera till den ständiga kommittén om de åtgärder som vidtagits med anledning av protokollet. Kommittén utarbetar en rapport om efterlevnaden av protokollet.

SEDAN NÄR GÄLLER PROTOKOLLET?

Protokollet trädde i kraft den 25 september 2013.

BAKGRUND

Den 14 maj 1991 gav rådet kommissionen tillstånd att delta i förhandlingarna om upprättandet av en Alpkonvention med tillhörande protokoll.

Transportprotokollet öppnades för undertecknande av de avtalsslutande parterna vid ministermötet för Alpkonventionen i Luzern den 30 och 31 oktober 2000.

Rådet undertecknade protokollet den 12 december 2006. Beslutet åtföljdes av en gemensam förklaring från rådet och kommissionen om tolkningen av transportprotokollet.

De övriga avtalsslutande parterna i konventionen – förutom EU – är Tyskland, Frankrike, Italien, Liechtenstein, Monaco, Österrike, Schweiz och Slovenien.

HUVUDDOKUMENT

Protokoll för tillämpning av 1991 års Alpkonvention på transportområdet – Transportprotokollet (EUT L 323, 8.12.2007, s. 15).

Rådets beslut 2007/799/EG av den 12 oktober 2006 om undertecknande, på gemenskapens vägnar, av protokollet om genomförandet av Alpkonventionen på transportområdet (transportprotokollet) (EUT L 323, 8.12.2007, s. 13).

Rådets beslut 2013/332/EU av den 10 juni 2013 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet för tillämpning av 1991 års Alpkonventionen på transportområdet (Transportprotokollet) (EUT L 177, 28.6.2013, s. 13).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Meddelande om ikraftträdande av protokollet för tillämpning av 1991 års Alpkonvention på transportområdet (Transportprotokollet) (EUT L 206, 2.8.2013, s. 1).

Senast ändrat 15.05.2020