EU:s system för informationsutbyte inom sjöfarten

I det här direktivet från EU föreskrivs ett system för övervakning och informationsutbyte inom sjöfarten. Systemet ska förbättra sjösäkerheten, hamn- och sjösäkerheten, miljöskyddet och beredskapen för föroreningar. Det ska även göra det möjligt att dela ytterligare information i syfte att effektivisera sjöfarten och sjötransporterna.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG.

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Direktivet föreskriver ett system för övervakning av Europas vatten och kuster, sjöfart och situationsmedvetenhet (fartygs positioner), i syfte att göra det lättare för EU-länderna att genomföra sina operativa uppgifter.

Lagen ändrades med direktiv 2014/100/EU för att förbättra situationsmedvetenheten inom sjöfarten och tillhandahålla skräddarsydda lösningar åt myndigheter. På så sätt kan information som samlas in och utbyts med hjälp av EU:s system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet) integreras med andra uppgifter från EU:s övriga övervaknings- och spårningssystem som CleanSeaNet, och från andra externa system (t.ex. satellitbaserade automatiska identifieringssystem).

I direktivet fastställs skyldigheterna för EU-länderna, sjöfartsmyndigheter, avlastare, fartygsoperatörer och befälhavare på fartyg.

DE VIKTIGASTE PUNKTERNA

Direktivet gäller för alla fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 ton, oavsett om de fraktar farligt gods eller inte, med undantag av

—	örlogsfartyg,

—	fiskefartyg, traditionsfartyg och fritidsbåtar vars längd understiger 45 meter,

—	bunkrar under 1 000 ton.

Krav på operatörer på fartyg som anlöper hamnar i EU-länderna

Operatörerna ska lämna vissa uppgifter (fartygsidentitet, totalt antal personer ombord, destinationshamn, beräknad ankomsttid till destinationshamnen osv.) till den enda nationella kontaktpunkten för sjöfart (sedan den 1 juni 2015).

Utrustning och installationer

Fartyg som anlöper en hamn i ett EU-land ska vara utrustade med

—	ett automatiskt identifieringssystem,

—	ett färdskrivarsystem (svarta lådan) för att underlätta utredning i samband med olyckor.

—	EU- och EES-länder ska ha mottagare för automatiska identifieringssystem och ska koppla de nationella kontaktpunkterna/det nationella systemet för informationsutbyte med det centrala systemet för informationsutbyte.

Farligt eller förorenande gods ombord på fartyg

—	Innan avlastaren tar med sådant gods ombord på fartyg ska det deklareras till fartygsoperatören.

—	Fartygsoperatören, agenten eller befälhavaren på ett fartyg ska även lämna allmänna uppgifter om fartyget, som fartygsidentifiering och de uppgifter som tillhandahållits av redaren, till den behöriga myndigheten.

Övervakning av riskfartyg och ingripande vid tillbud och olyckor

Myndigheter måste informera de berörda EU-länderna om de underrättats om fartyg som har

—	varit inblandade i tillbud eller olyckor till sjöss,

—	underlåtit att uppfylla sina anmälnings- och rapporteringsskyldigheter,

—	avsiktlig släppt ut förorenande ämnen.

—	nekats tillträde till hamnar.

Befälhavaren på ett fartyg ska utan dröjsmål rapportera följande:

—	Varje tillbud eller olycka som påverkar fartygets säkerhet.

—	Varje tillbud eller olycka som äventyrar sjösäkerheten.

—	Varje situation som kan leda till förorening av ett EU-lands farvatten eller stränder.

—	Alla till sjöss observerade kringdrivande föroreningsbälten, containrar eller förpackningar.

Skyddade platser

Alla EU-/EES-länder måste utarbeta planer för att ta emot fartyg i nöd på skyddade platser. De ska även sammanträda med jämna mellanrum för att utbyta erfarenheter och vidta gemensamma åtgärder för förbättringar.

Efterlevnad

EU-länderna ska kontrollera funktionen hos sina informationssystem och införa ett påföljdssystem som ska avskräcka från överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv.

Förvaltning

Systemet har utvecklats och förvaltas av Europeiska kommissionen och EU-/EES-länderna. Europeiska sjösäkerhetsbyrån ansvarar för den tekniska driften.

BAKGRUND

Det här direktivet är en väsentlig del av EU:s sjösäkerhetspolitik. Utöver att upprätthålla säkerheten och hållbarheten, är systemet och plattformen av central betydelse när det gäller att skapa ett gemensamt europeiskt sjöfartsområde utan hinder - det europeiska området för sjötransport.

Mer information hittar du på

—	Europeiska kommissionens webbplats för sjöfarten,

—	Europeiska sjösäkerhetsbyråns webbplats.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2002/59/EG	5.8.2002	5.2.2004	EGT L 208, 5.8.2002, s.10-27

Ändringsrättsakt(er)	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 2009/17/EG	31.5.2009	31.11.2010	EUT L 131, 28.5.2009, s. 101-113
Direktiv 2011/15/EU	16.3.2011	16.3.2012	EUT L 49, 24.2.2011, s. 33-36
Direktiv 2014/100/EU	18.11.2014	18.11.2015	EUT L 308, 29.10.2014, s. 82-87

Senast ändrat den 23.04.2015