Kreditförsäkringar

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 98/29/EG – kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Genom direktivet harmoniseras olika nationella statsstödda system för kreditförsäkringar* för att säkerställa att konkurrensen mellan företag inom EU inte snedvrids.
Genom direktivet inrättas gemensamma principer för försäkringsskydd, premier, ländertäckningspolitik och anmälningsförfaranden.

VIKTIGA PUNKTER

Lagstiftningen gäller försäkringsskydd för export av varor och tjänster. Alla institutioner som tillhandahåller skyddet, antingen direkt eller indirekt, måste följa dess villkor.
De risker som täcks kan vara kommersiella, politiska, tillverknings- eller kreditrelaterade.
Försäkringsgivare är ansvariga om förlusten direkt eller indirekt beror på olika orsaker såsom gäldenärens obestånd eller politisk eller ekonomisk utveckling.
Försäkringsgivare är inte ansvariga för eventuella förluster som kan bero på faktorer såsom
- beteende eller underlåtenhet från försäkringstagarens sida,
- bristande fullgörelse från underleverantörens sida.
Skadereglering ska betalas utan dröjsmål, eller senast inom en månad av karenstiden*.
Premier ska
- motsvara den landrisk, statsrisk, offentlig och/eller privat risk som täcks,
- motsvara omfattningen och kvaliteten hos det försäkringsskydd som ges,
- vara tillräckliga för att täcka driftskostnader och förluster på lång sikt.
Landpolitik bör återspegla en bedömning av riskerna, särskilt ett lands totala riskexponering och/eller värdet av försäkringsutfästelserna.
Anmälningsförfaranden som syftar till att säkerställa öppenhet i systemet gäller
- årlig anmälan i informationssyfte,
- beslutsanmälan,
- förhandsanmälan och efterhandsanmälan i informationssyfte.
Lagstiftningen gäller inte försäkringsskydd för
- anbud,
- förskottsbetalning,
- fullgörandegarantier eller försäkring för säkerhet för ”retention money”*,
- byggutrustning och byggmaterial som används lokalt.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Det har gällt sedan den 8 juni 1998. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 1 april 1999.

* VIKTIGA BEGREPP

System för kreditförsäkringar: dessa skyddar en exportör av produkter och tjänster mot risken för utebliven betalning från en utländsk kund. Genom att ge exportören en villkorlig försäkran om att betalning kommer att ske om den utländska köparen inte kan betala, minskar de riskerna förknippade med att göra affärer utomlands.

Karenstid: den tid som ska löpa för att den täckta risken ska uppstå.

Fullgörandegarantier och eller försäkring för säkerhet för ”retention money”: garantier som skyddar en kund när ett arbete eller projekt är avslutat. De garanterar att entreprenören kommer att utföra det arbete som krävs för att rätta till felaktigheter som upptäcks omedelbart efter slutförandet av avtalet, även om entreprenören har betalats i sin helhet.

HUVUDDOKUMENT

Rådets direktiv 98/29/EG av den 7 maj 1998 om harmonisering av huvudbestämmelserna för kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer (EGT L 148, 19.5.1998, s. 22–32).

Fortlöpande ändringar av direktiv 98/29/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets beslut 2006/789/EG av den 13 november 2006 om samråds- och informationsförfaranden i fråga om kreditförsäkring, kreditgarantier och finansiella krediter (kodifierad version) (EUT L 319, 18.11.2006, s. 37–45).

Senast ändrat 30.01.2017