Annan försäkring än livförsäkring: tredje direktivet

Europeiska unionen (EU) inför ett system med en enda auktorisation som kommer att göra det möjligt för försäkringsföretag som har sitt huvudkontor i en av EU-medlemsstaterna att öppna filialer och fritt tillhandahålla tjänster under tillsyn av den medlemsstat där försäkringsföretaget har sitt huvudkontor. Målet är att alla försäkringstagare ska kunna skaffa sig det skydd som bäst uppfyller deras behov.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) [Se ändringsakter].

SAMMANFATTNING

Detta direktiv gäller för försäkringar och för bedrivande av oavlönad direkt försäkringsverksamhet annan än livförsäkring som bedrivs av försäkringsföretag som är etablerade i en medlemsstat eller önskar etablera sig där.

Etablering av försäkringsverksamhet

Företag som önskar bedriva direkt försäkringsverksamhet ska ansöka om auktorisering hos myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Denna auktorisering gör det möjligt för företaget att bedriva verksamhet med stöd av etableringsfriheten eller rätten att bedriva verksamhet.

Företag som bedriver direkt försäkringsverksamhet ska anta fastställda företagsformer.

Företagen ska:

• begränsa sin verksamhet till försäkringsområdet och sådan verksamhet som är direkt anknuten till detta område;
• förete en verksamhetsplan som ska innehålla bland annat uppgifter om arten av risker som företaget föreslår att garantera, sammansättningen av den minsta garantifonden och grundprinciperna för återförsäkring;
• inneha den minsta garantifond som krävs.

Företaget ska också informera behöriga myndigheter om identiteten hos aktieägare eller medlemmar.

Samordning av villkor för försäkringsrörelse

Medlemsstaterna har ensamt ansvar för finansiell tillsyn av försäkringsföretag. De ska kontrollera försäkringsföretagens hela verksamhet, deras solvens, bildandet av tekniska avsättningar och de tillgångar som täcker dessa. Å sin sida, ska företagen tillhandahålla medlemsstaten all dokumentation som krävs för att utöva kontrollen samt statistisk dokumentation.

Alla företag ska göra tillräckliga tekniska avsättningar för att väl förvalta sina tillgångar. Dessa tekniska avsättningar och utjämningsreserver utgörs av investeringar och fordringar, eller av andra avsättningar.

Behöriga myndigheter kan dra tillbaka auktorisationer som beviljats företag ifall dessa:

• inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader;
• inte längre uppfyller villkoren för etablering;
• åsidosätter de skyldigheter det har.

Bestämmelser om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

Försäkringsföretag har möjlighet att öppna en filial på en annan medlemsstats territorium, förbehållet att den meddelar ursprungsmedlemsstaten om detta och vidarebefordrar vissa uppgifter, särskilt vilken verksamhet som utförts med stöd av etableringsfriheten och vilken som utförts med stöd av rätten att bedriva verksamhet.

Försäkringstagaren ska alltid informeras om namnet på den medlemsstat där företaget har sitt säte, liksom på den medlemsstat där filialen där kontraktet sluts ligger.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring). Syftet med den här rättsakten är att förbättra skyddet för invånare från alla medlemsstater som råkar ut för en trafikolycka under en tillfällig vistelse i utlandet, dvs. i en annan medlemsstat än i den medlemsstat där man bor, eller i ett tredjeland vars nationella försäkringsbyråer har anslutit sig till gröna-kort-systemet. Direktivet innebär att ersättningsförfarandet förenklas och att försäkringsföretagen måste utse skaderegleringsrepresentanter i alla medlemsstater och inrätta informationscentrum som ska hjälpa till med att identifiera vilket försäkringsföretag som har ansvaret. Dessutom blir det möjligt för den som råkar ut för en olycka att rikta sina anspråk direkt mot försäkringsföretaget för den person som är ansvarig för olyckan, inom hela EU.

Senast ändrat den 25.10.2011