Att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt

Fri rörlighet för kapital och fritt utbud av finansiella tjänster är grundläggande friheter som är inskrivna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Europeiska unionen har antagit detta direktiv för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt utan att de friheter som anges i EG-fördraget begränsas.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 166 av den 28 juni 1991] [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Detta direktiv är det första steget på gemenskapsnivå i kampen mot penningtvätt. Internationellt sett är den centrala texten de 40 rekommendationerna (EN) från Arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (FATF), som uppdaterades senast i juni 2003.

I direktivet definieras begreppen kreditinstitut, finansiellt institut och tvättning av pengar. Definitionen av "tvättning av pengar" har hämtats från Förenta nationernas konvention mot olaglig handel med narkotika och psykotropa preparat från 1988. Enligt definitionen ska följande, om det sker uppsåtligen, anses som penningtvätt:

Medlemsländerna ska se till att penningtvätt förbjuds, och att kreditinstitut och finansiella institut kräver av sina kunder att de styrker sin identitet, utom i de fall då även kunden är ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut. Undantag medges för vissa försäkringsavtal.

Identifikationskravet gäller vid varje transaktion som avser ett belopp på 15 000 euro eller mer.

Kreditinstitut och finansiella institut ska förvara kopior av eller uppgifter från föreskrivna identifikationshandlingar i minst fem år efter det att kundförhållandet har upphört. De ska också hålla uppgiftsunderlag och arkiv över transaktionsdokument tillgängliga i minst fem år efter att transaktionerna utförts.

Kreditinstitut och finansiella institut ska samarbeta fullt ut med de myndigheter som har ansvar för att bekämpa tvättning av pengar. Dessa myndigheter får förbjuda en transaktion som de vet har, eller som de misstänker har, samband med tvättning av pengar.

Kreditinstitut och finansiella institut får inte informera någon om att upplysningar har lämnats till myndigheterna eller att en undersökning genomförs. Att ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut lämnar upplysningar till myndigheter ska inte medföra något ansvar för institutet.

Andra myndigheter ska underrätta de myndigheter som motverkar penningtvätt om de upptäcker omständigheter som skulle kunna utgöra bevis för penningtvätt.

Kreditinstitut och finansiella institut ska införa rutiner för internkontroll och samordning för att förekomma och hindra transaktioner som har samband med penningtvätt. De ska också på lämpligt sätt informera sina anställda om direktivets bestämmelser.

En kontaktkommitté har bildats under kommissionen i enlighet med direktivet, bestående av personer som utsetts av medlemsländerna och av företrädare för kommissionen. Dess uppgift är att underlätta samråd.

Medlemsländerna får införa eller behålla strängare regler för att förhindra penningtvätt.

Ett år efter den 1 januari 1993, och därefter när det behövs, dock minst vart tredje år, ska kommissionen rapportera om genomförandet av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet.

Förevarande rättsakt påverkas av domen av Europeiska gemenskapernas domstol i mål C-176/03 (es de en fr) om befogenhetsfördelningen mellan Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd på det straffrättsliga området

Hänvisningar

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 91/308/EEG

1.1.1993

1.1.1993

EGT L 166, 28.6.1991

Ändringsrättsakt(er)

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 2001/97/EG

28.12.2001

15.6.2003

EGT L 344, 28.12.2001

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Förslag:

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 30 juni 2004 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt, inbegripet finansiering av terrorism [KOM(2004) 448 - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Europeiska gemenskapernas åtgärder för att bekämpa penningtvätt har kommit till uttryck genom antagande av två direktiv år 1991 och år 2001. Den genomgripande översynen av FATF:s rekommendationer om att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ledde till att kommissionen den 30 juni 2004 antog förslaget. Förslaget innehåller också en definition av allvarliga brott, vilket hade utelämnats i de två föregående direktiven. I förslaget anges att penningtvätt ska betraktas som brottslig handling. Förslaget täcker särskilt finansiering av terrorism.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande av penningtvätt genom tullsamarbete [KOM(2002) 328 slutlig - Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 227 E av den 24 september 2002].

Förslaget kompletterar penningtvättsdirektivet från 1991 genom bestämmelser om kontroller av personer som har med sig betydande belopp i kontanter när de passerar EU:s yttre gränser. Det syftar dessutom till att upprätta ett system för informationsutbyte mellan de medlemsländer där misstänkta förflyttningar förekommer och kommissionen.

Beslut:

Rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 271 av den 24 oktober 2000].

I enlighet med direktiv 91/308/EEG har samtliga medlemsländer inrättat nationella finansunderrättelseenheter (FIU) för att samla in och analysera information som lämnats av kreditinstitut och finansiella institut. I syfte att förbättra samarbetet mellan de olika enheterna innehåller beslutet en gemensam definition av sådana centrala organ samt en rad principer för ömsesidig begäran om och utbyte av upplysningar och handlingar. Skyddade kommunikationskanaler kommer att upprättas. Detta samarbete påverkar inte medlemsländernas skyldigheter gentemot Europol.

Rapporter om tillämpningen av direktivet:

Kommissionens första rapport av den 3 mars 1995 om tillämpningen av direktiv 91/308/EEG [KOM(95) 54 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

Rapporten omfattar tolv medlemsländer. Österrike, Finland och Sverige har inte tagits med eftersom de blev medlemmar av unionen den 1 januari 1995. Situationen i dessa länder beskrivs i en motsvarande rapport. Kommissionen följer ett horisontellt synsätt och beskriver hur medlemsländerna har genomfört de viktigaste bestämmelserna i direktiv 91/308/EEG. Slutsatserna i rapporten innehåller förslag till åtgärder som borde vidtas på gemenskapsnivå och nationell nivå för att säkerställa att direktivet tillämpas fullt ut och för att stärka det europeiska systemet för att bekämpa penningtvätt.

Kommissionens andra rapport av den 1 juli 1998 om tillämpningen av direktiv 91/308/EEG [KOM(1998) 401 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

I rapporten bekräftas att direktivet genomförts på ett mycket tillfredsställande sätt, eftersom samtliga medlemsländer införlivat det i sin nationella lagstiftning. Slutsatserna i rapporten gäller nödvändigheten av att uppdatera och utvidga direktivets tillämpningsområde.

See also

För ytterligare upplysningar se webbplatsen för Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet:

"EU putting a stranglehold on dirty money" (EN)

På Europaparlamentets webbplats "Frihet, säkerhet och rättvisa" finns följande:

Faktablad (EN) (FR)

Resultattavla (EN) (FR)

Senast ändrat den 06.06.2006