Klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (infasningsperiod till den 1 juni 2015)

Klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen har harmoniserats sedan 1967. På så sätt ska skyddet för hälsa och miljö säkerställas och fri rörlighet för sådana produkter garanteras. Detta system har ändrats betydligt genom förordning (EG) nr 1272/2008. Förordningen ska stegvis ersätta det ursprungliga direktivet.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen.

SAMMANFATTNING

Direktivet om farliga ämnen är den första texten med syfte att harmonisera lagarna inom området för kemiska produkter. I direktivet ställs krav på leverantörerna. De ska klassificera, märka och förpacka farliga ämnen enligt harmoniserade bestämmelser. Målet med detta är att bättre kunna skydda människor och miljön från riskerna som kan uppstå med dessa produkter. Man ska även garantera fri rörlighet för produkterna.

Förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen) trädde i kraft i januari 2009. I och med detta inleddes en övergångsperiod då båda systemen användes. Detta innebär att CLP-förordningen, som redan har ersatt flera av bestämmelserna i direktivet om farliga ämnen, kommer att ersätta direktivet fullt ut från och med den 1 juni 2015.

Definitioner och tillämpningsområde

Direktivet om farliga ämnen gäller för ämnen, dvs. kemiska grundämnen och deras föreningar i naturlig eller industriellt framställd form. Preparat, vilket innebär blandningar eller lösningar som består av två eller flera ämnen, omfattas av direktiv 1999/45/EG (om farliga preparat).

I enlighet med direktivet anses ämnen som tillhör en av följande 15 kategorier vara farliga:

Vissa produkter är speciellt undantagna från textens tillämpningsområde (t.ex. läkemedel och kosmetiska produkter, radioaktiva ämnen, avfallsprodukter osv.). Texten gäller heller inte för transport av farliga varor. Inom detta område baseras gällande förordningar på internationella texter.

Dubbel klassificering till den 1 juni 2015

Ett ämnes klassificering visar både vilken typ av ämne det är och hur farligt det är, dvs. vilka eventuella risker det innebär för människor eller för miljön. Leverantörer av kemiska produkter måste klassificera dem innan de lanseras på marknaden om produkterna innehåller ämnen

Infasningsperiod

Sedan den 1 december 2010 och fram till den 1 juni 2015 ska ämnen klassificeras enligt både direktivet om farliga ämnen och CLP-förordningen. Detta innebär främst att båda klassificeringarna under denna period måste finnas i säkerhetsdatabladen. Dessa blad innehåller information om ämnets egenskaper, faror, försiktighetsåtgärder vid hantering m.m. och syftet med dessa är att garantera säker användning.

Förpackning och märkning

Märkningen är den främsta källan för kortfattad, viktig information som användaren får angående faror som finns med ämnet och de försiktighetsåtgärder som användaren måste vidta när han eller hon använder det. En leverantör ska därför märka alla förpackningar som innehåller ämnen som klassats som farliga innan ämnet kommer ut på marknaden.

Sedan den 1 december 2010 ska ämnen märkas och förpackas enligt föreskrifterna i CLP-förordningen som upphävde och ersatte bestämmelserna i direktivet om farliga ämnen.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 67/548/EEG

29.6.1967

1.2.19721.1.1975 (Irland)

EGT 196, 16.8.1967, s. 1.

Ändringsrättsakt(er)

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Direktiv 71/144/EEG

24.3.1971

-

EGT L 74, 29.3.1971, s. 15.

Direktiv 73/146/EEG

24.5.1973

24.11.1973

EGT L 167, 25.6.1973, s. 1.

Direktiv 75/409/EEG

27.6.1975

1.6.1976

EGT L 183, 14.7.1975, s: 22.

Direktiv 79/831/EEG

19.7.1979

18.9.1981 för specifika åtgärder gällande artiklar på marknaden innan detta datum18.9.1983 är gränsen för återstående artiklar

EGT L 259, 15.10.1979, s. 10.

Direktiv 92/32/EEG

22.5.1992

31.10.1993

EGT L 154, 5.6.1992, s. 1.

Direktiv 96/56/EG

21.9.1996

1.6.1998

EGT L 236, 18.9.1996, s. 35.

Direktiv 1999/33/EG

19.8.1999

30.7.2000

EGT L 199, 30.7.1999, s. 57.

Förordning (EG) nr 807/2003

5.6.2003

-

EUT L 122, 16.5.2003, s. 36.

Direktiv 2006/121/EG

19.1.2007

1.6.2008

EUT L 396, 30.12.2006, s. 850.

Förordning (EG) 1272/2008

20.1.2009

-

EUT L 353, 30.12.2008, s 1.

Förordning (EG) nr 790/2009

25.9.2009

-

EUT L 235, 5.9.2009, s 1.

Förordning (EU) nr 286/2011

19.4.2011

-

EUT L 83, 30.3.2011, s. 1.

Förordning (EU) nr 618/2012

31.7.2012De främsta bestämmelserna i förordningen tillämpas från och med 1.12.2013

-

EUT L 179, 11.7.2012, s 3.

Förordning (EU) nr 487/2013

21.6.2013

-

EUT L 149, 1.6.2013, s 1.

Förordning (EU) nr 758/2013

13.8.2013

-

EUT L 216, 10.8.2013, s. 1.

Förordning (EU) nr 944/2013

23.10.2013

-

EUT L 261, 3.10.2013, s.5

Senast ändrat den 30.07.2014