Aromer som används i livsmedel måste anges på etiketten till de produkter där de ingår. De aromer som får användas i livsmedel och villkoren för deras användning har fastställts på EU-nivå.

Rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer [Se ändringsrättsakter].

Direktivet gäller aromer som används i eller på livsmedel för att ge lukt och/eller smak. Direktivet gäller även sådana aromer och livsmedel som importeras till EU.

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att aromerna inte marknadsförs eller används, om de inte följer direktivets bestämmelser om exempelvis renhetskriterier och högsta tillåtna halter av farliga eller icke önskvärda ingredienser eller ämnen.

I detta direktiv fastställs att särdirektiv ska antas och tillämpas för särskilda aromämnen såsom kemiskt syntetiserade aromämnen.

Kommissionen ska i samråd med ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa upprätta en lista över ämnen eller material som är tillåtna, besluta om de analysmetoder som krävs för att kontrollera att de halter som anges inte överskrids samt om andra gällande bestämmelser och kriterier.

I direktivet anges de förfaranden som ska följas när en medlemsstat konstaterar att ett av de ämnen som anges i bilagan eller en arom, även om de följer bestämmelserna i direktivet, utgör en fara för människors hälsa

I direktivet ges även föreskrifter om märkning för aromer som inte är avsedda att säljas direkt till den enskilde konsumenten. Det gäller bland annat uppgifter om namn och adress för tillverkaren eller förpackaren, varubeteckning och de ämnen som använts.

På samma vis ges föreskrifter om märkning för aromer som är avsedda att säljas direkt till den enskilde konsumenten. Det gäller bland annat uppgifter om minsta hållbarhetstid, uppgift som gör att partiet kan identifieras och speciella anvisningar för förvaring och användning. Dessa uppgifter ska dessutom vara väl synliga, lättlästa och beständiga och lämnas på ett språk som köparen lätt förstår.

Ytterligare upplysningar om märkningsspråk finns på den relevanta SCADplus-sidan.

8. Märkningen av aromer följer specifikationerna i den allmänna lagstiftningen om märkning som fastställs i direktiv 2000/13/EG:

Bestämmelserna om att märka etiketten med ordet "naturlig" kommer att ändras genom ny lagstiftning som upphäver direktiv 88/388/EG (se "Anknytande rättsakter" nedan, förslag till förordning KOM(2006) 427 slutlig.

Hänvisningar

Rättsakt	Dag för ikraftträdande - Datum då rättsakten upphör att gälla	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 88/388/EEG	30.6.1988	29.12.1990	EGT L 184, 15.7.1988

Ändringsrättsakt(er)	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 91/71/EEG	7.2.1991	1.1.1994 (förbud mot handel med produkter som inte uppfyller kraven i direktivet)	EGT L 42, 15.2.1991
Förordning (EG) nr 1882/2003 [antagande: medbeslutande COD/2001/0314]	20.11.2003	-	EUT L 284, 31.10.2003

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, rådets förordning (EEG) nr 1601/99, förordning (EG) nr 2232/96 samt direktiv 2000/13/EG [KOM(2006) 427 slutlig - Inte offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]. I den nya förordningen används ordet "naturlig" uteslutande om ämnen eller preparat som har animaliskt eller vegetabiliskt ursprung. Uppgifter om aromer som är identiska med naturliga aromer har strukits då detta kan skapa förvirring för konsumenten.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 27 juli 2006 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer [KOM(2006) 423 - Inte offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

I den nya förordningen fastställs ett enhetligt förfarande för godkännande av aromer, tillsatsämnen och enzymer i livsmedel. Det förfarande som föreslås är mycket enklare än det nuvarande.

Vad gäller livsmedelstillsatser ges tillverkaren möjlighet att lämna in en ansökan om godkännande direkt till kommissionen, vilket förkortar handläggningstiden. Det gör det också möjligt att uppdatera förteckningen över godkända tillsatsämnen.

I den kommande förordningen tillämpas den riskbedömning för tillsatsämnen, aromer och enzymer som infördes genom förordning (EG) nr 178/2002.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (EUT L 309, 26.11.2003]. Ändrad genom förordning (EG) nr 627/2006 [EUT L 109, 22.4.2006]. Rökaromer framställs genom att rök kondenseras i vatten (rökkondensat). Den kondenserade röken renas därefter. Rökaromer används ofta i stället för färsk rök för att ge en rökt smak till bl.a. kött, fisk och snacks.

I förordningen fastställs ett förfarande för säkerhetsbedömning och godkännande av primära rökkondensat som kan användas som sådana i och på livsmedel och/eller för framställning av rökaromderivat..

Därför föreslås att de primärprodukter som utvärderats kan upptas på en positivlista över inom EU godkända produkter. Det föreslås att godkännandena ska gälla för tio år och att de därefter måste förnyas.

För en ansökan om godkännande av en primärprodukt måste den sökande lämna in utförliga uppgifter om framställningsmetod och ytterligare led i framställningen av rökaromderivat, den avsedda användningen i eller på särskilda livsmedel eller livsmedelskategorier, kemiska specifikationer, toxikologiska studier och validerade metoder för provtagning och detektion av primärprodukten och rökaromderivaten.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet ska utvärdera dessa ansökningar och det åligger kommissionen att lägga fram ett förslag till beslut om vilka åtgärder som ska vidtas om det föreligger någon risk.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 av den 28 oktober 1996 om gemenskapsregler för aromämnen (es de en fr) som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel.

Rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel [EGT L 40, 11.2.1989].

See also