Förbättrat genomförande av direktiven enligt den nya metoden

För att snabba på harmoniseringen av tekniska föreskrifter ger kommissionen rekommendationer om hur direktiven enligt den nya metoden kan tillämpas bättre. Målsättningen är att förbättra varurörligheten i det större, utvidgade EU. Rekommendationerna ska ge säkrare, billigare och mera konkurrenskraftiga EU-varor.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen av den 7 maj 2003 till rådet och Europaparlamentet: "Förbättrat genomförande av direktiven enligt den nya metoden" [KOM(2003) 240 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Att åstadkomma bättre varurörlighet i ett större och utvidgat EU är ett centralt inslag i kommissionens strategi för den inre marknaden under 2003-2006. Direktiven enligt den nya metoden täcker en stor del av industriprodukterna på EU-marknaden.

Den nya metoden har visat sig vara ett effektivt sätt att trygga fri rörlighet för varor på den inre marknaden. Men direktiven enligt den nya metoden kan tillämpas ännu bättre. En mera enhetlig tillämpning av den nya metoden kan leda till att tredjeländer bestämmer sig för regelverk inspirerade av EU-metoden.

Meddelandet innehåller rekommendationer som ska få den inre marknaden att fungerar bättre. Det ingår i arbetet med att förbättra regelverket för EU-industrin och därmed dess konkurrenskraft. Styrningen av den inre marknaden blir då enhetlig och överensstämmer i hög grad med EU-rätten.

KOMMISSIONENS FÖRSLAG

I direktiven enligt den nya metoden finns bestämmelser om varukontroll före och efter saluföring för att trygga en hög produktsäkerhetsnivå. De viktigaste förslagen i meddelandet gäller följande:

• Anmälda organ.
• Förfaranden för bedömning av produktöverensstämmelse.
• Genomförande och marknadsövervakning.
• Konsekvent och effektivt genomförande av direktiven enligt den nya metoden.

ANMÄLDA ORGAN

Förfarandena för bedömning av överensstämmelse i direktiven enligt den nya metoden utgörs av bedömningsmoduler. De flesta av modulerna innebär att ett externt anmält organ bedömer de ifrågavarande produkterna.

Underrättelseförfarande

Kommissionen uppmanar medlemsländerna att se till att deras anmälande myndigheter är införstådda med sina skyldigheter i samband med anmälningsförfarandet. Ansträngningar behöver göras för att förkorta tiden mellan beslutet att anmäla och avslutat anmälningsförfarande.

Förteckningar över anmälda organ för varje direktiv offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen föreslår att ersätta offentliggörandet med ett Internetbaserat anmälningsförfarande. Det skulle göra det möjligt för de anmälda organen att agera nästan omedelbart på anmälan.

Rättslig bakgrund

Direktiven utgör rättslig grund för anmälning av organen. Men de innehåller inga närmare bestämmelser för vilka krav som ska ställas på anmälda organ, eftersom valet av organ är medlemsländernas befogenhetsområde. Anmälan måste genomföras bättre och under större öppenhet. Kommissionen anser att de rättsliga krav som anmälda organ måste uppfylla bör stärkas, vilket kan ske antingen via ett övergripande direktiv eller en standardartikel som införs i varje direktiv.

Ackrediteringens roll

Kommissionen föreslår mer heltäckande riktlinjer för ackreditering av organismer. Detta skulle skapa större överensstämmelse inom EU och stärka ackrediteringsfunktionen. Ett permanent forum för medlemsländernas utnämnande myndigheter föreslås för att underlätta utbytet av bästa metoder för bedömning, utnämning och övervakning av anmälda organ.

Övervakning av anmälda organ

Ackrediteringsorganen kontrollerar och utvärderar regelbundet de organ som de har anmält. På så sätt kan medlemsländerna säkerställa att de anmälda organen alltid har den kompetens som krävs enligt direktiven.

Kommissionen föreslår att direktiven enligt den nya metoden kompletteras med bestämmelser om erfarenhetsutbyte mellan anmälda organ. Vidare föreslås bestämmelser om åtgärder som ska vidtas om de anmälda organen inte sköter sina åtaganden på ett riktigt sätt eller slutar att tillhandahålla tjänster.

Verksamhet över gränserna

Genom principen om ömsesidigt erkännande kan ett anmält organ automatiskt utöva sin verksamhet på hela den inre marknaden. Men de nationella myndigheter som utser anmälda organ har inte alltid möjlighet att utvärdera och kontrollera verksamheten i organ som arbetar i andra länder.

Kommissionen avser understödja inrättandet av något slags informationsutbyte mellan myndigheter och/eller ackrediteringsorgan i värdlandet och den utnämnande myndigheten i det anmälda organets hemland. För detta krävs en rättslig grund. Den kan utformas antingen som en övergripande bestämmelse eller som en bestämmelse i varje direktiv enligt den nya metoden. Vidare förordar kommissionen införande av metoder som gör det möjligt för organ från tredjeländer att utföra uppgifter enligt bestämmelserna i direktiven.

Reglerade och icke-reglerade områden

De metoder som används utanför lagstiftningsområdet (t. ex. standardisering, ackreditering och bedömning av överensstämmelse) kan också införlivas med lagstiftningen för den nya metoden. Att det saknas rättslig grund för delarna som ligger utanför lagstiftningen har i vissa fall skapat en klyfta mellan de olika verksamheter som utövas av de berörda organen, som ofta är verksamma både på området med lagstiftning och det som ligger utanför. Kommissionen anser alltså att det inte bör vara någon skillnad mellan dessa två områden.

Samarbete och informationsutbyte

I vissa av direktiven enligt den nya metoden finns en skyldighet för de anmälda organen att aktivt utbyta information om avslag eller återkallande när det gäller intyg om överensstämmelse. Detta informationsutbyte hindrar dock inte vissa tillverkare från att lämna in en ansökan i ett annat medlemsland om intyg på en produkt som redan bedömts sakna överensstämmelse. Kommissionen föreslår bestämmelser i alla direktiven om informationsutbyte om produkter som saknar överensstämmelse.

FÖRFARANDEN FÖR BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE

De olika bedömningsförfarandena som infördes genom rådets beslut om CE-märkning om överensstämmelse har visat sig vara effektiva. Problem kan uppstå när en produkt faller under fler än ett direktiv. Då måste tillverkarna vända sig till flera anmälda organ för en bedömning av överensstämmelsen, vilket spär på kostnaderna. Modulerna H, E och D (försäkran om överensstämmelse baserad på ett kvalitetssystem) ger tillverkarna en möjlighet att utelämna det anmälda organet. Kommissionen föreslår att

• modulerna H, E eller D införs i gällande och framtida direktiv enligt den nya metoden där detta anses lämpligt,
• ett förslag till övergripande rättsakt utarbetas som ska innehålla definitioner för förfarandena för bedömning av överensstämmelse.

CE-märkning om överensstämmelse

Medlemsländerna och kommissionen måste lägga mer arbete på att klargöra innebörden av CE-märkningen för konsumenterna. Märket betyder att alla kraven i de tillämpliga direktiven är uppfyllda. Kommissionen vill fortsätta att granska problemet med otillbörligt anbringad CE-märkning. En informationskampanj kommer att inledas och bedrivas i nära samarbete med medlemsländerna.

GENOMFÖRANDE OCH MARKNADSÖVERVAKNING

Genomförandebestämmelser

Marknadsövervakningen är de nationella myndigheternas ansvar. För närvarande garanteras inte någon strikt åtskillnad mellan utnämnande, ackrediterande, överensstämmelsebedömande och marknadsövervakande myndigheter. Detta skapar en risk för intressekonflikter som bör undanröjas.

En gemensam nivå för övervakningen

Medlemsländerna kan lägga marknadsövervakningen på en jämn och god nivå om de baserar den på följande kriterier:

• Tillräcklig infrastruktur och personalresurser.
• En strategisk marknadsövervakningsplan baserad på en analys av olycksstatistiken.
• Påföljder som har avhållande effekt och står i proportion till graden av bristande överensstämmelse.
• Effektiv kommunikation och samordning mellan marknadsövervakningsmyndigheterna och övriga myndigheter på området (hälsovårds-, arbetsmiljö-, tullmyndigheter etc.).
• Fullständig medverkan från de nationella myndigheternas sida i det administrativa samarbetet med motsvarande myndigheter i andra medlemsländer, särskilt informationsutbytet.

För att fastställa ett grundläggande regelverk som medlemsländerna är förpliktade att följa menar kommissionen att det krävs en rättslig grund som antingen kan åstadkommas genom ett övergripande direktiv eller genom att alla de olika direktiven kompletteras med grundreglerna.

Förstärkning av det administrativa samarbetet

Marknadsövervakningen måste kompletteras med ett effektivt administrativt samarbete över gränserna. Kommissionen föreslår följande åtgärder för att öka samarbetet:

• Samverkan mellan medlemsländernas marknadsövervakande myndigheter.
• Tydligare arbetsmetoder för nationella marknadsövervakningsmyndigheter som deltar i administrativt samarbete.
• Snabbare utbyte av information med samtliga nationella myndigheter om produkter med bristande överensstämmelse (särskilt genom programmet för elektroniskt datautbyte mellan förvaltningar, IDA).
• Tillgång för allmänheten till information om farliga produkter (produktidentifiering, risktyp, åtgärder som vidtagits etc.).
• Spridande av bästa praxis genom samarbete.

Skyddsklausul

Medlemsländerna är skyldiga att vidta skyddsåtgärder mot produkter som har bedömts vara farliga. Saknas CE-märket på en produkt som ska vara märkt är redan detta ett tecken som gör att en övervakningsmyndighet kan fastställa att produkten inte överensstämmer med gällande krav. Det skyddsklausulförfarande som fastställs i direktiven ger kommissionen möjlighet att kontrollera om sådana åtgärder på nationell nivå som syftar till att begränsa fri rörlighet för CE-märkta varor är befogade.

Förfarandet är omständligt och svårt att använda i praktiken. Kommissionen föreslår att ändra skyddsklausulförfarandet genom att se över regelverket. Då kan man se till att alla direktiven får ett mera enhetligt förhållningssätt.

Direktivet om allmän produktsäkerhet

Direktivet om produktsäkerhet omfattar även sådana produkter som faller under direktiven enligt den nya metoden. Men säkerhetskraven i direktivet om allmän produktsäkerhet gäller inte de produkter som omfattas av den nya metoden. Det är bara tillämpningsbestämmelserna i direktivet om allmän produktsäkerhet som också gäller de produkter som omfattas av den nya metoden. Detta betyder att industriprodukter och konsumtionsprodukter kan falla under olika bestämmelser när det gäller marknadsövervakning. Kommissionen föreslår att det i direktiven enligt den nya metoden införs bestämmelser om informationsutbyte om de industriprodukter som utgör en allvarlig och omedelbar risk för användarna.

KONSEKVENT OCH EFFEKTIVT GENOMFÖRANDE AV DIREKTIVEN ENLIGT DEN NYA METODEN

Översyn av regelverket

Ett sätt att få till stånd de nödvändiga ändringarna är att komplettera alla sektorsdirektiven med de nya krav som behövs. Eftersom alla risker inte behandlas i alla direktiv kan vissa produkter regleras av mer än ett direktiv. Detta kan leda till följande problem:

• Oavsiktliga skillnader mellan sektorsdirektiven enligt den nya metoden.
• Skillnader i tillämpliga förfaranden beroende på direktiv.
• Nya moduler i vissa direktiv enligt den nya metoden, vilket kan skapa problem i förhållande till bestämmelserna i andra direktiv som gäller samma produkt.

Kommissionen föreslår att man börjar med att undersöka fördelar och nackdelar med att ta fram ett övergripande grunddirektiv. Samma sak gäller ett eventuellt införande av standardartiklar om övergripande frågor i direktiven enligt den nya metoden.

Utkontraktering

Tillämpningen av direktiven enligt den nya metoden kräver mycket arbete av medlemsländerna och kommissionen. Kommissionen kommer att gå igenom alla tillgängliga alternativ tillsammans med medlemsländerna. Bland dessa finns möjligheten att anlita externa konsulter oftare och utkontraktering av vissa moment till någon organisation som har den kompetens som krävs för uppgiften.

BAKGRUND

Den nya metoden grundar sig på rådets resolution av den 7 maj 1985 som gav en ny ram för harmonisering av de nationella föreskrifterna om industriprodukter och därigenom underlättade genomförandet av den inre marknaden. Denna resolution kompletterades 1989 med en ny resolution av rådet om helhetssyn vid bedömning av överensstämmelse. Senare har rådet fattat två andra beslut som innehåller närmare specifikationer för provning och certifiering samt även för CE-märkningen om överensstämmelse.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets resolution av den 10 november 2003 om meddelandet från Europeiska kommissionen "Förbättrat genomförande av direktiven enligt den nya metoden" [Europeiska unionens officiella tidning C 282 av den 25 november 2003].

Rådets resolution av den 8 juli 1996 om samarbete mellan förvaltningar för att genomföra den lagstiftning som rör den inre marknaden [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 224 av den 1 augusti 1996].

Council Resolution of 16 June 1994 on the development of administrative cooperation in the implementation and enforcement of Community legislation in the internal market [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 179 av den 1 juli 1994]. /Den svenska versionen finns inte tillgänglig/

Council Resolution of 21 December 1989 on a global approach to conformity assessment [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 10 av den 16 januari 1990]. /Den svenska versionen finns inte tillgänglig/

Senast ändrat den 13.12.2006