Ömsesidigt erkännande på EU:s inre marknad

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

KOM(1999) 299 slutlig – Ömsesidigt erkännande på den inre marknaden

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR MEDDELANDET?

I meddelandet förklaras vikten av ömsesidigt erkännande – en av de viktigaste principerna för den inre marknaden. Genom det kan varor och tjänster flöda fritt i hela EU utan behov att harmonisera nationell lagstiftning. I meddelandet identifieras problem vid dess tillämpning och hur dessa kan hanteras.

VIKTIGA PUNKTER

—	Principen innebär att alla produkter som lagligen säljs i ett EU-land kan säljas i ett annat, även om de inte uppfyller alla tekniska bestämmelser i det landet – utom under strikt definierade omständigheter.

—

I meddelandet betonas följande problem:

—	Avsaknad av tillförlitliga uppgifter om tillämpning av ömsesidigt erkännande.

—	Kostnader och förseningar på grund av vissa nationella myndigheters dåliga interna organisation.

—	Tjänstemäns ovilja att godkänna en produkt som de inte känner till och som åtföljs av certifikat på språk de inte talar.

—	Vissa produkter, särskilt mer komplexa, möter särskilda nationella hälso-, säkerhets- och konsumentskydd. Detta gäller särskilt inom livsmedels-, el-, fordons-, ädelmetall-, bygg- och den kemiska sektorn.

—	Tjänster inom sådana områden som affärskommunikation, konstruktion, patent och säkerhet bedöms ofta mot ett kriterium som avser allmänintresset i landet.

—

I meddelandet föreslås följande åtgärder:

—	Starkare övervakning genom en utvärderingsrapport från Europeiska kommissionen som sammanställs vartannat år och åtföljs av en ekonomisk analys av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande. Genom detta skulle man kunna identifiera områden där fullständig harmonisering kan behövas.

—	Potentiella rättsliga åtgärder mot de av EU:s regeringar som underlåter att tillämpa principen.

—	Mer uttömmande information om principen till viktiga aktörer såsom nationella och regionala myndigheter, företag, advokater och branschorganisationer.

—	Utbildning för nationella myndigheter och företrädare för yrkesorganisationer från de mest berörda sektorerna, med nationella, regionala och lokala seminarier som ges parallellt.

—	Effektivare sätt att hantera problem, genom att minska tiden för hantering av enskilda klagomål.

—

EU-länderna har en viktig roll att spela genom att

—	införliva ömsesidigt erkännande i den nationella lagstiftningen,

—	svara utan onödigt dröjsmål på förfrågningar om dess användning,

—	stärka samarbetet mellan statliga myndigheter,

—	bättre utnyttja nationella kontaktpunkter.

—	Avtal om ömsesidigt erkännande underlättar varuhandel mellan EU och viktiga marknader som Australien, Kanada, Israel, Japan, Nya Zeeland och USA.

—	I förordning (EG) nr 764/2008 fastställs regler och förfaranden som de nationella myndigheterna måste tillämpa om de har för avsikt att vägra, eller tillämpa extra villkor, på en begäran om ömsesidig erkännande för en produkt.

BAKGRUND

Ömsesidigt erkännande

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Ömsesidigt erkännande inom ramen för uppföljningen av handlingsplanen om den inre marknaden (KOM(1999) 299 slutlig, 16 juni 1999)

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets resolution av den 24 juni 1999 om förvaltningen av avtal om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelse (EGT C 190, 7.7.1999, s. 2)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 21–29)

Senast ändrat 04.01.2016