Förenklat informationsutbyte mellan EU-ländernas polis och tull
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Rådets rambeslut 2006/960/RIF – utbyte av information och underrättelser mellan EU-ländernas brottsbekämpande myndigheter
VILKET SYFTE HAR RAMBESLUTET?
Beslutet gör att EU-ländernas brottsbekämpande myndigheter* snabbt och effektivt kan utbyta information och underrättelser när de genomför brottsutredningar eller kriminalunderrättelseverksamhet.
VIKTIGA PUNKTER
Villkor för informationsutbytet
-
EU-länderna får inte tillämpa strängare regler för utlämning av information på internationell nivå än de regler som normalt tillämpas vid ett internt förfarande, exempelvis genom att kräva en rättslig överenskommelse.
-
EU-länderna ska normalt svara inom sju dagar på en begäran om information om brott där en europeisk arresteringsorder* får utfärdas och informationen finns tillgänglig för den brottsbekämpande myndigheten. Om det rör sig om en brådskande begäran ska länderna svara inom åtta timmar. Annars ska de svara inom 14 dagar. Om svar inte kan ges inom dessa tidsfrister ska det EU-land som tar emot begäran ange skälen till detta.
-
Information kan även lämnas spontant. I sådana fall bör endast sådan information lämnas som är nödvändig för att upptäcka, förebygga och utreda det aktuella brottet eller den aktuella brottsliga verksamheten.
-
Information kan utbytas via alla befintliga kanaler och måste delas med Europol och Eurojust om den hör till deras behörighetsområde och omfattas av de normala reglerna om dataskydd.
Begränsningar för informationsutbyte
Brottsbekämpande myndigheter är inte skyldiga att samla in information som svar på en begäran eller att inhämta information genom tvång. Dessutom gäller följande:
-
Information kan inte användas som bevis inför den rättsliga myndigheten om inte det land som lämnade informationen samtycker till detta (vilket kan anges redan i svaret).
-
Information som har erhållits från ett land utanför EU kan endast delas om landet i fråga samtycker till detta.
-
En brottsbekämpande myndighet får vägra att tillhandahålla information om det finns anledning att tro att tillhandahållandet av informationen skulle kunna skada den nationella säkerheten, en undersökning, en kriminalunderrättelseverksamhet eller enskilda personers säkerhet, eller vara uppenbart oproportionerlig eller irrelevant.
-
En brottsbekämpande myndighet kan även vägra att tillhandahålla information om begäran rör en gärning där påföljden är ett års fängelse eller mindre eller om en rättslig myndighet motsätter sig detta.
VILKEN PERIOD GÄLLER RAMBESLUTET FÖR?
Rambeslutet gäller sedan den 30 december 2006. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 19 december 2008.
BAKGRUND
Detta rambeslut ersätter delar av Schengenavtalet om överföring av information (artikel 39) och spontant tillhandahållande av information (artikel 46).
Den 1 december 2014 meddelade Storbritannien (1) Europeiska kommissionen att landet önskade delta i beslutet. Detta bekräftades genom kommissionens beslut 2014/858/EU.
Mer information finns här:
* VIKTIGA BEGREPP
Brottsbekämpande myndighet: en nationell polismyndighet, tullmyndighet eller annan myndighet som har behörighet att upptäcka, förebygga och utreda brott och att utöva myndighetsutövning och vidta tvångsåtgärder.
Europeisk arresteringsorder: definieras i rambeslut 2002/584/RIF.
HUVUDDOKUMENT
Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89–100).
Fortlöpande ändringar av rambeslut 2006/960/RIF har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.
ANKNYTANDE DOKUMENT
Kommissionens beslut 2014/858/EU av den 1 december 2014 om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anmälan om landets önskan att delta i unionsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande och som inte ingår i Schengenregelverket (EUT L 345, 1.12.2014, s. 6–9).
Senast ändrat 07.09.2016