Artikel 216 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Artikel 6.3 i fördraget om Europeiska unionen
EU-rätten har tre källor: primärrätten, allmänna rättsprinciper och sekundärrätten. De olika källorna och deras inbördes ordning beskrivs mer i detalj i normhierarkin.
Primärrätten
Allmänna rättsprinciper
Sekundärrätten
Sekundärrätten består av rättsakter, som kan delas in i två kategorier:
Internationella avtal med länder utanför EU eller med internationella organisationer utgör också en del av EU-rätten. De räknas till en egen kategori som är åtskild från primärrätten och sekundärrätten. Enligt EU-domstolens dom i målet Meryem Demirel mot Stadt Schwäbisch Gmünd (mål 12/86) kan sådana avtal ha direkt effekt och högre rättslig valör än sekundärrätten, som därför måste följa dem. Regler i internationella avtal har direkt effekt om de innebär en klar och precis skyldighet som inte är beroende av att ytterligare rättsakter antas.
Andra EU-rättskällor
Till EU:s rättskällor hör även
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning V – Internationella avtal – Artikel 216 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 144).
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 2 – Unionens rättsakter, förfaranden för antagande och andra bestämmelser – Avsnitt 1 – Unionens rättsakter – Artikel 288 (f.d. artikel 249 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 171).
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning I – Gemensamma bestämmelser – Artikel 6 (f.d. artikel 6 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 19).
Senast ändrat 21.04.2022