Denna grönbok är startskottet till ett offentligt samråd i tre ämnen som ska förbättra öppenheten i beslutsprocessen: Behovet av en mer strukturerad ram behövs för den verksamhet som drivs av företrädare för olika intressegrupper, behovet av feedback på kommissionens samråd med det civila samhället och en obligatorisk redovisning av information om vilka som tar emot EU-stöd som förvaltas gemensamt med medlemsländerna. Grönboken är en serie åtgärder som redan vidtagits av kommissionen, särskilt vad gäller insyn och öppenhet efter vitboken om styrelseformerna i EU.

Grönboken av den 3 maj 2006 – Europeiska öppenhetsinitiativet [KOM(2006) 194 slutlig – Europeiska unionens officiella tidning C 151 av den 29.6.2006].

När initiativet om öppenhet först lanserades den 9 november 2005 skiljde kommissionen mellan tre olika handlingsområden:

På finansieringsområdet skapades en webbplats på Internet som skulle underlätta kontroll av användningen de av EU:s medel som förvaltas gemensamt med medlemsländerna.

Ett andra åtgärdspaket har gjort det möjligt att förnya debatten med övriga EU-institutioner om:

I det sista åtgärdspaketet fastställde kommissionen slutligen tre vägledande aspekter av det europeiska öppenhetsinitiativet som ska bli föremål för offentliga samråd och som behandlas i denna grönbok.

Berörda parter uppmanades att lägga fram sina åsikter i dessa tre ämnen. Samrådet inleddes den 3 maj och avslutades den 31 augusti 2006. Alla bidrag har blivit offentliggjorda på kommissionens webbplats.

Kommissionens öppenhetspolicy på lobbyingområdet* bygger på två olika principer. För det första ges information till allmänheten om kommissionens förhållande till intressegruppernas företrädare så att en granskning kan ske externt. För det andra finns integritetsbestämmelser som reglerar vad som är korrekt tillvägagångssätt både för dem som är föremål för lobbying och för lobbyisterna* själva.

Det finns ett antal alternativ som kan övervägas för att förstärka den externa granskningen av lobbyverksamheten:

När det gäller den första punkten tänker kommissionen se till att man i samband med offentliga samråd med hjälp av elektroniska frågeformulär systematiskt uppmanar intressegrupperna att lämna information om sina målsättningar, finansieringskällor och vilka intressen de företräder.

Kommissionen överväger även möjligheten att utforma och driva ett Internet-baserat frivilligt registreringssystem för alla intressegrupper och lobbyister som vill bli tillfrågade om nya EU-initiativ. För att ha rätt att ingå i registret skulle intressegrupperna eller lobbyisterna vara tvungna att lämna information om vilka personer de företräder, hur deras uppdrag ser ut och hur de finansierar sin verksamhet. De skulle även åläggas att underteckna en uppförandekod.

Kommissionen anser inte att ett obligatoriskt registreringssystem är lämpligt utan lutar mer åt ett förstärkt självregleringssystem. Kommissionen föreslår emellertid att man efter en viss tid ska verifiera att självregleringen fungerat väl och om så behövs överväga obligatoriska åtgärder.

Parallellt med den externa granskningen av kontakterna med lobbyister är integritetsreglerna ett annat avgörande inslag i öppenheten inom lobbyverksamheten. Kommissionen har kommit fram till att frivilliga uppförandekoder kan utgöra ett användbart komplement till dessa regler. I 1992 års kommunikation om särskilda intressegrupper uppmanades lobbyisterna att anpassa sina egna uppförandekoder med utgångspunkt i de minimikriterier som föreslogs av kommissionen. Kommissionen anser i detta sammanhang att det är nödvändigt att komplettera dessa åtgärder genom att man inför ett övervakningssystem och sanktioner i fall av felaktig registrering och/eller brott mot uppförandekoden.

Kommissionen antog i december 2002 ett meddelande om miniminormer för samråd. Målet var att skapa ett generellt ramverk för samråd som är öppen och konsekvent. Det övergripande syftet var att se till att berörda parter skulle kunna komma till tals i tillräcklig omfattning i kommissionens politiska beslutsprocess.

Miniminormerna har varit i kraft sedan början av 2003. De berör de allmänna principer som är tillämpliga på samråd, nämligen: deltagande, öppenhet, tydlig ansvarsfördelning, effektivitet och konsekvens.

Enligt kommissionen var respekten för reglerna under perioden 2003–2005 på det hela taget tillfredsställande då de flesta av miniminormerna tillämpades på ett korrekt sätt av kommissionens avdelningar. Kommissionen ansåg dock att de bidrag som mottagits i samband med de offentliga samråden inte systematiskt hade offentliggjorts på Internet och att det i vissa fall inte fanns tillräcklig feedback om huruvida synpunkter som lämnats i samband med samråden hade beaktats i kommissionens slutliga politiska förslag.

I grönboken bekräftar kommissionen sin vilja att sprida kunskap om hur EU:s medel används, framförallt genom att bättre förklara vad EU gör och vilken betydelse EU har.

Merparten av EU:s budgetmedel utbetalas inte centralt och direkt av kommissionen utan i partnerskap med medlemsländerna. Och de flesta uppgifterna om mottagarna av EU-medel finns också för närvarande i var och en av de olika medlemsländerna. I vilken grad denna information offentliggörs varierar mycket mellan de olika medlemsländerna.

Medborgarna vänder sig ofta till kommissionen för att få uppgifter om mottagarna av EU-medel eftersom denna information inte lämnas ut på regional eller nationell nivå. Kommissionen hamnar på så sätt i en känslig situation, med tanke på att kommissionen antingen inte har den informationen eller inte har rätt att lämna ut den utan att först ha fått tillstånd att göra det av den berörda medlemsstaten. Dessutom bygger den restriktiva hållning vissa medlemsstater har valt att inta när det gäller att lämna ut nämnda information ofta på nationell lagstiftning eller praxis i fråga om uppgiftsskydd.

Kommissionen anser att man för att bemästra dessa hinder lämpligen ska ta fram en ny rättslig ram, som är direkt tillämplig i alla medlemsstater för att garantera att man får en enhetlig hållning gentemot samtliga stödmottagare i EU.

Kommissionen har understrukit betydelsen av en ”hög grad av öppenhet och insyn” för att unionen ska ”vara öppen för offentlig granskning och kunna ställas till svars för sitt arbete”. Kommissionen anser att legitimiteten för all modern förvaltning delvis vilar på att den håller en hög standard i fråga om öppenhet. Det var mot denna bakgrund som kommissionen lanserade det europeiska öppenhetsinitiativet i november 2005.

Avsikten med initiativet var att det skulle bygga vidare på en serie åtgärder som kommissionen redan vidtagit, särskilt de som ingår i de övergripande reformer som har genomförts sedan 1999 och genom vitboken om styrelseformerna i EU. Följande viktiga framgångar på detta område kan lyftas fram:

Rättsaktens nyckelbegrepp

Lobbying: all verksamhet som avser att påverka de politiska lösningarna och EU-institutionernas beslutsprocess.
Lobbyister: personer som bedriver lobbying och som arbetar för konsultföretag specialiserade på offentliga frågor, advokatbyråer, icke-statliga organisationer, tankesmedjor eller branschorganisationer.
Det civila samhällets organisationer: Ett omfattande begrepp som bl.a. inbegriper europeiska intressegrupper (för påtryckning), fackförbunden samt och arbetsgivarorganisationerna, de icke-statliga organisationerna, konsumentorganisationer, organisationer som företräder sociala och ekonomiska aktörer, välgörenhetsorganisationer samt organisationer inom EU.

See also