Grönbok om ömsesidigt erkännande av icke frihetsberövande straffprocessuella tvångsmedel

Kommissionen vill med denna grönbok inleda en debatt om en ny rättsakt som skulle göra det möjligt för medlemsländerna att ömsesidigt erkänna rättsliga avgöranden som föreskriver icke frihetsberövande tvångsmedel (häktningssurrogat) i avvaktan på rättegång. Allmänna rättsliga principer fastställer nämligen att häktning ska betraktas som en undantagsåtgärd, och man vill därför göra det möjligt att i stället använda icke frihetsberövande alternativ.

RÄTTSAKT

Grönbok om ömsesidigt erkännande av icke frihetsberövande straffprocessuella tvångsmedel [KOM(2004) 562 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Denna grönbok kommer att fungera som utgångspunkt vid utformningen av en ny rättsakt om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden där ett medlemsland i avvaktan på rättegång har beslutat om häktningssurrogat. I en bilaga till grönboken återfinns ett arbetsdokument från kommissionen med en djupgående analys av regelverket på området och kommissionens resonemang om hur en sådan rättsakt skulle kunna utformas.

Huvudsyftet med grönboken är att utvidga samrådsprocessen till att omfatta en vidare krets, som till exempel jurister, icke-statliga organisationer med verksamhet på området, universitet etc. Vissa aspekter av grönbokens syfte har redan diskuterats i en annan grönbok och i ett förslag till rådets rambeslut om vissa rättssäkerhetsgarantier.

Varför kommissionen lägger fram en grönbok

Överbeläggningen på häkten och i fängelser är en av följderna av att frihetsberövande åtgärder alltför ofta används. På grund av risken för rymning hålls utländska misstänkta ofta kvar i häkte, medan inhemska misstänkta blir föremål för alternativa åtgärder.

Enligt allmänna rättsprinciper ska frihetsberövande i avvaktan på rättegång betraktas som en undantagsåtgärd, och i första hand ska häktningssurrogat användas. För närvarande kan dock inte beslut om häktningssurrogat överföras från ett land till ett annat, eftersom länderna inte erkänner utländska rättsliga beslut i dessa frågor.

En ny rättsakt som gör det möjligt för medlemsländerna i EU att ömsesidigt erkänna beslut om häktningssurrogat skulle därför

• bidra till att minska antalet utlänningar som är anhållna eller häktade i Europeiska unionen,
• stärka rätten till frihet och rätten till att betraktas som oskyldig i EU tills domen har fallit,
• minska risken för diskriminering av utländska misstänkta.

Enligt åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål från november 2000 bör kommissionen agera på det här området. Principerna för åtgärdsprogrammet finns uppräknade i arbetsdokumentet från kommissionen.

Den grundläggande tanken bakom den nya rättsakten är att man i stället för att häkta den misstänkte ska kunna besluta om icke frihetsberövande åtgärder, för att sedan tillämpa dessa åtgärder i det medlemsland där den misstänkte normalt är bosatt. Den misstänkte skulle alltså kunna bli föremål för tvångsåtgärder i sin hemmiljö tills rättegången äger rum i det andra medlemslandet.

För att en sådan åtgärd ska bli effektiv bör hemlandet även som en sista utväg ha befogenhet att tvångsförflytta en misstänkt som inte samarbetar tillbaka till medlemslandet där rättegången ska äga rum.

Samrådsprocessen

Denna grönbok är det tredje steget i samrådsprocessen om alternativ till häktning.

Första steget bestod i att utforma och skicka ut en enkät med frågor om frihetsberövande och alternativa åtgärder till häktning för att undersöka om det fanns några hinder för ett samarbete mellan medlemsländerna på detta område. En sammanfattning av svaren återfinns i kommissionens arbetsdokument.

Andra steget innebar att ta fram ett diskussionsunderlag utifrån enkätsvaren och att organisera ett expertmöte. I diskussionsunderlaget föreslås bland annat att en europeisk anmälningsskyldighet införs som ett häktningssurrogat på EU-nivå.

Senast ändrat den 04.08.2005