Denna förordning är avsedd att stärka kontrollen av import, export och transitering av kemiska ämnen som ingår i framställningen av olagliga syntetiska droger, varav stimulantia av amfetamintyp som ecstasy. Syftet med förordningen är att kunna reagera på det växande hotet från framställningen av syntetiska droger i Västeuropa genom att förhindra olaglig användning av dessa ämnen.

Rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer.

Genom denna förordning fastställs bestämmelserna för övervakningen av handel med prekursorer mellan EU och länder utanför EU. Prekursorer är en beteckning för ämnen som används vid olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen. Förordningen gäller import, export och transitering av narkotikaprekursorer i syfte att förhindra olaglig användning.

Den gällande lagstiftningen på området syftar till att tillämpa artikel 12 i Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen, som antogs den 19 december 1988 i Wien och som avser handeln med dessa ämnen.

Historiskt har EU varit en stor exportör av prekursorer, samtidigt som man importerat olagligt framställd narkotika. På senare tid har EU också blivit en av de viktigaste exportörerna av olagligt framställd syntetisk narkotika och importör av prekursorer som är nödvändiga för att framställa dessa. Följaktligen bör bestämmelserna om ansökan, beviljande eller avslag av licens för att importera eller exportera narkotikaprekursorer samt för upphävande eller återkallande av sådan licens harmoniseras på EU-nivå.

Gällande lagstiftning på området bör moderniseras då omfattningen på handeln, inklusive prekursorer, är betydande. De nya förfarandena riktas mot de känsligaste prekursorerna för att undvika en alltför stor administrativ börda för de lagliga importörerna.

Vid all import, export och transitering av ett ämne som anges i bilagan till förordningen måste det finnas en tillfredsställande dokumentation med uppgift om det berörda ämnets namn, mängd och vikt samt namn och adress på exportören, importören, distributören och den slutlige mottagaren. De berörda operatörerna ska bevara denna dokumentation av verksamheten under en period på tre år.

Dessa operatörer ska inneha licens som utfärdats av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där de är etablerade.

EU-länderna ska se till att operatörerna och de behöriga myndigheterna samarbetar, så att myndigheterna kan förhindra olaglig användning av ämnena. Bland annat ska operatörerna förse myndigheterna med alla relevanta upplysningar och lämna in uppgifter om alla transaktioner som avser de angivna ämnena.

Dessutom ska operatörerna lämna in en ansökan om import- eller exporttillstånd för varje transaktion till den behöriga myndigheten i det EU-land där importören eller exportören har sitt säte. Ansökan måste innehålla samtliga uppgifter om transporten, namn och adress på alla inblandade operatörer och uppgifter om typ, mängd och vikt för ämnet. De behöriga myndigheterna ska fatta beslut inom femton arbetsdagar från ifyllandet av ansökan.

Om en behörig myndighet misstänker att en försändelse är avsedd för olaglig användning kan den neka tillstånd till import eller export av ämnet.

Det finns ett motsvarande förfarande för länder utanför EU som har begärt att kommissionen ska underrätta dem om alla exporter av ämnen som berör dem, eller länder som har ingått avtal om importtillstånd med EU. Slutligen finns det ett särskilt förfarande för de länder som anses vara ”känsliga” när det gäller risken för olaglig användning av vissa angivna ämnen.

EU-länderna ska se till att deras behöriga myndigheter kan införskaffa de upplysningar och genomföra de undersökningar som behövs för att förhindra olaglig användning.

Det krävs ömsesidigt och konfidentiellt bistånd mellan EU-ländernas myndigheter. EU-länderna bestämmer ändamålsenliga sanktioner vid överträdelser. De underrättar årligen kommissionen om sina resultat av övervakningen och med utgångspunkt i denna utarbetar kommissionen en årsrapport. Denna rapport läggs sedan fram för Internationella narkotikakontrollstyrelsen.

Kommissionen ska utarbeta riktlinjer för den kemiska industrin, med bland annat information om hur man upptäcker och anmäler misstänkta transaktioner, samt en uppdaterad förteckning över ämnen som används vid olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen.

EU:s handlingsplan för narkotikabekämpning 2000-2004 genomfört en undersökning av systemet för kontroll av handeln med narkotikaprekursorer. Kommissionen anser det nödvändigt att utöka kraven på övervakning till operatörer som handlar med länder utanför EU, att det bör införas en gemensam strategi för förfarandena för att bevilja tillstånd samt att tullkontrollen bör stärkas. Följaktligen ersätter denna förordning förordning (EG) nr 3677/90, där de första åtgärderna för att förhindra olaglig användning av narkotikaprekursorer fastslogs.

Hänvisningar

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 111/2005	15.2.2005	-	EUT L 22, 26.1.2005.

Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 och artikel 32 i rådets förordning (EG) nr 111/2005 vad gäller genomförandet av gemenskapens lagstiftning om övervakning och kontroll av handeln med narkotikaprekursorer och hur denna lagstiftning fungerar [KOM(2009) 709 slutlig – Ej offentliggjord i EUT]. Denna rapport utvärderar hur förordningarna (EG) nr 111/2005 (ovan) och 273/2004 har genomförts samt hur de fungerar.

Baserat på de uppgifter som inkommit från EU-länder fastslår kommissionens utvärdering att det juridiska ramverket för att kontrollera handel i allmänhet erbjuder åtgärder som är proportionerliga för att förebygga olaglig användning av narkotikaprekursorer utan att den lagliga handeln hindras. Det väl fungerande samarbetet mellan ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter har bidragit mycket till detta. Vidare kompletterar EU:s riktlinjer för kemikalieindustrin detta juridiska ramverk väl, tillsammans med en ny e-kurs för ekonomiska aktörer.

EU-länder har framgångsrikt tillämpat det gemensamma tillståndssystemet för prekursorer i kategori 1, och det fungerar effektivt både för de behöriga myndigheterna och för industrin. Registreringskraven för prekursorer i kategori 2 kan dock ha vissa svaga punkter när det gäller att korrekt kontrollera och förhindra avledning av dessa ämnen vid handel. Dessutom tolkas vissa bestämmelser olika av EU-länderna (t.ex. beträffande kundförsäkran eller kriterier för när produkter ska betraktas som blandningar). Andra problem är den otillräckliga graden av rapportering från ekonomiska aktörer till behöriga myndigheter, och vissa aspekter av lagstiftningen om den yttre handeln, såsom bristande flexibilitet i tidsbegränsningarna för underrättelser före export och avsaknaden av förenklade tillståndsförfaranden.

Kommissionens förordning (EG) nr 1277/2005 av den 27 juli 2005 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer och för rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer [Europeiska unionens officiella tidning L 202, 3.8.2005].

I denna förordning fastställs genomförandebestämmelser för den ansvarige, utfärdande av licens och registrering av operatörer, tillhandahållande av upplysningar, underrättelse före export och export- och importtillstånd på området narkotikaprekursorer.