Allmänhetens tillgång till handlingar från institutionerna

Genom denna grönbok inleds ett offentligt samråd om tillgång till institutionernas handlingar. Kommissionen utvärderar genomförandet av bestämmelserna på området. Man föreslår att de gällande reglerna ses över genom att en aktivare politik för informationsspridning antas, miljöinformation införs i det allmänna systemet för tillgång till handlingar och en lämplig balans upprättas mellan allmänhetens rättigheter och skyddet av offentliga och privata intressen.

RÄTTSAKT

Kommissionens grönbok av den 18 april 2007 "Allmänhetens tillgång till handlingar från Europeiska gemenskapens institutioner - En översyn" [KOM(2007) 185 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Syftet med denna grönbok är att ändra förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Denna förordning har gett allmänheten tillträde till ett stort antal icke-offentliggjorda handlingar. Förstainstansrättens domar, Europeiska ombudsmannens handläggning av klagomål och annan utveckling på det rättsliga området har nu gjort det nödvändigt att se över denna förordning.

Kommissionen inleder därför ett brett samråd på detta område som pågår från mitten av april till mitten av juli 2007. En rapport om resultatet av samrådet kommer att ges ut i september 2007, och i oktober 2007 lägger kommissionen fram sina förslag till ändring av förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar från institutionerna.

Denna grönbok inleds med en genomgång av reglerna för tillgång till handlingar. Därefter föreslås förbättringar av reglerna, och samrådsdeltagarna uppmanas att granska förslagen.

Sammanfattning av bestämmelserna om allmänhetens tillgång till handlingar

Erfarenheterna bekräftar att förordningen har fungerat på ett mycket tillfredsställande sätt. Kommissionen beviljar två av tre ansökningar om tillgång. Antalet ursprungliga ansökningar till kommissionen har ökat stadigt, medan antalet bekräftande ansökningar (dvs. ansökningar om att kommissionen ska ompröva avslag att bevilja tillgång) är mer eller mindre oförändrat. Överklaganden till EG-domstolen och Europeiska ombudsmannen har skett, men motsvarar endast en liten del av det totala antalet behandlade ansökningar.

Trots ett tillfredsställande genomförande är det ändå nödvändigt att se över förordningen för att klargöra vissa bestämmelser, införliva förstainstansrättens rättspraxis på området och ta hänsyn till den senaste utvecklingen i fråga om tillgång och öppenhet.

Först och främst krävs klargöranden på vissa punkter. Rätten till tillgång till handlingar är exempelvis ibland oförenlig med skyddet av personuppgifter. Förhållandet mellan allmänhetens tillgång och den privilegierade rätten till tillgång till handlingar som inte kan lämnas ut till allmänheten bör också klargöras. Det finns slutligen utrymme för förbättringar när det gäller spridningen av information som kan lämnas ut till allmänheten, t.ex. tillämpningsområdet för registren, antalet handlingar som görs direkt tillgängliga för allmänheten och användarvänligheten i de elektroniska informationssystemen.

Kommissionen framhåller sedan att förstainstansrätten redan klargjort många bestämmelser i förordningen. Det gäller t.ex. dess allmänna huvuddrag, frågor avseende förfarandet och undantag från tillgången till handlingar. Kommissionen anser att det vore lämpligt att införliva denna rättspraxis i en ny rättsakt.

Det finns också andra orsaker till att förordningen behöver ses över, bl.a. följande:

Tillämpningen av Århuskonventionen på gemenskapens institutioner och organ (förordning (EG) nr 1367/2006). Denna konvention gäller miljöinformation. Genom konventionen garanteras allmänheten rätt till tillgång till miljöinformation som finns hos gemenskapens institutioner och organ. Dessa ska också ställa miljöinformation till allmänhetens förfogande i lättillgängliga elektroniska databaser. Kommissionen påpekar att det finns en viss grad av överlappning mellan bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006, exempelvis när det gäller förordningarnas tillämpningsområde och mottagare. I förordning (EG) nr 1049/2001 fastställs en allmän ordning för tillgång till handlingar, medan förordning (EG) nr 1367/2006 endast gäller tillgången till miljöinformation. Vidare gäller förordning (EG) nr 1049/2001 endast parlamentet, rådet, kommissionen och gemenskapsorganen, medan förordning (EG) nr 1367/2006 gäller alla EU:s institutioner och organ. De undantag från rätten till tillgång som fastställs i de båda förordningarna överensstämmer inte heller helt. Även om de två systemen sammanfaller i stor utsträckning finns det vissa skillnader som kan leda till olika tolkningar och nödvändiggör en översyn av förordningen.
Insyn i rådets möten: Rådet har nyligen ändrat sin arbetsordning för att förbättra insynen i besluten. Rådets offentliga överläggningar och debatter ska hädanefter sändas över Internet på alla EU:s officiella språk, vilket går utöver vad som anges i förordning (EG) nr 1049/2001.

Förslag till förbättring av reglerna om tillgång till handlingar

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att de gällande reglerna bör ändras för att

förbättra direkttillgången till handlingar,
ge bättre information till allmänheten om institutionernas verksamhet,
klargöra den rättsliga ramen,
finna den rätta balansen mellan allmänhetens rättigheter och skyddet av offentliga och privata intressen.

För att nå dessa mål inleder kommissionen samråd om flera förslag till åtgärder. Kommissionen föreslår att reglerna om tillgång till handlingar ska förbättras genom antagande av en aktivare politik för informationsspridning, införande av reglerna om tillgång till miljöinformation i det allmänna systemet för tillgång samt klargörande av de bestämmelser i förordningen som kan ge upphov till intressekonflikter.

Först och främst föreslår kommissionen att institutionernas lagstiftningsprocess görs öppnare och mer lättillgänglig för allmänheten. Därför föreslås ett klargörande av begreppet "lagstiftningshandlingar", som i princip i sin helhet bör vara direkt tillgängliga för allmänheten. Det bör också anges i vilket steg i processen de ska offentliggöras, och de bör göras mer lättillgängliga.

Vidare uppmanas samrådsdeltagarna att uttala sig över flera förslag, bl.a. följande:

En mer systematisk spridning av institutionernas handlingar till allmänheten. Institutionerna sprider redan stora mängder information på sina webbplatser, t.ex. Eur-lex, Prelex, Europaparlamentets databas för lagstiftningsarbetet (EN/FR)samt parlamentets, kommissionens och rådets register över handlingar och registret över kommittéhandlingar. Kommissionen undrar dock om den information som ges genom institutionernas register och webbplatser är tillräckligt innehållsrik och lättillgänglig. Man frågar också om större vikt bör läggas vid att inrikta informationsspridningen på vissa specifika områden.
Föra in reglerna om tillgång till miljöinformation i det allmänna systemet för tillgång till handlingar. Som nämnts ovan finns det flera skillnader mellan förordning (EG) nr 1049/2001 och reglerna om tillgång till miljöinformation, vilket kan leda till olika tolkningar. Kommissionen föreslår därför att förordning (EG) nr 1049/2001 ska ändras genom att reglerna om tillgång till miljöinformation förs in i förordningen. Genom en sådan ändring skulle man behålla ett gemensamt system för tillgång till handlingar från Europaparlamentet, rådet och kommissionen, vilket skulle ge ökad konsekvens och rättslig tydlighet för medborgarna. För att inrätta en gemensam ordning bör systemet med undantag från rätten till tillgång ses över, exempelvis genom tillägg av undantag för att skydda miljön.

Slutligen presenterar kommissionen konkreta lösningar för att åstadkomma en lämplig balans mellan vissa intressen som ibland krockar, bl.a. följande:

Allmänhetens tillgång till handlingar och skydd av personuppgifter: För att finna en balans mellan dessa två, ibland motstridiga, rättigheter, föreslår kommissionen att institutionerna i den nya förordningen ska definiera kriterier för utlämnande av personuppgifter. Kriterierna skulle utgå från två principer. För det första ska det finns ett allmänintresse för utlämnande av personuppgifter. För det andra får inte utlämnandet påverka personens privatliv eller integritet.
Allmänhetens tillgång och kommersiella eller ekonomiska intressen: Särskilda tillgångsregler gäller för information som erhållits inom ramen för utredningar om statligt stöd, konkurrensbegränsande samverkan, sammanslagning, fall av handelspolitiskt skydd eller bedrägeribekämpning samt offentlig upphandling och beviljande av bidrag. För kommissionen är det nödvändigt att åstadkomma konsekvens mellan dessa specifika regler och förordningen. Kommissionen föreslår därför att den nya förordningen ska innehålla bestämmelser om att tillgång inte kan beviljas för handlingar som innehåller information som är känd av en begränsad krets personer, där utlämnandet kan orsaka allvarlig skada för uppgiftslämnarens eller tredje mans legitima intressen.
Allmänhetens tillgång och god förvaltning: Behandlingen av vissa ansökningar om handlingar kan vara betungande. För att förena öppenhet och god förvaltningspraxis föreslår kommissionen att tre parametrar beaktas: omfattningen av de begärda handlingarna, definitionen av handlingar som förvaltas av institutionerna och hur tidsramarna påverkar undantagens relevans. Kommissionen föreslår därför att särskilda bestämmelser om behandling av orimliga eller olämpliga ansökningar ska införas, framför allt med tanke på tidsramarna. Om ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar måste institutionerna ändå svara inom 15 arbetsdagar. Ansökningar som tydligt avser att blockera en tjänst i dess normala förfarande får inte heller avslås på grund av detta. Kommissionen föreslår också att begreppet "handlingar som finns hos institutionerna" ska klargöras och även innefatta information som lagras i elektroniska databaser och som kan hämtas med hjälp av de sökverktyg som finns. Slutligen föreslår kommissionen att det ska klargöras före och efter vilka fall undantag ska eller inte ska tillämpas.

See also