Mål 1

Det övergripande målet för Europeiska unionens regionalpolitik är ekonomisk och social sammanhållning. Politiken bygger på en ekonomisk solidaritet som innebär att mer än 35 % av unionens budget (213 miljarder euro under perioden 2000-2006) överförs till de mest eftersatta områdena. Detta resulterar i att de områden som släpar efter i utvecklingen, som genomgår en omställningsprocess eller som har en särskild geografisk, ekonomisk eller social situation blir bättre rustade att ta itu med sina svårigheter och ta vara på alla de fördelar som den inre marknaden ger.

Europeiska unionens stöd via regionalpolitiken tar sig olika uttryck beroende på områdenas utvecklingsnivå och vilken typ av problem de har. I strukturfondsförordningarna finns det tre prioriterade mål för perioden 2000-2006:

• Mål 1: Att främja utveckling och strukturell anpassning i områden som släpar efter i utvecklingen.
• Mål 2: Att stödja ekonomisk och social omställning i områden med strukturella problem.
• Mål 3: Att stödja anpassning och modernisering av politiken och systemen när det gäller utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning i områden som inte omfattas av mål 1.

Nedan behandlas enbart mål 1. För mål 2 och mål 3 finns separata faktablad.

GEOGRAFISKA OMRÅDEN SOM ÄR STÖDBERÄTTIGADE

Mål 1 är "regionaliserat", vilket innebär att det omfattar vissa avgränsade områden på NUTS II-nivå i Eurostats nomenklatur för statistiska territoriella enheter (esdeenfr). Av dessa geografiska områden är det endast områden med en BNP per capita under 75 % av genomsnittet i EU som är berättigade till stöd under mål 1.

Dessutom finns det andra typer av områden som omfattas av mål 1:

• De 7 s.k. "yttersta randområdena" (DE) (EN) (ES) (FR) (IT), som har en alldeles särskild situation i EU på grund av de långa avstånden till det europeiska fastlandet och på grund av att de inte väger särskilt tungt varken befolkningsmässigt eller ekonomiskt. Det rör sig om Kanarieöarna, Guadeloupe, Martinique, Réunion, Franska Guyana, Azorerna och Madeira.
• De områden i Sverige och Finland som under perioden 1994-1999 fick stöd under det gamla mål 6, där kriteriet var glest befolkade områden. I Sverige rör det sig om delar av norra Mellansverige, mellersta Norrland och övre Norrland, och i Finland om delar av Norra och Västra Finland, samt hela Östra Finland.
• Nordirland får ett särskilt stöd för att främja försoning mellan befolkningsgrupperna och en utveckling mot ett stabilt och fredligt samhälle. Det operativa programmet Peace II (2000-2004), som startade som ett gemenskapsinitiativ under perioden 1994-1999, faller numera under mål 1 och får ett stöd på 500 miljoner euro.

Sammanlagt är det cirka 60 områden i 13 medlemsländer som får stöd under mål 1 under perioden 2000-2006. Det finns också ett stöd under en övergångsperiod för sådana områden som var stödberättigade under mål 1 under perioden 1994-1999 men som inte längre kan komma i fråga under perioden 2000-2006. I kommissionens beslut 1999/502/EG av den 1 juli 1999 [EGT L 194, 27.7.1999] upprättas en förteckning över dessa områden som gäller i sju år från och med den 1 januari 2000.

PROGRAMDOKUMENT

Programplaneringen är en av hörnstenarna i genomförandet av EU:s regionalpolitik. I det första steget lägger medlemsländerna fram sina utvecklingsplaner. I dessa finns det en detaljerad beskrivning av den ekonomiska och sociala situationen i landets olika regioner, en beskrivning av den strategi som bäst lämpar sig för att nå de uppsatta målen, samt uppgifter om hur stödet från strukturfonderna ska utformas och användas.

Medlemsländerna lämnar in programdokument i enlighet med kommissionens allmänna riktlinjer. När det gäller mål 1 är programdokumenten utformade på följande sätt:

• Gemenskapens stödramar (GSR), som oftast rymmer ett antal operativa program (OP). GSR och OP är den form som rekommenderas för mål 1. De innehåller en beskrivning av de socioekonomiska förhållandena i landet eller i regionerna, prioriteringar och mål. De innehåller också uppgifter om den finansiella förvaltningen, övervakning, kontroller och utvärdering. I OP bryter man ner de olika prioriteringarna i GSR på regional nivå eller på särskilda insatsområden, t.ex. transporter, utbildning, stöd till företag.I fråga om mål 1 har Tyskland, Spanien, Grekland, Irland, Italien, Portugal och Förenade kungariket (Nordirland) gått in för modellen med GSR och OP.GSR och OP från mål 1-områdena eller de områden som får stöd under en övergångsperiod finns på GD Regionalpolitiks webbplats INFOREGIO. (DE) (EN) (FR).
• Samlade programdokument (SPD). SPD används under mål 1 när anslagen i programplaneringen är lägre än 1 miljard euro. Med SPD avses ett dokument som innehåller uppgifter från både GSR och OP: prioriteringarna i programmet, en kortfattad beskrivning av de planerade åtgärderna, en preliminär finansieringsplan.När det gäller mål 1 har Belgien, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige och Österrike valt den här modellen.SPD från mål 1-områdena eller de områden som får stöd under en övergångsperiod finns på GD Regionalpolitiks webbplats INFOREGIO (DE) (EN) (FR).

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Finansiella resurser

Under perioden 2000-2006 kommer 213 miljarder euro att satsas på EU:s strukturåtgärder. Av dessa går 195 miljarder till strukturfonderna. Eftersom insatserna måste koncentreras till de områden där behoven är störst går 70 % av strukturfondernas anslag till mål 1, vilket motsvarar 137 miljoner euro på sju år.

Samtliga strukturfonder (ERUF, ESF, EUGFJ (utvecklingssektionen) och FFU) deltar i finansieringen under mål 1.

Fördelningen mellan medlemsländerna av åtagandebemyndigandena inom ramen för mål 1 och av stödet under en övergångsperiod framgår av kommissionens beslut 1999/501/EG [EGT L 194, 27.7.1999]. Fördelningen är följande:

Stöd från fonderna

För strukturfondernas finansiering under mål 1 gäller i regel följande tak: högst 75 % av de totala stödberättigande kostnaderna, och i regel minst 50 % av de offentliga utgifterna. Stödet kan ökas till högst 80 % i områden i de länder som får stöd från Sammanhållningsfonden (Grekland, Spanien, Irland och Portugal). Enligt rådets förordning (EG) nr 1447/2001 [EGT L 198, 21.7.2001] kan stödet öka till högst 85 % i de yttersta randområdena och på de mindre öarna i Egeiska havet i Grekland.

När det gäller investeringar i företag ska fondernas finansiering följa de regler om högsta stödnivå och ackumulerat stöd som gäller i fråga om statliga stöd.

Om det rör sig om investeringar som genererar intäkter (t.ex. avgiftsbelagda broar eller motorvägar) tas de förväntade intäkterna med i beräkningen. I fråga om mål 1 gäller följande tak för fondernas finansiering:

• Om investeringar görs i infrastruktur som genererar höga intäkter får stödet inte vara högre än 40 % av de totala stödberättigande kostnaderna, med en höjning på 10 procentenheter i de medlemsländer som får stöd från Sammanhållningsfonden. Andra finansieringsformer än direkta stöd kan komplettera med högst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna.
• Om investeringar görs i företag får stödet uppgå till högst 35 % av de totala stödberättigande kostnaderna, eller 50 % i de yttersta randområdena och på de mindre öarna i Egeiska havet. Om investeringar görs i små och medelstora företag kan en högre finansieringsgrad beviljas i fråga om indirekt finansiering, dock högst ytterligare 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna.

Resultat av programplaneringen under mål 1 för perioden 2000-2006

Resultaten av programplaneringen under strukturfondernas mål 1 för perioden 2000-2006 redovisas i meddelandet KOM(2001) 378 slutlig [ej offentliggjort i EGT]. Följande punkter bör framhållas:

• Skillnaderna gentemot övriga EU är fortfarande stora, trots vad som åstadkoms under den föregående perioden, vilket också påpekas i den andra sammanhållningsrapporten. Tack vare dessa insatser håller det övriga EU:s försprång på att hämtas in.
• Kommissionens vägledande strategiska riktlinjer från juli 1999 utgjorde en god grund för förhandlingarna med medlemsländerna om planer och program. Det finns en tydlig koncentration till fyra prioriterade insatsområden: infrastruktur, forskning och innovation, informationssamhället, och mänskliga resurser.
• För att insatserna ska bli effektiva måste bestämmelserna för genomförandet och förvaltningen iakttas. Medlemsländerna har tillsammans med kommissionen åstadkommit stora förbättringar i fråga om striktare övervakning, kontroller och utvärdering.
• Svårigheter finns på följande punkter: 1) 5-månadersperioden för förhandlingar om programdokumenten anses för kort (i genomsnitt beräknas programmen godkännas efter 8 månader); 2) programkomplementet betraktas ofta som en separat och fullständig programplanering, men dess funktion är endast att mer i detalj redovisa programmens prioriterade insatsområden.

Ekonomiska effekter av insatserna under mål 1 under perioden 2000-2006

I en ny studie från GD Regionalpolitik [pdf EN] behandlas de ekonomiska effekterna av strukturfondernas insatser i de viktigaste mål 1-områdena (Spanien, Portugal, Irland, Grekland, Syditalien och delstaterna i östra Tyskland) under perioden 2000-2006. De viktigaste resultaten är följande:

• Mål 1-programmen har betydande effekter i fråga om BNP och realkapitalbildningen.BNP i Portugal och Grekland kommer att öka med 3,5 % respektive 2,4 % jämfört med ett läge utan stöd från EU. I Syditalien blir ökningen 1,7 % och i delstaterna i östra Tyskland 1,6 %.
• Under hela perioden och i samtliga områden kommer EU-stöden att skapa nästan 700 000 jobb.
• EU-stöden kommer att bidra till en årlig BNP-ökning på drygt 0,4 % i Portugal och knappt 0,4 % i Grekland.
• Genom import av utrustning, varor och tjänster kommer en ansenlig del av överföringarna att slussas vidare till andra områden. I genomsnitt kommer 1 euro av 4 som satsas under mål 1 att gå till import från andra medlemsländer, och i 9 % av fallen från tredje land.
• Mål 1-programmen kommer att bidra till omstrukturering och ekonomisk återhämtning i de sex områden som finns med i studien. Industriproduktionen kommer att öka i absoluta tal. I fråga om BNP-andel kommer jordbruket och bearbetningen av jordbruksprodukter att minska. Tjänsternas andel kommer däremot att öka.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Förslag till rådets förordning av den 14 juli 2004 om inrättandet av Sammanhållningsfonden [KOM(2004) 494 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]. I samband med reformen av regionalpolitiken lade kommissionen i juli 2004 fram ett paket med förslag rörande strukturfonderna (Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF, Europeiska socialfonden (ESF)) och Sammanhållningsfonden. I grunddokumentet om de allmänna bestämmelserna anslås sammanlagt 62,99 miljarder euro till Sammanhållningsfonden, dvs. 23,86 % av de 264 miljarder euro som anslås till konvergensmålet som ersätter det tidigare mål 1. Sammanhållningsfondens bidrag får uppgå till högst 85 % av de offentliga utgifterna.

Senast ändrat den 14.07.2005