Riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006
I meddelandet fastställs kommissionens riktlinjer för att hjälpa medlemsländerna att utforma sina programdokument med avseende på det finansiella stödet från strukturfonderna och deras samordning med Sammanhållningsfonden för perioden 2000-2006.
RÄTTSAKT
Meddelande från kommissionen av den 2 juli 1999 om "Strukturfonderna och samordningen med sammanhållningsfonden: Riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006" [KOM(1999) 344 slutlig - Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 267 av den 22 september 1999].
SAMMANFATTNING
Europeiska unionens struktur- och sammanhållningspolitik syftar till att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna på gemenskapens territorium. Den stödjer den nationella och regionala politiken i regioner med problem liksom på arbetsmarknaden. Även om medlemsländerna bär ansvaret för att fastställa sina utvecklingsprioriteringar, fastställer gemenskapen de riktlinjer som måste beaktas, eftersom Europeiska unionen, i egenskap av medfinansiär av programmen, har rätt till insyn i stödåtgärderna och önskar främja gemenskapsaspekten av den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Dessa allmänna vägledande riktlinjer, som införts genom tillämpning av förordningen om allmänna bestämmelser om strukturfonderna, är avsedda att hjälpa de nationella och regionala myndigheterna att utforma och förbereda strategier för programplaneringen för strukturfondernas mål 1, 2 och 3 samt för samordningen med Sammanhållningsfonden. Dessa strategier för utvecklig och omställning är "integrerade" i den mening att man försöker åstadkomma en sammanhängande helhet samt ett effektivt och brett decentraliserat partnerskap som involverar största möjliga antal nationella, regionala och lokala aktörer.
De nedanstående riktlinjerna har utformats kring följande tre viktiga prioriteringar:
VILLKOR FÖR TILLVÄXT OCH SYSSELSÄTTNING: REGIONAL KONKURRENSKRAFT
Att skapa de grundläggande förutsättningarna för regional konkurrenskraft
För att uppnå förbättrad regional konkurrenskraft bör lämpliga allmänna villkor och en miljö som gynnar utvecklingen av företagsverksamheten främjas i regionerna. Företagen måste ha tillgång till ett stort utbud av indirekt stöd som är förenligt med gemenskapens konkurrensregler inom områden som a) transport, b) energi, c) telekommunikation, d) miljövänlig teknik och e) forskning, teknisk utveckling och innovation. Hänvisningar till transeuropeiska nätverk, samordning med stöd från Sammanhållningsfonden, ERUF (Europeiska regionala utvecklingsfonden) eller Europeiska investeringsbanken (EIB) samt främjande av partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn bör beaktas vid beviljandet av stöd till dessa verksamhetssektorer.
Att förbättra transportnätverk och transportsystem
Transportnätverken och transportsystemen spelar en avgörande roll när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen. Därför bör de framtida regionala utvecklingsprogrammen omfatta investeringar på transportområdet som syftar till att åtgärda de faktorer som hämmar konkurrenskraften (transportkostnader, trafikstockningar, restider) och förbättra infrastrukturens kapacitet (tillhörande tjänster, säkerhet).
Programmen bör beakta följande prioriteringar för att uppnå jämvikt mellan olika transportmedel, tillgänglighet och hållbarhet:
I de medlemsländer som är berättigade till stöd från Sammanhållningsfonden kommer fondens insatser inom transportområdet att fokuseras på genomförandet av de transeuropeiska nätverken. ERUF kommer, i tillämpliga fall i samarbete med EIB, att fokusera sina insatser mer på det regionala tillträdet, infrastrukturens driftskompatibilitet, utveckling av knutpunkter samt stöd till allmänna transporter i städerna och regionerna.
Energi: nätverk, effektivitet och förnybara resurser
En hållbar regional utveckling är beroende av att det finns en effektiv och konkurrenskraftig energisektor som ger en säkrare och mer flexibel energitillgång av högre kvalitet samt lägre energikostnader. I de mindre utvecklade regionerna bör strukturfondernas stöd inriktas på följande områden:
Mot informationssamhället
Informationssamhällets snabba utveckling öppnar nya möjligheter till ekonomisk utveckling. En effektiv basinfrastruktur för telekommunikationer är en viktig förutsättning för att få tillträde till informationssamhället. Telekommunikationsföretagen står i allmänhet själva för investeringarna inom detta område, antingen genom egna resurser, lån eller eventuellt med medverkan av EIB. Om offentligt stöd ändå visar sig vara nödvändigt, måste gemenskapens konkurrensregler absolut iakttas.
Åtgärder som vidtas inom detta område inom ramen för utvecklingsprogrammen ska ha som mål att
För en miljö av hög kvalitet
Miljön i gemenskapen är fortfarande hotad, främst när det gäller kvaliteten på vatten, luft och jord. Dessutom är förebyggande åtgärder nödvändiga i de områden som ligger i farozonen för naturkatastrofer såsom översvämningar. Stödet från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden bör garantera att de miljöstandarder som fastställs i relevanta gemenskapsdirektiv uppfylls (t.ex. principen att förorenaren betalar).
De särskilda prioriteringarna är följande:
Forskning, teknisk utveckling och innovation (FoTU)
Strukturstödet bör allt mer prioritera främjandet av verksamhet inom FoTU och innovation med anledning av denna verksamhets inverkan på dynamismen i regionerna och det partnerskap som den genererar mellan offentliga aktörer, företag, högskolor och organisationer för företagsstöd.
Följande har fastställts som prioriterade områden för investeringar i FoTU-verksamhet:
Konkurrenskraftiga företag för att skapa arbetstillfällen
Konkurrenskraftiga företag bidrar till skapandet av arbetstillfällen och den regionala ekonomiska utvecklingen. Tjänstesektorn utgör en allt viktigare sysselsättningskälla som måste beaktas i gemenskapens program. Det ekonomiska stöd och andra fördelar som beviljas företagen måste vara förenliga med gemenskapens regler.
Prioritering av små och medelstora företag vid beviljande av företagsstöd
Utan att försumma de stora företagen kommer det stöd från strukturfonderna som är avsett att stimulera den produktiva sektorn att i första hand ges till små och medelstora företag i enlighet med följande riktlinjer:
Tjänster för företagsstöd
Tjänster för företagsstöd gör det möjligt för företagen att öka sin konkurrenskraft och sin förmåga att erövra nya marknader och utgör dessutom en viktig sysselsättningskälla (10 % av den totala sysselsättningen i Europeiska unionen). Stödet från strukturfonderna till dessa tjänster bör ge bättre möjlighet till teknologiöverföring, internationalisering, nyskapande insatser när det gäller organisation och ledning samt inrättande av finansiella instrument (startkapital, ömsesidiga borgensåtaganden).
Inom detta område prioriteras följande:
Tre sektorer med särskilda möjligheter
Miljö, turism och kultur samt social ekonomi är sektorer med en stor sysselsättningsskapande potential som hittills inte har utnyttjats tillräckligt.
DEN EUROPEISKA SYSSELSÄTTNINGSSTRATEGIN - GEMENSKAPENS HÖGSTA PRIORITET
Europeiska socialfonden (ESF) är det viktigaste finansiella instrumentet när det gäller att förbättra de mänskliga resursernas yrkesmässiga kunskaper och anpassningsbarhet. De prioriteringar som anges nedan gäller för hela Europeiska unionens territorium utan att detta hindrar beaktandet av regionala särdrag. Kommissionen har föreslagit att strukturfondernas mål 3, som stöder anpassning och modernisering av utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning och även arbetsmarknaden ska fungera som a) referensram för alla åtgärder som syftar till att främja mänskliga resurser inom ett medlemslands hela territorium, och b) programplaneringsinstrument, genom vilket EFS kan ingripa ekonomiskt och övergripande.
En referensram för utveckling av mänskliga resurser
ESF är det viktigaste europeiska finansiella instrumentet när det gäller att hjälpa medlemsländerna att genomföra den europeiska sysselsättningsstrategin s riktlinjer för sysselsättningen. Det är därför mycket viktigt att det finns överensstämmelse mellan strategin i de nationella planerna och ESF:s prioriteringar inom detta område.
I ESF:s insatser är följande tre faktorer av särskild vikt:
Aktiv arbetsmarknadspolitik för att främja sysselsättningen
Medlemsländerna bör visa hur de omvandlar de aktiva och preventiva strategier som erfordras enligt sysselsättningsriktlinjerna till konkreta åtgärder. En tidig identifiering av människor i riskzonen är nödvändig. De planerade åtgärderna bör omfatta bland annat diagnostiska intervjuer, utbildning, yrkesvägledning och arbetsförmedling. Arbetslösa bör ges möjlighet att utbilda sig, ungdomar bör ges möjlighet att visa att de klarar av ett visst arbete, till exempel genom en lärlingsperiod. Dessa två grupper bör vidare få hjälp med att lyckas anpassa sig till de tekniska och ekonomiska förändringarna.
Regionala och lokala arbetsförmedlingar spelar en viktig roll när det gäller att anpassa de mänskliga resurserna till strukturella förändringar, granska ungdomars färdigheter och kvalifikationsnivåer samt avgöra utbildningsbehov eller omskolningsbehov. De bör således klara av att anpassa utbudet av fortbildning efter de lokala och regionala företagens behov.
Ett samhälle som omfattar alla och står öppet för alla
I den europeiska sysselsättningsstrategin anges att medlemsländerna ska prioritera en arbetsmarknad som står öppen för alla. Vid utformningen av förebyggande eller aktiv politik ska särskild uppmärksamhet inriktas på behoven hos funktionshindrade, etniska minoriteter och andra grupper som kan vara missgynnade.
Att främja anställbarhet, färdigheter och rörlighet genom livslångt lärande
För att kunna skapa en kvalificerad arbetskraft är det mycket viktigt att förbättra kvaliteten på utbildningen och yrkesutbildningen. Därför bör de medel som står till utbildnings- och yrkesutbildningssystemens förfogande göras mer enhetliga och ungdomar med inlärningssvårigheter bör ges yttersta prioritet. Vidare bör möjligheterna till livslångt lärande förbättras, särskilt inom området ny informations- och kommunikationsteknik.
Utveckling av anpassningsförmåga och entreprenörskap
I samarbete med arbetsmarknadens parter bör medlemsländerna försöka modernisera arbetets organisation och former och ge arbetskraften möjligheter att anpassa sig till ekonomiska förändringar. Att stödja entreprenörskap och ge bredare möjligheter till yrkesutbildning är två viktiga förutsättningar för att uppnå detta mål.
I regioner som genomgår strukturomvandlingar måste man knyta de åtgärder som syftar till integration, yrkesutbildning och omskolning till de åtgärder som främjar ekonomisk utveckling och omvandling.
För att utveckla entreprenörsandan är en kombination av åtgärder på efterfrågesidan (subventioner för att starta en verksamhet) och tillgångssidan (målinriktad information och yrkesutbildning samt handledning) nödvändiga.
Att särskilt uppmärksamma kvinnor
En analys av skillnaderna mellan kvinnor och män bör resultera i att mål uppställs i syfte att korrigera ojämlikheter och att övervakningsindikatorer fastställs för genomförande av program. Målet att kvinnor och män ska delta i samma omfattning på alla nivåer i samhället skulle kunna uppnås genom åtgärder för att förbättra karriärmöjligheterna, gynna kvinnors tillträde till ansvarsfulla poster och företagsverksamhet bland kvinnor.
Särskilda åtgärder i regioner som omfattas av mål 1 och 2
Regionala och lokala myndigheter spelar en allt viktigare roll när det gäller att genomföra sysselsättningsriktlinjerna inom sitt eget kompetensområde. En utpräglat regional dimension är därför möjlig i genomförandet av dessa riktlinjer och bör återspeglas i de regionala programmen för mål 1 och 2.
De mest framstående inslagen i en sådan programplanering är följande:
STADS- OCH LANDSBYGDSUTVECKLINGENS BIDRAG TILL BALANSERAD UTVECKLING INOM HELA TERRITORIET
För en harmonisk utveckling inom hela territoriet behövs större ekonomisk integration, globalisering av marknaderna och samordning av stödet från strukturfonderna. De långsiktiga riktlinjerna för programmet för regional utvecklingsplanering i ett europeiskt perspektiv (DE) (EN) (FR) (ESDP) är avsedda att stimulera framväxten av ett ökande antal ekonomiskt integrerade områden som är jämnare fördelade inom unionen i enlighet med idén om utveckling av ett gemenskapsområde med flera centrum.
Utveckling av stadsområden och en integrerad regionalpolitik
Stadsområdena spelar en viktig roll för gemenskapens ekonomi. I synnerhet medelstora städer påverkar landsbygdsområdena på ett högst påtagligt sätt. De integrerade strategierna för utveckling eller regional omvandling bör syfta till följande fyra huvudmål:
I mål 1- och mål 2-regioner bör programdokumenten innefatta åtgärder för utveckling av stadsområden där dessa mål är integrerade. Upprustning av eftersatta stadsområden kan omfattas av en särskild integrerad metod liknande den som utvecklats av initiativet Urban II. Åtgärder som stöds av ESF inom ramen för mål 3 bör få en betydande positiv effekt på den ekonomiska och sociala sammanhållningen, också i de områden som inte omfattas av mål 1 och 2.
Landsbygdsutveckling för modernisering, diversifiering och miljöskydd
Landsbygdsområden brottas ofta med problem som uppkommit genom strukturförändringar, exempelvis minskade sysselsättningsmöjligheter inom jordbruket (ungefär tre fjärdedelar av jordbrukarna i gemenskapen arbetar i dag deltid och har behov av ytterligare inkomstkällor).
Jordbrukets flerdimensionella roll erkänns alltmer. Jordbruket, skogsbruket och andra produktiva verksamheter fyller inte endast en ekonomisk roll, utan också en social (kvalitetsprodukter, fritidsaktiviteter för stadsborna), miljömässig (skydd av landskapet och ekosystemen) och kulturell (kulturarv och identitet) roll. I egenskap av den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare är landsbygdsutvecklingens mål att säkerställa en hållbar jordbruksmodell för gemenskapen.
I områden som är stödberättigade enligt mål 1 och 2 kommer strukturfonderna och garantisektionen vid EUGFJ att stödja en diversifiering av landsbygdens ekonomiska struktur genom att stimulera nya verksamheter med beaktande av följande prioriteringar:
Det nya initiativet Leader+ för landsbygdsutveckling kommer att komplettera strukturfondernas insatser så att man på ett övergripande sätt kan ta sig an de problem som landsbygdsområdena brottas med och bidra till att utforma nya modeller för landsbygdsutveckling, särskilt genom upprättande av nätverk och samarbete mellan lokala aktörer.
Samverkan mellan stads- och landsbygdsområden
Om bästa möjliga förutsättningar för utveckling ska råda i Europeiska unionen måste städer och landsbygdsområden utvecklas så att de kompletterar varandra. Samverkan bör gynna en utveckling mot flera centra och därmed ett mer balanserat territorium i gemenskapen. Utvecklingen av medelstora stadscentra är särskilt viktig för de glesbefolkade områdena.
De regioner som omfattas av mål 1 och 2 är tillräckligt stora i geografiska termer för att utgöra lämpliga ramar för ett övergripande tillvägagångssätt där stadsområden och landsbygdsområden kompletterar varandra. I programplaneringen kommer ett integrerat tillvägagångssätt att antas, vilket bör bidra till att skapa områden med dynamisk integration på internationell nivå, främst genom effektivt gränsöverskridande, nationell och regional infrastruktur. Initiativet Interreg III bör fullborda denna process genom att stödja transeuropeiskt, och särskilt gränsöverskridande, samarbete.
Särskilda åtgärder för områden där fiske bedrivs
Strukturpolitiken inom fiskerisektorn (inklusive vattenbruk, bearbetning och marknadsföring av produkterna) är ett viktigt inslag i den gemensamma fiskeripolitiken. Den strävar efter att ge ett svar på de sociala och ekonomiska problemen i kustområdena genom att vägleda och påskynda sektorns omstrukturering genom rationalisering och modernisering av produktionsmedlen.
Programmen måste beakta följande prioriteringar:
ANKNYTANDE RÄTTSAKTER
Kommissionens meddelande av den 12 mars 2003 "Kompletterande vägledande riktlinjer för kandidatländerna" [KOM(2003) 110 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska uniones officiella tidning].
Syftet med detta meddelande är att fastställa kompletterande strategiska riktlinjer för kandidatländerna inom ramen för respektive lands första strukturpolitiska programplanering.
Med tanke på den särskilda situationen i de tio nya medlemsländernas regioner beslutade kommissionen att endast offentliggöra "kompletterande vägledande riktlinjer". För dessa länder kommer den första programperioden att bli mycket kort, eftersom den i bästa fall kommer att omfatta perioden 2004-2006, istället för sju år som för de gamla medlemsländerna. I inledningsfasen av en utvecklingsstrategi bör länderna således inte sträva efter att lösa samtliga problem som de kommer att ställas inför under dessa tre år, utan i stället lägga fast vissa prioriteringar som gör att fondernas insatser och effekter kan koncentreras till de allra mest akuta problemen.
Trots avsevärda framsteg har de tio nya länderna fortfarande en begränsad kapacitet i fråga om offentlig förvaltning, programplanering, administration och övervakning. De har fortfarande stora svårigheter att följa EU:s regler när det gäller offentlig upphandling och miljö.
Nästan alla regioner i de tio länderna tillhör de 25 % av den utvidgade unionens regioner som har lägst BNP per capita. Den första uppgiften blir således att skapa förutsättningar för en tillväxt som leder till en reell och påtaglig konvergens för alla regioner, och se till att den strategi som man valt är kopplad till ökade investeringar i syfte att stärka konkurrenskraften, vilket leder till att man kan skapa nya jobb och få en hållbar utveckling.
Det finns således tre grundförutsättningar för att den första programplaneringen 2004-2006 ska bli en framgång i de nya medlemsländerna:
Framförhållning: Man måste i möjligaste mån utarbeta och förhandla fram programdokumenten med kommissionen före anslutningen, så att genomförandeperioden blir så lång som möjligt.
Förenklingar: Kommissionen och medlemsländerna har föreslagit att dessa länder ser realistiskt och pragmatiskt på fondernas insatser under den här första perioden.
En begränsning av antalet insatser, prioriteringar och åtgärder: Detta ska åstadkommas genom en stark styrning av strukturfondsinsatserna till de prioriterade behoven. Denna helhetssyn kommer att underlätta den finansiella förvaltningen av de framtida programmen och göra det möjligt att på ett mer flexibelt sätt åtgärda problem i samband med hur resurserna tas i anspråk och hur detta i sin tur påverkar själva genomförandet av vissa åtgärder.
Senast ändrat den 14.07.2005