Litauen

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97) 2007 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(98) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(1999) 507 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2000) 707 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001) 1750 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) 1406 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003) 1204 - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning]Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 angav kommissionen att den successiva anpassningen av Litauens lagstiftning till EG:s regelverk på medellång sikt inte behövde innebära några större svårigheter, förutsatt att landet intensifierade sina ansträngningar. Kommissionen konstaterade dessutom att de viktigaste frågorna under perioden före anslutningen skulle bli de som är knutna till anpassningen av monopolen, inklusive import- och exportfrågor, tillträde till energinät, energiprissättning, krisberedskap och särskilt uppbyggnaden av obligatoriska oljelager, energieffektivitet och miljönormer. När det gäller kärnenergin konstaterade kommissionen att uppfyllandet av Euratom-bestämmelserna inte heller skulle behöva utgöra några större svårigheter, men man uppmanade ändå Litauen att tillämpa vissa internationella normer på kärnenergiområdet eller införa dem i sin nationella lagstiftning. Kommissionen riktade särskild uppmärksamhet åt säkerheten vid kärnkraftverket i Ignalina och åt en snabb nedläggning av kärnkraftverket enligt planerna, viket man ansåg vara av stor vikt. Avslutningsvis uppmanades Litauen att söka mer långsiktiga lösningar på avfallsfrågan.

I sin rapport från november 1998 konstaterade kommissionen att framstegen på detta område varit begränsade. Litauen hade fortfarande inte lagt fram någon tillfredsställande energistrategi. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kärnkraftverket i Ignalina. Litauen måste dessutom uppfylla de internationella åtaganden som gjorts inom ramen för avtalet om kärnsäkerhetskontot (Nuclear Safety Account, NSA). Säkerhetsmyndighetens oberoende ställning måste förstärkas ytterligare. Kommissionen konstaterade även att anpassningen till den inre energimarknaden borde övervakas. Avslutningsvis behövdes fortfarande mer långsiktiga lösningar på avfallsfrågan.

1999 angav kommissionen att Litauens administrativa strukturer för energisektorn hade gjort positiva ansträngningar för att ta itu med frågorna kring kärnkraftverket i Ignalina. Dessa strukturer behövde dock fortfarande förstärkas ytterligare.

I sin rapport från november 2000 konstaterade kommissionen att Litauens viktigaste framsteg på detta område gällde de politiska och praktiska beslut som länge varit nödvändiga och som nu hade tagits. Omstruktureringen av sektorerna för el och gas samt ett ambitiöst privatiseringsprogram inom de tre viktigaste delsektorerna hade inletts. Litauen hade antagit två betydelsefulla lagar, det vill säga en om el och en om gas. Nedläggningen av kärnkraftverket i Ignalina hade påbörjats, men man hade ännu inte vidtagit några åtgärder för att garantera säkerheten på anläggningen under övergångsperioden.

I sin rapport från november 2001 bekräftade kommissionen att Litauen fortsatt att göra framsteg inom energisektorn, även om omstruktureringen och privatiseringen av de offentliga tjänsterna på detta område var försenad. Framstegen hade gynnats av att man i maj 2000 antagit en handlingsplan för att genomföra den nationella energistrategin. Även om Litauen hade gjort betydande framsteg i förberedelserna inför den inre energimarknaden, särskilt inom gassektorn, var landet tvunget att fortsätta att ägna särskild uppmärksamhet åt detta område. Kärnenergin har spelat en viktig roll för den litauiska energisektorn och stängningen och nedläggningen av kärnkraftverket i Ignalina fortsatte. Litauens regering antog i februari 2001 ett program för nedläggning av anläggningens reaktor 1. Den vidtog även en rad åtgärder rörande finansiering av stängningen och förbättring av kärnsäkerheten. Försörjningstryggheten är särskilt viktig för Litauen eftersom landet fortfarande är starkt beroende av leveranser från Ryssland. Litauen måste därför göra ytterligare framsteg på detta område, särskilt när det gäller uppbyggnaden av oljelager, för att uppfylla regelverkets krav.

I sin rapport från oktober 2002 konstaterar kommissionen att Litauen gjort stora framsteg, särskilt när det gäller stängningen av reaktor 2 vid kärnkraftverket i Ignalina. Utvecklingen i fråga om den här anläggningen är av avgörande betydelse för den litauiska energipolitikens framtid.

I rapporten för 2003 betonas att Litauen har fullgjort de åtaganden som gjordes och uppfyllt de krav som fastställdes i samband med anslutningsförhandlingarna inom energiområdet. Litauen måste emellertid fortsätta att successivt öka sina oljelager enligt den tidsplan som man kom överens om vid förhandlingarna.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Regelverkets grundläggande bestämmelser på energiområdet består av bestämmelser i EG-fördraget och sekundärrätten, som närmare bestämt rör konkurrens och statligt stöd, den inre marknaden för energi - särskilt direktiven om el, prisinsyn, transitering av gas och el, olja, beviljande av licenser, akuta interventionsåtgärder och framför allt skyldigheterna att hålla beredskapslager (esdeenfr) - kärnenergi, energieffektivitet och regler om miljöskydd.

EG:s regelverk på området kärnenergi består i dag av en samling bestämmelser och politiska åtgärder samt internationella avtal. I denna ram ingår för närvarande hälso- och säkerhetsfrågor (bland annat strålskydd), reaktorsäkerhet, hantering av radioaktivt avfall, investeringar, forskningsfrämjande, den gemensamma kärnenergimarknaden, leveranser, säkerhetskontroll och internationella förbindelser.

I vitboken om förberedelse av de associerade staterna i Central- och Östeuropa för integrering med den inre marknaden i unionen betonas det i den del som ägnas energifrågor att de viktigaste direktiven om den inre marknaden måste tillämpas till fullo tillsammans med EU:s konkurrenslagstiftning. När det gäller kärnenergisektorn berör vitboken problem med försörjning, säkerhetskontroll och transport av radioaktivt avfall.

UTVÄRDERING

Litauen har fortsatt att göra framsteg på energiområdet. Kommissionen anser att Litauen har en rimlig grad av anpassning till EG:s regelverk. Ytterligare ansträngningar är dock nödvändiga, särskilt när det gäller den inre marknaden, uppbyggnaden av oljelager och kärnenergin. Framstegen inom den här sektorn bygger på den nationella energistrategin som antogs 1999. Sedan den senaste årsrapporten har Litauen antagit en handlingsplan för att genomföra strategin.

Litauen har bara gjort små framsteg när det gäller försörjningstryggheten under den period som rapporten täcker. Oljelagren för krissituationer beräknas täcka 40 dagars behov, det vill säga knappt hälften av de 90 dagar som föreskrivs i EG:s regelverk. Trots planerna för en diversifiering av hela sektorn är Litauen fortfarande starkt beroende av Ryssland när det gäller energileveranser (särskilt olja, gas och kärnenergi). Litauen har ingått ett avtal som garanterar en alternativ rysk försörjningskälla från ett raffinaderi och som har en kompletterande privatisering som syfte. Detta avtal bör förbättra försörjningstryggheten. Landet bör upprätta en finansieringsplan på detta område.

Under 2002 antog Litauen en lag om statlig lagring av oljeprodukter, men man måste även se till att de finansiella medel som är nödvändiga för att bygga upp dessa lager är tillgängliga.

När det gäller konkurrenskraften och den inre energimarknaden har Litauen gjort framsteg, men det har också varit förseningar i privatiseringsprocessen och omstruktureringen av sektorn. Utvecklingen på detta område måste även i fortsättningen bevakas noga. Inom delsektorn för el beslutade Litauen, Estland och Lettland i februari 2000 att inrätta en gemensam baltisk marknad för el och att upprätta förbindelser mellan de tre länderna. Detta projekt ska vara klart till 2002. Litauen exporterar el till fyra länder: Lettland, Estland, Polen och efter regleringen av en skuld återigen till Vitryssland. Landet har antagit en lag om el och en lag om gas. Lagen om el antogs i juli 2000 och innebär att grunden har lagts för en anpassning i och med att den förbereder ett öppnande av marknaden och förstärker den nationella kommissionen för pris- och energikontroll i dess tillsynsbefogenheter. Den litauiska regeringen har beslutat att skjuta upp lagens ikraftträdande (och därigenom den inre energimarknadens öppnande) till den 1 januari 2002. Litauen kommer att gradvis öppna marknaden och den bör vara fullständigt öppen 2010. Omstruktureringen av det litauiska elbolaget pågår. Kommissionen konstaterar att planerna för marknadsöppnande inom den här delsektorn uppfyller kraven i direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för energi.

Inom delsektorn för naturgas trädde en lag om naturgas i kraft i juli 2001. I denna lag föreskrivs ett betydande öppnande som omfattar 80 % av marknaden. I oktober 2001 antog regeringen dessutom privatiseringsmodellen för gasbolaget. När det gäller den administrativa kapaciteten på området för den inre energimarknaden krävs en förstärkning av den nationella kommissionen för pris- och energikontroll för att garantera dess oberoende.

Under 2002 genomfördes den rättsliga anpassningen och både el- och gasmarknaderna började öppnas för konkurrens. År 2003 hade 26 % av elmarknaden och 80 % av gasmarknaden öppnats för konkurrens. En tillsynsmyndighet med uppgift att övervaka gas- och elmarknaderna har inrättats (den nationella kommissionen för pris- och energikontroll). Den fungerar tillfredsställande, men behöver förstärkas ytterligare.

När det gäller energieffektivitet och förnybara energikällor har Litauen fortsatt förbättra energieffektiviteten och landet har antagit ett program för energieffektivitet för perioden 2001-2005. Kommissionen anser dock att Litauen måste öka sina ansträngningar för att förbättra energieffektiviteten och förstärka det organ som har ansvaret på detta område.

När det gäller sektorn för kärnenergi är en av prioriteringarna på kort sikt i anslutningspartnerskapet att upprätta en övergripande långsiktig energistrategi och en plan för slutgiltig avveckling av kärnkraftverket i Ignalina i enlighet med de åtaganden som gjorts inom ramen för NSA-avtalet. Den litauiska regeringen har uppfyllt sitt åtagande att stänga kärnkraftverket i Ignalina och i maj 2000 godkände det litauiska parlamentet en lag om avveckling av reaktor 1 vid kärnkraftverket. Litauen planerar att avveckla denna reaktor före 2005 och har för detta ändamål lyckats få medel från flera stora industriländer och internationella finansinstitut, bland annat från Europeiska utvecklingsbanken (EBRD). Det exakta avvecklingsdatumet för reaktor 2 kommer att fastställas i den reviderade versionen av den nationella energistrategin, som kommer att utarbetas under 2004. Kommissionen har betonat att tidsplanen för antagandet av det faktiska beslutet om när reaktor 2 ska stängas måste vara förenligt med tidsplanen för Litauens anslutning till unionen. EU har dessutom uttryckt önskemål om att avvecklingen av reaktor 2 bör ske senast 2009. Litauen antog i februari 2001 ett program för avveckling av reaktor 1. I de åtgärder som planeras för detta ändamål har man tagit hänsyn till stängningens inverkan på miljön och de sociala effekterna. Avvecklingen av kärnkraftverket i Ignalina har lett till att kärnsäkerheten har blivit viktigare. I mars 2000 antog regeringen en ny plan för civilskydd i händelse av radioaktiva utsläpp från kärnkraftverket i Ignalina. Under 1999 antog den även en lag om strålskydd och en lag om hantering av radioaktivt avfall. Genomförandet av det andra programmet för förbättring av kärnsäkerheten 1997-2005 pågår. EU har vid upprepade tillfällen betonat vikten av kärnsäkerhet och EU:s ministerråd antog i juni 2001 en rapport om kärnsäkerhet i samband med utvidgningen. Rapporten innehåller allmänna rekommendationer till alla berörda kandidatländer, bland annat om en vidareutveckling av deras program för säker hantering av forskningsreaktorer och avfall. Den innehåller även specifika rekommendationer till länderna, och i Litauens fall rekommenderar rådet tolv specifika åtgärder för att garantera en säker drift av anläggningen i Ignalina fram till dess slutliga stängning och av andra kärnkraftverk. Det är också nödvändigt att se till att de reglerande myndigheterna har de resurser som krävs. Inom ramen för tillämpningen av lagen om behandling av radioaktivt avfall inrättades i maj 2001 en byrå för hantering av radioaktivt avfall. Landet bör också förbereda sig inför genomförandet av Euroatoms säkerhetskontroller. Det ska dessutom påpekas att Litauen har ingått ett avtal om fullständiga garantier och ett tilläggsprotokoll med Internationella atomenergiorganet (IAEA).

Litauen har gjort åtaganden att stänga kärnkraftverket i Ignalina. De särskilda åtgärderna för att förebygga olyckor under den återstående driftstiden bör dock förbättras.

Senast ändrat den 20.02.2004