Litauen

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97)2007 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(1998) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(1999) 507 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2000) 707 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1750 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002)1406 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(20032) 675 slutlig - SEK(2003)1204 - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning] Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 angav kommissionen att största delen av den litauiska industrin på medellång sikt skulle klara av att lösa problemen i samband med integrationen i den inre marknaden, under förutsättning att de positiva tendenserna när det gäller omstruktureringen av industrin och privatiseringen höll i sig.

I sin rapport från november 1998 konstaterade kommissionen att Litauen hade gjort vissa framsteg, särskilt när det gäller att skapa ett marknadsorienterat ekonomiskt klimat.

I sin rapport från oktober 1999 betonade kommissionen den nya infallsvinkel som den litauiska regeringen hade antagit när det gäller industripolitiken. Till följd av krisen i Ryssland och dess effekter på Litauens industri innebar den nya infallsvinkeln att landet skulle inrikta sig på en omstrukturering av industrin.

I sin rapport från november 2000 konstaterade kommissionen att landets regering fortsatt arbetet med att skapa den politiska och rättsliga ram som är nödvändig för att omstrukturera industrin, även om få framsteg kunde konstateras i fråga om det praktiska genomförandet. I rapporten underströks det att framsteg hade gjorts när det gäller att förbättra det ekonomiska klimatet för små och medelstora företag och att utveckla stödjande infrastrukturer.

I sin rapport från november 2001 underströk kommissionen att stora framsteg gjorts på industripolitikens område när det gäller omstrukturering av företag, privatisering och investeringsfrämjande åtgärder samt i fråga om planen för att förbättra det ekonomiska klimatet. Begränsade framsteg hade gjorts i fråga om konkurrensfrämjande åtgärder. När det gäller små och medelstora företag hade vissa framsteg noterats i fråga om budgetanslag, tillgång till finansiering, förbättring av det ekonomiska klimatet för dem, decentralisering och stödnätverk.

I sin rapport från oktober 2002 redogjorde kommissionen för Litauens framsteg när det gäller att öka företagens konkurrenskraft. Vad gällde de små och medelstora företagen hade man gjort fortsatta ansträngningar rörande förbättringen av det ekonomiska klimatet, tillgång till finansiering och förstärkning av stödtjänster till företagen. Arbetet med att förbereda industripolitiken och politiken för de små och medelstora företagen inför strukturfonderna fortsatte.

I sin rapport från november 2003 anser kommissionen att den litauiska industripolitiken och politiken för små och medelstora företag i huvudsak följer de krav som ställdes upp i förhandlingarna om anslutningen. Litauen måste dock fortsätta att stärka sin administrativa kapacitet.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Målet med EU:s industripolitik är att öka konkurrensen för att höja levnadsstandarden och sysselsättningen. Industripolitiken ska skapa förutsättningar för nya initiativ, utveckling av företag och industrisamarbete inom EU samt tillvarata den industriella potentialen inom innovation, forskning och teknisk utveckling. EU:s industripolitik förenar instrument från flera olika politikområden - vissa handlar om marknadens funktion (produktspecifikationer och marknadstillträde, handelspolitik, statligt stöd och konkurrenspolitik) och andra gäller företagens benägenhet att anpassa sig till förändringar (stabilt makroekonomiskt klimat, teknik, utbildning osv.).

För att klara konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU bör industrisektorn i kandidatländerna ha uppnått en viss nivå av konkurrenskraft vid anslutningen till unionen. Kandidatländerna ska kunna visa att de i sin politik strävar efter att skapa öppna och konkurrenspräglade marknader i enlighet med bestämmelserna i artikel 157 (f.d. artikel 130) i EG-fördraget. Ett bra samarbete mellan EU och kandidatländerna på områdena industri, investeringar, standardisering och utvärdering av hur det nationella regelverket överensstämmelser med EG:s regelverk enligt vad som föreskrivs i Europaavtalet är en annan viktig indikator på kandidatländernas framsteg.

UTVÄRDERING

Litauen har fortsatt genomföra sin industriella strategi, särskilt med hjälp av fem temaområden: innovation, nationell kvalitet, infrastrukturer för utvärdering och överensstämmelse, utvecklingsstrategi och främjande av export samt små och medelstora företag. Landet har också bedrivit arbete på områdena investeringar, omstrukturering och privatisering. Detta arbete måste fortsätta för att det ska bli möjligt att integrera företagen i den inre marknaden, gynna investeringar och omstrukturera vissa industrier.

Sedan yttrandet från 1997 har Litauen gjort framsteg på industripolitikens område. Detta kapitel har preliminärt avslutats och landet har uppfyllt sina åtaganden (se rapporten 2002). Det krävs dock ytterligare ansträngningar för att förbättra det administrativa klimatet för företagen, främja dialogen med industrin och genomföra industripolitiken.

När det gäller små och medelstora företag har framsteg gjorts inom ramen för genomförandet av politiken på detta område samt i fråga om ett bättre klimat för företagen. Ytterligare ansträngningar krävs dock framför allt för att förenkla de administrativa förfarandena, förbättra samordningen mellan olika institutioner med ansvar för små och medelstora företag samt förbereda sektorn för integrationen på den inre marknaden.

Sedan yttrandet från 1997 har Litauen börjat bedriva en politik till förmån för de små och medelstora företagen. Detta kapitel har preliminärt avslutats, inga övergångsbestämmelser har begärts och Litauen har uppfyllt sina åtaganden (se rapporten 2002). Det krävs dock ytterligare ansträngningar för att främja företagarandan och förbättra den regelverket för företagen.

Senast ändrat den 03.08.2004