Litauen

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97) 2007 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(1998) 706 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(1999) 507 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2000) 707 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001) 1750 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 angav kommissionen att det fortfarande krävdes stora ansträngningar på jordbruksområdet för att till fullo införliva EG:s regelverk i Litauens lagstiftning, men att framsteg ändå hade gjorts med att vidta de åtgärder som nämns i vitboken om förberedelse av de associerade staterna i Central- och Östeuropa för integrering med den inre marknaden i unionen från 1995.

Särskilda ansträngningar var nödvändiga för att

• genomföra och kontrollera iakttagandet av de veterinära och fytosanitära kraven samt se till att anläggningarna uppfyller EG:s normer, vilket i synnerhet gäller inspektions- och kontrollåtgärderna för att skydda EU:s yttre gränser,
• förbättra de administrativa strukturerna för att garantera att det finns nödvändig kapacitet för att genomföra den gemensamma jordbrukspolitikens instrument,
• omstrukturera jordbrukets livsmedelssektor för att förbättra dess konkurrenskraft.

Kommissionen konstaterade att Litauen bara tillämpade ett fåtal av den gemensamma jordbrukspolitikens mekanismer och att en grundlig reform av jordbrukspolitiken var nödvändig. Dessutom krävdes stora ansträngningar för att förbereda en anslutning till EU på medellång sikt. När det gäller fisket betonade kommissionen att en integrering av den litauiska fiskenäringen med den gemensamma fiskepolitiken inte behövde medföra några större problem, men att det ändå behövdes betydande insatser för att anpassa fiskenäringen inför anslutningen.

I sin rapport från november 1998 konstaterade kommissionen att Litauen vidtagit omfattande åtgärder för att uppfylla prioriteringarna på kort sikt i anslutningspartnerskapet. Landet hade gjort framsteg när det gäller anpassningen till den gemensamma jordbrukspolitiken, men ytterligare ansträngningar var nödvändiga för att omstrukturera jordbrukets livsmedelssektor och fastställa en politik för miljön och för landsbygdens utveckling. Detta gällde även för genomförandet och tillämpningen av veterinära och fytosanitära föreskrifter samt arbetet med att se till att anläggningarna överensstämmer med EG:s regelverk. På fiskeområdet hade däremot inga framsteg noterats och landet måste genomföra rättsliga och administrativa reformer för att tillämpa den gemensamma fiskepolitiken.

I sin rapport från oktober 1999 konstaterade kommissionen att Litauen hade gjort fortsatta ansträngningar för att uppfylla de prioriteringar man satt upp inom anslutningspartnerskapet. Åtgärderna för att gynna utvecklingen på landsbygden och på miljöområdet, moderniseringen av jordbrukets livsmedelssektor och genomförandet av grundläggande bestämmelser måste förbättras. På fiskeområdet var en förstärkning av den gemensamma kontrollen av fisket, marknadsregleringen och resursförvaltningen nödvändig, trots de åtgärder som vidtagits rörande statistik och fiskkvalitet. Dessutom måste konflikter mellan olika myndigheter med ansvar för fisket undvikas.

I sin rapport från november 2000 betonade kommissionen att Litauen fortsatt att reformera jordbrukssektorn och anpassa sin fiskepolitik för att kunna genomföra EG:s regelverk.

I sin rapport från november 2001 noterade kommissionen att Litauen fortsatte anpassningen till EG:s regelverk inom jordbruket. Omfattande insatser var dock fortfarande nödvändiga.

När det gäller fisket hade rättsliga och administrativa anpassningsåtgärder vidtagits, särskilt genom omstruktureringen av jordbruksministeriets fiskedirektion. Ett framsteg var införandet av ett system för fartygsövervakning på området för förvaltning, inspektion och kontroll av resurser. Ett register över fiskefartyg har upprättats och jordbruksministeriet har antagit en förordning om producentorganisationer. Samtidigt upphörde ett bilateralt avtal med Färöarna (Danmark) att gälla i april.

I sin rapport från november 2002 redogör kommissionen för de framsteg som Litauen har gjort när det gäller anpassningen av landets lagstiftning och förstärkningen av den administrativa kapaciteten på områdena för jordbruk och fiske.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Målet med den gemensamma jordbrukspolitiken är att upprätthålla och utveckla ett modern jordbrukssystem som garanterar en skälig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen och en försörjning av livsmedel till rimliga konsumentpriser, samtidigt som den ska garantera fri rörlighet för varor inom EU.

Syftet med Europaavtalet, som utgör den rättsliga ramen för handel med jordbruksprodukter mellan Litauen och EU, är att det ska främja ett samarbete för modernisering, omstrukturering och privatisering av den litauiska jordbrukssektorn och livsmedelsindustrin samt fytosanitära normer. I vitboken om förberedelse av de associerade staterna i Central- och Östeuropa för integrering med den inre marknaden i unionen från 1995 behandlas lagstiftningen om veterinära och fytosanitära kontroller, foder samt villkor för saluföring av produkter. Syftet med denna lagstiftning är att skydda konsumenterna, folkhälsan samt djurs och växters hälsa.

Den gemensamma fiskepolitiken omfattar de gemensamma marknadsorganisationerna, strukturpolitik, avtal som ingås med tredjeland, förvaltning och bevarande av fiskeresurser samt vetenskaplig forskning till stöd för dessa verksamheter.

Europaavtalet innehåller bestämmelser om handel med fiskeprodukter med EU. Vitboken omfattar inga åtgärder på detta område.

UTVÄRDERING

Jordbruk

Litauens jordbrukssektor stod 2000 för 7 % av landets bruttoförädlingsvärde, vilket 2001 steg till 7,7 %, medan dess andel av den totala sysselsättningen sjönk till 18,4 % under 2002. EU:s överskott i handelsbalansen uppgick 2001 till 89 miljoner euro. Lagen om jordbruket och landsbygdens utveckling gör det lättare för Litauen att anpassa sig till den gemensamma jordbrukspolitiken. Statens jordbruksbudget uppgick 2001 till nästan 191 miljoner euro.

Jordbruksreformen går framåt.

• Övergripande frågorUtbetalningsstället och förvaltningsorganet för handel måste förstärkas och det integrerade systemet för förvaltning och kontroll måste upprättas.
• Gemensamma marknadsorganisationerStödmekanismerna överensstämmer inte med EG:s regelverk, med undantag för spannmålsstödet. En förstärkning av regleringsorganet är planerad.
• Landsbygdens utveckling och skogsbrukPå detta område görs fortsatta ansträngningar. Sapard-organet har godkänts. Litauen måste vara redo att genomföra de olika programmen för landsbygdens utveckling.
• Veterinära och fytosanitära åtgärder samt livsmedelssäkerhetPå veterinärområdet har landet gjort stora framsteg, även om ytterligare ansträngningar behöver göras när det gäller animaliskt avfall, anläggningar för bearbetning av animaliska produkter, kontroll vid de yttre gränserna och förebyggande av djursjukdomar. Litauen måste genomföra Animo-systemet och avsluta registreringen och identifieringen av grisar och nötkreatur.När det gäller fytosanitära åtgärder krävs en förbättring av verksamheten vid det nationella organet för växtskydd och laboratoriet för fytosanitär forskning samt en ökning av antalet interna kontroller. Dessutom måste tillståndsmekanismen för fytofarmaceutiska produkter göras tydligare och utvärderingsarbetet förbättras. Systemet med växtpass måste genomföras och kampen mot ljus ringröta på potatis måste förstärkas. Gränskontrollstationernas anpassning till kraven i EG:s regelverk måste påskyndas.På området för livsmedelssäkerhet har mycket stora framsteg gjorts, särskilt när det gäller livsmedelsföretag och kampen mot BSE. Kontrollerna måste förbättras.

Litauen har sedan yttrandet från 1997 gjort framsteg och förhandlingarna har preliminärt avslutats. Landet måste särskilt fortsätta arbetet med att anpassa lagstiftningen och förstärka sin genomförandekapacitet.

Fiske

Landet har gjort framsteg på områdena för resursförvaltning, marknadspolitik och strukturåtgärder. Dessa ansträngningar måste fortsätta.

Litauen har sedan yttrandet från 1997 gjort framsteg på vissa områden. Detta kapitel har preliminärt avslutats, inga övergångsbestämmelser har begärts och Litauen har delvis fullgjort sina åtaganden.

Landet måste förstärka sin administrativa kapacitet och införa den lagstiftning som är nödvändig för anpassningen till EG:s regelverk.

Senast ändrat den 14.01.2003