Estland

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97) 2006 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Rapport från kommissionen [KOM(1998) 705 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Rapport från kommissionen [KOM(1999) 504 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Rapport från kommissionen [KOM(2000) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Rapport från kommissionen [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001)1747 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Rapport från kommissionen [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002)1403 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Rapport från kommissionen [KOM(2003) 675 slutlig - SEC(2003) 1202 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 bedömde kommissionen att det var nödvändigt att genomföra ytterligare sociala reformer, avsevärt förbättra det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet och förstärka den sociala dialogen. Den underströk dessutom att Estland måste anstränga sig för att anpassa sin lagstiftning till EU:s krav på sådana områden som hälsa och säkerhet, arbetsrätt och lika möjligheter samt fortsätta att utveckla de strukturer som är nödvändiga för ett effektivt genomförande av lagstiftningen. Kommissionens slutsats var att Estland, om det fullföljer sina ansträngningar, på medellång sikt borde kunna uppfylla de förpliktelser som ett EU-medlemskap innebär.

I rapporten från november 1998 konstaterades att Estland gjort framsteg när det gäller arbetsrätten och reformeringen av det sociala skyddet. Ytterligare ansträngningar krävdes dock på området för antagande och tillämpning av EG:s regelverk om sysselsättning och sociala frågor. Dessutom krävdes en strategi för sysselsättning och utveckling av mänskliga resurser.

I rapporten från oktober 1999 ansåg kommissionen att framstegen på detta område var ganska begränsade och uppmanade därför Estland att göra stora ansträngningar för att uppfylla de mål som fastställts, särskilt i fråga om den sociala dialogen.

I rapporten från 2000 noterade kommissionen att vissa åtgärder hade vidtagits, framför allt i fråga om lagstiftning, hygien på arbetsplatsen och det sociala skyddet.

I rapporten från 2001 redovisades stora framsteg på området för sysselsättning och sociala frågor.

I oktober 2002 upprepade kommissionen sina iakttagelser: Lagstiftningen rörande arbetsrätten, hälsa och säkerhet samt folkhälsa är i det närmaste anpassad till EG:s regelverk. Förhandlingarna om detta kapitel är preliminärt avslutade.

I rapporten från 2003 preciseras att Estland i huvudsak uppfyller de åtaganden och de skyldigheter som härrör från förhandlingarna om hälsa och säkerhet i arbetet, den sociala dialogen, sysselsättningspolitiken, den sociala integrationen samt social trygghet. Estland uppfyller delvis de krav som fastställts för anslutningen när det gäller folkhälsa, Europeiska socialfonden och kampen mot diskriminering. Två områden ger dock anledning till djup oro: arbetsrätten och likabehandlingen mellan kvinnor och män.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Förutom särskilda åtgärdsprogram, särskilt på folkhälsoområdet, och Europeiska socialfonden, omfattar regelverket på det sociala området bestämmelser om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, arbetsrätt och arbetsvillkor, lika möjligheter för kvinnor och män, samordning av sociala trygghetssystem för migrerande arbetstagare samt tobaksprodukter.

På alla dessa områden fastställs i EU:s sociallagstiftning minimikrav, som kompletteras med skyddsklausuler för medlemsländer som har mer långtgående bestämmelser.

Dessutom innehåller artiklarna 138 och 139 i fördraget (f.d. artiklarna 118a och 118b) bestämmelser om samråd mellan arbetsmarknadens parter och social dialog på EU-nivå.

UTVÄRDERING

Arbetslösheten minskade under 2001 och låg i slutet av det året på 12,4 %. Under 2002 föll den till 9,1 %. Estland har fortsatt sitt arbete med att reformera arbetsmarknaden och i en rapport som lades fram i maj 2002 sammanfattas de framsteg som kandidatländerna gjort i fråga om genomförandet av de prioriteringar som tidigare fastställts.

När det gäller sysselsättningspolitiken erinras i rapporten från 2003 att det är viktigt att Estland ökar incitamenten till att skapa arbetstillfällen och incitamenten för människor att arbeta. Dessutom måste Estland fullfölja moderniseringen av sin utbildningspolitik.

Den estniska arbetsrätten är fortfarande inte helt anpassad till EG:s regelverk. Inför anslutningen måste Estland ytterligare anta lagförslaget om anställningsavtal och lagen om den sociala dialogen som syftar till att genomföra direktiven om bl.a. europeiska företagsråd, kollektiva uppsägningar, tidsbegränsade anställningsavtal och deltidsarbete.

Estland har ännu inte genomfört lagstiftningen när det gäller likabehandling av kvinnor och män.

I sin rapport från 2001 påpekade kommissionen att det fortfarande krävdes vissa ansträngningar när det gäller den sociala dialogen, vilket gäller såväl tvåparts- som trepartsdialogen. Detta påpekande upprepades i rapporten från oktober 2002 och från 2003.

Goda framsteg har under de senaste två åren uppnåtts när det gäller införlivandet av regelverket på området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Den större delen av lagstiftningen har införlivats och bör vara i kraft från och med anslutningen. Anpassningen ska fullföljas när det bl.a. gäller arbetsutrustning, borrning samt utvinningsindustrin ovan jord och under jord. Nya anpassningar i lagstiftningen är även nödvändiga för att genomföra full anpassning när det gäller ramdirektivet.

Sedan 1998 deltar Estland i gemenskapens program för att främja folkhälsan. Befolkningens hälsosituation är dock klart sämre än genomsnittet i Europeiska unionen. Ytterligare resurser måste därför anslås till denna sektor. I rapporten från 2003 noteras att ett nationellt folkhälsoinstitut inrättades i maj 2003, men att arbetet bör fortsätta med bl.a. bekämpning av överförbara sjukdomar. Slutligen bör Estland även fortsättningsvis genomföra det nya regelverket när det gäller tobak och förstärka sin laboratorieutrustning och sin utbildningsnivå när det gäller epidemiologi.

När det gäller införandet av Europeiska socialfonden håller den administrativa ramen på att genomföras, men det är dock viktigt att påskynda inrättandet av administrativa strukturer som är nödvändiga för förvaltningen av dessa fonder.

När det gäller social trygghet är kraftfulla ansträngningar nödvändiga för att genomföra de reformer som rör pensioner och hälso- och sjukvård.

I rapporten från oktober 2002 uppmuntras Estland att utarbeta en nationell strategi för att främja social integration i enlighet med unionens mål. Under 2004 ska kommissionen och Estland slutföra det bifogade meddelandet om social integrering i vilket de främsta utmaningarna rörande främjandet av social integrering och de tänkbara inriktningarna när det gäller politiken på detta område fastställs.

I rapporten från 2003 erinras om att ytterligare ansträngningar krävs för att bekämpa diskriminering, särskilt för att främja integreringen av den ryska minoriteten och att säkerställa att man vid tillämpningen av lagstiftningen när det gäller språk respekterar principen för det allmännas intresse och proportionalitetsprincipen.

Senast ändrat den 08.01.2004