Artikel 101.1 i EUF-fördraget förbjuder avtal som kan påverka handeln mellan EU-länderna och som förhindrar, begränsar eller förvränger konkurrensen. Avtal som skapar tillräckliga fördelar för att uppväga de konkurrenshämmande effekterna undantas från det här förbudet enligt artikel 101.3 i fördraget.

Förordningen beviljar ett gruppundantag från artikel 101.1 i fördraget till vertikala avtal * som uppfyller vissa krav. De kan till exempel hjälpa tillverkare att ta sig in på nya marknader eller undvika den sortens situationer då en distributör ”åker snålskjuts” på andra distributörers marknadsföringsåtgärder, eller låta en leverantör sänka priset för en viss kund.

Vissa krav måste uppfyllas innan ett vertikalt avtal kan undantas från artikel 101.1 i fördraget:

Det finns fem begränsningar som kan undanta hela avtalet från tillämpning av förordningen även om leverantörens och köparens marknadsandelar understiger 30 %. Allvarliga begränsningar betraktas som starkt konkurrenshämmande på grund av de skador de kan anses orsaka konsumenterna. I de flesta fall kommer de att förbjudas och det är föga troligt att vertikala avtal som innehåller dessa uppfyller villkoren i artikel 101.3 i fördraget:

Leverantörer får inte fastställa ett (minimi)pris för vilket distributörerna får sälja deras produkter vidare (prisbindning).

Marknadsuppdelning efter område eller kund är förbjudet. Distributörerna måste vara fria att avgöra var och till vilka de vill sälja. Förordningen innehåller undantag från den här regeln, som till exempel låter företag använda sig av ett exklusivt eller selektivt distributionssystem.

Inga begränsningar kan läggas på utvalda distributörer, gällande vilka slutkunder de vill sälja till, även om de inte får sälja till icke auktoriserade distributörer.

Utvalda distributörer måste vara fria att sälja eller köpa produkterna i avtalet till eller från andra utvalda distributörer inom nätverket.

Ett avtal mellan en tillverkare av reservdelar och en köpare som använder dessa reservdelar i sina egna produkter får inte förhindra eller begränsa tillverkaren av dessa reservdelar att sälja till slutkunder, oberoende reparatörer eller serviceverkstäder.

Ett vertikalt avtal täcks av denna förordning om varken tillverkaren eller köparen av varan eller tjänsten har en marknadsandel på över 30 %. För leverantören gäller marknadsandelen på den relevanta leveransmarknaden, d.v.s. den marknad på vilken leverantören säljer de varor eller tjänster som är avgörande för tillämpningen av gruppundantaget. För köparen gäller marknadsandelen på den relevanta inköpsmarknaden, d.v.s. den marknad från på vilken köparen köper in de varor eller tjänster som är avgörande för tillämpningen av förordningen.

Förordningen gäller för alla vertikala begränsningar utöver de som nämns ovan. Dock tillämpas särskilda villkor för tre vertikala begränsningar:

Om dessa villkor inte uppfylls får dessa vertikala begränsningar inte undantas från förordningen. Förordningen fortsätter dock att gälla för övriga delar av det vertikala avtalet om dessa delar fungerar oberoende utan de icke undantagna vertikala begränsningarna.

Den har tillämpats sedan den 1 juni 2010 och kommer att upphöra att gälla den 31 maj 2022.

Vertikala avtal är avtal för försäljning och inköp av varor eller tjänster mellan företag i olika delar av produktions- eller distributionskedjan, t.ex. distributionsavtal mellan tillverkare och återförsäljare och grossister eller återförsäljare

Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EUT L 102, 23.4.2010, s. 1).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tredje delen, Unionens politik och inre åtgärder, avdelning VII, Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning, kapitel 1, Konkurrensregler, avsnitt 1, Regler tillämpliga på företag, artikel 101 (f.d. artikel 81 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 88).