Ogiltighetstalan

Ogiltighetstalan är en form av talan som kan väckas i Europeiska unionens domstol. Den som väcker denna typ av talan begär ogiltigförklaring av en rättsakt som antagits av en institution, ett organ eller en organisation i Europeiska unionen.

Ogiltighetstalan är ett rättsligt förfarande som väcks i Europeiska unionens domstol (EU-domstolen). Denna typ av talan tillåter domstolen att granska lagenligheten av akter som antas av europeiska institutioner, organ eller organisationer. Domstolen förklarar sålunda en akt för ogiltig om denna bedömts bryta mot Europeiska unionens (EU) rätt.

Ogiltighetstalan kan väckas av europeiska institutioner eller av privatpersoner under vissa förhållanden.

Begreppet ogiltighetstalan

Ogiltighetstalan består av en granskning av lagenligheten i de europeiska rättsakterna som kan leda till att en berörd akt ogiltigförklaras. Denna talan kan väckas mot:

alla lagstiftningsakter;
rättsakter antagna av rådet, kommissionen, europeiska centralbanken, Europaparlamentet och Europeiska rådet om dessa rättsakter ska ha rättsverkan mot tredje part;
rättsakter som antas av europeiska organ eller organisationer ifall dessa rättsakter ska ha rättsverkan mot tredje part;
överläggningar i ECB-rådet eller i Europeiska investeringsbankens styrelse, enligt villkoren i artikel 271 i fördraget om EU:s funktionssätt;

Utöver detta utesluter artikel 263 i fördraget om EU:s funktionssätt rekommendationer och yttranden ur EU-domstolens kompetensfält.

När en talan om ogiltigförklaring väckts ska domstolen granska hur väl akten överensstämmer med EU-rätten. Den kan sedan förklara akten ogiltigförklarad på grundval av fyra anledningar:

bristande behörighet;
åsidosättande av väsentliga formföreskrifter;
åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning;
maktmissbruk.

Sökanden

Artikel 263 i fördraget om EU:s funktionssätt skiljer ut flera typer av sökanden. Den tar först upp priviligierade sökanden. Dessa är medlemsstaterna, kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Dessa sökanden kallas priviligierade i den mening att de har rätt att väcka ogiltighetstalan i EU-domstolen utan att behöva visa ett berättigat intresse.

Privatpersoner kan också väcka talan i EU-domstolen. De utgör kategorin icke-priviligierade sökanden. Till skillnad från de priviligierade sökanden, måste privatpersoner kunna visa berättigat intresse för att begära en europeisk rättsakt ogiltig. Den akt som bestrids måste sålunda vara riktad till sökanden eller beröra denne direkt och personligen.

Vissa sökande kan också väcka särskild talan. Revisionsrätten, Europeiska centralbanken och Regionkommittén kan därför väcka ogiltighetstalan mot europeiska akter som skulle kunna skada deras rättigheter. Europeiska investeringsbankens styrelse kan på samma sätt bestrida överläggningarna i ECB-rådet. Till sist skapar Lissabonfördraget en ny typ av talan: De nationella parlamenten och Regionkommittén kan numera kräva ogiltigförklaring av akter som de anser bryter mot subsidiaritetsprincipen.

Dessutom har sökanden två månader på sig att väcka en talan om ogiltigförklaring. Denna tidsfrist räknas antingen från det att den ifrågasatta akten publicerats, från när den meddelats sökanden, eller från när sökanden fått kännedom om den.

Ogiltigförklaring av akten

Om talan är välgrundad, kan EU-domstolen ogiltigförklara hela akten eller endast vissa bestämmelser. Den ogiltigförklarade akten eller bestämmelserna har då inte längre rättslig effekt. Den institution, organ eller organisation som antagit den ogiltigförklarade akten ska, dessutom, överbrygga det rättsliga tomrummet i enlighet med det domslut som givits av EU-domstolen.

Fördelning av befogenheter mellan EU-domstolen och tribunalen

Domstolen är behörig vid:

talan som väcks av medlemsstater mot Europaparlamentet eller rådet;
talan som väcks mot en institution mot en annan institution.

Tribunalen är behörig att ta upp till prövning, i första instans, alla andra typer av talan och, i synnerhet, talan som väckts av privatpersoner.

See also