2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/1

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/306

av den 18 december 2017

om specifikationer för genomförandet av landningsskyldigheten för torsk och rödspätta inom fiskena i Östersjön

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 om upprättande av en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd, om ändring av rådets förordning (EG) nr 2187/2005 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1098/2007 (1), särskilt artikel 7, och

av följande skäl:

(1)	Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) är att få utkasten inom alla EU-fisken att gradvis upphöra genom landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)	I enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten från den 1 januari 2015 inom fisket efter sill/strömming och skarpsill och inom det industriella fisket.

(3)

Enligt artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten i Östersjöfisket, utom vad gäller de fisken som anges i artikel 15.1 a i förordningen, från och med den 1 januari 2015 för de arter som definierar fiskena och från och med den 1 januari 2017 för alla andra arter som omfattas av fångstbegränsningar. Torsk betraktas som en art som definierar vissa fisken i Östersjön. Rödspätta fångas oftast som bifångst inom vissa torskfisken. I enlighet med artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten följaktligen för torsk från och med den 1 januari 2015 och för rödspätta från och med den 1 januari 2017.

(4)	I artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att när ingen flerårig plan antas för fisket i fråga får kommissionen anta en utkastplan med temporära föreskrifter för genomförandet av landningsskyldigheten.

(5)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1396/2014 (3) fastställdes en utkastplan för fisket efter lax, sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön. Denna utkastplan omfattar bland annat ett undantag från landningsskyldigheten för torsk och lax på grund av visad hög överlevnadsgrad för dessa arter i enlighet med artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013. Delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017.

(6)

Genom förordning (EU) 2016/1139 upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd. Den fleråriga planen innehåller också bestämmelser om beståndet av rödspätta. Genom artikel 7.1 i förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(7)

Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. Den 31 maj 2017 lämnade medlemsstaterna in en gemensam rekommendation till kommissionen (4) efter samråd med rådgivande nämnden för Östersjön och efter att ha inhämtat vetenskaplig rådgivning från relevanta vetenskapliga organ.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslås att det undantag från landningsskyldigheten för torsk och rödspätta som fångas med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn, samt den minsta referensstorlek för bevarande av torsk, som föreskrivs i delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla efter den 31 december 2017.

(9)	Den gemensamma rekommendationen grundar sig på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad som lagts fram av forumet för fisket i Östersjön (Baltfish) och har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(10)

STECF angav att mer information avseende rödspätta skulle kunna vara till hjälp för att bedöma hur representativ beräkningen av överlevnadsgraden vid utkast är och beräkningens kvalitet. STECF drog emellertid slutsatsen att det, baserat på det faktum att sådana redskap fångar fisk inuti en fast nätstruktur, i motsats till t.ex. insnärjning eller krokning, kan vara rimligt att anta att dödligheten kommer att vara låg när dessa redskap används.

(11)	De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i överensstämmelse med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.

(12)

Enligt artikel 15.10 i förordning (EU) nr 1380/2013 och artikel 7 d i förordning (EU) 2016/1139 får minsta referensstorlekar för bevarande fastställas i syfte att garantera skydd av unga exemplar av marina organismer. Den minsta storleken för bevarande på 35 cm för torsk som fastställs i delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 bör fortsätta att gälla, mot bakgrund av att STECF har slagit fast att det finns goda biologiska skäl att låta den minsta referensstorleken för bevarande ligga på 35 cm.

(13)

Förordning (EU) 2016/1139 innehåller ingen tidsbegränsning för tillämpningen av undantaget från landningsskyldigheten för hög överlevnadsgrad. Det är emellertid lämpligt att se till att effekterna av undantaget ses över regelbundet mot bakgrund av bästa tillgängliga vetenskaplig rådgivning. Om det framkommer ny bevisning ska undantaget ses över i enlighet därmed.

(14)

Genom artikel 16.2 i förordning (EU) 2016/1139 ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter avseende landningsskyldigheten för en period av fem år från och med den 20 juli 2016. Det är därför lämpligt att se över de undantag från landningsskyldigheten som beviljats på grundval av överlevnadsgrad under denna förordnings tillämpningsår.

(15)	Eftersom delegerad förordning (EU) nr 1396/2014 upphör att gälla den 31 december 2017 bör denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2018.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten för torsk och rödspätta som fångas inom fiskena efter sill/strömming, skarpsill och torsk i Östersjön.

Artikel 2

Definition

I denna förordning avses med Östersjön Ices-sektionerna IIIb, IIIc och IIId, i enlighet med vad som föreskrivs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 (5).

Artikel 3

Undantag grundat på överlevnadsgrad

1. Genom undantag från artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska landningsskyldigheten inte tillämpas på torsk och rödspätta som fångas med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn inom fisket efter sill/strömming och torsk.

2. Sådana arter som fångas utan en tillgänglig kvot eller som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande med de redskap som anges i punkt 1 ska släppas tillbaka i havet.

Artikel 4

Minsta referensstorlek för bevarande

Minsta referensstorlek för bevarande för torsk i Östersjön ska vara 35 cm.

Artikel 5

Slutbestämmelser

1. Senast den 1 mars 2019 ska de medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse tillhandahålla kommissionen den information som behövs för att bedöma hur representativ beräkningen av överlevnadsgraden vid utkast är och beräkningens kvalitet vad gäller rödspätta som fångats med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn.

2. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) ska utvärdera de data som avses i punkt 1 senast den 1 augusti 2019.

Artikel 6

Översyn av undantaget för överlevnadsgrad

Kommissionen ska, på grundval av rådgivning från STECF, utvärdera effekterna av undantaget för hög överlevnadsgrad på de berörda bestånden och på de fisken som utnyttjar de bestånden under denna förordnings tredje tillämpningsår.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 18 december 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 191, 15.7.2016, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1396/2014 av den 20 oktober 2014 om upprättande av en utkastplan i Östersjön (EUT L 370, 30.12.2014, s. 40).

(4) BALTFISH High Level Group Joint Recommendation on the Outline of a Discard Plan for the Baltic Sea, avgiven den 31 maj 2017.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens östra del (EUT L 87, 31.3.2009, s. 70).

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/5

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2018/307

av den 28 februari 2018

om utvidgning av de särskilda garantierna beträffande Salmonella spp. i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 till att omfatta kött från slaktkycklingar (Gallus gallus) avsett för Danmark

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (1), särskilt artikel 8.3 b, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung för livsmedelsföretagare, med vissa särskilda garantier för vissa livsmedel av animaliskt ursprung avsedda för de finska och svenska marknaderna. I enlighet med dessa garantier måste livsmedelsföretagare som avser att släppa ut kött från vissa angivna djur på marknaden i dessa medlemsstater följa vissa regler om salmonella. Sändningar av sådant kött ska dessutom åtföljas av ett handelsdokument som anger att ett mikrobiologiskt test har utförts med negativt resultat i enlighet med unionslagstiftningen.

(2)	I kommissionens förordning (EG) nr 1688/2005 (2) anges vidare dessa särskilda garantier samt bestämmelser för provtagning av sådant kött och mikrobiologiska metoder för undersökning av sådana prover. Där fastställs också ett handelsdokument som ska åtfölja sändningar av kött.

(3)

Den 5 oktober 2007 lämnade Fødevarestyrelsen i Danmark in en ansökan till kommissionen om att särskilda garantier i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004 skulle beviljas Danmark beträffande salmonella i kött från slaktkycklingar (Gallus gallus) för hela Danmark. I ansökan ingår en beskrivning av det danska kontrollprogrammet för salmonella i kött från slaktkycklingar (Gallus gallus).

(4)

Vid sitt möte den 18 juni 2008 enades ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa om ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med titeln Guidance document on the minimum requirements for Salmonella control programmes to be recognised equivalent to those approved for Sweden and Finland in respect of meat and eggs of Gallus gallus (3) (nedan kallad vägledningen).

(5)

Det danska kontrollprogrammet för salmonella i kött från slaktkycklingar (Gallus gallus) betraktas som likvärdigt med det som godkänts för Finland och Sverige och är förenligt med vägledningen. Prevalensen av salmonella i danska avelsflockar av Gallus gallus överskred dock den övre gräns som föreslogs i vägledningen och kunde därför inte betraktas som likvärdig med situationen i Finland och Sverige.

(6)

Den 6 februari 2017 lämnade Fødevarestyrelsen i Danmark uppgifter om prevalensen av salmonella i flockar av avelsfjäderfä, vuxna avelsfjäderfä, slaktkycklingar och kött från Gallus gallus för perioden 2011–2016. Prevalenserna för perioden 2015–2016 är förenliga med de övre gränser som fastställs i vägledningen.

(7)

De särskilda garantierna bör därför utvidgas till att omfatta sändningar av kött från slaktkycklingar (Gallus gallus) avsedda för Danmark. Vidare bör bestämmelserna i förordning (EG) nr 1688/2005 om provtagning av sådant kött, de mikrobiologiska metoderna för undersökning av sådana prover och handelsdokumentet vara tillämpliga på sådana sändningar.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Danmark får tillstånd att tillämpa de särskilda garantierna beträffande Salmonella spp. i artikel 8.2 i förordning (EG) nr 853/2004 på sändningar av kött enligt definitionen i punkt 1.1 i bilaga I till den förordningen från slaktkycklingar (Gallus gallus) avsedda för Danmark.

Artikel 2

De sändningar av kött som avses i artikel 1 ska åtföljas av ett handelsdokument enligt förlagan i bilaga IV till förordning (EG) nr 1688/2005.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 28 februari 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1688/2005 av den 14 oktober 2005 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 gällande särskilda salmonellagarantier för sändningar till Finland och Sverige av vissa köttsorter och ägg (EUT L 271, 15.10.2005, s. 17).

(3) https://ec.europa.eu/food/sites/food/files/safety/docs/biosafety_food-borne-disease_salmonella_guidance_min-req_eggs-poultry-meat.pdf

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/7

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2018/308

av den 1 mars 2018

om fastställande av tekniska genomförandestandarder för Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller format, mallar och definitioner för resolutionsmyndigheters identifiering och överföring av information till Europeiska bankmyndigheten om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 45.17 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Resolutionsmyndigheterna har fått i uppdrag att för varje institut fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (minimum requirement for own funds and eligible liabilities – nedan kallat MREL-krav) i enlighet med de krav och förfaranden som fastställs i artikel 45 i direktiv 2014/59/EU och som närmare anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 (2).

(2)

Enligt artikel 45.16 i direktiv 2014/59/EU ska resolutionsmyndigheterna, i samordning med behöriga myndigheter, underrätta Europeiska bankmyndigheten (EBA) om de krav de fastställt. Enhetliga format, mallar och definitioner för identifiering och överföring av information till EBA bör vara utformade på ett sätt som gör att de underlättar EBA:s övervakning av beslut om MREL-krav och säkerställer att en meningsfull bedömning kan göras av konvergensen mellan de metoder som används inom unionen.

(3)

När det gäller grupper som omfattas av ett gruppbaserat MREL-krav är det nödvändigt att klargöra vilken resolutionsmyndighet som bör överföra information till EBA; för det första när det gäller det MREL-krav som fastställts för det berörda moderföretaget, och för det andra de MREL-krav som ska gälla dotterföretag, oavsett om detta sker på grundval av ett gemensamt beslut som fattas mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och den resolutionsmyndighet som är ansvarig för dotterföretaget på individuell basis, eller på grundval av ett beslut fattat av dotterföretagets resolutionsmyndighet i avsaknad av ett gemensamt beslut. För att säkerställa att EBA får nödvändig information med avseende på såväl moder- som dotterföretag bör den relevanta resolutionsmyndigheten på koncernnivå vara skyldig att, i samordning med den samordnande tillsynsmyndigheten, underrätta EBA både om det MREL-krav som fastställts på individuell basis och det gruppbaserade MREL-krav som fastställts för det berörda moderföretaget. Vidare bör de resolutionsmyndigheter som är ansvariga för en grupps dotterföretag vara skyldiga att i samordning med behöriga myndigheter underrätta EBA om det MREL-krav som fastställs för varje institut under deras jurisdiktion.

(4)	För att främja konvergens när det gäller metoder för att fatta beslut om MREL-krav och för att stärka EBA:s övervakande roll, bör enhetliga rapporteringsperioder och tidpunkter för resolutionsmyndigheternas överföring av information till EBA fastställas.

(5)	Denna förordning baseras på de förslag till tekniska genomförandestandarder som EBA har lämnat till kommissionen.

(6)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska genomförandestandarder som denna förordning grundar sig på, gjort en kostnads-nyttoanalys samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Information som ska finnas i mallarna

1. För att underrätta EBA om det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (nedan kallat MREL-krav), och i relevanta fall det krav som fastställs i artikel 45.13 i direktiv 2014/59/EU – som under deras jurisdiktion fastställts för varje institut i enlighet med artikel 45.16 i det direktivet på individuell basis och gruppbaserat – ska resolutionsmyndigheterna i samordning med behöriga myndigheter, till EBA överföra den information som anges i mallarna i bilagorna I och II till denna förordning.

2. Vad gäller institut som ingår i en grupp som omfattas av ett gruppbaserat MREL-krav ska resolutionsmyndigheterna dessutom, i samordning med behöriga myndigheter, till EBA överföra information i enlighet med mallarna i bilaga III.

3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska resolutionsmyndigheterna där så anges i mallen i bilaga II efter bästa förmåga lämna kvalitativ information som redogör för skälen till beslut om MREL-kravet, i förekommande fall inbegripet hänvisningar till resolutionsplaner på individuell nivå eller gruppnivå, offentliga beslut eller policyförklaringar från resolutionsmyndigheten, eller andra styrkande handlingar.

4. De termer som används i bilaga II ska ha den betydelse som tillskrivs dem i de bestämmelser som avses i relevant kolumn i tabellen i den bilagan.

Artikel 2

Förenklade rapporteringskrav för institut som omfattas av undantag och institut för vilka rekapitaliseringsbeloppet är noll

1. Genom undantag från artikel 1 i denna förordning ska resolutionsmyndigheterna – när det gäller de institut som enligt artikel 45.11 eller 45.12 i direktiv 2014/59/EU har undantagits från MREL-kraven – till EBA överföra den information som anges i bilaga I, kolumnerna 10–90 i bilaga II och, när det gäller institut som ingår i en grupp som omfattas av ett gruppbaserat MREL-krav, bilaga III till denna förordning.

2. Genom undantag från artikel 1 i denna förordning ska resolutionsmyndigheterna – när det gäller de institut för vilka rekapitaliseringsbeloppet är noll i enlighet med artikel 2.2 i delegerad förordning (EU) 2016/1450 – till EBA överföra den information som anges i bilaga I, kolumnerna 10–120 i bilaga II och, när det gäller institut som ingår i en grupp som omfattas av ett gruppbaserat MREL-krav, bilaga III till denna förordning.

Artikel 3

Rapporterande myndighet för grupper

När det gäller grupper som omfattas av gruppbaserade MREL-krav ska informationen i artiklarna 1 och 2 lämnas på följande sätt:

Den relevanta resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska i samordning med den samordnande tillsynsmyndigheten underrätta EBA både om det MREL-krav som fastställts på individuell basis och det gruppbaserade MREL-krav som fastställts för moderföretaget inom unionen eller för ett sådant moderföretag som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (4).

b)	De relevanta resolutionsmyndigheterna ska i samordning med behöriga myndigheter underrätta EBA om det MREL-krav som ska tillämpas på gruppens dotterföretag under deras jurisdiktion på individuell basis.

Artikel 4

Rapporteringsperioder och sista inlämningsdag

1. Resolutionsmyndigheterna ska efter det att beslutet om fastställande eller uppdatering av MREL-krav fattats, utan onödigt dröjsmål överföra den information som avses i artikel 1.

2. Resolutionsmyndigheterna ska överföra den information som avses i artikel 2 för MREL-krav som har fastställts och som fortfarande gäller per den 1 april varje år, senast den 30 april samma år.

Artikel 5

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 mars 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 173, 12.6.2014, s. 190.

(2) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 av den 23 maj 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterier som avser metoden för att fastställa minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (EUT L 237, 3.9.2016, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).

BILAGA I

Information om den rapporterande resolutionsmyndigheten

Rapporterande resolutionsmyndighet

Inlämningsdatum

Kontaktperson
Namn
E-post
Telefon

Allmänna kommentarer (i tillämpliga fall)

BILAGA II

Information om MREL-krav

Obligatoriskt

Förenklad rapporteringsmall

(Om 90 = ”Ja”)

Ej obligatoriskt för institut för vilka rekapitaliseringsbeloppet är noll vid tillämpning av artikel 2.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Ska fyllas i av alla institut

För institut för vilka rekapitaliseringsbeloppet är noll vid tillämpning av artikel 2.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Typ av krav

Sammanlagda skulder och kapitalbas

Totalt riskexponeringsbelopp

Nämnaren i bruttosoliditetsgraden

Förlustabsorberingsbelopp

Rekapitaliseringsbelopp

Justeringar relaterade till hinder för resolution, storlek, systemrisk och bidrag från insättningsgarantisystem

Kombinerad bedömning av MREL-krav

Övergångsarrangemang och arrangemang efter resolution (i tillämpliga fall)

Rättslig hänvisning

Artikel 45.7 och 45.8 i direktiv 2014/59/EU eller artikel 12.8 i förordning (EU) nr 806/2014

Allmän information

Artikel 45.11 och 45.12 i direktiv 2014/59/EU eller artikel 12.10 i förordning (EU) nr 806/2014

Förenklad rapporteringsmall

(i tillämpliga fall)

Artikel 1.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/962

Artikel 1.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 1.5 b i och/eller 1.5 b ii) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 45.9 och 45.10 i direktiv 2014/59/EU

Artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 2.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 och artikel 92.3 och 92.4 i förordning (EU) nr 575/2013 (1)

Artikel 2.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450 och artikel 429.4–11 i förordning (EU) nr 575/2013

Artikel 1.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 1.5 b i) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 1.5 b ii) i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 2.5 och 2.6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artiklarna 2.7 och 2.8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 2.8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 2.9 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 2.10 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 5 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 6 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 7.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 7.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 45.13 i direktiv 2014/59/EU

Artikel 8 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Artikel 8.2 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Identifieringskod för juridiska personer (LEI-kod)

Gruppbaserat eller individuellt krav?

Enhetens namn

Medlemsstat där enheten är registrerad

Är den rapporterande resolutionsmyndigheten på koncernnivå?

Tidpunkt för beslut om MREL-krav eller beslut om undantag

Har resolutionsmyndigheten undantagit tillämpningen av MREL-krav?

Noter

Förenklad rapporteringsmall (i tillämpliga fall)

Kategori av institut (i tillämpliga fall)

Är MREL-kravet lika med standardförlustabsorberingsbeloppet?

Typer av anpassningar av förlustabsorberingsbeloppet (i tillämpliga fall)

MREL-krav fastställt genom gemensamt beslut

Aktuellt belopp

Rapportering Referensdatum för post 140

Aktuellt värde

Rapportering Referensdatum för post 160

Förväntat värde efter resolution

Noter

Aktuellt värde

Rapportering Referensdatum för post 200

Förväntat värde efter resolution

Noter

Standardförlustabsorberingsbelopp enligt artikel 1.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1450

Uppjustering

Typ(er) av uppjustering

Noter

Nedjustering

Typ(er) av nedjustering

Noter

Totalt (240 + 250 + 280)

För att uppfylla villkoren för tillstånd

Ytterligare standardbelopp som är nödvändigt för att upprätthålla tillräckligt marknadsförtroende genom att uppfylla buffertkrav

Anpassningar för att upprätthålla marknadens förtroende efter jämförelse med jämförbara institut

Noter

Nedjustering som beaktar information från den behöriga myndigheten avseende institutets affärsmodell, finansieringsmodell och övergripande riskprofil

Noter

Justeringar av kolumn 330 för dotterföretag inom koncernen

Noter

Totalt (320 + 330 + 340 + 360 + 380)

För undantag från skuldnedskrivning

Noter

För storlek och systemrisk

Noter

För bidrag från insättningsgarantisystem till finansieringen av resolutionen

Noter

Totalt (410 + 430 + 450)

Totalt (310 + 400 + 470)

MREL-krav som % av sammanlagda skulder och kapitalbas (480/140)

Procentandel av MREL-kravet som ska uppfyllas genom instrument för avtalsenlig skuldnedskrivning

Datum då kravet i 490 måste vara uppfyllt

Typ av övergångsbestämmelser

Planerat MREL-krav (som % av sammanlagda skulder och kapitalbas)

Planerat datum för tillämpning

Planerat MREL-krav (som % av sammanlagda skulder och kapitalbas)

Planerat datum för tillämpning

Planerat MREL-krav (som % av sammanlagda skulder och kapitalbas)

Planerat datum för tillämpning

Planerat MREL-krav (som % av sammanlagda skulder och kapitalbas)

Planerat datum för tillämpning

Redovisningsregler

100

110

120

130

140

150

160

170

180

190

200

210

220

230

240

250

260

270

280

290

300

310

320

330

340

350

360

370

380

390

400

410

420

430

440

450

460

470

480

490

500

510

520

530

540

550

560

570

580

590

600

610

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

BILAGA III

MREL-krav – lokalisering

Institut			Yttersta moderföretag			Moderföretag inom unionen			Relevant omedelbart moderföretag
Identifieringskod för juridiska personer (LEI-kod)	Enhetens namn	Medlemsstat där enheten är registrerad	LEI-kod	Enhetens namn	Land där enheten är registrerad	LEI-kod	Enhetens namn	Medlemsstat där enheten är registrerad	LEI-kod	Enhetens namn	Land där enheten är registrerad

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/16

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2018/309

av den 1 mars 2018

om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet propineb i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1), särskilt artiklarna 20.1 och 78.2, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens direktiv 2003/39/EG (2) togs propineb upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3).

(2)	Verksamma ämnen som har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)	Godkännandet av det verksamma ämnet propineb enligt del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 löper ut den 31 januari 2019.

(4)	En ansökan om förnyelse av godkännandet av propineb lämnades in i enlighet med artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 (5) inom den tidsfrist som föreskrivs i den artikeln.

(5)	Sökanden lämnade in den kompletterande dokumentation som krävs i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012. Den rapporterande medlemsstaten konstaterade att ansökan var fullständig.

(6)	Den rapporterande medlemsstaten sammanställde en förnyad bedömningsrapport i samråd med den medrapporterande medlemsstaten och överlämnade den till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) och kommissionen den 1 oktober 2015.

(7)	Myndigheten skickade den förnyade bedömningsrapporten till sökanden och medlemsstaterna för synpunkter, och vidarebefordrade därefter de mottagna synpunkterna till kommissionen. Myndigheten gjorde även den kompletterande sammanfattningen tillgänglig för allmänheten.

(8)

Den 15 november 2016 meddelade myndigheten kommissionen sin slutsats (6) om huruvida propineb kan förväntas uppfylla kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009. Myndigheten konstaterade att det inte var möjligt att genomföra bedömningen av riskerna för konsumenterna vid intag av produkter av vegetabiliskt och animaliskt ursprung. Det var inte möjligt att genomföra bedömningen av relevanta metaboliter av propineb på grundval av uppgifterna i dokumentationen.

(9)	Myndigheten betonade dessutom att ett kritiskt problem när det gäller propineb är de hormonstörande egenskaperna hos den relevanta metaboliten 4-metylimidazolidin-2-tion (PTU), som klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 2 och som har sköldkörteln som målorgan för toxisk verkan.

(10)	Myndigheten kunde inte heller avsluta bedömningen av riskerna för honungsbilarver och drog slutsatsen att det inte kunde uteslutas att propineb utgör en hög risk för bilarvernas utveckling.

(11)

Kommissionen uppmanade sökanden att inkomma med synpunkter på myndighetens slutsats. I enlighet med artikel 14.1 tredje stycket i genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 uppmanade kommissionen dessutom sökanden att lämna synpunkter på utkastet till rapport om förnyelse. Sökanden lämnade synpunkter som har granskats omsorgsfullt.

(12)	Trots de argument som sökanden lade fram kunde farhågorna rörande ämnet inte avföras.

(13)

På grundval av de risker som konstaterats har det inte kunnat fastställas att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel. Därför bör godkännandet för det verksamma ämnet propineb inte förnyas i enlighet med artikel 20.1 b i den förordningen.

(14)	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)	Medlemsstaterna bör ges tillräckligt med tid för att återkalla godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller propineb.

(16)	Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller propineb bör löpa ut senast den 22 juni 2019.

(17)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/84 (7) förlängdes godkännandeperioden för propineb till den 31 januari 2019 så att förnyelseförfarandet hinner slutföras innan godkännandet för ämnet löper ut. Eftersom ett beslut har fattats innan den förlängda godkännandeperioden löper ut bör den här förordningen tillämpas så fort som möjligt.

(18)	Den här förordningen hindrar inte att en ny ansökan om godkännande av propineb lämnas in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1107/2009.

(19)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Icke förnyat godkännande av det verksamma ämnet

Godkännandet av det verksamma ämnet propineb förnyas inte.

Artikel 2

Ändringar av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

I del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ska rad 54 om propineb utgå.

Artikel 3

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska återkalla godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller propineb som verksamt ämne senast den 22 juni 2018.

Artikel 4

Anståndsperiod

Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska vara så kortvariga som möjligt och löpa ut senast den 22 juni 2019.

Artikel 5

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 mars 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2) Kommissionens direktiv 2003/39/EG av den 15 maj 2003 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa propineb och propyzamid som verksamma ämnen (EUT L 124, 20.5.2003, s. 30).

(3) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1).

(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (EUT L 153, 11.6.2011, s. 1).

(5) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 844/2012 av den 18 september 2012 om fastställande av de bestämmelser som behövs för att genomföra förnyelseförfarandet för verksamma ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EUT L 252, 19.9.2012, s. 26).

(6) Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet), 2016. ”Conclusion on the peer review of the pesticide risk assessment of the active substance propineb”. EFSA Journal, vol. 14(2016):11, artikelnr 4605, 26 s., doi:10.2903/j.efsa.2016.4605.

(7) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/84 av den 19 januari 2018 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena klorpyrifos, klorpyrifosmetyl, klotianidin, kopparföreningar, dimoxistrobin, mankozeb, mekoprop-P, metiram, oxamyl, petoxamid, propikonazol, propineb, propyzamid, pyraklostrobin och zoxamid (EUT L 16, 20.1.2018, s. 8).

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/19

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2018/310

av den 1 mars 2018

om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 2 mars 2018

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artikel 183, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 1.1 i kommissionens förordning (EU) nr 642/2010 (2) ska importtullen för produkter enligt KN-numren 1001 11 00, 1001 19 00, ex 1001 91 20 (vanligt vete för utsäde), ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av andra slag än för utsäde), 1002 10 00, 1002 90 00, 1005 10 90, 1005 90 00, 1007 10 90 och 1007 90 00 motsvara det interventionspris som gäller för dessa produkter vid import ökat med 55 %, minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får emellertid inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)	Enligt artikel 1.2 i förordning (EU) nr 642/2010 ska, för beräkningen av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för de produkter som avses i samma punkt.

(3)	Enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 642/2010 ska det importpris som ska användas vid beräkningen av importtullen för de produkter som avses i artikel 1.1 i samma förordning vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 5 i den förordningen.

(4)	Från och med den 21 september 2017 beräknas importtullen för produkter med ursprung i Kanada och enligt KN-numren 1001 11 00, 1001 19 00, ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet, av andra slag än för utsäde), 1002 10 00 samt 1002 90 00 i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EU) nr 642/2010.

(5)	De importtullar bör fastställas som ska gälla från och med den 2 mars 2018 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft.

(6)	I enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010 bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inom den spannmålssektor som avses i artikel 1.1 i förordning (EU) nr 642/2010 ska från och med den 2 mars 2018 de importtullar gälla som fastställs i bilaga I till denna förordning på grundval av beräkningsgrunderna i bilaga II.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 1 mars 2018.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör

Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2) Kommissionens förordning (EU) nr 642/2010 av den 20 juli 2010 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (EUT L 187, 21.7.2010, s. 5).

BILAGA I

Importtullar som ska gälla från och med den 2 mars 2018 för de produkter som avses i artikel 1.1 i förordning (EU) nr 642/2010
KN-nummer	Varubeskrivning	Importtull (1) (2) (euro/ton)
1001 11 00	DURUMVETE, för utsäde	0,00
1001 19 00	DURUMVETE av hög kvalitet, av andra slag än för utsäde	0,00
	av medelhög kvalitet, av andra slag än för utsäde	0,00
	av låg kvalitet, av andra slag än för utsäde	0,00
ex 1001 91 20	VANLIGT VETE, för utsäde	0,00
ex 1001 99 00	VANLIGT VETE av hög kvalitet, av andra slag än för utsäde	0,00
1002 10 00	RÅG, för utsäde	0,56
1002 90 00	RÅG, av andra slag än för utsäde	0,56
1005 10 90	UTSÄDESMAJS, annan än hybridmajs	0,56
1005 90 00	MAJS, av annat slag än för utsäde (3)	0,56
1007 10 90	SORGHUM, av andra slag än hybrider för utsäde	0,56
1007 90 00	SORGHUM, av andra slag än för utsäde	0,56

(1) Enligt artikel 2.4 i förordning (EU) nr 642/2010 ska importtullen sättas ned med

—	3 euro/ton om lossningshamnen befinner sig i Medelhavet (bortom Gibraltarsundet) eller i Svarta havet och varorna anländer till unionen från Atlanten eller via Suezkanalen,

—	2 euro/ton om lossningshamnen befinner sig i Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Finland, Sverige eller Förenade kungariket eller vid Atlantkusten på Iberiska halvön och varorna anländer till unionen från Atlanten.

(2) För produkter med ursprung i Kanada och enligt KN-numren 1001 11 00, 1001 19 00, ex 1001 99 00 (vanligt vete av hög kvalitet av andra slag än för utsäde), 1002 10 00 samt 1002 90 00 ska tullen beräknas i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EU) nr 642/2010.

(3) Om villkoren i artikel 3 i förordning (EU) nr 642/2010 är uppfyllda har importören rätt till en schablonmässig minskning av importtullen med 24 euro/ton.

BILAGA II

BERÄKNINGSGRUNDER FÖR TULLARNA I BILAGA I

Genomsnitten under referensperioden i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010:

(euro/ton)
	Vanligt vete (1)	Majs
Börs	Minneapolis	Chicago
Börsnotering	193,300	117,450
Tillägg för Mexikanska golfen	84,902	21,549
Tillägg för Stora sjöarna	—	—

Genomsnitten under referensperioden i enlighet med artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010:

Fraktkostnad: Mexikanska golfen–Rotterdam	17,471 euro/ton
Fraktkostnad: Stora sjöarna–Rotterdam	— euro/ton

(1) Bidrag med 14 euro/ton ingår (artikel 5.3 i förordning (EU) nr 642/2010).

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/23

RÅDETS BESLUT (EU) 2018/311

av den 27 februari 2018

om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den gemensamma kommitté som inrättats enligt avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar, med avseende på antagandet av gemensamma riktlinjer för genomförandet av det avtalet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av rådets beslut 2014/242/EU av den 14 april 2014 om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar (1),

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Genom artikel 12 i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar (2) (nedan kallat avtalet) inrättas en gemensam kommitté (nedan kallad gemensamma kommittén). I den artikeln föreskrivs särskilt att den gemensamma kommittén ska ha till uppgift att övervaka genomförandet av avtalet.

(2)	I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (3) fastställdes förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för transitering genom medlemsstaternas territorium eller för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium på högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

(3)

Gemensamma riktlinjer behövs för att säkerställa att medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar genomför avtalet på ett enhetligt sätt och för att klargöra förhållandet mellan bestämmelserna i avtalet och de bestämmelser i de avtalsslutande parternas lagstiftning som fortsätter att vara tillämpliga i viseringsfrågor som inte omfattas av avtalet.

(4)	Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma kommittén beträffande antagandet av gemensamma riktlinjer för genomförandet av avtalet.

(5)	Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (4). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(6)	Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (5). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

(7)	I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i den gemensamma kommitté som inrättats genom artikel 12 i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar, med avseende på antagandet av gemensamma riktlinjer för genomförandet av det avtalet ska grunda sig på det utkast till beslut av gemensamma kommittén som åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 27 februari 2018.

På rådets vägnar

E. ZAHARIEVA

Ordförande

(1) EUT L 128, 30.4.2014, s. 47.

(2) EUT L 128, 30.4.2014, s. 49.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(4) Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(5) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

UTKAST TILL

BESLUT nr …/201… AV DEN GEMENSAMMA KOMMITTÉ SOM INRÄTTATS GENOM AVTALET MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH REPUBLIKEN AZERBAJDZJAN OM FÖRENKLAT UTFÄRDANDE AV VISERINGAR

av den

med avseende på antagandet av gemensamma riktlinjer för genomförandet av det avtalet

GEMENSAMMA KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar (1) (nedan kallat avtalet), särskilt artikel 12, och av följande skäl:

Avtalet trädde i kraft den 1 september 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De gemensamma riktlinjerna för genomförandet av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar fastställs i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i …

På Europeiska unionens vägnar

På Republiken Azerbajdzjans vägnar

(1) EUT L 128, 30.4.2014, s. 49.

BILAGA

GEMENSAMMA RIKTLINJER FÖR GENOMFÖRANDET AV AVTALET MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH REPUBLIKEN AZERBAJDZJAN OM FÖRENKLAT UTFÄRDANDE AV VISERINGAR

Syftet med avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar (nedan kallat avtalet), som trädde i kraft den 1 september 2014, är att på grundval av ömsesidighet förenkla förfarandena för utfärdande av viseringar för vistelser på högst 90 dagar per 180-dagarsperiod för medborgare i unionen och i Republiken Azerbajdzjan.

Genom avtalet fastställs, på grundval av ömsesidighet, rättsligt bindande rättigheter och skyldigheter för att förenkla förfarandena för utfärdandet av viseringar för medborgare i unionen och i Republiken Azerbajdzjan.

Dessa riktlinjer, som antagits av den gemensamma kommitté som inrättats genom artikel 12 i avtalet (nedan kallad gemensamma kommittén), syftar till att säkerställa att beskickningar och konsulat i unionens medlemsstater (nedan kallade medlemsstaterna) och Republiken Azerbajdzjan genomför avtalet på ett harmoniserat sätt. Dessa riktlinjer utgör inte en del av avtalet och är därför inte rättsligt bindande. Det rekommenderas ändå starkt att diplomatisk och konsulär personal följer dem konsekvent vid genomförandet av avtalet.

Dessa riktlinjer är avsedda att uppdateras mot bakgrund av erfarenheter vid genomförandet av avtalet, vilket gemensamma kommittén ansvarar för.

I syfte att säkerställa att avtalet genomförs på ett kontinuerligt och harmoniserat sätt och i överensstämmelse med arbetsordningen för gemensamma kommittén för förenklade viseringsförfaranden enades parterna om att inleda informella kontakter under tiden mellan gemensamma kommitténs formella möten för att kunna behandla brådskande frågor. Detaljerade rapporter om dessa frågor och de informella kontakterna kommer att avges under nästa möte i gemensamma kommittén.

I. ALLMÄNNA FRÅGOR

1.1 Syfte och tillämpningsområde

I artikel 1 i avtalet fastställs följande: ”Syftet med detta avtal är att på grundval av ömsesidighet förenkla utfärdandet av viseringar för vistelser på högst 90 dagar per 180-dagarsperiod för medborgare i Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan.”

Avtalet är tillämpligt på medborgare i unionen och i Republiken Azerbajdzjan som ansöker om visering för kortare vistelse, oavsett vilket land de är bosatta i.

Avtalet är inte tillämpligt på statslösa personer som innehar ett uppehållstillstånd som har utfärdats av en medlemsstat eller av Republiken Azerbajdzjan. Reglerna i unionens viseringslagstiftning och nationell rätt i Republiken Azerbajdzjan tillämpas på den personkategorin.

1.2 Avtalets tillämpningsområde

I artikel 2 i avtalet fastställs följande:

”1. De förenklingar i viseringsförfarandena som föreskrivs i detta avtal ska endast vara tillämpliga på medborgare i Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan i den mån dessa inte är undantagna från viseringsplikt genom lagar och förordningar i Republiken Azerbajdzjan, unionen eller medlemsstaterna, detta avtal eller andra internationella avtal.

2. Den nationella lagstiftningen i Republiken Azerbajdzjan eller i medlemsstaterna eller unionslagsrätten ska vara tillämplig på frågor som inte omfattas av bestämmelserna i detta avtal, såsom avslag på ansökan om visering, erkännande av resedokument, bevis för att det finns tillräckliga medel för uppehället samt avvisnings- och utvisningsåtgärder.”

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 i avtalet (som föreskriver ett undantag från viseringskravet för medborgare i unionen och i Republiken Azerbajdzjan som är innehavare av giltiga diplomatpass) inverkar avtalet inte på de befintliga bestämmelserna om viseringskrav och undantag från viseringskrav. Medlemsstaterna får till exempel i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (1) föreskriva undantag från viseringskravet för vissa kategorier av personer, till exempel civila besättningsmedlemmar på luftfartyg och på fartyg.

I det sammanhanget bör det tilläggas att i enlighet med artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (2) måste alla Schengenmedlemsstater erkänna viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som de andra medlemsstaterna har utfärdat som giltiga för korta vistelser på varandras territorier. Alla Schengenmedlemsstater godtar uppehållstillstånd, D-viseringar och viseringar för kortare vistelser utfärdade av Schengenassocierade länder för inresa och kortare vistelser, och vice versa.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (3) (nedan kallad viseringskodexen) är tillämplig på alla frågor som inte omfattas av avtalet, såsom fastställandet av vilken Schengenmedlemsstat som är ansvarig för att handlägga en viseringsansökan, skälen för avslag på en viseringsansökan, rätten att överklaga ett avslag eller den allmänna regeln om en personlig intervju med viseringssökanden och tillhandahållande av all relevant information i samband med viseringsansökan. Dessutom fortsätter Schengenbestämmelserna särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (4) (dvs. nekad inresa i territoriet, bevis för att det finns tillräckliga medel för uppehälle etc.) och nationell rätt, i lämpliga fall att vara tillämpliga på frågor som inte omfattas av avtalet, såsom godkännande av resehandlingar, bevis för tillräckliga medel för uppehälle, nekad inresa till medlemsstaternas territorium samt avvisnings- och utvisningsåtgärder.

Även om de villkor som anges i avtalet är uppfyllda, till exempel om den sökande har tillhandahållit handlingar som styrker syftet med resan för de kategorier som anges i artikel 4, kan utfärdande av visering fortfarande nekas om de villkor som anges i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (nedan kallad kodexen om Schengengränserna) inte är uppfyllda, dvs. personen innehar inte en giltig resehandling, finns registrerad i Schengens informationssystem (SIS), anses utgöra en risk för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten osv.

Andra möjligheter till flexibilitet vid utfärdandet av viseringar som fastställs i viseringskodexen fortsätter att gälla. Till exempel kan viseringar för flera inresor med en lång giltighetstid – upp till fem år – utfärdas till andra kategorier av personer än de som anges i artikel 5 i avtalet om villkoren i artikel 24 i viseringskodexen är uppfyllda. Likaledes kommer bestämmelserna i artikel 16.5 och 16.6 i viseringskodexen om sänkt eller inte uttagen viseringsavgift att fortsätta att vara tillämpliga.

När det gäller Republiken Azerbajdzjan är migrationskodexen (5) och andra motsvarande normativa rättsakter i Republiken Azerbajdzjan tillämpliga på alla frågor som inte omfattas av avtalet, såsom skälen för avslag på en viseringsansökan, rätten att överklaga ett avslag eller den allmänna regeln om en personlig intervju med den sökande och tillhandahållande av information som rör viseringsansökan, erkännande av resehandlingar, bevis för tillräckliga medel för uppehälle, nekad inresa till Republiken Azerbajdzjans territorium samt avvisnings- och utvisningsåtgärder.

Annan flexibilitet vid utfärdandet av viseringar som är förenliga med Republiken Azerbajdzjans nationella rätt fortsätter att gälla om de är förmånligare för den sökande. Till exempel kommer även fortsättningsvis bestämmelserna i artikel 17.2 i Republiken Azerbajdzjans lag om statliga avgifter som gör det möjligt att avstå från att ta ut viseringsavgift och i artikel 38 i Republiken Azerbajdzjans migrationskodex som möjliggör utfärdande av elektroniska viseringar fortsätta att vara tillämpliga.

Även om de villkor som anges i avtalet är uppfyllda, till exempel om handlingar som styrker syftet med resan för de kategorier som anges i artikel 4 tillhandahålls av den sökande, kan utfärdande av visering fortfarande nekas om de villkor som anges i artikel 36 i Republiken Azerbajdzjans migrationskodex (med undantag för dess punkt 36.1.7) inte är uppfyllda eller om det föreligger sådana omständigheter som förtecknas i artikel 16 i Republiken Azerbajdzjans migrationskodex.

1.3 Typer av viseringar som omfattas av avtalet

I artikel 3 d i avtalet definieras visering på följande sätt: ”ett tillstånd som har utfärdats av en medlemsstat eller Republiken Azerbajdzjan för transitering genom eller en planerad vistelse på högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod inom medlemsstaternas eller Republiken Azerbajdzjans territorium.”

De förenklade viseringsförfaranden som föreskrivs i avtalet är tillämpliga både på enhetliga viseringar giltiga för medlemsstaternas hela territorium och på viseringar med territoriellt begränsad giltighet.

De förenklade viseringsförfaranden som föreskrivs i avtalet är tillämpliga på alla typer av viseringar som fastställs i kapitel 5 i Republiken Azerbajdzjans migrationskodex.

1.4 Beräkning av den längd på vistelsen som medges enligt viseringen

I kodexen om Schengengränserna definieras begreppet kortare vistelse som en vistelse: ”som inte varar mer än 90 dagar under en period på 180 dagar, vilket innebär att den period på 180 dagar som föregår varje dag av vistelsen ska beaktas”.

Denna definition gäller även för viseringar för kortare vistelse utfärdade av Republiken Azerbajdzjan, i enlighet med avtalet.

Inresedagen ska räknas som den första dagen av vistelsen på medlemsstaternas territorium och utresedagen ska räknas som den sista dagen av vistelsen på medlemsstaternas territorium. Användningen av ordet ”en” innebär att en ”rörlig” 180-dagars referensperiod tillämpas, vilket betyder att man med utgångspunkt från varje given dag av vistelsen beaktar den senaste 180-dagarsperioden för att kontrollera om kravet på högst 90 av 180 dagar fortfarande är uppfyllt. Detta betyder att en bortavaro från medlemsstaternas territorium under en oavbruten period på 90 dagar ger rätt till en ny vistelse på upp till 90 dagar.

Ett verktyg som kan användas för att räkna ut de tillåtna perioderna för kortare vistelser enligt de nya bestämmelserna finns online: http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-visas/border-crossing/index_en.htm.

Ett exempel på beräkning av en vistelses längd på grundval av den nuvarande definitionen:

En person som innehar en visering för flera inresor med ett års giltighet (18 april 2014–18 april 2015) reser in för första gången den 19 april 2014 och stannar i tre dagar. Samma person reser sedan in igen den 18 juni 2014 och stannar i 86 dagar. Vilken är situationen de specifika datumen? När kommer personen att tillåtas resa in igen?

Den 11 september 2014: Under de senaste 180 dagarna (16 mars 2014–11 september 2014) hade personen stannat i tre dagar (19–21 april 2014) plus 86 dagar (18 juni 2014–11 september 2014) = 89 dagar = Inte längre än tillåtet. Personen får fortfarande stanna i högst en dag.

Fr.o.m. den 16 oktober 2014: Personen kan beviljas inresa för en vistelse på ytterligare tre dagar (den 16 oktober 2014 blir vistelsen den 19 april 2014 irrelevant, dvs. den ligger utanför 180-dagarsperioden), den 17 oktober 2014 blir vistelsen den 20 april 2014 irrelevant, dvs. den ligger utanför 180-dagarsperioden osv.).

Fr.o.m. den 15 december 2014: Personen kan beviljas inresa för en vistelse på ytterligare 86 dagar (den 15 december 2014 blir vistelsen den 18 juni 2014 irrelevant, (dvs. den ligger utanför 180-dagarsperioden), den 16 december 2014 blir vistelsen den 19 juni 2014 irrelevant osv.

1.5 Situationen för de medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, medlemsstater som inte deltar i unionens gemensamma viseringspolitik och associerade länder.

Medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 (Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien), 2007 (Bulgarien och Rumänien) och 2013 (Kroatien) är bundna av avtalet från och med dess ikraftträdande.

Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien genomför ännu inte Schengenregelverket fullt ut. De kommer att fortsätta att utfärda nationella viseringar med en giltighet som inskränker sig till deras nationella territorium. När dessa medlemsstater väl har genomfört Schengenregelverket fullt ut kommer de att tillämpa avtalet fullt ut.

Nationell rätt fortsätter att vara tillämplig på alla frågor som inte omfattas av avtalet fram till den dag då Schengenregelverket har genomförts fullt ut i dessa medlemsstater. Från och med den dagen ska Schengenbestämmelserna och/eller nationell rätt tillämpas på frågor som inte omfattas av avtalet.

Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien har rätt att för kortare vistelser på sina territorier erkänna uppehållstillstånd, D-viseringar och viseringar för kortare vistelser som utfärdats av alla Schengenmedlemsstater och de associerade länderna (6).

Enligt artikel 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna måste parter i den konventionen erkänna de viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som de andra parterna har utfärdat såsom giltiga för kortare vistelse på sina territorier. De godtar uppehållstillstånd, D-viseringar och viseringar för kortare vistelse utfärdade av associerade länder för inresa och kortare vistelser, och vice versa.

Avtalet är inte tillämpligt på Danmark, Irland och Förenade kungariket, men innehåller gemensamma förklaringar om att det är önskvärt att dessa medlemsstater ingår bilaterala avtal med Republiken Azerbajdzjan om förenklade viseringsförfaranden.

Även om Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz är associerade till Schengen är de inte bundna av avtalet. Avtalet innehåller emellertid en gemensam förklaring om att det är önskvärt att dessa Schengenassocierade länder utan dröjsmål ingår bilaterala avtal om förenklade viseringsförfaranden med Republiken Azerbajdzjan.

Avtalet om förenklat utfärdande av viseringar mellan Republiken Azerbajdzjans regering och Konungariket Norges regering undertecknades den 3 december 2013 och trädde i kraft den 1 juni 2015. Avtalet om förenklat utfärdande av viseringar mellan Republiken Azerbajdzjans regering och Schweiziska förbundsrådet undertecknades den 10 oktober 2016 och trädde i kraft i den 1 april 2017. Dessutom trädde avtalet mellan Republiken Azerbajdzjans regering och Furstendömet Liechtensteins regering om ömsesidig tillämpning av de bestämmelser som nämns i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar i kraft den 15 februari 2017.

1.6 Avtalet och bilaterala avtal

I artikel 13 i avtalet fastställs följande:

”Detta avtal ska från och med sitt ikraftträdande ha företräde framför bestämmelserna i alla bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts mellan enskilda medlemsstater och Republiken Azerbajdzjan, i den mån bestämmelserna i de sistnämnda avtalen eller arrangemangen omfattar frågor som tas upp i detta avtal.”

Från och med den dag då avtalet trädde i kraft upphörde bestämmelserna i gällande bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och Republiken Azerbajdzjan om frågor som omfattas av avtalet att vara tillämpliga. I enlighet med unionsrätten måste medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja oförenligheter mellan sina bilaterala avtal och avtalet.

Om en medlemsstat har ingått ett bilateralt avtal eller arrangemang med Republiken Azerbajdzjan om frågor som inte omfattas av avtalet, till exempel om undantag från viseringskravet för innehavare av tjänstepass, ska detta undantag fortsätta att tillämpas efter avtalets ikraftträdande.

Följande medlemsstater har ett bilateralt avtal med Republiken Azerbajdzjan om undantag från viseringskravet för innehavare av tjänstepass: Österrike, Bulgarien, Kroatien, Ungern, Italien, Portugal, Rumänien, Slovenien, Lettland och Slovakien (7).

Det undantag från viseringskravet för innehavare av tjänstepass som beviljats av en medlemsstat är tillämpligt endast för resor på den medlemsstatens territorium och inte för resor till andra Schengenmedlemsstater.

II. SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

2.1 Bestämmelser som är tillämpliga på alla viseringssökande

Det erinras om att de förenklade förfaranden som anges nedan avseende handläggningsavgiften, handläggningstiden för viseringsansökningar, avresa i händelse av förlorade eller stulna dokument, och förlängning av visering under exceptionella omständigheter, är tillämpliga på alla viseringssökande och viseringsinnehavare som är medborgare i Republiken Azerbajdzjan eller i medlemsstater som är bundna av avtalet, däribland turister.

2.1.1 Avgifter för handläggning av viseringsansökningar

I artikel 6.1 i avtalet fastställs följande:

”1. Avgiften för handläggningen av viseringsansökningar ska uppgå till 35 EUR.”

Enligt artikel 6.1 i avtalet är avgiften för handläggning av en viseringsansökan 35 EUR. Denna avgift gäller alla viseringssökande som är medborgare i Republiken Azerbajdzjan eller i unionen (även turister) och avser visering för kortare vistelser, oavsett antalet inresor.

I artikel 6.2 i avtalet fastställs följande:

”2. Utan att tillämpningen av punkt 3 påverkas, får avgifter för handläggning av viseringsansökningar inte tas ut för följande kategorier av personer:

Nära släktingar – makar, barn (även adopterade), föräldrar (även förmyndare), mor- och farföräldrar och barnbarn – som besöker medborgare i Europeiska unionen som är lagligen bosatta i Republiken Azerbajdzjan eller medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är lagligen bosatta i medlemsstaterna, eller EU-medborgare som är bosatta inom den medlemsstats territorium där de är medborgare eller medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är bosatta i Azerbajdzjan.

Medlemmar i officiella delegationer, inbegripet ständiga medlemmar av sådana organisationer som, efter en offentlig inbjudan riktad till medlemsstaterna, Europeiska unionen eller Republiken Azerbajdzjan, ska delta i officiella möten, samråd, förhandlingar eller utbytesprogram, eller i evenemang som av mellanstatliga organisationer anordnas inom Republiken Azerbajdzjans eller en av medlemsstaternas territorium.

c)	Elever, studenter, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte, även inom ramen för utbytesprogram och annan skolrelaterad verksamhet.

d)	Funktionshindrade personer och personer som vid behov medföljer dem.”

För att bli befriad från viseringsavgiften måste bevis på att båda viseringssökandena ingår i denna kategori läggas fram. Om den viseringssökandes funktionshinder är uppenbart (t.ex. personen är blind eller saknar en arm eller ett ben) räcker en visuell bekräftelse på konsulatet.

I berättigade fall kan viseringsansökan lämnas in av en representant eller förmyndaren för den funktionshindrade personen.

”e)	Deltagare i internationella idrottsevenemang och medföljande personal. (Obs! Supportrar kommer inte att anses som medföljande personal.)

f)	Personer som deltar i vetenskapliga, kulturella och konstnärliga verksamheter, inklusive utbytesprogram som anordnas av universitet och andra.

Personer som har uppvisat dokument vilka styrker att de måste företa sin resa av humanitära skäl, vilket inbegriper brådskande medicinsk behandling varvid också en medföljande person ska befrias från avgifterna, eller för att närvara vid en nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig som är allvarligt sjuk.

h)	Företrädare för organisationer i det civila samhället som reser i syfte att delta i utbildning, seminarier eller konferenser, även inom ramen för utbytesprogram.”

För att bli befriad från viseringsavgiften måste viseringssökande i denna kategori lägga fram bevis på att de är medlemmar i en organisation i det civila samhället eller en ideell organisation registrerad i en medlemsstat eller i Republiken Azerbajdzjan, se artikel 4 i avtalet.

”i)	Pensionärer.”

För att bli befriad från viseringsavgiften måste viseringssökande i denna kategori bevisa att de är pensionärer. De är inte berättigade till befrielse om syftet med resan är avlönad verksamhet.

”j)	Barn under 12 år.

k)	Journalister och medföljande teknisk personal.”

För att bli befriad från viseringsavgiften måste viseringssökande i denna kategori lägga fram bevis på att de är medlemmar i en yrkesorganisation för journalister eller en medieorganisation, se artikel 4 i avtalet.

När det gäller medlemsstater tas ingen avgift ut för ovannämnda kategorier av personer. I enlighet med artikel 16.4 i viseringskodexen tas avgiften inte heller ut för följande kategorier av personer:

—	Forskare från tredjeland som reser inom Europeiska unionen i syfte att bedriva vetenskaplig forskning i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets rekommendation 2005/761/EG (8).

—	Företrädare för ideella organisationer, som är 25 år eller yngre, som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.

I artikel 16.6 i viseringskodexen fastställs följande:

”6. Det är tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humanitära skäl.”

I artikel 16.7 i viseringskodexen fastställs att viseringsavgiften ska tas ut i euro, i den nationella valutan i tredjelandet eller i den valuta som vanligen används i det tredjeland där ansökan lämnas in, och den ska inte vara återbetalningsbar utom i de fall där ansökan inte anses möjlig att ta upp till prövning eller när konsulatet inte är behörigt.

För att undvika avvikelser som skulle kunna leda till viseringsshopping bör medlemsstaternas beskickningar och konsulat i Republiken Azerbajdzjan bemöda sig om att säkerställa att viseringsavgifterna är likartade för alla azerbajdzjanska viseringssökande när de tas ut i utländsk valuta.

I Republiken Azerbajdzjan tas på liknande sätt ingen avgift ut i enlighet med artikel 17.2 i Republiken Azerbajdzjans lag om statliga avgifter för följande kategorier av utlänningar:

—	Ledamöter av statliga delegationer och tjänstemän.

—	Företrädare för internationella humanitära organisationer i Republiken Azerbajdzjan.

—	Personer som studerar eller arbetar i pedagogisk verksamhet genom statliga program.

—	Personer som reser för försvarsändamål.

Viseringssökande från unionen och Republiken Azerbajdzjan ska erhålla ett kvitto på att avgiften är betald.

I artikel 6.3 i avtalet fastställs följande:

”3. Om en medlemsstat samarbetar med en extern tjänsteleverantör i syfte att utfärda viseringar får leverantören ta ut en serviceavgift. Avgiften ska stå i proportion till den externa tjänsteleverantörens kostnader för att utföra sina uppgifter och ska inte vara högre än 30 EUR. Medlemsstaterna och Republiken Azerbajdzjan ska se till att möjligheten för samtliga sökande att lämna in sina ansökningar direkt på konsulaten kvarstår.

För unionens del ska den externa tjänsteleverantören bedriva sin verksamhet i enlighet med viseringskodexen och med fullt iakttagande av Republiken Azerbajdzjans lagstiftning.

För Republiken Azerbajdzjans del ska den externa tjänsteleverantören bedriva sin verksamhet i enlighet med Republiken Azerbajdzjans lagstiftning och EU-medlemsstaternas lagstiftning.”

I artikel 43 i viseringskodexen ges mer detaljerad information om samarbete med externa tjänsteleverantörer och deras uppgifter.

2.1.2 Handläggningstiden för viseringsansökningar

I artikel 7 i avtalet fastställs följande:

”1. Medlemsstaternas och Republiken Azerbajdzjans diplomatiska och konsulära ombud ska fatta ett beslut med anledning av en ansökan om utfärdande av en visering inom tio kalenderdagar från dagen för mottagandet av ansökan och de handlingar som krävs för utfärdande av viseringen.

2. Tidsfristen för att fatta ett beslut med anledning av en viseringsansökan får förlängas upp till 30 kalenderdagar i enskilda fall, särskilt när det krävs en ytterligare prövning av ansökan.

3. Tidsfristen för att fatta beslut om en viseringsansökan får i brådskande fall förkortas till två arbetsdagar eller ännu kortare tid.”

Beslut om viseringsansökningar ska i princip fattas inom tio kalenderdagar från inlämningsdagen för en godtagbar viseringsansökan.

Denna tidsfrist får förlängas upp till 30 kalenderdagar i enskilda fall, särskilt när det krävs en ytterligare prövning av ansökan eller, när det gäller representation, vid samråd med myndigheterna i den representerade medlemsstaten.

Dessa tidsfrister börjar löpa först när viseringsansökan är fullständig, dvs. från och med den dag då viseringsansökan och styrkande handlingar har mottagits.

För de beskickningar och konsulat som har ett system för tidsbeställning ska väntetiden för att få tid för besök i princip inte tas med i handläggningstiden. De allmänna regler som fastställs i artikel 9 i viseringskodexen och i Republiken Azerbajdzjans migrationskodex gäller både för denna fråga och för de andra praktiska arrangemangen för inlämnande av en viseringsansökan.

I artikel 7.3 i avtalet fastställs följande:

”Om de sökande måste beställa tid för ett besök för att lämna in sin ansökan ska besöket i regel äga rum inom två veckor från den dag då besöket begärdes.”

”I motiverade brådskande fall (där ansökan om visering inte kunde ha inlämnats tidigare på grund av skäl som viseringssökanden inte kunde ha förutsett) får konsulatet tillåta att sökande lämnar in ansökan utan avtalat besök, eller så ska tid för besök meddelas omedelbart.”

Då besöket bokas ska eventuell brådska som den sökande hänvisar till beaktas i enlighet med artikel 7.3 i avtalet. Beslutet om att förkorta tidsfristen för att fatta beslut om en viseringsansökan fattas av den konsulära tjänstemannen.

2.1.3 Att lämna landet i händelse av förlust eller stöld av identitetshandlingar

I artikel 8 i avtalet fastställs följande:

”Medborgare i Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan som har förlorat eller bestulits på sina identitetshandlingar under vistelsen inom Republiken Azerbajdzjans eller medlemsstaternas territorium får lämna Republiken Azerbajdzjans eller medlemsstaternas territorium på grundval av giltiga identitetshandlingar som berättigar till gränspassage utfärdade av medlemsstaternas eller Republiken Azerbajdzjans beskickningar eller konsulat utan någon visering eller annat tillstånd.”

I händelse av förlust eller stöld av identitetshandlingar är giltiga identitetshandlingar som berättigar viseringsinnehavare till gränspassage och som utfärdats av beskickningar eller konsulat tillräckliga som grund för att lämna Republiken Azerbajdzjans territorium eller Schengenområdet. Värdlandets myndigheter kan inte förvänta sig några ytterligare handlingar, tillstånd eller formaliteter från viseringsinnehavaren eller konsulatet.

2.1.4 Förlängning av visering vid exceptionella omständigheter

I artikel 9 i avtalet fastställs följande:

”Medborgare i Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan som inte kan lämna Republiken Azerbajdzjans eller medlemsstaternas territorium senast vid den tidpunkt som anges på deras viseringar på grund av force majeure ska få giltighetstiden för den utfärdade viseringen och/eller vistelsens längd förlängda utan kostnad i enlighet med den lagstiftning som tillämpas av den mottagande staten för den tidsperiod som behövs för att de ska kunna återvända till den stat där de har sin hemvist.”

När det gäller förlängning av giltighetstiden för viseringen av motiverade personliga skäl där innehavaren av viseringen inte har möjlighet att lämna medlemsstatens territorium senast det datum som anges på viseringsmärket ska bestämmelserna i artikel 33 i viseringskodexen tillämpas i den mån de är förenliga med avtalet. Enligt avtalet förlängs viseringen emellertid kostnadsfritt om det föreligger force majeure eller humanitära skäl.

När det gäller Republiken Azerbajdzjan tillämpas migrationskodexen på frågor rörande förlängningen av den tillfälliga vistelsen för utlänningar i Republiken Azerbajdzjan.

Beslutet om förlängning av den tillfälliga vistelsen för utlänningar i Republiken Azerbajdzjan är en officiell handling som tillåter utlänningar att tillfälligt vistas i Republiken Azerbajdzjan.

Utlänningar som fått tillstånd att förlänga sin tillfälliga vistelse i Republiken Azerbajdzjan kan lämna landet via statsgränsövergångsställen genom att visa upp pass eller annat dokument som berättigar till gränspassage samt beslutet om förlängning av tillfällig vistelse.

2.2 Regler som gäller för vissa kategorier av viseringssökande

2.2.1 Handlingar som styrker syftet med resan

För de kategorier av personer som förtecknas i artikel 4.1 i avtalet ska endast de angivna handlingarna begäras för att styrka syftet med resan. Såsom fastställs i artikel 4.3 i avtalet ska ingen annan motivering, inbjudan eller validering gällande resans syfte krävas.

Detta innebär dock inte en befrielse från det allmänna kravet på ett personligt besök för inlämnande av viseringsansökan eller på att lämna in handlingar som styrker tillräckliga medel för uppehället.

Om tvivel kvarstår i enskilda fall gällande äktheten hos den handling som styrker syftet med resan får den viseringssökande enligt artikel 21.8 i viseringskodexen och enligt Republiken Azerbajdzjans migrationskodex kallas till en ytterligare intervju på ambassaden och/eller konsulatet där sökanden kan utfrågas om det faktiska syftet med resan eller avsikten att återvända. I sådana enskilda fall kan kompletterande handlingar lämnas in frivilligt av den viseringssökande eller undantagsvis begäras av den konsulära tjänstemannen. Detta tillvägagångssätt får dock inte sättas i system och kommer att övervakas noga av gemensamma kommittén.

I princip ska originalet av den handling som krävs enligt artikel 4.1 i avtalet lämnas in tillsammans med viseringsansökan. Konsulatet kan dock påbörja handläggningen av en viseringsansökan på grundval av fax eller kopior av handlingen. Konsulatet kan dock begära originalet om det är fråga om en första viseringsansökan och ska begära originalet i enskilda fall om det råder tvivel.

För de kategorier av personer som inte nämns i artikel 4 i avtalet (till exempel turister) ska de allmänna reglerna om handlingar som styrker syftet med resan fortsätta att gälla. Samma sak gäller för handlingar som rör föräldrars samtycke till resor för barn under 18 år.

Schengenreglerna och nationell rätt ska tillämpas på frågor som inte omfattas av detta avtal, såsom godkännande av resehandlingar, garantier för återvändande och tillräckliga medel för uppehälle.

I artikel 4.1 i avtalet fastställs följande:

”1. För följande kategorier av medborgare i Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan är nedanstående dokument tillräckliga för att motivera syftet med resan till den andra partens territorium:

För nära släktingar – makar, barn (även adopterade), föräldrar (även förmyndare), mor- och farföräldrar och barnbarn – som besöker medborgare i Europeiska unionen som är lagligen bosatta i Republiken Azerbajdzjan eller medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är lagligen bosatta i medlemsstaterna, eller medborgare i Europeiska unionen som är bosatta inom den medlemsstats territorium där de är medborgare eller medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är bosatta i Azerbajdzjan:

—	En skriftlig ansökan från värdpersonen.”

Att den inbjudande personens underskrift är äkta måste styrkas av den behöriga myndigheten i enlighet med den nationella lagstiftningen i bosättningslandet. Inbjudan bör valideras av behöriga myndigheter.

Denna bestämmelse är även tillämplig på anhöriga till personal vid beskickningar och konsulat som reser för att besöka sin familj i upp till 90 dagar på medlemsstaternas eller Republiken Azerbajdzjans territorium, med undantag för kravet på styrkande av bosättningens laglighet och familjebandet.

”b)

Utan att tillämpningen av artikel 10 påverkas, för medlemmar i officiella delegationer, inbegripet ständiga medlemmar av sådana delegationer, som efter en offentlig inbjudan riktad till medlemsstaterna, Europeiska unionen eller Republiken Azerbajdzjan ska delta i officiella möten, samråd, förhandlingar eller utbytesprogram, eller i evenemang som av mellanstatliga organisationer anordnas inom Republiken Azerbajdzjans eller en av medlemsstaternas territorium:

—

Ett brev utfärdat av en behörig myndighet i en medlemsstat eller i Republiken Azerbajdzjan, eller av en EU-institution som bekräftar att sökanden är medlem i en delegation som ska resa till den andra partens territorium för att delta vid ovannämnda evenemang, åtföljt av en kopia av den officiella inbjudan.”

Den viseringssökandes namn måste anges i den skrivelse som utfärdas av den behöriga myndigheten som bekräftar att personen ingår i delegationen och reser till den andra partens territorium för att delta i det officiella mötet. Den viseringssökandes namn behöver inte anges i den officiella inbjudan att delta i mötet, även om det kan behövas i fall då den officiella inbjudan riktar sig till en viss person.

Denna bestämmelse ska tillämpas på alla medlemmar i officiella delegationer oavsett vilken typ av pass (tjänstepass eller vanligt pass) de innehar.

”c)

För affärsfolk och företrädare för näringslivsorganisationer:

—

En skriftlig inbjudan från en som värd agerande juridisk person eller ett företag, eller ett kontor eller en filial till dessa, statliga eller lokala myndigheter i Republiken Azerbajdzjan eller medlemsstaterna eller en kommitté som anordnar handels- och industriutställningar, konferenser och symposier vilka hålls inom Republiken Azerbajdzjans eller en medlemsstats territorium, som bekräftas av de behöriga myndigheterna i enlighet med nationell lagstiftning.”

Utöver ovanstående utfärdar den nationella registreringsmyndigheten ett dokument som bekräftar att näringslivsorganisationen existerar.

”d)

För chaufförer som utför internationella gods- och passagerartransporter mellan Republiken Azerbajdzjans och medlemsstaternas territorier i fordon registrerade i medlemsstaterna eller i Republiken Azerbajdzjan:

—

En skriftlig inbjudan från det nationella företag eller den nationella sammanslutning för transportföretag i Republiken Azerbajdzjan eller de nationella sammanslutningar för transportföretag i medlemsstaterna som ansvarar för internationella vägtransporter med angivelse av resornas syfte, längd och frekvens.”

Den sammanslutning som är behörig att utfärda en skriftlig inbjudan är den nationella sammanslutningen i chaufförens ursprungsland. Regionala eller andra nationella sammanslutningar i medlemsstaterna kan också utfärda en skriftlig inbjudan.

”e)

För elever, studenter, forskarstuderande och medföljande lärare som reser i studie- eller utbildningssyfte, inklusive inom ramen för utbytesprogram och annan skolrelaterad verksamhet:

—	En skriftlig inbjudan eller ett intyg om inskrivning från universitetet, akademin, institutet, högskolan eller skolan som agerar värd eller studentkort eller intyg för de kurser som ska bevistas.”

Studentkort godtas som styrkande handling för syftet med resan endast om det har utfärdats av det universitet, den högskola eller skola som agerar värd och där studierna eller utbildningen ska äga rum.

”f)

För personer som deltar i vetenskapliga, akademiska, kulturella och konstnärliga verksamheter, inklusive utbytesprogram som anordnas av universitet och andra:

—	En skriftlig inbjudan från värdorganisationen att delta i dessa verksamheter.

För journalister och medföljande teknisk personal:

—

Ett intyg eller en annan handling som utfärdats av en yrkesorganisation eller sökandens arbetsgivare och styrker att den berörda personen är en kvalificerad journalist samt anger att syftet med resan är att utföra journalistiskt arbete eller som styrker att personen ingår i den medföljande tekniska personalen.”

Denna kategori omfattar inte frilansande journalister och deras assistenter.

Ett intyg eller en annan handling som utfärdats av en yrkesorganisation för journalister eller viseringssökandens arbetsgivare som styrker att den viseringssökande är en kvalificerad journalist eller ingår i den medföljande tekniska personalen och som anger att syftet med resan är att utföra journalistiskt arbete eller assistera i sådant arbete måste uppvisas.

”h)

För deltagare i internationella idrottsevenemang och medföljande personal:

—	En skriftlig inbjudan från värdorganisationen, behöriga myndigheter, nationella idrottsförbund i medlemsstaterna eller Republiken Azerbajdzjan eller nationella olympiska kommittén i Republiken Azerbajdzjan eller de nationella olympiska kommittéerna i medlemsstaterna.”

Förteckningen över medföljande personal vid internationella idrottsevenemang kommer att vara begränsad till dem som följer med idrottare i sin professionella kapacitet: tränare, massörer, managers, medicinsk personal och ordförande för idrottsföreningar. Supportrar ska alltså inte anses som medföljande personal.

”i)

För deltagare i officiella utbytesprogram som anordnas av vänorter:

—	En skriftlig inbjudan från förvaltningschefen eller borgmästaren i dessa orter.”

Den förvaltningschef eller borgmästare på orten som är behörig att utfärda den skriftliga begäran är förvaltningschefen eller borgmästaren på den värdort eller trakt där vänortsverksamheten kommer att äga rum. Denna kategori omfattar endast officiell vänortsverksamhet.

”j)

För personer som reser av medicinska skäl och för nödvändiga medföljande personer:

—	Ett officiellt dokument från den medicinska inrättningen som bekräftar att det finns ett behov av läkarvård vid den inrättningen och av medföljande personer samt bevis för tillräckliga ekonomiska medel att betala läkarvården.”

En handling från en medicinsk inrättning som bekräftar de tre kriterierna (behovet av läkarvård vid den inrättningen, behovet av medföljande personer och bevis för tillräckliga ekonomiska medel att betala läkarvården, t.ex. bevis på förskottsbetalning) måste lämnas in.

”k)

För fria yrkesutövare som deltar i internationella utställningar, konferenser, symposier, seminarier eller andra liknande evenemang som anordnas inom Republiken Azerbajdzjans eller medlemsstaternas territorium:

—	En skriftlig inbjudan från värdorganisationen som bekräftar att personen i fråga deltar i evenemanget.

För företrädare för organisationer i det civila samhället som reser i syfte att delta i utbildning, seminarier eller konferenser, bl.a. inom ramen för utbytesprogram:

—	En skriftlig inbjudan från värdorganisationen, en bekräftelse på att personen företräder organisationen i det civila samhället samt ett intyg på inrättandet av organisationen i fråga från relevant register, som utfärdats av en statlig myndighet i enlighet med nationell lagstiftning.”

En handling från organisationen i det civila samhället som bekräftar att den viseringssökande företräder organisationen måste uppvisas.

Individuella medlemmar i en organisation i det civila samhället medför inte i sig att personen omfattas av avtalet.

”m)

För anhöriga som ska delta i begravningsceremonier:

—	Ett officiellt dokument som bekräftar dödsfallet samt en bekräftelse på den sökandes släktband eller annat förhållande till den gravsatte.

För besök på militära och civila begravningsplatser:

—	Ett officiellt dokument som bekräftar att graven finns och underhålls samt den sökandes släktband eller annat förhållande till den gravsatte.”

I avtalet anges inte vilket lands myndigheter som ska utfärda ovannämnda officiella dokument: det land där graven finns eller det land där den person som vill besöka graven är bosatt. Det bör godtas att de behöriga myndigheterna i något av dessa länder kan utfärda ett sådant officiellt dokument.

Det ovannämnda officiella dokumentet som bekräftar att graven finns och underhålls samt viseringssökandens släktband eller annat förhållande till den gravsatte måste uppvisas.

Avtalet skapar inga nya ansvarsregler för de fysiska eller juridiska personer som utfärdat de skriftliga inbjudningarna. Unionsrätt och/eller respektive nationell rätt gäller vid falskt utfärdande av sådana inbjudningar.

2.2.2 Utfärdande av viseringar för flera inresor

I de fall där den viseringssökande ofta måste resa till medlemsstaternas eller Republiken Azerbajdzjans territorium kan en visering för kortare vistelser utfärdas för flera inresor, förutsatt att den sammanlagda längden av dessa besök inte överstiger 90 dagar per 180-dagarsperiod.

I artikel 5 i avtalet fastställs följande:

”1. Medlemsstaternas och Republiken Azerbajdzjans diplomatiska eller konsulära ombud ska utfärda viseringar för flera inresor med en giltighetstid på upp till fem år till följande kategorier av medborgare:

Makar, barn (även adopterade) som är under 21 år eller som är beroende av föräldrarna för sin försörjning och föräldrar (även förmyndare) som besöker medborgare i Europeiska unionen som är lagligen bosatta i Republiken Azerbajdzjan eller medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är lagligen bosatta i medlemsstaterna, eller EU-medborgare som är bosatta inom den medlemsstats territorium där de är medborgare eller medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är bosatta i Republiken Azerbajdzjan.

Medlemmar i officiella delegationer som, efter en offentlig inbjudan riktad till medlemsstaterna, Europeiska unionen eller Republiken Azerbajdzjan, ska delta i möten, samråd, förhandlingar eller utbytesprogram, eller i evenemang som av mellanstatliga organisationer anordnas inom Republiken Azerbajdzjans eller en av medlemsstaternas territorium.

Om behovet eller avsikten att resa ofta eller regelbundet uppenbart avser en kortare period, ska giltighetstiden för en visering för flera inresor, trots bestämmelserna i den första meningen, begränsas till perioden i fråga särskilt i följande fall:

—	När, beträffande de personer som avses i led a, giltighetstiden för uppehållstillståndet för medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är lagligen bosatta i en av medlemsstaterna eller unionsmedborgare som är lagligen bosatta i Republiken Azerbajdzjan är kortare än fem år.

—	När, beträffande de personer som avses i led b, ämbetstiden för ständiga medlemmar av officiella delegationer

är kortare än fem år.”

Med hänsyn till dessa personkategoriers yrkesmässiga ställning eller familjeband till en medborgare i Republiken Azerbajdzjan som är lagligen bosatt inom medlemsstaternas territorium, en unionsmedborgare som är lagligen bosatt inom Republiken Azerbajdzjans territorium, eller till en unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat där denne är medborgare, är det motiverat att bevilja dem visering för flera inresor med en giltighetstid på fem år eller för en giltighetsperiod som motsvarar ämbetsperioden eller den lagliga bosättningens giltighetstid om denna understiger fem år.

Personer som omfattas av artikel 5.1 a i avtalet ska kunna styrka att värden är lagligen bosatt i en medlemsstat.

När det gäller personer som omfattas av artikel 5.1 b i avtalet ska en bekräftelse lämnas avseende deras yrkesmässiga ställning och längden på deras ämbetstid.

Denna bestämmelse är inte tillämplig på personer som omfattas av artikel 5.1 b i avtalet om de är undantagna från viseringskravet genom avtalet, dvs. om de innehar diplomatpass.

Om behovet eller avsikten att resa ofta eller regelbundet uppenbart avser en kortare tidsperiod ska giltighetstiden för viseringar för flera inresor dock begränsas till denna period.

”2. Medlemsstaternas och Republiken Azerbajdzjans beskickningar och konsulat ska utfärda viseringar för flera inresor med en giltighetstid på ett år för följande kategorier av personer, förutsatt att dessa under det föregående året har erhållit minst en visering, som de har använt i enlighet med lagstiftningen om inresa till och vistelse inom den besökta statens territorium:

a)	Studenter och forskarstuderande som regelbundet reser i studie- eller utbildningssyfte, inbegripet inom ramen för utbytesprogram.

b)	Journalister och medföljande teknisk personal.

c)	Deltagare i officiella utbytesprogram som anordnas av vänorter.

d)	Chaufförer som sköter internationella gods- och passagerartransporter mellan Republiken Azerbajdzjans och medlemsstaternas territorier i fordon registrerade i medlemsstaterna eller i Republiken Azerbajdzjan.

e)	Personer som regelbundet måste resa av medicinska skäl och medföljande personer vilkas närvaro är nödvändig.

f)	Utövare av fria yrken som deltar i internationella utställningar, konferenser, symposier, seminarier eller andra liknande evenemang och som regelbundet reser till Republiken Azerbajdzjan eller medlemsstaterna.

g)	Företrädare för organisationer i det civila samhället som regelbundet reser till Republiken Azerbajdzjan eller medlemsstaterna i syfte att delta i utbildning, seminarier eller konferenser, även inom ramen för utbytesprogram.

h)	Personer som regelbundet reser till Republiken Azerbajdzjan eller medlemsstaterna för att delta i vetenskapliga, kulturella och konstnärliga verksamheter, inklusive utbytesprogram som anordnas av universitet och andra.

i)	Deltagare i internationella idrottsevenemang och medföljande personal.

k)	Affärsfolk och företrädare för näringslivsorganisationer som regelbundet reser till Republiken Azerbajdzjan eller medlemsstaterna.

I princip ska en visering för flera inresor med en giltighetstid på ett år utfärdas till viseringssökande i ovannämnda kategorier om den viseringssökande under det föregående året (12 månader) har erhållit minst en visering och har använt den i enlighet med lagstiftningen om inresa och vistelse i territoriet eller territorierna i den eller de besökta staterna (personen har exempelvis inte stannat för länge) och om det finns skäl att begära en visering för flera inresor.

I de fall där det inte är motiverat att utfärda en visering som gäller ett år, till exempel om utbytesprogrammet är kortare än ett år, eller om personen inte behöver resa under hela året, kommer viseringens giltighetstid att vara kortare än ett år, under förutsättning att de övriga kraven för utfärdande av visering är uppfyllda.

”3. Medlemsstaternas och Republiken Azerbajdzjans beskickningar och konsulat ska utfärda viseringar för flera inresor med en giltighetstid på minst två år och högst fem år till de kategorier av personer som anges i punkt 2, förutsatt att dessa under de senaste två åren har använt ettåriga viseringar för flera inresor i enlighet med lagstiftningen om inresa till och vistelse inom den besökta statens territorium om inte behovet eller avsikten att resa ofta eller regelbundet uppenbart avser en kortare period, då giltighetstiden för en visering för flera inresor ska begränsas till den perioden.

4. Den sammanlagda vistelsen inom medlemsstaternas eller Republiken Azerbajdzjans territorium för de personer som avses i punkterna 1–3 får inte överstiga 90 dagar per 180-dagarsperiod.”

En visering för flera inresor med en giltighetstid på minst två år och högst fem år ska utfärdas till de kategorier av viseringssökande som anges i artikel 5.2 i avtalet, förutsatt att de under de senaste två åren (24 månader) har använt de båda viseringarna för flera inresor med en giltighetstid på ett år i enlighet med lagstiftningen om inresa och vistelse i territoriet eller territorierna i den eller de besökta staterna och att skälen för att begära en visering för flera inresor fortfarande är giltiga. Det ska noteras att en visering med en giltighetstid på minst två år och högst fem år endast ska utfärdas om den viseringssökande har beviljats två viseringar med en giltighetstid på minst ett år under de föregående två åren (24 månader), och om den viseringssökande har använt dessa viseringar i enlighet med lagstiftningen om inresa och vistelse i territoriet eller territorierna i den eller de besökta staterna. Beskickningar och konsulat ska, på grundval av en bedömning av varje viseringsansökan, besluta om giltighetstiden för dessa viseringar, dvs. från två till fem år.

Det finns ingen skyldighet att utfärda en visering för flera inresor om viseringssökanden inte använt sig av den tidigare utfärdade viseringen.

2.2.3 Innehavare av diplomatpass

I artikel 10 i avtalet fastställs följande:

”1. Medborgare i Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan som innehar ett giltigt diplomatpass får resa in på, lämna och transitera genom medlemsstaternas eller Republiken Azerbajdzjans territorium utan viseringar.

2. De personer som avses i punkt 1 får vistas utan visering på Republiken Azerbajdzjans eller medlemsstaternas territorium under en period av högst 90 dagar per 180-dagarsperiod.”

Förfarandena för utstationering av diplomater i medlemsstaterna omfattas inte av avtalet. Det vanliga ackrediteringsförfarandet gäller.

III. SAMARBETE RÖRANDE RESEHANDLINGAR

I en gemensam förklaring som fogats till avtalet enas parterna om att gemensamma kommittén bör utvärdera vilken effekt den säkerhetsnivå som tillämpas för respektive resehandling har på avtalets funktion. Därför är parterna överens om att regelbundet utbyta information om åtgärder som de vidtar för att undvika spridning av resehandlingar, utveckla de tekniska säkerhetsaspekterna för resehandlingar och beakta användaranpassningen i samband med utfärdandet av resehandlingar.

IV. STATISTIK

För att gemensamma kommittén ska kunna övervaka avtalets genomförande på ett effektivt sätt ska medlemsstaternas beskickningar och konsulat var sjätte månad lämna in statistik till kommissionen. Om möjligt ska statistiken innehålla, angivet per månad:

—	Antalet avslag på viseringsansökningar.

—	Antalet utfärdade viseringar för flera inresor.

—	Giltighetstiden för utfärdade viseringar för flera inresor.

—	Antalet viseringar som utfärdats avgiftsfritt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

(2) EGT L 239, 22.9.2000. s. 19.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

(5) Republiken Azerbajdzjans migrationskodex antogs genom Republiken Azerbajdzjans lag nr 713-IVQ, den 2 juli 2013 och trädde i kraft i den 1 augusti 2013.

(6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 565/2014/EU av den 15 maj 2014 om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Kroatiens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod och om upphävande av beslut 895/2006/EG och 582/2008/EG (EUT L 157, 27.5.2014, s. 23). På grund av avsaknad av diplomatiska förbindelser undantar Cypern för närvarande innehavare av azerbajdzjanska pass (förutom i fråga om diplomatpass) från bestämmelserna i beslut nr 565/2014/EU.

(7) Undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 539/2001.

(8) Europaparlamentets och rådets rekommendation 2005/761/EG av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning (EUT L 289, 3.11.2005, s. 23).

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/39

RÅDETS BESLUT (EU) 2018/312

av den 27 februari 2018

om utnämning av en ledamot i Regionkommittén på förslag av Konungariket Spanien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 305,

med beaktande av den spanska regeringens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Den 26 januari 2015, den 5 februari 2015 och den 23 juni 2015 antog rådet besluten (EU) 2015/116 (1), (EU) 2015/190 (2) och (EU) 2015/994 (3) om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020.

(2)	En plats som ledamot i Regionkommittén har blivit ledig till följd av att mandatet för Iñigo de la SERNA HERNÁIZ har löpt ut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Till ledamot i Regionkommittén utnämns härmed för återstoden av mandatperioden, dvs. till och med den 25 januari 2020,

—	Concepción GAMARRA RUIZ-CLAVIJO, Alcaldesa de Logroño.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 27 februari 2018.

På rådets vägnar

E. ZAHARIEVA

Ordförande

(1) Rådets beslut (EU) 2015/116 av den 26 januari 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 20, 27.1.2015, s. 42).

(2) Rådets beslut (EU) 2015/190 av den 5 februari 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 31, 7.2.2015, s. 25).

(3) Rådets beslut (EU) 2015/994 av den 23 juni 2015 om utnämning av ledamöter och suppleanter i Regionkommittén för perioden 26 januari 2015–25 januari 2020 (EUT L 159, 25.6.2015, s. 70).

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/40

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2018/313

av den 28 februari 2018

om ändring av beslut 2009/821/EG vad gäller förteckningarna över gränskontrollstationer och veterinärenheter i Traces

[delgivet med nr C(2018) 1149]

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (1), särskilt artikel 20.1 och 20.3,

med beaktande av rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (2), särskilt artikel 6.4 andra stycket andra meningen och artikel 6.5,

med beaktande av rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (3), särskilt artikel 6.2, och

av följande skäl:

(1)	I kommissionens beslut 2009/821/EG (4) fastställs en förteckning över gränskontrollstationer som har godkänts i enlighet med direktiven 91/496/EEG och 97/78/EG. Förteckningen återfinns i bilaga I till det beslutet.

(2)	Belgien har meddelat kommissionen att godkännandet av kontrollcentrumen Avia Partner och WFS vid flygplatsen Brussel-Zaventem bör förbehållas produkter under vissa kontrollerade temperaturer. Bilaga I till beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)	På förslag från Danmark bör godkännandet för gränskontrollstationen vid Köpenhamns hamn förbehållas enbart förpackade produkter. Bilaga I till beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)	Tyskland har meddelat kommissionen att man har dragit tillbaka godkännandet för produkter vid gränskontrollstationen vid flygplatsen Hannover-Langenhagen. Bilaga I till beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	Irland har meddelat kommissionen att man har dragit tillbaka godkännandet för levande hovdjur vid gränskontrollstationen vid flygplatsen Shannon. Bilaga I till beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)	Spanien har meddelat kommissionen att man tillfälligt har upphävt godkännandet för levande djur och produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel vid gränskontrollstationen vid Alicantes flygplats. Bilaga I till beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

På förslag från Spanien bör godkännandet av det nya kontrollcentrumet Alaire vid gränskontrollstationen vid Madrids flygplats läggas till och godkännandet av kontrollcentrumet Frigalsa vid gränskontrollstationen i hamnen i Vigo bör återställas. Bilaga I till beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(8)	I bilaga II till beslut 2009/821/EG fastställs förteckningen över centrala, regionala och lokala enheter i det integrerade veterinärdatasystemet (Traces).

(9)	Med anledning av information från Kroatien bör vissa ändringar göras i förteckningen över lokala enheter i Traces för den medlemsstaten. Beslut 2009/821/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna I och II till beslut 2009/821/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här beslutet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 28 februari 2018.

På kommissionens vägnar

Vytenis ANDRIUKAITIS

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(2) EGT L 268, 24.9.1991, s. 56.

(3) EGT L 24, 30.1.1998, s. 9.

(4) Kommissionens beslut 2009/821/EG av den 28 september 2009 om upprättande av en förteckning över godkända gränskontrollstationer, om fastställande av vissa regler för inspektioner som utförs av kommissionens veterinärexperter och om fastställande av veterinärenheter i Traces (EUT L 296, 12.11.2009, s. 1).

BILAGA

Bilagorna I och II till beslut 2009/821/EG ska ändras på följande sätt:

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

I delen rörande Belgien ska uppgifterna om flygplatsen Brussel-Zaventem ersättas med följande:

”Brussel-Zaventem Bruxelles-Zaventem	BE BRU 4	A	Flight Care 2	NHC(2)	U, E, O
			Avia Partner	HC-T(2)
			WFS	HC-T(CH)(2)
			Swiss Port	HC(2)”

I delen rörande Danmark ska posten för Köpenhamns hamn ersättas med följande:

”København

DK CPH 1

HC(1)(2), NHC-T(FR)(2), NHC-NT(2)”

I delen rörande Tyskland ska uppgifterna om flygplatsen Hannover-Langenhagen ersättas med följande:

”Hannover-Langenhagen

DE HAJ 4

O(10)”

I delen rörande Irland ska uppgifterna om flygplatsen Shannon ersättas med följande:

”Shannon

IE SNN 4

HC(2), NHC(2)

E”

Delen rörande Spanien ska ändras på följande sätt:

Uppgifterna om Alicantes flygplats ska ersättas med följande:

”Alicante

ES ALC 4

HC(2), NHC(2) (*)

O(10) (*)”

ii)

Uppgifterna om Madrids flygplats ska ersättas med följande:

”Madrid	ES MAD 4	A	Iberia	HC-T(FR)(2)(), HC-NT(2)(), NHC(2)	U, E, O
			Swissport	HC(2), NHC(2)	O
			PER4	HC-T(CH)(2)
			WFS: World Wide Flight Services	HC(2), NHC-T(CH)(2), NHC-NT	O
			Alaire	HC-T(2)”

iii)

Uppgifterna om hamnen i Vigo ska ersättas med följande:

”Vigo	ES VGO 1	P	T.C. Guixar	HC, NHC-T(FR), NHC-NT
			Frioya	HC-T(FR)(2)(3)
			Frigalsa	HC-T(FR)(3)
			Pescanova	HC-T(FR)(2)(3)
			Fandicosta (*)	HC-T(FR)(2)(3) (*)
			Frig. Morrazo	HC-T(FR)(3)”

I bilaga II i delen rörande Kroatien ska uppgifterna ersättas med följande:

”HR00001	BJELOVAR
HR00007	GRAD ZAGREB
HR00002	VUKOVAR
HR00003	PULA
HR00009	ŠIBENIK
HR00008	SLAVONSKI BROD
HR00004	SPLIT
HR00005	VARAŽDIN
HR00006	ZAGREB
HR00010	KARLOVAC
HR00011	SISAK
HR00012	VIROVITICA”

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/44

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2018/314

av den 1 mars 2018

om ändring av genomförandebeslut (EU) 2017/247 om skyddsåtgärder i samband med utbrott av högpatogen aviär influensa i vissa medlemsstater

[delgivet med nr C(2018) 1401]

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden (1), särskilt artikel 9.4,

av följande skäl:

(1)

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/247 (3) antogs med anledning av utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H5 i ett flertal medlemsstater (nedan kallade de berörda medlemsstaterna), och efter att den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna hade upprättat skydds- och övervakningsområden i enlighet med artikel 16.1 i rådets direktiv 2005/94/EG (4).

(2)

I genomförandebeslut (EU) 2017/247 föreskrivs att de skydds- och övervakningsområden som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna upprättat i enlighet med direktiv 2005/94/EG ska omfatta åtminstone de områden som anges som skydds- och övervakningsområden i bilagan till det genomförandebeslutet. I genomförandebeslut (EU) 2017/247 fastställs även att de åtgärder som ska vidtas i skydds- och övervakningsområdena i enlighet med artiklarna 29.1 och 31 i direktiv 2005/94/EG ska gälla åtminstone till och med de datum som anges för dessa områden i bilagan till det genomförandebeslutet.

(3)

Sedan genomförandebeslut (EU) 2017/247 antogs har det ändrats flera gånger för att beakta utvecklingen av den epidemiologiska situationen i unionen när det gäller aviär influensa. Genomförandebeslut (EU) 2017/247 ändrades särskilt genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/696 (5) för att fastställa bestämmelser om avsändande av sändningar med dagsgamla kycklingar från de områden som förtecknas i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247. I den ändringen beaktades att risken att dagsgamla kycklingar ska sprida högpatogen aviär influensa är mycket låg i jämförelse med andra fjäderfäprodukter.

(4)

Genomförandebeslut (EU) 2017/247 ändrades därefter genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1841 (6) i syfte att stärka de åtgärder för sjukdomsbekämpning som gäller när det finns en ökad risk för spridning av högpatogen aviär influensa. Till följd av detta innehåller genomförandebeslut (EU) 2017/247 nu bestämmelser om fastställande på EU-nivå av andra restriktionsområden enligt artikel 16.4 i direktiv 2005/94/EG i de berörda medlemsstaterna efter ett eller flera utbrott av högpatogen aviär influensa samt giltighetstiden för de åtgärder som ska vidtas i dessa. Genomförandebeslut (EU) 2017/247 innehåller nu även bestämmelser för avsändande av levande fjäderfä, dagsgamla kycklingar och kläckägg från de andra restriktionsområdena till andra medlemsstater på vissa villkor. Genom genomförandebeslut (EU) 2017/1841 ändrades även artikel 5 i genomförandebeslut (EU) 2017/247 för att förlänga tillämpningsperioden för den rättsakten till och med den 31 maj 2018.

(5)	Därutöver har bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247 ändrats många gånger, främst för att beakta ändringarna av gränserna för de skydds- och övervakningsområden som de berörda medlemsstaterna har upprättat i enlighet med direktiv 2005/94/EG.

(6)

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247 ändrades senast genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/2412 (7) efter att Nederländerna och Italien hade anmält utbrott av högpatogen aviär influensa i dessa medlemsstater. Dessa medlemsstater meddelade också kommissionen att de efter dessa utbrott hade vidtagit de åtgärder som krävs enligt direktiv 2005/94/EG, inbegripet upprättande av skydds- och övervakningsområden runt de smittade fjäderfäanläggningarna.

(7)

Sedan den senaste ändringen av genomförandebeslut (EU) 2017/247 genom genomförandebeslut (EU) 2017/2412 har Nederländerna till kommissionen anmält ett nytt utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N6 på en fjäderfäanläggning i provinsen Groningen i norra delen av den medlemsstaten. Nederländerna har också meddelat kommissionen att landet efter det nyligen inträffade utbrottet har vidtagit de åtgärder som krävs enligt direktiv 2005/94/EG, inbegripet upprättande av skydds- och övervakningsområden runt den smittade fjäderfäanläggningen.

(8)	Kommissionen har granskat dessa åtgärder i samarbete med Nederländerna och konstaterar att gränserna för de skydds- och övervakningsområden som den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har upprättat befinner sig på tillräckligt avstånd från den fjäderfäanläggning där utbrottet bekräftades.

(9)

För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, måste man på unionsnivå i samarbete med Nederländerna snabbt fastställa de skydds- och övervakningsområden som upprättades i den medlemsstaten i enlighet med direktiv 2005/94/EG efter det nyligen inträffade utbrottet av högpatogen aviär influensa i den medlemsstaten.

(10)

Genomförandebeslut (EU) 2017/247 bör därför uppdateras för att ta hänsyn till den aktuella epidemiologiska situationen i Nederländerna när det gäller högpatogen aviär influensa. Närmare bestämt bör de skydds- och övervakningsområden i Nederländerna som nu är föremål för restriktioner i enlighet med direktiv 2005/94/EG förtecknas i bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247.

(11)

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247 bör därför ändras för att uppdatera regionaliseringen på unionsnivå så att den omfattar de skydds- och övervakningsområden som upprättades i Nederländerna i enlighet med direktiv 2005/94/EG efter det nyligen inträffade utbrottet av högpatogen aviär influensa i den medlemsstaten samt längden på de tillämpliga restriktionerna.

(12)

Mot bakgrund av bekräftelsen av det nyligen inträffade utbrottet av högpatogen aviär influensa i Nederländerna och den fortsatta risken för ytterligare utbrott av den sjukdomen i unionen, som kan råda under längre tidsperioder och även under sommarmånaderna, bör de åtgärder som fastställs i det genomförandebeslutet fortsätta att gälla till årets slut. Tillämpningsperioden för genomförandebeslut (EU) 2017/247 bör därför förlängas till och med den 31 december 2018.

(13)	Genomförandebeslut (EU) 2017/247 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genomförandebeslut (EU) 2017/247 ska ändras på följande sätt:

1.	I artikel 5 ska datumet ”31 maj 2018” ersättas med datumet ”31 december 2018”.

2.	Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till det här beslutet.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 1 mars 2018.

På kommissionens vägnar

Vytenis ANDRIUKAITIS

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 395, 30.12.1989, s. 13.

(2) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(3) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/247 av den 9 februari 2017 om skyddsåtgärder i samband med utbrott av högpatogen aviär influensa i vissa medlemsstater (EUT L 36, 11.2.2017, s. 62).

(4) Rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (EUT L 10, 14.1.2006, s. 16).

(5) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/696 av den 11 april 2017 om ändring av genomförandebeslut (EU) 2017/247 om skyddsåtgärder i samband med utbrott av högpatogen aviär influensa i vissa medlemsstater (EUT L 101, 13.4.2017, s. 80).

(6) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1841 av den 10 oktober 2017 om ändring av genomförandebeslut (EU) 2017/247 om skyddsåtgärder i samband med utbrott av högpatogen aviär influensa i vissa medlemsstater (EUT L 261, 11.10.2017, s. 26).

(7) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/2412 av den 20 december 2017 om ändring av bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247 om skyddsåtgärder i samband med utbrott av högpatogen aviär influensa i vissa medlemsstater (EUT L 342, 21.12.2017, s. 29).

BILAGA

Bilagan till genomförandebeslut (EU) 2017/247 ska ändras på följande sätt:

I del A ska posten för Nederländerna ersättas med följande:

”Medlemsstat: Nederländerna

Område

Tillämpas t.o.m. (i enlighet med artikel 29.1 i direktiv 2005/94/EG)

I provinsen Groningen

—	Vanaf de kruising van Heirweg (Visvliet) en de N355, de N355 volgend in oostelijke richting tot aan de Bosscherweg.

—	De Bosscherweg volgend in noordelijke richting tot aan de Westerwaarddijk.

—	De Westwaarddijk volgend in oostelijke richting overgaand in de Oosterwaarddijk overgaand in zuidelijke richting tot aan de Pamaweg.

—	De Pamaweg volgend in oostelijke richting tot aan de Heereburen.

—	De Heereburen volgend in zuidelijke richting overgaand in oostelijke richting overgaand in zuidelijke richting overgaand in oostelijke richting tot aan de Frijtumerweg.

—	De Frijtumerweg volgend in zuidelijke richting tot aan de Balmahuisterweg.

—	De Balmahuisterweg volgend in zuidelijke richting tot aan de N355.

—	De N355 volgend in oostelijke richting overgaand in zuidelijke richting tot aan de Van Starkenborghkanaal ZZ.

—	De Van Starkenborghkanaal ZZ volgend in westelijke richting tot aan de Hoendiep Oostzijde.

—	De Hoendiep Oostzijde volgend in zuidelijke richting tot aan de Niekerkerdiep ZZ.

—	De Niekerkerdiep ZZ volgend in westelijke richting tot aan de Millinghaweg.

—	De Millinghaweg volgend in zuidelijke richting overgaand in de Fanerweg tot aan de Maarsdijk.

—	De Maarsdijk volgend in westelijke richting overgaand in noordelijke richting tot aan de N980.

—	De N980 volgend in zuidelijke richting overgaand in westelijke richting tot aan de De Noord.

—	De De Noord volgend in noordelijke richting tot aan de Caspar Roblesdijk.

—	De Caspar Roblesdijk volgend in westelijke richting tot aan de De Wieren.

—	De De Wieren volgend in noordelijke richting tot aan de Abel Tasmanweg.

—	De Abel Tasmanweg volgend in westelijke richting tot aan de Stationsweg.

—	De Stationsweg volgend in noordelijke richting tot aan de Heirweg.

—	De Heirweg volgend in oostelijke richting tot aan de kruising met de N355.

29.3.2018”

I del B ska posten för Nederländerna ersättas med följande:

”Medlemsstat: Nederländerna

Område

Tillämpas t.o.m. (i enlighet med artikel 31 i direktiv 2005/94/EG)

I provinsen Groningen

—	Vanaf de kruising van de Kuipersweg en de N355 (Buitenpost), de N355 volgen in oostelijke richting tot aan de Steenharts.

—	De Steenharst volgend in noordelijke richting tot aan de Zevenhuisterweg.

—	De Zevenhuisterweg volgend in west noordelijke richting tot aan de Hesseweg.

—	De Hesseweg volgend in oostelijke richting tot aan de Brongersmaweg.

—	De Brongersmaweg volgend in noordelijke richting tot aan de Foijingaweg.

—	De Foijingaweg volgend in oostelijke richting tot aan de Wester-Nieuwkruisland.

—	De Wester-Nieuwkruisland volgend in noordelijke richting tot aan de Kwelderweg.

—	De Kwelderweg volgend in oostelijke richting tot aan de W. van der Ploegweg.

—	De W. van der Ploegweg volgend in noordelijke richting tot aan de Hooge Zuidwal.

—	De Hooge Zuidwal volgend in oostzuidelijke richting tot aan de N388.

—	De N388 volgend in noordelijke richting tot aan de Stationsstraat.

—	De Stationsstraat volgend in noordoostelijke richting tot aan het Hunsingokanaal (Water).

—	Het Hunsingokanaal (Water) volgend in oostelijke richting tot aan de Kanaalstraat.

—	De Kanaalstraat volgend in oostzuidelijke richting tot aan de Hoofdstraat.

—	De Hoofdstraat volgend in noordelijke richting tot aan de Vlakkeriet.

—	De Vlakkeriet volgend in oostelijke richting tot aan de Kattenburgerweg.

—	De Kattenburgerweg volgend in noordelijke richting overgaand in oostelijke richting overgaand in zuidelijke richting tot aan de Zuurdijksterweg.

—	De Zuurdijksterweg volgend in oostelijke richting tot aan de N983.

—	De N983 volgend in zuidelijke richting tot aan het Reitdiep (Water).

—	Het Reitdiep (Water) volgend in oostelijke richting tot aan het Aduarderdiep (Water)

—	Het Aduarderdiep (Water) volgend in zuidelijke richting tot aan het van Starkenborgh Kanaal (Water).

—	Het Starkenborgh Kanaal (Water) volgend in oostelijke richting tot aan de Gaaikemadijk.

—	De Gaaikemadijk volgend in zuidelijke richting tot aan de N355.

—	De N355 volgend in oostelijke richting tot aan de N977.

—	De N977 volgend in zuidelijke richting tot aan de Hoendiep.

—	De Hoendiep volgend in westelijke richting tot aan de Roderwolderdijk.

—	De Roderwolderdijk volgend in zuidelijke richting tot aan de A7.

—	De A7 volgend in westelijke richting tot aan de Matsloot.

—	De Matsloot volgend in zuidelijke richting tot aan de Sandebuur.

—	De Sandebuur volgend in westelijke richting overgaand in zuidelijke richting tot aan de Sandebuursedijk.

—	De Sandebuursedijk volgend in westelijke richting tot aan de Aan De Vaart.

—	De Aan de Vaart volgend in zuidelijke richting tot aan de Damweg.

—	De Damweg volgend in westelijke richting overgaand in de Turfweg tot aan de N372.

—	De N372 volgend in west noordelijke richting tot aan de Van Panhuijslaan.

—	De Van Panhuijslaan volgend in zuidelijke richting tot aan de Lindensteinlaan.

—	De Lindensteinlaan volgend in westelijke richting tot aan de Auwemalaan.

—	De Auwemalaan volgend in zuidelijke richting tot aan de Pastoor Hopperlaan.

—	De Pastoor Hopperlaan volgend in westelijke richting overgaand in de Veenderij tot aan de Turfring.

—	De Turfring volgend in zuidelijke richting overgaand in westelijke richting tot aan de Tolbertervaart.

—	De Tolbertervaart volgend in zuidelijke richting tot aan de N979.

—	De N979 volgend in westzuidelijke richting tot aan de Carolieweg.

—	De Carolieweg volgend in noordelijke richting overgaand in westelijke richting overgaand in de Grouwweg tot aan de Jonkersweg.

—	De Jonkersweg volgend in noordelijke richting tot aan de Nieuweweg.

—	De Nieuweweg volgend in westelijke richting overgaand in de Kruisweg tot aan de N980.

—	De N980 volgend in noordelijke richting tot aan de Leidijk.

—	De Leidijk volgend in westelijke richting tot aan de Zuiderweg.

—	De Zuiderweg volgend in westelijke richting tot aan de Oude Dijk.

—	De Oude Dijk volgend in noordelijke richting tot aan de N981.

—	De N981 volgend in westelijke richting tot aan de N358.

—	De N358 volgend in noordelijke richting overgaand in Lutkepost overgaand in de Kuipersweg tot aan de kruising met de N355.

29.3.2018

—	Vanaf de kruising van Heirweg (Visvliet) en de N355, de N355 volgend in oostelijke richting tot aan de Bosscherweg.

—	De Bosscherweg volgend in noordelijke richting tot aan de Westerwaarddijk.

—	De Westwaarddijk volgend in oostelijke richting overgaand in de Oosterwaarddijk overgaand in zuidelijke richting tot aan de Pamaweg.

—	De Pamaweg volgend in oostelijke richting tot aan de Heereburen.

—	De Heereburen volgend in zuidelijke richting overgaand in oostelijke richting overgaand in zuidelijke richting overgaand in oostelijke richting tot aan de Frijtumerweg.

—	De Frijtumerweg volgend in zuidelijke richting tot aan de Balmahuisterweg.

—	De Balmahuisterweg volgend in zuidelijke richting tot aan de N355.

—	De N355 volgend in oostelijke richting overgaand in zuidelijke richting tot aan de Van Starkenborghkanaal ZZ.

—	De Van Starkenborghkanaal ZZ volgend in westelijke richting tot aan de Hoendiep Oostzijde.

—	De Hoendiep Oostzijde volgend in zuidelijke richting tot aan de Niekerkerdiep ZZ.

—	De Niekerkerdiep ZZ volgend in westelijke richting tot aan de Millinghaweg.

—	De Millinghaweg volgend in zuidelijke richting overgaand in de Fanerweg tot aan de Maarsdijk.

—	De Maarsdijk volgend in westelijke richting overgaand in noordelijke richting tot aan de N980.

—	De N980 volgend in zuidelijke richting overgaand in westelijke richting tot aan de De Noord.

—	De De Noord volgend in noordelijke richting tot aan de Caspar Roblesdijk.

—	De Caspar Roblesdijk volgend in westelijke richting tot aan de De Wieren.

—	De De Wieren volgend in noordelijke richting tot aan de Abel Tasmanweg.

—	De Abel Tasmanweg volgend in westelijke richting tot aan de Stationsweg.

—	De Stationsweg volgend in noordelijke richting tot aan de Heirweg.

—	De Heirweg volgend in oostelijke richting tot aan de kruising met de N355.

29.3.2018”

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/51

REKOMMENDATION nr 1/2017 AV SAMARBETSRÅDET EU–ARMENIEN

av den 20 november 2017

för prioriteringarna för partnerskapet EU–Armenien [2018/315]

SAMARBETSRÅDET EU–ARMENIEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan, särskilt artikel 78, och

av följande skäl:

(1)	Avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (1) (nedan kallat avtalet) undertecknades den 22 april 1996 och trädde i kraft den 1 juli 1999.

(2)	I enlighet med artikel 78 i avtalet, får samarbetsrådet lämna lämpliga rekommendationer för att målen i detta avtal ska uppnås.

(3)	Enligt artikel 95.1 i avtalet ska parterna vidta alla allmänna eller särskilda åtgärder som krävs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet och ska se till att de mål som anges i avtalet uppnås.

(4)	Vid översynen av den europeiska grannskapspolitiken föreslogs en ny fas av samarbete med partner där båda sidor känner ett större egenansvar.

(5)	Unionen och Armenien har beslutat att konsolidera sitt partnerskap genom att godkänna en rad prioriteringar för perioden 2017–2020 i syfte att stödja och stärka Armeniens motståndskraft och stabilitet.

(6)	Parterna i avtalet enades därför om prioriteringarna för partnerskapet EU-Armenien som kommer att stödja genomförandet av avtalet mellan EU och Armenien, och inrikta samarbetet på gemensamt identifierade intressen.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Artikel 1

Samarbetsrådet rekommenderar att parterna genomför de prioriteringar för partnerskapet EU-Armenien som anges i bilagan.

Artikel 2

Denna rekommendation får verkan samma dag som den antas.

Utfärdad i Bryssel den 20 november 2017.

På samarbetsrådets vägnar

För Europeiska unionen

F. MOGHERINI

För Republiken Armenien

E. NALBANDIAN

(1) EGT L 239, 9.9.1999, s. 3.

BILAGA

PRIORITERINGAR FÖR PARTNERSKAPET MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH ARMENIEN

I. BAKGRUND

Avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Armenien, å andra sidan (nedan kallat avtalet om partnerskap och samarbete) undertecknades den 22 april 1996 och trädde i kraft den 1 juli 1999. EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och Armenien å andra sidan, har den 27 februari 2017 avslutat förhandlingarna om ett övergripande och utökat partnerskap, vars text håller på att utarbetas för undertecknande. Prioriteringarna för partnerskapet EU–Armenien syftar till att underlätta genomförandet av samarbete mellan parterna, bland annat inom ramen för det nya avtalet. Prioriteringarna för partnerskapet syftar till att stärka förbindelserna mellan EU och Armenien och främja universella värden och stabilitet, motståndskraft, säkerhet och välstånd som bygger på demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och en hållbar ekonomisk tillväxt och öppenhet. Dessa är i linje med de prioriteringar som fastställts av Republiken Armenien och EU, inbegripet dem som anges i översynen av den europeiska grannskapspolitiken (1). Partnerskapets prioriteringar följer principerna om medägarskap och differentiering och härrör från de fyra prioriteringar (2) som man enades om på det östra partnerskapets toppmöte i Riga år 2015, vilka bekräftades av båda parter vid utrikesministermötet mellan EU och det östliga partnerskapet som den vägledande ramen för det framtida arbetet. Slutligen är prioriteringarna för partnerskapet också förenliga med målen för hållbar utveckling 2030 och 2015 års Parisavtal om klimatförändringar och deras engagemang för frågor om ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet och klimatförändringar.

EU och Armenien har gemensamma intressen och värderingar, särskilt mot bakgrund av Armeniens engagemang i ekonomiska och politiska reformer samt regionalt samarbete, bland annat inom ramen för det östliga partnerskapet. Det nya omfattande avtalet kommer att förnya och forma den rättsliga grunden för de bilaterala förbindelserna, och dess dynamik bör utnyttjas för att stärka förbindelserna mellan EU och Armenien, också genom att komma överens om prioriteringarna för partnerskapet. Denna nya övergripande ram och de prioriterade områdena för samarbetet ska bygga på det ömsesidiga intresset att öka vårt engagemang, med beaktande av EU:s och Armeniens andra internationella åtaganden.

Prioriteringarna för partnerskapet bygger vidare på tidigare framgångsrikt samarbete, bland annat i samband med genomförandet av den handlingsplan för den europeiska grannskapspolitiken som de ersätter. Dessa prioriteringar för partnerskapet bör forma dagordningen för regelbundna möten för politisk dialog och sektorsdialoger så som fastställs i det nya avtalet, som också ska fungera som ram för genomförande och övervakning av prioriteringarna.

Framtida ekonomiskt samarbete mellan EU och Armenien och programplaneringen, särskilt för den kommande gemensamma stödramen för Armenien för 2017–2020, kommer att grundas på dessa prioriteringar för partnerskapet.

II. PRIORITERINGAR

Partnerskapsprioriteringarna återspeglar gemensamma intressen och inriktas på de områden där samarbete är till ömsesidig nytta. Armenien och EU kommer att fortsätta att eftersträva de centrala målen att stödja den regionala stabiliteten som bygger på gemensamma värderingar och starkt engagemang till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter. Det civila samhället är en viktig aktör inom ramen för det östliga partnerskapet, och EU och Armenien kommer att ytterligare underlätta dess deltagande i genomförandet av dessa prioriteringar. Det ekonomiska samarbetet i riktning mot hållbar tillväxt är ett område där det ömsesidiga intresset är starkt och vi kommer att undersöka alla tänkbara möjligheter för att förbättra företagsklimatet. Snabbare och mer inkluderande tillväxt kommer att kräva en förstärkning av de offentliga institutionernas kompetens och humankapital och förbättrad styrning och bättre infrastrukturförbindelser. Att åtgärda dessa frågor kommer att skapa gynnsamma förutsättningar för ett starkare samarbete inom viktiga sektorer och för ökad rörlighet, till förmån för allmänheten i både EU och Armenien. Prioriteringarna är sammanlänkade och ömsesidigt förstärkande. Varje prioriterat tema omfattar flera delar i en sektorsövergripande strategi som är nödvändig för att uppnå målet. Detta inbegriper gemensamt aktivt deltagande i multilaterala forum, bland annat inom ramen för det östliga partnerskapet.

1. Stärkande av institutioner och god samhällsstyrning

EU och Armenien strävar efter att vidareutveckla samarbetet i syfte att främja mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och de grundläggande friheterna. De kommer att arbeta tillsammans för en kontinuerlig förbättring av den offentliga förvaltningen, god samhällsstyrning och gott rättsväsende i Armenien, intensifiera kampen mot korruption och stärka det civila samhället. Jämställdhet mellan könen, miljöfrågor och sociala frågor kommer att integreras i alla områden.

Fokus kommer att ligga på genomförande och tillämpning av relevant lagstiftning, inklusive den nya konstitutionen. Valreformen, som man enades om i september 2016, på grundval av bland annat rekommendationerna från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Byrån för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, tillämpas från och med parlamentsvalet den 2 april 2017. Parterna kommer också att sträva efter att ytterligare utveckla en gynnsam miljö för det civila samhällets organisationer, bland annat arbetsmarknadens parter, och deras deltagande i beslutsfattandet. Det civila samhället har rådfrågats om fastställandet av dessa prioriteringar för partnerskapet och kommer också att spela en viktig roll genom att bidra till övervakningen av deras genomförande.

Parterna kommer att intensifiera sina insatser för att reformera den offentliga förvaltningen, bland annat lokala myndigheter och brottsbekämpande organ. Särskild vikt kommer att fästas vid rättsstatsprincipen, främjandet av ett oberoende rättsväsende, tillgången till rättslig prövning och rätten till en rättvis rättegång. Reformen kommer att inledas med en strategisk ram för reformen av den offentliga förvaltningen. Syftet med samarbetet är att öka ansvaret och effektiviteten i den offentliga förvaltningen bland annat genom modern, jämställdhetsmedveten personalförvaltning och utbredd användning av e-förvaltning, även inom hälso- och sjukvårdssektorn. Utvecklingen och utvärderingen av strategier kommer att grunda sig på faktaunderlag, bland annat från en kompetent statistikavdelning.

Kampen mot korruption kommer att stå i centrum för administrativa reformer och landets ansträngningar att stärka rättsstatsprincipen. Samarbetet kommer att vara inriktat på att stärka korruptionsbekämpande organ och se över lagstiftningen, särskilt när det gäller systemet för offentlig upphandling, systemet för deklaration av tillgångar (för att säkerställa dess korrekta genomförande) och på förvaltning av offentlig verksamhet där ekonomiska och andra intressen mest står på spel (upphandling, tull, tillstånd), i syfte att säkerställa höga etiska standarder och undvika intressekonflikter. Parterna ska genomföra stödet i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning och ska samarbeta för att skydda EU:s och Armeniens ekonomiska intressen i enlighet med relevanta bestämmelser i avtalet om partnerskap och samarbete.

Samarbete på säkerhetsområdet ska stärka säkerhetsoperatörernas ansvarsskyldighet och åtgärda gemensamma problem i kampen mot organiserad brottslighet, narkotika och terrorism, inbegripet finansiering av terrorism och penningtvätt, på sätt som respekterar bestämmelserna om rättvisa, frihet och säkerhet i de olika avtal som styr förbindelserna mellan EU och Armenien. Ytterligare modernisering av gränsförvaltningen kommer att bidra både till säkerheten i landet och regionen och till ekonomisk utveckling, genom att underlätta lagliga utbyten. Parterna kommer också att samarbeta om återvinning av tillgångar som härrör från brott genom förbättring av Armeniens lagstiftning och inrättandet av ett kontor för återvinning av tillgångar.

2. Ekonomisk utveckling och marknadens möjligheter

Det gemensamma målet för parterna är en hållbar och inkluderande ekonomisk utveckling i Armenien. Hållbar tillväxt kräver en sund ekonomisk politik som säkerställer makroekonomisk och finansiell stabilitet. Detta bör omfatta ett fortsatt åtagande att skapa en hållbar budgetpolitik och samtidigt bevara kapitalinvesteringar och sociala utgifter och behålla en buffert mot externa chocker. Förvaltningen av de offentliga finanserna (som är en viktig faktor både för god samhällsstyrning och demokrati och för ekonomisk utveckling) kommer att följa principerna för bästa internationella praxis. Övervakning av bankerna kommer att stärkas ytterligare i enlighet med internationella normer och bästa praxis för att öka stabiliteten och den finansiella sektorns motståndskraft. Modernisering och reformer av tull- och skatteförvaltningen, inbegripet internationellt samarbete och förstärkning av kampen mot bedrägerier, kommer att öka skatteuppbörden.

Ett förbättrat företagsklimat är ett grundläggande villkor för ekonomisk utveckling. Ytterligare förenklade förfaranden och minskade administrativa kostnader, bättre tillgång till finansiering för små och medelstora företag på en solid och diversifierad finansmarknad och förstärkt skydd och verkställighet av äganderätter kommer att vara fokus i detta avseende. Starka stödorganisationer och näringslivsorganisationer skulle hjälpa de ekonomiska aktörerna att utnyttja nya möjligheter och göra sig hörda i utformningen av den ekonomiska politiken. EU och Armenien kommer att försöka stärka de armeniska företagens förmåga att delta i internationella värdekedjor, som involverar både EU och Armeniens ekonomiska aktörer, vilket kommer att främja teknik- och kunskapsöverföring. De företagsstödjande organisationernas roll i detta avseende är av avgörande betydelse, och EU:s stöd till matchning mellan armeniska och europeiska företag kan ge de nationella ansträngningarna extra kraft. Armeniens deltagande i internationella värdekedjor kan omfatta, och förstärkas och påskyndas av, utländska direkta investeringar, som kan bidra till att bygga upp och befästa lokal kunskap och kompetens. I detta syfte är det avgörande att förbättra investeringsramen genom att öka dess öppenhet, tillförlitlighet och effektivitet. En investeringsmiljö som stödjer företagsamhet omfattar även en effektiv konkurrens på marknaderna för varor och tjänster, som garanteras genom en stark, oberoende myndighet för konkurrensfrågor med högsta etiska standarder, tillgång till en effektiv mekanism för genomdrivande av antitrustregler och effektivt skydd av immateriella rättigheter, inbegripet geografiska beteckningar. Ett enhetligt underlättande av företagande på alla områden kommer att vara avgörande för att främja tillväxt. Modern sysselsättnings- och socialpolitik kommer att behövas för att se till att den ekonomiska utvecklingen är inkluderande och bidra till den armeniska befolkningens välfärd. Detta inbegriper lämpliga institutioner för att garantera en effektiv övervakning av arbetsvillkor samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

Det är viktigt att genomföra den övergripande armeniska utvecklingsstrategin samt sektorsspecifika strategier (strategin för små och medelstora företag och rekommendationerna i utvärderingen av ”Small Business Act”, strategin för exportfrämjande, landsbygdsutvecklingsstrategin osv.), att aktivt delta i EU:s program för små och medelstora företag (Cosme) och för forskning och innovation (Horisont 2020) och att uppgradera de rättsliga ramarna och infrastrukturen för informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att fullt ut kunna utnyttja EU:s stöd på dessa områden.

För att modernisera Armeniens ekonomi och samhälle är det viktigt att främja den digitala ekonomin, bland annat genom tillnärmning av Armeniens digitala miljö med EU:s digitala inre marknad.

Övervakning av genomförandet av dessa strategier bör omfatta en offentlig-privat dialog och samråd med relevanta organisationer i det civila samhället, inklusive organisationer för arbetsmarknadens parter.

Den gröna ekonomin erbjuder en viktig väg mot tillväxt för en hållbar utveckling. Miljöfrågor, inklusive klimatförändringarna kommer att integreras i alla relevanta politikområden.

EU och Armenien har upprättat ett effektivt samarbete inom jordbruk, regional utveckling och landsbygdsutveckling för att främja utvecklingen av sammanslutningar för jordbrukare och värdeskapande kedjor i hela Armenien. Även om jordbruk och självhushållning erbjuder möjligheter för tryggad livsmedelsförsörjning och informell sysselsättning är det viktigt att ytterligare utveckla sektorns konkurrenskraft bland annat genom kapacitetsuppbyggnad och tillgång till finansiering. Tack vare tidigare framgångar och i samordning med reformen av den offentliga förvaltningen på alla nivåer, kommer parterna att fortsätta att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen mellan regionerna.

3. Anslutningsmöjligheter, energieffektivitet, miljö och klimatförändring

I egenskap av ett land utan kuster måste Armenien övervinna hindren för sina anslutningsmöjligheter. Även inom landet lider vissa områden av isolering och begränsade förbindelser till centrumen för ekonomisk, politisk och social verksamhet. Samarbete med EU och andra länder i det östliga partnerskapet i de ovannämnda områdena, särskilt Georgien, kan bidra till att lindra konsekvenserna av landets geografiska läge.

Armeniens tillväxtpotential skulle kunna ökas genom en förbättring av dess affärsmöjligheter, transport, logistik och värdekedjans länkar, genom förbättrade interna och gränsöverskridande förbindelser. De huvudsakliga transportsätten i Armenien är väg-, järnvägs- och flygförbindelser. Eftersom Armeniens viktigaste handelspartner är EU, Ryssland och Kina, transiteras frakt vanligtvis genom järnvägsfärjeförbindelser från georgiska hamnar. Parterna kommer att samarbeta för att ta fram snabba förfaranden vid gränserna, eftersom detta är en förutsättning för att undvika kostsamma fördröjningar för alla transportsätt.

Parterna kommer också att samarbeta inom ramen för det utvidgade centrala transeuropeiska transportnätet (TEN-T), på grundval av tydliga prioriteringar, för att förbättra Armeniens tillträde till internationella marknader. Samarbete om trafiksäkerhet, som omfattar både infrastruktur och politiska aspekter, kommer också att främjas. Investeringar i infrastruktur bör vara miljövänliga och klimatsäkrade.

För att säkerställa effektiva förbindelser och marknadens utveckling utanför det omedelbara grannskapet, är det viktigt att fullfölja reformen av den civila luftfarten, vilket så småningom ska leda till ingåendet av ett luftfartsavtal med EU.

God miljöstyrning (särskilt användning av miljökonsekvensbedömning och strategisk miljöbedömning, tillgång till miljöinformation och tillgång till rättslig prövning i miljöärenden) och inkluderande av miljö- och klimatåtgärder på relevanta politikområden kommer att skapa en fast grund för hållbar utveckling. Åtaganden när det gäller miljön som ingår i det nya avtalet kommer att ligga till grund för nödvändiga reformer. Ökad energieffektivitet kommer att ge snabba, betydande och varaktiga besparingar, och främja övergången till en koldioxidsnål och klimattålig ekonomi; i bostadssektorn kan sådana åtgärder kopplas till verksamheten inom ramen för borgmästaravtalet. Så länge kärnenergi används för att upprätthålla erforderlig energiförsörjning i landet måste en hög nivå av kärnsäkerhet garanteras. Härvid ska internationella kärnenergistandarder (IAEA) och EU-standarder och EU-praxis, enligt det heltäckande ekonomiska partnerskapsavtalet, tjäna som underlag.

Tillförlitlig energiförsörjning till rimligt pris är en nödvändig förutsättning för ett modernt samhälle, och begränsning av dess miljö- och klimateffekter är en förutsättning för dess hållbarhet. Förbättrad energi- och resurseffektivitet, inte minst inom bostadssektorn, och den ökade användningen av förnybara energikällor kommer att bidra till detta mål, i och med att den aktuella lagstiftningen om energieffektivitet, förnybar energi och elmarknaden genomförs. Dessa mål kan även läggas till grund för offentlig upphandling av tjänster och infrastruktur.

Energitryggheten kan även stärkas genom att förbättra och öka förbindelserna till grannländerna. Armeniens aktiva deltagande i det multilaterala samarbetet inom det östliga partnerskapet kommer att vara av avgörande betydelse för att identifiera projekt av gemensamt intresse som kan få ekonomiskt stöd från EU. För att säkerställa energisäkerheten och energitryggheten i Armenien är det av avgörande betydelse att energieffektiviteten förbättras och att förnybar energi främjas genom kapacitetsbyggande och en tydlig prioritering av investeringar.

Slutligen ska stängningen och avvecklingen av kärnkraftsanläggningen i Medzamor och ett snabbt antagande av en färdplan eller en handlingsplan i detta syfte förbli ett nyckelmål. Därvid ska man beakta behovet att ersätta anläggningen med ny kapacitet för att garantera Armeniens energitrygghet, och förutsättningarna för en hållbar utveckling.

4. Rörlighet och direkta personkontakter

Parterna kommer att samarbeta i syfte att underlätta rörligheten för sina medborgare, och bredda tillämpningsområdet för kontakter mellan människor genom riktade åtgärder, bl.a. för ungdomar, studerande, forskare, konstnärer, kulturarbetare och affärsmän, och bekräftar därigenom på nytt att ökad rörlighet för medborgare i partnerländerna inom välhanterade och säkra ramar förblir ett centralt mål samt att man i sinom tid kommer att överväga att inleda en dialog om visering med Armenien förutsatt att villkoren för en välhanterad och säker rörlighet är uppfyllda, inbegripet ett effektivt genomförande av avtal om förenklade viseringsförfaranden och återtagandeavtal mellan parterna. De kommer att samarbeta med bekämpningen av irreguljär migration, bland annat genom att genomföra återtagandeavtalet, främja gränsförvaltningspolitiken samt rättsliga och operativa ramar.

Förvaltning av migrationsströmmarna kommer att grunda sig på avtalet om förenklade viseringsförfaranden/återtagandeavtalet. EU uttrycker sitt erkännande för Armeniens roll i mottagandet av flyktingar från Syrien, vilket motiverar att Armenien får stöd från EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien (3).

Med tanke på den globala marknadens utmaningar krävs omfattande kompetens på alla nivåer, oavsett om det är fråga om företag eller den offentliga förvaltningen. Förskola, grundskola, gymnasieskola, högre utbildning och yrkesutbildning, liksom samarbete mellan utbildnings- och yrkesutbildningssystem och företag behöver stärkas för att fullt ut bidra till att utveckla dessa färdigheter. Särskild uppmärksamhet kommer att fästas vid forskning och innovation efter Armeniens associering till Horisont 2020-programmet.

(1) 18.11.2015 JOIN(2015) 50 final

(2) Se de fyra avdelningarna i del II. Prioriteringar.

(3) Kommissionens beslut C(2014) 9615 av den 10 december 2014 om inrättandet av EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien, ”Madad-fonden”.

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/56

Rättelse av Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2017/697 av den 4 april 2017 om de alternativ och handlingsutrymmen som nationella behöriga myndigheter ges genom unionsrätten avseende mindre betydande institut (ECB/2017/9)

( Europeiska unionens officiella tidning L 101 av den 13 april 2017 )

Sidan 157, skäl 7

I stället för:

”(7)

Alternativ och handlingsutrymme avseende undantaget för vissa exponeringar från tillämpningen av bestämmelser om stora exponeringar enligt artikel 395.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bör tillämpas konsekvent på både betydande och mindre betydande kreditinstitut för att säkerställa lika konkurrensvillkor för kreditinstituten i de deltagande medlemsstaterna, för att begränsa riskkoncentrationer som uppstår till följd av specifika exponeringar samt för att säkerställa att samma minimistandarder tillämpas inom den gemensamma tillsynsmekanismen när man bedömer huruvida de regler som uppställs i artikel 400.3 i samma förordning efterlevs. Man bör särskilt begränsa sådana koncentrationsrisker som utgår från säkerställda obligationer som omfattas av artikel 129.1, 129.3 och 129.6 i förordning (EU) nr 575/2013 och exponeringar mot, eller garanterade av, delstatliga regeringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 20 procent enligt del tre avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013. För exponeringar inom en grupp, inklusive andelar eller andra typer av innehav, måste man säkerställa att beslutet om att undanta dessa exponeringar från tillämpningen av bestämmelserna om stora exponeringar baseras på en noggrann bedömning i enlighet med bilaga 1 till förordning (EU) 2016/445 (ECB/2016/4). Det behövs gemensamma kriterier för bedömningen av huruvida en exponering, inklusive andelar eller andra typer av innehav, gentemot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinstitutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket, uppfyller villkoren för ett undantag från reglerna om stora exponeringar i enlighet med bilaga 2 till förordning (EU) 2016/445 (ECB/2016/4). En sådan tillämpning bör säkerställa att betydande och mindre betydande institut som hör till samma nätverk behandlas på ett konsekvent sätt. Det alternativ som framgår av artikel 400.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och beskrivs i denna riktlinje bör endast tillämpas om den relevanta medlemsstaten inte tillämpar det alternativ som framgår av artikel 493.3 i förordning (EU) nr 575/2013.”

ska det stå:

”(7)

Alternativ och handlingsutrymme avseende undantaget för vissa exponeringar från tillämpningen av bestämmelser om stora exponeringar enligt artikel 395.1 i förordning (EU) nr 575/2013 bör tillämpas konsekvent på både betydande och mindre betydande kreditinstitut för att säkerställa lika konkurrensvillkor för kreditinstituten i de deltagande medlemsstaterna, för att begränsa riskkoncentrationer som uppstår till följd av specifika exponeringar samt för att säkerställa att samma minimistandarder tillämpas inom den gemensamma tillsynsmekanismen när man bedömer huruvida de regler som uppställs i artikel 400.3 i samma förordning efterlevs. Man bör särskilt begränsa sådana koncentrationsrisker som utgår från säkerställda obligationer som omfattas av artikel 129.1, 129.3 och 129.6 i förordning (EU) nr 575/2013 och exponeringar mot, eller garanterade av, delstatliga regeringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 20 procent enligt del tre avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013. Det behövs gemensamma kriterier för bedömningen av huruvida en exponering, inklusive andelar eller andra typer av innehav, gentemot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinstitutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller motsvarande och vilka enligt dessa bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket, uppfyller villkoren för ett undantag från reglerna om stora exponeringar i enlighet med bilagan till den här riktlinjen. En sådan tillämpning bör säkerställa att betydande och mindre betydande institut som hör till samma nätverk behandlas på ett konsekvent sätt. Det alternativ som framgår av artikel 400.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och beskrivs i denna riktlinje bör endast tillämpas om den relevanta medlemsstaten inte tillämpar det alternativ som framgår av artikel 493.3 i förordning (EU) nr 575/2013.”

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/57

Rättelse av Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/2249 av den 3 november 2016 om den rättsliga ramen för redovisning och finansiell rapportering inom Europeiska centralbankssystemet (ECB/2016/34)

( Europeiska unionens officiella tidning L 347 av den 20 december 2016 )

Sidan 43, artikel 13.2

I stället för:

”2. Med undantag från vad som sägs i artiklarna 3 b, 9.4, 15.1 och 17.2 får syntetiska instrument värderas enligt nedanstående alternativa tillvägagångssätt:”

ska det stå:

”2. Med undantag från vad som sägs i artiklarna 3.2, 9.4, 15.1 och 17.2 får syntetiska instrument värderas enligt nedanstående alternativa tillvägagångssätt:”

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/57

Rättelse av Europeiska centralbankens beslut (EU) 2017/2081 av den 10 oktober 2017 om ändring av beslut ECB/2007/7 om villkoren för Target2-ECB (ECB/2017/30)

( Europeiska unionens officiella tidning L 295 av den 14 november 2017 )

Sidan 89, artikel 1

I stället för:

”1. Följande artikel 3a ska läggas till:”

ska det stå:

”Beslut ECB/2007/7 ska ändras på följande sätt:

1.	Följande artikel 3a ska läggas till:”

2.3.2018

Europeiska unionens officiella tidning

L 60/57

Rättelse till kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/2379 av den 18 december 2017 om erkännande av Kanadas rapport inklusive typiska växthusgasutsläpp från odling av jordbruksråvaror i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG

( Europeiska unionens officiella tidning L 337 av den 19 december 2017 )

Sidan 87, underrubriken i den sista kolumnen i tabellen i bilagan

I stället för:

”(kg CO2eq/MJ FAME)”

ska det stå:

”g CO2eq/MJ FAME”.

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 60

Svensk utgåva	Lagstiftning	61 årgången 2 mars 2018

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/306 av den 18 december 2017 om specifikationer för genomförandet av landningsskyldigheten för torsk och rödspätta inom fiskena i Östersjön	1
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/307 av den 28 februari 2018 om utvidgning av de särskilda garantierna beträffande Salmonella spp. i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 till att omfatta kött från slaktkycklingar (Gallus gallus) avsett för Danmark ( 1 )	5
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/308 av den 1 mars 2018 om fastställande av tekniska genomförandestandarder för Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller format, mallar och definitioner för resolutionsmyndigheters identifiering och överföring av information till Europeiska bankmyndigheten om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder ( 1 )	7
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/309 av den 1 mars 2018 om att inte förnya godkännandet av det verksamma ämnet propineb i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ( 1 )	16
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/310 av den 1 mars 2018 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 2 mars 2018	19
		BESLUT
	*	Rådets beslut (EU) 2018/311 av den 27 februari 2018 om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i den gemensamma kommitté som inrättats enligt avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om förenklat utfärdande av viseringar, med avseende på antagandet av gemensamma riktlinjer för genomförandet av det avtalet	23
	*	Rådets beslut (EU) 2018/312 av den 27 februari 2018 om utnämning av en ledamot i Regionkommittén på förslag av Konungariket Spanien	39
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/313 av den 28 februari 2018 om ändring av beslut 2009/821/EG vad gäller förteckningarna över gränskontrollstationer och veterinärenheter i Traces [delgivet med nr C(2018) 1149] ( 1 )	40
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/314 av den 1 mars 2018 om ändring av genomförandebeslut (EU) 2017/247 om skyddsåtgärder i samband med utbrott av högpatogen aviär influensa i vissa medlemsstater [delgivet med nr C(2018) 1401] ( 1 )	44
		REKOMMENDATIONER
	*	Rekommendation nr 1/2017 av samarbetsrådet EU–Armenien av den 20 november 2017 för prioriteringarna för partnerskapet EU–Armenien [2018/315]	51

	Rättelser
*	Rättelse av Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2017/697 av den 4 april 2017 om de alternativ och handlingsutrymmen som nationella behöriga myndigheter ges genom unionsrätten avseende mindre betydande institut (ECB/2017/9) ( EUT L 101, 13.4.2017 )	56
*	Rättelse av Europeiska centralbankens riktlinje (EU) 2016/2249 av den 3 november 2016 om den rättsliga ramen för redovisning och finansiell rapportering inom Europeiska centralbankssystemet (ECB/2016/34) ( EUT L 347, 20.12.2016 )	57
*	Rättelse av Europeiska centralbankens beslut (EU) 2017/2081 av den 10 oktober 2017 om ändring av beslut ECB/2007/7 om villkoren för Target2-ECB (ECB/2017/30) ( EUT L 295, 14.11.2017 )	57
*	Rättelse till kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/2379 av den 18 december 2017 om erkännande av Kanadas rapport inklusive typiska växthusgasutsläpp från odling av jordbruksråvaror i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG ( EUT L 337, 19.12.2017 )	57