”Använd ALDRIG en bakåtvänd barnstol i ett säte som skyddas av en AKTIV KROCKKUDDE framför sätet: BARNET kan DÖDAS eller SKADAS ALLVARLIGT”.

BILAGA 1

BILAGA 2

GODKÄNNANDEMÄRKENAS UTFORMNING

MALL A

(Se punkt 4.4 i dessa föreskrifter)

Ovanstående godkännandemärke fäst på ett fordon visar att fordonstypen i fråga har godkänts i Nederländerna (E4) med avseende på skydd av förare och passagerare vid en frontalkollision enligt föreskrifter nr 94 med godkännandenummer 031424. Godkännandenumret anger att godkännandet beviljats i enlighet med kraven i föreskrifter nr 94 i deras lydelse enligt ändringsserie 03.

MALL B

(Se punkt 4.5 i dessa föreskrifter)

Ovanstående godkännandemärke fäst på ett fordon visar att fordonstypen i fråga har godkänts i Nederländerna (E4) enligt föreskrifter nr 94 och 11 (1). De två första siffrorna i godkännandenumren anger att ändringsserie 03 ingick i föreskrifter nr 94 och att ändringsserie 03 ingick i föreskrifter nr 11 när respektive godkännande beviljades.

(1)  Det senare numret ges endast som exempel.

BILAGA 3

PROVNINGSFÖRFARANDE

1.   UPPSTÄLLNING OCH FÖRBEREDELSE AV FORDON

1.1   Provningsplats

Provningsområdet ska vara tillräckligt stort för att ge plats åt framkörningsbana, barriär och de tekniska installationer som krävs för provningen. Den sista delen av banan, minst 5 m före barriären, ska vara horisontell, plan och jämn.

1.2   Barriär

Barriärens framsida ska bestå av en deformerbar konstruktion enligt definitionen i bilaga 9 till dessa föreskrifter. Den deformerbara konstruktionens framsida ska vara vinkelrät ± 1° mot provfordonets färdriktning. Barriären ska vara förtöjd i en vikt på minst 7 × 104 kg med framsidan vertikal ± 1°. Vikten ska vara förankrad i marken eller placerad på marken, vid behov med ytterligare spärranordningar för att begränsa dess rörelser.

1.3   Barriärens riktning

Barriärens riktning ska vara sådan att fordonets första beröring med barriären uppkommer på styrkolonnens sida. Om valet står mellan att genomföra provningen med ett högerstyrt eller vänsterstyrt fordon ska provningen genomföras med det minst gynnsamma av de båda alternativen, vilket avgörs av den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

1.3.1   Fordonets justering mot barriären

Fordonet ska överlappa barriären med 40 % ± 20 mm.

1.4   Fordonets tillstånd

1.4.1   Allmänna specifikationer

Provfordonet ska vara representativt för serieproduktionen, utrustat med all normal standardutrustning och befinna sig i normalt körtillstånd. Vissa komponenter får ersättas med motsvarande vikter om det är uppenbart att ersättningen inte får någon märkbar effekt på mätresultaten enligt punkt 6.

Efter överenskommelse mellan tillverkaren och den tekniska tjänsten ska det vara tillåtet att ändra bränslesystemet, så att en lämplig mängd bränsle kan användas för att driva motorn eller systemet för omvandling av elektrisk energi.

1.4.2   Fordonsvikt

1.4.2.1   Vikten hos det fordon som genomgår provningen ska vara den olastade basvikten.

1.4.2.2   Bränsletanken ska vara fylld med vatten upp till den vikt som enligt tillverkaren motsvarar 90 % av vikten hos en full bränslemängd med en tolerans av ± 1 %.

Detta krav gäller inte bränsletankar för vätgas.

1.4.2.3   Alla andra system (bromsar, kylsystem osv.) får vara tomma, men i så fall ska vätskevikten nogsamt kompenseras.

1.4.2.4   Om mätutrustningens vikt ombord på fordonet överstiger de 25 kg som tillåts, får den kompenseras med minskningar som inte har någon märkbar effekt på mätresultaten enligt punkt 6.

1.4.2.5   Mätutrustningens vikt får inte ändra referensbelastningen på någon axel med mer än 5 % och ingen ändring får överstiga 20 kg.

1.4.2.6   Den fordonsvikt som blir resultatet av bestämmelserna i punkt 1.4.2.1 ska anges i rapporten.

1.4.3   Justeringar i passagerarutrymmet

1.4.3.1   Rattens läge

Om ratten är justerbar ska den vara inställd i det normalläge som anges av tillverkaren eller, om tillverkaren inte angett någon särskild rekommendation, mitt emellan justeringsområdets yttre gränser. Vid slutet av den drivna delen av provsträckan ska ratten lämnas fri med rattekrarna i det läge som enligt tillverkaren motsvarar fordonets körning rakt fram.

1.4.3.2   Rutor

Öppningsbara rutor på fordonet ska vara stängda. För provmätningarnas skull och efter samråd med tillverkaren får rutorna öppnas, förutsatt att öppningshandtagens lägen motsvarar det stängda läget.

1.4.3.3   Växelspak

Växelspaken ska vara i neutralt läge. Om fordonet drivs med sin egen motor ska växeln anges av tillverkaren.

1.4.3.4   Pedaler

Pedalerna ska vara i normala vilolägen. Om de är justerbara ska de läggas i sitt mellanläge om inget annat läge anges av tillverkaren.

1.4.3.5   Dörrar

Dörrarna ska vara stängda men inte låsta.

1.4.3.5.1   För fordon med automatiskt aktiverade dörrlåsningssystem ska systemet aktiveras när framdrivningen av fordonet börjar så att dörrarna låses automatiskt före islagsögonblicket. Tillverkaren kan välja att dörrarna ska låsas manuellt innan framdrivningen av fordonet börjar.

1.4.3.5.2   När det gäller fordon med ett automatiskt aktiverat dörrlåsningssystem som monterats på valfri basis och/eller som kan avaktiveras av föraren, ska en av följande två metoder användas, efter tillverkarens val:

1.4.3.6   Taklucka

Om det finns taklucka eller avtagbart tak ska det vara stängt och sitta på plats. För provmätningarnas skull och efter samråd med tillverkaren får takluckan vara öppen.

1.4.3.7   Solskydd

Solskydden ska vara i hopfällt läge.

1.4.3.8   Backspegel

Den invändiga backspegeln ska vara i normalt användningsläge.

1.4.3.9   Armstöd

Om armstöden fram och bak är justerbara ska de vara i det lägsta läget, om detta inte hindras av provdockornas placering i fordonet.

1.4.3.10   Huvudstöd

Huvudstöd som är justerbara i höjdled ska befinna sig i ett lämpligt läge som angetts av tillverkaren. Om tillverkaren inte angett någon särskild rekommendation ska huvudstöden vara i det översta läget.

1.4.3.11   Säten

1.4.3.11.1   Framsätenas läge

Säten som är justerbara i längsgående riktning ska placeras så att deras H-punkt, som avgörs genom det förfarande som avses i bilaga 6, befinner sig i justeringsområdets mittläge eller i dess närmaste låsningsläge och i det höjdläge som definieras av tillverkaren (om höjdjusteringen är oberoende). För bänksäten ska referensen vara förarplatsens H-punkt.

1.4.3.11.2   Läge för ryggstöd fram

Justerbara ryggstöd ska justeras så att lutningen av provdockans kropp är så nära som möjligt den lutning som tillverkaren rekommenderar för normal användning eller, om tillverkaren inte angett någon särskild rekommendation, 25° bakåt från lodlinjen.

1.4.3.11.3   Baksäten

Om baksätena eller de bakre bänksätena är justerbara ska de placeras i sina bakersta lägen.

1.4.4   Inställning av elektrisk framdrivning

1.4.4.1   Det uppladdningsbara elenergilagringssystemet får befinna sig i vilket laddningstillstånd som helst som enligt tillverkarens rekommendationer möjliggör normal drift av framdrivningen.

1.4.4.2   Den elektriska framdrivningen ska vara spänningsförande, oavsett om de ursprungliga elenergikällorna (t.ex. motor-generator, uppladdningsbart elenergilagringssystem eller system för omvandling av elektrisk energi) är inkopplade eller inte, men följande ska gälla:

2.   PROVDOCKOR

2.1   Framsäten

2.1.1   En provdocka som motsvarar specifikationerna för en Hybrid III-provdocka för en man i den 50:e percentilen (1), som har vrister i 45° och uppfyller specifikationerna för justering, ska placeras i alla främre yttersäten i enlighet med villkoren i bilaga 5. Provdockans vrist ska certifieras i enlighet med förfarandena i bilaga 10.

2.1.2   Fordonet kommer att provas med fasthållningsanordningar som tillhandahålls av tillverkaren.

3.   FORDONETS FRAMDRIVNING OCH KURS

3.1   Fordonet ska drivas antingen med sin egen motor eller med någon annan framdrivningsanordning.

3.2   I islagsögonblicket får fordonet inte längre påverkas av någon ytterligare styr- eller framdrivningsanordning.

3.3   Fordonets kurs ska vara sådan att den uppfyller kraven i punkterna 1.2 och 1.3.1.

4.   PROVNINGSHASTIGHET

I islagsögonblicket ska fordonets hastighet vara 56 – 0/+ 1 km/tim. Om provningen genomförs med en högre islagshastighet och fordonet uppfyller kraven ska provningen emellertid anses som tillfredsställande.

5.   MÄTNINGAR SOM SKA GÖRAS PÅ PROVDOCKAN I FRAMSÄTEN

5.1   Alla de mätningar som är nödvändiga för att kontrollera prestandakriterierna ska genomföras med mätsystem som motsvarar specifikationerna i bilaga 8.

5.2   De olika parametrarna ska registreras genom oberoende datakanaler med följande kanalfrekvensklasser:

5.2.1   Mätningar på provdockans huvud

Accelerationen a med avseende på tyngdpunkten beräknas från accelerationens treaxiala komponenter som mäts med en kanalfrekvensklass på 1 000.

5.2.2   Mätningar på provdockans nacke

5.2.2.1   Den axiala spännkraften och den främre/bakre skjuvkraften i skärningspunkten mellan huvud och nacke mäts med en kanalfrekvensklass på 1 000.

5.2.2.2   Böjmomentet kring en tväraxel i skärningspunkten mellan huvud och nacke mäts med en kanalfrekvensklass på 600.

5.2.3   Mätningar på provdockans bröstkorg

Bröstets böjning mellan bröstbenet och ryggraden mäts med en kanalfrekvensklass på 180.

5.2.4   Mätningar på provdockans lårben och skenben

5.2.4.1   Den axiala kompressionskraften och böjmomenten mäts med en kanalfrekvensklass på 600.

5.2.4.2   Skenbenets förskjutning i förhållande till lårbenet mäts vid knäleden med en kanalfrekvensklass på 180.

6.   MÄTNINGAR SOM SKA GÖRAS PÅ FORDONET

6.1   För att möjliggöra att den förenklade provning som beskrivs i bilaga 7 genomförs, ska tiden för konstruktionens retardation fastställas på grundval av värdet hos de längsgående accelerationsmätarna vid botten av B-pelaren på den islagna sidan av fordonet med en kanalfrekvensklass på 180 med hjälp av en datakanal som motsvarar kraven i bilaga 8.

6.2   Den tid för hastigheten som ska användas vid det provningsförfarande som beskrivs i bilaga 7 ska erhållas från den längsgående accelerationsmätaren vid B-pelaren på den islagna sidan.

(1)  De tekniska specifikationer och detaljerade skisser av Hybrid III som motsvarar de principiella måtten för en man i den 50:e percentilen i Förenta staterna, och specifikationerna för dess justering för denna provning, är deponerade hos Förenta nationernas generalsekreterare och kan konsulteras på begäran hos sekretariatet för FN:s ekonomiska kommission för Europa, Palais des Nations, Genève, Schweiz.

BILAGA 4

PRESTANDAKRITERIER FÖR HUVUDET (HPC) OCH FÖR HUVUDACCELERATION I 3 MS

1.   PRESTANDAKRITERIUM FÖR HUVUDET (HPC36)

1.1   Prestandakriteriet för huvudet (HPC36) anses vara uppfyllt när det inte förekommer någon beröring mellan huvudet och någon fordonskomponent under provningen.

1.2   Om det under provningen uppstår kontakt mellan huvudet och någon fordonskomponent ska HPC beräknas på grundval av accelerationen a, som uppmäts i enlighet med punkt 5.2.1 i bilaga 3, enligt formeln

där

1.3   Det värde för den resulterande accelerationen av huvudet vid frontalkollision som överstiger 3 ms kumulativt beräknas från den resulterande acceleration av huvudet som uppmätts enligt punkt 5.2.1 i bilaga 3.

2.   NACKSKADEKRITERIER

2.1   Dessa kriterier bestäms av den axiala tryckkraften, den axiala spännkraften och de främre/bakre skjuvkrafterna i huvudets och nackens skärningspunkt, uttryckta i kN och uppmätta enligt punkt 5.2.2 i bilaga 3, och genom krafternas varaktighet uttryckt i ms.

2.2   Nackens böjmomentskriterium bestäms av böjmomentet, uttryckt i Nm, kring en tväraxel vid huvudets och nackens skärningspunkt och uppmäts i enlighet med punkt 5.2.2 i bilaga 3.

2.3   Nackens flexionsböjmoment, uttryckt i Nm, ska registreras.

3.   BRÖSTKORGENS KOMPRESSIONSKRITERIUM OCH VISKÖSA KRITERIUM (V * C)

3.1   Bröstkorgens kompressionskriterium bestäms av det absoluta värdet av bröstkorgens deformation, uttryckt i mm och uppmätt enligt punkt 5.2.3 i bilaga 3.

3.2   Det viskösa kriteriet (V * C) beräknas som momentanprodukten av kompressionen och bröstbenets böjningshastighet, uppmätt enligt punkt 6 i denna bilaga och även punkt 5.2.3 i bilaga 3.

4.   LÅRBENETS KRAFTKRITERIUM

4.1   Detta kriterium bestäms av den tryckbelastning, uttryckt i kN, som överförs axialt i varje lårben på provdockan och som uppmäts enligt punkt 5.2.4 i bilaga 3, och av tryckbelastningens varaktighet, uttryckt i ms.

5.   SKENBENETS KOMPRESSIONSKRAFTKRITERIUM OCH SKENBENETS INDEX

5.1   Skenbenets kompressionskraftkriterium bestäms av den tryckbelastning (Fz), uttryckt i kN, som överförs axialt i varje skenben på provdockan och som uppmäts enligt punkt 5.2.4 i bilaga 3.

5.2   Skenbenets index beräknas på grundval av de böjmoment (Mx och My) som uppmäts enligt punkt 5.1 med följande formel:

där

MX	=	böjmomentet kring x-axeln,
MY	=	böjmomentet kring y-axeln,
(MC)R	=	kritiskt böjmoment som ska sättas till 225 Nm,
FZ	=	axial tryckbelastning i z-riktningen,
(FC)Z	=	kritisk tryckbelastning i z-riktningen som ska sättas till 35,9 kN och

Indexet för skenbenet ska beräknas högst upp och längst ned på varje skenben. Fz får dock mätas på ettdera stället. Det värde som erhålls används för beräkningar av index för övre och nedre delen av skenbenet. Momenten Mx och My mäts båda separat på båda ställena.

6.   FÖRFARANDE FÖR BERÄKNING AV VISKÖSA KRITERIER (V * C) FÖR HYBRID III-PROVDOCKA

6.1   Det viskösa kriteriet beräknas som den momentana produkten av kompressionen och bröstbenets böjningshastighet. Båda erhålls genom mätning av bröstbenets böjning.

6.2   Bröstbenets böjningssignal filtreras en gång med kanalfrekvensklass 180. Kompressionen vid tidpunkten t beräknas ur den filtrerade signalen enligt följande:

Bröstbenets böjningshastighet vid tidpunkten t beräknas ur den filtrerade böjningen enligt följande:

där D(t) är böjningen vid tidpunkten t i meter och ∂t är tidsintervallet i sekunder mellan mätningarna. Det högsta värdet av ∂t ska vara 1,25 × 10– 4 s. Detta beräkningsförfarande visas i diagrammet nedan.

BILAGA 5

PLACERING OCH INSTALLATION AV PROVDOCKOR OCH JUSTERING AV FASTHÅLLNINGSANORDNINGAR

1.   PROVDOCKORNAS PLACERING

1.1   Separata säten

Provdockornas mittplan ska sammanfalla med sätets vertikala mittplan.

1.2   Bänksäten fram

1.2.1   Förare

Provdockans mittplan ska ligga i det vertikala plan som går genom rattens centrum och parallellt med fordonets längsgående mittplan. Om sittplatsen bestäms av bänkens form ska detta säte anses vara ett separat säte.

1.2.2   Yttre passagerare

Provdockans mittplan ska vara symmetriskt med förarprovdockans mittplan i förhållande till fordonets längsgående mittplan. Om sittplatsen bestäms av bänkens form ska detta säte anses vara ett separat säte.

1.3   Bänksäte för passagerare fram (förutom förare)

Provdockans mittplan ska sammanfalla med de mittplan för sätenas lägen som definieras av tillverkaren.

2.   INSTALLATION AV PROVDOCKOR

2.1   Huvud

Huvudets tvärgående instrumentplattform ska vara horisontell inom 2,5°. För att ställa in nivån på provdockans huvud i fordon med upprätta säten med icke-justerbara ryggstöd ska följande utföras i nämnd ordning: Justera först H-punktens läge inom de gränser som anges i punkt 2.4.3.1 för att ställa in nivån på provdockehuvudets tvärgående instrumentplattform. Om huvudets tvärgående instrumentplattform fortfarande inte är i vågrät ska bäckenets vinkel på provdockan justeras inom de gränser som anges i punkt 2.4.3.2. Om huvudets tvärgående instrumentplattform fortfarande inte är vågrät ska nackens fästen på provdockan justeras så mycket som behövs för att säkerställa att huvudets tvärgående instrumentplattform är horisontell inom 2,5°.

2.2   Armar

2.2.1   Förarens överarmar ska gränsa till kroppen med mittlinjerna så nära ett vertikalt plan som möjligt.

2.2.2   Passagerarens överarmar ska beröra ryggstödet och kroppens sidor.

2.3   Händer

2.3.1   Förarprovdockans handflator ska beröra den yttre delen av rattkransen vid dess horisontella mittlinje. Tummarna ska vara placerade över rattkransen och lätt fasttejpade mot den, så att om provdockans hand trycks uppåt med en kraft som inte understiger 9 N och inte överstiger 22 N ska tejpen frigöra handen från rattkransen.

2.3.2   Passagerarprovdockans handflator ska beröra utsidan av låren. Lillfingret ska beröra sätesdynan.

2.4   Bål

2.4.1   I fordon utrustade med bänksäten ska förar- och passagerarprovdockornas överkroppar vila mot ryggstödet. Förarprovdockans mittsagittalplan ska vara vertikalt och parallellt med fordonets längsgående mittlinje och passera genom rattkransens centrum. Passagerarprovdockans mittsagittalplan ska vara vertikalt och parallellt med fordonets längsgående mittlinje och ha samma avstånd till fordonets längsgående mittlinje som förarprovdockans mittsagittalplan.

2.4.2   I fordon utrustade med separata säten ska förar- och passagerarprovdockornas överkroppar vila mot ryggstödet. Dessa provdockors mittsagittalplan ska vara lodräta och sammanfalla med sätets längsgående mittlinje.

2.4.3   Underkropp

2.4.3.1   H-punkt

Förar- och passagerarprovdockornas H-punkt ska sammanfalla inom 13 mm i den vertikala dimensionen och 13 mm i den horisontella dimensionen i en punkt 6 mm under läget för den H-punkt som bestämts med det förfarande som beskrivs i bilaga 6, förutom att längden på underbenets och lårets segment i H-punktsmaskinen ska justeras till 414 och 401 mm i stället för 417 respektive 432 mm.

2.4.3.2   Bäckenets vinkel

Såsom bestämts med användning av det mätinstrument för bäckenets vinkel (som överensstämmer med GM ritning 78051–532, införlivad genom hänvisning i del 572) som förts in i H-punktens mäthål på provdockan, ska den vinkel som uppmäts från den horisontella linjen på den 76,2 mm släta ytan på mätinstrumentet vara 22,5 ± 2,5°.

2.5   Ben

De övre delarna av förar- och passagerarprovdockornas ben ska vila mot sätesdynan i den utsträckning som fötternas placering tillåter det. Inledningsavståndet mellan knäledernas ytflänsar ska vara 270 ± 10 mm. I görligaste mån ska förarprovdockans vänstra ben och passagerarprovdockans båda ben vara i vertikala längsgående plan. I görligaste mån ska förarprovdockans högra ben vara i ett vertikalt plan. Slutjusteringar är tillåtna när det gäller att placera fötterna i passagerarutrymmenas olika konfigurationer i enlighet med punkt 2.6.

2.6   Fötter

2.6.1   Förarprovdockans högra fot ska vila på den oaktiverade gaspedalen med hälens bakersta punkt mot golvytan i pedalplanet. Om foten inte kan placeras på gaspedalen ska den placeras vinkelrätt mot skenbenet och så långt fram som möjligt i riktning längs med pedalens mittlinje med hälens bakersta punkt vilande mot golvytan. Den vänstra fotens häl ska placeras så långt fram som möjligt och ska vila på fotrummet. Vänster fot ska placeras så plant som möjligt på det främre fotrummet. Den vänstra fotens längsgående mittlinje ska placeras så parallellt som möjligt med fordonets längsgående mittlinje. För fordon som är utrustade med ett fotstöd ska det på tillverkarens begäran gå att placera vänster fot på fotstödet. I detta fall definieras vänsterfotens placering av fotstödet.

2.6.2   Båda fötternas hälar på passagerarprovdockan ska placeras så långt fram som möjligt och ska vila på fotrummet. Båda fötterna ska placeras så plant som möjligt på det främre fotrummet. Fötternas längsgående mittlinje ska placeras så parallellt som möjligt med fordonets längsgående mittlinje.

2.7   De installerade mätinstrumenten får inte på något sätt påverka provdockans rörelse under kollisionen.

2.8   Provdockornas och mätanordningarnas temperatur ska stabiliseras före provningen och i görligaste mån hållas mellan 19 och 22,2 °C.

2.9   Provdockornas kläder

2.9.1   De instrumentförsedda provdockorna ska vara klädda i åtsittande bomullstrikåer med korta ärmar och byxor med ben som når till halva vaden såsom specificerats i FMVSS 208, ritningarna 78051-292 och 293 eller deras motsvarighet.

2.9.2   En sko i storlek 11XW, som motsvarar konfigurationens storlek och sul- och klacktjocklek enligt specifikationerna i Förenta staternas militära standard MIL S 13192, revision P, och med vikten 0,57 ± 0,1 kg, ska placeras och fastgöras på varje fot på provdockorna.

3.   JUSTERING AV FASTHÅLLNINGSANORDNING

Provdockans överdrag ska monteras i ett lämpligt läge, så att skruvhålet för det nedre nackfästet och anfångningshålet för provdockans överdrag är i samma läge. När provdockan befinner sig i det bestämda läget i sätet, enligt kraven i punkterna 2.1–2.6 och 3.1–3.6, ska bältet placeras runt provdockan och spärren fästas. Avlägsna all slakhet ur midjebältet. Dra ut överkroppsbältet ur upprullningen horisontellt i ett läge vid mitten av provdockan och låt det därefter rulla in. Upprepa detta förfarande fyra gånger. Axelbältet bör löpa så att det inte kan halka av axeln och det får inte vidröra nacken. För en Hybrid III-provdocka för en man i den 50:e percentilen ska säkerhetsbältet löpa så att hålet i provdockans bröstkorgshölje inte döljs helt av säkerhetsbältet. Tillför en spännkraft på 9–18 N på midjebältet. Om bältessystemet är utrustat med en spänningslindrande anordning ska överkroppsbältet ges den största slakhet som tillverkaren i fordonets instruktionsbok rekommenderar för normal användning. Om bältessystemet inte är utrustat med en spänningslindrande anordning ska bandöverskottet i axelbältet rullas tillbaka genom upprullningens egen kraft.

Om säkerhetsbältets och bältesförankringarnas placering gör att bältet inte ligger så som anges ovan får bältet justeras manuellt och hållas fast med tejp.

BILAGA 6

Förfarande för att bestämma H-punkten och den faktiska bålvinkeln för sittplatser i motorfordon  (1)

(1)  Förfarandet beskrivs i bilaga 1 till den konsoliderade resolutionen om fordonskonstruktion (R.E.3) (dokument ECE/TRANS/WP.29/78/Rev.2). www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29resolutions.html

BILAGA 7

PROVNINGSFÖRFARANDE MED VAGN

1.   INSTALLATION OCH FÖRFARANDE FÖR PROVNING

1.1   Vagn

Vagnen ska vara konstruerad på ett sådant sätt att inga permanenta deformationer uppstår vid provningen. Den ska ledas så att avböjningsvinkeln vid kollisionstillfället inte överstiger 5° i vertikalplanet och 2° i horisontalplanet.

1.2   Konstruktionens tillstånd

1.2.1   Allmänt

Den konstruktion som provas ska vara representativ för serieproduktionen av de fordon som berörs. Vissa komponenter får ersättas eller avlägsnas där det är uppenbart att detta inte påverkar provningsresultaten.

1.2.2   Justeringar

Justeringar ska överensstämma med dem som avses i punkt 1.4.3 i bilaga 3 till dessa föreskrifter, med beaktande av det som fastslås i punkt 1.2.1.

1.3   Fastsättning av konstruktionen

1.3.1   Konstruktionen ska vara ordentligt fastgjord vid vagnen, så att ingen relativ förskjutning inträffar under provningen.

1.3.2   Den metod som används för att göra fast konstruktionen vid vagnen får inte medföra förstärkningar av sätesförankringar eller fasthållningsanordningar och inte heller förorsaka några onormala deformationer av konstruktionen.

1.3.3   Den fastsättningsanordning som rekommenderas är den där konstruktionen vilar på stöd placerade ungefär vid hjulens axlar eller, om möjligt, där konstruktionen är säkrad till vagnen med upphängningssystemets fästen.

1.3.4   Vinkeln mellan fordonets längsgående axel och vagnens riktningsrörelse ska vara 0 ± 2°.

1.4   Provdockor

Provdockorna och deras lägen ska överensstämma med specifikationerna i punkt 2 i bilaga 3.

1.5   Mätutrustning

1.5.1   Konstruktionens retardation

Läget för de givare som mäter konstruktionens retardation under kollisionen ska vara parallellt med vagnens längsgående axel enligt specifikationerna i bilaga 8 (kanalfrekvensklass 180).

1.5.2   Mätningar som ska göras på provdockorna

Alla mätningar som krävs för att kontrollera de förtecknade kriterierna anges i punkt 5 i bilaga 3.

1.6   Konstruktionens retardationskurva

Konstruktionens retardationskurva vid kollisionstillfället ska vara sådan att den kurva för hastighetsvariation i förhållande till tid som erhålls genom integration inte vid någon punkt avviker med mer än ± 1 m/s från referenskurvan för hastighetsvariation i förhållande till tid för fordonet i fråga enligt definitionen i tillägget till denna bilaga. En förskjutning med avseende på referenskurvans tidsaxel får användas för att uppnå konstruktionshastigheten inne i korridoren.

1.7   Referenskurva ΔV = f(t) för det fordon som avses

Denna referenskurva erhålls genom integration av retardationskurvan för det berörda fordonet som uppmätts i den frontalkollisionsprovning mot en barriär som föreskrivs i punkt 6 i bilaga 3 till dessa föreskrifter.

1.8   Likvärdig metod

Provningen får utföras med någon annan metod än retardation av en vagn, förutsatt att en sådan metod uppfyller de krav som gäller det intervall för hastighetsvariation som beskrivs i punkt 1.6.

TILLÄGG

EKVIVALENSKURVA – TOLERANSBAND FÖR KURVAN ΔV = f(t)

Text av bilden

HASTIGHETSVARIATION (ΔV)

TID (t)

+ 1 m/s

Referenskurva

fordon mot barriär

m/s

BILAGA 8

MÄTTEKNIK FÖR MÄTPROVNINGAR: INSTRUMENTERING

1.   DEFINITIONER

1.1   Datakanal

En datakanal består av all instrumentering, från en givare (eller flera givare vars utvärden kombineras på ett särskilt sätt) upp till och inbegripet varje analysförfarande som kan ändra innehållet i frekvenser och omfång.

1.2   Givare

Den första anordningen i en datakanal som används för att omvandla en fysikalisk storhet som ska mätas till en andra storhet (såsom elektrisk spänning) som kan bearbetas i resten av kanalen.

1.3   Kanalomfångsklass: CAC

Beteckningen för en datakanal som uppfyller vissa omfångskriterier som specificeras i denna bilaga. Kanalomfångsklassnumret är numeriskt lika med mätområdets övre gräns.

1.4   Karakteristiska frekvenser FH, FL, FN

Dessa frekvenser definieras i figur 1 i denna bilaga.

1.5   Kanalfrekvensklass: CFC

Kanalfrekvensklassen betecknas med ett tal som anger att kanalfrekvenssvaret ligger inom de gränser som specificeras i figur 1 i denna bilaga. Detta tal och värdet av frekvensen FH i Hz är lika.

1.6   Känslighetskoefficient

Lutningen av den raka linje som representerar den bästa passningen för de kalibreringsvärden som bestäms med minstakvadratmetoden inom kanalomfångsklassen.

1.7   En datakanals kalibreringsfaktor

Medelvärdet av de känslighetskoefficienter som beräknats över frekvenser som är jämnt fördelade på en logaritmisk skala mellan FL och

1.8   Linearitetsfel

Kvoten i procent av den största skillnaden mellan kalibreringsvärdet och det motsvarande värde som avläses på den raka linje som i punkt 1.6 definieras vid kanalomfångsklassens övre gräns.

1.9   Tvärkänslighet

Kvoten av utsignalen genom insignalen när en stimulation läggs på den givare som är vinkelrät mot mätaxeln. Den uttrycks i procent av känsligheten längs med mätaxeln.

1.10   Faslöptid

En datakanals faslöptid är lika med fasfördröjningen (i radianer) av en sinusformad signal dividerad med signalens vinkelfrekvens (i radianer/sekund).

1.11   Miljö

Samtliga yttre förhållanden och inverkningar för vilka datakanalen under ett givet ögonblick är föremål.

2.   PRESTANDAKRAV

2.1   Linearitetsfel

Linearitetsfelets absoluta värde för en datakanal vid någon frekvens i kanalfrekvensklassen ska vara lika med eller mindre än 2,5 % av kanalomfångsklassvärdet över hela mätområdet.

2.2   Omfång mot frekvens

En datakanals frekvenssvar ska ligga inom de begräsningskurvor som ges i figur 1 i denna bilaga. Linjen för noll dB bestäms av kalibreringsfaktorn.

2.3   Faslöptid

Faslöptiden mellan in- och utsignalerna för en datakanal ska fastställas och får inte variera med mer än 0,1 FH s mellan 0,03 FH och FH.

2.4   Tid

2.4.1   Tidssvep

Ett tidssvep ska registreras och ska visa åtminstone 1/100 s med en noggrannhet på 1 %.

2.4.2   Relativ tidsfördröjning

Den relativa tidsfördröjningen mellan signalen i två eller flera datakanaler, oavsett deras frekvensklass, får inte överstiga 1 ms bortsett från fördröjning orsakad av fasförändring.

Två eller flera datakanaler i vilka signalerna är kombinerade ska ha samma frekvensklass och får inte ha en relativ tidsfördröjning som är större än 1/10 FH s.

Detta krav gäller såväl analoga signaler som synkroniseringspulser och digitala signaler.

2.5   Givares tvärkänslighet

Givarens tvärkänslighet ska vara mindre än 5 % i alla riktningar.

2.6   Kalibrering

2.6.1   Allmänt

En datakanal ska kalibreras minst en gång om året mot referensutrustning som kan spåras till kända standarder. De metoder som används för att göra en jämförelse med en referensutrustning får inte införa ett fel som är större än 1 % av kanalomfångsklassen. Användningen av referensutrustningen begränsas till det frekvensområde för vilket den har kalibrerats. En datakanals delsystem kan utvärderas individuellt och resultaten beaktas vid bedömningen av hela datakanalens noggrannhet. Detta kan t.ex. göras med en elektrisk signal av känt omfång som simulerar givarens utsignal, något som medger en kontroll av datakanalens förstärkningsfaktor bortsett från givaren.

2.6.2   Noggrannhet i referensutrustningen för kalibrering

Referensutrustningens noggrannhet ska intygas eller styrkas av en officiell metrologisk tjänst.

2.6.2.1   Statisk kalibrering

2.6.2.1.1   Acceleration

Felen ska vara mindre än ± 1,5 % av kanalens omfångsklass.

2.6.2.1.2   Kraft

Felet ska vara mindre än ± 1 % av kanalens omfångsklass.

2.6.2.1.3   Förskjutning

Felet ska vara mindre än ± 1 % av kanalens omfångsklass.

2.6.2.2   Dynamisk kalibrering

2.6.2.2.1   Acceleration

Referensaccelerationernas fel uttryckt i procent av kanalomfångsklassen ska vara mindre än ± 1,5 % under 400 Hz, mindre än ± 2 % mellan 400 Hz och 900 Hz och mindre än ± 2,5 % över 900 Hz.

2.6.2.3   Tid

Referenstidens relativa fel ska vara mindre än 10– 5.

2.6.3   Känslighetskoefficient och linearitetsfel

Känslighetskoefficienten och linearitetsfelet ska bestämmas genom mätning av datakanalens utsignal mot en känd insignal för olika värden av denna signal. Kalibreringen av datakanalen ska täcka kanalomfångsklassens hela område.

För tvåvägskanaler ska både de positiva och negativa värdena användas.

Om kalibreringsutrustningen inte kan avge den inmatning som krävs på grund av alltför höga värden på den kvantitet som ska mätas ska kalibreringarna utföras inom kalibreringsstandardernas gränsvärden, varefter dessa gränsvärden ska registreras i provningsrapporten.

En hel datakanal ska kalibreras vid en frekvens eller ett frekvensspektrum som har ett signifikant värde mellan FL och

2.6.4   Kalibrering av frekvenssvaret

Svarskurvorna för fas och omfång mot frekvens ska bestämmas genom mätning av datakanalens utsignaler i form av fas och omfång mot en känd insignal med de olika värden för denna signal som varierar mellan FL och 10 gånger kanalfrekvensklassen eller 3 000 Hz, beroende på vilket som är lägst.

2.7   Miljöpåverkan

En regelbunden kontroll ska göras för att kartlägga miljöpåverkan (elektriska eller magnetiska flöden, kabelhastighet osv.). Detta kan t.ex. göras genom att utmatningen från reservkanaler utrustade med givarattrapper registreras. Om betydande utsignaler erhålls ska korrigerande åtgärder vidtas, t.ex. byte av kablar.

2.8   Val och benämning av datakanal

Kanalomfångsklassen och kanalfrekvensklassen definierar en datakanal.

Kanalomfångsklassen ska vara 1, 2 eller 5 upphöjda till tio-potens.

3.   MONTERING AV GIVARE

Givarna ska vara fast förankrade så att deras registreringar påverkas så lite som möjligt av vibrationer. Varje montering med en lägsta resonansfrekvens lika med åtminstone 5 gånger frekvensen FH hos den avsedda datakanalen ska betraktas som giltig. I synnerhet accelerationsgivare ska monteras på ett sådant sätt att den första vinkeln mellan den faktiska mätaxeln och motsvarande axel i referensaxelsystemet inte är större än 5°, såvida det inte görs en analytisk eller experimentell bedömning av monteringens inverkan på insamlade data. När fleraxliga accelerationer vid en punkt ska mätas ska varje accelerationsgivaraxel passera inom 10 mm från denna punkt, och den seismiska tyngdpunkten i varje accelerationsmätare bör ligga inom 30 mm från denna punkt.

4.   DATABEHANDLING

4.1   Filtrering

En filtrering som motsvarar datakanalklassens frekvenser får utföras antingen under registrering eller under databehandling. Före registreringen bör emellertid en analog filtrering på högre nivå än kanalfrekvensklassen göras för att utnyttja åtminstone 50 % av registreringsapparatens dynamiska område och för att minska risken att höga frekvenser mättar registreringsapparaten eller orsakar lågupplösningsfel i den digitala behandlingen.

4.2   Digitalisering

4.2.1   Provtagningsfrekvens

Provtagningsfrekvensen bör vara lika med minst 8 FH. För analog registrering kan provtagningsfrekvensen divideras med hastighetskvoten om registrerings- och avläsningshastigheterna skiljer sig åt.

4.2.2   Omfångsupplösning

De digitala ordens storlek bör vara minst 7 bitar och en paritetsbit.

5.   PRESENTATION AV RESULTATEN

Resultaten bör presenteras på A4-papper (ISO/R 216). Resultat som presenteras i form av diagram bör ha axlar med måttenheter som motsvarar en lämplig multipel av den valda enheten (t.ex. 1, 2, 5, 10, 20 mm). SI-enheter ska användas utom för fordonshastighet där km/tim får användas och för accelerationer orsakade av kollision där g, med g = 9,8 m/s2, får användas.

Figur 1

Frekvenssvarskurva

BILAGA 9

DEFINITION AV DEN DEFORMERBARA BARRIÄREN

1.   KOMPONENT- OCH MATERIALSPECIFIKATIONER

Barriärens mått illustreras i figur 1 i denna bilaga. Måtten hos barriärens individuella komponenter förtecknas separat nedan.

1.1   Huvudsakligt bikakeblock

Mått:

Alla ovannämnda mått ska tillåta en toleransnivå på ± 2,5 mm.

1.2   Stötdämpande element

Mått:

Alla ovannämnda mått ska tillåta en toleransnivå på ± 2,5 mm.

1.3   Bakplatta

Mått

1.4   Pläteringsplatta

Mått

1.5   Platta riktad mot stötdämpningen

Mått

1.6   Bindemedel

Det bindemedel som ska användas genomgående är en tvåkomponentig polyuretan (som Ciba-Geigy XB5090/1 harts med härdaren XB5304, eller likvärdigt).

2.   CERTIFIERING AV BIKAKOR I ALUMINIUM

Ett komplett provningsförfarande för certifiering av bikakor i aluminium ges i NHTSA TP-214D. Följande är en sammanfattning av det förfarande som ska tillämpas på material för den främre kollisionsbarriären, då dessa material har en krosstyrka på 0,342 MPa respektive 1,711 MPa.

2.1   Platserna för stickprov

För att säkerställa enhetlig krosstyrka över hela barriärsidan ska åtta stickprov tas från fyra platser som är jämnt fördelade över bikakeblocket. För att ett block ska klara certifieringen ska sju av dessa åtta stickprov uppfylla de krav på krosstyrka som uppställs i följande avsnitt.

Platserna för stickproven beror på bikakeblockets storlek. Först ska fyra stickprov, vartdera med måtten 300 × 300 × 50 mm, skäras ut ur barriärframsidans material. I figur 2 i denna bilaga visas var på bikakeblocket som dessa snitt ska göras. Vart och ett av dessa större stickprov ska skäras ned till stickprov för certifieringsprovning (150 × 150 × 50 mm). Certifieringen ska grundas på provning av två stickprov från vart och ett av dessa fyra ställen. De andra två ska göras tillgängliga för sökanden på begäran.

2.2   Stickprovens storlek

Stickprov av följande storlek ska användas vid provningen:

Ofullständiga cellers väggar runt stickprovets kant ska justeras på följande sätt:

2.3   Ytmått

Stickprovets längd ska mätas på tre ställen, 12,7 mm från vardera änden och i mitten, samt registreras som L1, L2 och L3 (se figur 3 i denna bilaga). På samma sätt ska bredden mätas och registreras som W1, W2 and W3 (se figur 3 i denna bilaga). Dessa mått ska tas vid tjocklekens mittlinje. Krossytan ska därefter beräknas som

2.4   Krosshastighet och krossavstånd

Stickprovet ska krossas med en hastighet av minst 5,1 mm/min och högst 7,6 mm/min. Det kortaste krossavståndet ska vara 16,5 mm.

2.5   Datainsamling

Data om böjningens avhängighet av kraften ska samlas in i antingen analog eller digital form för varje stickprov som provas. Om data samlas in analogt ska de kunna omvandlas till digital form. Alla digitala data ska samlas in med en hastighet som inte understiger 5 Hz (5 punkter per sekund).

2.6   Bestämning av krosstyrkan

Bortse från alla data före 6,4 mm krossning och efter 16,5 mm krossning. Dela kvarstående data i tre avsnitt eller förskjutningsintervall (n = 1, 2, 3) (se figur 4 i denna bilaga) på följande sätt:

Bestäm medelvärdet för varje avsnitt enligt

; m = 1, 2, 3

där m representerar antalet datapunkter som uppmätts i vart och ett av de tre intervallen. Beräkna krosstyrkan för varje avsnitt på följande sätt:

; n = 1, 2, 3

2.7   Krosstyrkespecifikation för stickprov

För att ett bikakestickprov ska klara denna certifiering ska följande villkor vara uppfyllda:

2.8   Krosstyrkespecifikation för block

Åtta stickprov ska provas från fyra ställen, jämnt fördelade över blocket. För att ett block ska klara certifieringen ska sju av åtta stickprov uppfylla krosstyrkespecifikationen i föregående avsnitt.

3.   BINDNINGSFÖRFARANDE MED BINDEMEDEL

3.1   Omedelbart före bindningen ska ytorna på de aluminiumplattor som ska förbindas rengöras noggrant med ett lämpligt lösningsmedel, t.ex. 1-1-1-trikloretan. Detta ska göras åtminstone två gånger eller så mycket som krävs för att eliminera fett och smutsavlagringar. De rengjorda ytorna ska därefter slipas med ett slippapper av grovleken 120. Metall-/kiselkarbidslippapper ska inte användas. Ytorna ska slipas noggrant och slippapperet ska bytas regelbundet under förfarandet för att undvika tilltäppningar som kan ge poleringseffekter. Efter slipningen ska ytorna på nytt rengöras noggrant enligt ovan. Ytorna ska rengöras sammanlagt åtminstone fyra gånger med lösningsmedel. Allt damm och alla avlagringar som finns kvar efter slipningen ska avlägsnas då de kan inverka menligt på bindningen.

3.2   Bindemedlet ska anbringas på endast en yta med en räfflad gummiroller. Om bikakan ska förbindas med en aluminiumplatta ska bindemedlet endast anbringas på aluminiumplattan.

Som mest ska 0,5 kg/m2 anbringas jämnt fördelat på ytan, vilket ger en maximal skikttjocklek på 0,5 mm.

4.   KONSTRUKTION

4.1   Huvudbikakeblocket ska med bindemedel förbindas med bakplattan så att cellaxlarna blir vinkelräta mot plattan. Pläteringsplattan ska förbindas med bikakeblockets främre yta. Pläteringsplattans övre och undre ytor får inte förbindas med huvudbikakeblocket utan bör placeras nära det. Pläteringsplattan ska med bindemedel förbindas med bakplattan och monteringsflänsarna.

4.2   Det stötdämpande elementet ska med bindemedel förbindas med pläteringsplattans framsida så att cellaxlarna blir vinkelräta mot plattan. Det stötdämpande elementets botten ska vara i plan med pläteringsplattans bottenyta. Den platta som är riktad mot stötdämpningen ska med bindemedel förbindas med det stötdämpande elementets framdel.

4.3   Det stötdämpande elementet ska därefter delas i tre lika stora avsnitt med hjälp av två horisontella skåror. Dessa skåror ska gå genom det stötdämpande avsnittet i hela dess djup och nå ut över stötdämpningen i hela dess bredd. Skårorna ska sågas upp, och deras bredd ska vara bredden på den klinga som används och får inte överstiga 4,0 mm.

4.4   Hål för montering av barriären ska borras i monteringsflänsarna (se figur 5 i denna bilaga). Hålen ska ha en diameter på 9,5 mm. Fem hål ska borras i den övre flänsen på ett avstånd av 40 mm från flänsens övre kant, och fem i bottenflänsen, 40 mm från flänsens bottenkant. Hålen ska vara 100, 300, 500, 700 och 900 mm från vardera kanten av barriären. Alla hål ska borras inom ± 1 mm från de nominella avstånden. Placeringen av dessa hål är endast en rekommendation. Alternativa placeringar får användas om de erbjuder minst den styrka och säkerhet för monteringen som föreskrivs i ovannämnda monteringsspecifikationer.

5.   MONTERING

5.1   Den deformerbara barriären ska fixeras styvt i kanten av en vikt på minst 7 × 104 kg eller i en konstruktion som är ansluten till denna. Anslutningen av barriärens framsida ska vara sådan att fordonet inte kommer i kontakt med någon del av konstruktionen mer än 75 mm från barriärens övre yta (bortsett från den övre flänsen) under något skede av kollisionen (2). Ytans framsida till vilken den deformerbara barriären är ansluten ska vara jämn och kontinuerlig över framsidans höjd och bredd samt vertikal ± 1° och vinkelrät ± 1° mot körbanans axel. Anslutningsytan får inte förskjutas med mer än 10 mm under provningen. Om så krävs ska ytterligare förankringar eller låsanordningar användas för att förhindra förskjutning av betongblocket. Den deformerbara barriärens kant ska ligga i linje med betongblockets kant på ett sätt som är lämpligt för den sida av fordonet som ska provas.

5.2   Den deformerbara barriären ska fixeras i betongblocket med tio skruvar: fem i den övre monteringsflänsen och fem i den nedre. Dessa skruvar ska ha en diameter på minst 8 mm. Klämband av stål ska användas för både de övre och nedre monteringsflänsarna (se figurerna 1 och 5 i denna bilaga). Dessa band ska vara 60 mm höga och 1 000 mm breda och ha en tjocklek på minst 3 mm. Klämbandens kanter ska vara rundfasade för att hindra att barriären slits mot bandet under kollisionen. Bandets kant ska inte placeras mer än 5 mm över den övre barriärmonteringsflänsens nedre kant eller 5 mm under den nedre barriärmonteringsflänsens övre kant. Fem hål med en diameter på 9,5 mm måste borras i båda banden så att de motsvarar hålen i barriärens monteringsflänsar (se punkt 4). Hålen i monteringsbandet och barriärflänsarna får vidgas från 9,5 mm upp till högst 25 mm för att anpassas till skillnader i bakplattors konfigurationer och/eller i dynamometerväggens hålstruktur. Ingen av fastsättningarna får ge efter i kollisionsprovningen. Om den deformerbara barriären monteras på en dynamometervägg bör det observeras att ovannämnda krav på monteringsmått är avsedda som minimikrav. Om en dynamometervägg finns får monteringsbanden förlängas för att passa till högre belägna monteringshål för skruvarna. Om det krävs att banden förlängs bör följaktligen tjockare tunnstål användas, så att barriären inte glider iväg, böjs eller slits sönder vid kollisionen. Om barriären monteras med en alternativ metod bör den vara minst lika säker som den metod som anges i ovanstående punkter.

Figur 1

Deformerbar barriär för frontalkollisionsprovning

Figur 2

Stickprovens läge för certifiering

Figur 3

Bikakeaxlar och uppmätta mått

Figur 4

Krosstyrka och förskjutning

Figur 5

Placering av hål för barriärens montering

(1)  I enlighet med det certifieringsförfarande som beskrivs i punkt 2 i denna bilaga.

(2)  En vikt vars ände är mellan 125 mm och 925 mm hög samt 1 000 mm djup anses uppfylla detta krav.

BILAGA 10

CERTIFIERINGSFÖRFARANDE FÖR PROVDOCKANS UNDERBEN OCH FOT

1.   PROVNING MED ISLAG PÅ FOTENS FRÄMRE DEL

1.1   Syftet med denna provning är att mäta hur Hybrid III-provdockans fot och fotled reagerar på väldefinierade islag från en pendel med hård yta.

1.2   För provningen ska Hybrid III-provdockans kompletta vänstra (86-5001-001) och högra (86-5001-002) underben, försedda med den vänstra (78051–614) och högra (78051-615) foten och fotleden användas, inbegripet knäleden.

Den dynamometriska simulatorn (78051-319 Rev A) ska användas för att fästa knäskålen (79051-16 Rev B) vid provningsfixturen.

1.3   Provningsförfarande

1.3.1   Före provningen ska båda benen konditioneras (soak) i fyra timmar vid en temperatur på 22 ± 3 °C och en relativ luftfuktighet på 40 ± 30 %. Konditioneringstiden omfattar inte den tid som krävs för att uppnå stabila förhållanden.

1.3.2   Rengör hudens islagsyta och pendelns framsida med isopropylalkohol eller motsvarande före provningen. Pudra med talk.

1.3.3   Anbringa pendelns accelerationsmätare så att dess känsliga axel är parallell med stötens riktning vid kontakt med foten.

1.3.4   Fäst benet vid fixturen enligt figur 1 i denna bilaga. Provningsfixturen ska vara fäst stelt så att den inte rör sig under kollisionen. Mittlinjen hos lårbenets dynamometriska simulator (78051-319) ska vara vertikal ± 0,5°. Justera monteringen så att den linje som går genom knäledens bygel och fotledens fästskruv är horisontell ± 3°, med hälen som ska vila på en plan yta bestående av två lager folie (PTFE) med låg friktion. Se till att skenbenets vävnad befinner sig i riktning mot skenbenets knä. Reglera fotleden så att fotens undersida är vertikal och vinkelrät mot islagsriktningen ± 3°, och så att fotens mittsagittalplan är i linje med pendelarmen. Före varje provning ska knäleden ställas in till 1,5 ± 0,5 g. Lossa fotleden så att den är rörlig och spänn sedan fast den endast så mycket som behövs för att foten ska vila stadigt på PTFE-folien.

1.3.5   Den stela pendeln består av en horisontell cylinder med en diameter på 50 ± 2 mm och en pendelstödsarm med en diameter på 19 ± 1 mm (se figur 4 i denna bilaga). Cylindermassan uppgår till 1,25 ± 0,02 kg, vilket inbegriper instrument och varje del av stödarmen i cylindern. Pendelarmen har en massa av 285 ± 5 g. Massan av varje rörlig del av den axel på vilken stödarmen är fäst får inte överstiga 100 g. Avståndet mellan den horisontella mittaxeln på pendelcylindern och rotationsaxeln på hela pendeln ska vara 1 250 ± 1 mm. Islagscylindern är anbringad med en horisontell längdaxel som är vinkelrät mot islagsriktningen. Pendeln ska träffa fotens undersida på ett avstånd av 185 ± 2 mm från basen på hälen som vilar mot den stela horisontella plattformen, så att pendelarmens längsgående mittlinje vid islaget avviker högst 1° från lodlinjen. Pendeln ska styras så att det inte uppstår några märkbara sidleds-, höjdleds- eller rotationsrörelser.

1.3.6   Låt det gå minst 30 min mellan två på varandra följande provningar på samma ben.

1.3.7   Datainsamlingssystemet, inbegripet givare, ska motsvara specifikationerna för en kanalfrekvens på 600 i enlighet med bilaga 8.

1.4   Prestandaspecifikationer

1.4.1   När vardera fotsulan träffas vid 6,7 (± 0,1) m/s i enlighet med punkt 1.3 ska det maximala böjmomentet för skenbenet kring y-axeln (My) vara 120 ± 25 Nm.

2.   PROVNING MED ISLAG PÅ FOTENS BAKRE DEL (UTAN SKO)

2.1   Syftet med denna provning är att mäta hur huden på och inlägget i Hybrid III-provdockans fot reagerar på väldefinierade islag från en pendel med hård yta.

2.2   För provningen ska Hybrid III-provdockans kompletta vänstra (86-5001-001) och högra (86-5001-002) underben, försedda med den vänstra (78051-614) och högra (78051-615) foten och fotleden användas, inbegripet knäleden.

Den dynamometriska simulatorn (78051-319 Rev A) ska användas för att fästa knäskålen (79051-16 Rev B) vid provningsfixturen.

2.3   Provningsförfarande

2.3.1   Före provningen ska båda benen konditioneras (soak) i fyra timmar vid en temperatur på 22 ± 3 °C och en relativ luftfuktighet på 40 ± 30 %. Konditioneringstiden omfattar inte den tid som krävs för att uppnå stabila förhållanden.

2.3.2   Rengör hudens islagsyta och pendelns framsida med isopropylalkohol eller motsvarande före provningen. Pudra med talk. Kontrollera att det inte finns några synliga skador på det stötdämpande inlägget i hälen.

2.3.3   Anbringa pendelns accelerationsmätare så att dess känsliga axel är parallell med pendelns längsgående mittlinje.

2.3.4   Fäst benet vid fixturen enligt figur 2 i denna bilaga. Provningsfixturen ska vara fäst stelt så att den inte rör sig under kollisionen. Mittlinjen hos lårbenets dynamometriska simulator (78051-319) ska vara vertikal ± 0,5°. Justera monteringen så att den linje som går genom knäledens bygel och fotledens fästskruv är horisontell ± 3° med hälen som ska vila på en plan yta bestående av två lager folie (PTFE) med låg friktion. Se till att skenbenets vävnad befinner sig i riktning mot skenbenets knä. Reglera fotleden så att fotens undersida är vertikal och vinkelrät mot islagsriktningen ± 3°, och så att fotens mittsagittalplan är i linje med pendelarmen. Före varje provning ska knäleden ställas in till 1,5 ± 0,5 g. Lossa fotleden så att den är rörlig och spänn sedan fast den endast så mycket som behövs för att foten ska vila stadigt på PTFE-folien.

2.3.5   Den stela pendeln består av en horisontell cylinder med en diameter på 50 ± 2 mm och en pendelstödsarm med en diameter på 19 ± 1 mm (se figur 4 i denna bilaga). Cylindermassan uppgår till 1,25 ± 0,02 kg, vilket inbegriper instrument och varje del av stödarmen i cylindern. Pendelarmen har en massa av 285 ± 5 g. Massan av varje rörlig del av den axel på vilken stödarmen är fäst får inte överstiga 100 g. Avståndet mellan den horisontella mittaxeln på pendelcylindern och rotationsaxeln på hela pendeln ska vara 1 250 ± 1 mm. Islagscylindern är anbringad med en horisontell längdaxel som är vinkelrät mot islagsriktningen. Pendeln ska träffa fotens undersida på ett avstånd av 62 ± 2 mm från basen på hälen som vilar mot den stela horisontella plattformen så att pendelarmens längsgående mittlinje vid islaget avviker högst 1° från lodlinjen. Pendeln ska styras så att det inte uppstår några märkbara sidleds-, höjdleds- eller rotrationsrörelser.

2.3.6   Låt det gå minst 30 min mellan två på varandra följande provningar på samma ben.

2.3.7   Datainsamlingssystemet, inbegripet givare, ska motsvara specifikationerna för en kanalfrekvens på 600 i enlighet med bilaga 8.

2.4   Prestandaspecifikationer

2.4.1   När hälen på vardera foten träffas vid 4,4 ± 0,1 m/s i enlighet med punkt 2.3 ska den maximala islagsaccelerationen vara 295 ± 50 g.

3.   PROVNING MED ISLAG PÅ FOTENS BAKRE DEL (MED SKO)

3.1   Syftet med denna provning är att mäta hur skon och Hybrid III-provdockans hälvävnad och fotled reagerar på väldefinierade islag från en pendel med hård yta.

3.2   För provningen ska Hybrid III-provdockans kompletta vänstra (86-5001-001) och högra (86-5001-002) underben, försedda med den vänstra (78051-614) och högra (78051-615) foten och fotleden användas, inbegripet knäleden. Den dynamometriska simulatorn (78051-319 Rev A) ska användas för att fästa knäskålen (79051-16 Rev B) vid provningsfixturen. Foten ska vara försedd med den sko som avses i punkt 2.9.2 i bilaga 5.

3.3   Provningsförfarande

3.3.1   Före provningen ska båda benen konditioneras (soak) i fyra timmar vid en temperatur på 22 ± 3 °C och en relativ luftfuktighet på 40 ± 30 %. Konditioneringstiden omfattar inte den tid som krävs för att uppnå stabila förhållanden.

3.3.2   Rengör islagsytan på skons undersida med en ren trasa och pendelns framsida med isopropylalkohol eller motsvarande före provningen. Kontrollera att det inte finns några synliga skador på det stötdämpande inlägget i hälen.

3.3.3   Anbringa pendelns accelerationsmätare så att dess känsliga axel är parallell med pendelns längsgående mittlinje.

3.3.4   Fäst benet vid fixturen enligt figur 3 i denna bilaga. Provningsfixturen ska vara fäst stelt så att den inte rör sig under kollisionen. Mittlinjen hos lårbenets dynamometriska simulator (78051-319) ska vara vertikal ± 0,5°. Justera monteringen så att den linje som går genom knäledens bygel och fotledens fästskruv är horisontell ± 3° med hälen vilande på en plan yta bestående av två lager folie (PTFE) med låg friktion. Se till att skenbenets vävnad befinner sig i riktning mot skenbenets knä. Reglera fotleden så att ett plan i kontakt med hälen och sulan på skons undersida är vertikalt och vinkelrätt mot islagsriktningen ± 3°, så att fotens och skons mittsagittalplan är i linje med pendelarmen. Före varje provning ska knäleden ställas in till 1,5 ± 0,5 g. Lossa fotleden så att den är rörlig och spänn sedan fast den endast så mycket som behövs för att foten ska vila stadigt på PTFE-folien.

3.3.5   Den stela pendeln består av en horisontell cylinder med en diameter på 50 ± 2 mm och en pendelstödsarm med en diameter på 19 ± 1 mm (se figur 4 i denna bilaga). Cylindermassan uppgår till 1,25 ± 0,02 kg, vilket inbegriper instrument och varje del av stödarmen i cylindern. Pendelarmen väger 285 ± 5 g. Massan av varje rörlig del av den axel på vilken stödarmen är fäst får inte överstiga 100 g. Avståndet mellan den horisontella mittaxeln på pendelcylindern och rotationsaxeln på hela pendeln ska vara 1 250 ± 1 mm. Islagscylindern är anbringad med en horisontell längdaxel som är vinkelrät mot islagsriktningen. Pendeln ska träffa skons häl på ett avstånd av 62 ± 2 mm från basen på provdockans häl när skon vilar mot den stela, horisontella plattformen så att pendelarmens längsgående mittlinje vid islaget avviker högst 1° från lodlinjen. Pendeln ska styras så att det inte uppstår några märkbara sidleds-, höjdleds- eller rotrationsrörelser.

3.3.6   Låt det gå minst 30 min mellan två på varandra följande provningar på samma ben.

3.3.7   Datainsamlingssystemet, inbegripet givare, ska motsvara specifikationerna för en kanalfrekvens på 600 i enlighet med bilaga 8.

3.4   Prestandaspecifikationer

3.4.1   När hälen på skon träffas vid 6,7 ± 0,1 m/s i enlighet med punkt 3.3 ska den maximala kompressionskraften (Fz) på skenbenet vara 3,3 ± 0,5 kN.

Figur 1

Provning med islag på fotens främre del

Provningsinställningar

Figur 2

Provning med islag på fotens bakre del (utan sko)

Provningsinställningar

Figur 3

Provning med islag på fotens bakre del (med sko)

Provningsinställningar

Figur 4

Islagspendel

BILAGA 11

Provningsförfaranden för skydd av personer i eldrivna fordon mot högspänning och spill av elektrolyt

I denna bilaga beskrivs provningsförfaranden för kontroll av att elsäkerhetskraven i punkt 5.2.8 i dessa föreskrifter är uppfyllda. Exempelvis är mätningar med megohmmeter eller oscilloskop ett lämpligt alternativ till nedanstående förfarande för mätning av isoleringsmotstånd. I det fallet kan det vara nödvändigt att avaktivera ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd.

Innan kollisionsprovningen utförs ska högspänningskretsens spänning (Vb) (se figur 1) mätas och registreras, så att det bekräftas att den ligger inom det arbetsspänningsintervall som fordonstillverkaren angett.

1.   PROVUPPSTÄLLNING OCH UTRUSTNING

Om en funktion för frånkoppling av högspänningen används ska mätningar göras på båda sidor av den anordning som kopplar från spänningen.

Om anordningen för frånkoppling av högspänning är inbyggd i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller energiomvandlingssystemet, och högspänningskretsen i det uppladdningsbara elenergilagringssystemet eller energiomvandlingssystemet är skyddat enligt skyddsklass IPXXB efter kollisionsprovningen, behöver mätningar bara göras mellan den anordning som kopplar från spänningen och de elektriska belastningarna.

Den voltmeter som används i denna provning ska mäta likströmsvärden och ha ett inre motstånd på minst 10 ΜΩ.

2.   FÖLJANDE ANVISNINGAR FÅR ANVÄNDAS OM SPÄNNINGEN MÄTS

Efter kollisionsprovningen bestäms spänningarna i högspänningskretsen (Vb, V1, V2) (se figur 1).

Spänningen ska mätas tidigast 5 s och senast 60 s efter kollisionen.

Detta förfarande är inte tillämpligt om provningen utförs under villkoret att den elektriska framdrivningen inte är spänningsförande.

Figur 1

Mätning av Vb, V1, V2

3.   BEDÖMNINGSFÖRFARANDE FÖR LÅG ELEKTRISK ENERGI

Före kollisionen kopplas en strömställare S1 och ett känt urladdningsmotstånd Re parallellt till den relevanta kondensatorn (se figur 2).

Tidigast 5 s och senast 60 s efter kollisionen ska strömställaren S1 stängas medan spänningen Vb och strömmen Ie mäts och registreras. Produkten av spänningen Vb och strömmen Ie ska integreras över den tid som börjar när strömställaren S1 stängs (tc) och slutar när spänningen Vb faller under högspänningströskeln 60 V likström (th). Integralen ger den totala energin (TE) i joule.

Detta förfarande är inte tillämpligt om provningen utförs under villkoret att den elektriska framdrivningen inte är spänningsförande.

Figur 2

Exempel på mätning av energin i högspänningskretsen som lagras i X-kondensatorerna

4.   FYSISKT SKYDD

Efter kollisionsprovningen av fordonet ska alla delar som omger högspänningskomponenterna utan hjälp av verktyg öppnas, demonteras och avlägsnas. Alla kvarvarande omgivande delar ska betraktas som en del av det fysiska skyddet.

Det ledade provningsfinger som beskrivs i figur 1 i tillägg 1 ska föras in i alla hål och öppningar i det fysiska skyddet med en provningskraft på 10 N ± 10 % för bedömning av elsäkerhet. Om det ledade provningsfingret tränger in helt eller delvis i det fysiska skyddet, ska provningsfingret placeras i alla lägen som anges nedan.

Med utgångspunkt i det raka läget ska provningsfingrets båda leder successivt böjas i en vinkel på upp till 90 grader med avseende på angränsande fingeravsnitts axel och placeras i varje möjligt läge.

Interna elskyddsbarriärer betraktas som en del av inneslutningen.

I förekommande fall ska en lågspänningskälla (om minst 40 V och högst 50 V) i serie med en lämplig lampa anslutas mellan det ledade provningsfingret och de strömförande högspänningsdelarna inuti elskyddsbarriären eller inneslutningen.

4.1   Villkor för godkännande

Kraven i punkt 5.2.8.1.3 i dessa föreskrifter ska anses vara uppfyllda om det ledade provningsfingret enligt figur 1 i tillägg 1 inte kan få kontakt med strömförande högspänningsdelar.

Om så krävs får en spegel eller ett fiberskop användas för att kontrollera om det ledade provningsfingret berör högspänningskretsarna.

Om detta krav kontrolleras med en signalkrets mellan det ledade provningsfingret och de strömförande högspänningsdelarna får lampan inte tändas.

5.   ISOLERINGSMOTSTÅND

Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen och det elektriska chassit får visas med mätningar eller en kombination av mätningar och beräkningar.

Följande anvisningar bör följas om isoleringsmotståndet visas genom mätningar.

Ri = Ro * (Vb/V1′ – Vb/V1) eller Ri = Ro * Vb * (1/V1′ – 1/V1)

Dividera resultatet Ri, som är det elektriska isoleringsmotståndet i ohm (Ω), med högspänningskretsens arbetsspänning i volt (V).

Ri (Ω/V) = Ri (Ω)/arbetsspänning (V)

Figur 3

Mätning av V1′

Om V2 är större än V1 ska ett känt standardmotstånd (Ro) kopplas in mellan högspänningskretsens positiva sida och det elektriska chassit. När Ro är inkopplad mäts spänningen (V2′) mellan högspänningskretsens positiva sida och det elektriska chassit (se figur 4).

Beräkna isoleringsmotståndet (Ri) med hjälp av nedanstående formel.

Ri = Ro * (Vb/V2′ – Vb/V2) eller Ri = Ro * Vb * (1/V2′ – 1/V2)

Dividera resultatet Ri, som är det elektriska isoleringsmotståndet i ohm (Ω), med högspänningskretsens arbetsspänning i volt (V).

Ri (Ω/V) = Ri (Ω)/arbetsspänning (V)

Figur 4

Mätning av V2′

Anmärkning: Det kända standardmotståndet Ro (i Ω) bör ha samma värde som det minsta erforderliga isoleringsmotståndet (i Ω/V) multiplicerat med fordonets arbetsspänning (i V) ± 20 %. Ro måste inte ha exakt detta värde, eftersom ekvationerna är giltiga för varje värde på Ro. Ett värde på Ro inom detta intervall torde dock ge en god upplösning för spänningsmätningarna.

6.   SPILL AV ELEKTROLYT

En lämplig beläggning ska, om så krävs, anbringas på det fysiska skyddet för att kontrollera varje läckage av elektrolyt från det uppladdningsbara elenergilagringssystemet efter kollisionsprovningen.

Om tillverkaren inte tillhandahåller en metod för att skilja läckage av olika vätskor åt, ska allt vätskeläckage betraktas som elektrolyt.

7.   FASTHÅLLNING AV UPPLADDNINGSBARA ELENERGILAGRINGSSYSTEM

Kravuppfyllelsen ska kontrolleras genom okulärbesiktning.

TILLÄGG

LEDAT PROVNINGSFINGER (IPXXB-KLASS)

Figur 1

Ledat provningsfinger

Text av bilden

20 ± 0,2

5 ± 0,5

Isolerande material

Fasa av alla kanter

R4 = 0,06 sfäriskt

Snitt B-B

Snitt A-A

R2 = 0,05 cylindriskt

Leder

Hållyta

Skydd

Handtag

Material: metall, utom där annat anges.

Linjära mått i millimeter.

Toleranser för mått utan angiven tolerans:

a)	För vinklar: 0/– 10°.

b)	För linjära mått: upp till 25 mm: 0/– 0,05 mm; över 25 mm: ± 0,2 mm.

Bägge lederna ska tillåta rörelser i samma plan och samma riktning genom en vinkel på 90° med toleransen 0 till + 10°.