ISSN 1977-0820

Europeiska unionens

officiella tidning

L 32
European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

61 årgången
6 februari 2018

Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/171 av den 19 oktober 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för väsentlighetströskeln för förfallna kreditförpliktelser ( 1 )

1

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/172 av den 28 november 2017 om ändring av bilagorna I och V till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier ( 1 )

6

 

*

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/173 av den 29 november 2017 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/936 vad gäller aktualisering av de KN-nummer som anges i bilaga I till förordningen

12

 

*

Kommissionens förordning (EU) 2018/174 av den 2 februari 2018 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–Silc) vad gäller 2019 års förteckning över sekundära målvariabler för överföring av nackdelar från generation till generation, hushållens sammansättning och inkomstutvecklingen ( 1 )

35

 

*

Kommissionens förordning (EU) 2018/175 av den 2 februari 2018 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker

48

 

 

BESLUT

 

*

Rådets beslut (EU) 2018/176 av den 29 januari 2018 om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet

50

 

 

REKOMMENDATIONER

 

*

Kommissionens rekommendation (EU) 2018/177 av den 2 februari 2018 om de aspekter som ska inkluderas i de tekniska, rättsliga och finansiella arrangemangen mellan medlemsstaterna för tillämpningen av solidaritetsmekanismen i enlighet med artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas

52

 

 

(1)   Text av betydelse för EES.

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.

II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/1

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/171

av den 19 oktober 2017

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för väsentlighetströskeln för förfallna kreditförpliktelser

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (1), särskilt artikel 178.6 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

Eftersom marknadsvillkoren och de ekonomiska villkoren är likartade inom en och samma jurisdiktion bör de behöriga myndigheterna, för samtliga institut inom deras respektive jurisdiktion, fastställa en enda tröskel för när en kreditförpliktelse ska betraktas som väsentlig enligt artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013. En sådan väsentlighetströskel bör vara konsekvent över tiden och medför vidare en ökad jämförbarhet mellan kapitalkraven för institut inom en och samma jurisdiktion.

(2)

Å ena sidan beror det belopp som kan betraktas som väsentligt på de samlade kreditförpliktelsernas nivå. Å andra sidan tenderar institut att betrakta samtliga belopp som underskrider en viss nivå som oväsentliga, oavsett deras relation till de samlade kreditförpliktelserna. Väsentlighetströskeln bör därför bestå av två komponenter: en absolut komponent (ett absolut belopp) och en relativ komponent (den förfallna kreditförpliktelsens andel i procent av de samlade kreditförpliktelserna). En förfallen kreditförpliktelse bör således betraktas som väsentlig när både tröskeln uttryckt som ett absolut belopp och tröskeln uttryckt som en procentandel överskrids.

(3)

Mellan olika gäldenärer kan det finnas betydande skillnader i fråga om genomsnittlig inkomst och kreditförpliktelsernas genomsnittliga belopp. Väsentlighetströsklarna bör följaktligen differentieras i enlighet därmed, med separata absoluta komponenter av tröskeln för hushållsexponeringar och tröskeln för alla övriga exponeringar.

(4)

Väsentlighetströskeln bör anpassas till varje jurisdiktions lokala särdrag. Skillnader i ekonomiska villkor, inbegripet olika prisnivåer, motiverar att väsentlighetströskelns absoluta komponent varierar från jurisdiktion till jurisdiktion. En sådan differentiering är dock sällan motiverad när det gäller den relativa komponenten. Således bör den relativa komponenten i princip vara densamma i samtliga jurisdiktioner, medan viss flexibilitet tillåts för den absoluta komponenten. Detta möjliggör för de behöriga myndigheterna att fastställa väsentlighetströskeln på en lämplig nivå upp till en angiven maximinivå och med hänsyn till de särskilda villkoren inom deras respektive jurisdiktion.

(5)

Även om villkoren för fastställande av väsentlighetströsklar bör harmoniseras mellan olika jurisdiktioner i unionen bör vissa skillnader i fråga om tillämpliga trösklar få kvarstå, som en återspegling av de olika risknivåer som bedöms som rimliga av relevanta behöriga myndigheter på de olika nationella marknaderna. Den lämpliga nivån på väsentlighetströskeln kan således behöva diskuteras inom de olika tillsynskollegierna.

(6)

Väsentlighetströskeln kan ha en betydande inverkan på beräkningen av kapitalkrav och förväntade förluster för samtliga institut inom den berörda jurisdiktionen, oavsett vilken metod som används för beräkningen. Vid fastställandet av väsentlighetströskeln bör därför de behöriga myndigheterna beakta en rad olika faktorer, inbegripet hushållsexponeringars särskilda riskkännetecken. De särskilda riskkännetecknen för hushållsexponeringar respektive för alla andra typer av exponeringar bör övervägas separat.

(7)

En väsentlighetströskel som den behöriga myndigheten inom en viss jurisdiktion fastställt kan bli tillämplig för institut som verkar på gränsöverskridande basis. Den tröskel som den behöriga myndigheten i en annan jurisdiktion fastställt kan således vara en viktig faktor när en behörig myndighet bedömer huruvida den risknivå som avspeglas av en viss tröskel är rimlig. De väsentlighetströsklar som fastställs av de behöriga myndigheterna bör följaktligen vara transparenta och meddelas Europeiska bankmyndigheten (EBA), så att de kan offentliggöras.

(8)

De behöriga myndigheterna bör fastställa väsentlighetströskeln på en nivå som motsvarar den risknivå de bedömer som lämplig. Eftersom den risknivån beror på hur väsentlighetströskeln tillämpas vid processen för att identifiera ett fallissemang, måste de behöriga myndigheterna vid fastställandet av tröskeln göra vissa antaganden om hur de belopp och bråktal som ska jämföras med väsentlighetströskelns absoluta och relativa komponenter ska beräknas och i vilket skede av processen för att identifiera ett fallissemang väsentlighetströskeln ska bli tillämplig. I detta sammanhang bör tröskeln fastställas så att institut kan identifiera gäldenärer som innebär betydligt högre risker, till följd av att de delvis eller då och då men alltid systematiskt inte betalar i tid, och så att instituten i god tid kan identifiera en väsentlig förfallen kreditförpliktelse.

(9)

Hur pass väsentliga förfallna kreditförpliktelser är utgör en del av definitionen av fallissemang i artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013. För institut som använder en metod som baseras på intern riskklassificering (nedan kallad internmetoden) medför varje ändring av den definitionen betydande ändringar av de riskklassificeringssystem som används för att beräkna kapitalbaskraven för kreditrisk. Den behöriga myndigheten bör således inte ändra väsentlighetströskeln såvida den inte är bristfällig till följd av ändrade marknadsvillkor eller ekonomiska villkor som medför betydande snedvridningar av processen för att definiera ett fallissemang.

(10)

De behöriga myndigheterna bör kunna skjuta upp tillämpningen av väsentlighetströsklar för institut som måste genomföra betydande ändringar av sina internmetodsmodeller och för institut för vilka genomförandet av sådana trösklar blir betungande till följd av att deras tidigare metod för fastställande av förfallna exponeringars väsentlighet skiljer sig avsevärt från metoden för sådana trösklar. För de institut som använder internmetoden men tillämpar schablonmetoden för en viss del av sina exponeringar på grundval av artikel 148 eller 150 i förordning (EU) nr 575/2013, bör vidare datumen för tillämpning av de nya väsentlighetströsklarna anpassas till varandra i fråga om institutens samtliga exponeringar. För att förhindra alltför stora fördröjningar av tillämpningen av trösklar i unionen bör emellertid sådana förlängningsperioder vara begränsade.

(11)

De behöriga myndigheterna bör få tillräckligt med tid att göra den heltäckande analys som krävs för att fastställa väsentlighetströskeln på en rimlig nivå.

(12)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som EBA lagt fram för kommissionen.

(13)

EBA har genomfört ett öppet offentligt samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Villkor för fastställande av en väsentlighetströskel för hushållsexponeringar

1.   För samtliga institut inom dess jurisdiktion ska en behörig myndighet fastställa en gemensam väsentlighetströskel för hushållsexponeringar.

För de institut som tillämpar definitionen av fallissemang enligt artikel 178.1 första stycket a och b i förordning (EU) nr 575/2013 på nivån för en enskild kreditfacilitet får emellertid den behöriga myndigheten fastställa en separat gemensam väsentlighetströskel för hushållsexponeringar.

2.   Den väsentlighetströskel som avses i punkt 1 första stycket ska bestå av en absolut och en relativ komponent.

Den absoluta komponenten ska uttryckas som ett maximibelopp för summan av en gäldenärs samtliga förfallna skulder till ett institut, till institutets moderföretag eller till institutets dotterföretag (nedan kallad en förfallen kreditförpliktelse). Maximibeloppet får inte överstiga 100 euro eller motsvarande belopp i berörd nationell valuta.

Den relativa komponenten ska uttryckas som en procentandel som återspeglar den förfallna kreditförpliktelsens andel av det totala beloppet för samtliga de exponeringar i balansräkningen som institutet, institutets moderföretag eller dess dotterföretag har mot den gäldenären, med undantag av aktieexponeringar. Procentandelen ska ligga mellan 0 och 2,5 % och fastställas till 1 % när en sådan andel återspeglar en risknivå som den behöriga myndigheten anser vara rimlig i enlighet med artikel 3.

3.   Den väsentlighetströskel som avses i punkt 1 andra stycket ska fastställas i enlighet med villkoren i punkt 2, med den enda skillnaden att den ”förfallna kreditförpliktelsen” och det ”totala beloppet för samtliga exponeringar i balansräkningen som institutet har mot den gäldenären, med undantag av aktieexponeringar” ska syfta på de belopp av gäldenärens kreditförpliktelser som följer av en enskild kreditfacilitet som institutet, dess moderföretag eller något av dess dotterföretag har beviljat.

4.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten beakta hushållsexponeringars riskkännetecken och, för banker som tillämpar internmetoden, den specificering av hushållsexponeringar som beskrivs i artikel 147 i förordning (EU) nr 575/2013 eller, för institut som tillämpar schablonmetoden, den specificering av hushållsexponeringar som beskrivs i artikel 123 i samma förordning.

5.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten anta att gäldenären har fallerat när både den gräns som uttrycks genom tröskelns absoluta komponent och den gräns som uttrycks genom tröskelns relativa komponent överskrids under antingen 90 på varandra följande dagar eller 180 på varandra följande dagar, i de fall samtliga de exponeringar som tas med i beräkningen av den förfallna kreditförpliktelsen är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter och de 90 dagarna i enlighet med artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 har ersatts med 180 dagar i fråga om sådana exponeringar.

Artikel 2

Väsentlighetströskel för andra exponeringar än hushållsexponeringar

1.   För samtliga institut inom dess jurisdiktion ska en behörig myndighet fastställa en gemensam väsentlighetströskel för andra exponeringar än hushållsexponeringar.

2.   Den väsentlighetströskel som avses i punkt 1 ska fastställas i enlighet med villkoren i artikel 1.2, med den enda skillnaden att tröskelns absoluta komponent inte får överstiga 500 euro eller motsvarande belopp i berörd nationell valuta.

3.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten beakta riskkännetecknen för andra exponeringar än hushållsexponeringar.

4.   Vid fastställandet av väsentlighetströskeln i enlighet med denna artikel ska den behöriga myndigheten anta att gäldenären har fallerat när både den gräns som uttrycks genom tröskelns absoluta komponent och den gräns som uttrycks genom tröskelns relativa komponent överskrids under antingen 90 på varandra följande dagar eller 180 på varandra följande dagar, i de fall de exponeringar som tas med i beräkningen av den förfallna kreditförpliktelsen är exponeringar mot ett offentligt organ och de 90 dagarna i enlighet med artikel 178.1 b i förordning (EU) nr 575/2013 har ersatts med 180 dagar i fråga om sådana exponeringar.

Artikel 3

Risknivå

En behörig myndighet ska anse att en väsentlighetströskel avspeglar en rimlig risknivå enligt kraven i artikel 178.2 d i förordning (EU) nr 575/2013 när en sådan tröskel varken leder till en redovisning av ett överdrivet stort antal fallissemang som beror på andra omständigheter än en gäldenärs finansiella svårigheter eller till betydande fördröjningar av redovisningen av fallissemang som beror på en gäldenärs finansiella svårigheter.

Artikel 4

Meddelande av väsentlighetströsklar

En behörig myndighet ska meddela EBA de väsentlighetströsklar som fastställs inom dess jurisdiktion. Den behöriga myndighet som fastställer väsentlighetströskelns relativa komponent till en högre eller lägre procentandel än 1 % ska motivera detta för EBA.

Artikel 5

Uppdatering av väsentlighetströsklar

Om en väsentlighetströskels absoluta komponent fastställs i en annan valuta än euro och det motsvarande beloppet för den komponenten till följd av valutakursernas volatilitet blir högre än 100 euro i fråga om hushållsexponeringar eller 500 euro i fråga om andra exponeringar än hushållsexponeringar, ska tröskeln inte ändras, såvida den behöriga myndigheten inte för EBA visar belägg för att väsentlighetströskeln inte längre avspeglar en risknivå som av den behöriga myndigheten bedöms som rimlig.

Artikel 6

Dag för tillämpning av en väsentlighetströskel

En behörig myndighet ska ange den dag då en väsentlighetströskel ska börja tillämpas, vilken får variera för olika kategorier av institut men inte får infalla senare än den 31 december 2020 i fråga om institut som använder schablonmetoden enligt del tre avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 7 maj 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 oktober 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/6

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/172

av den 28 november 2017

om ändring av bilagorna I och V till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (1), särskilt artikel 23.4, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EU) nr 649/2012 genomförs Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (nedan kallad Rotterdamkonventionen). Konventionen undertecknades den 11 september 1998 och godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2003/106/EG (2).

(2)

Ämnet 3-decen-2-one har inte godkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (3), vilket innebär att det inte får användas som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i kemikalieförteckningarna i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(3)

Ingen ansökan om förnyat godkännande av det verksamma ämnet karbendazim har lämnats in i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009, vilket innebär att det inte får användas som bekämpningsmedel i gruppen växtskyddsmedel och därför bör läggas till i kemikalieförteckningen i del 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(4)

Ingen ansökan om förnyat godkännande av det verksamma ämnet tepraloxidim har lämnats in i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009, vilket innebär att det inte får användas som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i kemikalieförteckningarna i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(5)

Ämnena cybutryn och triklosan har inte godkänts för användning i biocidprodukter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 (4), vilket innebär att de inte får användas som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i kemikalieförteckningarna i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(6)

Ämnet triflumuron har inte godkänts för användning i biocidprodukter i enlighet med förordning (EU) nr 528/2012, vilket innebär att det inte får användas i underkategorin ”andra bekämpningsmedel, inbegripet biocider” och därför bör läggas till i kemikalieförteckningen i del 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(7)

Ämnena 5-tert-butyl-2,4,6-trinitro-m-xylen, bensylbutylftalat, diisobutylftalat, diarsenikpentaoxid och tris(2-kloretyl)fosfat är förtecknade i bilaga XIV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (5) eftersom de har identifierats som ämnen som inger mycket stora betänkligheter. Följaktligen är dessa ämnen föremål för godkännande. Eftersom inga godkännanden har beviljats är dessa ämnen underkastade stränga restriktioner för industriell användning. Dessa ämnen bör därför läggas till i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(8)

Vid det sjunde mötet i partskonferensen för Rotterdamkonventionen den 4–15 maj 2015 beslutades att metamidofos skulle tas upp i bilaga III till konventionen, vilket innebär att denna kemikalie är föremål för konventionens förfarande med förhandsgodkännande sedan information lämnats. Partskonferensen beslutade också att stryka den befintliga posten i bilaga III för ”metamidofos (lösliga vätskeberedningar av ämnet, vilka överstiger 600 g aktiv substans/l)”. Dessa ändringar bör därför återspeglas i förteckningarna över kemikalier i delarna 1 och 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(9)

Partskonferensen för Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (nedan kallad Stockholmskonventionen), vilken godkändes genom rådets beslut 2006/507/EG (6), beslutade vid sitt sjunde möte den 4–15 maj 2015 att ämnena hexaklorbutadien och polyklorerade naftalener skulle tas upp i bilaga A till konventionen. Dessa ämnen är förtecknade i del B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 (7) och bör därför läggas till i del 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 649/2012 för att genomföra Stockholmskonventionen.

(10)

Genom kommissionens förordning (EU) 2016/293 (8) lades kemikalien hexabromcyklododekan (HBCDD) till i del A i bilaga I till förordning (EG) nr 850/2004, efter det beslut som fattades vid det sjätte mötet i partskonferensen för Stockholmskonventionen den 28 april–10 maj 2013 om att förteckna denna kemikalie i del 1 i bilaga A till konventionen. Denna kemikalie bör därför läggas till i del 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 649/2012.

(11)

I Stockholmskonventionen tillåts återvinning av artiklar som innehåller eller kan innehålla tetra- och pentabromdifenyleter eller hexa- och heptabromdifenyleter, och användning och omhändertagande av artiklar som tillverkas av återvunna material som innehåller dessa ämnen, under förutsättning att åtgärder vidtas för att förhindra export av sådana artiklar där nivåerna eller koncentrationerna för dessa ämnen överstiger de som tillåts för försäljning, användning, import eller tillverkning av dessa artiklar inom respektive parts territorium. För att fullgöra denna skyldighet i unionen bör artiklar (varor i förordning (EU) nr 649/2012) med koncentrationer av dessa ämnen på minst 0,1 viktprocent, när de helt eller delvis produceras från återvunna material eller avfallsmaterial som preparerats för återanvändning, förbjudas för export genom att de läggs till i del 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 649/2012.

(12)

Förordning (EU) nr 649/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

En rimlig tidsperiod bör medges för alla berörda aktörer att vidta de åtgärder som krävs för att följa denna förordning och för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för genomförandet av den.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 649/2012 ska ändras på följande sätt:

1.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

2.

Bilaga V ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 april 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 28 november 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EUT L 201, 27.7.2012. s. 60.

(2)  Rådets beslut 2003/106/EG av den 19 december 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel (EUT L 63, 6.3.2003, s. 27).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

(5)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(6)  Rådets beslut 2006/507/EG av den 14 oktober 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (EUT L 209, 31.7.2006, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7).

(8)  Kommissionens förordning (EU) 2016/293 av den 1 mars 2016 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar (EUT L 55, 2.3.2016, s. 4).

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012 ska ändras på följande sätt:

1.

Del 1 ska ändras på följande sätt:

a)

Posten för metamidofos ska ersättas med följande post:

Kemikalie

CAS-nr

Einecs-nr

KN-nr (***)

Underkategori (*)

Begränsningar för användning (**)

Länder för vilka ingen anmälan behövs

”Metamidofos (#)

10265-92-6

233-606-0

ex 2930 80 00

p(1)

b”

 

b)

Posten för metamidofos (lösliga vätskeberedningar av ämnet, vilka överstiger 600 g aktiv substans/l) ska utgå.

c)

Följande poster ska läggas till:

Kemikalie

CAS-nr

Einecs-nr

KN-nr (***)

Underkategori (*)

Begränsningar för användning (**)

Länder för vilka ingen anmälan behövs

”3-decen-2-one (+)

10519-33-2

234-059-0

ex 2914 19 90

p(1)

b

 

5-tert-butyl-2,4,6-trinitro-m-xylen (+)

81-15-2

201-329-4

ex 2904 20 00

i(1) – i(2)

sr

 

Bensylbutylftalat (+)

85-68-7

201-622-7

ex 2917 34 00

i(1) – i(2)

sr

 

Karbendazim

10605-21-7

234-232-0

ex 2933 99 80

p(1)

b

 

Cybutryn (+)

28159-98-0

248-872-3

ex 2933 69 80

p(2)

b

 

Diisobutylftalat (+)

84-69-5

201-553-2

ex 2917 34 00

i(1) – i(2)

sr

 

Diarsenikpentaoxid (+)

1303-28-2

215-116-9

ex 2811 29 90

i(1) – i(2)

sr

 

Tepraloxidim (+)

149979-41-9

Ej tillämpligt

ex 2932 99 00

p(1)

b

 

Triklosan (+)

3380-34-5

222-182-2

ex 2909 50 00

p(2)

b

 

Triflumuron

64628-44-0

264-980-3

ex 2924 21 00

p(2)

b

 

Tris(2-kloretyl)fosfat (+)

115-96-8

204-118-5

ex 2919 90 00

i(1) – i(2)

sr”

 

2.

Del 2 ska ändras på följande sätt:

a)

Posten för metamidofos ska utgå.

b)

Följande poster ska läggas till:

Kemikalie

CAS-nr

Einecs-nr

KN-nr (***)

Kategori (*)

Begränsningar för användning (**)

”3-decen-2-one

10519-33-2

234-059-0

ex 2914 19 90

p

b

5-tert-butyl-2,4,6-trinitro-m-xylen

81-15-2

201-329-4

ex 2904 20 00

i

sr

Bensylbutylftalat

85-68-7

201-622-7

ex 2917 34 00

i

sr

Cybutryn

28159-98-0

248-872-3

ex 2933 69 80

p

b

Diisobutylftalat

84-69-5

201-553-2

ex 2917 34 00

i

sr

Diarsenikpentaoxid

1303-28-2

215-116-9

ex 2811 29 90

i

sr

Tepraloxidim

149979-41-9

Ej tillämpligt

ex 2932 99 00

p

b

Triklosan

3380-34-5

222-182-2

ex 2909 50 00

p

b

Tris(2-kloretyl)fosfat

115-96-8

204-118-5

ex 2919 90 00

i

sr”

3.

Del 3 ska ändras på följande sätt:

a)

Följande post ska läggas till:

Kemikalie

Relevanta CAS-nr

HS-nr

Rent ämne (**)

HS-nr

Blandningar som innehåller ämnet (**)

Kategori

”Metamidofos

10265-92-6

ex ex 2930.80

ex ex 3808.59

Bekämpningsmedel”

b)

Posten för metamidofos (lösliga vätskeberedningar av ämnet, vilka överstiger 600 g aktiv substans/l) ska utgå.

BILAGA II

I del 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 649/2012 ska följande poster läggas till:

Beskrivning av kemikalien eller varan som inte får exporteras

Eventuell ytterligare information (t.ex. kemikaliens namn, EG-nr eller CAS-nr)

 

”Hexaklorbutadien

EG-nr 201-765-5

CAS-nr 87-68-3

KN-nummer 2903 29 00

 

Polyklorerade naftalener

EG-nr 274-864-4

CAS-nr 70776-03-3 med flera

KN-nummer 3824 99 93

 

Hexabromcyklododekan

EG-nr 247-148-4, 221-695-9

CAS.nr 25637-99-4, 3194-55-6, 134237-50-6, 134237-51-7, 134237-52-8 med flera

KN-nummer 2903 89 80

Varor som innehåller koncentrationer av tetra-, penta-, hexa- eller heptabromdifenyleter på minst 0,1 viktprocent, när de helt eller delvis produceras från återvunna material eller avfallsmaterial som preparerats för återanvändning

Tetrabromdifenyleter

EG-nr 254-787-2 med flera

CAS-nr 40088-47-9 med flera

KN-nummer 2909 30 38

Pentabromdifenyleter

EG-nr 251-084-2 med flera

CAS-nr 32534-81-9 med flera

KN-nummer 2909 30 31

Hexabromdifenyleter

EG-nr 253-058-6 med flera

CAS-nr 36483-60-0 med flera

KN-nummer 2909 30 38

Heptabromdifenyleter

EG-nr 273-031-2 med flera

CAS-nr 68928-80-3 med flera

KN-nummer 2909 30 38 ”

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/12

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/173

av den 29 november 2017

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/936 vad gäller aktualisering av de KN-nummer som anges i bilaga I till förordningen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/936 av den 9 juni 2015 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import (1), särskilt artikel 35, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EU) 2015/936 fastställs gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import. I bilaga I till förordningen förtecknas de textilprodukter som avses i artikel 1 med relevanta KN-nummer.

(2)

Kombinerade nomenklaturen inrättas genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (2). Bilaga I till förordningen aktualiseras varje år och offentliggörs som en separat genomförandeförordning som anpassar Kombinerade nomenklaturen till de eventuella ändringar som Världstullorganisationen gjort beträffande Harmoniserade systemets nomenklatur eller ändringar som gjorts beträffande konventionella tullsatser inom ramen för Världshandelsorganisationen.

(3)

Kommissionen antog den 6 oktober 2016 genomförandeförordning (EU) 2016/1821 (3), genom vilken nomenklaturen ändras för vissa produkter som ingår i bilaga I till förordning (EU) 2015/936.

(4)

Bilaga I till förordning (EU) 2015/936 bör anpassas till genomförandeförordning (EU) 2016/1821, varför bilagan bör ändras i enlighet med denna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EU) 2015/936 ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 november 2017.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EUT L 160, 25.6.2015, s. 1.

(2)  Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1).

(3)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1821 av den 6 oktober 2016 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 294, 28.10.2016, s. 1).

BILAGA

I bilaga I ska avsnitt A ersättas med följande:

”A.   TEXTILPRODUKTER SOM AVSES I ARTIKEL 1

1.

Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen (KN) ska varubeskrivningens lydelse endast anses vara vägledande, eftersom det är KN-numren som avgör vilka produkter som ingår i varje kategori i denna bilaga. Om ett KN-nummer föregås av beteckningen ”ex” innebär detta att KN-numrets räckvidd och den motsvarande varubeskrivningen ligger till grund för bestämningen av vilka produkter som ingår i varje kategori.

2.

Plagg som inte är igenkännliga vare sig som kläder för män eller pojkar eller som kläder för kvinnor eller flickor ska klassificeras enligt de nummer som omfattar kläder för kvinnor eller flickor.

3.

Med babykläder avses plagg upp till och med handelsstorlek 86.

Kategori

Varubeskrivning

KN-nummer 2017

Omräkningstabell

styck/kg

g/styck

GRUPP I A

1

Garn av bomull, inte i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5204 11 00 , 5204 19 00 , 5205 11 00 , 5205 12 00 , 5205 13 00 , 5205 14 00 , 5205 15 10 , 5205 15 90 , 5205 21 00 , 5205 22 00 , 5205 23 00 , 5205 24 00 , 5205 26 00 , 5205 27 00 , 5205 28 00 , 5205 31 00 , 5205 32 00 , 5205 33 00 , 5205 34 00 , 5205 35 00 , 5205 41 00 , 5205 42 00 , 5205 43 00 , 5205 44 00 , 5205 46 00 , 5205 47 00 , 5205 48 00 , 5206 11 00 , 5206 12 00 , 5206 13 00 , 5206 14 00 , 5206 15 00 , 5206 21 00 , 5206 22 00 , 5206 23 00 , 5206 24 00 , 5206 25 00 , 5206 31 00 , 5206 32 00 , 5206 33 00 , 5206 34 00 , 5206 35 00 , 5206 41 00 , 5206 42 00 , 5206 43 00 , 5206 44 00 , 5206 45 00 , ex 5604 90 90

 

 

2

Vävnader av bomull andra än slingervävnader, frotté, vävda band, luggvävnader, sniljvävnader, tyll, trådgardinsvävnad och nätknytningar

 

 

5208 11 10 , 5208 11 90 , 5208 12 16 , 5208 12 19 , 5208 12 96 , 5208 12 99 , 5208 13 00 , 5208 19 00 , 5208 21 10 , 5208 21 90 , 5208 22 16 , 5208 22 19 , 5208 22 96 , 5208 22 99 , 5208 23 00 , 5208 29 00 , 5208 31 00 , 5208 32 16 , 5208 32 19 , 5208 32 96 , 5208 32 99 , 5208 33 00 , 5208 39 00 , 5208 41 00 , 5208 42 00 , 5208 43 00 , 5208 49 00 , 5208 51 00 , 5208 52 00 , 5208 59 10 , 5208 59 90 , 5209 11 00 , 5209 12 00 , 5209 19 00 , 5209 21 00 , 5209 22 00 , 5209 29 00 , 5209 31 00 , 5209 32 00 , 5209 39 00 , 5209 41 00 , 5209 42 00 , 5209 43 00 , 5209 49 00 , 5209 51 00 , 5209 52 00 , 5209 59 00 , 5210 11 00 , 5210 19 00 , 5210 21 00 , 5210 29 00 , 5210 31 00 , 5210 32 00 , 5210 39 00 , 5210 41 00 , 5210 49 00 , 5210 51 00 , 5210 59 00 , 5211 11 00 , 5211 12 00 , 5211 19 00 , 5211 20 00 , 5211 31 00 , 5211 32 00 , 5211 39 00 , 5211 41 00 , 5211 42 00 , 5211 43 00 , 5211 49 10 , 5211 49 90 , 5211 51 00 , 5211 52 00 , 5211 59 00 , 5212 11 10 , 5212 11 90 , 5212 12 10 , 5212 12 90 , 5212 13 10 , 5212 13 90 , 5212 14 10 , 5212 14 90 , 5212 15 10 , 5212 15 90 , 5212 21 10 , 5212 21 90 , 5212 22 10 , 5212 22 90 , 5212 23 10 , 5212 23 90 , 5212 24 10 , 5212 24 90 , 5212 25 10 , 5212 25 90 , ex 5811 00 00 , ex 6308 00 00

 

 

2 a)

Varav: andra än oblekta eller blekta

 

 

5208 31 00 , 5208 32 16 , 5208 32 19 , 5208 32 96 , 5208 32 99 , 5208 33 00 , 5208 39 00 , 5208 41 00 , 5208 42 00 , 5208 43 00 , 5208 49 00 , 5208 51 00 , 5208 52 00 , 5208 59 10 , 5208 59 90 , 5209 31 00 , 5209 32 00 , 5209 39 00 , 5209 41 00 , 5209 42 00 , 5209 43 00 , 5209 49 00 , 5209 51 00 , 5209 52 00 , 5209 59 00 , 5210 31 00 , 5210 32 00 , 5210 39 00 , 5210 41 00 , 5210 49 00 , 5210 51 00 , 5210 59 00 , 5211 31 00 , 5211 32 00 , 5211 39 00 , 5211 41 00 , 5211 42 00 , 5211 43 00 , 5211 49 10 , 5211 49 90 , 5211 51 00 , 5211 52 00 , 5211 59 00 , 5212 13 10 , 5212 13 90 , 5212 14 10 , 5212 14 90 , 5212 15 10 , 5212 15 90 , 5212 23 10 , 5212 23 90 , 5212 24 10 , 5212 24 90 , 5212 25 10 , 5212 25 90 , ex 5811 00 00 , ex 6308 00 00

 

 

3

Vävnader av syntetstapelfibrer (diskontinuerliga eller avfall) andra än vävda band, luggvaror (inbegripet frotté) och sniljvävnader

 

 

5512 11 00 , 5512 19 10 , 5512 19 90 , 5512 21 00 , 5512 29 10 , 5512 29 90 , 5512 91 00 , 5512 99 10 , 5512 99 90 , 5513 11 20 , 5513 11 90 , 5513 12 00 , 5513 13 00 , 5513 19 00 , 5513 21 00 , 5513 23 10 , 5513 23 90 , 5513 29 00 , 5513 31 00 , 5513 39 00 , 5513 41 00 , 5513 49 00 , 5514 11 00 , 5514 12 00 , 5514 19 10 , 5514 19 90 , 5514 21 00 , 5514 22 00 , 5514 23 00 , 5514 29 00 , 5514 30 10 , 5514 30 30 , 5514 30 50 , 5514 30 90 , 5514 41 00 , 5514 42 00 , 5514 43 00 , 5514 49 00 , 5515 11 10 , 5515 11 30 , 5515 11 90 , 5515 12 10 , 5515 12 30 , 5515 12 90 , 5515 13 11 , 5515 13 19 , 5515 13 91 , 5515 13 99 , 5515 19 10 , 5515 19 30 , 5515 19 90 , 5515 21 10 , 5515 21 30 , 5515 21 90 , 5515 22 11 , 5515 22 19 , 5515 22 91 , 5515 22 99 , 5515 29 00 , 5515 91 10 , 5515 91 30 , 5515 91 90 , 5515 99 20 , 5515 99 40 , 5515 99 80 , ex 5803 00 90 , ex 5905 00 70 , ex 6308 00 00

 

 

3 a)

Varav: andra än oblekta eller blekta

 

 

5512 19 10 , 5512 19 90 , 5512 29 10 , 5512 29 90 , 5512 99 10 , 5512 99 90 , 5513 21 00 , 5513 23 10 , 5513 23 90 , 5513 29 00 , 5513 31 00 , 5513 39 00 , 5513 41 00 , 5513 49 00 , 5514 21 00 , 5514 22 00 , 5514 23 00 , 5514 29 00 , 5514 30 10 , 5514 30 30 , 5514 30 50 , 5514 30 90 , 5514 41 00 , 5514 42 00 , 5514 43 00 , 5514 49 00 , 5515 11 30 , 5515 11 90 , 5515 12 30 , 5515 12 90 , 5515 13 19 , 5515 13 99 , 5515 19 30 , 5515 19 90 , 5515 21 30 , 5515 21 90 , 5515 22 19 , 5515 22 99 , ex 5515 29 00 , 5515 91 30 , 5515 91 90 , 5515 99 40 , 5515 99 80 , ex 5803 00 90 , ex 5905 00 70 , ex 6308 00 00

 

 

GRUPP I B

4

Skjortor, T-tröjor, lätta tröjor och lätta jumprar med rull-, polo- eller turtleneckkrage (andra än av ull eller fina djurhår), undertröjor och liknande, av trikå

6,48

154

6105 10 00 , 6105 20 10 , 6105 20 90 , 6105 90 10 , 6105 90 90 , 6109 10 00 , 6109 90 20 , 6109 90 90 , 6110 20 10 , 6110 30 10

—

—

5

Tröjor, pullovrar, slipovrar, västar, twinsets, koftor, bäddjackor och jumprar (andra än kavajer och blazrar), anoraker, vindjackor, midjejackor och liknande, av trikå

4,53

221

ex 6101 90 80 , 6101 20 90 , 6101 30 90 , 6102 10 90 , 6102 20 90 , 6102 30 90 , 6110 11 10 , 6110 11 30 , 6110 11 90 , 6110 12 10 , 6110 12 90 , 6110 19 10 , 6110 19 90 , 6110 20 91 , 6110 20 99 , 6110 30 91 , 6110 30 99

—

—

6

Knäbyxor, korta byxor andra än badbyxor och långa byxor (inbegripet fritidsbyxor), vävda, för män eller pojkar; långbyxor och fritidsbyxor, vävda, av ull, bomull eller konstfibrer för kvinnor eller flickor; underdelar av fodrade träningsoveraller, andra än de som ingår i kategori 16 eller 29, av bomull eller konstfibrer

1,76

568

6203 41 10 , 6203 41 90 , 6203 42 31 , 6203 42 33 , 6203 42 35 , 6203 42 90 , 6203 43 19 , 6203 43 90 , 6203 49 19 , 6203 49 50 , 6204 61 10 , 6204 62 31 , 6204 62 33 , 6204 62 39 , 6204 63 18 , 6204 69 18 , 6211 32 42 , 6211 33 42 , 6211 42 42 , 6211 43 42

—

—

7

Blusar, skjortor och skjortblusar, av trikå eller annan textilvara, av ull, bomull eller konstfibrer, för kvinnor eller flickor

5,55

180

6106 10 00 , 6106 20 00 , 6106 90 10 , 6206 20 00 , 6206 30 00 , 6206 40 00

—

—

8

Skjortor, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer, för män eller pojkar

4,60

217

ex 6205 90 80 , 6205 20 00 , 6205 30 00

—

—

GRUPP II A

9

Handduksfrotté och liknande frottévävnader av bomull; toaletthanddukar och kökshanddukar av annan textilvara än trikå, av handduksfrotté och liknande vävnader, av bomull

 

 

5802 11 00 , 5802 19 00 , ex 6302 60 00

 

 

20

Sänglinne, av annan textilvara än trikå

 

 

6302 21 00 , 6302 22 90 , 6302 29 90 , 6302 31 00 , 6302 32 90 , 6302 39 90

 

 

22

Garn av syntetstapelfibrer eller syntetfiberavfall, inte i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5508 10 10 , 5509 11 00 , 5509 12 00 , 5509 21 00 , 5509 22 00 , 5509 31 00 , 5509 32 00 , 5509 41 00 , 5509 42 00 , 5509 51 00 , 5509 52 00 , 5509 53 00 , 5509 59 00 , 5509 61 00 , 5509 62 00 , 5509 69 00 , 5509 91 00 , 5509 92 00 , 5509 99 00

 

 

22 a)

Varav: av akryl

 

 

ex 5508 10 10 , 5509 31 00 , 5509 32 00 , 5509 61 00 , 5509 62 00 , 5509 69 00

 

 

23

Garn av korta regenatstapelfibrer, inte i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5508 20 10 , 5510 11 00 , 5510 12 00 , 5510 20 00 , 5510 30 00 , 5510 90 00

 

 

32

Luggvävnader, inbegripet sniljvävnader (andra än handduksfrotté eller frottévävnader av bomull och vävda band) och tuftade dukvaror, av ull, bomull eller konstfibrer

 

 

5801 10 00 , 5801 21 00 , 5801 22 00 , 5801 23 00 , 5801 26 00 , 5801 27 00 , 5801 31 00 , 5801 32 00 , 5801 33 00 , 5801 36 00 , 5801 37 00 , 5802 20 00 , 5802 30 00

 

 

32 a)

Varav: av bomullsmanchester

 

 

5801 22 00

 

 

39

Bordslinne, toalett- och kökshanddukar, av annan textilvara än trikå, andra än av handduksfrotté eller liknande frottévävnader av bomull

 

 

6302 51 00 , 6302 53 90 , ex 6302 59 90 , 6302 91 00 , 6302 93 90 , ex 6302 99 90

 

 

GRUPP II B

12

Strumpbyxor och trikåer, strumpor, understrumpor, sockor, ankelsockor och liknande, av trikå, andra än för spädbarn, inbegripet åderbråcksstrumpor, andra än produkter i kategori 70

24,3 par

41

ex 6115 10 10 , 6115 10 90 , 6115 22 00 , 6115 29 00 , 6115 30 11 , 6115 30 90 , 6115 94 00 , 6115 95 00 , 6115 96 10 , 6115 96 99 , 6115 99 00

—

—

13

Kalsonger för män eller pojkar, underbyxor och trosor för kvinnor eller flickor, av trikå, ull, bomull eller konstfibrer

17

59

6107 11 00 , 6107 12 00 , 6107 19 00 , 6108 21 00 , 6108 22 00 , 6108 29 00 , ex 6212 10 10 , ex 9619 00 50

—

—

14

Vävda överrockar, regnrockar och andra rockar, slängkappor, av ull, bomull eller konstfibrer, för män eller pojkar (andra än parkas) (i kategori 21)

0,72

1389

6201 11 00 , ex 6201 12 10 , ex 6201 12 90 , ex 6201 13 10 , ex 6201 13 90 , 6210 20 00

—

—

15

Vävda kappor och regnkappor, slängkappor; kavajer, jackor, blazrar för kvinnor eller flickor, av ull, bomull eller konstfiber (andra än parkas) (i kategori 21)

0,84

1190

6202 11 00 , ex 6202 12 10 , ex 6202 12 90 , ex 6202 13 10 , ex 6202 13 90 , 6204 31 00 , 6204 32 90 , 6204 33 90 , 6204 39 19 , 6210 30 00

—

—

16

Kostymer och ensembler, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer, utom skiddräkter, för män eller pojkar; fodrade träningsoveraller med yttertyg av ett enda identiskt textilmaterial, av bomull eller konstfibrer, för män eller pojkar

0,80

1250

6203 11 00 , 6203 12 00 , 6203 19 10 , 6203 19 30 , 6203 22 80 , 6203 23 80 , 6203 29 18 , 6203 29 30 , 6211 32 31 , 6211 33 31

—

—

17

Kavajer, blazrar och jackor, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer, för män eller pojkar

1,43

700

6203 31 00 , 6203 32 90 , 6203 33 90 , 6203 39 19

—

—

18

Undertröjor, kalsonger, nattskjortor, pyjamas, badrockar, morgonrockar och liknande artiklar, av annan textilvara än trikå, för män eller pojkar

 

 

6207 11 00 , 6207 19 00 , 6207 21 00 , 6207 22 00 , 6207 29 00 , 6207 91 00 , 6207 99 10 , 6207 99 90

 

 

Linnen, undertröjor, underklänningar, underkjolar, underbyxor, trosor, nattlinnen, pyjamas, negligéer, badrockar, morgonrockar och liknande artiklar, av annan textilvara än trikå, för kvinnor eller flickor

 

 

6208 11 00 , 6208 19 00 , 6208 21 00 , 6208 22 00 , 6208 29 00 , 6208 91 00 , 6208 92 00 , 6208 99 00 , ex 6212 10 10 , ex 9619 00 50

 

 

19

Näsdukar, av annan textilvara än trikå

59

17

6213 20 00 , ex 6213 90 00

—

—

21

Parkas; anoraker, vindjackor och liknande, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer; överdelar av fodrade träningsoveraller, andra än kategori 16 eller 29, av bomull eller konstfibrer

2,3

435

ex 6201 12 10 , ex 6201 12 90 , ex 6201 13 10 , ex 6201 13 90 , 6201 91 00 , 6201 92 00 , 6201 93 00 , ex 6202 12 10 , ex 6202 12 90 , ex 6202 13 10 , ex 6202 13 90 , 6202 91 00 , 6202 92 00 , 6202 93 00 , 6211 32 41 , 6211 33 41 , 6211 42 41 , 6211 43 41

—

—

24

Nattskjortor, pyjamas, badrockar, morgonrockar och liknande artiklar, av trikå, för män eller pojkar

3,9

257

6107 21 00 , 6107 22 00 , 6107 29 00 , 6107 91 00 , ex 6107 99 00

—

—

Nattlinnen, pyjamas, negligéer, badrockar, morgonrockar och liknande artiklar, av trikå, för kvinnor eller flickor

—

—

6108 31 00 , 6108 32 00 , 6108 39 00 , 6108 91 00 , 6108 92 00 , ex 6108 99 00

—

—

26

Klänningar, av ull, bomull eller konstfibrer, för kvinnor eller flickor

3,1

323

6104 41 00 , 6104 42 00 , 6104 43 00 , 6104 44 00 , 6204 41 00 , 6204 42 00 , 6204 43 00 , 6204 44 00

—

—

27

Kjolar, inbegripet byxkjolar, för kvinnor eller flickor

2,6

385

6104 51 00 , 6104 52 00 , 6104 53 00 , 6104 59 00 , 6204 51 00 , 6204 52 00 , 6204 53 00 , 6204 59 10

—

—

28

Långbyxor, byxor med bröstlapp, knäbyxor och kortbyxor (andra än badbyxor), av trikå, ull, bomull eller konstfibrer

1,61

620

6103 41 00 , 6103 42 00 , 6103 43 00 , ex 6103 49 00 , 6104 61 00 , 6104 62 00 , 6104 63 00 , ex 6104 69 00

—

—

29

Dräkter och ensembler, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer, utom skiddräkter, för kvinnor eller flickor; fodrade träningsoveraller med yttertyg av ett enda identiskt textilmaterial, av bomull eller konstfibrer, för kvinnor eller flickor

1,37

730

6204 11 00 , 6204 12 00 , 6204 13 00 , 6204 19 10 , 6204 21 00 , 6204 22 80 , 6204 23 80 , 6204 29 18 , 6211 42 31 , 6211 43 31

—

—

31

Bysthållare, vävda eller av trikå

18,2

55

ex 6212 10 10 , 6212 10 90

—

—

68

Babykläder och tillbehör till sådana kläder, utom handskar, halvhandskar och vantar i kategorierna 10 och 87, och strumpor, sockor och liknande, av annan textilvara än trikå, i kategori 88

 

 

6111 90 19 , 6111 20 90 , 6111 30 90 , ex 6111 90 90 , ex 6209 90 10 , ex 6209 20 00 , ex 6209 30 00 , ex 6209 90 90 , ex 9619 00 50

 

 

73

Träningsoveraller, av trikå, ull, bomull eller konstfibrer

1,67

600

6112 11 00 , 6112 12 00 , 6112 19 00

—

—

76

Arbets- och skyddskläder, av annan textilvara än trikå, för män eller pojkar

 

 

6203 22 10 , 6203 23 10 , 6203 29 11 , 6203 32 10 , 6203 33 10 , 6203 39 11 , 6203 42 11 , 6203 42 51 , 6203 43 11 , 6203 43 31 , 6203 49 11 , 6203 49 31 , 6211 32 10 , 6211 33 10

 

 

Förkläden, skyddsrockar och andra arbets- och skyddskläder, av annan textilvara än trikå, för kvinnor eller flickor

 

 

6204 22 10 , 6204 23 10 , 6204 29 11 , 6204 32 10 , 6204 33 10 , 6204 39 11 , 6204 62 11 , 6204 62 51 , 6204 63 11 , 6204 63 31 , 6204 69 11 , 6204 69 31 , 6211 42 10 , 6211 43 10

 

 

77

Skiddräkter, av annan textilvara än trikå

 

 

ex 6211 20 00

 

 

78

Plagg, av annan textilvara än trikå, utom plagg i kategorierna 6, 7, 8, 14, 15, 16, 17, 18, 21, 26, 27, 29, 68, 72, 76 och 77

 

 

6203 41 30 , 6203 42 59 , 6203 43 39 , 6203 49 39 , 6204 61 85 , 6204 62 59 , 6204 62 90 , 6204 63 39 , 6204 63 90 , 6204 69 39 , 6204 69 50 , 6210 40 00 , 6210 50 00 , 6211 32 90 , 6211 33 90 , ex 6211 39 00 , 6211 42 90 , 6211 43 90 , ex 6211 49 00 , ex 9619 00 50

 

 

83

Överrockar, kavajer, blazrar, jackor och andra plagg, inbegripet skiddräkter, av trikå, utom plagg i kategorierna 4, 5, 7, 13, 24, 26, 27, 28, 68, 69, 72, 73, 74 och 75

 

 

ex 6101 90 20 , 6101 20 10 , 6101 30 10 , 6102 10 10 , 6102 20 10 , 6102 30 10 , 6103 31 00 , 6103 32 00 , 6103 33 00 , ex 6103 39 00 , 6104 31 00 , 6104 32 00 , 6104 33 00 , ex 6104 39 00 , 6112 20 00 , 6113 00 90 , 6114 20 00 , 6114 30 00 , ex 6114 90 00 , ex 9619 00 50

 

 

GRUPP III A

33

Vävnader av garn av syntetfilament framställda av remsor e.d. av polyetylen eller polypropylen, med en bredd av mindre än 3 m

 

 

5407 20 11

 

 

Säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor, av annan textilvara än trikå, framställda av remsor e.d.

 

 

6305 32 19 , 6305 33 90

 

 

34

Vävnader av garn av syntetfilament, framställda av remsor e.d. av polyeten eller polypropen, med en bredd av minst 3 m

 

 

5407 20 19

 

 

35

Vävnader av syntetfilament, andra än sådana som används för framställning av däck i kategori 114

 

 

5407 10 00 , 5407 20 90 , 5407 30 00 , 5407 41 00 , 5407 42 00 , 5407 43 00 , 5407 44 00 , 5407 51 00 , 5407 52 00 , 5407 53 00 , 5407 54 00 , 5407 61 10 , 5407 61 30 , 5407 61 50 , 5407 61 90 , 5407 69 10 , 5407 69 90 , 5407 71 00 , 5407 72 00 , 5407 73 00 , 5407 74 00 , 5407 81 00 , 5407 82 00 , 5407 83 00 , 5407 84 00 , 5407 91 00 , 5407 92 00 , 5407 93 00 , 5407 94 00 , ex 5811 00 00 , ex 5905 00 70

 

 

35 a)

Varav: andra än oblekta eller blekta

 

 

ex 5407 10 00 , ex 5407 20 90 , ex 5407 30 00 , 5407 42 00 , 5407 43 00 , 5407 44 00 , 5407 52 00 , 5407 53 00 , 5407 54 00 , 5407 61 30 , 5407 61 50 , 5407 61 90 , 5407 69 90 , 5407 72 00 , 5407 73 00 , 5407 74 00 , 5407 82 00 , 5407 83 00 , 5407 84 00 , 5407 92 00 , 5407 93 00 , 5407 94 00 , ex 5811 00 00 , ex 5905 00 70

 

 

36

Vävnader av regenatfilament, andra än sådana som används för framställning av däck i kategori 114

 

 

5408 10 00 , 5408 21 00 , 5408 22 10 , 5408 22 90 , 5408 23 00 , 5408 24 00 , 5408 31 00 , 5408 32 00 , 5408 33 00 , 5408 34 00 , ex 5811 00 00 , ex 5905 00 70

 

 

36 a)

Varav: andra än oblekta eller blekta

 

 

ex 5408 10 00 , 5408 22 10 , 5408 22 90 , 5408 23 00 , 5408 24 00 , 5408 32 00 , 5408 33 00 , 5408 34 00 , ex 5811 00 00 , ex 5905 00 70

 

 

37

Vävnader av regenatstapelfibrer

 

 

5516 11 00 , 5516 12 00 , 5516 13 00 , 5516 14 00 , 5516 21 00 , 5516 22 00 , 5516 23 10 , 5516 23 90 , 5516 24 00 , 5516 31 00 , 5516 32 00 , 5516 33 00 , 5516 34 00 , 5516 41 00 , 5516 42 00 , 5516 43 00 , 5516 44 00 , 5516 91 00 , 5516 92 00 , 5516 93 00 , 5516 94 00 , ex 5803 00 90 , ex 5905 00 70

 

 

37 a)

Varav: andra än oblekta eller blekta

 

 

5516 12 00 , 5516 13 00 , 5516 14 00 , 5516 22 00 , 5516 23 10 , 5516 23 90 , 5516 24 00 , 5516 32 00 , 5516 33 00 , 5516 34 00 , 5516 42 00 , 5516 43 00 , 5516 44 00 , 5516 92 00 , 5516 93 00 , 5516 94 00 , ex 5803 00 90 , ex 5905 00 70

 

 

38 A

Syntetiska gardintyger, inbegripet nätgardintyger, av trikå

 

 

ex 6005 36 00 , ex 6005 37 00 , ex 6005 38 00 , ex 6005 39 00 , ex 6006 31 00 , ex 6006 32 00 , ex 6006 33 00 , ex 6006 34 00

 

 

38 B

Nätgardiner, av annan textilvara än trikå

 

 

ex 6303 91 00 , ex 6303 92 90 , ex 6303 99 90

 

 

40

Vävda gardiner (inbegripet draperier, rullgardiner, gardinkappor och sängomhängen och andra inredningsartiklar), av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer

 

 

ex 6303 91 00 , ex 6303 92 90 , ex 6303 99 90 , 6304 19 10 , ex 6304 19 90 , 6304 92 00 , ex 6304 93 00 , ex 6304 99 00

 

 

41

Garn av syntetfilament (kontinuerliga), inte i detaljhandelsuppläggningar, annat än otexturerat enkelt garn, utan snodd eller med en snodd av högst 50 varv per meter

 

 

5401 10 12 , 5401 10 14 , 5401 10 16 , 5401 10 18 , 5402 11 00 , 5402 19 00 , 5402 20 00 , 5402 31 00 , 5402 32 00 , 5402 33 00 , 5402 34 00 , 5402 39 00 , 5402 44 00 , 5402 48 00 , 5402 49 00 , 5402 51 00 , 5402 52 00 , 5402 53 00 , 5402 59 00 , 5402 61 00 , 5402 62 00 , 5402 63 00 , 5402 69 00 , ex 5604 90 10 , ex 5604 90 90

 

 

42

Garn av kontinuerliga konstfibrer, inte i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5401 20 10

 

 

Garn av regenatfibrer; garn av regenatfilament, inte i detaljhandelsuppläggningar, annat än enkelt garn av viskos, utan snodd eller med en snodd av högst 250 varv per meter och otexturerat enkelt garn av cellulosaacetat

 

 

5403 10 00 , 5403 32 00 , ex 5403 33 00 , 5403 39 00 , 5403 41 00 , 5403 42 00 , 5403 49 00 , ex 5604 90 10

 

 

43

Garn av konstfilament, garn av regenatstapelfibrer, garn av bomull, i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5204 20 00 , 5207 10 00 , 5207 90 00 , 5401 10 90 , 5401 20 90 , 5406 00 00 , 5508 20 90 , 5511 30 00

 

 

46

Kardad eller kammad får- eller lammull eller andra kardade eller kammade fina djurhår

 

 

5105 10 00 , 5105 21 00 , 5105 29 00 , 5105 31 00 , 5105 39 00

 

 

47

Kardgarn av får- eller lammull eller av fina djurhår, inte i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5106 10 10 , 5106 10 90 , 5106 20 10 , 5106 20 91 , 5106 20 99 , 5108 10 10 , 5108 10 90

 

 

48

Kamgarn av får- eller lammull eller av fina djurhår, inte i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5107 10 10 , 5107 10 90 , 5107 20 10 , 5107 20 30 , 5107 20 51 , 5107 20 59 , 5107 20 91 , 5107 20 99 , 5108 20 10 , 5108 20 90

 

 

49

Garn av får- eller lammull eller fina djurhår, i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5109 10 10 , 5109 10 90 , 5109 90 00

 

 

50

Vävnader av får- eller lammull eller fina djurhår

 

 

5111 11 00 , 5111 19 00 , 5111 20 00 , 5111 30 10 , 5111 30 80 , 5111 90 10 , 5111 90 91 , 5111 90 98 , 5112 11 00 , 5112 19 00 , 5112 20 00 , 5112 30 10 , 5112 30 80 , 5112 90 10 , 5112 90 91 , 5112 90 98

 

 

51

Bomull, kardad eller kammad

 

 

5203 00 00

 

 

53

Slingervävnader av bomull

 

 

5803 00 10

 

 

54

Regenatstapelfibrer, inbegripet avfall, kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning

 

 

5507 00 00

 

 

55

Syntetstapelfibrer, inbegripet avfall, kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning

 

 

5506 10 00 , 5506 20 00 , 5506 40 00 , 5506 90 00

 

 

56

Garn av syntetstapelfibrer (inbegripet avfall), i detaljhandelsuppläggningar

 

 

5508 10 90 , 5511 10 00 , 5511 20 00

 

 

58

Mattor och annan golvbeläggning, knutna (även konfektionerade)

 

 

5701 10 10 , 5701 10 90 , 5701 90 10 , 5701 90 90

 

 

59

Mattor och annan golvbeläggning av textilmaterial, andra än mattorna i kategori 58

 

 

5702 10 00 , 5702 31 10 , 5702 31 80 , 5702 32 00 , ex 5702 39 00 , 5702 41 10 , 5702 41 90 , 5702 42 00 , ex 5702 49 00 , 5702 50 10 , 5702 50 31 , 5702 50 39 , ex 5702 50 90 , 5702 91 00 , 5702 92 10 , 5702 92 90 , ex 5702 99 00 , 5703 10 00 , 5703 20 12 , 5703 20 18 , 5703 20 92 , 5703 20 98 , 5703 30 12 , 5703 30 18 , 5703 30 82 , 5703 30 88 , 5703 90 20 , 5703 90 80 , 5704 10 00 , 5704 20 00 , 5704 90 00 , 5705 00 30 , ex 5705 00 80

 

 

60

Handvävda tapisserier av typerna Gobelins, Flandern, Aubusson, Beauvais och liknande samt handbroderade tapisserier (t.ex. med petits points eller korsstygn), även konfektionerade

 

 

5805 00 00

 

 

61

Vävda band och band bestående av sammanklistrade parallella trådar eller fibrer, andra än etiketter och liknande artiklar i kategori 62

Elastiskt textilmaterial (av annan textilvara än trikå), framställt av textilmaterial som satts samman med gummitrådar

 

 

ex 5806 10 00 , 5806 20 00 , 5806 31 00 , 5806 32 10 , 5806 32 90 , 5806 39 00 , 5806 40 00

 

 

62

Sniljgarn (inbegripet sniljgarn framställt av textilflock), överspunnet garn (dock inte metalliserat garn och överspunnet tagelgarn)

 

 

5606 00 91 , 5606 00 99

 

 

Tyll, trådgardinsvävnad och nätknytningar, med undantag av vävda, stickade och virkade vävnader, hand- eller maskingjorda spetsar som längdvara, remsor eller i form av motiv

 

 

5804 10 10 , 5804 10 90 , 5804 21 00 , 5804 29 00 , 5804 30 00

 

 

Etiketter, märken och liknande artiklar av textilmaterial, inte broderade, som längdvara eller tillskurna, vävda

 

 

5807 10 10 , 5807 10 90

 

 

Flätor och snörmakeriarbeten som längdvara; tofsar, pomponger och liknande artiklar

 

 

5808 10 00 , 5808 90 00

 

 

Broderier som längdvara, remsor eller i form av motiv

 

 

5810 10 10 , 5810 10 90 , 5810 91 10 , 5810 91 90 , 5810 92 10 , 5810 92 90 , 5810 99 10 , 5810 99 90

 

 

63

Trikå av syntetfibrer innehållande minst 5 viktprocent töjfibergarn och trikå innehållande minst 5 viktprocent gummitråd

 

 

5906 91 00 , ex 6002 40 00 , 6002 90 00 , ex 6004 10 00 , 6004 90 00

 

 

Raschelspetsar och varor med lång lugg av syntetfibrer

 

 

ex 6001 10 00 , 6003 30 10 , ex 6005 36 00 , ex 6005 37 00 , ex 6005 38 00 , ex 6005 39 00

 

 

65

Dukvaror av trikå, andra än de som ingår i kategorierna 38 A och 63, av ull, bomull eller konstfibrer

 

 

5606 00 10 , ex 6001 10 00 , 6001 21 00 , 6001 22 00 , ex 6001 29 00 , 6001 91 00 , 6001 92 00 , ex 6001 99 00 , ex 6002 40 00 , 6003 10 00 , 6003 20 00 , 6003 30 90 , 6003 40 00 , ex 6004 10 00 , 6005 90 10 , 6005 21 00 , 6005 22 00 , 6005 23 00 , 6005 24 00 , 6005 35 00 , ex 6005 36 00 , ex 6005 37 00 , ex 6005 38 00 , ex 6005 39 00 , 6005 41 00 , 6005 42 00 , 6005 43 00 , 6005 44 00 , 6006 10 00 , 6006 21 00 , 6006 22 00 , 6006 23 00 , 6006 24 00 , ex 6006 31 00 , ex 6006 32 00 , ex 6006 33 00 , ex 6006 34 00 , 6006 41 00 , 6006 42 00 , 6006 43 00 , 6006 44 00

 

 

66

Res- och sängfiltar, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer

 

 

6301 10 00 , 6301 20 90 , 6301 30 90 , ex 6301 40 90 , ex 6301 90 90

 

 

GRUPP III B

10

Handskar, halvhandskar och vantar av trikå

17 par

59

6111 90 11 , 6111 20 10 , 6111 30 10 , ex 6111 90 90 , 6116 10 20 , 6116 10 80 , 6116 91 00 , 6116 92 00 , 6116 93 00 , 6116 99 00

67

Tillbehör till kläder, av trikå, andra än för spädbarn; hushållslinne av alla slag, av trikå; gardiner, rullgardiner och draperier, gardinkappor och sängomhängen och andra inredningsartiklar, av trikå; res- och sängfiltar av trikå, andra artiklar av trikå inbegripet delar av plagg eller tillbehör till kläder

 

 

5807 90 90 , 6113 00 10 , 6117 10 00 , 6117 80 10 , 6117 80 80 , 6117 90 00 , 6301 20 10 , 6301 30 10 , 6301 40 10 , 6301 90 10 , 6302 10 00 , 6302 40 00 , ex 6302 60 00 , 6303 12 00 , 6303 19 00 , 6304 11 00 , 6304 20 00 , 6304 91 00 , ex 6305 20 00 , 6305 32 11 , ex 6305 32 90 , 6305 33 10 , ex 6305 39 00 , ex 6305 90 00 , 6307 10 10 , 6307 90 10 , ex 9619 00 40 , ex 9619 00 50

 

 

67 a)

Varav: säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor, framställda av polyeten- eller polypropenremsor

 

 

6305 32 11 , 6305 33 10

 

 

69

Underklänningar och underkjolar, av trikå, för kvinnor eller flickor

7,8

128

6108 11 00 , 6108 19 00

70

Strumpbyxor och trikåer av syntetfibergarn hos vilket enkelgarnet har en längdvikt av mindre än 67 decitex (6,7 tex)

30,4 par

33

ex 6115 10 10 , 6115 21 00 , 6115 30 19

Långa strumpor för damer, av syntetfibrer

ex 6115 10 10 , 6115 96 91

72

Baddräkter och badbyxor, av ull, bomull eller konstfibrer

9,7

103

6112 31 10 , 6112 31 90 , 6112 39 10 , 6112 39 90 , 6112 41 10 , 6112 41 90 , 6112 49 10 , 6112 49 90 , 6211 11 00 , 6211 12 00

74

Dräkter och ensembler, av trikå, av ull, bomull eller konstfibrer, utom skiddräkter, för kvinnor eller flickor

1,54

650

6104 13 00 , 6104 19 20 , ex 6104 19 90 , 6104 22 00 , 6104 23 00 , 6104 29 10 , ex 6104 29 90

75

Kostymer och ensembler, av trikå, av ull, bomull eller konstfibrer, utom skiddräkter, för män eller pojkar

0,80

1 250

6103 10 10 , 6103 10 90 , 6103 22 00 , 6103 23 00 , 6103 29 00

84

Sjalar, scarfar, halsdukar, mantiljer, slöjor o.d., av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer

 

 

6214 20 00 , 6214 30 00 , 6214 40 00 , ex 6214 90 00

 

 

85

Slipsar och liknande artiklar, av annan textilvara än trikå, av ull, bomull eller konstfibrer

17,9

56

6215 20 00 , 6215 90 00

86

Korsetter, strumpebandshållare, hängslen, strumphållare, strumpeband och liknande artiklar samt delar till sådana varor, av trikå eller annan textilvara

8,8

114

6212 20 00 , 6212 30 00 , 6212 90 00

87

Handskar, halvhandskar och vantar, av annan textilvara än trikå

 

 

ex 6209 90 10 , ex 6209 20 00 , ex 6209 30 00 , ex 6209 90 90 , 6216 00 00

 

 

88

Strumpor och sockor, av annan textilvara än trikå; andra tillbehör till kläder, delar till kläder eller tillbehör till kläder, andra än för spädbarn, av annan textilvara än trikå

 

 

ex 6209 90 10 , ex 6209 20 00 , ex 6209 30 00 , ex 6209 90 90 , 6217 10 00 , 6217 90 00

 

 

90

Surrningsgarn och tågvirke av syntetfibrer, även flätat

 

 

5607 41 00 , 5607 49 11 , 5607 49 19 , 5607 49 90 , 5607 50 11 , 5607 50 19 , 5607 50 30 , 5607 50 90

 

 

91

Tält

 

 

6306 22 00 , 6306 29 00

 

 

93

Säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor, av vävnad, andra än sådana som är framställda av remsor av polyetylen eller polypropylen

 

 

ex 6305 20 00 , ex 6305 32 90 , ex 6305 39 00

 

 

94

Vadd av textilmaterial och varor av sådan vadd; textilfibrer med en längd av högst 5 mm (flock) samt stoft och noppor av textilmaterial

 

 

5601 21 10 , 5601 21 90 , 5601 22 10 , 5601 22 90 , 5601 29 00 , 5601 30 00 , 9619 00 30

 

 

95

Filt och varor av filt, även impregnerade eller överdragna, andra än golvbeläggningar

 

 

5602 10 19 , 5602 10 31 , ex 5602 10 38 , 5602 10 90 , 5602 21 00 , ex 5602 29 00 , 5602 90 00 , ex 5807 90 10 , ex 5905 00 70 , 6210 10 10 , 6307 90 91

 

 

96

Bondad duk och varor av bondad duk, även impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad

 

 

5603 11 10 , 5603 11 90 , 5603 12 10 , 5603 12 90 , 5603 13 10 , 5603 13 90 , 5603 14 10 , 5603 14 90 , 5603 91 10 , 5603 91 90 , 5603 92 10 , 5603 92 90 , 5603 93 10 , 5603 93 90 , 5603 94 10 , 5603 94 90 , ex 5807 90 10 , ex 5905 00 70 , 6210 10 92 , 6210 10 98 , ex 6301 40 90 , ex 6301 90 90 , 6302 22 10 , 6302 32 10 , 6302 53 10 , 6302 93 10 , 6303 92 10 , 6303 99 10 , ex 6304 19 90 , ex 6304 93 00 , ex 6304 99 00 , ex 6305 32 90 , ex 6305 39 00 , 6307 10 30 , 6307 90 92 , ex 6307 90 98 , ex 9619 00 40 , ex 9619 00 50

 

 

97

Nät av surrningsgarn eller tågvirke och konfektionerade fisknät av garn, surrningsgarn eller tågvirke

 

 

5608 11 20 , 5608 11 80 , 5608 19 11 , 5608 19 19 , 5608 19 30 , 5608 19 90 , 5608 90 00

 

 

98

Andra varor av garn, surrningsgarn eller tågvirke, andra än textilvävnader, varor av sådana vävnader och varor i kategori 97

 

 

5609 00 00 , 5905 00 10

 

 

99

Textilvävnader överdragna med gummi arabicum e.d. eller med stärkelseprodukter, av sådana slag som används till bokpärmar o.d.; kalkerväv; preparerad målarduk; kanvas och liknande styva textilvävnader av sådana slag som används till hattstommar

 

 

5901 10 00 , 5901 90 00

 

 

Linoleummattor o.d., även i tillskurna stycken; golvbeläggning bestående av en textilbotten med överdrag eller beläggning, även i tillskurna stycken

 

 

5904 10 00 , 5904 90 00

 

 

Gummibehandlade textilvävnader, av annan textilvara än trikå, utom sådana som används till däck

 

 

5906 10 00 , 5906 99 10 , 5906 99 90

 

 

Textilvävnader med annan impregnering eller annat överdrag; målade teaterkulisser, ateljéfonder o.d., av textilvävnad, andra än de som ingår i kategori 100

 

 

5907 00 00

 

 

100

Textilvävnader, impregnerade, överdragna, belagda eller laminerade med beredningar av cellulosaderivat eller andra plaster

 

 

5903 10 10 , 5903 10 90 , 5903 20 10 , 5903 20 90 , 5903 90 10 , 5903 90 91 , 5903 90 99

 

 

101

Surrningsgarn och tågvirke, även flätat, annat än sådant som framställs av syntetfibrer

 

 

ex 5607 90 90

 

 

109

Presenningar, segel och markiser

 

 

6306 12 00 , 6306 19 00 , 6306 30 00

 

 

110

Vävda luftmadrasser

 

 

6306 40 00

 

 

111

Campingartiklar, vävda, andra än luftmadrasser och tält

 

 

6306 90 00

 

 

112

Andra konfektionerade textilvaror, vävda, andra än de som ingår i kategorierna 113 och 114

 

 

6307 20 00 , ex 6307 90 98

 

 

113

Skurtrasor, disktrasor och dammhanddukar, av annan textilvara än trikå

 

 

6307 10 90

 

 

114

Textilvävnader och artiklar för tekniskt bruk

 

 

5902 10 10 , 5902 10 90 , 5902 20 10 , 5902 20 90 , 5902 90 10 , 5902 90 90 , 5908 00 00 , 5909 00 10 , 5909 00 90 , 5910 00 00 , 5911 10 00 , ex 5911 20 00 , 5911 31 11 , 5911 31 19 , 5911 31 90 , 5911 32 11 , 5911 32 19 , 5911 32 90 , 5911 40 00 , 5911 90 10 , 5911 90 91 , 5911 90 99

 

 

GRUPP IV

115

Garn av lin eller rami

 

 

5306 10 10 , 5306 10 30 , 5306 10 50 , 5306 10 90 , 5306 20 10 , 5306 20 90 , 5308 90 12 , 5308 90 19

 

 

117

Vävnader av lin eller rami

 

 

5309 11 10 , 5309 11 90 , 5309 19 00 , 5309 21 00 , 5309 29 00 , 5311 00 10 , ex 5803 00 90 , 5905 00 30

 

 

118

Bordslinne, toaletthanddukar och kökshanddukar av lin eller rami, av annan textilvara än trikå

 

 

6302 29 10 , 6302 39 20 , 6302 59 10 , ex 6302 59 90 , 6302 99 10 , ex 6302 99 90

 

 

120

Gardiner, rullgardiner, draperier, gardinkappor, sängomhängen och andra inredningsartiklar, av annan textilvara än trikå, av lin eller rami

 

 

ex 6303 99 90 , 6304 19 30 , ex 6304 99 00

 

 

121

Surrningsgarn och tågvirke, även flätat, av lin eller rami

 

 

ex 5607 90 90

 

 

122

Säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor, begagnade, av lin, av annan textilvara än trikå

 

 

ex 6305 90 00

 

 

123

Luggvävnader, inbegripet sniljvävnader, av lin eller rami, andra än vävda band

 

 

5801 90 10 , ex 5801 90 90

 

 

Sjalar, scarfar, halsdukar, mantiljer, slöjor och liknande, av lin eller rami, av annan textilvara än trikå

 

 

ex 6214 90 00

 

 

GRUPP V

124

Syntetstapelfibrer

 

 

5501 10 00 , 5501 20 00 , 5501 30 00 , 5501 40 00 , 5501 90 00 , 5503 11 00 , 5503 19 00 , 5503 20 00 , 5503 30 00 , 5503 40 00 , 5503 90 00 , 5505 10 10 , 5505 10 30 , 5505 10 50 , 5505 10 70 , 5505 10 90

 

 

125 A

Garn av syntetfilament (kontinuerliga), inte i detaljhandelsuppläggningar, annat än garn i kategori 41

 

 

5402 45 00 , 5402 46 00 , 5402 47 00

 

 

125 B

Monofilamentgarn, remsor (konstbast o.d.) och katgutimitation av syntetmaterial

 

 

5404 11 00 , 5404 12 00 , 5404 19 00 , 5404 90 10 , 5404 90 90 , ex 5604 90 10 , ex 5604 90 90

 

 

126

Konstgjorda stapelfibrer

 

 

5502 10 00 , 5502 90 00 , 5504 10 00 , 5504 90 00 , 5505 20 00

 

 

127 A

Garn av regenatfilament (kontinuerliga), inte i detaljhandelsuppläggningar, annat än garn i kategori 42

 

 

5403 31 00 , ex 5403 32 00 , ex 5403 33 00

 

 

127 B

Monofilamentgarn, remsor (konstbast o.d.) och katgutimitation av regenatmaterial

 

 

5405 00 00 , ex 5604 90 90

 

 

128

Grova djurhår, kardade eller kammade

 

 

5105 40 00

 

 

129

Garn av grova djurhår eller tagel

 

 

5110 00 00

 

 

130 A

Garn av natursilke annat än garn spunnet av avfall av natursilke

 

 

5004 00 10 , 5004 00 90 , 5006 00 10

 

 

130 B

Garn av natursilke annat än i kategori 130 A; gut

 

 

5005 00 10 , 5005 00 90 , 5006 00 90 , ex 5604 90 90

 

 

131

Garn av andra vegetabiliska textilfibrer

 

 

5308 90 90

 

 

132

Pappersgarn

 

 

5308 90 50

 

 

133

Garn av mjukhampa

 

 

5308 20 10 , 5308 20 90

 

 

134

Metalliserat garn

 

 

5605 00 00

 

 

135

Vävnader av grova djurhår eller av tagel

 

 

5113 00 00

 

 

136

Vävnader av natursilke eller av avfall av natursilke

 

 

5007 10 00 , 5007 20 11 , 5007 20 19 , 5007 20 21 , 5007 20 31 , 5007 20 39 , 5007 20 41 , 5007 20 51 , 5007 20 59 , 5007 20 61 , 5007 20 69 , 5007 20 71 , 5007 90 10 , 5007 90 30 , 5007 90 50 , 5007 90 90 , 5803 00 30 , ex 5905 00 90 , ex 5911 20 00

 

 

137

Luggvävnader, inbegripet sniljvaror, och vävda band, av natursilke eller avfall av natursilke

 

 

ex 5801 90 90 , ex 5806 10 00

 

 

138

Vävnader av pappersgarn och andra textilfibrer andra än rami

 

 

5311 00 90 , ex 5905 00 90

 

 

139

Vävnader av metalltråd eller metalliserat garn

 

 

5809 00 00

 

 

140

Dukvaror av trikå av annat textilmaterial än ull eller fina djurhår, bomull eller konstfibrer

 

 

ex 6001 10 00 , ex 6001 29 00 , ex 6001 99 00 , 6003 90 00 , 6005 90 90 , 6006 90 00

 

 

141

Res- och sängfiltar av annat textilmaterial än ull eller fina djurhår, bomull eller konstfibrer

 

 

ex 6301 90 90

 

 

142

Mattor och annan golvbeläggning av sisal, andra fibrer av släktet Agave eller av manillahampa

 

 

ex 5702 39 00 , ex 5702 49 00 , ex 5702 50 90 , ex 5702 99 00 , ex 5705 00 80

 

 

144

Filt av grova djurhår

 

 

ex 5602 10 38 , ex 5602 29 00

 

 

145

Surrningsgarn och tågvirke, även flätat, av abaca (manillahampa) eller mjukhampa

 

 

ex 5607 90 20 , ex 5607 90 90

 

 

146 A

Skördegarn för jordbruksmaskiner, av sisal eller andra fibrer av släktet Agave

 

 

ex 5607 21 00

 

 

146 B

Surrningsgarn och tågvirke, av sisal eller andra fibrer av släktet Agave, andra än produkter i kategori 146 A

 

 

ex 5607 21 00 , 5607 29 00

 

 

146 C

Surrningsgarn och tågvirke, även flätat, av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål enligt nr 5303

 

 

ex 5607 90 20

 

 

147

Avfall av natursilke (inbegripet silkeskokonger, inte lämpliga för avhaspling, garnavfall samt rivet avfall och riven lump), annat än okardat och okammat

 

 

ex 5003 00 00

 

 

148 A

Garn av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål enligt nr 5303

 

 

5307 10 00 , 5307 20 00

 

 

148 B

Garn av kokosfibrer

 

 

5308 10 00

 

 

149

Vävnader av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål, med en bredd av mer än 150 cm

 

 

5310 10 90 , ex 5310 90 00

 

 

150

Vävnader av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål, med en bredd av högst 150 cm; säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor, av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål, andra än begagnade

 

 

5310 10 10 , ex 5310 90 00 , 5905 00 50 , 6305 10 90

 

 

151 A

Golvbeläggning av kokosfibrer

 

 

5702 20 00

 

 

151 B

Mattor och annan golvbeläggning, av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål, andra än tuftade eller flockade

 

 

ex 5702 39 00 , ex 5702 49 00 , ex 5702 50 90 , ex 5702 99 00

 

 

152

Nålfilt av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål, inte impregnerad eller överdragen, annan än golvbeläggning

 

 

5602 10 11

 

 

153

Begagnade säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor, av jute eller andra bastfibrer för textilt ändamål enligt nr 5303

 

 

6305 10 10

 

 

154

Silkeskokonger, lämpliga för avhaspling

 

 

5001 00 00

 

 

Råsilke, ej snott eller tvinnat

 

 

5002 00 00

 

 

Avfall av natursilke (inbegripet silkeskokonger, inte lämpliga för avhaspling), garnavfall samt rivet avfall och riven lump, okardat och okammat

 

 

ex 5003 00 00

 

 

Ull, okardad och okammad

 

 

5101 11 00 , 5101 19 00 , 5101 21 00 , 5101 29 00 , 5101 30 00

 

 

Fina eller grova djurhår, okardade och okammade

 

 

5102 11 00 , 5102 19 10 , 5102 19 30 , 5102 19 40 , 5102 19 90 , 5102 20 00

 

 

Avfall av ull eller av fina eller grova djurhår, inbegripet garnavfall, men inte rivet avfall och riven lump

 

 

5103 10 10 , 5103 10 90 , 5103 20 00 , 5103 30 00

 

 

Rivet avfall och riven lump av ull eller av fina eller grova djurhår

 

 

5104 00 00

 

 

Lin, oberett eller berett men inte spunnet; blånor och avfall av lin (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

 

 

5301 10 00 , 5301 21 00 , 5301 29 00 , 5301 30 00

 

 

Rami och andra vegetabiliska textilfibrer, oberedda eller beredda men inte spunna; blånor och avfall, andra än kokosfibrer och manillahampa

 

 

5305 00 00

 

 

Bomull, okardad och okammad

 

 

5201 00 10 , 5201 00 90

 

 

Avfall av bomull (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

 

 

5202 10 00 , 5202 91 00 , 5202 99 00

 

 

Mjukhampa (Cannabis sativa L.), oberedd eller beredd men inte spunnen; blånor och avfall av mjukhampa (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

 

 

5302 10 00 , 5302 90 00

 

 

Abaca (manillahampa eller Musa textilis Nee), oberedd eller beredd men inte spunnen; blånor och avfall av abaca (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

 

 

5305 00 00

 

 

Jute och andra bastfibrer för textilt ändamål (med undantag av lin, mjukhampa och rami), oberedda eller beredda men inte spunna; blånor och avfall av jute och andra bastfibrer för textilt ändamål (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

 

 

5303 10 00 , 5303 90 00

 

 

Andra vegetabiliska textilfibrer, oberedda eller beredda men inte spunna; blånor och avfall av sådana fibrer (inbegripet garnavfall samt rivet avfall och riven lump)

 

 

5305 00 00

 

 

156

Blusar och pullovrar av trikå, av natursilke eller avfall av natursilke, för kvinnor eller flickor

 

 

6106 90 30 , ex 6110 90 90

 

 

157

Plagg av trikå, andra än de som ingår i kategori 1–123 samt kategori 156

 

 

ex 6101 90 20 , ex 6101 90 80 , 6102 90 10 , 6102 90 90 , ex 6103 39 00 , ex 6103 49 00 , ex 6104 19 90 , ex 6104 29 90 , ex 6104 39 00 , 6104 49 00 , ex 6104 69 00 , 6106 90 50 , 6106 90 90 , ex 6107 99 00 , ex 6108 99 00 , 6110 90 10 , ex 6110 90 90 , ex 6111 90 90 , ex 6114 90 00

 

 

159

Klänningar, blusar och skjortblusar av annan textilvara än trikå, av natursilke eller avfall av natursilke

 

 

6204 49 10 , 6206 10 00

 

 

Sjalar, scarfar, halsdukar, mantiljer, slöjor o.d., av annan textilvara än trikå, av natursilke eller avfall av natursilke

 

 

6214 10 00

 

 

Slipsar och liknande artiklar av natursilke eller avfall av natursilke

 

 

6215 10 00

 

 

160

Näsdukar av natursilke eller avfall av natursilke

 

 

ex 6213 90 00

 

 

161

Plagg av annan textilvara än trikå, andra än de som ingår i kategori 1–123 samt kategori 159

 

 

6201 19 00 , 6201 99 00 , 6202 19 00 , 6202 99 00 , 6203 19 90 , 6203 29 90 , 6203 39 90 , 6203 49 90 , 6204 19 90 , 6204 29 90 , 6204 39 90 , 6204 49 90 , 6204 59 90 , 6204 69 90 , 6205 90 10 , ex 6205 90 80 , 6206 90 10 , 6206 90 90 , ex 6211 20 00 , ex 6211 39 00 , ex 6211 49 00 , ex 9619 00 50

 

 

163

Förbandsgas och artiklar av förbandsgas föreliggande i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln

 

 

3005 90 31 ”

 

 

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/35

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2018/174

av den 2 februari 2018

om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–Silc) vad gäller 2019 års förteckning över sekundära målvariabler för överföring av nackdelar från generation till generation, hushållens sammansättning och inkomstutvecklingen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–Silc) (1), särskilt artikel 15.2 f, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EG) nr 1177/2003 inrättades en gemensam ram för systematisk framställning av europeisk statistik över inkomster och levnadsvillkor för att se till att det på nationell nivå och på EU-nivå finns jämförbara och aktuella tvärsnittsdata och longitudinella data om inkomstfördelning samt om graden av fattigdom och social utslagning och hur dessa företeelser är fördelade i befolkningen.

(2)

Enligt artikel 15.2 f i förordning (EG) nr 1177/2003 ska åtgärder för tillämpning av förordningen antas varje år för att precisera de sekundära målområden och variabler som ska ingå i tvärsnittsdelstudien för EU–Silc det året. Därför bör det antas genomförandeåtgärder som preciserar de sekundära målvariablerna och deras beteckningar för 2019 års modul om överföring av nackdelar från generation till generation, hushållens sammansättning och inkomstutvecklingen.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det europeiska statistiksystemet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förteckningen över sekundära målvariabler och beteckningar för 2019 års modul om överföring av nackdelar från generation till generation, hushållens sammansättning och inkomstutvecklingen, som utgör en del av tvärsnittsdelstudien för EU–Silc, ska vara den som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 februari 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EUT L 165, 3.7.2003, s. 1.

BILAGA

De sekundära målvariablerna och beteckningarna för 2019 års modul om överföring av nackdelar från generation till generation, hushållens sammansättning och inkomstutvecklingen, som utgör en del av tvärsnittsdelstudien för EU–Silc, ska vara följande:

1.   Enheter

Uppgifterna om överföring av nackdelar från generation till generation ska gälla alla nuvarande hushållsmedlemmar eller om så är tillämpligt alla utvalda svarande som är äldre än 24 och yngre än 60 år.

Uppgifterna om inkomstutvecklingen och hushållens sammansättning ska vara på hushållsnivå och avse hushållet i sin helhet.

2.   Datainsamlingsmetod

För variabler som ska samlas in på individuell nivå ska datainsamlingsmetoden vara personlig intervju med alla nuvarande hushållsmedlemmar eller om så är tillämpligt alla utvalda svarande som är äldre än 24 och yngre än 60 år.

För variabler som samlas in på hushållsnivå ska datainsamlingsmetoden vara personlig intervju med hushållets svarsperson.

Om personen i fråga är tillfälligt frånvarande eller oförmögen att svara tillåts undantagsvis indirekta intervjuer.

3.   Referensperiod

För variabler som gäller överföring av nackdelar från generation till generation ska referensperioden motsvaras av den period då den svarande var ungefär 14 år gammal.

För variabler som gäller inkomstutvecklingen och hushållens sammansättning (hushållsställning) ska referensperioden vara innevarande period.

4.   Definitioner för överföring av nackdelar från generation till generation

1.   Fader: den person som den svarande betraktade som sin far när den svarande var ungefär 14 år gammal. I allmänhet avses med far den biologiske fadern, men om den svarande betraktar någon annan som sin far under referensperioden ska svaren avse denne, även om den biologiske fadern levde och var känd.

2.   Moder: den person som den svarande betraktade som sin mor när den svarande var ungefär 14 år gammal. I allmänhet avses med mor den biologiska modern, men om den svarande betraktar någon annan som sin mor under referensperioden ska svaren avse denna, även om den biologiska modern levde och var känd.

3.   Hushåll: det hushåll i vilket den svarande levde när han eller hon var ungefär 14 år.

Om den svarandes föräldrar var skilda eller separerade och hade gemensam vårdnad (50 % av tiden hos vardera föräldern) kan den svarande välja hushåll antingen

—

på objektiv grund, med hänsyn till den svarandes huvudadress när han eller hon var ungefär 14 år (dvs. ålder enligt folkbokföringen och/eller i den svarandes id-kort eller pass), eller

—

på subjektiv grund, beroende på var den svarande kände sig mest hemma när han eller hon var ungefär 14 år.

Om den svarandes föräldrar var skilda eller separerade och inte delade vårdnaden jämnt, bör hushållet vara där svaranden bodde hela eller större delen av tiden.

De sekundära målvariablerna ska översändas till kommissionen (Eurostat) i filen med hushållsuppgifter (H) och i filen med personliga uppgifter (P) efter de primära målvariablerna.

 

Testmodul 2019

Överföring av nackdelar från generation till generation

Variabel

Kod

Målvariabel

Familj

PT220

 

Typ av hushåll när svaranden var ungefär 14 år

1

Privat hushåll

2

Kollektivhushåll eller institution

PT220_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT230

 

Modern närvarande när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej, hon bodde inte i samma hushåll men jag hade kontakt med henne

3

Nej, hon bodde inte i samma hushåll och jag hade ingen kontakt med henne

4

Nej, hon levde inte

PT0230_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT240

 

Fadern närvarande när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej, han bodde inte i samma hushåll men jag hade kontakt med honom

3

Nej, han bodde inte i samma hushåll och jag hade ingen kontakt med honom

4

Nej, han levde inte

PT240_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT020

 

Antal vuxna i hushållet när svaranden var ungefär 14 år

Antal (två siffror) 0–99

PT020_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT030

 

Antal barn i hushållet när svaranden var ungefär 14 år

Antal (två siffror) 0–99

PT030_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT040

 

Antal förvärvsarbetande i hushållet när svaranden var ungefär 14 år

Antal (två siffror) 0–99

PT040_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT250

 

Urbaniseringsgrad när svaranden var ungefär 14 år

1

Storstad (mer än 100 000 invånare)

2

Stad eller förort (10 000 –100 000 invånare)

3

Landsbygd, småstad eller by (mindre än 10 000 invånare)

PT250_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT210

 

Upplåtelseform när svaranden var ungefär 14 år

1

Ägd bostad

2

Hyrd bostad

3

Fri bostad

– 1

Vet ej

PT210_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

Föräldrarnas bakgrund

PT060

 

Faderns födelseland

 

Faderns födelseland (SCL GEO tvåbokstavskod)

– 1

Vet ej

PT060_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – fadern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT070

 

Faderns medborgarskap

 

Huvudsakligt medborgarskap (SCL GEO tvåbokstavskod)

– 1

Vet ej

PT070_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – fadern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT090

 

Moderns födelseland

 

Moderns födelseland (SCL GEO tvåbokstavskod)

– 1

Vet ej

PT090_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – modern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT100

 

Moderns medborgarskap

 

Huvudsakligt medborgarskap (SCL GEO tvåbokstavskod)

– 1

Vet ej

PT100_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – modern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

Utbildning

PT110

 

Högsta utbildningsnivå som uppnåtts av fadern

1

Låg nivå (förskola, låg– och mellanstadium)

2

Mellannivå (högstadium, gymnasium och annan eftergymnasial utbildning än högskola eller universitet)

3

Hög nivå (kort högskoleutbildning, kandidatexamen eller motsvarande, mastersexamen eller motsvarande, doktorsgrad eller motsvarande)

– 1

Vet ej

PT110_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – fadern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT120

 

Högsta utbildningsnivå som uppnåtts av modern

1

Låg nivå (förskola, låg– och mellanstadium)

2

Mellannivå (högstadium, gymnasium och annan eftergymnasial utbildning än högskola eller universitet)

3

Hög nivå (kort högskoleutbildning, kandidatexamen eller motsvarande, mastersexamen eller motsvarande, doktorsgrad eller motsvarande)

– 1

Vet ej

PT120_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – modern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

Arbete

PT130

 

Faderns sysselsättningsstatus när svaranden var ungefär 14 år

1

Heltidsanställd

2

Deltidsanställd

3

Egenföretagare eller medhjälpare i familjeföretag

4

Arbetslös/arbetssökande

5

Pensionär

6

Permanent funktionsnedsättning och/eller arbetsoförmögen

7

Hushållsarbete i hemmet, omsorgsansvar

8

Annan icke yrkesverksam

– 1

Vet ej

PT130_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – fadern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT140

 

Fadern hade en chefsbefattning när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej

– 1

Vet ej

PT140_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 4

Ej tillämpligt – fadern arbetade inte/var inte anställd

– 5

Ej tillämpligt – fadern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT150

 

Faderns huvudsakliga sysselsättning när svaranden var ungefär 14 år

 

ISCO– 08(COM)– kod (ensiffrig)

– 1

Vet ej

PT150_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 4

Ej tillämpligt – fadern arbetade inte/var inte anställd

– 5

Ej tillämpligt – fadern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT160

 

Moderns sysselsättningsstatus när svaranden var ungefär 14 år

1

Heltidsanställd

2

Deltidsanställd

3

Egenföretagare eller medhjälpare i familjeföretag

4

Arbetslös/arbetssökande

5

Pensionär

6

Permanent funktionsnedsättning och/eller arbetsoförmögen

7

Hushållsarbete i hemmet, omsorgsansvar

8

Annan icke yrkesverksam

– 1

Vet ej

PT160_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 5

Ej tillämpligt – modern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT170

 

Modern hade en chefsbefattning när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej

– 1

Vet ej

PT170_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 4

Ej tillämpligt – modern arbetade inte/var inte anställd

– 5

Ej tillämpligt – modern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT180

 

Moderns huvudsakliga sysselsättning när svaranden var ungefär 14 år

 

ISCO– 08(COM)– kod (ensiffrig)

– 1

Vet ej

PT180_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 4

Ej tillämpligt – modern arbetade inte/var inte anställd

– 5

Ej tillämpligt – modern var inte närvarande och höll ingen kontakt eller levde inte

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

Materiell fattigdom

PT190

 

Hushållets ekonomiska situation när svaranden var ungefär 14 år

1

Mycket dålig

2

Dålig

3

Ganska dålig

4

Ganska bra

5

Bra

6

Mycket bra

– 1

Vet ej

PT190_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT260

 

Grundläggande behov för skolgången (böcker och skolmaterial) uppfyllda när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej, av ekonomiska skäl

3

Nej, av andra skäl

PT260_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT270

 

Dagliga måltider med kött, kyckling eller fisk (eller motsvarande vegetariskt alternativ) när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej, av ekonomiska skäl

3

Nej, av andra skäl

PT270_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

PT280

 

Reste bort på en veckas semester om året när svaranden var ungefär 14 år

1

Ja

2

Nej, av ekonomiska skäl

3

Nej, av andra skäl

PT280_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (bodde i ett kollektivhushåll eller på institution)

– 3

Ej utvald svarande

– 6

Tillhör inte åldersgruppen (25–59)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

 

Frivillig testmodul 2019

Inkomstutvecklingen och hushållens sammansättning

Variabel

Kod

Målvariabel

HI010

 

Förändrad inkomst jämfört med föregående år (FRIVILLIG UPPGIFT)

1

Ökad

2

Mer eller mindre oförändrad

3

Minskad

HI010_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 3

Ej utvald svarande

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

HI020

 

Orsak till ökad inkomst (FRIVILLIG UPPGIFT)

1

Indexering/omräkning av lönen

2

Längre arbetstid, högre lön (samma arbete)

3

Återvänt till arbetsmarknaden efter sjukdom, föräldraskap, föräldraledighet, barnomsorg eller efter att ha tagit hand om någon sjuk eller med funktionsnedsättning

4

Börjat nytt jobb eller bytt jobb

5

Förändring i hushållets sammansättning

6

Höjda sociala förmåner

7

Annat

HI020_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (HI010 ≠ 1)

– 3

Ej utvald svarande

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

HI030

 

Orsak till minskad inkomst (FRIVILLIG UPPGIFT)

1

Kortare arbetstid, lägre lön (samma arbete), inklusive (ofrivilligt) egenföretagande

2

Föräldraskap, föräldraledighet, barnomsorg eller omhändertagande av någon sjuk eller med funktionsnedsättning

3

Bytt jobb

4

Förlorat jobbet/arbetslös/(det egna) företaget har gått i konkurs

5

Inte kunnat arbeta p.g.a. sjukdom eller funktionsnedsättning

6

Skilsmässa/upplöst partnerskap/annan förändring i hushållets sammansättning

7

Pensionering

8

Sänkta sociala förmåner

9

Annat

HI030_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (HI010 ≠ 3)

– 3

Ej utvald svarande

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

HI040

 

Framtida inkomst (FRIVILLIG UPPGIFT)

1

Kommer att öka

2

Kommer att vara oförändrad

3

Kommer att minska

HI040_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 3

Ej utvald svarande

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

HGYX (1)

 

Hushållsställning (FRIVILLIG UPPGIFT)  (2)

10

Partner (låg nivå)

11

Make/maka/registrerad partner (hög nivå)

12

Partner/sambo (hög nivå)

20

Son/dotter (låg nivå)

21

Biologisk/adopterad son/dotter (hög nivå)

22

Styvson/styvdotter (hög nivå)

30

Svärson/svärdotter (låg; hög nivå)

40

Barnbarn (låg; hög nivå)

50

Förälder (låg nivå)

51

Biologisk förälder/adoptivförälder (hög nivå)

52

Styvförälder (hög nivå)

60

Svärförälder (låg; hög nivå)

70

Mor– eller farförälder (låg; hög nivå)

80

Bror/syster (låg nivå)

81

Biologisk bror/syster (hög nivå)

82

Styvbror/styvsyster (hög nivå)

90

Annan släkting (låg; hög nivå)

95

Annan person som inte är en släkting (låg; hög nivå)

99

Uppgift saknas (låg; hög nivå)

HGYX_F

1

Variabel ifylld

– 1

Uppgift saknas

– 2

Ej tillämpligt (enpersonshushåll)

– 7

Ej tillämpligt (RB010 ≠ 2019)

(1)  X = 1,…, antal personer i hushållet – 1.

Y = 2,…, antal personer i hushållet.

Y > X.

(2)  Svarskategorier av låg och/eller hög nivå kan användas.

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/48

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2018/175

av den 2 februari 2018

om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker (1), särskilt artikel 26, och

av följande skäl:

(1)

Enligt bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 ska försäljningsbeteckningen för spritdrycker i kategori 9 ”Fruktsprit” vara ”sprit”, föregånget av namnet på frukten, bäret eller grönsaken i fråga. På vissa officiella språk har dock dessa försäljningsbeteckningar traditionellt angivits genom att ett suffix läggs till namnet på frukten. En försäljningsbeteckning som består av namnet på frukten med tillhörande suffix bör därför tillåtas för fruktspriter som är märkta på dessa officiella språk.

(2)

I kraven för kategori 10 ”Cidersprit och päroncidersprit” i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 anges inte tydligt att det är möjligt att destillera äppel- och päroncider tillsammans för att producera denna spritdryckskategori. I vissa fall framställs dock den spritdrycken traditionellt genom att äppel- och päroncider destilleras tillsammans. Definitionen av denna spritdryckskategori bör därför ändras i syfte att uttryckligen tillåta att äppel- och päroncider destilleras tillsammans när traditionella framställningsmetoder medger detta. I dessa fall är det också nödvändigt att reglera den motsvarande försäljningsbeteckningen. För att undvika svårigheter för ekonomiska aktörer är det också lämpligt att fastställa en övergångsbestämmelse rörande försäljningsbeteckningen för spritdrycker som framställts före ikraftträdandet av denna förordning.

(3)

Bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för spritdrycker.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

I kategori 9 ska led f) ersättas med följande:

”f)

Försäljningsbeteckningen ska vara ”sprit”, föregånget av namnet på frukten, bäret eller grönsaken, t.ex. körsbärssprit, som även får betecknas kirsch, plommonsprit, som även får betecknas slivovits, mirabell-, persiko-, äppel-, päron-, aprikos-, fikon-, citrus-, druvsprit, eller annan fruktsprit. Denna försäljningsbeteckning får anges med namnet på frukten med ett suffix när beteckningen anges på tjeckiska, kroatiska, grekiska, polska, slovakiska, slovenska och rumänska.

Den får också kallas wasser, tillsammans med namnet på frukten.

Namnet på frukten får ersätta ”sprit” föregånget av namnet på frukten, dock endast i fråga om följande frukter:

—

Mirabell (Prunus domestica L. subsp. syriaca (Borkh.) Janch. ex Mansf.),

—

plommon (Prunus domestica L.),

—

quetsch (Prunus domestica L.),

—

frukt av smultronträd (Arbutus unedo L.),

—

”Golden Delicious”-äpplen.

Om det finns risk för att slutkonsumenten kan ha svårt att förstå en av dessa försäljningsbeteckningar som inte innehåller ordet ”sprit”, ska märkningen och presentationen innehålla ordet ”sprit”, vilket får kompletteras med en förklaring.”

2.

Kategori 10 ska ersättas med följande:

”10.

 Cidersprit, päroncidersprit samt äppel- och päroncidersprit

a)

Cidersprit, päroncidersprit samt äppel- och päroncidersprit är spritdrycker som uppfyller följande villkor:

i)

De framställs uteslutande genom att äppel- eller päroncider destillerats till en alkoholhalt som är lägre än 86 volymprocent så att destillatet fått en arom och smak som härrör från frukterna,

ii)

de har en halt av flyktiga ämnen på minst 200 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent),

iii)

de har en metanolhalt på högst 1 000 gram per hektoliter alkohol (100 volymprocent).

Det villkor som anges i led i) ska inte utesluta spritdrycker som framställs genom traditionella produktionsmetoder som medger att äppel- och päroncider destilleras tillsammans. I sådana fall ska försäljningsbeteckningen vara ”äppel- och päroncidersprit”.

b)

Alkoholhalten för cidersprit, päroncidersprit samt äppel- och päroncidersprit ska vara lägst 37,5 volymprocent.

c)

Alkohol får inte tillsättas enligt definitionen i bilaga I.5, oavsett om denna är utspädd eller ej.

d)

Cidersprit, päroncidersprit samt äppel- och päroncidersprit får inte smaksättas.

e)

Cidersprit, päroncidersprit samt äppel- och päroncidersprit får endast innehålla tillsats av sockerkulör för att anpassa färgen.”

Artikel 2

Spritdrycker som tillhör kategori 10 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 och vars försäljningsbeteckningar uppfyller kraven i den förordningen när denna förordning träder i kraft får fortsätta att släppas ut på marknaden till dess att lagren har tömts.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 februari 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1)  EUT L 39, 13.2.2008, s. 16.

BESLUT

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/50

RÅDETS BESLUT (EU) 2018/176

av den 29 januari 2018

om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring av bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91 jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artikel 1.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2) (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.

(2)

Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU (3) bör införlivas med EES-avtalet.

(4)

Bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande den föreslagna ändringen av bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet ska grunda sig på det utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén som åtföljer det här beslutet.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 29 januari 2018.

På rådets vägnar

R. PORODZANOV

Ordförande

(1)  EGT L 305, 30.11.1994, s. 6.

(2)  EGT L 1, 3.1.1994, s. 3.

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

UTKAST TILL

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT nr …/2018

av den

om ändring av bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet

GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artikel 98, och

av följande skäl:

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (1) bör införlivas med EES-avtalet.

(2)

Bilaga XIII till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande punkt ska införas efter punkt 5 (har utgått) i bilaga XIII till EES-avtalet:

”5a.

32014 L 0094: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

Bestämmelserna i direktivet ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:

a)

Med avseende på Eftastaterna ska ’EUF-fördraget’ i artikel 3.5 ersättas med ’EES-avtalet’.

b)

Artikel 6 ska inte gälla Island.

c)

Detta direktiv ska inte gälla Liechtenstein.”

Artikel 2

Texten till direktiv 2014/94/EU på isländska och norska, som ska offentliggöras i EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning, ska vara giltig.

Artikel 3

Detta beslut träder i kraft den […] under förutsättning att alla anmälningar enligt artikel 103.1 i EES-avtalet har gjorts (*1).

Artikel 4

Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den

På gemensamma EES-kommitténs vägnar

Ordförande

Sekreterarna för gemensamma EES-kommittén

(1)  EUT L 307, 28.10.2014, s. 1.

(*1)  [Inga konstitutionella krav angivna.] [Konstitutionella krav finns angivna.]

REKOMMENDATIONER

6.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 32/52

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION (EU) 2018/177

av den 2 februari 2018

om de aspekter som ska inkluderas i de tekniska, rättsliga och finansiella arrangemangen mellan medlemsstaterna för tillämpningen av solidaritetsmekanismen i enlighet med artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av artikel 13.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010 (1), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 194.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att EU:s energipolitik bör sikta mot en tryggad energiförsörjning i unionen, i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna.

(2)

Förordningen om tryggad gasförsörjning är avsedd att öka solidariteten och förtroendet mellan medlemsstaterna och möjliggöra att den inre gasmarknaden kan fungera så länge som möjligt, även när tillgången inte motsvarar efterfrågan.

(3)

Genom förordningen införs för första gången en solidaritetsmekanism mellan medlemsstater för att mildra effekterna av en allvarlig kris inom unionen och säkerställa gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder.

(4)

Vid beslut om de åtgärder som krävs för att genomföra solidaritetsmekanismen måste medlemsstaterna enas om ett antal tekniska, rättsliga och finansiella frågor i sina bilaterala arrangemang och beskriva dem i sina krisplaner.

(5)

För att hjälpa medlemsstaterna med genomförandet, och efter att ha samrått med gruppen för samordning av gasförsörjningen, har kommissionen utarbetat denna icke bindande vägledning om viktiga delar som bör inkluderas i sådana arrangemang,

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

1.

Medlemsstaterna bör följa de rättsligt icke bindande riktlinjer som fastställs i bilagan till denna rekommendation. Dessa riktlinjer bör hjälpa medlemsstaterna att införa tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang för att tillämpa solidaritetsskyldigheterna i artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 och beskriva dem i de krisplaner som de är skyldiga att upprätta enligt förordningen.

2.

Denna rekommendation ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdad i Bryssel den 2 februari 2018.

På kommissionens vägnar

Miguel ARIAS CAÑETE

Ledamot av kommissionen

(1)  EUT L 280, 28.10.2017, s. 1.

BILAGA

I.   INLEDNING

Förordning (EU) 2017/1938 (nedan kallad förordningen) omsätter begreppet solidaritet i praktiken och fastställer en solidaritetsmekanism mellan medlemsstater som blir tillämplig när de villkor som fastställs i de relevanta bestämmelserna är uppfyllda. Solidaritetsmekanismen är en sista utväg: den möjliggör att gas kan flöda oavbrutet i en anda av solidaritet till de mest utsatta. Hit räknas hushållskunder och vissa väsentliga tjänster som definieras som ”solidaritetsskyddade kunder” i artikel 2.6 i förordningen.

1.   Solidaritetsmekanismen

Om en medlemsstat begär solidaritet, inbegriper solidaritetsmekanismen en skyldighet för de andra direkt sammanlänkade medlemsstaterna att prioritera leveranser till solidaritetsskyddade kunder i den begärande medlemsstaten framför inhemska kunder utan solidaritetsskydd. Detta är bara nödvändigt när marknaden inte kan leverera de nödvändiga gasvolymerna (1). Den hjälp som en medlemsstat kan ge begränsas av

—

den tillgängliga sammanlänkningskapaciteten,

—

mängden gas som krävs för att trygga gasförsörjningen till sina egna solidaritetsskyddade kunder om gasförsörjningen till dem är hotad,

—

säkerheten i dess eget gasnät, och

—

för vissa länder, försörjningen av viktiga gaseldade kraftverk för att upprätthålla säkerheten i elförsörjningen.

Som en sista utväg kan solidaritet endast aktiveras av en begärande medlemsstat om marknaden, både i den begärande medlemsstaten och i någon av de potentiella leverantörsmedlemsstaterna, underlåter att erbjuda de nödvändiga gasvolymerna, inklusive sådana som erbjuds frivilligt av icke skyddade kunder, för att tillgodose efterfrågan från solidaritetsskyddade kunder. Dessutom måste åtgärderna i den begärande medlemsstatens krisplan, inbegripet påtvingad inskränkning ned till nivån för solidaritetsskyddade kunder, ha uttömts. Trots dessa stränga villkor för aktivering av mekanismen för solidaritet ger den hushåll och grundläggande samhällstjänster säkerheten och tryggheten av en oavbruten gasförsörjning.

Under dessa omständigheter är det sannolikt att icke-marknadsbaserade åtgärder eller inskränkningar antingen redan har inletts eller är nära förestående också i de potentiella leverantörsmedlemsstaterna. Annars skulle erbjudanden om vissa gasvolymer fortfarande existera och gas fortfarande kunna flöda dit där den behövs genom att följa prissignaler (förutsatt att de existerar), utan behovet av att aktivera solidaritet. Solidaritetsmekanismen är en tillfällig omfördelning av den återstående gasen från kunder som inte är solidaritetsskyddade kunder i en medlemsstat till solidaritetsskyddade kunder i en annan medlemsstat, inom samma integrerade europeiska marknad. Solidaritet kan endast erbjudas då gasnätet fortfarande på ett säkert sätt klarar av att omfördela och transportera gas (2).

De olika aspekterna av ett bilateralt arrangemang som behandlar de rättsliga, tekniska och finansiella aspekterna av solidaritet omfattas redan delvis av artikel 13 i förordningen. Dessutom måste medlemsstaterna i sina bilaterala arrangemang enas om alla nödvändiga faktorer och detaljer för att skapa säkerhet och trygghet för alla inblandade så att solidaritetsmekanismen fungerar. Dessa arrangemang måste beskrivas i deras respektive krisplaner. I synnerhet kompensationsmekanismen, eller åtminstone en sammanfattning av den, måste ingå.

Ersättning enligt artikel 13 i förordningen är omfattande. Den omfattar betalningar för gas och extra kostnader (t.ex. transport) för leveranser till solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat som begär solidaritet, tillsammans med utbetalningar till kunder som drabbas av inskränkningar i den medlemsstat som visar solidaritet. I dessa riktlinjer avses med ersättning i vidare bemärkelse ”ersättning för solidaritet”. Ersättning för skador som uppstår till följd av inskränkning kallas ”ersättning för inskränkning”.

Det finns flera villkor för att solidaritet ska fungera korrekt.

För det första bör marknadsbaserade åtgärder eftersträvas så länge som möjligt. Medlemsstaterna måste göra allt de kan för att inrätta en mekanism eller plattform som möjliggör en frivillig respons på efterfrågesidan. Detta ligger både i den potentiella leverantörens och den begärande medlemsstatens intresse, eftersom alternativa icke-marknadsbaserade åtgärder, exempelvis påtvingad övergång till annat bränsle eller inskränkning för kunder, måste påbörjas i ett tidigare skede. Det ligger också i linje med den allmänna principen i förordningen att marknaden bör ges största möjliga frihet att lösa frågor som rör gasförsörjning.

För det andra måste grossistpriserna tillåtas att röra sig fritt, även vid en krissituation. Frysning eller tak för priserna kommer inte att möjliggöra för prissignalerna att återspegla behovet av ytterligare gas, så gas kommer inte att flöda dit där den behövs.

För det tredje bör gränsöverskridande tillgång till infrastruktur alltid bibehållas tekniskt och säkert i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (3), även i en krissituation. Beroende på de tekniska begränsningarna i varje medlemsstat bör arrangemang säkerställa att sammanlänkningar, LNG-terminaler, underjordiska gaslagringsanläggningar, marknadsplatser och erbjudanden på efterfrågesidan, i förekommande fall, är fullt tillgängliga för marknadsaktörer på båda sidor av gränsen. Detta kommer att fördröja behovet av att aktivera solidaritet i den medlemsstat som står inför försörjningsproblem.

För det fjärde uppmuntras medlemsstaterna att samarbeta under de olika skedena av en krissituation. Ett effektivt samarbete i ett tidigt skede kan fördröja behovet av att aktivera solidaritet. Det förhindrar också utvecklingen av potentiellt olika gaspriser (som t.ex. följer värdet för förlorad last för inskränkta kundgrupper) på sammanlänkade marknader, vilket i sin ur skulle fungera som ett negativt incitament för (att tillhandahålla) solidaritet.

2.   Rättslig grund

I artikel 13.12 i förordningen föreskrivs att kommissionen senast den 1 december 2017 och efter att ha samrått med gruppen för samordning av gasförsörjningen ska ge rättsligt icke bindande vägledning för de viktigaste aspekterna av de tekniska, rättsliga och finansiella arrangemangen. Denna vägledning ska i synnerhet omfatta hur de aspekter som beskrivs i artikel 13.8 och 13.10 i förordningen ska tillämpas i praktiken.

3.   Riktlinjernas tillämpningsområde

I artikel 13 i förordningen identifieras flera faktorer och aspekter av den solidaritetsmekanism som måste godkännas och inkluderas i bilaterala arrangemang. För att ge användbar vägledning om dessa och om ytterligare faktorer som kan ingå i sådana arrangemang krävs först en bättre förståelse av situationen där solidaritet kan aktiveras och de insatser och grundläggande principer som skulle kunna förhindra att en sådan situation över huvud taget uppstår. Den föreliggande icke bindande vägledningen tillhandahåller inte och kan inte syfta till att ge en uttömmande och bindande förteckning som är lämplig för alla medlemsstater, eftersom de måste ha frihet att välja de lösningar som passar dem bäst, med tanke på deras kapacitet, befintliga ramar, läge och prioriteringar. I stället rekommenderas användning av en uppsättning obligatoriska och valfria delar. Möjliga lösningar för att genomföra vissa solidaritetsåtgärder beskrivs, och även exempel och bästa praxis ingår.

Den strategi som föreslås är att medlemsstaterna använder befintliga nationella ramar och förfaranden när så är möjligt, eller anpassar dem efter behov för solidaritetsändamål. Detta kan exempelvis inbegripa användningen av befintliga plattformar för åtgärder på efterfrågesidan eller befintliga kundkompensationsmekanismer.

II.   RÄTTSLIGA, TEKNISKA OCH FINANSIELLA ARRANGEMANG

1.   Rättsliga arrangemang

Syftet med de rättsliga arrangemangen är att skapa rättssäkerhet för alla som tillhandahåller eller tar emot gas i solidaritetssituationer. Medlemsstater som deltar i tillämpningen av solidaritetsmekanismen bör införa tydliga, transparenta och effektiva rättsliga arrangemang som gör att berörda parter känner till reglerna och förfarandena för gränsöverskridande solidaritet.

I artikel 13.10 i förordningen föreskrivs att arrangemang ska införas mellan sammanlänkade medlemsstater. För närvarande finns det medlemsstater som inte är fysiskt sammanlänkade med någon annan medlemsstat (4), en grupp medlemsstater som är sammanlänkade med varandra, men inte till någon annan medlemsstat (5), och flera medlemsstater som har gemensam gräns eller exklusiva ekonomiska zoner men som inte är direkt sammanlänkade med varandra (6). Med de infrastrukturprojekt för sammanlänkningar som för närvarande utarbetas kan detta komma att ändras. Om sammanlänkningarna tas i drift efter den 1 december 2018 kommer de berörda medlemsstaterna att behöva införa de rättsliga, finansiella och tekniska arrangemang som fastställs i artikel 13.10 i förordningen så snart som möjligt.

1.1   Berörda medlemsstater och identifiering av tredjeland (artikel 13.2)

De medlemsstater som berörs av solidaritetsmekanismen är:

—

den medlemsstat som har begärt solidaritet och

—

alla medlemsstater som är direkt sammanlänkade med den begärande medlemsstaten.

Alla direkt sammanlänkade medlemsstater bör ingå bilaterala arrangemang om att tillämpa solidaritetsmekanismen i förväg, såvida inte förordningen föreskriver ett undantag från denna skyldighet. Om det finns mer än en medlemsstat som kan visa solidaritet, måste den begärande medlemsstaten samråda med alla och begära anbud för de gasvolymer den behöver för att försörja solidaritetsskyddade kunder. Varje sådant erbjudande ger en praktisk form till det gasprisavtal som ingår i det tidigare bilaterala arrangemanget. Detta avtal kan innehålla en hänvisning till ett marknadspris eller en överenskommen metod för beräkning av gaspriset. När den medlemsstat som begär solidaritet väljer ett eller flera erbjudanden identifierar den också den eller de medlemsstater som faktiskt är delaktiga i att visa solidaritet.

Skyldigheten i andra medlemsstater som kan visa solidaritet, men vars anbud inte har valts, upphör tillfälligt. Om krissituationen skulle försämras ytterligare kan den medlemsstat som har begärt anbud vända sig till dem när som helst för att begära solidaritet. Begäran måste emellertid läggas fram på nytt med tanke på att omständigheterna kan förändras med tiden (t.ex. kan gaspriset ändras eller volymen av den potentiellt tillgängliga gasen kan minska). Den medlemsstat som tar emot en sådan begäran uppmanas att uppdatera sitt anbud, med beaktande av eventuella förändringar i situationen (gasvolymer i underjordisk lagring, flöden, temperatur, förbrukning osv.). Därför bör de medlemsstater vars skyldighet tillfälligt har upphört hållas informerade om situationen i den begärande medlemsstaten. Kommissionen kommer att noga övervaka situationen i den medlemsstat som erhåller solidaritet.

I specifika situationer omfattar begreppet direkt sammanlänkade medlemsstater även en sammanlänkning via ett tredjeland. Rättigheten att begära och skyldigheten att visa solidaritet beror här på de befintliga avtalen mellan medlemsstaterna och avtalet med det berörda tredjelandet. I avtalet mellan medlemsstaterna behöver det anges att tredjelandet måste åta sig att transitera de gasvolymer som skickats via dess territorium medan solidariteten tillhandahålls. Utan detta åtagande kanske solidariteten inte nödvändigtvis uppnås.

1.2   Begäran om solidaritet

Krissituationer kräver snabba reaktioner. Begäran om solidaritet bör därför vara kort och standardiserad och innehålla ett minimum av nödvändiga uppgifter. Helst bör medlemsstater som sluter ett bilateralt arrangemang överväga att fastställa en mall och bifoga den till arrangemanget som en bilaga. Följande uppgifter kan vara det minimum som krävs för att på ett effektivt sätt reagera på en begäran om solidaritet:

—

Den begärande medlemsstatens namn, inbegripet ansvarande enhet och kontaktperson(er).

—

Namn på systemansvarig för överföringssystemet (TSO) eller marknadsområdesförvaltare (i förekommande fall) och kontaktperson(er).

—

Volym gas som begärs (mätt i en gemensamt överenskommen enhet).

—

Information om gastrycket.

—

Angivande av en eller flera leveranspunkter av den medlemsstat som begär solidaritet.

—

En begäran om anbud, inklusive pris (se avsnitt 3.1.), volym, leveranspunkter och tidpunkt för leveransen.

—

En begäran som anger tidpunkten för den första möjliga leveransen och den planerade varaktigheten för leveranser (med angivande av den förväntade period under vilken den anmodade medlemsstaten kommer att visa solidaritet).

—

En hänvisning till åtagandet från den begärande medlemsstaten om att betala ersättning för solidaritet.

En mall för svaren från de anmodade medlemsstaterna kan säkerställa bättre jämförbarhet och förståelse för de kvantiteter och villkor som erbjuds i solidaritet. Mallen kan i förväg vara ifylld med uppgifter som är kända när medlemsstaterna ingår ett bilateralt arrangemang och bifogas respektive krisplaner.

1.3   Inledande och avslutande av solidaritetsförfarandet

Begäran om solidaritet är giltig och aktiverar skyldigheten att visa solidaritet från den tidpunkt då begäran görs. Detta kommer inte att påverkas av de kontroller som kommissionen, i enlighet med artikel 11.8 i förordningen, utför om huruvida tillkännagivandet av en krissituation av den medlemsstat som begär solidaritet var motiverad, och om de åtgärder som vidtagits för att genomföra krisplanen. Kommissionen har fem dagar på sig att genomföra detta kontrollförfarande. Det är osannolikt att en medlemsstat begär solidaritet mindre än fem dagar efter att ha deklarerat en krissituation, eftersom det brukar ta tid för problem med gasförsörjningen att nå en nivå som motiverar en sådan begäran. Om så är fallet, kommer kommissionens kontroller av motiveringen för att tillkännage en krissituation fortfarande att pågå. En sådan pågående kontroll bör emellertid inte påverka giltigheten av begäran om solidaritet.

Risken för missbruk av solidaritetsmekanismen med en omotiverad begäran om solidaritet är mycket begränsad på grund av de långtgående följderna och de strikta villkor som måste vara uppfyllda innan solidaritetsmekanismen aktiveras, nämligen:

—

tillämpning av alla krisåtgärder som anges i krisplanen, och

—

inskränkning för kunder utan solidaritetsskydd i den medlemsstat som begär solidaritet.

Om kommissionens kontroller leder till slutsatsen att en begäran om solidaritet inte var motiverad ska den medlemsstat som utfärdade den omotiverade begäran och fick hjälp från direkt sammanlänkade grannländer betala för den gas den erhållit, samt för extra kostnader, till de medlemsstater som tillhandahöll hjälp.

Skyldigheten att visa solidaritet upphör att gälla när

—

kommissionen, efter ett kontrollförfarande, drar slutsatsen att tillkännagivandet av en nödsituation inte längre är motiverad,

—

den medlemsstat som har begärt solidaritet informerar den medlemsstat som visar solidaritet att den återigen är i stånd att leverera gas till dess inhemska solidaritetsskyddade kunder, eller

—

den medlemsstat som visar solidaritet inte längre kan försörja sina egna solidaritetsskyddade kunder.

Det är också möjligt att den medlemsstat som ursprungligen begärde solidaritet, trots en pågående akut inhemsk gaskris, beslutar att avstå från sin rätt att begära sådan solidaritet – till exempel för att den inte har råd att betala.

1.4   Roller och ansvarsområden

Medlemsstaterna bör ta det yttersta ansvaret för att driva solidaritetsmekanismen. Detta inbegriper i synnerhet beslutet om begäran om solidaritet och den övergripande övervakningen av hur de enheter som ansvarar för särskilda uppgifter driver mekanismen. Förordningen kräver inte att det skapas några nya särskilda enheter. Medlemsstaterna uppmanas att i första hand ge ansvaret till befintliga enheter eller, under särskilda omständigheter, till nya enheter, med hänsyn till deras organisationsstruktur och erfarenhet av krishantering och katastrofberedskap. I syfte att minska kostnaderna, och särskilt för att undvika fasta kostnader, kan medlemsstaterna förlita sig på befintliga mekanismer när så är möjligt. Den vägledande principen här bör vara att visa solidaritet på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

De behöriga myndigheterna enligt förordningen ansvarar för genomförandet av regelverket, med uppgifter och ansvarsområden tydligt fördelade till respektive aktörer som de systemansvariga för överföringssystemen, de nationella tillsynsmyndigheterna och gasföretagen. De behöriga myndigheterna är också bäst lämpade att utarbeta bilaterala arrangemang med behöriga myndigheter i direkt sammanlänkade medlemsstater. Dessa skulle senare kunna utgöra den rättsliga grunden för solidariteten, inbegripet betalning av ersättning och ekonomiska uppgörelser efter att solidaritet har tillhandahållits. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna är också bäst lämpade att ansvara för att skicka eller ta emot begäranden om solidaritet och erbjudanden om gasvolymer, och för att lämna en anmälan när solidaritetstillämpningen tillfälligt har upphört. Det finansiella ansvar som rör ersättning bör i slutändan också ligga hos medlemsstaten.

Med förbehåll för tekniska och rättsliga begränsningar i varje medlemsstat är de nationella tillsynsmyndigheterna bäst lämpade att leda eller åtminstone vara delaktiga i processen för beräkning av ersättningskostnader på grundval av en metod som de har utvecklat i förväg och som offentliggörs i krisplanen. Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter kan medverka i denna process. De systemansvariga för överföringssystemen bör helst ha ansvaret för att skicka de nödvändiga gasvolymerna, och att göra detta på ett kostnadseffektivt sätt.

De systemansvariga för överföringssystemen (eller en balanseringsenhet) är bäst lämpade för att ta ansvar för att samordna alla tekniska aspekter och genomföra alla nödvändiga operativa åtgärder när solidaritet tillämpas. Respektive enhet i den medlemsstat som beviljar solidaritet kan också vara den enhet som har ansvaret för att samla in fordringar för gas och extra kostnader, kontrollera dem och kanalisera dem till ansvarig enhet i den medlemsstat som gynnas av solidaritet. I detta sammanhang vore en strategi med en enda kontaktpunkt användbar. Medlemsstaterna uppmanas att identifiera och komma överens om vilken enhet som har ansvaret för att samla in och kanalisera fordringar avseende ersättning för inskränkning.

Att föreskriva en medlare i de bilaterala arrangemang som ingås mellan medlemsstater kan lugna båda parter när det gäller utbetalning och beräkning av kostnader för ersättning. Medlaren kan bidra till att lösa eventuella oenigheter om storleken på den ersättning som ska betalas.

1.5   Rättslig form för de bilaterala arrangemangen

Det finns inget uttryckligt krav vad gäller den rättsliga formen för de bilaterala arrangemangen. Det står medlemsstaterna fritt att välja en rättslig form som skapar rättigheter och skyldigheter mellan dem om solidaritetsmekanismen tillämpas. Rätten att begära solidaritet och skyldigheten att visa solidaritet föreskrivs i artikel 13 i förordningen. De bilaterala arrangemangen kommer att definiera hur dessa rättigheter och skyldigheter som fastställts i unionslagstiftningen ska utövas. Arrangemangen kommer att vara operativa och inte av politisk karaktär. För genomförandet kan det till synes räcka för de relevanta myndigheterna att ingå ett bindande administrativt arrangemang. Detta kan inkludera befintliga bilaterala avtalsbestämmelser och kontraktsarrangemang mellan systemansvariga för överföringssystem eller särskilda tillståndsvillkor för gasenheter, under förutsättning att de övervakas av de relevanta behöriga myndigheterna. Å andra sidan skulle ett icke bindande rättsligt instrument, t.ex. ett samförståndsavtal inte vara tillräckligt, eftersom det inte ger upphov till rättsliga skyldigheter mellan deltagarna. Arrangemang i form av ett samförståndsavtal skulle därför inte nå upp till kraven i artikel 13 för att skapa ett rättsligt bindande system för solidaritet, och skulle kunna tolkas som ett otillräckligt genomförande av artikel 13.10.

2.   Tekniska arrangemang

Syftet med de tekniska arrangemangen är att beskriva alla nödvändiga tekniska bestämmelser och villkor som gör det möjligt för solidaritetsmekanismen att fungera i praktiken. Detta kräver obligatoriskt föregående utbyte av information om den tekniska förmågan och begränsningarna i den relevanta gasinfrastrukturen och de maximala teoretiska volymer gas som är relevanta för solidaritet, sammantaget med vissheten att det inte finns några onödiga tekniska begränsningar som försvårar solidaritet. Om tekniska eller andra hinder finns uppmuntras medlemsstaterna att identifiera och komma överens om ömsesidigt godtagbara lösningar som ska tillämpas på sammanlänkningspunkter om solidaritetsmekanismen aktiveras.

Beroende på de tekniska begränsningarna inom varje medlemsstat kan det vara så att de systemansvariga för överföringssystemen (eller en balanseringsenhet) är bäst lämpade att ta ansvar för att samordna alla tekniska aspekter och genomföra alla nödvändiga operativa åtgärder om solidaritet tillämpas, på grundval av deras kunskaper om gassystemen och deras befintliga program för samarbete över gränserna (7). Dessa befintliga samarbetsstrukturer, avtal och erfarenheter bör beaktas vid, eller till och med tjäna som grundval för, solidaritetssituationer. I vilket fall som helst måste en tydlig övergripande ram identifieras (om en sådan redan finns) eller upprättas, inklusive de tekniska villkoren, så att det nödvändiga samarbetet kan genomföras rättssäkert.

Tekniska uppgifter kan vid behov uppdateras i planerna.

2.1   Tekniska lösningar och samordning (artikel 13.10 c)

Tekniska lösningar och arrangemang kan göras för de olika delarna av infrastrukturen i en viss medlemsstat. Detta kommer att ge en tydlig bild av det bistånd som är tillgängligt och de tekniska begränsningarna, och en bättre uppskattning av kostnaderna för att genomföra varje åtgärd (i förekommande fall). Eftersom potentiella krissituationer kan se mycket olika ut är det viktigt att systemansvariga för överföringssystem (eller en balanseringsenhet) har kvar en mängd olika alternativ och verktyg att utnyttja. En vägledande och icke-uttömmande förteckning över tekniska lösningar kan beskrivas i de tekniska arrangemangen så att båda parter är medvetna om de steg som kan tas för solidaritetsändamål före och under en kris. Hydrauliska simuleringar av solidaritetsåtgärder kan vara till nytta för beredskapen inför sådana situationer.

Det kommer att krävas samordning mellan relevanta systemansvariga för överföringssystem eller marknadsområdesförvaltare, systemansvariga för distributionssystem, nationella krissamordnare, behöriga myndigheter och enheter som deltar i att leverera gas till de solidaritetsskyddade kunderna. Detta innebär att gas till följd av minskad efterfrågan i en medlemsstat kan göras tillgänglig och levereras till en direkt sammanlänkad medlemsstat som begär solidaritet. Systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, nationella krissamordnare och andra enheter som deltar i leverans av gas till solidaritetsskyddade kunder bör involveras så tidigt som möjligt i diskussionerna om solidaritetsbestämmelserna och eventuellt få i uppgift att arbeta tillsammans för att verkställa solidaritetsarrangemang.

Systemansvariga för överföringssystem bör också ha rätt att använda outnyttjad överföringskapacitet, oavsett om den har tilldelats eller inte. Under alla omständigheter bör ersättning för kostnaden för överföringen betalas i enlighet med överenskomna principer.

Åtkomst till marknadsplatser och andra plattformar bör upprätthållas så länge som möjligt, även i brådskande fall (artikel 13.4 i förordningen) för att förhindra behovet av att aktivera solidaritet. Därför måste det finnas ständig tillgång till LNG-terminaler, lagrings- och sammanlänkningskapacitet, inklusive kapacitet för flöden i båda riktningarna, för att möjliggöra effektiva gränsöverskridande flöden (artikel 13.10 c). Dessa aspekter bör uttryckligen tas upp i arrangemangen.

2.2   Gasvolymer eller metod för att fastställa dessa (artikel 13.10 d i förordningen)

Medlemsstaterna bör underrätta angränsande medlemsstater (dvs. potentiella leverantörer av solidaritet) om de teoretiska högsta gasvolymer som de kan begära och om begränsning av sammanlänkningskapacitet, för öppenhetens skull och som en grund för diskussioner om arrangemangen. Icke desto mindre kommer de exakta gasvolymer som behövs, begärs och är tillgängliga endast att vara kända när solidaritet aktiveras. För beräkningen av dessa teoretiska högsta gasvolymer, bör därför följande faktorer beaktas som ett minimum:

—

De berörda solidaritetsskyddade kunderna.

—

De viktiga gaseldade kraftverken (i tillämpliga fall) och tillhörande gasvolymer.

—

Den inhemska gasproduktionen i de producerande medlemsstaterna.

Standardscenarierna för försörjning, anpassade för solidaritetsskyddade kunder, kan fungera som en bra utgångspunkt för denna beräkning.

Alla medlemsstater måste identifiera sina solidaritetsskyddade kunder genom att använda den definition som ges i artikel 2.6 i förordningen och deras årliga gasförbrukning (medel- och toppvärde).

De viktiga gaseldade kraftverken och tillhörande årliga gasvolymer (artikel 13.1 andra stycket i förordningen) kan ha en betydande inverkan på de gasvolymer som är tillgängliga för solidaritet. I den medlemsstat som visar solidaritet begränsar sådana gasvolymer den mängd som är potentiellt tillgänglig för solidaritet. I vissa mottagande medlemsstater prioriteras de viktiga gaseldade kraftverken framför solidaritetsskyddade kunder, men de gasvolymer som krävs för deras drift har inte någon inverkan på de volymer som kan komma att behövas.

Arrangemangen bör omfatta en detaljerad förteckning över de gaseldade kraftverk som har identifierats som viktiga för elsystemet (artikel 11.7 i förordningen), till vilka naturgas bör tillhandahållas även under solidaritet. En sådan förteckning bör upprättas på grundval av en begäran och bedömning av systemansvariga för överföringssystem för el och gas. Förteckningen över kraftverk bör vara vederbörligen motiverad och visa att en kortsiktig avstängning av dessa kraftverk kan hota säkerheten i elkraftsystemet. Dessutom kan medlemsstaterna överväga att komma överens om hur ofta förteckningen bör kontrolleras och uppdateras.

Beroende på den specifika krissituationen kommer endast de gasvolymer som krävs för kraftverk som identifieras som kritiska i arrangemangen att anses vara nödvändiga vid begäran av solidaritet. Detta kan t.ex. gälla kraftverk i en viss region. Ett tillfälligt informationsutbyte om situationen bör äga rum som en del av kommunikationen mellan de berörda enheterna (systemansvarig för överföringssystem, behöriga myndighet) i medlemsstaterna innan och medan solidaritet tillhandahålls.

De gasproducerande medlemsstaterna måste ange sin årliga produktion.

De volymer som nämns ovan kan identifieras i början av varje gasår eller med olika intervall, baserat på senast tillgängliga uppgifter eller planuppdateringar, eller på ad hoc-basis.

2.3   Nätens driftssäkerhet (artikel 13.7 i förordningen)

Arrangemangen kan tillhandahålla beskrivningen av de tekniska möjligheterna och begränsningarna i de enskilda gasnät som måste upprätthållas för att systemet ska fungera på ett säkert och tillförlitligt sätt. Denna information är viktig för både tillhandahållande och mottagande medlemsstater. De uppgifter som minst ska beskrivas är följande:

—

Maximal sammanlänkad exportkapacitet och de omständigheter under vilka den systemansvarige för överföringssystemet kommer att leverera upp till maximal exportkapacitet. Dessa omständigheter kan exempelvis inbegripa systemtryck, lagring av gas i rörledning, tillgänglighet av gas vid vissa inmatningspunkter, eller nivån på gaslagring med en motsvarande nivå av uttag. Det bästa vore om dessa uppgifter kan anges för enskilda sammanlänkningspunkter.

—

Maximal inhemsk produktion och begränsningar, i tillämpliga fall. Om inhemsk produktion existerar, kan den höjas under vissa tidsperioder. De relevanta möjligheterna och begränsningarna kan beskrivas.

—

I tillämpliga fall, tillgänglig kapacitet genom ett tredjeland och de tekniska aspekterna av avtalet om denna (artikel 13.2 i förordningen).

3.   Finansiella arrangemang

Finansiella arrangemang bör säkerställa att gas som levereras inom ramen för solidaritetsmekanismen betalas till ett lämpligt pris. Dessa arrangemang kan omfatta kostnadsberäkning, ersättning för solidaritet (inklusive ersättning för inskränkning) och de betalningsförfaranden som ska identifieras och inrättas mellan de relevanta enheterna.

En mekanism som tillhandahåller ersättning för inskränkning bör erbjuda incitament för marknadsbaserade lösningar, såsom auktioner och åtgärder för efterfrågeflexibilitet (artikel 13.4 i förordningen). Detta kan inbegripa hänvisningar till mekanismer som är kopplade till nationella kriser som indirekt underlättar solidaritet genom att säkerställa att marknaden i den medlemsstat som visar solidaritet fungerar så länge som möjligt. De finansiella arrangemangen bör inte införa felaktiga incitament som till exempel att undanhålla gas eller att spekulera om ett högre pris vid ett senare skede i krisen vilket i sig kan aktivera behovet av solidaritet. Ersättning för solidaritet är tänkt att täcka de faktiska kostnaderna. Det får inte bli en källa till vinster för den tillhandahållande enheten. Den medlemsstat som erhåller solidaritet bör utan dröjsmål betala den tillhandahållande medlemsstaten ett rättvist pris för den gas som mottagits. Den senare ska därefter fastställa hur dessa medel ska hanteras och hur de passar ihop med befintliga arrangemang för balanseringsutjämning.

Eventuell ersättning som betalas till kunder som drabbas av inskränkning vid en kris, oavsett om denna härrör från skyldigheten att tillhandahålla gränsöverskridande solidaritet eller från en nationell kris, bör vara samma som den som fastställs i den nationella lagstiftningen.

Mot bakgrund av ovanstående får medlemsstaterna upprätthålla den befintliga nationella mekanismen (för inskränkningsrelaterad ersättning) för rent nationella kriser (dvs. där det inte finns någon begäran om solidaritet). Detta ger dem frihet att välja om de vill betala ersättning eller inte till industri som drabbas av inskränkningar. Om en nationell kris emellertid utvecklas till en situation där gränsöverskridande solidaritet aktiveras kan ett alternativ vara att fördela den ersättning för solidaritet som betalas ut av den begärande medlemsstaten till den hjälpande medlemsstaten bland alla drabbade konsumentgrupper (inskränkning), oavsett om de drabbades före eller efter att solidaritet aktiverats. Detta alternativ kan följa ett system som utformats i den medlemsstat som visar solidaritet, men helst vara baserat på en strategi utifrån ”värdet för förlorad last.” Alternativt kan medlemsstaterna även besluta att betala ersättning för solidaritet till en centralt förvaltad ”solidaritetsfond”. På detta sätt kvarstår befintliga nationella kompensationsmekanismer för inskränkning inom medlemsstaternas behörighetsområde och samtidigt kommer olika strategier i medlemsstaterna inte att leda till olika behandling av drabbade konsumentgrupper inom ett land när gränsöverskridande solidaritet tillhandahålls och ersättning för solidaritet är obligatorisk.

De viktigaste delarna av ersättning för solidaritet är gaspriset och de extra kostnader som uppstår i den hjälpande medlemsstaten för att säkerställa att gasen kommer över gränsen, baserat på de faktiska kostnader för utbetalning som uppstått och som tillåts enligt den nationella rättsliga ramen i den hjälpande medlemsstaten.

Olika metoder för att fastställa gaspriset kan följas och överenskommas om i arrangemangen, beroende på marknadsutvecklingen i medlemsstaten, de tillgängliga åtgärderna eller krisens skede. Det är dock viktigt att arrangemangen är tydliga om den överenskomna strategin, under vilka omständigheter de ska tillämpas och att de identifierar alla kända parametrar som kan användas (t.ex. premien, om principen ”sista kända handelstransaktion plus premie” väljs).

3.1   Gaspriser

De finansiella arrangemangen bör hänvisa till priserna på den levererade gasen och/eller metoden för att fastställa dessa, med hänsyn tagen till hur marknadens funktionssätt påverkas (artikel 13.10 b i förordningen). Detta senare villkor kan förstås som att man syftar till ett pris eller en metod som inte snedvrider marknaden eller skapar felaktiga incitament. Det gaspris som tjänar som grundval för ersättning för solidaritet bestäms (av marknaden eller på andra sätt) i den medlemsstat som visar solidaritet.

a)   Marknadspris

Den vägledande principen är att priset på gas inte bör vara lägre än marknadspriset, eftersom detta skulle leda till felaktiga incitament. Om priset inte fryses utan tillåts att dynamiskt följa efterfrågan och tillgången på gas kan det ge en signal även under en kris. På utvecklade marknader följer maximala flödena genom sammanlänkningar prissignalen till medlemsstaterna i en kris. Under dessa omständigheter anses ingen solidaritet ha aktiverats.

På mindre utvecklade marknader, där priserna kanske inte är dynamiska under hela krisen, kan det vara nödvändigt att använda olika åtgärder för att fastställa gaspriset, men dessa kan ändå vara marknadsbaserade. Det högsta referenspriset för solidaritetsgas kan motsvara priset för den sista transaktionen/handeln i EU på en börs eller virtuell handelspunkts, efter en tillsynskontroll för att se hur pass robust priset är. Medlemsstaterna kan också komma överens om att koppla gaspriset till en specifik marknadsplats.

I medlemsstater där det finns strategiska lager ska medlemsstaten eller den behöriga myndigheten bestämma vid vilken tidpunkt inom krissituationen som den kommer att tillåta att gas tillgängliggörs från strategisk lagring. ”Marknadspriset” vid tidpunkten för (eller strax före) tillgängliggörandet från lagret bör vara det pris som ska betalas av den mottagande medlemsstaten (8).

b)   Administrativ prissättning/inskränkning

Om det inte finns något marknadspris kan andra metoder för att fastställa gaspriset vara nödvändiga, såsom det senast kända marknadspriset eller det genomsnittliga marknadspriset på den närmast tillgängliga börsen, virtuella handelspunkten eller överenskomna marknadsplatsen. Genomsnittet kan täcka en rimlig tidsperiod före leverans (t.ex. 5–7 dagar) och en identisk period efter leveransen, med eller utan en premie. Alternativt kan priset från senast kända gashandel eller -åtgärd, med eller utan en premie, också ge vägledning. En premie kan övervägas för att fylla luckan – om det finns en sådan lucka – mellan det senast kända priset och värdet för förlorad last (9) för de kunder som drabbas av inskränkning. Priset kan även härledas från ett alternativt bränsle till vilket den medlemsstat som visar solidaritet måste övergå för att frigöra de nödvändiga nivåerna av naturgas.

En beräkning av värdet för förlorad last kan användas för att fastställa priset för de inskränkta gasvolymerna eftersom vi kan förvänta oss att de industriella förbrukarna känner till sitt eget värde. Värdet speglar de fördelar som den specifika konsumentgruppen har förlorat till följd av att den drabbats av inskränkning. Med detta tillvägagångssätt bör det vara känt hos eller delges den behöriga myndigheten eller den nationella tillsynsmyndigheten i förväg. Vanligtvis kommer detta också att återspeglas i inskränkningsordern i de nationella krisplanerna. Detta tillvägagångssätt gör det dessutom lätt att jämföra ”anbud” från olika medlemsstater (se artikel 13.4 i förordningen).

Slutligen kan det vara idé för den nationella tillsynsmyndigheten eller behöriga myndigheten att titta på en metod för prissättning, eller användning av ett mellanled, t.ex. priset på köpoptioner.

c)   Betalningsvilja

Det kan vara rimligt att bestämma det högsta belopp som varje medlemsstat är villig att betala för gas i en solidaritetssituation. Det maximala värdet är sannolikt värdet av förlorad last för solidaritetsskyddade kunder i en viss medlemsstat. Om priset på gas överstiger detta värde ligger det inte i medlemsstaternas intresse att ansöka om gas inom ramen för solidaritetsmekanismen. Denna information behöver dock inte nödvändigtvis vara en del av arrangemangen eller återspeglas i planerna.

3.2   Andra kostnadskategorier

De finansiella arrangemangen bör täcka andra typer av kostnader, inbegripet relevanta och rimliga kostnader för åtgärder som fastställts i förväg (artikel 13.8 b i förordningen) och som ska omfattas av snabb och skälig ersättning (artikel 13.10 e). Extrakostnader bör begränsas till ett minimum och uppmärksamhet ska fästas vid att undvika dubbelräkning, eftersom många av de extra kostnaderna redan kan ha återspeglats i priset på gas. Det kan antas att de flesta extra kostnaderna redan återspeglas i priset på gas, med undantag av transportkostnader.

a)   Transportkostnader och andra därmed förbundna kostnader

Ersättningen bör täcka transportkostnader och andra därmed förbundna kostnader, t.ex. fraktkostnader för LNG, avgifter för återförgasning, och så vidare. Medlemsstaterna kan komma överens om att de nödvändiga kapaciteterna bokas för solidaritetsvolymerna när de behövs, så att transportrelaterade kostnader betalas genom standardförfaranden för de systemansvariga för överföringssystemen.

b)   Kostnader för tillgängliggörande av strategiska lager eller för att ha lagringsskyldigheter

När det gäller strategiska lager kan kostnaderna för tillgängliggörande av dessa inkluderas för den relevanta volymen gas, eftersom de var fastställda i förväg – om de inte redan återspeglas i gaspriset.

Om det finns ett marknadspris vid tidpunkten för tillgängliggörandet av ytterligare volymer från strategiska lager återspeglar marknadspriset redan den extra kostnaden för en sådan åtgärd – inklusive kostnaderna för att fastställa det i förväg. Annars skulle åtgärden inte ha åberopats vid denna tidpunkt, eftersom billigare lösningar fortfarande skulle vara tillgängliga.

Kostnaderna för sådana icke-marknadsbaserade åtgärder för försörjningstrygghet är vanligtvis fördelade inom samhället och utgör en del av slutanvändarens räkning. Ett överenskommet proportionellt bidrag till kostnaderna – i linje med de mängder som på så sätt tillgängliggörs för solidaritetsändamål – kan läggas till de extra kostnader som ska betalas av den mottagande medlemsstaten.

Lagringsskyldigheten kräver emellertid endast att vissa gasvolymer förvaras i lager i början av vintern. Efter det används den lagrade gasen som svar på efterfrågan och priser på marknaden. Därför bör inga extra kostnader kopplas till dess tillgängliggörande på toppen av gaspriset och transportkostnaderna. Under alla omständigheter bör man ta hänsyn till de särskilda sätt på vilka medlemsstaterna hanterar strategiska lager och lagringsskyldigheter.

c)   Kostnader för att minska en utökad försörjningsnorm

Att minska en utökad försörjningsnorm till normala nivåer är en skyldighet enligt förordningen när en kris börjar i en angränsande medlemsstat och när gränsöverskridande effekter är sannolika. Det finns inget samband mellan minskningen av en utökad försörjningsnorm och en begäran om solidaritet, dvs. kostnaderna för sådana åtgärder kan inte täckas genom ersättning.

d)   Skadestånd för inskränkningar som drabbar industriverksamhet (ersättning för inskränkning)

Andra kostnader kan också omfatta de kostnader som uppkommer från en skyldighet att betala ersättning i den hjälpande medlemsstaten, inklusive skadestånd för inskränkningar som drabbar industriverksamhet. Sådana kostnader kan ingå i ersättningskostnaden om den nationella rättsliga ramen möjliggör skyldigheten att betala skadestånd för inskränkningar som drabbar industriverksamhet, inbegripet ersättning för ekonomiska skador, på toppen av gaspriset. Den relevanta metoden för beräkningen behöver tas med i arrangemangen. Det kan finnas en överenskommelse att vidarebefordra kravet på den ersättning som faktiskt uppkommit till de enheter som använder solidaritetsgasen i den medlemsstat som erhåller solidaritet.

Kostnaderna för skadestånd för inskränkningar som drabbar industriverksamhet får endast täckas av ersättning om de inte avspeglas i det gaspris som den medlemsstat som begär solidaritet måste betala. Den medlemsstat som har begärt solidaritet bör inte behöva betala ersättning för samma kostnader två gånger.

e)   Kostnader för rättsliga förfaranden i den medlemsstat som visar solidaritet

Andra kostnader kan också avse gottgörelse för eventuella kostnader till följd av rättsliga förfaranden, skiljedomsförfaranden och förlikningar samt kostnader förknippade med sådana förfaranden som berör den medlemsstat som visar solidaritet gentemot de enheter som medverkar vid tillhandahållandet av solidaritet (artikel 13.8 c i förordningen). Sådan ersättning bör dock endast betalas ut mot bevis för uppkomna kostnader.

I händelse av en rättstvist som rör en medlemsstat som visar solidaritet och en enhet om (otillräcklig) ersättning från den medlemsstat som erhåller solidaritet bör det finnas garantier för att skydda den sistnämnda medlemsstaten från hemlig samverkan mellan den medlemsstat som visar solidaritet och enheten. Det kan finnas omständigheter under vilka den berörda enheten och den medlemsstat där den är etablerad går till domstol mot varandra för ett högre gaspris eller ersättning för enheten och samverkar till nackdel för den medlemsstat som begär solidaritet, som inte ens deltar i det rättsliga förfarandet. Sådana omständigheter bör undvikas.

Denna situation skiljer sig från en situation där ett företag i den medlemsstat som visar solidaritet inleder ett rättsligt förfarande mot en enhet i den medlemsstat som erhåller solidaritet över priset på gas eller ersättningen för inskränkningen. I en sådan situation ska företaget eller enheten som förlorar målet betala de kostnader som uppstår.

3.3   Vägledning för beräkning av skälig ersättning (artikel 13.10 f)

Följande faktorer kan beaktas vid beräkning av skälig ersättning:

—

En enkel summering av alla de poster som beskrivs i avsnittet ovan.

—

Pengars tidsvärde: Betalning ska göras utan dröjsmål. Medlemsstaterna kan dock komma överens om att en ränta ska tillämpas på ersättningen så snart en realistisk tidsperiod har förflutit efter tillhandahållandet av solidaritet och så snart det exakta beloppet för ersättningen har beräknats och godkänts.

—

Avtal mellan medlemsstater som använder olika valutor om vilken valuta som bör användas när ersättningen beräknas och betalas, inklusive den relevanta växelkursen.

3.4   Beräkning av ersättningen för alla relevanta och rimliga kostnader och åtagande att betala ersättning (artikel 13.3)

Det är sannolikt att beräkningen av den exakta betalningen till den medlemsstat som visat solidaritet och till enheter i denna medlemsstat realistiskt sett endast kan ske efter att den gas som begärts inom ramen för solidaritetsmekanismen har levererats. I sina bilaterala arrangemang kan medlemsstaterna komma överens om metoden för beräkning av priset på gas och extra kostnader, och en realistisk tidsfrist för betalningen.

Information om den gasvolym som faktiskt har levererats och annan relevant information för beräkning av ersättningen måste skickas till den eller de berörda kontaktpersonerna i de medlemsstater som berörs av solidaritetsförfarandet, så att båda kan genomföra en slutlig beräkning av ersättningen. Informationen kan vara tillgänglig från den systemansvarige för överföringssystemet, den systemansvarige för distributionssystemet, den ansvarige för lagringssystemet, en leverantör eller marknadsområdesförvaltare, beroende på vilken åtgärd som tillämpas. Beräkningen av ersättningen får delegeras till en annan fördefinierad enhet.

3.5   Arrangemang för betalning (artikel 13.8 sista stycket i förordningen)

Den vägledande principen är att befintliga förfaranden för inhemska betalningar och ersättningar (eller transaktioner av balanseringstyp) i en medlemsstat, och befintliga roller och ansvar i detta avseende, bör upprätthållas och tillämpas när så är möjligt för betalningar som gäller ersättning för solidaritet även mellan medlemsstaterna. Arrangemang mellan medlemsstaterna bör inriktas på hur man ska kunna ansluta eller införa ett gränssnitt mellan dessa befintliga nationella ramar. Solidaritetens karaktär kan kräva att medlemsstaten eller den behöriga myndigheten utgör det gränssnitt som i sista hand bär det ekonomiska ansvaret.

3.6   Roller och ansvarsområden: vem betalar vem eller låter utföra betalningar

Om frivilliga åtgärder på efterfrågesidan fortfarande är möjliga i den hjälpande medlemsstaten måste tillgången till den relevanta plattformen och sammanlänkningskapaciteten upprätthållas. Det bör vara möjligt för en köpare att över gränsen göra betalningar för gas på samma sätt som en lokal kund – antingen direkt till gasföretaget eller, om gas ska upphandlas av en balanseringsenhet genom en balanseringsplattform, enligt gällande betalningsförfaranden för denna plattform (10).

När inskränkningar införs kan varje befintlig rättslig ram, betalningsprocess eller myndighet som ansvarar för hanteringen av betalningarna i den medlemsstat som visar solidaritet användas eller anpassas om så behövs för utbetalning av ersättning från ett angränsande land.

Den slutliga mottagaren av solidaritet är hushållskunden. Den gas som krävs för att försörja dem kanaliseras genom leverantören, medan flödena över gränserna hanteras av den systemansvarige för överföringssystemet och slutligen levereras av den systemansvarige för distributionssystemet. I händelse av inskränkning bör den som levererar gas till den icke-skyddade kunden som drabbas av inskränkningen vara säker på fortsatta betalningar, med beaktande av solidaritetsvolymerna. Dessa bör lösas enligt ersättningssystemet i medlemsstaten. De potentiella rollerna och ansvarsområdena kan fördelas enligt beskrivningen i punkt 1.4.

3.7   Beskrivning av och stegen i betalningsprocessen

Beroende på de befintliga ramarna och hur medlemsstaterna har kommit överens om gränssnittet mellan dessa ramar måste de överenskomna förfarandena inkluderas i arrangemangen.

Utgående från att medlemsstaterna har direkt kontakt avseende de finansiella aspekterna, särskilt övervakning, kontroll och kanalisering av fordringar efter att solidaritetsgas har levererats, ska den relevanta enheten i den medlemsstat som visar solidaritet beräkna ersättningens storlek på grundval av den levererande gasvolymen, de överenskomna kostnaderna och den överenskomna beräkningsmetoden, och skicka sin begäran om betalning till den berörda enheten i den begärande medlemsstaten. Den medlemsstat som har tagit emot solidaritetsgas bekräftar den mängd som faktiskt levererats, kontrollerar och, om den inte har några invändningar, betalar inom den överenskomna tidsfristen. Finansiella förfaranden inom medlemsstaterna – såsom fördelning av ersättning eller debitering av ersättning för solidariteten – följer nationella regler (t.ex. kan de tillämpas direkt på den enhet som lämnat anbud eller drabbats av inskränkning eller fördelas inom samhället).

Tidsfristerna för beräkning av ersättning för solidaritet, kontroll och betalning ska ingå i arrangemangen. Samma sak gäller tillämplig lagstiftning och skiljedomsförfaranden i händelse av en tvist som följer av användningen av solidaritetsmekanismen.

III.   SLUTSATS

Tack vare förordningen om försörjningstryggheten för gas har, för första gången i EU:s energipolitik, den politiska viljan till solidaritet mellan medlemsstaterna blivit verklighet på fältet. Förordningen lyfter solidaritet från ett nationellt tillämpat begrepp till ett EU-omfattande skyddsnät för de mest utsatta. Genom förordningen införs långtgående rättigheter och skyldigheter som ger hushåll och grundläggande samhällstjänster säkerheten och tryggheten i en oavbruten gasförsörjning. Riktlinjerna i detta dokument erbjuder en rad olika alternativ för att solidaritetsmekanismen ska fungera i praktiken, men medlemsstaterna förblir fria att välja de lösningar som bäst passar dem.

(1)  Se artiklarna 2.6 och 13 i förordningen.

(2)  Därför måste åtgärderna i krisplanen säkerställa att gasöverföringssystemet i den medlemsstat som begär solidaritet har teknisk kapacitet att ta emot inflöden (dvs. att det finns en tillfredsställande kapacitet för lagring av gas i överföringsnätets rörledningar) när en solidaritetsåtgärd aktiveras i ett framskridet skede av en krissituation.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36).

(4)  Cypern, Finland och Malta.

(5)  Estland, Lettland och Litauen.

(6)  Polen-Litauen, Finland-Estland, Finland-Sverige, Malta-Italien, Cypern-Grekland, Ungern-Slovenien. Polen-Tjeckien, Polen-Slovakien, Frankrike-Italien.

(7)  De systemansvariga för överföringssystemen samarbetar redan om tillgång till flexibel gas i angränsande medlemsstater. Vissa av dem har operationella balanseringsavtal med angränsande systemansvariga för överföringssystem. Dessa avtal möjliggör samarbete som uppfyller resterande balanseringsbehov, samtidigt som de hanterar kortsiktiga försörjningschocker och bättre övervakning av in-/utmatning.

(8)  Till exempel är Italiens strategiska lager prissatt till 63 euro/MWh. Ungerns strategiska lager är direkt kopplat till priset på TTF några dagar före tillgängliggörandet, plus en premie.

(9)  Det finns fall där premien omfattar ”försäkringsvärdet” på den gas som frigörs. Enligt branschen ligger den i området mellan 0,5 och 1 euro/MWh.

(10)  Till exempel med den kortsiktiga balanseringsprodukten NetConnect Germany betalas råvaran via ett särskilt konto som förvaltas av marknadsområdesförvaltaren.