12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/1

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

För att landningsskyldigheten ska kunna genomföras ges kommissionen genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 befogenhet att genom en delegerad akt anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstater i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2374 (2) fastställs en utkastplan för vissa demersala fisken i sydvästliga vatten enligt en gemensam rekommendation som lämnades in av Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal 2016.

(4)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i sydvästliga vatten. Den 2 juni 2017 lämnade dessa medlemsstater in en gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med den rådgivande nämnden för sydvästliga vatten, där de föreslog vissa ändringar av utkastplanen.

(5)

Den nya gemensamma rekommendationen granskades av STECF (3). De åtgärder som föreslås i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därmed tas med i utkastplanen.

(6)

Den nya gemensamma rekommendationen föreslår att fisket efter blåvitling (Micromesistius poutassou) som fångas med bottentrål och not/vad i Ices-sektionerna VIIIc och IXa också tas med i den utkastplan som fastställs i förordning (EU) 2016/2374.

(7)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås också att definitionen av fisket efter marulk (Lophiidae) i Ices- sektionerna VIII a, b, c, d och e, ändras i enlighet med vad som anges i utkastplanen, genom att redskapskoden för grimgarn (GT) läggs till och maskstorleken minskas från 200 till 170 mm för alla fasta fiskeredskap.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslås vidare att undantaget från landningsskyldigheten enligt utkastplanen bibehålls för havskräfta som fångas med trålar i Ices-delområdena VIII och IX, eftersom befintliga vetenskapliga belägg tyder på potentiellt höga överlevnadsgrader, med beaktande av egenskaperna hos de redskapen inom fisket efter denna art samt fiskemetoderna och ekosystemet. I sin utvärdering konstaterade STECF att de senaste försöken och studierna, kompletterade med den ytterligare information som lämnats av medlemsstaterna, innehåller tillräckliga bevis vad gäller överlevnadsgrad. Därför bör det undantaget, som redan beviljats två gånger (för 2016 och 2017) fortsätta att gälla under 2018.

(9)

Det undantag av mindre betydelse som anges i utkastplanen för kummel omfattande upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av kummel som görs med fartyg som fiskar efter denna art i Ices-delområdena VIII och IX med trålar, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF konstaterade att den kompletterande information om selektivitet som lämnats av medlemsstaterna inte innehöll några ytterligare belägg för att det är mycket svårt att uppnå selektivitet för de verksamhetsgrenar som berörs. Mer arbete krävs dock för att bättre underbygga detta undantag. Undantaget bör därför fortsätta att gälla år 2018, men på villkor att medlemsstaterna tillhandahåller bättre information för att underbygga det; denna information kommer att bedömas av STECF.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2016/2374 bör ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör förordningen träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2018.

(1)

I artikel 3.1 ska led a ersättas med följande:

(2)

I artikel 3.2 ska år ”2017” ersättas med ”2018”.

(3)

Bilagan ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/6

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

För att landningsskyldigheten ska kunna genomföras ges kommissionen genom artikel 15.6 i den förordningen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstater i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön lämnade dessa medlemsstater den 3 juni 2016 in en gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för demersala fisken i Nordsjön. På grundval av den gemensamma rekommendationen fastställdes en utkastplan tillämplig för dessa fisken genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2250 (3).

(4)

Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön lämnade Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket den 31 maj 2017 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen om en ny utkastplan för demersala fisken i Nordsjön. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). Den 8 september hölls ett expertgruppmöte där de berörda åtgärderna diskuterades. Vid mötet närvarade representanter för 28 medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet som observatör.

(5)

Efter en ny gemensam rekommendation bör den delegerade förordningen (EU) 2016/2250 lämpligen upphävas.

(6)

De åtgärder som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(7)

Vid tillämpning av den förordningen omfattar Nordsjön Ices-zonerna IIIa och IV. Eftersom vissa demersala bestånd som är relevanta för den föreslagna utkastplanen även förekommer i unionens vatten i Ices-sektion IIa rekommenderar de berörda medlemsstaterna att även Ices-sektion IIa omfattas av utkastplanen.

(8)

Den nya utkastplanen för 2018 bör omfatta bestämmelserna i delegerad förordning (EU) 2016/2250 om vilka arter som ska landas och bör ange de ytterligare arter och fisken som landningsskyldigheten bör tillämpas på 2018.

(9)

Genom delegerad förordning (EU) 2016/2250 infördes undantag grundade på överlevnadsgrad, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 (4), för fångster av havskräfta med burar och med bottentrålar vid användning av vissa selektivitetsanordningar i Ices-sektion IIIa. Medlemsstaterna lämnade vetenskapliga belägg som påvisade den höga överlevnadsgraden för fångst av havskräfta med bottentrålar. Denna information har lämnats in och STECF har dragit slutsatsen att informationen är tillräcklig. Den nya gemensamma rekommendationen föreslår en fortsatt tillämpning av dessa undantag. De bör därför ingå i den nya utkastplanen för år 2018.

(10)

Genom delegerade förordningen (EU) 2016/2250 införs ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad för fångst av havskräfta i Ices-delområde IV för vissa redskap, på villkor att en selektivitetsanordning i form av en nätrist används. Enligt den delegerade förordningen måste medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse i Nordsjön för kommissionen lägga fram ytterligare vetenskaplig information till stöd för undantaget för de specificerade bottentrålarna. Informationen har lämnats in och STECF har dragit slutsatsen att den endast motiverar ett undantag under vintermånaderna och i vissa områden (Ices funktionella enheter). Detta undantag bör därför ingå i den nya utkastplanen för år 2018, men vara begränsad till vintermånaderna och vissa av Ices funktionella enheter.

(11)

I den nya gemensamma rekommendationen ingår ett undantag grundat på överlevnadsgrad för fisk som bifångst vid fiske med burar och ryssja samt för fångster av tunga med trål med trålbord.

(12)

På grundval av de vetenskapliga belägg som presenteras i den nya gemensamma rekommendationen och som granskats av STECF och med beaktande av redskapens, fiskemetodernas och ekosystemets egenskaper, bör dessa undantag i fråga om överlevnadsgrad tas med i den nya utkastplanen för år 2018.

(13)

Genom delegerad förordning (EU) 2016/2250 fastställdes undantag av mindre betydelse för:

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås en fortsatt tillämpning av dessa undantag. Dessa undantag bör därför lämpligen ingå i den nya utkastplanen.

(14)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås ett undantag av mindre betydelse för tunga, kolja, vitling, torsk och gråsej sammantaget för fångster med vissa bottentrålar i Ices-sektion IIIa, ett undantag av mindre betydelse för tunga, kolja, vitling, torsk och gråsej sammantaget för fångster med tinor i Ices-sektion IIIa, ett undantag av mindre betydelse för vitling och torsk som fångas med bottentrålar i Ices-sektion IVc och ett undantag av mindre betydelse för vitling för fångster med vissa bottentrålar i Ices-sektion IIIa.

(15)

På grundval av de övertygande belägg som medlemsstaterna lagt fram för de undantag av mindre betydelse som granskats av STECF, som fann att undantagen av mindre betydelse var baserade på motiverade argument för att en ytterligare förbättring av selektiviteten är svår att uppnå eller innebär oproportionella kostnader i hantering av oönskade fångster, är det lämpligt att fastställa undantagen av mindre betydelse i enlighet med den procentsats som föreslås i den nya gemensamma rekommendationen, inom de gränser som anges i artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.

(16)

Genom artikel 18a i förordning (EG) nr 850/98 ges kommissionen befogenhet att, med avseende på att anta utkastplaner och för de arter som omfattas av landningsskyldigheten, fastställa en minsta referensstorlek för bevarande i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer. Dessa minsta referensstorlekar för bevarande får, vid behov, avvika från de storlekar som fastställs i bilaga XII till förordning (EG) nr 850/98. För havskräfta i Ices-sektion IIIa är det lämpligt att behålla de minsta referensstorlekar för bevarande som fastställs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2440 (5), dvs. en total längd på 105 mm och en ryggsköldslängd på 32 mm. En minsta stjärtlängd på 59 mm bör läggas till, grundat på den nya gemensamma rekommendationen och STECF:s bedömning som anger att denna stjärtlängd motsvarar de gällande värdena vad gäller total längd och ryggsköldslängd.

(17)

Utkastplanerna får också inbegripa tekniska åtgärder för fisken eller arter som omfattas av landningsskyldigheten. För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska oönskade fångster i Skagerrak, är det lämpligt att behålla ett antal tekniska åtgärder, vilka unionen och Norge kom överens om under 2011 (6) och 2012 (7) och att tillåta användning av selektivitetsanordningen SepNep.

(18)

För att garantera lämplig kontroll bör det fastställas särskilda krav på att medlemsstaterna upprättar förteckningar över fartyg som omfattas av denna förordning.

(19)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten till detta, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas 1 januari–31 december 2018 för att vara förenlig med den tidsram som anges i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

—

består av en övre panel med en maskstorlek på minst 270 mm (diagonalmaska) placerad i en sektion med fyra paneler och monterad med tre 90 mm maskor till en 270 mm maska, eller en övre panel med en maskstorlek på minst 140 mm (fyrkantsmaska),

—

är minst 3 meter lång,

—

är placerad högst 4 meter från bottenstroppen och

—

har samma bredd som trålens överpanel (dvs. vara fäst mellan sömmarna).

—

främre del är direkt fäst i struten,

—

övre och undre nätstycken består av maskor på minst 120 mm mätt mellan knutarna,

—

utsträckt längd är minst 3 m.

—

är konstruerad inom maskstorleksintervallet 80–99 + ≥ 100 mm:

—

är försedd med flera strutar med en maskstorlek från minst 80 till 120 mm fästa i ett enda förlängningsstycke, varvid den översta struten är konstruerad med en maskstorlek på minst 120 mm och försedd med en separationspanel med en maskstorlek på högst 105 mm och

—

får också frivilligt förses med en sorteringsrist med ett spaltavstånd på minst 17 mm, under förutsättning att den är tillverkad på ett sådant sätt att små havskräftor kan undkomma.

a)

Fångster med burar (FPO (8)).

b)

Fångster i Ices-sektion IIIa med bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 70 mm och försedda med artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 35 mm.

c)

Fångster i Ices-sektion IIIa med bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 90 mm och försedda med en Seltra-panel;

d)

under vintermånaderna (oktober till mars), fångster i de funktionella enheterna Farn Deeps (FUS6), Firth of Forth (FUS8) och Moray Firth (FUS9) med bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 80 mm, försedda med en selektivitetsanordning i form av en nätrist.

a)

inom fisken med fartyg som använder grimgarn och nät (GN, GNS, GND, GNC, GTN, GTR, GEN, GNF), i Ices-sektion IIIa, Ices-delområde IV och unionens vatten i Ices-sektion IIa:

en kvantitet tunga som uppgår till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art.

b)

inom fisken med fartyg som använder bomtrålar (TBB) med en maskstorlek på 80–119 mm och med en ökad maskstorlek i bomtrålens förlängning, flamländsk panel, i Ices-delområde IV:

en kvantitet tunga under minsta referensstorlek för bevarande som uppgår till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna fiskart.

c)

inom fisken med fartyg som använder bottentrålar (OTB, TBN, OTT, TB) med en maskstorlek på 80 – 99 mm i Ices-delområde IV och unionens vatten i Ices-sektion IIa:

en kvantitet havskräfta under minsta referensstorlek för bevarande som uppgår till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av denna fiskart.

d)

inom fisket efter havskräfta med fartyg som använder bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 70 mm och försedda med en artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 35 mm, i Ices-sektion IIIa.

en sammanlagd kvantitet tunga, kolja, vitling, torsk och gråsej under minsta referensstorlekar för bevarande, som inte får överstiga 4 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga, kolja, vitling och nordhavsräka, torsk och gråsej.

e)

inom fisket efter nordhavsräka med fartyg som använder bottentrålar (OTB) med en maskstorlek på minst 35 mm och försedda med artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 19 mm, med ett oblockerat fiskutsläpp, i Ices-sektion IIIa:

en sammanlagd kvantitet tunga, kolja, vitling, torsk, rödspätta och gråsej under minsta referensstorlek för bevarande, som uppgår till högst 1 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga, kolja, vitling, torsk, gråsej, rödspätta och nordhavsräka.

f)

vid blandat fiske efter tunga, vitling, rödspätta och arter utan fångstbegränsningar med fartyg som använder bottentrålar (OTB, OTT, SDN, SSC) med en maskstorlek på 70–99 mm i Ices-område IVc:

en sammanlagd kvantitet torsk och vitling under minsta referensstorlek för bevarande som uppgår till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, kolja, tunga, nordhavsräka, vitling, rödspätta, gråsej och torsk. maximal mängd torsk som får kastas överbord ska begränsas till 2 % av de totala årliga fångsterna.

g)

inom fisken med fartyg som använder bottentrålar (OTB, TBN, OTT) med en maskstorlek på 90–119 mm försedda med Seltra-panel eller en maskstorlek på 120 mm eller mer i Ices-område IIIa:

en kvantitet vitling under minsta referensstorlek för bevarande, upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, torsk, kolja, vitling, gråsej, tunga, rödspätta och kummel.

a)

Total längd: 105 mm.

b)

Stjärtlängd: 59 mm.

c)

Ryggsköldslängd: 32 mm.

a)

Trålar med en maskstorlek i struten på minst 90 mm, förutsatt att de är försedda med en Seltra-panel eller en sorteringsrist med högst 35 mm spaltavstånd.

b)

Trålar med minst 70 mm fyrkantsmaska i struten och försedda med en sorteringsrist med högst 35 mm spaltavstånd.

c)

Trålar med en minsta maskstorlek under 70 mm vid fiske efter pelagiska arter eller industriarter, förutsatt att fångsten innehåller mer än 80 % av en eller flera pelagiska arter eller industriarter.

d)

Trålar med en minsta maskstorlek på 35 mm i struten vid fiske efter nordhavsräka, förutsatt att trålen är försedda med en sorteringsrist med högst 19 mm spaltavstånd.

a)

utformad med en övre panel som består av fyrkantsmaska med minst 120 mm maskstorlek,

b)

minst 3 meter lång, och

c)

minst lika bred som sorteringsristens bredd.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/13

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

För att landningsskyldigheten ska kunna genomföras ges kommissionen genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 befogenhet att genom en delegerad akt anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstater i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2375 (2) upprättas en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnades in 2016 av Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket.

(4)

Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Efter att ha rådfrågat den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten lämnade de medlemsstaterna den 31 maj 2017 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för vissa demersala fisken och djuphavsfisken i nordvästliga vatten för 2018. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och dessa har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (3). De åtgärder som ingår i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därmed ingå i denna förordning.

(5)

Enligt artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldighet i nordvästliga vatten senast från och med den 1 januari 2016 för de arter som definierar fisket och som omfattas av fångstbegränsningar. I den nya gemensamma rekommendationen anges vilka flottor som omfattas av landningsskyldigheten inom det blandade fisket efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket efter havskräfta, det blandade fisket efter tunga och rödspätta samt inom fisket efter kummel, glasvarar och lyrtorsk.

(6)

Enligt den nya gemensamma rekommendationen bör utkastplanen för 2018, utöver de fisken som anges i delegerad förordning (EU) 2016/2375 (dvs. det i hög grad blandade fisket efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket efter havskräfta, det blandade fisket efter tunga och rödspätta samt fisket efter kummel, glasvarar och lyrtorsk) även omfatta fisket efter gråsej i Ices-sektionerna VI och Vb samt VII. Inom vissa fisken bör även bifångstarter omfattas.

(7)

I den nya gemensamma rekommendationen anges också att landningsskyldigheten från och med 2018 bör omfatta djuphavsfiske med trål och not/vad efter dolkfisk, birkelånga och skoläst i Ices-delområde VI och Ices-sektion Vb.

(8)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås, för 2018, ett undantag för hög överlevnadsgrad enligt artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 för havskräfta som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor i Ices-sektion VI och delområde VII, varvid hänsyn bör tas till redskapens egenskaper, fiskemetoderna och ekosystemet. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(9)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås, för 2018, ett undantag för hög överlevnadsgrad enligt artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 för tunga som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande och som fångas med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-sektion VIId inom sex sjömil från kusten och utanför definierade uppväxtområden. STECF har noterat att de uppväxtområden som avses i förordningen bör definieras. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018 på villkor att de berörda medlemsstaterna genomför kompletterande test och tillhandahåller information om var uppväxtområdena är belägna.

(10)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås, för 2018, sju undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna har granskats av STECF som finner att den gemensamma rekommendationen innehåller välgrundade argument för att ytterligare förbättrad selektivitet är svårt att uppnå och/eller för oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ bedömning av kostnaderna. Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av annan vetenskaplig information bör dessa undantag av mindre betydelse ingå i utkastplanen för 2018 i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(11)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 6 % under av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm och pelagiska trålar för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(12)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(13)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-delområde VII (utom VIIa, VIId och VIIe), grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(14)

Vad gäller de tre undantagen av mindre betydelse för vitling måste enligt delegerad förordning (EU) 2016/2375 de berörda medlemsstaterna för kommissionen lägga fram kompletterande vetenskaplig information till stöd för undantagen. STECF påpekade att även om det fortfarande saknas fullständiga belägg har den inlämnade kompletterande informationen bemött vissa av STECF:s farhågor. STECF framhöll att det behövs en mer sammanhållen strategi för detta bestånd. På grundval av de vetenskapliga belägg som granskats av STECF och med tanke på att informationen till stöd för undantaget har förbättrats, bör detta undantag ingå i utkastplanen för 2018.

(15)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VII, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(16)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VI, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet, och att det finns styrkande kvantitativ information om oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(17)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–199 mm med ökad selektivitet i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF noterade att undantagets syfte är att kompensera för användningen av ett mer selektivt redskap och för att täcka resterande utkast. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(18)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(19)

Vissa bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2016/2375 har en räckvidd som är begränsad till 2017. Förordningen bör därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning med verkan från och med den 1 januari 2018.

(20)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2018.

a)

Havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor (redskapskoderna (4) FPO och FIX) i Ices-delområdena VI och VII.

b)

Fångster av tunga (Solea solea) under minsta referensstorlek för bevarande som tas med trålredskap med trålbord (redskapskoderna OTT, OTB, TBS, TBN, TB, PTB, OT, PT, TX) med en maskstorlek i struten på 80–99 mm i Ices-sektion VIId inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden inom fisken som uppfyller följande villkor: fartyg med en största längd på 10 meter och en högsta motoreffekt på 221 kW, när de fiskar i vatten med ett djup av 30 meter eller mindre och när tiden för varje drag är begränsad till högst 1,5 timme. Sådana fångster av tunga ska släppas omedelbart.

a)

Vitling (Merlangius merlangus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe.

b)

Vitling (Merlangius merlangus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mer än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj.

c)

Vitling (Merlangius merlangus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-delområde VII, utom sektionerna VIIa, VIId och VIIe.

d)

Havskräfta (Nephrops norvegicus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för havskräfta och som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VII.

e)

Havskräfta (Nephrops norvegicus): upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för havskräfta och som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VI.

f)

Tunga (Solea solea): upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för tunga och som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg.

g)

Tunga (Solea solea), upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för tunga och som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–199 mm med ökad selektivitet (såsom ett förlängningsstycke med stora maskor) för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/21

(1)

Syftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (2) är att få utkasten inom alla EU-fisken att gradvis upphöra genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar. Åtgärder vars syfte är att gradvis eliminera utkasten får ingå i de fleråriga planerna.

(2)

Genom förordning (EU) 2016/1139 upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön och det fiske som nyttjar dessa bestånd. I den fleråriga planen fastställs bland annat att kommissionen kan anta tekniska åtgärder i syfte att säkra att den fleråriga planens syften uppnås. Kommissionen kan särskilt anta delegerade akter avseende ändringar av fiskeredskap för att säkerställa eller förbättra selektiviteten, minska oönskade fångster eller minimera negativa effekter på ekosystemet.

(3)

I rådets förordning (EG) nr 2187/2005 (3) fastställs tekniska bevarandeåtgärder avseende fiske efter och landning av fiskeresurser i Östersjön. I förordningen anges maskstorlekar och andra specifikationer, bland annat tillåtna fiskeredskap per målart i Östersjön.

(4)

Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. De medlemsstaterna har lämnat in en gemensam rekommendation (4) till kommissionen efter samråd med rådgivande nämnden för Östersjön. I rekommendationen anges att vissa ändringar av specifikationerna för T90-strutens befintliga egenskaper, vilka definieras i förordning (EG) nr 2187/2005, kommer att öka selektiviteten och minska andelen oönskade fångster av torsk. Vetenskapliga belägg för detta har inkommit från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(5)

De åtgärder som föreslås i den gemensamma rekommendationen avseende användning av andra T90-trålar än de som definieras i förordning (EG) nr 2187/2005 bidrar till uppnåendet av målen för den fleråriga plan som upprättas genom förordning (EU) 2016/1139. De åtgärderna bör därför antas på grundval av artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

a)

Genom undantag från fotnot 2 i bilaga II och punkt b i tillägg 2 till bilagan ska maskstorleken i struten vara minst 115 mm.

b)

Antalet maskor i strutens och förlängningsstyckets omkrets, exklusive sammanfogningar och sömförstärkningar, får inte på någon punkt vara större än 80 maskor, genom undantag från punkt e i tillägg 2 till bilaga II.

c)

Strutens längd ska vara minst 9 m.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/23

(1)

I enlighet med artikel 50.2 b i förordning (EU) nr 1151/2012 har Nederländernas ansökan om registrering av namnet ”Suikerstroop” som garanterad traditionell specialitet (GTS) offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2).

(2)

”Suikerstroop” är den sirapsaktiga vätska som erhålls ur fyllmassan från den växt av vilken produkten framställs efter extraktion av sockerkristallerna. Namnet betyder sockersirap.

(3)

Kommissionen tog den 16 september 2014 emot ett meddelande om invändning från Finland, ett från Danmark och ett från Nordic Sugar AB (ett företag som är etablerat i Danmark).

(4)

Meddelandena om invändning från Danmark och Finland vidarebefordrades till Nederländerna.

(5)

Det inleddes inte något invändningsförfarande på grundval av det meddelande som skickats direkt till kommissionen av Nordic Sugar AB. Enligt artikel 51.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1151/2012 får fysiska och juridiska personer som har ett berättigat intresse, som är etablerade eller bosatta i en annan medlemsstat än den från vilken en ansökan kommer, lämna in ett meddelande om invändning till den medlemsstat där de är etablerade. Nordic Sugar AB hade därför inte rätt att lämna in ett meddelande om invändning eller en invändning direkt till kommissionen.

(6)

Den 13 november 2014 tog kommissionen emot en motiverad invändning från Finland. Den motiverade invändningen från Danmark ingick i meddelandet om invändning. Både den motiverade invändningen från Danmark och den från Finland ansågs giltiga i den mening som avses i artikel 21 i förordning (EU) nr 1151/2012.

(7)

I enlighet med artikel 51.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 har kommissionen genom en skrivelse av den 19 december 2014 uppmanat Nederländerna och Finland, å ena sidan, och Nederländerna och Danmark, å andra sidan, att inleda lämpliga samråd under en period av tre månader från det datum då dessa skrivelser är daterade, i syfte att nå en överenskommelse.

(8)

På begäran av Nederländerna beviljade kommissionen i enlighet med artikel 51.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 genom en skrivelse av den 8 april 2015 en förlängning av tidsfristen för samråden mellan de berörda parterna i de två invändningsförfarandena angående ovannämnda ansökan. Den slutliga tidsfristen för att nå en överenskommelse sköts därför upp till den 19 juni 2015.

(9)

Ingen överenskommelse nåddes inom den utsatta tidsfristen. Genom en skrivelse av den 22 februari 2017 meddelade Nederländerna kommissionen resultatet av samråden med Finland och Danmark. Kommissionen bör därför fatta beslut om registreringen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 52.3 b i förordning (EU) nr 1151/2012, med beaktande av resultaten av samråden.

(10)

I sina motiverade invändningar hävdade Finland och Danmark 1) att namnet inte har en särart (det betyder bara sockersirap), 2) att identiska namn används för flera liknande produkter som redan finns på marknaden i Danmark, Sverige, Finland, Tyskland och Baltikum, och 3) att produktens egenskaper och dess produktionsmetod inte är unika för produkten i fråga eftersom liknande produkter som saluförs i Danmark, Finland och Sverige har samma specifika egenskaper och tillverkas enligt samma metod. Finland anser att den produkt som beskrivs i ansökan inte kan anses vara en ”särskild” typ av sirap eftersom det finns andra produkter än ”Suikerstroop” som också framställs av 100 % sockerbetor eller sockerrör.

(11)

Danmark hävdade dessutom att punkt 3.1 i produktspecifikationen, i vilken det fastställs att ”orden ’traditionell nederländsk produkt’ ska finnas på etiketten på språket i det land där produkten saluförs” bör omformuleras så att den överensstämmer med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1151/2012. Finland hade å sin sida invändningar mot användningen av definitionen ”traditionell nederländsk produkt” eftersom den inte är specifik för den produkt som beskrivs i ansökan då liknande produkter som saluförs i norra Europa också kan betraktas som traditionella.

(12)

Under samråden med Nederländerna begärde därför Finland att den sista meningen i avsnitt 3.2, ”Det finns inga andra produkter med samma benämning eller liknande produkter med en liknande benämning”, skulle tas bort eftersom den inte var korrekt.

(13)

Kommissionen har bedömt de argument som lämnas i den motiverade invändningen och i den information som lämnats till kommissionen rörande förhandlingarna mellan de berörda parterna och har kommit fram till att namnet ”Suikerstroop” bör registreras som garanterad traditionell specialitet.

(14)

Invändningarna är baserade på artikel 21.1 a och b i förordning (EU) nr 1151/2012.

(15)

När det gäller oförenligheten med bestämmelserna i förordningen har följande tre argument lagts fram: 1) Namnet har inte en särart. 2) Produktens egenskaper och dess produktionsmetod är inte unika. 3) Punkt 3.1 i produktspecifikationen överensstämmer inte med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 eftersom den hänvisar till en ”traditionell nederländsk produkt”.

(16)

När det gäller huruvida namnet används på ett lagligt, erkänt och ekonomiskt betydelsefullt sätt för liknande jordbruksprodukter eller livsmedel har följande argument lagts fram: ett identiskt namn används för flera liknande produkter som redan finns på marknaden i Danmark, Sverige, Finland, Tyskland och Baltikum.

(17)

Enligt förordning (EU) nr 1151/2012 krävs det inte att ett namn som registreras som garanterad traditionell specialitet ska ha en särart. Detta krävdes enligt artikel 4.2 i rådets förordning (EG) nr 509/2006 (3). Även om ansökan lämnades in till kommissionen när förordning (EG) nr 509/2006 fortfarande var i kraft offentliggjordes den enligt förordning (EU) nr 1151/2012, och eftersom det inte finns några särskilda övergångsbestämmelser är det den sistnämnda förordingen som gäller. Enligt artikel 18.2 i förordning (EU) nr 1151/2012 ska ett namn för att kunna registreras som garanterad traditionell specialitet traditionellt ha använts för att benämna den specifika produkten eller avse produktens traditionella karaktär eller särskilda egenskaper. I det här fallet har namnet ”Suikerstroop” använts i århundraden för denna specifika produkt. Namnet indikerar produktens specifika egenskaper, dvs. att det är en sirap som tillverkats av den vätska som blir kvar vid tillverkning av socker från sockerbetor eller sockerrör. Namnet uppfyller därför kraven i förordning (EU) nr 1151/2012.

(18)

Enligt förordning (EU) nr 1151/2012 krävs det inte att en garanterad traditionell specialitet ska vara unik eller ha en särart. Den måste vara identifierbar och kunna särskiljas från andra produkter. Enligt artikel 18.4 i förordning (EU) nr 1151/2012 får endast namn som hänför sig till allmänna påståenden om en grupp produkter eller påståenden som omfattas av särskild unionslagstiftning uteslutas från registrering. ”Suikerstroop” är tydligt definierad vad gäller dess egenskaper och produktionsmetod. Den produkt som omfattas av produktspecifikationen för namnet ”Suikerstroop” uppfyller dessutom kraven i artikel 18.1 a och b i förordning (EU) nr 1151/2012 eftersom produktionsmetoden överensstämmer med traditionell praxis för produkten och ingredienserna är de som används traditionellt.

(19)

Meningen i punkt 3.1 i produktspecifikationen, ”När förfarandet enligt artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1151/2012 har avslutats är avsikten att orden ’traditionell nederländsk produkt’ ska finnas med på etiketten på språket i det land där produkten saluförs”, överensstämmer inte med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1151/2012. Den bör därför ersättas med följande mening: ”Namnet ska åtföljas av uppgiften ’tillverkad i enlighet med traditionen i Nederländerna’.” De nederländska myndigheterna har gått med på att denna ändring införs i produktspecifikationen som sedan måste offentliggöras igen i informationssyfte.

(20)

Även om produkter som liknar ”Suikerstroop” saluförs i andra medlemsstater under ett namn som anses vara en översättning av ordet ”Suikerstroop” på de officiella språken i de medlemsstaterna går det inte att dra slutsatsen att ett ”identiskt namn” används på dessa medlemsstaters marknader för liknande produkter. Det namn som används i dessa medlemsstater betyder de facto samma sak som ”Suikerstroop” på nederländska men namnet är inte identiskt med ”Suikerstroop” eftersom det uttrycks på ett annat språk. Dessutom är namnet ”Suikerstroop” som sådant inte skyddat utan bara när det åtföljs av uppgiften ”tillverkad i enlighet med traditionen i Nederländerna”.

(21)

Därför får de namn som används för produkter som liknar den produkt som omfattas av ansökan för ”Suikerstroop”, som saluförs på marknaden i Danmark, Sverige, Finland, Tyskland och Baltikum, som betyder ”sockersirap” och är en översättning av namnet ”Suikerstroop” på de respektive språken, fortsätta att användas. De namnen är inte identiska med ”Suikerstroop” och de bör inte anses vara imitationer eller anspelningar på namnet ”Suikerstroop”, eftersom namnet ”Suikerstroop” efter registreringen ska åtföljas av uppgiften ”tillverkad i enlighet med traditionen i Nederländerna”. Skyddet av namnet är därför begränsat till namnet med hänvisning till traditionen i Nederländerna.

(22)

Dessutom är det uppenbart att registreringen av namnet ”Suikerstroop” inte kan förhindra användningen av beteckningarna ”socker” eller ”sirap” eftersom de är allmänord.

(23)

Nederländerna och Finland har också enats om att stryka sista meningen i avsnitt 3.2: ”Det finns inga andra produkter med samma benämning eller liknande produkter med en liknande benämning.” Denna mening bör därför strykas ur produktspecifikationen som sedan måste offentliggöras igen i informationssyfte.

(24)

Mot bakgrund av ovanstående bör namnet ”Suikerstroop” föras in i registret över garanterade nationella specialiteter. Den konsoliderade versionen av det sammanfattade dokumentet bör offentliggöras för kännedom.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för kvalitetspolitik för jordbruksprodukter.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/31

(1)

Den 29 maj 2013 ändrade rådet genom förordning (EU) nr 502/2013 (2), efter en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen, rådets genomförandeförordning (EU) nr 990/2011 (3) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av cyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat de gällande åtgärderna).

(2)

Samma dag utvidgade rådet, genom genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 (4), åtgärderna för import av cyklar med ursprung i Kina till att även omfatta import av cyklar som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte (nedan kallade de utvidgade åtgärderna).

(3)

Den 18 maj 2015 utvidgade kommissionen, genom genomförandeförordning (EU) 2015/776 (5), åtgärderna för import av cyklar med ursprung i Kina till att även omfatta import av cyklar som avsänts från Kambodja, Pakistan och Filippinerna, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Kambodja, Pakistan och Filippinerna eller inte.

(4)

Kommissionen mottog en begäran om befrielse från de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av cyklar med ursprung i Kina och som utvidgats till att även omfatta import av cyklar avsända från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte, i enlighet med artiklarna 11.4 och 13.4 i grundförordningen.

(5)

Begäran ingavs den 13 september 2016 av Look Design System SA (nedan kallad sökanden), som är en exporterande tillverkare av cyklar i Tunisien (nedan kallat det berörda landet).

(6)

Sökanden gjorde gällande att företaget inte är närstående någon av de exportörer eller tillverkare i det berörda landet som omfattas av de utvidgade åtgärderna rörande cyklar.

(7)

Sökanden hävdade även att företaget inte hade exporterat cyklar till unionen under den rapporteringsperiod som tillämpades i den undersökning som ledde till de utvidgade åtgärderna, dvs. perioden 1 september 2011–31 augusti 2012 (nedan kallad den ursprungliga rapporteringsperioden).

(8)

Sökanden hävdade dessutom att företaget inte har kringgått de gällande åtgärderna.

(9)

Slutligen lade sökanden fram bevis för att företaget hade exporterat den produkt som översynen gäller till unionen i augusti 2016.

(10)

Efter att ha fastslagit att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en undersökning inleds i enlighet med artiklarna 11.4 och 13.4 i grundförordningen i syfte att fastställa om sökanden kan beviljas befrielse från de utvidgade åtgärderna och efter att den berörda unionsindustrin fått möjlighet att lämna synpunkter, inledde kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2017/777 (6) en översyn av genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 med avseende på sökanden.

(11)

Genom genomförandeförordning (EU) 2017/777 upphävdes den antidumpningstull på cyklar som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 när det gäller import av den produkt som översynen gäller och som tillverkas och säljs för export till unionen av sökanden. I enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen fick tullmyndigheterna samtidigt instruktioner om att vidta lämpliga åtgärder för att registrera sådan import.

(12)

Den produkt som översynen gäller är tvåhjuliga cyklar och andra cyklar (inbegripet trehjuliga transportcyklar, men ej enhjulingar) utan motor, som avsänts från Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Indonesien, Malaysia, Sri Lanka och Tunisien eller inte, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8712 00 30 och ex 8712 00 70 (Taric-nummer 8712003010 och 8712007091).

(13)

Kommissionen underrättade officiellt unionsindustrin, sökanden och företrädarna för exportlandet om att översynen hade inletts. De berörda parterna gavs möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och att bli hörda.

(14)

Kommissionen sände ett formulär för ansökan om befrielse till sökanden, vilket besvarades inom den fastställda tidsfristen.

(15)

Kommissionen strävade efter att kontrollera alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av ställning som ny exportör och sökandens begäran om befrielse från de utvidgade åtgärderna. Ett kontrollbesök gjordes på plats hos sökanden i Tunisien.

(16)

Rapporteringsperioden sträckte sig från och med den 1 april 2016 till och med den 31 mars 2017, och undersökningsperioden, som är relevant för bedömningen av åtgärdernas positiva verkningar, omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 till och med den 31 mars 2017.

(17)

Kommissionen undersökte huruvida de tre villkoren i artikel 11.4 i grundförordningen för beviljande av ställning som ny exportör uppfyllts.

(18)

Undersökningen bekräftade att företaget inte hade exporterat den produkt som översynen gäller under den ursprungliga rapporteringsperioden, vilket innebär att det första villkoret är uppfyllt. Sökanden visade även att företaget inte hade någon direkt eller indirekt koppling till någon av de tunisiska exporterande tillverkare som omfattas av den utvidgade åtgärden när det gäller den produkt som översynen gäller, vilket innebär att det andra villkoret är uppfyllt. Slutligen visade undersökningen att sökanden hade börjat exportera den produkt som översynen gäller till unionen först efter den ursprungliga rapporteringsperioden, vilket innebär att det tredje villkoret är uppfyllt.

(19)

Kommissionen fastställde således att företaget bör betraktas som en ny exportör i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen, och att begäran om befrielse därmed bör bedömas i enlighet med detta.

(20)

Källorna till råmaterial (cykeldelar) och tillverkningskostnaden för sökanden analyserades för att man skulle kunna avgöra huruvida sökanden bedrev hopsättningsverksamhet enligt artikel 13.2 i grundförordningen.

(21)

Undersökningen visade att de cyklar som exporterades till unionen under rapporteringsperioden inte bestod av cykeldelar från Kina. Delarna hade framför allt sitt ursprung i andra länder, och råmaterialet (cykeldelar) från Kina utgjorde mindre än 60 % av det sammanlagda värdet av delarna i den sammansatta produkten (60/40-testet).

(22)

Eftersom sökanden klarade 60/40-testet, var den inte skyldig att bedöma om ökningen av de införda delarnas värde genom hopsättningsverksamheten eller färdigställandet översteg 25 % av tillverkningskostnaden. Den var inte heller skyldig att bedöma om de positiva verkningarna av tullen undergrävdes i fråga om priser och/eller kvantiteter och om det fanns bevis för dumpning i enlighet med artikel 13.2 c i grundförordningen.

(23)

Det fanns inte heller några bevis för att sökanden köpte cyklar från Kina eller att den omlastade kinesisktillverkade cyklar till unionen.

(24)

Kommissionen konstaterade därför att sökanden är en faktisk tillverkare av cyklar, som inte är närstående någon tillverkare av cyklar i Kina. Följaktligen beslutade kommissionen att befria sökanden från de utvidgade åtgärderna.

(25)

Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat bör den registrering av import som införts genom genomförandeförordning (EU) 2017/777 upphöra utan retroaktivt uttag av antidumpningstullarna.

(26)

De berörda parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att bevilja sökanden befrielse från de utvidgade åtgärderna och att ändra genomförandeförordning (EU) nr 501/2013 i enlighet med detta. Inga synpunkter som kunde ändra beslutet att befria sökanden från de utvidgade åtgärderna mottogs från de berörda parterna.

(27)

Denna förordning är förenlig med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/35

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser i enlighet med den förordningen.

(2)

Den 26 december 2017 beslutade FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté att stryka en post och ändra en post i förteckningen över personer, grupper och enheter som bör omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser. Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/37

(1)

Flexibilitetsmekanismen ska göra det möjligt att finansiera klart angivna utgifter som inte kan finansieras inom taken för en eller flera andra rubriker.

(2)

Det årliga belopp som är tillgängligt för flexibilitetsmekanismen har ett tak på 600 000 000 EUR (i 2011 års priser) enligt artikel 11 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (2).

(3)

För att ta itu med de aktuella utmaningarna i samband med migration, flyktingströmmar och säkerhetshot måste ytterligare betydande belopp så snart som möjligt tas i anspråk för att finansiera lämpliga åtgärder.

(4)

Efter att ha undersökt alla möjligheter till omfördelning av anslag under utgiftstaket för rubrik 4 (Europa i världen) är det nödvändigt att ta flexibilitetsmekanismen i anspråk, för att komplettera finansieringen i unionens allmänna budget för budgetåret 2017, med 275 000 000 EUR utöver taket för rubrik 4 för finansiering av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU). Detta belopp inbegriper de belopp som har förfallit under tidigare år för Europeiska unionens solidaritetsfond och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och som görs tillgängliga för flexibilitetsmekanismen i enlighet med artikel 11.1 andra stycket i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013.

(5)

På grundval av den förväntade betalningsprofilen bör de betalningsbemyndiganden som motsvarar ianspråktagandet av flexibilitetsmekanismen endast avse 2017.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/39

(1)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 430/2013 (2) infördes slutgiltiga antidumpningsåtgärder avseende vissa gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Thailand.

(2)

Den 23 maj 2017 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en partiell interimsöversyn avseende import till unionen av vissa gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Kina och Thailand på grundval av artikel 11.3 i förordning (EU) 2016/1036 (nedan kallad grundförordningen). Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (3) (nedan kallat tillkännagivande om inledande).

(3)

Kommissionen inledde översynen avseende Kina till följd av en begäran av den 25 juli 2016 beträffande importen från Kina som ingavs av Hebei Yulong Casting Co., Ltd (nedan kallad sökanden), som är en kinesisk importerande tillverkare av vissa typer av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn. Sökanden begärde översynen för att få det fastställt om kroppar av klämringskopplingar med gängor enligt DIN 28601, och korsformade rördelar med två ogängade centrala genomgående hål (nedan kallade de eventuellt undantagna produkterna) borde undantas från produktdefinitionen i genomförandeförordning (EU) nr 430/2013. Eftersom åtgärderna även tillämpas på import med ursprung i Thailand beslutade kommissionen på eget initiativ att också inleda en översyn beträffande importen från Thailand. Begäran innehöll tillräcklig bevisning för att motivera att en översyn inleddes.

(4)

I tillkännagivandet uppmanade kommissionen berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i översynen. Dessutom underrättade kommissionen sökanden, kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare i Kina och Thailand, de kinesiska och thailändska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt en intresseorganisation om att översynen skulle inledas och inbjöd dem att delta.

(5)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av översynen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

Den 8 september 2017 återkallade sökanden sin ansökan om en översyn.

(7)

Enligt artiklarna 9.1 och 11.5 i grundförordningen får översynen avslutas om sökanden återkallar sin begäran, förutsatt att detta inte skulle strida mot unionens intresse.

(8)

Kommissionen ansåg att översynen i fråga om Kina borde avslutas, eftersom det inte hade framkommit något nytt inom ramen för undersökningen som tydde på att detta skulle strida mot unionens intresse.

(9)

Beträffande Thailand lämnade inget av de kontaktade kända företagen eller de thailändska myndigheterna några uppgifter om den eventuellt undantagna produkten vid undersökningen som skulle föranleda en översyn. Ingen av de kontaktade kända importörerna rapporterade någon import från Thailand av den eventuellt undantagna produkten. Inga andra relevanta uppgifter framkom vid undersökningen som kan ligga till grund för en översyn av produktdefinitionen.

(10)

Eftersom sökanden återkallade sin begäran beträffande Kina och eftersom det inte finns några andra relevanta uppgifter rörande Thailand, bör översynen avslutas på eget initiativ av kommissionen när det gäller Thailand i enlighet med artiklarna 9.2 och 11.5 i grundförordningen.

(11)

Berörda parter har underrättats om detta och har getts tillfälle att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom inom den föreskrivna tidsfristen.

(12)

Kommissionen drar därför slutsatsen att den partiella interimsöversynen av import av vissa gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Kina och Thailand bör avslutas.

(13)

Detta beslut är förenligt med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/41