23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/1

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (4) inrättas ett gemensamt europeiskt järnvägsområde med gemensamma bestämmelser om styrningen av järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare, finansiering av och avgifter för infrastruktur, villkor för tillträde till järnvägsinfrastruktur och järnvägstrafik samt tillsyn över järnvägsmarknaden. Fullbordandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet bör uppnås genom att man utvidgar principen om öppet tillträde till de inhemska järnvägsmarknaderna och reformerar styrningen av infrastrukturförvaltare i syfte att säkerställa lika tillträde till infrastrukturen.

(2)

Ökningen av persontrafiken på järnväg har inte hållit jämna steg med utvecklingen av andra transportsätt. Fullbordandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet bör bidra till att ytterligare utveckla järnvägstransporter som ett trovärdigt alternativ till andra transportsätt. I detta sammanhang är det av avgörande betydelse att lagstiftningen om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde verkligen tillämpas inom de utsatta tidsfristerna.

(3)

Unionens marknader för godstrafik på järnväg och internationell persontrafik på järnväg öppnades för konkurrens 2007 respektive 2010, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/51/EG (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/58/EG (6). Dessutom har vissa medlemsstater också öppnat upp sin inhemska persontrafik för konkurrens genom att införa öppna tillträdesrätter, genom upphandling för avtal om allmän trafik eller bådadera. Ett sådant öppnande av marknaden bör ha en positiv inverkan på det gemensamma europeiska järnvägsområdets funktion och leda till bättre tjänster för användarna.

(4)

Specifika undantag från tillämpningsområdet för direktiv 2012/34/EU bör göra det möjligt för medlemsstaterna att beakta de särskilda egenskaperna hos strukturen och organisationen av järnvägssystem på deras territorium, samtidigt som det gemensamma europeiska järnvägsområdets enhetlighet säkerställs.

(5)

Drift av järnvägsinfrastruktur på ett järnvägsnät omfattar trafikstyrning och signalering. Så länge som en linje är i drift bör infrastrukturförvaltaren säkerställa särskilt att infrastrukturen är lämplig för den avsedda användningen.

(6)

I syfte att fastställa huruvida ett företag bör anses vara vertikalt integrerat bör begreppet kontroll i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (7) tillämpas. I fall där en infrastrukturförvaltare och ett järnvägsföretag är fullständigt oberoende av varandra, men båda kontrolleras direkt av staten utan någon mellanliggande enhet, bör de anses vara separata. Ett regeringsministerium som utövar kontroll över både ett järnvägsföretag och en infrastrukturförvaltare bör inte anses vara en mellanliggande enhet.

(7)

Genom detta direktiv införs ytterligare krav för att säkerställa infrastrukturförvaltarens oberoende. Medlemsstaterna bör ha frihet att välja mellan olika organisatoriska modeller, allt från fullständig strukturell åtskillnad till vertikal integration, med förbehåll för lämpliga skyddsåtgärder för att säkerställa infrastrukturförvaltarens oberoende vad gäller väsentliga uppgifter, trafikledning och planering av underhåll. Medlemsstaterna bör inom gränserna för de fastställda ramarna för avgifter och tilldelning säkerställa att infrastrukturförvaltaren är organisatoriskt oberoende och oberoende i beslutsfattandet vad gäller de väsentliga uppgifterna.

(8)

Skyddsåtgärder bör tillämpas inom vertikalt integrerade företag för att säkerställa att andra juridiska enheter i de företagen inte har något avgörande inflytande över tillsättning och avsättning av personer som ansvarar för att fatta beslut om de väsentliga uppgifterna. I detta sammanhang bör medlemsstaterna säkerställa att klagomålsförfaranden finns inrättade.

(9)

Medlemsstaterna bör inrätta en nationell ram för bedömning av intressekonflikter. Inom denna ram bör regleringsorganet beakta alla personliga finansiella, ekonomiska eller yrkesmässiga intressen som på ett otillbörligt sätt skulle kunna påverka infrastrukturförvaltarens opartiskhet. Om en infrastrukturförvaltare och ett järnvägsföretag är oberoende av varandra, bör inte den omständigheten att de kontrolleras direkt av samma nationella myndighet anses ge upphov till en intressekonflikt i den mening som avses i detta direktiv.

(10)

Infrastrukturförvaltares beslutsfattande i fråga om tilldelning av tåglägen och i fråga om avgiftssystem för infrastruktur är väsentliga uppgifter som är grundläggande för att säkerställa rättvist och icke-diskriminerande tillträde till järnvägsinfrastruktur. Det bör införas strikta skyddsåtgärder för att förhindra otillbörlig påverkan på infrastrukturförvaltarens beslut gällande sådana uppgifter. Dessa skyddsåtgärder bör anpassas i enlighet med järnvägsaktörernas olika styrningsstrukturer.

(11)

Lämpliga åtgärder bör vidare vidtas för att säkerställa att trafikledning och planering av underhåll utförs på ett opartiskt sätt i syfte att undvika snedvridning av konkurrensen. Inom denna ram bör infrastrukturförvaltarna säkerställa att järnvägsföretagen har tillgång till relevant information. Om i detta sammanhang infrastrukturförvaltarna beviljar järnvägsföretag ytterligare tillträde till trafikledningsprocessen bör sådant tillträde beviljas på lika villkor till alla berörda järnvägsföretag.

(12)

Om de väsentliga uppgifterna utförs av ett oberoende avgiftsorgan och/eller tilldelningsorgan bör infrastrukturförvaltarens opartiskhet vad gäller trafikledning och underhåll säkerställas, utan att dessa uppgifter ska behöva överlåtas till en oberoende enhet.

(13)

Regleringsorganen bör ha befogenhet att övervaka trafikledning, planering av modernisering samt planerat och oplanerat underhållsarbete i syfte att säkerställa att dessa verksamheter inte leder till diskriminering.

(14)

Medlemsstaterna bör som allmän regel säkerställa att infrastrukturförvaltaren ansvarar för drift, underhåll och modernisering av ett järnvägsnät och anförtros utvecklingen av järnvägsinfrastrukturen på det nätet. Om dessa uppgifter har lagts ut på entreprenad till olika enheter bör infrastrukturförvaltaren ändå behålla sin rätt att kontrollera utförandet av uppgifterna och bära det yttersta ansvaret för detta utförande.

(15)

Infrastrukturförvaltare som är del av ett vertikalt integrerat företag får inom det företaget lägga ut andra uppgifter än de väsentliga uppgifterna på entreprenad enligt de villkor som fastställs i detta direktiv, förutsatt att det inte uppstår någon intressekonflikt och att det garanteras att kommersiellt känslig information behandlas konfidentiellt. Väsentliga uppgifter bör inte läggas ut på entreprenad till en annan enhet i det vertikalt integrerade företaget, såvida den inte uteslutande utför väsentliga uppgifter.

(16)

När det är lämpligt, och i synnerhet av effektivitetsskäl, inbegripet när det rör sig om offentlig–privata partnerskap, får uppgifter i infrastrukturförvaltningen delas mellan olika infrastrukturförvaltare. Varje infrastrukturförvaltare bör bära fullt ansvar för de uppgifter som denne utför.

(17)

Ekonomiska transaktioner mellan infrastrukturförvaltaren och järnvägsföretag, och i vertikalt integrerade företag mellan infrastrukturförvaltaren och en annan juridisk enhet i det vertikalt integrerade företaget, bör förhindras om de kan leda till snedvridning av konkurrensen på marknaden, i synnerhet till följd av korssubventionering.

(18)

Infrastrukturförvaltare får använda inkomster från förvaltningen av infrastrukturnät som inbegriper användning av offentliga medel, för att finansiera sin egen verksamhet eller för att betala utdelning till sina investerare, som avkastning på deras investeringar i järnvägsinfrastruktur. Sådana investerare får innefatta staten och privata aktieägare, men inte företag som är del av ett vertikalt integrerat företag och som utövar kontroll över både ett järnvägsföretag och den berörda infrastrukturförvaltaren. Utdelning som genereras av verksamhet som inte inbegriper användning av offentliga medel eller intäkter från avgifter som uppbärs för användning av järnvägsinfrastruktur får också användas av företag som är del av ett vertikalt integrerat företag och som utövar kontroll över både ett järnvägsföretag och den berörda infrastrukturförvaltaren.

(19)

Principerna för fastställande och uttag av avgifter bör inte utesluta möjligheten att intäkter från infrastrukturavgifter överförs via statliga konton.

(20)

I fall där infrastrukturförvaltaren inom ett vertikalt integrerat företag inte är en separat juridisk person och de väsentliga uppgifterna har lagts ut på entreprenad genom att de har överlåtits till ett oberoende avgiftsorgan och/eller tilldelningsorgan, bör de relevanta bestämmelserna avseende finansiell insyn och infrastrukturförvaltarens oberoende i tillämpliga delar gälla vid vissa avdelningar inom företaget.

(21)

För att uppnå en effektiv förvaltning av järnvägsnätet och en effektiv användning av infrastruktur bör bättre samordning mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag säkerställas genom användning av lämpliga samordningsmekanismer.

(22)

I syfte att underlätta tillhandahållandet av effektiv och ändamålsenlig järnvägstrafik inom unionen bör ett europeiskt nätverk för infrastrukturförvaltare inrättas på grundval av befintliga plattformar. När det gäller att delta i detta nätverk bör medlemsstaterna ha rätt att fastställa vilket eller vilka organ som bör anses vara deras största infrastrukturförvaltare.

(23)

Mot bakgrund av skillnaderna mellan näten i fråga om storlek och täthet och mellan hur nationella, lokala och regionala myndigheter är organiserade och vilka erfarenheter de har av marknadsöppning, bör medlemsstaterna medges tillräcklig flexibilitet för att kunna organisera sina järnvägsnät på ett sätt som gör det möjligt att utföra tjänster som tillhandahålls på grundval av öppet tillträde och tjänster som erbjuds enligt avtal om allmän trafik i syfte att säkerställa att alla passagerare får tillgång till tjänster av hög kvalitet.

(24)

Att unionens järnvägsföretag beviljas tillträdesrätt till järnvägsinfrastruktur i alla medlemsstater för att bedriva inrikes persontrafik skulle kunna påverka organisationen och finansieringen av persontrafik på järnväg som bedrivs inom ramen för ett avtal om allmän trafik. Medlemsstaterna bör på grundval av ett beslut av det berörda regleringsorganet ha möjlighet att begränsa denna tillträdesrätt om den skulle äventyra den ekonomiska jämvikten i sådana avtal om allmän trafik.

(25)

Rätten för järnvägsföretag att beviljas tillträde till järnvägsinfrastruktur påverkar inte möjligheten för en behörig myndighet att bevilja ensamrätt i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (8) eller att direkttilldela ett avtal om allmän trafik enligt de villkor som fastställs i artikel 5 i den förordningen. Förekomsten av ett sådant avtal om allmän trafik bör inte ge en medlemsstat rätt att begränsa andra järnvägsföretags tillträdesrätt till den berörda järnvägsinfrastrukturen för tillhandahållande av persontrafik på järnväg, såvida inte sådana tjänster skulle äventyra den ekonomiska jämvikten i avtalet om allmän trafik.

(26)

På begäran av de berörda parterna bör regleringsorganen, på grundval av en objektiv ekonomisk analys, bedöma huruvida den ekonomiska jämvikten för befintliga avtal om allmän trafik skulle äventyras.

(27)

I bedömningsprocessen bör man ta hänsyn till behovet av att ge alla marknadsaktörer tillräckligt stor rättslig säkerhet för att de ska kunna utveckla sin verksamhet. Förfarandet bör vara så enkelt, effektivt och öppet som möjligt och stämma överens med förfarandet för tilldelning av infrastrukturkapacitet.

(28)

Under förutsättning att icke-diskriminerande tillträde säkerställs får medlemsstaterna förena tillträdesrätten till infrastruktur med särskilda villkor i syfte att möjliggöra genomförandet av en integrerad tidtabellsstruktur för inrikes persontrafik på järnväg.

(29)

Utveckling av järnvägsinfrastruktur och förbättring av kvaliteten på persontrafik på järnväg är centrala prioriteringar när det gäller att främja ett hållbart system för transport och rörlighet i Europa. Genom att utveckla ett nät för höghastighetståg har man i synnerhet möjlighet att skapa bättre och snabbare förbindelser mellan Europas ekonomiska och kulturella centrum. Järnvägstrafik med höghastighetståg kopplar samman personer och marknader på ett snabbt, tillförlitligt, miljövänligt och kostnadseffektivt sätt och uppmuntrar fler resande att ta tåget. Det är därför särskilt viktigt att uppmuntra både offentliga och privata investeringar i infrastruktur för höghastighetståg, att skapa gynnsamma förutsättningar för en positiv avkastning på investeringar och att maximera den ekonomiska och sociala nyttan av dessa investeringar. Det bör fortfarande vara möjligt för medlemsstaterna att välja olika sätt att främja investeringar i infrastruktur för höghastighetståg och användning av höghastighetslinjer.

(30)

I syfte att utveckla marknaden för persontrafik med höghastighetståg, och därvid främja en optimal användning av tillgänglig infrastruktur, och för att stärka konkurrenskraften för persontrafik med höghastighetståg, med positiva effekter för passagerare, bör öppet tillträde för persontrafik med höghastighetståg begränsas endast under särskilda omständigheter och efter det att regleringsorganet har gjort en objektiv ekonomisk analys.

(31)

För att göra det möjligt för tågresenärer att få tillgång till de uppgifter de behöver för att planera resor och för att boka biljetter inom unionen, bör gemensamma informationssystem och direktbiljettsystem som utvecklas av marknaden främjas. Med tanke på vikten av att främja smidiga kollektivtrafiksystem bör järnvägsföretagen uppmuntras att arbeta med utvecklingen av sådana system, för att möjliggöra olika alternativ vad gäller multimodal och gränsöverskridande transport samt transport från dörr till dörr.

(32)

Direktbiljettsystem bör vara driftskompatibla och icke-diskriminerande. Järnvägsföretagen bör bidra till utvecklingen av sådana system genom att på ett icke-diskriminerande sätt och i ett driftskompatibelt format ställa alla relevanta uppgifter som behövs för att planera resor och för att boka biljetter till förfogande. Medlemsstaterna bör säkerställa att sådana system inte leder till diskriminering mellan järnvägsföretag och att de respekterar behovet av att säkerställa konfidentiell behandling av kommersiell information, personuppgiftsskydd och efterlevnad av konkurrensregler. Kommissionen bör övervaka och rapportera om utvecklingen av sådana system och vid behov lämna lagstiftningsförslag.

(33)

Medlemsstaterna bör säkerställa att tillhandahållandet av järnvägstrafik överensstämmer med de krav som är förknippade med att garantera ett fullgott socialt skydd, samtidigt som det säkerställs att utvecklingen mot fullbordandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet förlöper väl. I detta sammanhang bör de skyldigheter som i enlighet med nationell rätt grundar sig på bindande kollektivavtal eller avtal som ingåtts mellan arbetsmarknadens parter samt relevanta sociala standarder respekteras. Dessa skyldigheter bör inte påverka unionslagstiftningen på områdena för socialrätt och arbetsrätt. Kommissionen bör aktivt stödja det arbete som utförs inom den sektorsvisa sociala dialogen för järnvägar.

(34)

Inom ramen för den pågående översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG (9) bör kommissionen bedöma huruvida det behövs nya lagstiftningsakter för behörighetsprövning av ombordpersonal på tåg.

(35)

Medlemsstaterna bör ha rätt att fatta beslut om lämpliga finansieringsstrategier för att påskynda införandet av European Train Control System (ETCS), särskilt beslut om huruvida differentierade avgifter för tillträde till järnvägsspår ska tillämpas.

(36)

Infrastrukturförvaltare bör samarbeta angående incidenter eller olyckor som påverkar gränsöverskridande trafik, i syfte att utbyta eventuell relevant information som möjliggör ett snabbt återställande till normal trafik.

(37)

I syfte att uppnå målen för det gemensamma europeiska järnvägsområdet bör regleringsorgan samarbeta för att säkerställa icke-diskriminerande tillträde till järnvägsinfrastruktur.

(38)

Det är i synnerhet nödvändigt att regleringsorganen samarbetar när frågor som avser internationell järnvägstrafik eller järnvägsinfrastruktur som sträcker sig mellan två länder kräver beslut av två eller flera regleringsorgan, i syfte att samordna deras beslutsfattande för att undvika rättsosäkerhet och säkerställa den internationella järnvägstrafikens effektivitet.

(39)

När nationella järnvägsmarknader öppnas upp för konkurrens genom att alla järnvägsföretag beviljas tillträde till näten bör medlemsstaterna ha en tillräcklig övergångsperiod för att kunna anpassa sin nationella rätt och sin organisationsstruktur. Följaktligen bör medlemsstaterna kunna behålla sina befintliga nationella regler för marknadstillträde fram till slutet av övergångsperioden.

(40)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (10) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändande av sådana dokument är motiverat.

1.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3.

I artikel 6 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Vid tillämpning av denna artikel ska medlemsstater som tillämpar artikel 7a.3 kräva att företaget organiseras i klart avgränsade avdelningar som inte är olika juridiska personer inom ett och samma företag.”

4.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Infrastrukturförvaltarens oberoende

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att infrastrukturförvaltaren ansvarar för drift, underhåll och modernisering av ett nät och anförtros utvecklingen av det nätets järnvägsinfrastruktur, i enlighet med nationell rätt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ingen av de andra juridiska enheterna i det vertikalt integrerade företaget har något avgörande inflytande över beslut som fattas av infrastrukturförvaltaren när det gäller de väsentliga uppgifterna.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ledamöterna i infrastrukturförvaltarens tillsynsråd och styrelse samt de chefer som rapporterar direkt till dem agerar på ett icke-diskriminerande sätt och att deras opartiskhet inte påverkas av någon intressekonflikt.

2.   Medlemsstaterna ska säkerställa att infrastrukturförvaltaren är organiserad som en enhet som är juridiskt skild från alla järnvägsföretag och, när det gäller vertikalt integrerade företag, från alla andra juridiska enheter inom företaget.

3.   Medlemsstaterna ska säkerställa att samma personer inte samtidigt kan utses till eller anställas som

4.   I vertikalt integrerade företag får ledamöterna i infrastrukturförvaltarens styrelse och de personer som ansvarar för beslut som rör de väsentliga uppgifterna inte erhålla någon resultatbaserad ersättning från någon annan juridisk enhet i det vertikalt integrerade företaget och inte heller erhålla bonusar som huvudsakligen är kopplade till specifika järnvägsföretags finansiella resultat. De får dock erbjudas incitament som är kopplade till järnvägssystemets resultat som helhet.

5.   Om informationssystem är gemensamma för olika enheter inom ett vertikalt integrerat företag, ska tillgång till känslig information som rör de väsentliga uppgifterna begränsas till infrastrukturförvaltarens behöriga personal. Känslig information får inte vidarebefordras till andra enheter i ett vertikalt integrerat företag.

6.   Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas beslutanderätt när det gäller utveckling och finansiering av järnvägsinfrastruktur och medlemsstaternas befogenheter när det gäller finansiering av och avgifter för infrastruktur, samt tilldelning av kapacitet såsom dessa definieras i artiklarna 4.2, 8, 29 och 39.”

5.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 7a

Oberoende i fråga om de väsentliga uppgifterna

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att infrastrukturförvaltaren, inom de gränser som anges i artiklarna 4.2, 29 och 39, är organisatoriskt och beslutsmässigt oberoende när det gäller de väsentliga uppgifterna.

2.   Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaterna särskilt säkerställa att

3.   Medlemsstaterna får besluta att uttag av avgifter för infrastruktur samt tilldelning av tåglägen ska utföras av ett avgiftsorgan och/eller ett tilldelningsorgan som till sin juridiska form och med avseende på organisation och beslutsfattande är oberoende i förhållande till samtliga järnvägsföretag. Om så är fallet får medlemsstaten besluta att inte tillämpa bestämmelserna i artikel 7.2 och 7.3 c och d.

Artikel 7.3 a och 7.4 ska i tillämpliga delar gälla cheferna för de avdelningar som ansvarar för infrastrukturförvaltning och tillhandahållande av järnvägstrafik.

4.   De bestämmelser i detta direktiv som avser en infrastrukturförvaltares väsentliga uppgifter ska gälla det oberoende avgiftsorganet och/eller tilldelningsorganet.

Artikel 7b

Infrastrukturförvaltarens opartiskhet vad gäller trafikledning och planering av underhåll

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna trafikledning och planering av underhåll utövas på ett öppet och icke-diskriminerande sätt och att personer som ansvarar för att fatta beslut om dessa uppgifter inte påverkas av någon intressekonflikt.

2.   När det gäller trafikledning ska medlemsstaterna säkerställa att järnvägsföretag, i händelse av störningar som rör dem, så snabbt som möjligt får fullständig tillgång till relevant information. Om infrastrukturförvaltaren beviljar ytterligare tillgång till trafikledningsprocessen ska den göra det på ett öppet och icke-diskriminerande sätt för de berörda järnvägsföretagen.

3.   När det gäller långsiktig planering av omfattande underhåll och/eller modernisering av järnvägsinfrastrukturen ska infrastrukturförvaltaren samråda med sökande och, så långt det är möjligt, ta hänsyn till de betänkligheter som framförs.

Infrastrukturförvaltaren ska planera underhållsarbetet på ett icke-diskriminerande sätt.

Artikel 7c

Entreprenad och delning av infrastrukturförvaltarens uppgifter

1.   Förutsatt att det inte uppstår några intressekonflikter och att det garanteras att kommersiellt känslig information behandlas konfidentiellt får infrastrukturförvaltaren

Infrastrukturförvaltaren ska behålla sin rätt att kontrollera, och bära det yttersta ansvaret för, utförandet av de uppgifter som anges i artikel 3.2. En enhet som utför väsentliga uppgifter ska uppfylla kraven i artiklarna 7, 7a, 7b och 7d.

2.   Genom undantag från artikel 7.1 får infrastrukturförvaltarens uppgifter utföras av andra infrastrukturförvaltare, inklusive parter i offentlig–privata partnerskapsarrangemang, förutsatt att de alla uppfyller kraven i artiklarna 7.2–7.6, 7a, 7b och 7d och tar fullt ansvar för utförandet av uppgifterna i fråga.

3.   Om väsentliga uppgifter inte överlåts till ett elbolag ska företaget undantas från de regler som gäller för infrastrukturförvaltare, förutsatt att efterlevnaden av de relevanta bestämmelserna om utveckling av nätet, särskilt artikel 8, säkerställs.

4.   Under överinseende av regleringsorganet eller ett annat oberoende behörigt organ som utsetts av medlemsstaterna får en infrastrukturförvaltare ingå samarbetsavtal med ett eller flera järnvägsföretag på ett icke-diskriminerande sätt och i syfte att skapa fördelar för kunderna, såsom sänkta kostnader eller förbättrad prestanda på den del av nätet som omfattas av avtalet.

Organet i fråga ska övervaka tillämpningen av sådana avtal och får i motiverade fall ge råd om att de ska upphävas.

Artikel 7d

Finansiell insyn

1.   Samtidigt som de nationella förfaranden som är tillämpliga i varje medlemsstat ska respekteras, får inkomster från förvaltningen av infrastrukturnät, inklusive offentliga medel, användas av infrastrukturförvaltaren endast för att finansiera dess egen verksamhet, inklusive avbetalning av lån. Infrastrukturförvaltaren får också använda dessa inkomster för att betala ut utdelning till företagets ägare, vilket får innefatta privata aktieägare, men inte företag som är del av ett vertikalt integrerat företag och som utövar kontroll över både ett järnvägsföretag och den berörda infrastrukturförvaltaren.

2.   Infrastrukturförvaltare får varken direkt eller indirekt bevilja lån till järnvägsföretag.

3.   Järnvägsföretag får varken direkt eller indirekt bevilja lån till infrastrukturförvaltare.

4.   Lån mellan juridiska enheter i ett vertikalt integrerat företag ska endast beviljas, betalas ut och betalas av till marknadsräntor och på villkor som återspeglar den berörda enhetens individuella riskprofil.

5.   Lån mellan juridiska enheter i ett vertikalt integrerat företag som beviljats före den 24 december 2016 ska fortsätta att gälla till förfallodagen, förutsatt att de tecknades till marknadsräntor och att de faktiskt betalas ut och avbetalas.

6.   Tjänster som erbjuds infrastrukturförvaltaren av andra juridiska enheter i ett vertikalt integrerat företag ska tillhandahållas med stöd av avtal och betalas antingen till marknadspriser eller till priser som återspeglar produktionskostnaden plus en rimlig vinstmarginal.

7.   Skulder som tillräknas infrastrukturförvaltaren ska hållas tydligt åtskilda från skulder som tillräknas andra juridiska enheter inom vertikalt integrerade företag. Dessa skulder ska betalas av separat. Detta hindrar inte att slutbetalningen på skulden görs via ett företag som är del av ett vertikalt integrerat företag och som utövar kontroll över både ett järnvägsföretag och en infrastrukturförvaltare, eller via en annan enhet inom företaget.

8.   Redovisningen för infrastrukturförvaltaren och för de andra juridiska enheterna i ett vertikalt integrerat företag ska utformas så att den säkerställer att denna artikel följs och möjliggör separata räkenskaper och insyn i betalningsströmmar inom företaget.

9.   Inom vertikalt integrerade företag ska infrastrukturförvaltaren bevara detaljerade uppgifter om alla kommersiella och finansiella förbindelser med andra juridiska enheter i det företaget.

10.   Om väsentliga uppgifter utförs av ett oberoende avgiftsorgan och/eller tilldelningsorgan i enlighet med artikel 7a.3 och medlemsstaterna inte tillämpar artikel 7.2 ska bestämmelserna i den här artikeln gälla i tillämpliga delar. Hänvisningar till infrastrukturförvaltare, järnvägsföretag och andra juridiska enheter i ett vertikalt integrerat företag i den här artikeln ska förstås som hänvisningar till företagets respektive avdelningar. Efterlevnad av de krav som anges i den här artikeln ska framgå av de separata räkenskaperna för företagets respektive avdelningar.

Artikel 7e

Samordningsmekanismer

Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga samordningsmekanismer upprättas för att säkerställa samordningen mellan deras största infrastrukturförvaltare och alla berörda järnvägsföretag samt sådana sökande som avses i artikel 8.3. När så är lämpligt ska företrädare för användare av järnvägstjänster för godstransport och persontrafik på järnväg samt nationella, lokala eller regionala myndigheter inbjudas att delta. Det berörda regleringsorganet får delta som observatör. Samordningen ska omfatta bland annat

Infrastrukturförvaltaren ska i samråd med berörda parter utarbeta och offentliggöra riktlinjer för samordning. Samordningen ska ske åtminstone en gång per år och infrastrukturförvaltaren ska på sin webbplats offentliggöra en översikt över verksamhet som genomförts i enlighet med denna artikel.

Samordningen enligt denna artikel ska inte påverka sökandes rätt att överklaga till regleringsorganet eller regleringsorganets befogenheter enligt artikel 56.

Artikel 7f

Europeiskt nätverk för infrastrukturförvaltare

1.   I syfte att underlätta tillhandahållandet av effektiv och ändamålsenlig järnvägstrafik inom unionen ska medlemsstaterna säkerställa att deras största infrastrukturförvaltare deltar och samarbetar i ett nätverk som håller regelbundna möten för att

Vid tillämpning av led d ska nätverket identifiera gemensamma principer och metoder för enhetlig övervakning och jämförelse av prestandan.

Samordningen enligt denna punkt ska inte påverka sökandes rätt att överklaga till regleringsorganet eller regleringsorganets befogenheter enligt artikel 56.

2.   Kommissionen ska vara medlem i nätverket. Den ska stödja arbetet i nätverket och underlätta samordningen.”

6.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

7.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

8.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 11a

Persontrafik med höghastighetståg

1.   I syfte att utveckla marknaden för persontrafik med höghastighetståg, främja en optimal användning av tillgänglig infrastruktur och stärka konkurrenskraften för persontrafik med höghastighetståg, med positiva effekter för passagerare, får utövandet av rätten till tillträde enligt artikel 10 vad gäller persontrafik med höghastighetståg, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.5, inte omfattas av några andra krav än de som fastställts av regleringsorganet i enlighet med denna artikel.

2.   Om regleringsorganet, efter den analys som föreskrivs i artikel 11.2, 11.3 och 11.4 anser att den tänkta persontrafiken med höghastighetståg mellan en viss avgångsort och en viss destination äventyrar den ekonomiska jämvikten i ett avtal om allmän trafik som omfattar samma sträcka eller en alternativ sträcka, ska regleringsorganet ange tänkbara ändringar av trafiken som skulle säkerställa att de villkor för beviljande av rätt till tillträde som föreskrivs i artikel 10.2 är uppfyllda. Sådana ändringar får inbegripa en ändring av den tänkta trafiken.”

”Artikel 13a

Gemensamma informationssystem och direktbiljettsystem

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 (*2) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU (*3), får medlemsstaterna begära att järnvägsföretag som bedriver inrikes persontrafik ska delta i ett gemensamt informationssystem och integrerat biljettsystem för tillhandahållande av biljetter, direktbiljetter och genomförande av bokningar eller ge behöriga myndigheter befogenhet att upprätta ett sådant system. Om ett sådant system upprättas ska medlemsstaterna se till att det inte leder till snedvridning på marknaden eller diskriminering mellan järnvägsföretag och att det förvaltas av en offentlig eller privat juridisk enhet eller en sammanslutning av alla järnvägsföretag som bedriver persontrafik.

2.   Kommissionen ska övervaka utvecklingen på järnvägsmarknaden i fråga om införande och användning av gemensamma informationssystem och direktbiljettsystem och bedöma behovet av åtgärder på unionsnivå, med beaktande av marknadsinitiativ. Den ska särskilt ta hänsyn till tågpassagerares möjligheter att på ett icke-diskriminerande sätt få tillgång till de uppgifter som behövs för att planera resor och för att boka biljetter. Kommissionen ska senast den 31 december 2022 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillgängligheten till sådana gemensamma informationssystem och direktbiljettsystem som vid behov ska åtföljas av lagstiftningsförslag.

3.   Medlemsstaterna ska begära att järnvägsföretag som bedriver persontrafik inför beredskapsplaner och säkerställa att dessa beredskapsplaner på ett lämpligt sätt samordnas så att passagerare i händelse av ett allvarligt avbrott i trafiken kan få assistans i den mening som avses i artikel 18 i förordning (EG) nr 1371/2007.

(*2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14)."

(*3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (EUT L 207, 6.8.2010, s. 1).”"

9.

I artikel 19 ska följande led läggas till:

10.

I artikel 32 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.   Infrastrukturavgifter för utnyttjande av de järnvägskorridorer som anges i kommissionens förordning (EU) 2016/919 (*4) får differentieras för att ge incitament till att utrusta tåg med sådan ETCS som överensstämmer med den version som antogs genom kommissionens beslut 2008/386/EG (*5) och med senare versioner. Sådan differentiering får inte resultera i någon ökning av de totala intäkterna för infrastrukturförvaltaren.

Medlemsstaterna får besluta att denna differentiering av infrastrukturavgifterna inte ska gälla de järnvägslinjer som anges i förordning (EU) 2016/919, där endast tåg utrustade med ETCS får köras.

Medlemsstaterna får besluta att utvidga denna differentiering till järnvägslinjer som inte anges i förordning (EU) 2016/919.

(*4)  Kommissionens förordning (EU) 2016/919 av den 27 maj 2016 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemen Trafikstyrning och signalering i järnvägssystemet i Europeiska unionen (EUT L 158, 15.6.2016, s. 1)."

(*5)  Kommissionens beslut 2008/386/EG av den 23 april 2008 om ändring av bilaga A till beslut 2006/679/EG om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg och om ändring av bilaga A till beslut 2006/860/EG om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende delsystemet Trafikstyrning och signalering i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (EUT L 136, 24.5.2008, s. 11).”"

11.

I artikel 38 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4.   När en sökande avser att begära infrastrukturkapacitet för att bedriva persontrafik i en medlemsstat där rätten till tillträde till järnvägsinfrastruktur är begränsad i enlighet med artikel 11, ska sökanden informera de berörda infrastrukturförvaltarna och regleringsorganen minst 18 månader före ikraftträdandet av den tågplan som begäran om kapacitet avser. För att göra det möjligt för de berörda regleringsorganen att bedöma de potentiella ekonomiska konsekvenserna för befintliga avtal om allmän trafik ska regleringsorganen säkerställa att varje behörig myndighet som har beviljat persontrafik på järnväg på den sträckan enligt ett avtal om allmän trafik, varje annan berörd behörig myndighet med rätt att begränsa tillträde enligt artikel 11 och varje järnvägsföretag som fullgör avtalet om allmän trafik på denna persontrafiksträcka informeras utan dröjsmål och senast inom tio dagar.”

12.

I artikel 53.3 ska följande stycke läggas till:

”Regleringsorganet får, om det anser att det är nödvändigt, begära att infrastrukturförvaltaren ställer sådana uppgifter till dess förfogande.”

13.

I artikel 54 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   I händelse av störningar i tågtrafiken på grund av tekniska missöden eller olyckor ska infrastrukturförvaltaren vidta alla nödvändiga åtgärder för att återställa situationen till det normala. Infrastrukturförvaltaren ska därför utarbeta en beredskapsplan med en förteckning över alla aktörer som ska informeras i händelse av allvarliga olyckor eller allvarliga störningar av tågtrafiken. Om en störning kan få påverkan på gränsöverskridande trafik ska infrastrukturförvaltaren dela med sig av all eventuell relevant information till andra infrastrukturförvaltare vars järnvägsnät och trafik kan påverkas av störningen i fråga. De berörda infrastrukturförvaltarna ska samarbeta för att återställa den gränsöverskridande trafiken till det normala.”

14.

Artikel 56 ska ändras på följande sätt:

15.

Artikel 57 ska ändras på följande sätt:

16.

I artikel 63 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2024 utvärdera detta direktivs effekter på järnvägssektorn och lämna en rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om dess genomförande.

Rapporten ska särskilt utvärdera utvecklingen av järnvägstrafik med höghastighetståg och bedöma om det förekommer diskriminerande förfaranden när det gäller tillträde till höghastighetslinjer. Kommissionen ska överväga om det är nödvändigt att lämna lagstiftningsförslag.

Kommissionen ska senast samma datum bedöma om det fortfarande förekommer diskriminerande förfaranden eller andra typer av snedvridningar av konkurrensen i förhållande till infrastrukturförvaltare som är del av ett vertikalt integrerat företag. Kommissionen ska, om så är lämpligt, lämna lagstiftningsförslag.”

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/18

(1)

Förbindelserna mellan Europeiska unionen (nedan kallad unionen) och Hashemitiska konungariket Jordanien (nedan kallat Jordanien) utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken (EGP). Jordanien undertecknade ett associeringsavtal (2) med unionen den 24 november 1997, vilket trädde i kraft den 1 maj 2002. Unionen och Jordanien har inom ramen för det avtalet gradvis skapat ett frihandelsområde under en övergångsperiod på 12 år. Dessutom trädde ett avtal om ytterligare liberalisering av handeln med jordbruksprodukter (3) i kraft 2007. År 2010 ingicks ett partnerskap om avancerad status mellan EU och Jordanien som innebär utvidgade samarbetsområden. Ett protokoll om tvistlösningsmekanismer för handeln mellan EU och Jordanien som paraferades i december 2009 trädde i kraft den 1 juli 2011. Den bilaterala politiska dialogen och det ekonomiska samarbetet har vidareutvecklats i associeringsavtalet och den gemensamma stödramen som antagits för perioden 2014–2017.

(2)

Jordanien har sedan 2011 inlett en rad politiska reformer för att stärka den parlamentariska demokratin och rättsstatsprincipen. En författningsdomstol och en oberoende valkommission har inrättats och ett antal viktiga lagar, däribland vallagen och lagen om politiska partier samt även lagar om decentralisering och kommuner, har antagits av Jordaniens parlament.

(3)

Den jordanska ekonomin har drabbats hårt av pågående regionala oroligheter, särskilt i grannländerna Irak och Syrien. Tillsammans med en mer ogynnsam global kontext har dessa regionala oroligheter lett till en kraftig minskning av externa intäkter och ansträngda offentliga finanser. Turismen och de utländska direktinvesteringarna har påverkats negativt, handelsrutter blockerats och flödet av naturgas från Egypten har störts. Därtill kommer att den jordanska ekonomin har påverkats av det stora inflödet av syriska flyktingar, vilket har ökat trycket på landets offentliga finanser, offentliga tjänster och infrastruktur.

(4)

Unionen har sedan utbrottet av konflikten i Syrien 2011 uttryckt sitt entydiga åtagande att stödja Jordanien i dess hanterande av de ekonomiska och sociala konsekvenserna av krisen i Syrien, särskilt det stora antalet syriska flyktingar inom landets territorium. Unionen har ökat sitt ekonomiska stöd till Jordanien, stärkt samarbetet inom många områden, bl.a. vad gäller det civila samhället, valsystemet, säkerhet, regional utveckling och sociala och ekonomiska reformer. Dessutom har unionen erbjudit Jordanien att ingå ett avtal om ett djupgående och omfattande frihandelsområde.

(5)

I detta svåra ekonomiska och finansiella sammanhang enades de jordanska myndigheterna och Internationella valutafonden (IMF) i augusti 2012 om ett första ekonomiskt anpassningsprogram, vilket stöddes av ett treårigt stand-by-avtal på 2 000 miljoner USD. Det programmet avslutades framgångsrikt i augusti 2015. Jordanien har inom ramen för det programmet gjort betydande framsteg med den finanspolitiska konsolideringen, varvid sjunkande oljepriser har varit behjälpliga, och med ett antal strukturella reformer.

(6)

I december 2012 begärde Jordanien kompletterande makroekonomiskt stöd av unionen. Till följd härav antogs ett beslut om makroekonomiskt stöd på 180 miljoner EUR i form av lån i december 2013 (4) (nedan kallat stöd I). Samförståndsavtalet med villkoren för stöd I trädde i kraft den 18 mars 2014. Efter det att de överenskomna åtgärderna genomförts skedde den första delutbetalningen av stöd I den 10 februari 2015 och den andra delutbetalningen den 15 oktober 2015.

(7)

Sedan den syriska krisens utbrott har unionen avsatt nästan 1 130 miljoner EUR till Jordanien. Häri ingår – utöver de 180 miljoner EUR som kommer från det första makroekonomiska stödet – 500 miljoner EUR i normalt programplanerat bilateralt samarbete för Jordanien som finansieras inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet, cirka 250 miljoner EUR från budgeten för humanitärt bistånd samt över 30 miljoner EUR från instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Dessutom har Europeiska investeringsbanken tillhandhållit lån för 264 miljoner EUR sedan 2011.

(8)

Intensifieringen av den syriska krisen 2015 drabbade Jordanien allvarligt genom effekterna på handel, turism och investerarnas förtroende. Jordanien har också påverkats av en nedgång i ekonomiskt stöd från länderna i Gulfstaternas samarbetsråd, som drabbats av nedgången i oljepriserna. Som ett resultat har den ekonomiska tillväxten ånyo avmattats, arbetslösheten har ökat och nya budgetbehov och externa finansieringsbehov har framkommit.

(9)

Mot bakgrund av denna svåra situation har unionen bekräftat sitt åtagande att lämna Jordanien stöd för att möta de ekonomiska och sociala utmaningarna och till landets reformprocess. Åtagandet gjordes i synnerhet vid konferensen i London den 4 februari 2016 på temat stöd till Syrien och regionen, där unionen utlovade 2 390 miljoner EUR åren 2016–2017 i ekonomiskt stöd till de länder som är mest drabbade av flyktingkrisen, däribland Jordanien. Politiskt och ekonomiskt stöd från unionen till reformprocessen i Jordanien ligger i linje med unionens politik gentemot södra Medelhavsområdet, såsom den fastställts i samband med den europeiska grannskapspolitiken.

(10)

Till följd av att den ekonomiska och finansiella situationen i Jordanien har försämrats har IMF och Jordanien även inlett diskussioner om ett nytt ersättningsarrangemang som skulle kunna få formen av en utvidgad lånemöjlighet (nedan kallat IMF-programmet) och förmodligen ha en löptid på tre år räknat från det andra halvåret 2016. Det nya IMF-programmet skulle ha till syfte att lindra Jordaniens kortsiktiga betalningsbalansproblem och främja genomförandet av kraftfulla anpassningsåtgärder.

(11)

I mars 2016 begärde Jordanien ytterligare makroekonomiskt stöd från unionen på grund av de försämrade ekonomiska omständigheterna och framtidsutsikterna.

(12)

Eftersom Jordanien är ett land som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken bör det betraktas som berättigat till makroekonomiskt stöd från unionen.

(13)

Unionens makroekonomiska stöd bör vara ett extraordinärt finansiellt instrument för obundet och icke-öronmärkt betalningsbalansstöd som syftar till att åtgärda stödmottagarens omedelbara behov av extern finansiering och bör underbygga genomförandet av ett program som innehåller kraftfulla och omedelbara anpassnings- och strukturreformåtgärder avsedda att förbättra betalningsbalansen på kort sikt.

(14)

Med hänsyn till att det fortfarande finns ett betydande behov av extern finansiering till Jordaniens betalningsbalans, utöver de medel som tillhandahållits av IMF och andra multilaterala institutioner, anses det makroekonomiska stöd från unionen som ska ges till Jordanien under nuvarande exceptionella omständigheter vara ett lämpligt svar på Jordaniens begäran om stöd för ekonomisk stabilisering i anslutning till IMF-programmet. Unionens makroekonomiska stöd till Jordanien kommer att stödja landets ekonomiska stabilisering och strukturreformer och komplettera de resurser som görs tillgängliga inom de finansiella arrangemangen med IMF.

(15)

Unionens makroekonomiska stöd bör syfta till att stödja återställandet av en hållbar extern finansiell situation för Jordanien och därigenom stödja dess ekonomiska och sociala utveckling.

(16)

Storleken på unionens makroekonomiska stöd fastställs på grundval av en komplett kvantitativ bedömning av Jordaniens återstående behov av extern finansiering och med beaktande av landets kapacitet att finansiera sig med egna medel, särskilt de internationella reserver som står till dess förfogande. Unionens makroekonomiska stöd bör utgöra ett komplement till de program och resurser som tillhandahålls av IMF och Världsbanken. Vid fastställandet av stödbeloppet tas även hänsyn till förväntade finansiella bidrag från multilaterala givare och behovet av att se till att bördan delas rättvist mellan unionen och andra givare samt redan befintlig användning av unionens andra externa finansieringsinstrument i Jordanien och mervärdet av unionens samlade engagemang.

(17)

Kommissionen bör säkerställa att unionens makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de viktigaste principerna och målen för de olika områdena för yttre åtgärder, med de åtgärder som vidtagits avseende dessa områden samt med annan relevant unionspolitik.

(18)

Unionens makroekonomiska stöd bör stödja unionens utrikespolitik gentemot Jordanien. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör ha ett nära samarbete under hela processen med det makroekonomiska stödet i syfte att samordna unionens utrikespolitik och att se till att den är konsekvent.

(19)

Unionens makroekonomiska stöd bör främja Jordaniens uppslutning kring de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt dess uppslutning kring principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(20)

Ett förhandsvillkor för beviljande av unionens makroekonomiska stöd bör vara att Jordanien respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland ett parlamentariskt flerpartisystem och rättsstatsprincipen, och garanterar respekt för mänskliga rättigheter. De särskilda målen för unionens makroekonomiska stöd bör dels stärka effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet i systemen för förvaltning av offentliga medel i Jordanien, dels främja strukturreformer som syftar till att stödja hållbar tillväxt för alla, ökad sysselsättning och konsolidering av de offentliga finanserna. Både uppfyllandet av förhandsvillkoret och uppnåendet av dessa mål bör regelbundet övervakas av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(21)

För att säkerställa att unionens ekonomiska intressen i samband med unionens makroekonomiska stöd skyddas effektivt bör Jordanien vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter i samband med stödet. Dessutom bör det sörjas för att kommissionen genomför kontroller och för att revisionsrätten utför revisioner.

(22)

Europaparlamentets och rådets befogenheter (i egenskap av budgetmyndighet) påverkas inte av att det makroekonomiska stödet utbetalas.

(23)

De belopp som krävs för unionens makroekonomiska stöd bör vara förenliga med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

(24)

Unionens makroekonomiska stöd bör förvaltas av kommissionen. För att säkerställa att Europaparlamentet och rådet kan följa genomförandet av detta beslut bör kommissionen regelbundet informera dem om utvecklingen när det gäller stödet och förse dem med relevanta dokument.

(25)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (5).

(26)

Unionens makroekonomiska stöd bör omfattas av ekonomisk-politiska villkor, vilka ska fastställas i ett samförståndsavtal. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet, och av effektivitetsskäl, bör kommissionen bemyndigas att förhandla om sådana villkor med de jordanska myndigheterna under övervakning av kommittén med företrädare för medlemsstaterna i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Enligt den förordningen bör det rådgivande förfarandet som allmän regel tillämpas i alla andra fall än de som föreskrivs i den förordningen. Med hänsyn till den potentiellt stora inverkan som stöd som överstiger 90 miljoner EUR kan ha är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för transaktioner som överstiger det tröskelvärdet. Med hänsyn till storleken på unionens makroekonomiska stöd till Jordanien bör granskningsförfarandet tillämpas för antagandet av samförståndsavtalet och alla eventuella minskningar, tillfälliga uppskjutningar och fullständiga avbrytanden av stödet.

a)

Förhandsvillkoret i artikel 2.

b)

Ett kontinuerligt tillfredsställande genomförande av ett policyprogram med starka anpassnings- och strukturreformåtgärder som stöds av ett icke krisförebyggande kreditarrangemang med IMF.

c)

Ett tillfredsställande genomförande av de ekonomisk-politiska och finansiella villkor som man enats om i samförståndsavtalet.

a)

som säkerställer att Jordanien regelbundet kontrollerar att finansieringen från unionens budget använts korrekt och vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oriktigheter och bedrägerier samt, vid behov, vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som utbetalats enligt detta beslut och som har förskingrats,

b)

som säkerställer skyddet av unionens finansiella intressen, i synnerhet bestämmelser om särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oriktigheter som påverkar unionens makroekonomiska stöd, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (10), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (11) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (12),

c)

som uttryckligen ger kommissionen, inbegripet Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller, inbegripet kontroller och inspektioner på plats,

d)

som uttryckligen ger kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för unionens makroekonomiska stöd, inbegripet granskning av dokument och revisioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar, och

e)

som säkerställer att unionen har rätt till återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att Jordanien, i samband med förvaltningen av unionens makroekonomiska stöd, har varit inblandat i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som skadar unionens finansiella intressen.

a)

framstegen i genomförandet av unionens makroekonomiska stöd granskas,

b)

Jordaniens ekonomiska situation och framtidsutsikter samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i artikel 3.1 bedömas,

c)

det visas på sambandet mellan de ekonomiskpolitiska villkoren i samförståndsavtalet, Jordaniens aktuella ekonomiska och finanspolitiska resultat och kommissionens beslut att frigöra delutbetalningarna av unionens makroekonomiska stöd.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/26

(1)

Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter.

(2)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (1) ska bestämmelser om bevarandeåtgärder antas med beaktande av tillgängliga vetenskapliga, tekniska och ekonomiska utlåtanden, inbegripet i förekommande fall de rapporter som utarbetats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(3)

Det åligger rådet att anta åtgärder om fastställande och fördelning av fiskemöjligheter för varje fiske eller grupp av fisken i Svarta havet, inbegripet, i tillämpliga fall, vissa villkor som är funktionellt knutna till dem. Enligt artikel 16.1 och 16.4 i förordning (EU) nr 1380/2013 ska fiskemöjligheterna fördelas mellan medlemsstaterna på ett sådant sätt som tillförsäkrar relativ stabilitet i fisket för var och en av medlemsstaterna för vart och ett av fiskebestånden eller fiskena och de ska fastställas i enlighet med de mål för den gemensamma fiskeripolitiken som anges i artikel 2.2 i den förordningen.

(4)

Fiskemöjligheterna bör fastställas på grundval av tillgängliga vetenskapliga utlåtanden, med beaktande av biologiska och socioekonomiska aspekter samtidigt som de olika näringsgrenarna inom fisket garanteras en rättvis inbördes behandling, samt mot bakgrund av de synpunkter som framförts under samråden med berörda parter.

(5)

För fisket efter skarpsill tillämpas landningsskyldigheten enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 från och med den 1 januari 2015. Enligt artikel 16.2 i den förordningen ska, när landningsskyldigheten införs för ett fiskbestånd, fiskemöjligheter fastställas med beaktande av ändringen från att fiskemöjligheter fastställs för att återspegla landningar till att fiskemöjligheter fastställs för att återspegla fångster.

(6)

Utnyttjandet av de fiskemöjligheter som fastställs i den här förordningen omfattas av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 (2), särskilt artiklarna 33 och 34, i fråga om registrering av fångstuppgifter och meddelande av uppgifter om uttömda fiskemöjligheter. Det är därför nödvändigt att ange de koder som medlemsstaterna måste använda då de sänder uppgifter till kommissionen om landningar av bestånd som omfattas av den här förordningen.

(7)

Enligt artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 847/96 (3) ska det anges vilka bestånd som ska omfattas av de olika åtgärder som avses i den förordningen.

(8)

Fiskemöjligheterna bör utnyttjas i full överensstämmelse med tillämplig unionslagstiftning.

(9)

För att undvika avbrott i fiskeverksamheten och trygga försörjningen för unionens fiskare är det viktigt att de berörda fiskena i Svarta havet öppnas den 1 januari 2017. Av brådskande skäl bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts.

a)

Piggvar (Psetta maxima).

b)

Skarpsill (Sprattus sprattus).

a)

byten enligt artikel 16.8 i förordning (EU) nr 1380/2013,

b)

reduceringar och omfördelningar enligt artikel 37 i förordning (EG) nr 1224/2009,

c)

avdrag enligt artiklarna 105 och 107 i förordning (EG) nr 1224/2009.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/31

(1)

Den 12 juli 2016 antog rådet genomförandeförordning (EU) 2016/1127 (2) om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 genom att fastställa en uppdaterad förteckning över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig.

(2)

Rådet har fastställt att ytterligare tre personer har deltagit i terroristhandlingar i den mening som avses i artikel 1.2 och 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp (3), att ett beslut avseende dem har fattats av en behörig myndighet i den mening som avses i artikel 1.4 i den gemensamma ståndpunkten samt att de bör omfattas av de särskilda restriktiva åtgärder som föreskrivs i förordning (EG) nr 2580/2001.

(3)

Förteckningen över personer, grupper och enheter på vilka förordning (EG) nr 2580/2001 är tillämplig bör ändras i enlighet med detta.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/33

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom unionens alla fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Genom delegerad förordning (EU) 2015/2439 (2) fastställde kommissionen en utkastplan för vissa demersala fisken i sydvästliga vatten för perioden 2016–2018, efter en gemensam rekommendation som lämnades in av medlemsstaterna under 2015.

(4)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i sydvästliga vatten. Den 31 maj 2016 lämnade dessa medlemsstater in en gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med den rådgivande nämnden för sydvästliga vatten. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan ingå i denna förordning.

(5)

När det gäller sydvästliga vatten ska, enligt artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013, landningsskyldigheten gälla för arter som definierar fisket senast från och med den 1 januari 2016.

(6)

Delegerad förordning (EU) 2015/2439 innehåller bestämmelser om införandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i sydvästliga vatten för perioden 2016–2018.

(7)

I enlighet med den nya gemensamma rekommendation som medlemsstaterna lämnade in under 2016 bör utkastplanen från 2017 omfatta fisket efter tunga, kummel, marulk och havskräfta (endast inom de delar av beståndens utbredningsområden som anges som ”funktionella enheter”) i Ices-sektionerna VIIIa, b, d, e, havskräfta i Ices-sektionerna VIIIc och IXa (endast inom funktionella enheter), tunga och rödspätta i Ices-sektion IXa, kummel i Ices-sektionerna VIIIc och IXa och marulk i Ices-sektionerna VIIIa, b, c, d, e och IXa.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslogs ett undantag från landningsskyldigheten för havskräfta som fångas av trålare i Ices-delområdena VIII och IX, eftersom befintliga vetenskapliga belägg tyder på potentiellt höga överlevnadsgrader, med beaktande av egenskaperna hos de redskap som fångar denna art samt fiskemetoderna och ekosystemet. I sin utvärdering konstaterade STECF att de senaste försöken visar överlevnadsgrader på samma nivåer som konstaterats vid tidigare undersökningar. Ytterligare studier planeras och bör ge mer information om sannolika överlevnadsgrader inom detta fiske. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning för år 2017, med en bestämmelse om att de berörda medlemsstaterna bör lämna ytterligare uppgifter om pågående försöksverksamhet till kommissionen, för att STECF ska kunna göra en fullständig utvärdering av om undantaget är motiverat.

(9)

Den gemensamma rekommendationen omfattar tre undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De uppgifter som medlemsstaterna lämnat har granskats av STECF. STECF drar slutsatsen att den gemensamma rekommendationen innehöll motiverade argument om svårigheten att öka selektiviteten och om oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster. Mot bakgrund av ovanstående bör undantagen av mindre betydelse fastställas i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(10)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 5 % av de totala årliga fångsterna av tunga som görs med fartyg som fiskar denna art i Ices-sektionerna VIIIa och VIIIb med bomtrålar och bottentrålar, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att informationen är tillräcklig för att motivera detta undantag. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(11)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av tunga som görs med fartyg som fiskar denna art i Ices-sektionerna VIIIa och VIIIb med grimgarn och nät, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att informationen är tillräcklig för att motivera det begärda undantaget. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(12)

Undantaget av mindre betydelse för kummel, upp till högst 7 % under 2017 och 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av kummel som görs med fartyg som fiskar denna art i Ices-delområdena VIII och IX med trålar, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF konstaterade att den kompletterande information om selektivitet som lämnades inte innehöll några ytterligare belägg för att det är mycket svårt att uppnå selektivitet för de verksamhetsgrenar som berörs. Det behöver sålunda bedrivas mer arbete för att detta undantag bättre ska kunna motiveras. Därför bör detta undantag ingå i den här förordningen för 2017, dvs. för endast ett år, och under förutsättning att medlemsstaterna tillhandahåller bättre information till stöd för detta undantag som kan bedömas av STECF.

(13)

Delegerad förordning (EU) 2015/2439 bör därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning.

(14)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör förordningen träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2017.

a)

För kummel (Merluccius merluccius), upp till högst 7 % under 2017 och upp till 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder trålar och notar/vadar (redskapskoderna: OTT, OTB, PTB, OT, PT, TBN, TBS, TX, SSC, SPR, TB, SDN, SX och SV) och som fiskar denna art i Ices-delområdena VIII och IX.

b)

För tunga (Solea solea), upp till högst 5 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bomtrål (redskapskod: TBB) och bottentrålar (redskapskoderna: OTB, OTT, PTB, TBN, TBS, TBB, OT, PT och TX) och som fiskar denna art i Ices-sektionerna VIIIa och VIIIb.

c)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät (redskapskoderna: GNS, GN, GND, GNC, GTN, GTR och GEN) och som fiskar denna art i Ices-sektionerna VIIIa och VIIIb.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/39

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Genom delegerad förordning (EU) 2015/2438 (2) upprättade kommissionen en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018, efter en gemensam rekommendation som lämnades in av medlemsstaterna under 2015.

(4)

Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Den 3 juni 2016 lämnade dessa medlemsstater in en ny gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan ingå i denna förordning.

(5)

När det gäller nordvästliga vatten gäller landningsskyldigheten, enligt artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013, de arter som definierar de fisken som omfattas av fångstbegränsningar senast från och med den 1 januari 2016. I den gemensamma rekommendationen angavs de flottor som skulle omfattas av landningsskyldigheten när det gäller blandat fiske efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fiske efter havskräfta, blandat fiske efter tunga och rödspätta liksom fiske efter kummel och lyrtorsk.

(6)

I delegerad förordning (EU) 2015/2438 fastställs bestämmelser för införandet av landningsskyldigheten för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018.

(7)

Enligt den nya gemensamma rekommendation som medlemsstaterna lämnade in under 2016 bör utkastplanen från och med 2017 omfatta ytterligare arter som definierar det i hög grad blandade fisket efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket efter havskräfta, det blandade fisket efter tunga och rödspätta samt fisket efter kummel och lyrtorsk. Även bifångstarter bör omfattas inom vissa fisken.

(8)

I den gemensamma rekommendationen föreslogs att ett undantag från landningsskyldigheten skulle gälla för havskräfta som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor i Ices-sektion VI och Ices-delområde VII, eftersom det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad, med beaktande av egenskaperna hos redskapen, fiskemetoderna och ekosystemet. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör detta undantag fortsättningsvis ingå i denna förordning.

(9)

I den gemensamma rekommendationen föreslogs att ett undantag från landningsskyldigheten skulle gälla för fångster av tunga under minsta referensstorlek för bevarande som görs med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-område VIId inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden inom fiske som uppfyller vissa specifika villkor. Det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad, med beaktande av egenskaperna hos redskapen och ekosystemet. STECF noterade att överlevnadsgraden är beroende av ett antal faktorer och rekommenderade försiktighet när det gäller att utvidga resultaten från försöksverksamheten till andra fisken och menade att ytterligare försökverksamhet bör bedrivas som stöd för denna begäran. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning för 2017 under förutsättning att den flotta som utnyttjar detta undantag verkar på villkor som är jämförbara med dem i försöksverksamheten, och att de berörda medlemsstaterna bedriver ytterligare försöksverksamhet. Resultaten av dessa ytterligare försökverksamheter bör utvärderas av STECF under 2017.

(10)

Den gemensamma rekommendationen omfattar sju undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna granskades av STECF som allmänt sett fann att den gemensamma rekommendationen innehöll motiverade argument för att ytterligare förbättrad selektivitet är svårt att uppnå och/eller för oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ kostnadsbedömning. Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av skiljaktig vetenskaplig information bör dessa undantag av mindre betydelse ingå i denna förordning i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(11)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % under perioden 2017–2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är väl definierat och därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(12)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm och pelagiska trålar för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(13)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(14)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-delområde VII (med undantag av VIIa, VIId och VIIe), grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(15)

Vad gäller de tre undantagen av mindre betydelse för vitling måste enligt delegerad förordning (EU) 2015/2438 medlemsstaterna för kommissionen lägga fram kompletterande vetenskaplig information till stöd för undantaget. STECF påpekade att även om det fortfarande saknas fullständiga belägg har den kompletterande informationen undanröjt vissa av STECF:s farhågor. STECF framhöll att det behövs en mer sammanhållen strategi för detta bestånd. På grundval av de vetenskapliga belägg som granskats av STECF och med tanke på att informationen till stöd för undantaget har förbättrats, kan detta undantag fortsätta att tillämpas och det bör ingå i denna förordning.

(16)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VII, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(17)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VI, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet, och det finns styrkande kvantitativ information om oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(18)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % under perioden 2017–2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–119 mm med ökad selektivitet i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF noterade att undantagets syfte är att kompensera för användningen av ett mer selektivt redskap och att undantaget av mindre betydelse begärs för att täcka resterande utkast. Därför bör detta undantag ingå i denna förordning.

(19)

Delegerad förordning (EU) 2015/2438 bör därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning.

(20)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör förordningen träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2017.

a)

för havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor (redskapskoderna (3) FPO och FIX) i Ices-delområdena VI och VII,

b)

under 2017 för fångster av tunga (Solea solea) under minsta referensstorlek för bevarande som görs med trålredskap med trålbord (redskapskoderna OTT, OTB, TBS, TBN, TB, PTB, OT, PT, TX) med en maskstorlek i struten på 80–99 mm i Ices-område VIId inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden inom fisken som uppfyller följande villkor: fartyg med en största längd på 10 meter och en högsta motoreffekt på 180 kW, när de fiskar i vatten med ett djup av 15 meter eller mindre och när tiden för varje drag är begränsad till högst 1,5 timmar. Sådana fångster av tunga ska omedelbart frisläppas.

a)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe.

b)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj.

c)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-delområde VII, med undantag av sektionerna VIIa, VIId och VIIe.

d)

För havskräfta (Nephrops norvegicus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VII.

e)

För havskräfta (Nephrops norvegicus), upp till högst 7 % under 2017 och upp till högst 6 % under 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VI.

f)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % under 2017 och 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg.

g)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % under 2017 och 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa tunga och som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–119 mm med ökad selektivitet (såsom ett förlängningsstycke med stora maskor) i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/48

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna. Utkastplanerna får också inbegripa tekniska åtgärder för fiske.

(3)

Som enda medlemsstat med ett direkt förvaltningsintresse i fisket efter Venus spp. i italienska territorialvatten har Italien lagt fram en rekommendation för kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 18 i förordning (EU) nr 1380/2013. Denna rekommendation lämnades i form av en nationell utkastplan för beståndet av Venus spp., efter samråd med den rådgivande nämnden för Medelhavet (Mediterranean Advisory Council, Medac). Efter det att denna rekommendation lades fram har vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) granskat de vetenskapliga underlag som lämnats av Italien. De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(4)

Genom artikel 15a i förordning (EG) nr 1967/2006 ges kommissionen befogenhet att, med avseende på att anta utkastplaner och för arter som omfattas av landningsskyldigheten, fastställa en minsta referensstorlek för bevarande i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer. Minsta referensstorlekar för bevarande får, vid behov, avvika från de storlekar som fastställs i bilaga III till den förordningen.

(5)

Enligt STECF:s slutsatser om den nationella utkastplanen för beståndet av Venus spp., tillhör Venus spp. de arter som har god överlevnadsförmåga, vilket motiverar en begäran om undantag från landningsskyldigheten för den del av fångsten som inte uppfyller storlekskraven. En minskning av minsta referensstorlek för bevarande från 25 mm till 22 mm är inte oförenlig med könsmognadslängden, och skulle därför inte påverka skyddet av unga exemplar i någon högre grad. Den förväntas endast leda till en liten minskning av beståndets reproduktionspotential, vilket inte anses få några större konsekvenser för beståndet. Slutligen drogs slutsatsen att det föreslagna vetenskapliga övervakningsprogrammet sannolikt kommer att ge tillräckliga data för att bedöma effekterna av utkastplanen.

(6)

För att garantera lämplig kontroll av genomförandet av landningsskyldigheten bör medlemsstaten upprätta en förteckning över fartyg som omfattas av denna förordning.

(7)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till fiske och unionsfartygens planering av fiskeåret, bör den träda i kraft den tredje dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. I enlighet med artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör den här förordningen gälla i högst tre år.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/50

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1394/2014 (2) fastställs en utkastplan för vissa pelagiska fisken i de sydvästliga vattnen för att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten genom vissa flexibilitetsmekanismer.

(4)

Enligt artikel 15.5 e i förordning (EU) nr 1380/2013 kan utkastplaner fastställa minsta referensstorlek för bevarande.

(5)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen. Efter att ha konsulterat den rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd lämnade dessa medlemsstater den 30 maj 2016 en gemensam rekommendation till kommissionen om att minsta referensstorlek för bevarande i fråga om taggmakrill (Trachurus spp.) genom undantag från bestämmelserna i bilaga XII till rådets förordning (EG) nr 850/98 (3) bör fastställas till 12 cm för 5 % av Spaniens och Portugals respektive kvoter i Ices-sektion VIIIc och Ices-delområde IX. I den gemensamma rekommendationen föreslogs dessutom att inom denna gräns på 5 % av kvoten för taggmakrill skulle 1 % av Portugals kvot få fiskas i storlekar under 12 cm vid småskaligt strandfiske med landvader i Ices-sektion IXa.

(6)

Vetenskapligt underlag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). STECF drog slutsatsen att en sänkning av minsta referensstorlek för bevarande såsom föreslås i den gemensamma rekommendationen medför en försumbar risk för att de sedan länge etablerade fiskemönstren inom de berörda fiskena kommer att förändras. Detta nyttjandemönster i kombination med måttliga nyttjandegrader tycks inte inverka menligt på dynamiken i de berörda bestånden. STECF påpekade samtidigt att det kan bli problematiskt att kontrollera fångster med olika storleksbegränsningar och att utan vederbörliga kontroller kan fiskedödligheten öka. Det är dessutom viktigt att de fastställda procentuella begränsningarna för de mindre storlekarna iakttas. Därför är det viktigt att berörda medlemsstater vidtar lämpliga kontrollåtgärder gällande aktuella fiskena.

(7)

De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därför ingå i utkastplanen för vissa pelagiska fisken i de sydvästliga vattnen.

(8)

Den delegerade förordningen (EU) nr 1394/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2017.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/52

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import samt representativa priser för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin.

(2)

Det framgår av den regelbundna kontrollen av de uppgifter som ligger till grund för fastställandet av de representativa priserna för produkterna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin, att de representativa priserna för import av vissa produkter bör ändras med hänsyn till variationerna i pris efter ursprung.

(3)

Förordning (EG) nr 1484/95 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Eftersom denna åtgärd bör tillämpas så fort uppdaterade uppgifter föreligger, bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/55

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/57

(1)

I enlighet med beslut 2010/452/Gusp bemyndigas kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att i enlighet med artikel 38 tredje stycket i fördraget fatta lämpliga beslut rörande den politiska kontrollen och den strategiska ledningen av Europeiska unionens övervakningsuppdrag i Georgien (EUMM Georgia), inbegripet beslut om utnämning av en uppdragschef.

(2)

Den 19 december 2014 antog Kusp beslut EUMM Georgia/1/2014 (2) om utnämning av Kęstutis JANKAUSKAS till uppdragschef för EUMM Georgia från och med den 15 december 2014 till och med den 14 december 2015.

(3)

Den 13 november 2015 antog Kusp beslut (Gusp) 2015/2200 (EUMM Georgia/1/2015) (3) genom vilket mandatet för uppdragschefen Kęstutis JANKAUSKAS för EUMM Georgia förlängdes från och med den 15 december 2015 till och med den 14 december 2016.

(4)

Den 12 december 2016 antog rådet beslut (Gusp) 2016/2238 (4) om förlängning av mandatet för EUMM Georgia från och med den 15 december 2016 till och med den 14 december 2018.

(5)

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har föreslagit att mandatet för Kęstutis JANKAUSKAS som uppdragschef för EUMM Georgia förlängs från och med den 15 december 2016 till och med den 14 december 2017.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/59

(1)

Enligt beslut 2014/219/Gusp är kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) bemyndigad att i enlighet med artikel 38 i fördraget fatta lämpliga beslut för att utöva den politiska kontrollen över och den strategiska ledningen av uppdraget Eucap Sahel Mali, vilket omfattar beslutet att utnämna en uppdragschef.

(2)

Den 26 maj 2014 antog Kusp beslut Eucap Sahel Mali/1/2014 (3) om utnämning av Albrecht CONZE till uppdragschef för Eucap Sahel Mali från och med den 26 maj 2014 till och med den 14 januari 2015.

(3)

Mandatet för Albrecht CONZE som uppdragschef för Eucap Sahel Mali har förlängts flera gånger, senast av Kusp beslut (Gusp) 2016/938 (4), varigenom hans mandat som uppdragschef för Eucap Sahel Mali förlängdes fram till och med den 14 januari 2017.

(4)

Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har föreslagit att mandatet för Albrecht CONZE som uppdragschef för Eucap Sahel Mali förlängs från och med den 15 januari 2017 till och med den 14 juli 2017.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/60

(1)

Den 18 juli 2005 antog rådet gemensam åtgärd 2005/575/Gusp om inrättande av en europeisk säkerhets- och försvarsakademi (Esfa) (1). Den gemensamma åtgärden ersattes av gemensam åtgärd 2008/550/Gusp (2). Den gemensamma åtgärden upphävdes i sin tur genom rådets beslut 2013/189/Gusp (3).

(2)

I november 2008 antog rådet ett europeiskt initiativ för utbyte av unga officerare, med Erasmus som förebild (4), och enades om att en genomförandegrupp skulle sammanträda inom ramen för Esfas akademiska styrelse.

(3)

Den 15 juli 2016 enades Esfas styrkommitté om rekommendationer om Esfas framtidsutsikter.

(4)

Utbildningsverksamheten inom ramen för Esfa kommer att genomföras inom GSFP/Gusp, inbegripet områdena stabilisering av konflikter, konfliktlösning och de villkor som är nödvändiga för hållbar utveckling.

(5)

Även om Esfas personal huvudsakligen bör bestå av utstationerad personal, kan det bli nödvändigt att tillsätta tjänsten som administrativ och finansiell assistent med en kontraktsanställd tjänsteman.

(6)

I enlighet med rådets beslut 2010/427/EU (5) bör utrikestjänsten ge Esfa det stöd som tidigare gavs av rådets generalsekretariat.

a)

ytterligare stärka den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarskulturen inom unionen och utanför unionen främja de principer som fastställs i artikel 21.1 i EU-fördraget,

b)

främja bättre förståelse av att GSFP är en viktig del av Gusp,

c)

förse unionsinstanserna med kunnig personal som kan arbeta effektivt med alla frågor som rör GSFP och Gusp,

d)

till medlemsstaternas förvaltningar och personal tillhandahålla kunniga personer som är förtrogna med unionens politik, institutioner och förfaranden på GSFP- och Gusp-området,

e)

tillföra personal inom GSFP-uppdrag och GSFP-insatser en gemensam förståelse av GSFP-uppdrags och GSFP-insatsers funktionsprinciper och en känsla av en gemensam europeisk identitet,

f)

tillhandahålla utbildning som tillgodoser utbildningsbehoven inom GSFP-uppdrag och GSFP-insatser,

g)

stödja unionens partnerskap på området för GSFP och Gusp, särskilt med de länder som deltar i GSFP-uppdrag,

h)

stödja civil krishantering, inbegripet inom konfliktförebyggande, och fastställa eller bevara de nödvändiga villkoren för hållbar utveckling,

i)

främja det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare,

j)

bidra till att främja yrkesmässiga förbindelser och kontakter mellan utbildningsdeltagarna.

a)

kurser på grundläggande och högre nivå som främjar allmän förståelse av GSFP och Gusp,

b)

kurser för utveckling av ledarskap,

c)

kurser till direkt stöd för GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, inbegripet utbildning före utplacering och under uppdrag eller insatser,

d)

kurser till stöd för EU:s partnerskap och länder som deltar i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser,

e)

moduler till stöd för civil och militär utbildning på GSFP- och Gusp-området,

f)

kurser, seminarier, program och konferenser om GSFP- och Gusp för specialiserade målgrupper eller med specifik inriktning,

g)

gemensamma moduler inom ramen för det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare, inspirerat av Erasmusprogrammet.

a)

stödja de förbindelser som ska upprättas mellan de institut som avses i artikel 5.1 och som deltar i det nätverk som avses i den punkten (nedan kallat nätverket),

b)

driva och vidareutveckla ett system för e-lärande för att stödja utbildningsverksamhet inom ramen för GSFP och Gusp eller, under exceptionella omständigheter, för användning inom ramen för fristående utbildningsverksamhet,

c)

utarbeta och framställa utbildningsmateriel för unionsutbildning på GSFP och Gusp-området, även med utnyttjande av redan befintligt material,

d)

stödja en alumniförening för tidigare deltagare i utbildningen,

e)

stödja utbytesprogram på GSFP och Gusp-området mellan medlemsstaternas utbildningsinstitut,

f)

fungera som avdelningsadministratör i Goalkeeper-projektets Schoolmaster-modul och lämna bidrag till det årliga unionsutbildningsprogrammet på GSFP/Gusp-området genom denna modul,

g)

ge stöd till genomförandet av utbildningsverksamhet på området för konfliktförebyggande, civil krishantering, fastställa eller bevara de nödvändiga villkoren för hållbar utveckling och initiativ till reform av säkerhetssektorn samt främjande av medvetenhet om cybersäkerhet och hybridhot,

h)

organisera och leda en årlig nätverkskonferens som sammanför civila och militära utbildningsexperter på GSFP-området från medlemsstaternas utbildningsinstitut och ministerier samt, när det är lämpligt, relevanta externa utbildningsaktörer, och

i)

upprätthålla förbindelserna med relevanta aktörer på området frihet, säkerhet och rättvisa och utveckling och samarbete samt med relevanta internationella organisationer.

a)

EU:s byrå för utbildning inom brottsbekämpning (Cepol),

b)

Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex),

c)

Europeiska försvarsbyrån (EDA),

d)

Europeiska unionens satellitcentrum (Satcen), och

e)

Europeiska polisbyrån (Europol).

a)

fullgöra sina uppgifter och nå sina mål,

b)

ingå de avtal och administrativa överenskommelser som är nödvändiga för att kunna fungera, inbegripet för att utstationera personal och anställa kontraktsanställda, förvärva utrustning, särskilt pedagogiskt material,

c)

inneha bankkonton, och

d)

föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

a)

Styrkommittén, med ansvar för den övergripande samordningen och ledningen av Esfas utbildningsverksamhet.

b)

Den akademiska styrelsen (nedan kallad styrelsen), med ansvar för att säkerställa kvaliteten och samstämmigheten i Esfas utbildningsverksamhet.

c)

Chefen för Esfa (nedan kallad chefen), ensam rättslig företrädare för Esfa, som ska ansvara för den ekonomiska och administrativa förvaltningen av Esfa samt lämna råd till kommittén och styrelsen när det gäller att organisera och leda Esfas verksamhet.

d)

Esfa-sekretariatet (nedan kallat sekretariatet), som ska biträda chefen när han fullgör sina uppgifter och särskilt bistå styrelsen i arbetet med att säkerställa den övergripande kvaliteten och samstämmigheten i Esfas utbildningsverksamhet.

a)

godkänna och regelbundet se över Esfas utbildningsverksamhet, som avspeglar de fastställda utbildningskraven för Esfa,

b)

godkänna Esfas årliga akademiska program,

c)

välja ut och prioritera den utbildningsverksamhet som ska bedrivas inom Esfa, med beaktande av de resurser som ställts till Esfas förfogande och de utbildningskrav som identifierats,

d)

utse den medlemsstat/de medlemsstater som ska vara värdland/värdländer för Esfas utbildningsverksamhet och de institut som ska genomföra den,

e)

besluta att öppna vissa av Esfas utbildningsverksamheter för tredjelandsdeltagare inom den allmänna politiska ram som fastställts av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik,

f)

anta kursplanerna för all utbildningsverksamhet inom Esfa,

g)

ta del av kursutvärderingsrapporterna,

h)

ta del av och anta rekommendationerna i den allmänna årsrapporten om Esfas utbildningsverksamhet som ska översändas till berörda rådsorgan,

i)

ge styrelsen allmän vägledning i dess arbete,

j)

utse ordförandena i den akademiska styrelsen och dess olika konstellationer,

k)

fatta nödvändiga beslut om Esfas verksamhet, såvida dessa inte ålagts andra organ,

l)

godkänna den årliga budgeten och varje eventuell ändringsbudget, utifrån förslag från chefen,

m)

godkänna de årliga räkenskaperna och bevilja chefen ansvarsfrihet,

n)

godkänna kompletterande bestämmelser för de utgifter som förvaltas av Esfa,

o)

godkänna eventuella finansieringsarrangemang och tekniska arrangemang med kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, en unionsbyrå eller en medlemsstat angående finansiering eller genomförande av Esfas utgifter,

p)

delta i urvalsprocessen för utnämning av chefen i enlighet med artikel 11.3.

a)

i akademiska frågor ge råd och utfärda rekommendationer till styrkommittén,

b)

via nätverket genomföra det godkända årliga akademiska programmet,

c)

övervaka systemet för e-lärande,

d)

utarbeta kursplaner för all utbildningsverksamhet inom Esfa,

e)

garantera den allmänna samordningen av Esfas utbildningsverksamhet mellan samtliga institut,

f)

se över kvaliteten på den utbildningsverksamhet som genomförts under det föregående läsåret,

g)

lägga fram förslag för styrkommittén till utbildningsverksamhet för nästa läsår,

h)

se till att det görs en systematisk utvärdering av all utbildningsverksamhet inom Esfa och godkänna kursutvärderingsrapporterna,

i)

bidra till utkastet till allmän årsrapport om Esfas verksamhet,

j)

stödja genomförandet av det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare, inspirerat av Erasmusprogrammet.

a)

ansvara för Esfas utbildningsverksamhet,

b)

vara ensam rättslig företrädare för Esfa,

c)

ansvara för den ekonomiska och administrativa förvaltningen av Esfa,

d)

ge råd till styrkommittén och styrelsen och stödja deras arbete och

e)

företräda Esfa när det gäller utbildningsverksamhet inom och utanför nätverket.

a)

vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet antagande av interna administrativa föreskrifter och offentliggörande av meddelanden, för att se till att Esfas verksamhet fungerar effektivt,

b)

utarbeta ett preliminärt utkast till årsrapport för Esfa och ett preliminärt utkast till arbetsprogram för överlämning till styrkommittén på grundval av de förslag som inlämnats av styrelsen,

c)

samordna genomförandet av Esfas arbetsprogram,

d)

upprätthålla kontakter med relevanta myndigheter i medlemsstaterna,

e)

upprätthålla kontakter med relevanta externa utbildningsaktörer på Gusp- och GSFP-området,

f)

vid behov ingå tekniska arrangemang om Esfas utbildningsverksamhet med relevanta myndigheter och utbildningsaktörer på Gusp- och GSFP-området,

g)

utföra eventuella andra uppgifter som styrkommittén ålagt honom eller henne.

a)

upprätta alla budgetförslag och lägga fram dessa för styrkommittén,

b)

anta budgetarna efter det att de godkänts av styrkommittén,

c)

vara utordnare för Esfas budget,

d)

öppna ett eller flera bankkonton på Esfas vägnar,

e)

förhandla om, förelägga styrkommittén och ingå eventuella finansieringsarrangemang och/eller tekniska arrangemang med kommissionen, utrikestjänsten eller en medlemsstat angående finansiering och/eller genomförande av Esfas utgifter,

f)

med biträde av en urvalsjury, välja ut personal till sekretariatet,

g)

förhandla om och på Esfas vägnar underteckna eventuell brevväxling om utstationering vid Esfa av sekretariatets personal,

h)

förhandla om och på Esfas vägnar underteckna eventuella anställningsavtal för personal som avlönas från Esfas budget,

i)

generellt företräda Esfa beträffande alla rättsakter med finansiella konsekvenser,

j)

förelägga styrkommittén Esfas årliga räkenskaper.

a)

Personal som utstationerats vid Esfa av unionsinstitutionerna, utrikestjänsten och EU-organen.

b)

Nationella experter som utstationerats vid Esfa av medlemsstaterna.

c)

Kontraktsanställda, när inga nationella experter har identifierats för tjänsten som administrativ och finansiell assistent och efter att styrkommittén har gett sitt godkännande.

23.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/74

(1)

Den 12 december 2003 antog Europeiska rådet Europeiska unionens strategi mot spridning av massförstörelsevapen (nedan kallad strategin), vars kapitel III innehåller en förteckning över de åtgärder som måste vidtas såväl inom unionen som i tredjeländer för att bekämpa sådan spridning.

(2)

Unionen genomför aktivt strategin och verkställer de åtgärder som anges i kapitel III i denna, särskilt genom att frigöra ekonomiska resurser för att ge stöd till särskilda projekt som leds av multilaterala organisationer, till exempel Internationella atomenergiorganet (IAEA).

(3)

Den 17 november 2003 antog rådet gemensam ståndpunkt 2003/805/Gusp (1) om universalisering och förstärkning av multilaterala avtal om icke-spridning av massförstörelsevapen och bärare. I den gemensamma ståndpunkten uppmanas bland annat till främjande av att IAEA ingår övergripande säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll, och unionen åtar sig att verka för att de övergripande säkerhetskontrollavtalen och tilläggsprotokollen blir standard för IAEA:s kontrollsystem.

(4)

Den 17 maj 2004 antog rådet gemensam åtgärd 2004/495/Gusp (2) om stöd för IAEA:s verksamhet inom ramen för kärnsäkerhetsprogrammet och för genomförandet av strategin.

(5)

Den 18 juli 2005 antog rådet gemensam åtgärd 2005/574/Gusp (3) om stöd för IAEA:s verksamhet i fråga om kärnsäkerhet och kontroll och inom ramen för genomförandet av strategin.

(6)

Den 12 juni 2006 antog rådet gemensam åtgärd 2006/418/Gusp (4) om stöd för IAEA:s verksamhet i fråga om kärnsäkerhet och kontroll och inom ramen för genomförandet avstrategin.

(7)

Den 14 april 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/314/Gusp (5) om stöd för IAEA:s verksamhet i fråga om kärnsäkerhet och kontroll och inom ramen för genomförandet av strategin.

(8)

Den 27 september 2010 antog rådet beslut 2010/585/Gusp (6) om stöd för IAEA:s verksamhet i fråga om kärnsäkerhet och -kontroll och inom ramen för genomförandet av strategin.

(9)

Den 21 oktober 2013 antog rådet beslut 2013/517/Gusp (7) om unionens stöd för IAEA:s verksamhet i fråga om kärnsäkerhet och -kontroll och inom ramen för genomförandet av strategin.

(10)

Den 8 maj 2016 trädde ändringen av konventionen om fysiskt skydd av kärnämne i kraft. Unionen och dess medlemsstater främjade ändringen genom diplomatiska kontakter och genom finansiering av IAEA:s verksamhet i detta avseende. Efter ikraftträdandet kommer fortsatta insatser att krävas för att säkerställa nationellt genomförande och universalisering av ändringen.

(11)

IAEA strävar efter samma mål som anges i skälen 3–10 med hjälp av genomförandet av dess plan för nukleärt fysiskt skydd, som finansieras uteslutande genom frivilliga bidrag till IAEA:s fond för nukleärt fysiskt skydd.

(12)

Unionen har förbundit sig att stärka det nukleära fysiska skyddet över hela världen och är beredd att fortsätta att bistå tredjeländer i detta avseende. Unionen välkomnar de åtgärder som nyligen vidtogs för att stärka IAEA:s program för nukleärt fysiskt skydd samt den internationella konferensen om nukleärt fysiskt skydd: åtaganden och åtgärder (International Conference on Nuclear Security: Commitments and Actions) som IAEA organiserar den 5–9 december 2016. Unionen avser att se till att de gemensamma åtgärderna 2004/495/Gusp, 2005/574/Gusp, 2006/418/Gusp och 2008/314/Gusp samt beslut 2010/585/Gusp till stöd för IAEA:s plan för nukleärt fysiskt skydd (nedan kallade tidigare gemensamma åtgärder och beslut) fortsätter att genomföras på ett hållbart och ändamålsenligt sätt, och har åtagit sig att ge ytterligare stöd inför antagandet av IAEA:s plan för nukleärt fysiskt skydd för 2018–2021. I syfte att undvika dubbelarbete och för att maximera kostnadseffektiviteten och den fortsatta riskminskningen kommer det att ske en nära samordning med initiativet med EU:s kompetenscentrum för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) området, liksom med andra initiativ och program.

(13)

Det tekniska genomförandet av detta beslut bör anförtros till IAEA, som på grundval av sin långvariga och allmänt erkända sakkunskap på området för nukleärt fysiskt skydd väsentligt skulle kunna stärka de relevanta resurserna i målländerna. De projekt som unionen stöder kan enbart finansieras genom frivilliga bidrag till IAEA:s fond för nukleärt fysiskt skydd. Sådana bidrag från unionen kommer att betyda mycket för IAEA:s möjligheter att spela en nyckelroll på området för nukleärt fysiskt skydd genom att stödja ländernas ansträngningar för att uppfylla sitt ansvar på området för nukleärt fysiskt skydd.

(14)

Ansvaret för nukleärt fysiskt skydd inom en stat ankommer helt på den staten.

a)

Att göra framsteg vad gäller universalisering av internationella instrument för icke-spridning och nukleärt fysiskt skydd.

b)

Att hjälpa stater att etablera inhemsk teknisk, vetenskaplig och mänsklig kapacitet som krävs för ett ändamålsenligt, hållbart nukleärt fysiskt skydd.

c)

Att stärka förmågan att förhindra, upptäcka, vidta åtgärder och skydda människor, egendom, miljö och samhället mot brottsliga eller avsiktliga otillåtna handlingar som involverar kärnämne eller andra radioaktiva material som inte omfattas av tillsynssystem.

d)

Att förbättra upptäckt och bekämpning av olaglig handel med kärnämne och andra radioaktiva material.

e)

Att bidra till datasäkerhet på kärnenergiområdet.

f)

Att förbättra säkerheten beträffande radioaktiva strålkällor och att överföra dem till en säker och trygg lagring i de länder som är i behov av stöd, inklusive återsändande till ursprungslandet eller leverantören.

g)

Att stärka det fysiska skyddet av kärnämne och andra radioaktiva material.

a)

säkerställa att det stöd som lämnas genom tidigare gemensamma åtgärder och beslut är fortsatt hållbart och ändamålsenligt,

b)

stärka staternas inhemska stödinfrastruktur för nukleärt fysiskt skydd,

c)

stärka staternas lagstiftning och regelverk,

d)

stärka systemen för nukleärt fysiskt skydd och åtgärder för kärnämne och andra radioaktiva material,

e)

stärka staternas institutionella infrastruktur och resurser för hantering av kärnämne och radioaktiva material som inte omfattas av tillsynssystem,

f)

stärka staternas förmåga att reagera på och stå emot it-brottslighet och mildra dess inverkan på det nukleära fysiska skyddet,

g)

öka utbildningskapaciteten på området för nukleärt fysiskt skydd,

h)

säkerställa ett riktat och kontinuerligt stöd för genomförandet och universaliseringen av ändringen av konventionen om fysiskt skydd av kärnämne.