16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/1

(1)

Rådets direktiv 2014/107/EU (3), som ändrar direktiv 2011/16/EU (4), är sedan den 1 januari 2016 tillämpligt på 27 medlemsstater och från och med den 1 januari 2017 på Österrike. Det direktivet genomför den globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton i skattefrågor inom unionen och säkerställer därigenom att information om Finansiella kontons kontohavare rapporteras till den medlemsstat där Kontohavaren har sin hemvist.

(2)

Direktiv 2011/16/EU föreskriver att, om Kontohavaren är en mellanhand, ska Finansiella institut genomlysa den strukturen och identifiera och rapportera om dess faktiska betalningsmottagare. Denna viktiga del i tillämpningen av det direktivet grundar sig på information om bekämpning av penningtvätt som erhållits enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (5) för att identifiera de faktiska betalningsmottagarna.

(3)

För att säkerställa en effektiv övervakning av de Finansiella institutens tillämpning av de förfaranden för kundkännedom (due diligence) som anges i direktiv 2011/16/EU behöver skattemyndigheterna ha tillgång till information för bekämpning av penningtvätt. Om dessa myndigheter saknar tillgång till sådan information kommer de inte att kunna övervaka, bekräfta och kontrollera att de Finansiella instituten tillämpar direktivet på rätt sätt genom att korrekt identifiera och rapportera mellanhändernas faktiska betalningsmottagare.

(4)

Direktiv 2011/16/EU omfattar andra informationsutbyten och former av administrativt samarbete mellan medlemsstater. Tillgång till information för bekämpning av penningtvätt som innehas av enheter enligt direktiv (EU) 2015/849 inom ramen för det administrativa samarbetet i fråga om beskattning skulle säkerställa att skattemyndigheterna är bättre rustade att fullfölja sina skyldigheter enligt direktiv 2011/16/EU och att bekämpa skatteundandragande och skattebedrägeri mer effektivt.

(5)

Det är därför nödvändigt att säkerställa att skattemyndigheterna har möjlighet att få tillgång till information, förfaranden, handlingar och mekanismer som rör bekämpning av penningtvätt så att de kan utföra sina uppgifter för att övervaka att direktiv 2011/16/EU tillämpas korrekt och så att alla former av administrativt samarbete som fastställs i det direktivet fungerar.

(6)

Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. När det i detta direktiv föreskrivs att skattemyndigheters tillgång till personuppgifter ska fastställas i lag innebär detta dock inte nödvändigtvis, utan att den konstitutionella ordningen i den berörda medlemsstaten föregrips, att det måste vara en akt som antas av ett parlament. En sådan lag bör dock vara klar och tydlig och dess tillämpning bör vara klar och förutsebar för de personer som omfattas av den, i överensstämmelse med rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

(7)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen ett effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstater och en effektiv övervakning av detta under förutsättningar som är förenliga med en väl fungerande inre marknad, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den enhetlighet och effektivitet som krävs, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(8)

De förfaranden för kundkännedom som vidtas av Finansiella institut enligt direktiv 2011/16/EU har redan inletts och de första informationsutbytena slutförs senast i september 2017. För att säkerställa att effektiv övervakning av tillämpningen av det direktivet inte försenas bör därför detta ändringsdirektiv träda i kraft och införlivas så snart som möjligt, dock senast den 1 januari 2018.

(9)

Direktiv 2011/16/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/4

(1)

Bilaga III till kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 (2) innehåller en förteckning över tredjeländer vars produktionssystem och kontrollåtgärder för ekologisk produktion av jordbruksprodukter har erkänts som likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 834/2007.

(2)

Sydkorea informerade kommissionen om att dess behöriga myndighet har återkallat erkännandet av ett kontrollorgan och lagt till tre andra kontrollorgan i förteckningen över erkända kontrollorgan.

(3)

I bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008 finns en förteckning över de kontrollmyndigheter och kontrollorgan som är behöriga att genomföra kontroller och utfärda intyg om likvärdighet i tredjeländer.

(4)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan från ”A CERT European Organization for Certification SA” om att införas i förteckningen i bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att erkänna ”A CERT European Organization for Certification SA” vad gäller produktkategorierna A och D i fråga om Albanien, Azerbajdzjan, Bhutan, Chile, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, Etiopien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Filippinerna, Georgien, Grenada, Indonesien, Iran, Jamaica, Jordanien, Kazakstan, Kenya, Kina, Libanon, Marocko, Moldavien, Pakistan, Papua Nya Guinea, Rwanda, Ryssland, Saudiarabien, Serbien, Sydafrika, Taiwan, Tanzania, Thailand, Turkiet, Uganda, Ukraina och Vitryssland.

(5)

Kommissionen har emottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna från ”Bioagricert Srl”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga det geografiska tillämpningsområdet för erkännandet med avseende på produktkategori A till att omfatta även Indonesien och Senegal och med avseende på produktkategori A och D till att omfatta även Albanien och Bangladesh, samt att utvidga tillämpningsområdet till produktkategori E med avseende på Albanien och Thailand.

(6)

”Caucacert” har underrättat kommissionen om ett fel i sitt firmanamn, som bör ändras till ”Caucascert”.

(7)

Kommissionen har emottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna från CCPB Srl. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga den geografiska räckvidden för erkännandet vad gäller produktkategorierna A, B, D, E och F till Georgien, Iran, Jordanien och Saudiarabien, vad gäller produktkategori B till Filippinerna, Irak, Kina, Mali och Syrien, vad gäller produktkategori C till Marocko och Tunisien, vad gäller produktkategori E till Tunisien samt vad gäller produktkategorierna E och F till Egypten, Filippinerna, Irak, Kina, Libanon, Mali, Marocko, San Marino, Syrien och Turkiet.

(8)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”CERES Certification of Environmental Standards GmbH”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga den geografiska räckvidden för erkännandet vad gäller produktkategorierna A, B och D till Armenien, vad gäller produktkategori A och D till Malawi, Sierra Leone, Somalia, Tadzjikistan och Vitryssland, och vad gäller produktkategori B till El Salvador, Guatemala, Honduras och Nicaragua.

(9)

Kommissionen har mottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Control Union Certifications”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga den geografiska räckvidden för erkännandet vad gäller produktkategorierna A, B, C, D, E och F till Burundi, Somalia, Sydsudan och Tchad, vad gäller produktkategorierna B och C till Angola, Djibouti, Eritrea, Fiji, Kosovo, Liberia, Niger och Vitryssland och vad gäller produktkategorierna B, C och D till Demokratiska republiken Kongo och Madagaskar.

(10)

Kommissionen har mottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Ecocert SA”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga den geografiska räckvidden för erkännandet vad gäller produktkategori B till Moçambique och vad gäller produktkategori C till Bangladesh, Chile, Honduras, Hongkong, Peru och Vietnam.

(11)

”Ecocert SA” har meddelat kommissionen att dess dotterbolag ”ECOCERT IMO Denetim ve Belgelendirme Ltd Ști” har upphört med all certifiering i samtliga tredjeländer för vilka företaget var erkänt. ”ECOCERT IMO Denetim ve Belgelendirme Ltd Ști” bör därför inte längre förtecknas i bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008.

(12)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan från ”Ekoagros” om att införas i förteckningen i bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att erkänna ”Ekoagros” vad gäller produktkategori A med avseende på Ryssland, vad gäller produktkategorierna A och B för Ukraina och Vitryssland, vad gäller produktkategorierna A och D för Tadzjikistan och vad gäller produktkategorierna A och F för Kazakstan.

(13)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan från ”Florida Certified Organic Growers and Consumers, Inc. (FOG), DBA as Quality Certification Services (QCS)” om ändring av specifikationerna. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga det geografiska tillämpningsområdet med avseende på produktkategorierna A och D till att omfatta även Jamaica och Vietnam och med avseende på produktkategori D till att omfatta även Ecuador.

(14)

Kommissionen har emottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna från IMOswiss AG. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga den geografiska räckvidden för erkännandet vad gäller produktkategori A till Förenade Arabemiraten, vad gäller produktkategorierna A och D till Burundi, vad gäller produktkategori B till Mexiko och Peru, vad gäller produktkategori C till Brunei, Förenta staterna Honduras, Hongkong, Kina och Madagaskar. Dessutom har ”IMOswiss AG” informerat kommissionen om att man har upphört med all certifiering i Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Ryssland, Uzbekistan och Tadzjikistan. Det bör därför inte längre tas med i dessa länders förteckning i bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008.

(15)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för Kiwa BCS Öko-Garantie GmbH. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga det geografiska tillämpningsområdet för erkännandet vad gäller produktkategorierna A och D till Zambia, vad gäller produktkategori B till Laos, Myanmar/Burma och Thailand, vad gäller produktkategori C till Hongkong, Indonesien och Sri Lanka och vad gäller produktkategorierna C och E till Bangladesh.

(16)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Mayacert”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga det geografiska tillämpningsområdet för erkännandet vad gäller produktkategori A till Colombia, Dominikanska republiken och El Salvador, vad gäller produktkategorierna A och D till Belize och Peru och vad gäller produktkategori B till Guatemala, Honduras och Nicaragua.

(17)

Kommissionen har mottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”OneCert International PVT Ltd”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga det geografiska tillämpningsområdet med avseende på produktkategorierna A och D till att omfatta även Bangladesh, Ghana, Kambodja, Kina, Laos, Myanmar/Burma, Oman, Ryssland och Saudiarabien.

(18)

Kommissionen har mottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Oregon Tilth”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga erkännandet av tillämpningsområde vad gäller produktkategori E för Mexiko.

(19)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Organic Certifiers”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga den geografiska räckvidden för erkännandet vad gäller produktkategorierna A och D till att även omfatta Indonesien.

(20)

Kommissionen har tagit emot och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Organska Kontrola”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga erkännandet av tillämpningsområde vad gäller produktkategori B för alla länder.

(21)

”QC&I GmbH” har informerat kommissionen om att man upphör med all certifiering i samtliga tredjeländer för vilka man har erkännande. Det bör därför inte längre tas med i bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008.

(22)

Kommissionen har mottagit och granskat en ansökan om ändring av specifikationerna för ”Suolo e Salute srl”. På grundval av den mottagna informationen har kommissionen dragit slutsatsen att det är motiverat att utvidga det geografiska tillämpningsområdet för erkännandet med avseende på produktkategori A till att omfatta även Dominikanska republiken och Egypten och med avseende på produktkategori D till att omfatta även Dominikanska republiken.

(23)

Varje hänvisning till Taiwan i bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/2008 ska förstås som en hänvisning till det separata tullområdet Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu.

(24)

Bilagorna III och IV till förordning (EG) nr 1235/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för ekologisk produktion.

1.

Bilaga III ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

2.

Bilaga IV ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/14

(1)

Lallemand SAS har i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1831/2003 lämnat in en ansökan om att ändra namnet på innehavaren av godkännandet vad gäller kommissionens förordningar (EG) nr 226/2007 (2), (EG) nr 1293/2008 (3), (EG) nr 910/2009 (4), (EG) nr 911/2009 (5), (EU) nr 1120/2010 (6), (EU) nr 212/2011 (7) och kommissionens genomförandeförordningar (EU) nr 95/2013 (8) och (EU) nr 413/2013 (9).

(2)

Sökanden hävdar att Danstar Ferment AG är den lagliga ägaren av försäljningsrättigheterna för fodertillsatserna Pediococcus acidilactici CNCM MA 18/5M och Saccharomyces cerevisiae CNCM I-1077. Sökanden har lämnat in relevanta uppgifter som stöd för sin begäran.

(3)

Den föreslagna ändringen av innehavaren av godkännandet är av rent administrativ karaktär och föranleder ingen ny bedömning av de berörda tillsatserna. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har underrättats om ansökan.

(4)

För att Danstar Ferment AG ska kunna utnyttja sina försäljningsrättigheter måste villkoren för respektive godkännande ändras.

(5)

Förordningarna (EG) nr 226/2007, (EG) nr 1293/2008, (EG) nr 910/2009, (EG) nr 911/2009, (EU) nr 1120/2010 och (EU) nr 212/2011 samt genomförandeförordningarna (EU) nr 95/2013 och (EU) nr 413/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Eftersom det inte finns några säkerhetsskäl som kräver en omedelbar tillämpning av de ändringar av förordningarna (EG) nr 226/2007, (EG) nr 1293/2008, (EG) nr 910/2009, (EG) nr 911/2009, (EU) nr 1120/2010 och (EU) nr 212/2011 samt genomförandeförordningarna (EU) nr 95/2013 och (EU) nr 413/2013 som införs genom den här förordningen, bör en övergångsperiod medges under vilken befintliga lager får användas.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

I titeln ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG”.

2.

I kolumn 2 i bilagan ska ”LALLEMAND SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG som företräds av Lallemand SAS”.

1.

I titeln ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG”.

2.

I kolumn 2 i bilagan ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG som företräds av Lallemand SAS”.

1.

I titeln ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG”.

2.

I kolumn 2 i bilagan ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG som företräds av Lallemand SAS”.

1.

I titeln ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG”.

2.

I kolumn 2 i bilagan ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG som företräds av Lallemand SAS”.

1.

I titeln ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG”.

2.

I kolumn 2 i bilagan ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG som företräds av Lallemand SAS”.

1.

I titeln ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG”.

2.

I kolumn 2 i bilagan ska ”Lallemand SAS” ersättas med ”Danstar Ferment AG som företräds av Lallemand SAS”.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/18

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av dikopparoxid har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003 tillsammans med de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande av dikopparoxid som fodertillsats i kategorin ”näringstillsatser” för alla djurarter.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 25 maj 2016 (2) att dikopparoxid under föreslagna användningsvillkor inte inverkar negativt på djurs eller konsumenters hälsa och att det inte skulle uppstå några säkerhetsrisker för användarna under förutsättning att lämpliga skyddsåtgärder vidtas.

(5)

Myndigheten drog dessutom slutsatsen att dikopparoxid inte utgör någon ytterligare risk för miljön jämfört med andra kopparkällor och att ämnet kan anses vara en effektiv källa till koppar för alla djurarter. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen i foder som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom artikel 21 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(6)

I ansökan är tillsatsens namn dikopparoxid. Enligt Internationella kemiunionen (IUPAC) är emellertid tillsatsens namn koppar(I)oxid. I linje med myndighetens rekommendation i dess yttrande om kopparoxid (3) bör tillsatsen benämnas koppar(I)oxid.

(7)

Bedömningen av koppar(I)oxid visar att villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003 är uppfyllda. Ämnet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/22

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 förtecknas de personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 12 december 2016 beslutade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté att lägga till en fysisk person i förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska resurser. Bilaga I till förordning (EG) nr 881/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla bör den träda i kraft omedelbart.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/24

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/26

(1)

På grundval av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2080 (3) inleddes försäljning av skummjölkspulver genom anbudsinfordran.

(2)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den första delanbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/28

(1)

Genom beslut 2007/884/EG (2) bemyndigades Förenade kungariket att fram till och med den 31 december 2010 begränsa hyrestagares eller leasetagares rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt vid utgifter för hyra eller leasing av sådana personbilar som inte enbart används för yrkesmässigt bruk till 50 %. Förenade kungariket bemyndigades också att inte betrakta beskattningsbara personers privata bruk av bilar som hyrs eller leasas för yrkesmässigt bruk som tillhandahållande av tjänster mot ersättning. Dessa åtgärder (nedan kallade de avvikande åtgärderna) medförde att hyrestagaren eller leasetagaren inte längre behövde bokföra den sträcka som körs privat med företagets bilar och inte heller för beskattningsändamål redovisa den privata körsträckan för varje bil.

(2)

Beslut 2007/884/EG ändrades senare genom genomförandebeslut 2011/37/EU (3) och genomförandebeslut 2013/681/EU (4), varigenom giltighetstiden för de avvikande åtgärderna förlängdes till den 31 december 2016.

(3)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 14 mars 2016 ansökte Förenade kungariket om förlängning av de avvikande åtgärderna.

(4)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater, genom en skrivelse av den 28 juni 2016, om Förenade kungarikets ansökan. Genom en skrivelse av den 28 juni 2016 underrättade kommissionen Förenade kungariket om att den hade alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet.

(5)

I enlighet med artikel 3 i beslut 2007/884/EG lämnade Förenade kungariket en rapport till kommissionen om tillämpningen av beslutet vilken innehöll en översyn av den procentuella begränsningen. Uppgifterna från Förenade kungariket visar att en begränsning av avdragsrätten till 50 % fortfarande motsvarar de aktuella förhållandena i fråga om hur stor andel av de berörda fordonen som används för yrkesmässigt bruk respektive annat bruk än yrkesmässigt bruk.

(6)

Förenade kungariket bör därför bemyndigas att fortsätta att tillämpa de avvikande åtgärderna under en ytterligare begränsad period, fram till och med den 31 december 2019.

(7)

Om Förenade kungariket skulle anse att en ytterligare förlängning efter 2019 är nödvändig, bör medlemsstaten senast den 1 april 2019, tillsammans med en ansökan om förlängning, lägga fram en rapport för kommissionen som innehåller en översyn av den procentuella begränsning som tillämpas.

(8)

Förlängningen av de avvikande åtgärderna kommer endast i ringa utsträckning att påverka de totala skatteinkomsterna i sista konsumtionsledet och kommer inte att inverka negativt på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(9)

Beslut 2007/884/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/30

(1)

Den 29 mars 2016 begärde Nederländerna tillstånd att, i enlighet med artikel 19.1 i direktiv 2003/96/EG, få tillämpa en nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till elfordon. På begäran av kommissionen tillhandahöll de nederländska myndigheterna kompletterande upplysningar den 6 april, den 20 juni och den 18 augusti 2016.

(2)

Den nedsatta skattesatsen är tänkt att främja användningen av elfordon genom att minska kostnaderna för den elektricitet som används för att driva sådana fordon.

(3)

Genom användningen av elfordon undviker man utsläpp av luftföroreningar från förbränning av bensin och diesel eller andra fossila bränslen och på så vis bidrar man till bättre luft i städer. Dessutom kan användningen av elfordon minska koldioxidutsläppen om den använda elektriciteten produceras från förnybara energikällor. Åtgärden förväntas därför bidra till målen för unionens miljö-, hälso- och klimatpolitik.

(4)

Nederländerna begärde uttryckligen att den nedsatta skattesatsen skulle tillämpas på elektricitet som levereras till elfordon både för yrkesmässigt och icke-yrkesmässigt bruk och att laddningsstationer som inte är tillgängliga för allmänheten också skulle omfattas.

(5)

Nederländerna begärde att den nedsatta skattesatsen för elektricitet skulle tillämpas endast för laddningsstationer där elektriciteten används för direktladdning av elfordon och inte i fråga om elektricitet som tillhandahålls genom utbyte av batterier.

(6)

En nedsatt skattesats för elektricitet som levereras till elfordon via laddningsstationer kommer att förbättra de affärsmässiga förutsättningarna för offentligt tillgängliga laddningsstationer i Nederländerna, vilket torde göra det attraktivare att använda eldrivna bilar och leda till bättre luftkvalitet.

(7)

Med tanke på det begränsade antalet elfordon och det faktum att skattenivån för den elektricitet som levereras till elfordon via laddningsstationer kommer att ligga över minimiskattenivån för yrkesmässig användning som fastställs i artikel 10 i direktiv 2003/96/EG, är det inte troligt att åtgärden kommer att leda till snedvridningar av konkurrensen under dess tillämpningstid och den kommer således inte att inverka negativt på den inre marknadens funktion.

(8)

Skattenivån för elektricitet som levereras till elfordon via laddningsstationer som inte är för yrkesmässigt bruk kommer att ligga över den minimiskattenivå för icke-yrkesmässig användning som fastställs i artikel 10 i direktiv 2003/96/EG.

(9)

I enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG ska varje tillstånd som beviljas med stöd av artikel 19.1 i det direktivet vara strikt tidsbegränsat. Nederländerna har begärt att tillståndet beviljas för en period av fyra år för att säkerställa att tillståndets giltighet är tillräckligt lång för att inte avskräcka ekonomiska aktörer från att göra nödvändiga investeringar.

(10)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av unionsreglerna för statligt stöd.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/32

(1)

Räkenskaperna för Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta ska granskas av oavhängiga externa revisorer som ECB-rådet har rekommenderat och rådet godkänt.

(2)

Förordnandet för Banc Ceannais na hÉireanns/Central Bank of Irelands externa revisorer löpte ut efter revisionen avseende räkenskapsåret 2015. Det är därför nödvändigt att utse externa revisorer från och med räkenskapsåret 2016.

(3)

Banc Ceannais na hÉireann/Central Bank of Ireland har utsett Mazars som sina externa revisorer för räkenskapsåren 2016–2020.

(4)

ECB-rådet har rekommenderat att Mazars utses till Banc Ceannais na hÉireanns/Central Bank of Irelands externa revisorer för räkenskapsåren 2016–2020.

(5)

Till följd av ECB-rådets rekommendation bör rådets beslut 1999/70/EG (2) ändras i enlighet med detta.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/34

(1)

I kommissionens beslut 2007/305/EG (2), 2007/306/EG (3) och 2007/307/EG (4) fastställs reglerna för återkallande från marknaden av hybridrapsen Ms1×Rf1 (ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ1-4), hybridrapsen Ms1×Rf2 (ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ2-5) respektive rapsen Topas 19/2 (ACS-BNØØ7-1) och av de produkter som framställts därav. Dessa beslut antogs efter det att innehavaren av godkännandet, företaget Bayer CropScience AG, underrättat kommissionen om att det inte hade för avsikt att ansöka om förlängning av godkännandet av det genetiskt modifierade materialet i enlighet med artikel 8.4 första stycket och artiklarna 11, 20.4 och 23 i förordning (EG) nr 1829/2003.

(2)

I alla tre besluten fastställs en övergångsperiod på fem år då livsmedel och foder som innehåller, består av eller har framställts av detta genetiskt modifierade material får släppas ut på marknaden i en proportion som inte överstiger 0,9 % och förutsatt att denna förekomst är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. Syftet med övergångsperioden var att ta hänsyn till att ytterst ringa spårhalter av det genetiskt modifierade materialet ibland kunde finnas kvar i livsmedels- och foderkedjan även efter det att Bayer CropScience AG hade slutat sälja utsäde från dessa genetiskt modifierade organismer och även om alla åtgärder hade vidtagits för att undvika förekomsten av det genetiskt modifierade materialet.

(3)

På grundval av erfarenheterna efter återkallandet av det genetiskt modifierade materialet från marknaden ändrades alla de tre besluten genom kommissionens genomförandebeslut 2012/69/EU (5) för att förlänga övergångsperioden till och med den 31 december 2016. Mot bakgrund av de mycket låga spårhalter som hade rapporterats sänktes genom det genomförandebeslutet gränsvärdet för förekomsten av det genetiskt modifierade materialet i livsmedel och foder till 0,1 viktprocent.

(4)

I besluten 2007/305/EG, 2007/306/EG och 2007/307/EG anges också en rad åtgärder som Bayer CropScience AG ska vidta för att säkerställa att det genetiskt modifierade materialet verkligen dras tillbaka från marknaden och fastställs rapporteringskrav för Bayer CropScience AG.

(5)

I december 2013 och mars 2016 rapporterade Bayer CropScience AG att ytterst ringa spårhalter ändå har påvisats i rapsvaror under de senaste åren, trots att åtgärder hade vidtagits i enlighet med besluten 2007/305/EG, 2007/306/EG och 2007/307/EG för att förhindra förekomsten av dessa genetiskt modifierade organismer. Det faktum att det alltjämt förekommer spårhalter kan förklaras av rapsfrönas biologi som gör att de kan förbli vilande under långa perioder samt av de jordbruksmetoder som har använts för att skörda fröna och som kan ha lett till oavsiktligt spill; dessa spårhalter var svåra att uppskatta vid tidpunkten för antagandet av besluten 2007/305/EG, 2007/306/EG och 2007/307/EG samt av genomförandebeslut 2012/69/EU. Förekomsten av spårhalter har fortsatt att följa en nedåtgående trend.

(6)

Mot denna bakgrund bör övergångsperioden förlängas med ytterligare tre år fram till och med den 31 december 2019 för att möjliggöra ett fullständigt avlägsnande av de återstående spårhalterna av Ms1×Rf1-raps, Ms1×Rf2-raps and Topas 19/2-raps i livsmedels- och foderkedjan.

(7)

För att ytterligare bidra till avlägsnandet av det genetiskt modifierade materialet bör Bayer CropScience AG fortsätta att genomföra de interna program som krävs enligt besluten 2007/305/EG, 2007/306/EG och 2007/307/EG samt att samla in uppgifter, som företaget tidigare gjort på frivillig basis, om förekomsten av sådant material i rapsvaror som importeras till unionen från Kanada som är det enda land där dessa rapssorter odlats för kommersiella ändamål. Bayer CropScience AG bör rapportera till kommissionen om båda frågorna senast den 1 januari 2019.

(8)

Bayer CropScience AG bör garantera en fortsatt tillgång till certifierade referensmaterial så att kontrollaboratorierna kan utföra sina analyser under övergångsperioden.

(9)

Besluten 2007/305/EG, 2007/306/EG och 2007/307/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Adressaten ska genomföra ett internt program för att säkerställa att ACS-BNØØ4-7-raps, ACS-BNØØ1-4-raps och hybridrapsen ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ1-4 för förädling och utsädesproduktion verkligen dras tillbaka från marknaden samt samla in uppgifter om förekomsten av dessa genetiskt modifierade organismer i sändningar av raps till unionen från Kanada.

Adressaten ska rapportera till kommissionen om genomförandet av detta program och om förekomsten av dessa genetiskt modifierade organismer i sändningar av raps till unionen från Kanada senast den 1 januari 2019.”

2.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

1.   Förekomsten av material som innehåller, består av eller har framställts av ACS-BNØØ4-7-raps, ACS-BNØØ1-4-raps och hybridrapsen ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ1-4 i livsmedel eller foder som anmälts enligt artiklarna 8.1 a och 20.1 i förordning (EG) nr 1829/2003 ska godtas till och med den 31 december 2019, under förutsättning att

2.   Adressaten ska garantera tillgången på certifierat referensmaterial för ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ1-4-raps via American Oil Chemists Society på https://www.aocs.org/attain-lab-services/certified-reference-materials-(crms).”

3.

Bilagan ska utgå.

1.

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Adressaten ska genomföra ett internt program för att säkerställa att ACS-BNØØ4-7-raps, ACS-BNØØ2-5-raps och hybridrapsen ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ2-5 för förädling och utsädesproduktion verkligen dras tillbaka från marknaden samt samla in uppgifter om förekomsten av dessa genetiskt modifierade organismer i sändningar av raps till unionen från Kanada.

Adressaten ska rapportera till kommissionen om genomförandet av detta program och om förekomsten av dessa genetiskt modifierade organismer i sändningar av raps till unionen från Kanada senast den 1 januari 2019.”

2.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

1.   Förekomsten av material som innehåller, består av eller har framställts av ACS-BNØØ4-7-raps, ACS-BNØØ2-5-raps och hybridrapsen ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ2-5 i livsmedel eller foder som anmälts enligt artiklarna 8.1 a och 20.1 i förordning (EG) nr 1829/2003 ska godtas till och med den 31 december 2019, under förutsättning att

2.   Adressaten ska garantera tillgången på certifierat referensmaterial för ACS-BNØØ4-7×ACS-BNØØ2-5-raps via American Oil Chemists Society på https://www.aocs.org/attain-lab-services/certified-reference-materials-(crms).”

3.

Bilagan ska utgå.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/38

(1)

Syftet med det förfarande för godkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 är att göra det möjligt för centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem i förordningen att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Godkännandeförfarandet och det beslut om likvärdighet som föreskrivs i detta förfarande bidrar därmed till det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att öka användningen av säkra och sunda centrala motparter för clearing av OTC-derivatkontrakt, även när dessa centrala motparter är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsordning ska anses vara likvärdig med unionens rättsordning för centrala motparter bör det faktiska resultatet av den tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga ramen vara likvärdig med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Indien säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre risknivå än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen. Hänsyn bör i detta sammanhang särskilt tas till att de inneboende riskerna är betydligt lägre i clearing som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansiella marknad.

(3)

Den 1 september 2013 tog kommissionen emot ett tekniskt utlåtande från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma) om den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i Indien. I det tekniska utlåtandet fastställs att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen på jurisdiktionsnivå säkerställer att centrala motparter som är auktoriserade i Indien och som på flera områden har antagit interna riktlinjer och förfaranden som utgör rättsligt bindande krav uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(4)

Enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land ska fastställas vara likvärdig med förordningens ram.

(5)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland uppfylla rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(6)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter auktoriserade i Indien som clearar värdepapper utgivna av företag och finansiella derivat och som står under tillsyn av Securities and Exchange Board of India (nedan kallad SEBI) (nedan kallad SEBI-ordningen) består av 1956 års lag om värdepappersavtal (nedan kallad SCRA) och 2012 års föreskrifter om värdepappersavtal (börshandel och clearingbolag) (nedan kallade föreskrifterna), som SEBI antog i juni 2012 genom utövande av sina befogenheter enligt SCRA, samt lagen om Securities and Exchange Board of India (nedan kallad SEBI-lagen). Den 4 september 2013 utfärdade SEBI en rundskrivelse (nedan kallad rundskrivelsen) genom vilken myndigheten antog de principer för finansmarknadsinfrastrukturer (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn och krävde att finansmarknadsinfrastrukturerna, inklusive clearingbolag, skulle följa dem.

(7)

Genom SCRA och föreskrifterna fastställs en ordning genom vilken clearingorganisationer kan få auktorisation som av centralregeringen och SEBI godkända clearingbolag. En ansökande clearingorganisation måste uppfylla särskilda krav som ska säkerställa att dess verksamhet bedrivs på ett bra sätt och att det finns ett investerarskydd. Centralregeringen eller SEBI kan även införa villkor för godkända clearingbolag. Godkända clearingbolag måste anta interna regler och förfaranden som ska bedömas av centralregeringen och SEBI innan en auktorisation som godkänt clearingbolag beviljas och som måste uppfylla de villkor som fastställs för varje godkänt clearingbolag. Godkända clearingbolags interna regler och förfaranden kan inte ändras utan SEBI:s föregående godkännande. SEBI kan dessutom anta interna regler för godkända clearingbolag avseende särskilda frågor eller ändra godkända clearingbolags befintliga interna regler, om detta anses vara nödvändigt eller lämpligt. SEBI kan vidare utdöma straffavgifter för överträdelser av godkända clearingbolags interna regler och förfaranden eller av anvisningar som har utfärdats av SEBI.

(8)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter auktoriserade i Indien som clearar statspapper, penningmarknadsinstrument och valutainstrument och som står under tillsyn av Reserve Bank of India (nedan kallad RBI) (nedan kallat RBI:s tillsynsordning) utgörs av 2007 års lag om betalnings- och avvecklingsystem (nedan kallad PSSA) och 2008 års föreskrifter om betalnings- och avvecklingssystem (nedan kallade PSS-föreskrifterna). RBI beviljar företag auktorisation att driva clearingorganisationer under förutsättning att de uppfyller nödvändiga villkor (nedan kallade auktoriserade clearingorganisationer). RBI kan dessutom införa särskilda krav för en auktorisation som innebär att auktorisationen är giltig så länge de särskilda villkoren uppfylls. Enligt PSSA ska auktoriserade clearingorganisationer anta interna regler och förfaranden och är skyldiga att driva clearingorganisationen i enlighet med dessa.

(9)

Genom PSSA har RBI dessutom befogenhet att utfärda allmänna anvisningar eller anvisningar riktade till särskilda auktoriserade clearingorganisationer. Båda typerna av anvisningar måste följas av auktoriserade clearingorganisationer. Den 26 juli 2013 utfärdade RBI ett policydokument om reglering och tillsyn av finansmarknadsinfrastrukturer som gjorde klart att alla auktoriserade clearingorganisationer måste tillämpa PFMI.

(10)

Detta beslut gäller uteslutande likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer och inte den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som tillhandahåller clearingtjänster på råvarumarknaden och som regleras och står under tillsyn av Forwards Markets Commission.

(11)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter som är auktoriserade i Indien utgör således en struktur i två nivåer. De grundläggande principer som godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer måste följa för att få auktorisation att tillhandahålla clearingtjänster i Indien (nedan kallade grundreglerna) är följande: a) Enligt SEBI:s ordning: de grundläggande principer för godkända clearingbolag som fastställs i SCRA och föreskrifterna, kompletterat med rundskrivelsen av den 4 september 2013 enligt vilken PFMI måste följas. b) Enligt RBI:s ordning: PSSA och PSS-föreskrifterna, tillsammans med policydokumentet om reglering och tillsyn av finansmarknadsinfrastrukturer, enligt vilka PFMI måste tillämpas. Dessa grundregler utgör den första nivån av rättsligt bindande krav i Indien. För att bevisa att de följer grundreglerna måste godkända clearingbolag överlämna sina interna regler och förfaranden till SEBI för godkännande. Enligt RBI:s ordning måste auktoriserade clearingorganisationer följa sina interna regler och förfaranden i sin verksamhet. Dessa interna regler och förfaranden utgör den andra nivån av rättsligt bindande krav i Indien och måste i detalj föreskriva hur godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer ska uppfylla dessa standarder. Godkända clearingbolags och auktoriserade clearingorganisationers interna regler och förfaranden innehåller dessutom ytterligare bestämmelser som kompletterar grundreglerna i vissa avseenden. Godkända clearingsbolags och auktoriserade clearingorganisationers interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI är rättsligt bindande för godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer.

(12)

Bedömningen av likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer i Indien bör även ta hänsyn till det riskreduceringsresultat som ramen säkerställer när det gäller den risknivå som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för när de deltar i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet avgörs både av den inneboende risknivån i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, som i sin tur beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenliga den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter är när det gäller att minska denna risknivå. För att uppnå ett likvärdigt riskreduceringsresultat krävs strängare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är högre, än för centrala motparter som är verksamma på mindre finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är lägre.

(13)

Den finansiella marknad på vilken godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer i Indien utför clearingverksamhet är betydligt mindre än den på vilken centrala motparter etablerade inom unionen är verksamma. Under de senaste tre åren har det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i Indien utgjort mindre än 1 % av det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i unionen. Deltagande i godkända clearingbolag och auktoriserade clearingsorganisationer som är etablerade i Indien utsätter därför clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för betydligt lägre risk än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(14)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer som är etablerade i Indien kan därför betraktas som likvärdig om den är ändamålsenlig för att minska denna lägre risknivå. De grundregler som är tillämpliga på godkända clearingbolag och auktoriserade clearingsorganisationer i Indien, kompletterade med interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI, minskar den lägre risknivå som finns i Indien och uppnår ett riskreduceringsresultat som är likvärdigt med det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(15)

Slutsatsen blir därför att Indiens rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer att godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer i detta land uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(16)

Enligt det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Indiens rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i Indien fortlöpande säkerställa att dessa centrala motparter omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(17)

Det är SEBI som utövar tillsyn över godkända clearingbolag. SEBI kan anta interna regler för godkända clearingbolag rörande särskilda frågor eller ändra godkända clearingbolags befintliga interna regler, så att de får samma verkan som om de hade antagits eller ändrats av det godkända clearingbolaget självt. SEBI kan dessutom utfärda anvisningar till godkända clearingbolag av hänsyn till allmänintresset, handeln, investerarna eller värdepappersmarknaden. Godkända clearingbolag är föremål för inspektioner, utredningar och revisioner av SEBI och måste lämna information om sin verksamhet till SEBI. Enligt SCRA kan straffavgifter utdömas om godkända clearingbolag bryter mot sina interna regler och förfaranden eller mot direktiv utfärdade av SEBI. Godkända clearingbolags auktorisationer kan slutligen återkallas av centralregeringen eller SEBI av hänsyn till allmänintresset eller handeln.

(18)

Tillsynen av auktoriserade clearingorganisationer utövas av RBI. RBI kan begära information från auktoriserade clearingorganisationer och har rätt att inspektera deras lokaler och göra revisioner. RBI kan under särskilda omständigheter dessutom utfärda direktiv till auktoriserade clearingorganisationer för att få dem att upphöra med ett visst agerande och vidta de åtgärder som anses vara nödvändiga för att komma till rätta med situationen. Straffavgifter föreskrivs vidare vid underlåtenhet att följa bestämmelserna i PSSA och de föreskrifter, förelägganden eller direktiv som utfärdas av RBI. Auktorisationen att driva en auktoriserad clearingorganisation kan slutligen återkallas av RBI om den auktoriserade clearingorganisationen bryter mot bestämmelserna i PSSA, PSS-föreskrifterna, förelägganden eller direktiv som utfärdas av RBI eller inte uppfyller villkoren enligt vilka auktorisationen har beviljats.

(19)

Slutsatsen blir därför att godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer i Indien fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(20)

Enligt det tredje villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den tillämpliga rättsliga och tillsynsrelaterade ramen i Indien omfatta ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(21)

Centrala motparter från tredjeländer kan ansöka om auktorisation som ”auktoriserad clearingorganisation” enligt RBI:s ordning och därefter tillhandahålla samma clearingtjänster som centrala motparter etablerade i Indien. Centrala motparter från tredjeländer kan undantas från vissa krav som är tillämpliga på godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer i Indien, under förutsättning att de följer PFMI och ett samarbetsavtal har ingåtts mellan RBI och tredjelandets tillsynsmyndighet. Bedömningen av ansökan om auktorisation kan utgå från den information som lämnas av tredjelandets tillsynsmyndighet.

(22)

Slutsatsen blir därför att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Indien utgör ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter från tredjeländer.

(23)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer som tillämpas i Indien vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör i samarbete med Esma fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för godkända clearingbolag och auktoriserade clearingorganisationer samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(24)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i Indien bör inte påverka kommissionens möjlighet att när som helst, vid sidan av den allmänna kontrollen, göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(25)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/42

(1)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs krav för clearing och bilateral riskhantering för OTC-derivatkontrakt (”over-the-counter”) samt även rapporteringskrav för sådana kontrakt. I artikel 2.7 i förordning (EU) nr 648/2012 definieras OTC-derivat som derivatkontrakt vars handel inte genomförs på en reglerad marknad i den mening som avses i artikel 4.1.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (2) eller på en marknad i ett tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012. Derivatkontrakt vars handel sker på en marknad i ett tredjeland som inte anses vara likvärdig med en reglerad marknad klassificeras därför som OTC-derivat i den mening som avses i förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Enligt artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 ska en marknad i ett tredjeland anses vara likvärdig med en reglerad marknad om den uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fastställs i avdelning III i direktiv 2004/39/EG och den löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i det tredjelandet.

(3)

För att en marknad i ett tredjeland ska anses vara likvärdig med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG bör det konkreta resultatet av de tillämpliga rättsligt bindande kraven och tillsyns- och efterlevnadsarrangemangen vara likvärdigt med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att de rättsligt bindande kraven för godkända börser i Singapore är likvärdiga med kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG, och att de löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll. Marknader som är godkända börser när detta beslut antas bör därför identifieras som marknader som anses vara likvärdiga med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG.

(4)

Singapores rättsliga ram för godkända börser utgörs av lagen om värdepapper och terminer (nedan kallad SFA), 2005 års föreskrifter om (marknader för) värdepapper och terminer, 2005 års föreskrifter om värdepapper och terminer (bolagsstyrning av godkända börser, godkända clearingorganisationer och godkända holdingbolag), 2005 års föreskrifter om värdepapper och terminer (investeringserbjudanden) (aktier och obligationer), 2004 års föreskrifter om värdepapper och terminer (licensiering och affärsmetoder) och de riktlinjer som har utfärdats av Singapores penningpolitiska myndighet (nedan kallad MAS) enligt 321 § i SFA, inbegripet riktlinjerna angående marknadsreglering nr SFA 02-G01 och riktlinjerna angående lämplighetskriterier nr FSG-G01. I riktlinjerna angående marknadsregleringen fastställs skyldigheter för godkända börser, bl.a. en skyldighet att driva en rättvis, ordnad och öppen marknad. I 321.5 § i SFA fastställs att underlåtenhet att följa riktlinjerna i såväl civil- som straffrättsliga förfaranden kan åberopas av parter för att bevisa eller förneka ansvar. Enligt 334.1 § och 335 § har MAS dessutom rätt att utdöma böter för den godkända börsen om MAS finner att den har brutit mot någon av riktlinjerna. Därutöver ingår vissa verksamhets- och noteringsregler som beskriver SFA-kraven närmare i en regelsamling för varje godkänd börs. Verksamhets- och noteringsreglerna, samt alla ändringar av dessa regler, måste inges till MAS innan de genomförs. I SFA föreskrivs böter om verksamhets- eller noteringsreglerna inte överensstämmer med de krav som fastställts av MAS. Enligt SFA anses verksamhetsreglerna utgöra ett bindande avtal för den godkända börsen och dess medlemmar som därför fortlöpande måste respekteras och följas.

(5)

Det konkreta resultatet av de rättsligt bindande kraven för godkända börser i Singapore är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG på följande områden: auktorisationsprocess, definitionskrav, tillträde till den godkända börsen, organisationskrav, krav på företagsledningen, finansiella instruments upptagande till handel, tillfälligt stopp för handel med instrument eller avförande från handel av instrument, kontroll av att reglerna på den godkända börsen efterlevs och tillgång till system för clearing och avveckling.

(6)

Enligt direktiv 2004/39/EG gäller kraven på information före och efter handel endast aktier som är upptagna till handel på reglerade marknader. Trots att aktier kan upptas till handel på godkända börser som är auktoriserade i Singapore anser kommissionen emellertid att bedömningen av dessa krav inte är relevant för syftet med detta beslut, eftersom målet är att kontrollera likvärdigheten hos de rättsligt bindande kraven på tredjeländers marknader för derivatkontrakt som handlas på dessa marknader.

(7)

Slutsatsen blir därför att resultatet av de rättsligt bindande kraven för godkända börser i Singapore är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG.

(8)

De godkända börserna i Singapore står under tillsyn av MAS, en offentlig myndighet som inrättats enligt 3 § i lagen om Singapores penningpolitiska myndighet. MAS är den primära regleringsmyndigheten när det gäller kapitalmarknadsverksamhet i Singapore. Enligt 46 § i SFA har MAS rätt att utfärda anvisningar till godkända börser avseende de frågor som anges i SFA för att säkerställa investerarskydd, rättvisa, ordnade och öppna fungerande marknader, kapitalmarknadernas integritet och stabilitet och uppfyllandet av villkor eller restriktioner som beslutas av MAS. MAS har lagstadgade befogenheter att utfärda rättsligt bindande meddelanden, riktlinjer, koder, policyförklaringar och meddelanden om praxis. MAS får införa böter och utfärda reprimander för överträdelser av bestämmelserna i SFA eller av dess sekundärlagstiftning, däribland meddelanden och anvisningar. MAS får även avsätta nyckelpersonal om myndigheten anser att det ligger i allmänhetens intresse. MAS övervakar slutligen den godkända börsens metoder och kontroller avseende riskhantering genom inspektioner på plats och skrivbordskontroller.

(9)

Slutsatsen blir därför att godkända börser fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i Singapore.

(10)

Villkoren i artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför anses vara uppfyllda med avseende på godkända börser i Singapore.

(11)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för godkända börser som tillämpas i Singapore vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för godkända börser samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut. Kommissionen bör i synnerhet se över detta beslut mot bakgrund av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4).

(12)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för godkända börser i Singapore påverkar inte kommissionens möjlighet att när som helst göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan kontroll kan leda till att detta beslut upphävs.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/45

(1)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs krav för clearing och bilateral riskhantering för OTC-derivatkontrakt (”over-the-counter”) samt även rapporteringskrav för sådana kontrakt. I artikel 2.7 i förordning (EU) nr 648/2012 definieras OTC-derivat som derivatkontrakt vars handel inte genomförs på en reglerad marknad i den mening som avses i artikel 4.1.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (2) eller på en marknad i ett tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012. Derivatkontrakt vars handel sker på en marknad i ett tredjeland som inte anses vara likvärdig med en reglerad marknad klassificeras därför som OTC-derivat i den mening som avses i förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Enligt artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 ska en marknad i ett tredjeland anses vara likvärdig med en reglerad marknad om den uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fastställs i avdelning III i direktiv 2004/39/EG och den löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i det tredjelandet.

(3)

För att en marknad i ett tredjeland ska anses vara likvärdig med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG bör det konkreta resultatet av de tillämpliga rättsligt bindande kraven och tillsyns- och efterlevnadsarrangemangen vara likvärdigt med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att de rättsligt bindande kraven för börser för finansiella instrument (nedan kallat FIE) och råvarubörser i Japan är likvärdiga med kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG, och att de löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll. Marknader som är auktoriserade som FIE eller råvarumarknader när detta beslut antas bör därför identifieras som marknader som anses vara likvärdiga med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG.

(4)

Den rättsliga ramen i Japan för FIE och råvarubörser utgörs av 2006 års lag om finansiella instrument och börshandel (nedan kallat FIEA), som fastställer regler för FIE, och 2009 års lag om råvaruderivat (nedan kallat CDA), som fastställer den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för råvarubörser. Derivatkontrakt som har en råvara som underliggande tillgång noteras på en råvarubörs och derivat som baseras på finansiella instrument på FIE. Regler för FIE anges närmare i förordningen om tillämpning av lagen om finansiella instrument och börshandel och i regeringskansliets föreskrifter om börser för finansiella instrument, medan regler för råvarubörser anges närmare i förordningen om tillämpning av lagen om råvaruderivat och föreskrifterna om tillämpning av lagen om råvaruderivat. I fråga om vissa krav har dessutom både råvarubörser och FIE relativt omfattande befogenheter när det gäller självreglering. De självreglerande befogenheterna för FIE omfattar i synnerhet verksamhetsregler om notering av avnotering av finansiella instrument, bestämmelser för handel och medlemskapskrav. De operativa bestämmelserna måste inges till Japans premiärminister för godkännande (artikel 81 i FIEA). Råvarubörsers befogenheter när det gäller självreglering utövas av deras självregleringskommittéer eller självregleringsavdelningar. I marknadsreglerna för råvarubörser fastställs handelsregler och medlemskapskrav som samtliga måste inges till ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske (nedan kallat MAFF) och ministern för ekonomi och näringsliv (nedan kallat METI) för godkännande. Självregleringsreglerna är rättsligt bindande för börser.

(5)

Resultatet av de rättsligt bindande kraven för godkända börser i Japan är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG på följande områden: auktorisationsprocess, definitionskrav, tillträde till börsen, organisationskrav, krav på företagsledningen, finansiella instruments upptagande till handel, tillfälligt stopp för handel med instrument eller avförande från handel av instrument, kontroll av att reglerna efterlevs och tillgång till system för clearing och avveckling.

(6)

Enligt direktiv 2004/39/EG gäller kraven på information före och efter handel endast aktier som är upptagna till handel på reglerade marknader. Trots att aktier kan upptas till handel på FIE anser kommissionen emellertid att bedömningen av dessa krav inte är relevant för syftet med detta beslut, eftersom målet är att kontrollera likvärdigheten hos de rättsligt bindande kraven på tredjeländers marknader för derivatkontrakt som handlas på dessa marknader.

(7)

Slutsatsen blir därför att resultatet av de rättsligt bindande kraven för FIE och råvarubörser i Japan är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG.

(8)

Råvarubörserna står under tillsyn av METI och MAFF. CDA utgör ramen för METI:s och MAFF:s tillsynsbefogenheter. METI och MAFF godkänner i synnerhet marknadsregler, regler för mäklarkontrakt, tvistlösningsregler och regler för kommittéer som övervakar marknadstransaktioner på råvarubörser, samt ändringar av dessa. För att säkerställa en rättvis handel och investerarskydd får METI och MAFF dessutom kräva att råvarubörser ändrar sin bolagsordning, andra regler eller affärsmetoder, eller vidtar någon annan åtgärd för att förbättra sitt sätt att bedriva verksamhet. Om en råvarubörs underlåter att utöva sin självregleringsrätt och inte vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa en rättvis handel och investerarskydd får METI och MAFF dra in tillståndet eller tillfälligt stoppa hela eller delar av verksamheten. FIE står under tillsyn av Japans premiärminister, som delegerar sin behörighet till chefen för myndigheten för finansiella tjänster (nedan kallad JFSA). De tillsynsåtgärder som JFSA kan vidta fastställs i 5 § i kapitel V i FIEA. Om en FIE bryter mot lagar och andra författningar kan JFSA i synnerhet dra in dess tillstånd eller utfärda ett beslut om att tillfälligt stoppa hela eller delar av verksamheten. JFSA kan vidare kräva att en FIE ska ändra sin bolagsordning, sina verksamhetsregler, regler för mäklarkontrakt eller andra regler eller handelsmetoder, eller vidta andra åtgärder som är nödvändiga för tillsynen. En FIE:s bolagsordning måste omfatta påföljder för medlemmars överträdelser av verksamhetsreglerna. Om en FIE underlåter att bedriva en effektiv marknadsövervakning får JFSA vidta tillsynsåtgärder, vilket kan innefatta indragning av tillståndet eller tillfälligt stopp för verksamheten.

(9)

Slutsatsen blir därför att FIE och råvarubörser fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i Japan.

(10)

Villkoren i artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför anses vara uppfyllda med avseende på FIE och råvarubörser i Japan.

(11)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för FIE och råvarubörser i Japan vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för dessa marknader samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut. Kommissionen bör i synnerhet se över detta beslut mot bakgrund av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4).

(12)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för FIE och råvarubörser i Japan påverkar inte kommissionens möjlighet att när som helst göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan kontroll kan leda till att detta beslut upphävs.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/48

(1)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs krav för clearing och bilateral riskhantering för OTC-derivatkontrakt (”over-the-counter”) samt även rapporteringskrav för sådana kontrakt. I artikel 2.7 i förordning (EU) nr 648/2012 definieras OTC-derivat som derivatkontrakt vars handel inte genomförs på en reglerad marknad i den mening som avses i artikel 4.1.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (2) eller på en marknad i ett tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012. Derivatkontrakt vars handel sker på en marknad i ett tredjeland som inte anses vara likvärdig med en reglerad marknad klassificeras därför som OTC-derivat i den mening som avses i förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Enligt artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 ska en marknad i ett tredjeland anses vara likvärdig med en reglerad marknad om den uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fastställs i avdelning III i direktiv 2004/39/EG och den löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i det tredjelandet.

(3)

För att en marknad i ett tredjeland ska anses vara likvärdig med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG bör det konkreta resultatet av de tillämpliga rättsligt bindande kraven och tillsyns- och efterlevnadsarrangemangen vara likvärdigt med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att de rättsligt bindande kraven för finansiella marknader i Australien är likvärdiga med kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG, och att de löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll. Marknader som är auktoriserade som finansiella marknader i Australien när detta beslut antas bör därför identifieras som marknader som anses vara likvärdiga med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG.

(4)

Bolagslagen från 2001 är den primära lagstiftning i vilken fastställs rättsligt verkställbara bestämmelser för finansiella marknader som omfattas av det australiska systemet för marknadslicenser (nedan kallade AML) och marknadsintegritetsregler. För att driva en finansiell marknad i Australien krävs licens. I bolagslagen fastställs en regleringsordning som ger den australiska värdepappers- och investeringsmyndigheten (nedan kallad ASIC) rätt att anta marknadsintegritetsregler för marknadsoperatörer, marknadsdeltagare, andra enheter och finansiella produkter som handlas på finansiella marknader. Ytterligare krav fastställs i sekundärlagstiftning eller delegerade rättsakter som antas enligt bolagslagen, bl.a. 2001 års bolagsföreskrifter (nedan kallat bolagsföreskrifterna). ASIC utfärdar slutligen regelanvisningar med närmare förklaringar till hur licenshavare kan uppfylla kraven i relevanta bestämmelser i bolagslagen, däribland skyldigheterna för AML-innehavare att ha tillfredsställande arrangemang för driften av marknaderna, att se till att marknaden är rättvis, ordnad och öppen samt andra krav som är bland de kriterier som ska bedömas. Underlåtenhet att följa regleringsanvisningarna leder till att ASIC vidtar en tillsynsåtgärd.

(5)

Resultatet av de rättsligt bindande kraven i lagstiftning, marknadsintegritetsregler och regelanvisningar för finansiella marknader som är auktoriserade i Australien är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG på följande områden: auktorisationsprocess, definitionskrav, tillträde till den erkända börsen, organisationskrav, krav på företagsledningen, finansiella instruments upptagande till handel, tillfälligt stopp för handel med instrument eller avförande från handel av instrument, kontroll av att reglerna på den finansiella marknaden efterlevs och tillgång till system för clearing och avveckling.

(6)

Enligt direktiv 2004/39/EG gäller kraven på information före och efter handel endast aktier som är upptagna till handel på reglerade marknader. Trots att aktier kan upptas till handel på finansiella marknader i Australien anser kommissionen emellertid att bedömningen av dessa krav inte är relevant för syftet med detta beslut, eftersom målet är att kontrollera likvärdigheten hos de rättsligt bindande kraven på tredjeländers marknader för derivatkontrakt som handlas på dessa marknader.

(7)

Slutsatsen blir därför att resultatet av de rättsligt bindande kraven för finansiella marknader som är auktoriserade i Australien är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG.

(8)

ASIC är en offentlig myndighet som inrättades genom 2001 års lag om den australiska värdepappers- och investeringsmyndigheten (nedan kallat ASIC-lagen) och ansvarar för att tillämpa och upprätthålla lagen när det gäller finansiella marknader i Australien. ASIC:s befogenheter när det gäller tillsyn och upprätthållande omfattar utredning av misstänkta lagöverträdelser, utfärdande av meddelanden om överträdelse, ansökan hos domstol om civilrättsliga påföljder och inledande av åtalsförfarande. ASIC har dessutom rätt att utan förvarning inspektera finansiella marknader. Häri ingår rätt att kontrollera register, arkiv och handlingar. Ministern för finansiella tjänster får vidare utfärda skriftliga anvisningar till en operatör av en finansiell marknad om att denna ska vidta särskilda åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter som AMI-licenshavare om ministern anser att dessa skyldigheter inte fullgörs (794A § i bolagslagen). Om den finansiella marknaden inte följer anvisningen kan ASIC ansöka hos domstol om ett beslut om att lagstiftningen ska följas (794A § i bolagslagen). ASIC har även befogenhet att utfärda en anvisning till ett företag (inbegripet marknadsoperatörer och deltagare på licensierade marknader om myndigheten anser att det är nödvändigt eller ligger i allmänhetens intresse att skydda personer som handlar med en finansiell produkt eller kategorier av finansiella produkter (798J § i bolagslagen). ASIC kan även ansöka om domstolsbeslut och hänskjuta ärenden till domstol för att verkställa sina tillsyns- och utredningsåtgärder. ASIC kan ansöka hos domstol om ett beslut om att åtgärder som ASIC vidtar på grundval av sina tillsyns- och utredningsbefogenheter ska efterlevas (70 § i ASIC-lagen). Om ett företag inte följer en anvisning som utfärdats enligt bolagslagen kan ASIC vidare ansöka hos domstol om ett beslut om att anvisningen måste efterlevas. ASIC har slutligen ingått protokoll om samarbete och informationsutbyte med varje relevant marknadsoperatör för att underlätta tillsynen över marknaden och deltagarna enligt marknadsintegritetsreglerna.

(9)

Slutsatsen blir därför att dessa finansiella marknader fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i Australien.

(10)

Villkoren i artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför anses vara uppfyllda med avseende på finansiella marknader som är auktoriserade i Australien.

(11)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för finansiella marknader i Australien vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för finansiella marknader samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut. Kommissionen bör i synnerhet se över detta beslut mot bakgrund av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4).

(12)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för finansiella marknader i Australien påverkar inte kommissionens möjlighet att när som helst göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan kontroll kan leda till att detta beslut upphävs.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/51

(1)

I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs krav för clearing och bilateral riskhantering för OTC-derivatkontrakt (”over-the-counter”) samt även rapporteringskrav för sådana kontrakt. I artikel 2.7 i förordning (EU) nr 648/2012 definieras OTC-derivat som derivatkontrakt vars handel inte genomförs på en reglerad marknad i den mening som avses i artikel 4.1.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG (2) eller på en marknad i ett tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012. Derivatkontrakt vars handel sker på en marknad i ett tredjeland som inte anses vara likvärdig med en reglerad marknad klassificeras därför som OTC-derivat i den mening som avses i förordning (EU) nr 648/2012.

(2)

Enligt artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 ska en marknad i ett tredjeland anses vara likvärdig med en reglerad marknad när den uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som fastställs i avdelning III i direktiv 2004/39/EG och den löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i det tredjelandet.

(3)

För att en marknad i ett tredjeland ska anses vara likvärdig med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG bör det konkreta resultatet av de tillämpliga rättsligt bindande kraven och tillsyns- och efterlevnadsarrangemangen vara likvärdigt med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att de rättsligt bindande kraven för erkända börser i Kanada är likvärdiga med kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG, och att de löpande är föremål för effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll. Marknader som är auktoriserade som erkända börser när detta beslut antas bör därför identifieras som marknader som anses vara likvärdiga med en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG.

(4)

De rättsligt bindande kraven för erkända börser i Kanada utgör en struktur i tre nivåer. Den första nivån består av lagstiftning i provinser och territorier i vilken fastställs allmänna krav som operatörer av handelsplatser måste uppfylla om de vill bedriva verksamhet i en provins eller ett territorium. Särskilda och detaljerade krav för erkända börser fastställs i s.k. nationella instrument, vilka utgör den andra nivån. Nationella instrument antas av myndigheterna för värdepapperstillsyn i varje provins och territorium och behandlar bl.a. rättvist tillträde, insyn, clearing och avveckling, rapportering och krav på offentliggörande av information. Beslut om erkännande utgör den tredje nivån. De utfärdas av den relevanta myndigheten för värdepapperstillsyn och anger de verksamhetskrav som ställs på varje erkänd börs. Beslut om erkännande som utfärdas av en myndighet för värdepapperstillsyn har rättslig verkan och varje överträdelse av villkoren i beslutet utgör en överträdelse av värdepapperslagen eller lagen om råvaruterminer.

(5)

Det konkreta resultatet av de rättsligt bindande kraven för erkända börser i Kanada är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG på följande områden: auktorisationsprocess, definitionskrav, tillträde till den erkända börsen, organisationskrav, krav på företagsledningen, finansiella instruments upptagande till handel, tillfälligt stopp för handel med instrument eller avförande från handel av instrument, kontroll av att reglerna på den erkända börsen efterlevs och tillgång till system för clearing och avveckling.

(6)

Enligt direktiv 2004/39/EG gäller kraven på information före och efter handel endast aktier som är upptagna till handel på reglerade marknader. Trots att aktier kan upptas till handel på erkända börser som är auktoriserade i Kanada anser kommissionen emellertid att bedömningen av dessa krav inte är relevant för syftet med detta beslut, eftersom målet är att kontrollera likvärdigheten hos de rättsligt bindande kraven på tredjeländers marknader för derivatkontrakt som handlas på dessa marknader.

(7)

Slutsatsen blir därför att resultatet av de rättsligt bindande kraven för erkända börser som är auktoriserade i Kanada är likvärdigt med resultatet av kraven i avdelning III i direktiv 2004/39/EG.

(8)

Myndigheter för värdepapperstillsyn ansvarar för reglering och tillsyn av erkända börser som är auktoriserade inom deras jurisdiktion. Deras tillsynsbefogenheter omfattar bland annat rätt att fatta beslut om erkända börsers handel och sätt att bedriva verksamhet. Erkända börser är dessutom enligt beslutet om erkännande skyldiga att anmäla misstänkta överträdelser av värdepapperslagstiftningen som begås av deltagare och deras kunder till myndigheterna för värdepapperstillsyn, och de måste även lämna regelbundna lägesrapporter om sina egna utredningar och disciplinära åtgärder till myndigheterna för värdepapperstillsyn. För att fullgöra sina kontrollskyldigheter har erkända börser särskild utrednings- och regelefterlevnadspersonal som fortlöpande kontrollerar handeln och gör skrivbordskontroller på plats hos deltagarna. Myndigheterna för värdepapperstillsyn har även rätt att besluta om påföljder för erkända börser för överträdelser av värdepapperslagstiftningen (rättsakter, nationella instrument, regler och beslut om erkännande). Påföljderna inkluderar böter, reprimander, återkallande av beslutet om erkännande, tillfälligt upphävande av registrering eller tillägg till de villkor som erkända börser måste uppfylla för att efterleva värdepapperslagstiftningen.

(9)

Slutsatsen blir därför att dessa finansiella marknader fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och efterlevnadskontroll i Kanada.

(10)

Villkoren i artikel 2a i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför anses vara uppfyllda med avseende på erkända börser i Kanada.

(11)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för erkända börser som tillämpas i Kanada vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för erkända börser samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut. Kommissionen bör i synnerhet se över detta beslut mot bakgrund av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4).

(12)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för erkända börser i Kanada påverkar inte kommissionens möjlighet att när som helst göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan kontroll kan leda till att detta beslut upphävs.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/54

(1)

Syftet med det förfarande för godkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 är att göra det möjligt för centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem i förordningen att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Godkännandeförfarandet och det beslut om likvärdighet som föreskrivs i detta förfarande bidrar därmed till det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att öka användningen av säkra och sunda centrala motparter för clearing av OTC-derivatkontrakt, även när dessa centrala motparter är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsordning ska anses vara likvärdig med unionens rättsordning för centrala motparter bör det faktiska resultatet av den tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga ramen vara likvärdig med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Nya Zeeland säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre risknivå än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen. Hänsyn bör i detta sammanhang särskilt tas till att de inneboende riskerna är betydligt lägre i clearing som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansiella marknad.

(3)

Enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land ska fastställas vara likvärdig med förordningens ram.

(4)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland uppfylla rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(5)

De rättsligt bindande kraven i Nya Zeeland för centrala motparter som är auktoriserade i detta land utgörs av del 5C av 1989 års lag om Reserve Bank of New Zealand (nedan kallad grundreglerna) och de beslut genom vilka centrala motparter får auktorisation som auktoriserade avvecklingssystem (nedan kallade auktorisationsbeslut). I grundreglerna och auktorisationsbeslutet fastställs de krav som centrala motparter fortlöpande måste uppfylla för att få tillhandahålla clearingtjänster i Nya Zeeland. Centrala motparter som är etablerade i Nya Zeeland kan få auktorisation som avvecklingssystem av generalguvernören på inrådan av både finansministern och handelsministern och i enlighet med en gemensam rekommendation från Bank of New Zealand och finansmarknadsmyndigheten (nedan kallade de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna). En central motpart kan åläggas villkor för auktorisation som avvecklingssystem. I auktorisationsbesluten godkänns avvecklingssystemets särskilda interna regler och förfaranden, som ska ange de krav som avvecklingssystemet måste uppfylla och överensstämma med den övergripande policy som har offentliggjorts av de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna. Enligt 1989 års lag om Reserve Bank of New Zealand måste auktoriserade avvecklingssystem uppfylla relevanta internationella standarder för clearing- och avvecklingssystem, däribland de principer för finansmarknadsinfrastrukturer (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (nedan kallad Iosco). De gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna har utfärdat en policyförklaring om auktorisation och övervakning av auktoriserade avvecklingssystem enligt vilken auktoriserade avvecklingssystem måste tillämpa PFMI.

(6)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter som är auktoriserade i Nya Zeeland utgör således en struktur i två nivåer. De grundläggande principer som ingår i grundreglerna fastställer de högt ställda krav som auktoriserade avvecklingssystem måste uppfylla för att få auktorisation att tillhandahålla clearingtjänster i Nya Zeeland. Dessa grundregler utgör den första nivån av rättsligt bindande krav i Nya Zeeland. För att visa att de följer grundreglerna måste auktoriserade avvecklingssystem lägga fram sina interna regler och förfaranden till de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna för godkännande. Dessa interna regler och förfaranden utgör, tillsammans med de auktorisationsbeslut genom vilka de godkänns, den andra nivån av rättsligt bindande krav i Nya Zeeland och måste i detalj föreskriva hur det auktoriserade avvecklingssystemet ska uppfylla dessa standarder och PFMI. De gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna bedömer hur det auktoriserade avvecklingssystemet uppfyller dessa standarder och PFMI. När systemet väl har auktoriserats som ett auktoriserat avvecklingssystem blir de interna reglerna och förfarandena rättsligt bindande för systemet och får inte ändras om de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna invänder mot de planerade ändringarna.

(7)

Bedömningen av likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för auktoriserade avvecklingssystem i Nya Zeeland bör även ta hänsyn till det riskreduceringsresultat som ramen säkerställer när det gäller den risknivå som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för när de deltar i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet avgörs både av den inneboende risknivån i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, som i sin tur beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenlig den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter är när det gäller att minska denna risknivå. För att uppnå ett likvärdigt riskreduceringsresultat krävs strängare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är högre, än för centrala motparter som är verksamma på mindre finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är lägre.

(8)

Den finansiella marknad på vilken auktoriserade avvecklingssystem i Nya Zeeland utför clearingverksamhet är betydligt mindre än den på vilken centrala motparter etablerade inom unionen är verksamma. Under de senaste tre åren har det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i Nya Zeeland utgjort mindre än 1 % av det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i unionen. Deltagande i auktoriserade avvecklingssystem som är etablerade i Nya Zeeland utsätter därför clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(9)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för auktoriserade avvecklingssystem som är etablerade i Nya Zeeland kan därför betraktas som likvärdig om den är ändamålsenlig för att minska denna lägre risknivå. De grundregler som är tillämpliga på auktoriserade avvecklingssystem i Nya Zeeland, kompletterade med interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI, minskar den lägre risknivån i Nya Zeeland och uppnår ett riskreduceringsresultat som är likvärdigt med det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(10)

Slutsatsen blir därför att Nya Zeelands rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer att auktoriserade avvecklingssystem i detta land uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(11)

Enligt det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Nya Zeelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land fortlöpande säkerställa att dessa centrala motparter omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(12)

Det är de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna som utövar tillsyn över auktoriserade avvecklingssystem i Nya Zeeland. De gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna kan begära information från auktoriserade avvecklingssystem och deras deltagare samt utdöma straffavgifter om de vägrar att lämna denna information. De gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna kan återkalla ett auktoriserat avvecklingssystems auktorisation. De gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna kontrollerar att ett auktoriserat avvecklingssystem uppfyller villkoren för sin auktorisation. Det kan handla om krav på att väsentliga händelser ska anmälas till de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna (t.ex. att systemets policy för riskhantering eller finansiella resurser inte har följts eller har ändrats), regelbundna rapporter till de gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna och offentliggörande av information, bland annat en självutvärdering mot relevanta internationella standarder (PFMI). De gemensamt ansvariga tillsynsmyndigheterna träffar regelbundet de auktoriserade avvecklingssystemens verkställande ledning och kan ompröva, införa ytterligare villkor för eller återkalla auktorisationen om gällande krav inte uppfylls.

(13)

Slutsatsen blir därför att auktoriserade avvecklingssystem i Nya Zeeland fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(14)

Enligt det tredje villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den tillämpliga rättsliga och tillsynsrelaterade ramen i Nya Zeeland omfatta ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(15)

Centrala motparter från tredjeländer får bedriva verksamhet i Nya Zeeland, under förutsättning att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för dem och deras deltagare är juridiskt robust. Centrala motparter från tredjeländer måste dessutom vara föremål för effektiv tillsyn som säkerställer att den gällande rättsliga och tillsynsmässiga ramen efterlevs. Bank of New Zealand kan ingå ett samförståndsavtal med den tillsynsmyndighet i tredjelandet som är behörig för den centrala motparten.

(16)

Slutsatsen blir därför att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Nya Zeeland utgör ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter från tredjeländer.

(17)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för auktoriserade avvecklingssystem som tillämpas i Nya Zeeland vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör, i samarbete med Esma, fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för auktoriserade avvecklingssystem i Nya Zeeland samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(18)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i Nya Zeeland bör inte påverka kommissionens möjlighet att när som helst, vid sidan av den allmänna kontrollen, göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(19)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/57

(1)

Förfarandet för erkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som anges i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 syftar till att göra det möjligt för centrala motparter, som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars standarder för tillsyn är likvärdiga med dem som fastställs i den förordningen i fråga om erbjudande av clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Godkännandeförfarandet och det beslut om likvärdighet som föreskrivs i detta förfarande bidrar därmed till det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att öka användningen av säkra och sunda centrala motparter för clearing av OTC-derivatkontrakt, även när dessa centrala motparter är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsordning ska anses vara likvärdig med unionens rättsordning för centrala motparter bör det faktiska resultatet av den tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga ramen vara likvärdig med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Japan säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre risknivå än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen. Hänsyn bör i detta sammanhang särskilt tas till att de inneboende riskerna är betydligt lägre i clearing som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansiella marknad.

(3)

Enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land ska fastställas vara likvärdig med förordningens ram.

(4)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland uppfylla rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(5)

De rättsligt bindande kraven i Japan för centrala motparter som är auktoriserade i detta land utgörs av 2006 års lag om finansiella instrument och börshandel (nedan kallad FIEA), som fastställer tillsynsramen för organisationer som clearar värdepapper och finansiella derivat, och 2009 års lag om råvaruderivat (nedan kallad CDA), som fastställer tillsynsramen för organisationer som clearar råvaror. Föreliggande beslut gäller endast den ordning som fastställs i CDA för organisationer som clearar råvarutransaktioner. CDA fastställer de krav som organisationer som clearar råvarutransaktioner fortlöpande måste uppfylla för att få tillhandahålla clearingtjänster i Japan. Organisationer som clearar råvarutransaktioner måste vara auktoriserade av den behöriga ministern. Den behöriga ministern får fastställa villkor för beviljandet av tillstånd för organisationer som clearar råvarutransaktioner. Ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske är den behöriga ministern för organisationer som clearar råvarutransaktioner enbart på råvarumarknader som faller inom dennes behörighetsområde. Ministern för ekonomi och näringsliv är den behöriga ministern för organisationer som clearar råvarutransaktioner enbart på råvarumarknader som faller inom dennes behörighetsområde. För övriga organisationer som clearar råvarutransaktioner är både ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv behöriga.

(6)

I november 2014 utfärdade ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv dessutom grundläggande riktlinjer för tillsynen av organisationer som clearar råvarutransaktioner (nedan kallade riktlinjerna), som närmare anger tillsynsramen för organisationer som clearar råvarutransaktioner med beaktande av de principer för finansmarknadsinfrastrukturer (nedan kallade PFMI) som utfärdades av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, och i synnerhet hur organisationer som clearar råvarutransaktioner måste uppfylla kraven i CDA. Riktlinjerna följs i de interna regler och förfaranden som antas av organisationer som clearar råvarutransaktioner.

(7)

Enligt grundreglerna måste organisationer som clearar råvarutransaktioner anta interna verksamhetsregler – interna regler och förfaranden – som är i enlighet med gällande lagar och författningar och gör det möjligt att genomföra derivattransaktioner på ett korrekt och säkert sätt. De interna verksamhetsreglerna säkerställer även att organisationer som clearar råvarutransaktioner har en finansiell ställning som är tillräckligt stark för att bedriva clearing av råvaror, att den förväntade resultaträkningen för verksamhet som bedrivs av organisationer som clearar råvarutransaktioner är positiv, att personalen i organisationer som clearar råvarutransaktioner har tillräckliga kunskaper och erfarenhet för att clearingen av råvaror verkligen ska genomföras korrekt, och att organisationer som clearar råvarutransaktioner har tillräckligt utvecklade strukturer och system för att avveckling ska ske på ett tillfredsställande sätt. Dessa interna regler och förfaranden måste godkännas av den behöriga ministern och får inte ändras om den behöriga ministern har invändningar mot dem.

(8)

De rättsligt bindande kraven för organisationer som clearar råvarutransaktioner och är auktoriserade i Japan utgör således en struktur i två nivåer. De grundläggande principer för organisationer som clearar råvarutransaktioner som ingår i grundreglerna fastställer de högt ställda krav som organisationer som clearar råvarutransaktioner måste uppfylla för att få tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster i Japan (nedan tillsammans kallade grundreglerna). Dessa grundregler utgör den första nivån av rättsligt bindande krav för organisationer som clearar råvarutransaktioner i Japan. För att visa att de följer grundreglerna måste organisationer som clearar råvarutransaktioner lägga fram sina interna regler och förfaranden till den behöriga ministern för godkännande. Dessa interna regler och förfaranden utgör den andra nivån av rättsligt bindande krav i Japan och måste i detalj föreskriva hur den ansökande organisationen som clearar råvaruderivat ska uppfylla dessa standarder i överensstämmelse med riktlinjerna. De interna reglerna och förfarandena hos organisationer som clearar råvarutransaktioner innehåller dessutom ytterligare bestämmelser som kompletterar grundreglerna. Ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv bedömer om organisationen som clearar råvarutransaktioner uppfyller dessa standarder och PFMI. När de väl har godkänts av den behöriga ministern blir de interna reglerna och förfarandena rättsligt bindande för organisationen som clearar råvarutransaktioner.

(9)

Bedömningen av likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för organisationer som clearar råvarutransaktioner i Japan bör även ta hänsyn till det riskreduceringsresultat som ramen säkerställer när det gäller den risknivå som clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för när de deltar i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet avgörs både av den inneboende risknivån i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, som i sin tur beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenlig den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter är när det gäller att minska denna risknivå. För att uppnå ett likvärdigt riskreduceringsresultat krävs strängare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är högre, än för centrala motparter som är verksamma på mindre finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är lägre.

(10)

Den finansiella marknad på vilken organisationer som clearar råvarutransaktioner och är auktoriserade i Japan utför clearingverksamhet är betydligt mindre än den på vilken centrala motparter etablerade inom unionen är verksamma. Under de senaste tre åren har det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i Japan utgjort mindre än 2 % av det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i unionen. Deltagande i organisationer som clearar råvarutransaktioner i Japan utsätter därför clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för betydligt lägre risk än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(11)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för organisationer som clearar råvarutransaktioner i Japan kan därför betraktas som likvärdig om den är ändamålsenlig för att minska denna lägre risknivå. De grundregler som är tillämpliga på dessa organisationer som clearar råvarutransaktioner, kompletterade med organisationernas egna interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI, minskar den lägre risknivå som finns i Japan och uppnår ett riskreduceringsresultat som är likvärdigt med det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

Slutsatsen blir därför att Japans rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer att auktoriserade organisationer som clearar råvarutransaktioner i detta land uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

Enligt det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Japans rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i Indien fortlöpande säkerställa att dessa centrala motparter omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(14)

För tillsynen av organisationer som clearar råvarutransaktioner och är auktoriserade i Japan ansvarar ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv inom sina respektive behörighetsområden och enligt sina respektive befogenheter. Ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv kan ålägga organisationer som clearar råvarutransaktioner och deras clearingmedlemmar att inkomma med rapporter eller material om sina tillgångar och sin verksamhet. Ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv kan även utföra inspektioner hos organisationer som clearar råvarutransaktioner och deras clearingmedlemmar för att bland annat granska deras bokföring, dokumentation eller något annat som rör deras verksamhet. Ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv får, om de anser det vara nödvändigt och lämpligt för att clearingtjänster ska kunna tillhandahållas på ett korrekt och säkert sätt, ålägga organisationer som clearar råvarutransaktioner att ändra sin bolagsordning, sina verksamhetsregler eller andra regler, ändra affärsmetoder eller vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra sin verksamhet eller situationen avseende sina tillgångar. Ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv får även besluta om disciplinära åtgärder, inklusive straffavgifter, för organisationer som clearar råvarutransaktioner och som underlåter att följa gällande bestämmelser.

(15)

Slutsatsen blir därför att organisationer som clearar råvarutransaktioner och är auktoriserade i Japan fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(16)

Enligt det tredje villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den tillämpliga rättsliga och tillsynsrelaterade ramen i Japan omfatta ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(17)

Centrala motparter från tredjeländer kan ansöka om auktorisation som organisationer som clearar råvarutransaktioner för att tillhandahålla samma tjänster i Japan som de tillhandahåller i det berörda tredjelandet. Japans finansiella tillsynsmyndighet (nedan kallad JFSA) har befogenhet att i samråd med den minister som har behörighet över en råvarumarknad, ange vilka råvaror som får handlas på en marknad för finansiella instrument enligt Japans lag om finansiella instrument och börshandel (nedan kallad FIEA). Om centrala motparter från tredjeländer clearar kontrakt avseende sådana råvaror på en marknad för finansiella instrument kan de ansöka om ett tillstånd för ”utländska centrala motparter” från JFSA som ger dem rätt att tillhandahålla samma tjänster i Japan som de är auktoriserade att göra i det berörda tredjelandet. De kriterier som tillämpas på en central motpart från ett tredjeland som ansöker om tillstånd liknar de kriterier som tillämpas på japanska clearingorganisationer, men centrala motparter från tredjeländer är undantagna från vissa krav som är tillämpliga på inhemska centrala motparter i Japan om de har fått ett likvärdigt tillstånd från den relevanta myndigheten i det berörda tredjelandet med vilken JFSA har ingått ett samarbetsavtal. Centrala motparter från tredjeländer som clearar kontrakt med derivat som inte har angetts för handel på en marknad för finansiella instrument måste ansöka om tillstånd från ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv i enlighet med Japans lag om råvaruderivat. I sin bedömning av ansökan om tillstånd tar ministern för jordbruk, skogsbruk och fiske och ministern för ekonomi och näringsliv hänsyn till den centrala motpartens auktorisationsstatus i det berörda tredjelandet.

(18)

Slutsatsen blir därför att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Japan utgör ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter från tredjeländer.

(19)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för organisationer som clearar råvarutransaktioner som tillämpas i Japan vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för organisationer som clearar råvarutransaktioner och uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(20)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i Japan bör inte påverka kommissionens möjlighet att, i samarbete med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), när som helst, vid sidan av den allmänna kontrollen, göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/61

(1)

Syftet med det förfarande för godkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 är att göra det möjligt för centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem i förordningen att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Godkännandeförfarandet och det beslut om likvärdighet som föreskrivs i detta förfarande bidrar därmed till det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att öka användningen av säkra och sunda centrala motparter för clearing av OTC-derivatkontrakt, även när dessa centrala motparter är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsordning ska anses vara likvärdig med unionens rättsordning för centrala motparter bör det faktiska resultatet av den tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga ramen vara likvärdigt med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Brasilien säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre risknivå än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen. Hänsyn bör i detta sammanhang särskilt tas till att de inneboende riskerna är betydligt lägre i clearing som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansiella marknad.

(3)

Enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land ska fastställas vara likvärdig med förordningens ram.

(4)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland uppfylla rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(5)

De rättsligt bindande kraven i Brasilien för centrala motparter som är auktoriserade i detta land utgörs av lag nr 10214 av den 27 mars 2001 och det nationella monetära rådets (CMN) resolutioner, Brasiliens centralbanks (BCB) rundskrivelser och den brasilianska värdepappers- och börsmyndighetens (CVM) anvisningar som utfärdats utifrån denna lag. Särskilt resolution 2882, ändrad genom resolution 3081, reglerar verksamheten i clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster, fastställer principer för hur clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster ska fungera och ger BCB befogenhet att reglera, auktorisera och utöva tillsyn över clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster.

(6)

Clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster i Brasilien måste få auktorisation av BCB för att kunna tillhandahålla clearingtjänster. När BCB överväger att auktorisera en clearingorganisation eller leverantör av clearingtjänster måste myndigheten ta hänsyn till det brasilianska betalningssystemets säkerhet, normala funktion och förbättring. BCB får även fastställa ”villkor som myndigheten anser vara lämpliga” innan en auktorisation beviljas eller därefter genom att hänvisa till det finansiella systemets stabilitet och risk- och effektivitetsnivå i clearingorganisationer och hos leverantörer av clearingtjänster. Clearingorganisationer som driver ett systemviktigt system som ger upphov till risker för det brasilianska finansiella systemets motståndskraft och smidiga funktion, vilket BCB fastställer utifrån clearingsystemens volym och beskaffenhet, kan underställas andra regler än övriga clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster.

(7)

BCB har antagit olika åtgärder för att genomföra resolution 2882 och säkerställa att clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster respekterar de värderingar, principer och regler som gäller för betalningssystemet. Rundskrivelse 3057 innehåller i synnerhet utförlig reglering avseende hur clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster fungerar och fastställer flera krav som de måste uppfylla, däribland kapitalkrav, transparensstandarder, riskkontrollåtgärder och operativa krav. BCB utfärdade policyförklaring nr 25097 om antagandet av de principer för finansmarknadsinfrastrukturer (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) (nedan kallad CPSS) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (nedan kallad Iosco), som innebär att BCB tillämpar PFMI i sin tillsyn och övervakning av clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster.

(8)

Enligt rundskrivelse 3097 måste clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster anta interna regler och förfaranden som säkerställer att alla relevanta krav uppfylls och omfattar alla relevanta aspekter gällande deras funktion, inbegripet garantier för hanteringen av kreditrisk, likviditetsrisk och operativ risk. De interna reglerna och förfarandena läggs fram för BCB som gör en första bedömning av dem under auktorisationsförfarandet. Även väsentliga ändringar av de interna reglerna och förfarandena måste godkännas av BCB. Alla andra icke-väsentliga ändringar av interna regler och förfaranden måste meddelas BCB senast trettio dagar efter det att ändringarna har gjorts och BCB har rätt att invända mot dem.

(9)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter som är auktoriserade i Brasilien utgör således en struktur i två nivåer. De grundläggande principerna i lag 10214, och i de resolutioner, rundskrivelser och anvisningar som har antagits utifrån denna lag fastställer de högt ställda krav som clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster måste uppfylla för att få auktorisation att tillhandahålla clearingtjänster i Brasilien (nedan tillsammans kallade grundreglerna). Dessa grundregler utgör den första nivån av rättsligt bindande krav i Brasilien. För att bevisa att de följer grundreglerna måste clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster lägga fram sina interna regler och förfaranden för BCB för godkännande eller implicit godkännande (non-objection). Dessa interna regler och förfaranden utgör den andra nivån av rättsligt bindande krav i Brasilien och måste i detalj föreskriva hur clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster ska uppfylla dessa standarder. BCB kommer att bedöma hur clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster uppfyller dessa standarder och PFMI. När de väl har godkänts av BCB blir de interna reglerna och förfarandena rättsligt bindande för clearingsorganisationer och leverantörer av clearingtjänster.

(10)

Bedömningen av likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster i Brasilien bör även ta hänsyn till det riskreduceringsresultat som ramen säkerställer när det gäller den risknivå som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för när de deltar i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet avgörs både av den inneboende risknivån i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, som i sin tur beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenlig den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter är när det gäller att minska denna risknivå. För att uppnå ett likvärdigt riskreduceringsresultat krävs strängare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är högre, än för centrala motparter som är verksamma på mindre finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är lägre.

(11)

Den finansiella marknad på vilken clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster som är etablerade i Brasilien utför clearingverksamhet är betydligt mindre än den på vilken centrala motparter etablerade inom unionen är verksamma. Under de senaste tre åren har det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i Brasilien utgjort mindre än 3 % av det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i unionen. Deltagande i clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster utsätter därför clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(12)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster som är etablerade i Brasilien kan därför betraktas som likvärdig om den är ändamålsenlig för att minska denna lägre risknivå. De grundregler som är tillämpliga på clearingsorganisationer och leverantörer av clearingtjänster i Brasilien, kompletterade med interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI, minskar den lägre risknivå som finns i Brasilien och uppnår ett riskreduceringsresultat som är likvärdigt med det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

Slutsatsen blir därför att Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer att clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster som är auktoriserade i detta land uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(14)

Enligt det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Brasiliens rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land fortlöpande säkerställa att dessa centrala motparter omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(15)

BCB övervakar fortlöpande att clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster uppfyller de rättsligt bindande krav som är tillämpliga på dem. BCB har dessutom flera möjligheter att säkerställa en sådan efterlevnad. BCB kan framför allt begära information från clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster, utfärda varningar och, om det bedöms vara nödvändigt, kräva att de ska göra ändringar i sina regler. BCB kan även utdöma böter om clearingorganisationer eller leverantörer av clearingtjänster bryter mot de rättsligt bindande krav som är tillämpliga på dem och har rätt att till och med återkalla deras auktorisation.

(16)

Slutsatsen blir därför att clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster i Brasilien fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(17)

Enligt det tredje villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den tillämpliga rättsliga och tillsynsrelaterade ramen i Brasilien omfatta ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(18)

Centrala motparter auktoriserade i ett tredjeland vars rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer ett resultat som är likvärdigt med det som följer av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Brasilien, som tillämpar PFMI och har likvärdiga regleringar mot penningtvätt och i vilket centrala motparter är föremål för effektiv tillsyn, får tillhandahålla tjänster i Brasilien. Ett samarbetsavtal måste dessutom ingås mellan BCB och den tredjelandsmyndighet som är behörig för den ansökande centrala motparten för att ett godkännande ska kunna beviljas.

(19)

Slutsatsen blir därför att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Brasilien utgör ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter från tredjeländer.

(20)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster som tillämpas i Brasilien vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för clearingorganisationer och leverantörer av clearingtjänster samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(21)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i Brasilien bör inte påverka kommissionens möjlighet att när som helst, vid sidan av den allmänna kontrollen, göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/65

(1)

Syftet med det förfarande för godkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 är att göra det möjligt för centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem i förordningen att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Godkännandeförfarandet och det beslut om likvärdighet som föreskrivs i detta förfarande bidrar därmed till det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att öka användningen av säkra och sunda centrala motparter för clearing av OTC-derivatkontrakt, även när dessa centrala motparter är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsordning ska anses vara likvärdig med unionens rättsordning för centrala motparter bör det faktiska resultatet av den tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga ramen vara likvärdig med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Dubai International Financial Centre (nedan kallat DIFC) säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre risknivå än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen. Hänsyn bör i detta sammanhang särskilt tas till att de inneboende riskerna är betydligt lägre i clearing som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansiella marknad.

(3)

Enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land ska fastställas vara likvärdig med förordningens ram.

(4)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland uppfylla rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(5)

De rättsligt bindande kraven i DIFC för centrala motparter som är auktoriserade där utgörs av 2004 års tillsynslag och 2012 års marknadslag (nedan kallade DIFC:s förordningar). Dessa kompletteras av en regelsamling som upprättats av Dubai Financial Services Authority (nedan kallad DFSA) som innehåller en modul för auktoriserade marknadsinstitut.

(6)

Centrala motparter som är etablerade i DIFC måste ha fått auktorisation som auktoriserade marknadsinstitut av DFSA. Föreliggande beslut gäller endast den ordning som är tillämplig på auktoriserade marknadsinstitut som utför den auktoriserade finansiella tjänst som det innebär att driva en clearingorganisation i DIFC. För att bli auktoriserade för clearing måste auktoriserade marknadsinstitut uppfylla de särskilda krav som fastställs av DFSA och i DFSA:s regelsamling. Auktoriserade marknadsinstitut måste ha säkra och effektiva clearingsystem och hantera riskerna som är förenade med deras affärsverksamhet och transaktioner på ett betryggande sätt. De måste även ha tillräckliga finansiella resurser, personalresurser och systemresurser.

(7)

DIFC:s förordningar genomför fullt ut de internationella standarderna i de principer för finansmarknadsinfrastrukturer (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) (nedan kallad CPSS) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (nedan kallad Iosco).

(8)

Enligt DIFC:s förordningar måste auktoriserade marknadsinstitut även införa interna regler och förfaranden för att säkerställa att alla relevanta krav uppfylls som är nödvändiga för en korrekt reglering av deras clearing- och avvecklingsverksamhet. Enligt AMI-regel 5.6 måste auktoriserade marknadsinstituts interna regler och förfaranden innehålla särskilda bestämmelser, inbegripet regler vid obestånd. Sådana interna regler och förfaranden, liksom eventuella ändringar av dem, måste föreläggas DFSA innan de genomförs. DFSA kan underkänna de föreslagna reglerna eller kräva ändringar. Enligt DIFC:s förordningar är ett auktoriserat marknadsinstituts interna regler rättsligt bindande och tillämpliga på medlemmar och andra deltagare.

(9)

De rättsligt bindande kraven för auktoriserade marknadsinstitut i DIFC utgör således en struktur i två nivåer. Genom de grundläggande principerna i DFSA:s regelsamling och i DIFC:s förordningar fastställs högt ställda standarder som auktoriserade marknadsinstitut måste uppfylla för att få auktorisation att tillhandahålla clearingtjänster i DIFC (tillsammans kallade grundreglerna). Dessa grundregler utgör den första nivån av rättsligt bindande krav i DIFC. För att visa att de följer grundreglerna måste auktoriserade marknadsinstitut enligt AMI-regel 5.6 om ”regler för affärsverksamheten” fastställa och lägga fram sina interna regler och förfaranden för DFSA för godkännande innan de genomförs, och DFSA kan stoppa eller underkänna dem. Dessa interna regler och förfaranden utgör den andra nivån av bindande krav i DIFC.

(10)

Bedömningen av likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för auktoriserade marknadsinstitut i DIFC bör även ta hänsyn till det riskreduceringsresultat som ramen säkerställer när det gäller den risknivå som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för när de deltar i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet avgörs både av den inneboende risknivån i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, som i sin tur beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenlig den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter är när det gäller att minska denna risknivå. För att uppnå ett likvärdigt riskreduceringsresultat krävs strängare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är högre, än för centrala motparter som är verksamma på mindre finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är lägre.

(11)

Den finansiella marknad på vilken auktoriserade marknadsinstitut i DIFC utför clearingverksamhet är betydligt mindre än den på vilken centrala motparter etablerade inom unionen är verksamma. Sedan 2011 har handeln med och clearingen av derivat varit minimal. Deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i DIFC utsätter därför clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för betydligt lägre risk än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(12)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i DIFC kan därför betraktas som likvärdig om den är ändamålsenlig för att minska denna lägre risknivå. De grundregler som är tillämpliga på dessa centrala motparter, kompletterade med deras egna interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI, minskar den lägre risknivån i DIFC och uppnår ett riskreduceringsresultat som är likvärdigt med det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

Slutsatsen blir därför att DIFC:s rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer att auktoriserade marknadsinstitut i DIFC uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(14)

Enligt det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste DIFC:s rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade där fortlöpande säkerställa att dessa centrala motparter omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(15)

DFSA är i egenskap av tillsynsmyndighet för auktoriserade marknadsinstitut den myndighet som kontrollerar att auktoriserade marknadsinstitut i DIFC följer gällande regler. DFSA har omfattande befogenheter att auktorisera och bestraffa dem, bland annat rätt att dra in deras tillstånd och införa sanktionsåtgärder mot dem. Det är DFSA som ansvarar för den fortlöpande tillsynen. DFSA antar en fortlöpande riskhanteringscykel som omfattar identifiering, bedömning, prioritering och reducering av risker. Tillsynslagen från 2004 ger DFSA stora befogenheter att säkerställa efterlevnad av dess lagar och bestämmelser. DFSA har rätt att göra utredningar om misstänkta överträdelser av dess bestämmelser, utföra inspektioner, kräva in bokföring och dokumentation eller kalla in enskilda personer till utfrågningar under ed eller försäkran. DFSA kan bland annat utdöma straffavgifter, utfärda offentliga anmärkningar och förbjuda personer att vara verksamma i DIFC.

(16)

Slutsatsen blir därför att auktoriserade marknadsinstitut i DIFC fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(17)

Enligt det tredje villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den tillämpliga rättsliga och tillsynsrelaterade ramen i DIFC omfatta ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(18)

Centrala motparter från tredjeländer som vill cleara derivat i DIFC måste ansöka om godkännande från DFSA. Kriterierna och processen för godkännande framgår av godkännandemodulen.

(19)

För att godkännande ska kunna beviljas måste den jurisdiktion i vilken den centrala motparten är etablerad ha ett tillräckligt robust regelverk som liknar den rättsliga och tillsynsmässiga ram som är tillämplig i DIFC. Innan centrala motparter från tredjeländer kan godkännas måste dessutom samarbetsöverenskommelser ingås mellan DIFC och behöriga myndigheter i tredjeländer.

(20)

Slutsatsen blir därför att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i DIFC utgör ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter från tredjeländer.

(21)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för auktoriserade marknadsinstitut som tillämpas i DIFC vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör i samarbete med Esma fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för auktoriserade marknadsinstitut och uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(22)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i DIFC bör inte påverka kommissionens möjlighet att när som helst, vid sidan om den allmänna kontrollen, göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(23)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/68

(1)

Syftet med det förfarande för godkännande av centrala motparter etablerade i tredjeländer som fastställs i artikel 5 i förordning (EU) nr 648/2012 är att göra det möjligt för centrala motparter som är etablerade och auktoriserade i tredjeländer vars rättsliga normer är likvärdiga med dem i förordningen att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen. Godkännandeförfarandet och det beslut om likvärdighet som föreskrivs i detta förfarande bidrar därmed till det övergripande målet med förordning (EU) nr 648/2012 om att begränsa systemrisker genom att öka användningen av säkra och sunda centrala motparter för clearing av OTC-derivatkontrakt, även när dessa centrala motparter är etablerade och auktoriserade i ett tredjeland.

(2)

För att ett tredjelands rättsordning ska anses vara likvärdig med unionens rättsordning för centrala motparter bör det faktiska resultatet av den tillämpliga rättsliga och tillsynsmässiga ramen vara likvärdig med unionens krav i fråga om de regleringsmål som uppnås. Syftet med denna likvärdighetsbedömning är därför att kontrollera att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Förenade arabemiraten säkerställer att centrala motparter som är etablerade och auktoriserade där inte utsätter clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för en högre risknivå än de kan utsättas för av centrala motparter som är auktoriserade i unionen och följaktligen inte medför oacceptabla nivåer av systemrisk i unionen. Hänsyn bör i detta sammanhang särskilt tas till att de inneboende riskerna är betydligt lägre i clearing som utförs på finansiella marknader som är mindre än unionens finansiella marknad.

(3)

Enligt artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste tre villkor vara uppfyllda för att ett tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land ska fastställas vara likvärdig med förordningens ram.

(4)

Enligt det första villkoret måste centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland uppfylla rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(5)

De rättsligt bindande kraven i Förenade arabemiraten för centrala motparter som är auktoriserade i detta land utgörs av de föreskrifter (nedan kallade föreskrifterna) som har utfärdats av Förenade arabemiratens värdepappers- och råvarumyndighet (nedan kallad SCA). I föreskrifterna fastställs de krav som centrala motparter fortlöpande måste uppfylla för att få tillhandahålla clearingtjänster i Förenade arabemiraten. Föreskrifterna omfattar beslut nr 157/R från 2005, i vilket en clearingorganisation definieras, och SCA-styrelsens beslut nr 11 från 2015, i vilket det fastställs krav för centrala motparter. Centrala motparter som är etablerade i Förenade arabemiraten måste få auktorisation av SCA.

(6)

SCA har utfärdat en föreskrift (SCA-styrelsens beslut nr 11 från 2015) enligt vilken centrala motparter som är auktoriserade i Förenade arabemiraten måste tillämpa de principer för finansmarknadsinfrastrukturer (nedan kallade PFMI) som utfärdades i april 2012 av Kommittén för betalnings- och avvecklingssystem (2) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn.

(7)

Enligt föreskrifterna måste centrala motparter anta interna regler och förfaranden som säkerställer att alla relevanta krav uppfylls och omfattar alla relevanta aspekter gällande deras funktion, inbegripet garantier för hanteringen av kreditrisk, likviditetsrisk och operativ risk. De interna reglerna och förfarandena måste godkännas av SCA. De interna reglerna och förfarandena får vidare inte ändras om SCA invänder mot de planerade ändringarna. Även en central motparts metoder för att beräkna finansiella resurser och vilka stresstestscenarier den använder måste godkännas av SCA.

(8)

De rättsligt bindande kraven för centrala motparter som är auktoriserade i Förenade arabemiraten utgör således en struktur i två nivåer. De grundläggande principerna i föreskrifterna, särskilt i SCA-styrelsens beslut nr 11 från 2015, fastställer de högt ställda krav som centrala motparter måste uppfylla för att få tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster i Förenade arabemiraten. Dessa grundregler utgör den första nivån av rättsligt bindande krav i Förenade arabemiraten. Den centrala motpartens interna regler och förfaranden utgör den andra nivån av rättsligt bindande krav i Förenade arabemiraten. SCA bedömer hur den centrala motparten följer föreskrifterna och PFMI. När de väl har godkänts av SCA blir de interna reglerna och förfarandena rättsligt bindande för den centrala motparten.

(9)

Bedömningen av likvärdigheten hos den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter etablerade i Förenade arabemiraten bör även ta hänsyn till det riskreduceringsresultat som ramen säkerställer när det gäller den risknivå som clearingmedlemmar eller handelsplatser som är etablerade i unionen utsätts för när de deltar i dessa enheter. Riskreduceringsresultatet avgörs både av den inneboende risknivån i den clearingverksamhet som bedrivs av den berörda centrala motparten, som i sin tur beror på storleken på den finansiella marknad där den är verksam, och på hur ändamålsenlig den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter är när det gäller att minska denna risknivå. För att uppnå ett likvärdigt riskreduceringsresultat krävs strängare riskreduceringskrav för centrala motparter som bedriver sin verksamhet på större finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är högre, än för centrala motparter som är verksamma på mindre finansiella marknader och för vilka den inneboende risknivån är lägre.

(10)

Den finansiella marknad på vilken centrala motparter som är auktoriserade i Förenade arabemiraten utför clearingverksamhet är betydligt mindre än den på vilken centrala motparter etablerade inom unionen är verksamma. Under de senaste tre åren har det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i Förenade arabemiraten utgjort mindre än 1 % av det totala värdet av derivattransaktioner som clearats i unionen. Deltagande i centrala motparter etablerade i Förenade arabemiraten utsätter därför clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen för väsentligt lägre risker än deras deltagande i centrala motparter som är auktoriserade i unionen.

(11)

Den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är etablerade i Förenade arabemiraten kan därför betraktas som likvärdig om den är ändamålsenlig för att minska denna lägre risknivå. De föreskrifter som är tillämpliga på centrala motparter i Förenade arabemiraten, kompletterade med interna regler och förfaranden för att tillämpa PFMI, minskar den lägre risknivån i Förenade arabemiraten och uppnår ett riskreduceringsresultat som är likvärdigt med det som eftersträvas genom förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

Slutsatsen blir därför att Förenade arabemiratens rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer att centrala motparter i detta land uppfyller rättsligt bindande krav som är likvärdiga med kraven i avdelning IV i förordning (EU) nr 648/2012.

(13)

Enligt det andra villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste Förenade arabemiratens rättsliga och tillsynsmässiga ram för centrala motparter som är auktoriserade i detta land fortlöpande säkerställa att dessa centrala motparter omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(14)

Tillsynen av centrala motparter i Förenade arabemiraten utövas av SCA. SCA har befogenhet att fortlöpande övervaka att centrala motparter uppfyller de rättsligt bindande krav som är tillämpliga på dem. SCA kan i detta sammanhang begära information från centrala motparter, utföra inspektioner på plats, utfärda anvisningar för att rätta till överträdelser eller potentiella överträdelser av tillsynskraven eller praxis som strider mot väl fungerande finansmarknader, samt beordra centrala motparter att införa interna kontroll- och riskkontrollåtgärder. SCA kan även avsätta ledningen, vissa ledamöter i särskilda kommittéer och annan personal hos den centrala motparten. SCA har vidare rätt att återkalla den centrala motpartens auktorisation. SCA kan även besluta om disciplinära åtgärder och straffavgifter för centrala motparter för underlåtenhet att uppfylla de rättsligt bindande krav som är tillämpliga på dem.

(15)

Slutsatsen blir därför att centrala motparter i Förenade arabemiraten fortlöpande omfattas av effektiv tillsyn och verkställighet.

(16)

Enligt det tredje villkoret i artikel 25.6 i förordning (EU) nr 648/2012 måste den tillämpliga rättsliga och tillsynsrelaterade ramen i Förenade arabemiraten omfatta ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter som är auktoriserade i enlighet med tredjeländers rättsordningar (nedan kallade centrala motparter från tredjeländer).

(17)

SCA får godkänna centrala motparter som är auktoriserade i ett tredjeland vars rättsliga och tillsynsmässiga ram säkerställer ett resultat som är likvärdigt med det som följer av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Förenade arabemiraten. Centrala motparter från tredjeländer måste dessutom omfattas av en effektiv tillsyn som säkerställer efterlevnad av den gällande rättsliga och tillsynsmässiga ramen. Ett samförståndsavtal måste dessutom ingås mellan Förenade arabemiraten och den tredjelandsmyndighet som är behörig för den ansökande centrala motparten för att ett godkännande ska kunna beviljas.

(18)

Slutsatsen blir därför att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i Förenade arabemiraten utgör ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter från tredjeländer.

(19)

Detta beslut är baserat på de rättsligt bindande krav för centrala motparter som tillämpas i Förenade arabemiraten vid tidpunkten för antagandet av detta beslut. Kommissionen bör i samarbete med Esma fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter samt uppfyllandet av de villkor som ligger till grund för detta beslut.

(20)

Den regelbundna kontrollen av den rättsliga och tillsynsmässiga ramen för centrala motparter som är auktoriserade i Förenade arabemiraten bör inte påverka kommissionens möjlighet att när som helst, vid sidan av den allmänna kontrollen, göra en särskild kontroll, om relevanta förändringar gör att kommissionen måste ompröva den likvärdighet som fastställs genom detta beslut. En sådan omprövning kan leda till att detta beslut upphävs.

(21)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

16.12.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 342/71

(1)

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/2122 (3) antogs med anledning av utbrott av högpatogen aviär influensa av subtyp H5N8 på anläggningar i Danmark, Tyskland, Ungern, Nederländerna, Österrike och Sverige (nedan kallade de berörda medlemsstaterna), och efter att den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna hade upprättat skydds- och övervakningsområden i enlighet med rådets direktiv 2005/94/EG (4).