24.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1

(1)

Genom del II avdelning I kapitel II avsnitt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (4) inrättas ett program för frukt och grönsaker i skolan och ett skolmjölksprogram.

(2)

Erfarenheterna från tillämpningen av nuvarande skolprogram, tillsammans med slutsatserna av de externa utvärderingarna och efterföljande analyser av olika politiska valmöjligheter samt de svåra sociala förhållandena i många av medlemsstaterna talar för slutsatsen att de båda skolprogrammen absolut måste fortsätta och förstärkas. I den rådande situationen med sjunkande konsumtion av färsk frukt och färska grönsaker och mjölkprodukter, särskilt bland barn, och den ökande förekomsten av barnfetma som ett resultat av konsumtionsvanor inriktade på starkt bearbetade livsmedel, som dessutom ofta innehåller mycket tillsatt socker, salt, fett eller tillsatser, bör unionsstödet för att finansiera utdelning av vissa jordbruksprodukter till barn vid utbildningsanstalter i högre grad bidra till att främja hälsosamma matvanor och konsumtion av lokala produkter.

(3)

Analysen av olika politiska valmöjligheter visar att ett enhetligt tillvägagångssätt inom en gemensam rättslig och finansiell ram är det lämpligaste och mest ändamålsenliga sättet att uppfylla de särskilda mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som eftersträvas genom skolprogram. Detta tillvägagångssätt skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att maximera effekterna av utdelningen inom en fast budget och öka förvaltningens effektivitet. För att ta hänsyn till skillnaderna mellan frukt och grönsaker, inklusive bananer, och mjölk och mjölkprodukter, dvs. frukt och grönsaker i skolan och skolmjölk i enlighet med definitionen i denna förordning, och deras respektive leveranskedjor bör dock vissa element, till exempel budgetanslagen, förbli separata. Mot bakgrund av erfarenheterna från de nuvarande programmen bör det också i fortsättningen vara frivilligt för medlemsstaterna att delta i skolprogrammet. Med tanke på de olika konsumtionsmönstren i olika medlemsstater bör de deltagande medlemsstaterna och regionerna ha möjlighet att, mot bakgrund av sina strategier, välja vilka produkter de vill dela ut av de produkter som är stödberättigande för utdelning till barn vid utbildningsanstalter. Medlemsstaterna skulle även kunna överväga att införa riktade åtgärder för att hantera den minskande mjölkkonsumtionen hos målgruppen.

(4)

En trend mot minskande konsumtion av i synnerhet färsk frukt och färska grönsaker och konsumtionsmjölk har konstaterats. Utdelningen inom skolprogrammen bör därför i första hand koncentreras på dessa produkter. Detta skulle bidra till en minskad organisatorisk börda för skolorna och öka effekten av utdelningen inom en begränsad budget samt vara i linje med nuvarande praxis eftersom det är dessa produkter som oftast delas ut. För att följa näringsrekommendationerna för kalciumupptag och främja konsumtionen av vissa angivna produkter eller för att tillgodose särskilda näringsbehov hos barn inom deras territorium, och med beaktande av den ökande förekomsten av problem förknippade med intolerans mot laktos i mjölk, bör medlemsstaterna emellertid, förutsatt att de redan delar ut konsumtionsmjölk eller en laktosfri variant av denna, ges möjlighet att dela ut andra mjölkprodukter utan smaktillsatser, frukt, bär, nötter eller kakao, såsom yoghurt och ost, som har positiva effekter på barns hälsa. Medlemsstaterna bör även ges möjlighet att dela ut bearbetade frukt- och grönsaksprodukter, förutsatt att de redan delar ut färsk frukt och färska grönsaker. Dessutom bör man göra insatser för att säkerställa utdelning av lokala och regionala produkter. Om medlemsstaterna anser att det är nödvändigt för att uppnå målen för skolprogrammet och de mål som framgår av deras strategier, bör de ges möjlighet att komplettera utdelningen av ovannämnda produkter med vissa andra mjölkprodukter och mjölkbaserade drycker. Alla dessa produkter bör fullt ut berättiga till unionsstöd. För icke-jordbruksprodukter bör endast mjölkandelen berättiga till stöd. För att beakta den vetenskapliga utvecklingen och säkerställa att de utdelade produkterna uppfyller målen för skolprogrammet, bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) med avseende på komplettering av den förteckning över otillåtna smakförstärkare som framgår av denna förordning och fastställande av maximimängderna av tillsatt socker, tillsatt salt och tillsatt fett i bearbetade produkter.

(5)

För att skolprogrammet på ett effektivt sätt ska kunna nå målen på kort och lång sikt att öka konsumtionen av vissa jordbruksprodukter och skapa hälsosammare kostvanor måste utdelningen stödjas av kompletterande utbildningsåtgärder. Med tanke på betydelsen av dessa åtgärder bör de stödja utdelningen av frukt och grönsaker i skolan och skolmjölk. Kompletterande utbildningsåtgärder utgör ett viktigt verktyg för att göra barn mer medvetna om jordbruket och det breda utbudet av unionens jordbruksprodukter, särskilt sådana som produceras i barnens egen region, med hjälp av till exempel näringsexperter och jordbrukare. För att uppfylla skolprogrammets mål bör medlemsstaterna ha rätt att låta fler jordbruksprodukter samt andra lokala, regionala och nationella specialiteter, som honung, bordsoliver och olivolja, omfattas av sådana åtgärder.

(6)

För att främja hälsosamma matvanor bör medlemsstaterna se till att deras nationella myndigheter med ansvar för hälso- och näringsfrågor på lämpligt sätt i enlighet med nationella förfaranden deltar i utarbetandet av en förteckning över de produkter som ska delas ut, eller att dessa myndigheter ger ett lämpligt tillstånd för den förteckningen.

(7)

I syfte att säkerställa en effektiv och riktad användning av unionens medel och underlätta genomförandet av skolprogrammet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på angivande av kostnader och åtgärder som berättigar till unionsstöd.

(8)

Unionsstödet bör tilldelas mottagarna separat för frukt och grönsaker i skolan och för skolmjölk, i linje med den frivilliga modellen för utdelning. När de enskilda medlemsstaterna tilldelas detta stöd bör man beakta antalet barn i åldersgruppen 6–10 år i medlemsstaten och utvecklingsnivån i regionerna inom den medlemsstaten, för att säkerställa att högre stöd tilldelas mindre utvecklade regioner, de mindre Egeiska öarna och de yttersta randområdena, med tanke på att diversifieringen av jordbruket där är begränsad och att det ofta är omöjligt att hitta vissa produkter i den berörda regionen, vilket innebär högre transport- och lagringskostnader. För att medlemsstaterna ska kunna bibehålla sina program i nuvarande omfattning och för att uppmuntra andra medlemsstater att börja med utdelning av mjölk är det i fråga om skolmjölk vidare lämpligt att kombinera dessa kriterier med tidigare användning av unionsstöd för utdelning av mjölk och mjölkprodukter till barn, med undantag för Kroatien, för vilken ett specifikt belopp ska fastställas.

(9)

För att åstadkomma en god förvaltning och en sund budgetförvaltning bör de medlemsstater som önskar delta i utdelningen av de stödberättigande produkterna ansöka om unionsstöd varje år.

(10)

En nationell eller regional strategi bör vara en förutsättning för en medlemsstats deltagande i skolprogrammet. Varje medlemsstat som önskar delta bör lägga fram en strategi i form av ett dokument som omfattar en sexårsperiod och som anger medlemsstatens prioriteringar. Medlemsstaterna bör tillåtas att uppdatera sin strategi regelbundet, särskilt mot bakgrund av utvärderingar och omvärderingar av prioriteringar eller mål samt utifrån programmens framgång. Strategierna får också ange specifika aspekter som avser skolprogrammets genomförande som kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att effektivisera förvaltningen, bl.a. med avseende på stödansökningar.

(11)

I syfte att främja medvetenheten om skolprogrammet och göra unionsstödet mer synligt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på medlemsstaternas skyldighet att tydligt ge publicitet åt unionsstödet för genomförandet av programmet bl.a. vad gäller kommunikationsverktyg och, i förekommande fall, det gemensamma kännetecknet eller grafiska element.

(12)

För att göra skolprogrammet synligt bör medlemsstaterna i sina strategier förklara hur de kommer att säkerställa dess mervärde, särskilt i sådana fall där produkter som finansieras genom unionsprogrammet konsumeras samtidigt som andra måltider för barn vid utbildningsanstalter. För att säkerställa att unionsprogrammets utbildningsmål uppnås på ett effektivt sätt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på regler om utdelning av de produkter som finansieras genom unionsprogrammet i samband med servering av andra måltider vid utbildningsanstalter och dessa måltiders tillagning.

(13)

För att verifiera hur ändamålsenliga skolprogrammet i medlemsstaterna är bör unionen finansiera åtgärder för övervakning och utvärdering av de resultat som uppnås, med särskild uppmärksamhet på konsumtionsförändringar på medellång sikt.

(14)

Medfinansieringsprincipen bör inte längre tillämpas vid utdelning av frukt och grönsaker i skolan.

(15)

Denna förordning bör inte påverka den regionala och lokala behörighetsfördelningen i de enskilda medlemsstaterna.

(16)

Förordning (EU) nr 1308/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (5) bör därför ändras i enlighet med detta. För att ta hänsyn till tidpunkten för läsårsstarten bör de nya reglerna tillämpas från och med den 1 augusti 2017.

1.

Del II avdelning I kapitel II avsnitt 1 ska ersättas med följande:

”Avsnitt 1

Stöd till utdelning av frukt och grönsaker samt av mjölk och mjölkprodukter vid utbildningsanstalter

Artikel 22

Målgrupp

Stödordningen för att förbättra utdelningen av jordbruksprodukter och barns matvanor riktar sig till barn som regelbundet går i daghem, förskolor, grundskolor eller gymnasieskolor som förvaltas eller har godkänts av behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

Artikel 23

Stöd till utdelning av frukt och grönsaker i skolan och av skolmjölk, kompletterande utbildningsåtgärder och därmed sammanhängande kostnader

1.   Unionsstöd ska beviljas beträffande barn vid de utbildningsanstalter som avses i artikel 22

Rådet ska i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget fastställa gränser för andelen unionsstöd som täcker åtgärder och kostnader som avses i första stycket leden b och c i den här punkten.

2.   I detta avsnitt avses med

a)    frukt och grönsaker i skolan : de produkter som avses i punkterna 3 a och 4 a,

b)    skolmjölk : de produkter som avses i punkterna 3 b och 4 b samt de produkter som avses i bilaga V.

3.   Medlemsstater som önskar delta i det stödprogram som inrättas enligt punkt 1 (nedan kallat skolprogrammet) och som ansöker om motsvarande unionsstöd ska, med beaktande av nationella förutsättningar, prioritera utdelning av produkter från den ena eller båda följande grupper:

4.   Utan hinder av punkt 3 får medlemsstaterna, för att främja konsumtionen av vissa angivna produkter och/eller för att tillgodose särskilda näringsbehov hos barn inom deras territorium, anordna utdelning av produkter inom den ena eller båda följande grupper:

5.   I de fall där medlemsstaterna anser det nödvändigt för att uppnå målen för skolprogrammet och de mål som anges i de strategier som avses i punkt 8 får de komplettera utdelningen av produkter som avses i punkterna 3 och 4 med produkter som förtecknas i bilaga V.

I sådana fall ska unionsstödet betalas ut endast för den utdelade produktens mjölkandel. Den mjölkandelen får inte understiga 90 viktprocent vad gäller produkter i kategori I i bilaga V respektive 75 viktprocent vad gäller produkter i kategori II i bilaga V.

Rådet ska fastställa unionsstödet för mjölkandelen i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

6.   Produkter som delas ut inom ramen för skolprogrammet får inte innehålla något av följande:

Utan hinder av första stycket i den här punkten får en medlemsstat, efter att ha inhämtat lämpligt tillstånd från sina nationella myndigheter med ansvar för hälso- och näringsfrågor i överensstämmelse med sina nationella förfaranden, besluta att stödberättigande produkter som avses i punkterna 4 och 5 får innehålla begränsade mängder tillsatt socker, tillsatt salt och/eller tillsatt fett.

7.   Medlemsstaterna får föreskriva att ytterligare jordbruksprodukter, utöver produkter som avses i punkterna 3, 4 och 5 i den här artikeln, får omfattas av de kompletterande utbildningsåtgärderna, i synnerhet de som förtecknas i artikel 1.2 g och v.

8.   Som ett villkor för att få delta i skolprogrammet ska en medlemsstat, före dess deltagande och därefter vart sjätte år, upprätta en strategi på nationell eller regional nivå för programmets genomförande. Den myndighet som på nationell eller regional nivå är ansvarig för att utarbeta denna strategi får ändra den, särskilt med hänsyn till vad som framkommer under övervakningen och utvärderingen och utifrån de resultat som uppnås. Som ett minimum ska strategin ange de behov som ska tillgodoses, hur dessa behov ska prioriteras inbördes, målgrupp, vilka resultat man räknar med att uppnå och, om sådana finns tillgängliga, vilka kvantifierade mål som ska uppnås i förhållande till utgångsläget samt fastställa vilka instrument och åtgärder som är lämpligast för att nå dessa mål.

Denna strategi kan innehålla specifika aspekter avseende skolprogrammets genomförande, bl.a. för att förenkla förvaltningen av detsamma.

9.   Medlemsstaterna ska i sina strategier fastställa en förteckning över samtliga produkter som ska delas ut inom ramen för skolprogrammet, antingen genom regelrätt utdelning eller inom ramen för kompletterande utbildningsåtgärder. De ska också, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6, se till att de nationella myndigheterna med ansvar för hälso- och näringsfrågor på lämpligt sätt i enlighet med nationella förfaranden deltar i utarbetandet av denna förteckning, eller att dessa myndigheter ger ett lämpligt tillstånd för den förteckningen.

10.   För att skolprogrammet ska fungera ska medlemsstaterna också fastställa kompletterande utbildningsåtgärder som bland annat kan inbegripa åtgärder och verksamheter med syfte att öka barns medvetenhet om jordbruket genom aktiviteter som till exempel besök på gårdar, och utdelning av ett större urval av jordbruksprodukter som avses i punkt 7. Dessa åtgärder kan också utformas för att informera barn om närliggande frågor, såsom hälsosamma matvanor, lokala livsmedelskedjor, ekologiskt jordbruk, hållbar produktion eller att motverka livsmedelssvinn.

11.   Medlemsstaterna ska välja ut de produkter som ska delas ut eller omfattas av kompletterande utbildningsinsatser på grundval av objektiva kriterier som ska inbegripa ett eller flera av följande kriterier: hälso- och miljöhänsyn, årstidsaspekter, utbud eller tillgänglighet för lokala eller regionala produkter, i möjligaste mån med företräde för produkter med ursprung i unionen. Medlemsstaterna får särskilt uppmuntra lokala eller regionala inköp, ekologiska produkter, korta leveranskedjor eller miljöfördelar samt, där så är lämpligt, produkter som är erkända enligt de kvalitetsordningar som inrättats genom förordning (EU) nr 1151/2012.

Medlemsstaterna får överväga att prioritera hänsyn till hållbarhet och rättvis handel i sina strategier.

Artikel 23a

Finansieringsbestämmelser

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln får stödet enligt skolprogrammet för utdelning av produkter, kompletterande utbildningsåtgärder och de därmed sammanhängande kostnader som avses i artikel 23.1 inte överstiga 250 miljoner euro per läsår.

Inom denna allmänna gräns får stödet inte överstiga

2.   Det stöd som avses i punkt 1 ska tilldelas varje medlemsstat med beaktande av

Tilldelningen till de berörda medlemsstaterna ska säkerställa att högre stöd tilldelas de yttersta randområden som förtecknas i artikel 349 i EUF-fördraget för att ta hänsyn till de särskilda förhållandena i dessa regioner när det gäller anskaffning av produkter och för att främja sådan anskaffning mellan olika närliggande yttersta randområden.

Den tilldelning för skolmjölk som följer av tillämpningen av de kriterier som fastställs i denna punkt ska säkerställa att samtliga medlemsstater har rätt att per barn i den åldersgrupp som avses i första stycket led a som lägst erhålla ett minimibelopp i unionsstöd. Det beloppet får inte understiga den genomsnittliga användningen av unionsstöd per barn i medlemsstaterna som helhet inom ramen för det skolmjölksprogram som tillämpades före den 1 augusti 2017.

Åtgärder för att fastställa preliminära och slutliga tilldelade anslag och omfördelning av unionsstöd för frukt och grönsaker i skolan och skolmjölk bör beslutas av rådet i enlighet med artikel 43.3 i EUF-fördraget.

3.   Medlemsstater som önskar delta i skolprogrammet ska varje år lämna in en ansökan om unionsstöd i vilken anges vilket belopp som begärs för den frukt och de grönsaker i skolan respektive för den skolmjölk som de önskar dela ut.

4.   En medlemsstat får, utan att överskrida den allmänna gräns på 250 miljoner euro som fastställs i punkt 1, en gång per läsår överföra upp till 20 % av det ena av sina preliminära tilldelade anslag.

Denna procentandel kan höjas till 25 % för de medlemsstater som har sådana yttersta randområden som förtecknas i artikel 349 i EUF-fördraget och i andra vederbörligen motiverade fall, t.ex. i de fall där en medlemsstat behöver hantera ett särskilt marknadsförhållande inom den sektor som skolprogrammet avser, särskilda problem avseende låg konsumtion av den ena produktgruppen eller andra samhällsförändringar.

Överföringar kan göras antingen

De överföringar som avses i tredje stycket led a får inte göras från den preliminära tilldelningen för den produktgrupp för vilken den berörda medlemsstaten begär ett belopp som överstiger dess preliminära tilldelning. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla beloppet av alla eventuella överföringar mellan preliminära tilldelade anslag.

5.   Skolprogrammet ska inte påverka tillämpningen av andra nationella skolprogram som är förenliga med unionsrätten. Unionsstöd som föreskrivs i artikel 23 får användas för att utöka tillämpningsområdet för eller öka effektiviteten hos eventuella befintliga nationella skolprogram eller program för utdelning i skolor genom vilka frukt och grönsaker i skolan och skolmjölk tillhandahålls, men får inte ersätta finansiering av sådana befintliga nationella program, med undantag för kostnadsfri utdelning av måltider till barn vid utbildningsanstalter. Om en medlemsstat beslutar att utöka tillämpningsområdet för ett befintligt nationellt skolprogram eller att effektivisera det genom att ansöka om unionsstöd ska den i den strategi som avses i artikel 23.8 ange hur detta ska åstadkommas.

6.   Medlemsstaterna får, utöver unionsstödet, bevilja nationellt stöd till finansiering av skolprogrammet.

Medlemsstaterna får finansiera sådant stöd genom en avgift som läggs på den berörda sektorn eller genom andra bidrag från den privata sektorn.

7.   Unionen får även, enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1306/2013, finansiera åtgärder för information, publicitet, övervakning och utvärdering avseende skolprogrammet, inbegripet åtgärder för att öka allmänhetens medvetenhet om programmets syfte, samt därmed sammanhängande nätverkande som syftar till utbyte av erfarenheter och bästa praxis för att underlätta genomförande och förvaltning av programmet.

Kommissionen får i enlighet med artikel 24.4 i denna förordning ta fram ett gemensamt kännetecken eller grafiska element för att göra skolprogrammet mer synligt.

8.   Medlemsstater som deltar i skolprogrammet ska, på skolområden eller på andra relevanta platser, ge publicitet åt sin medverkan i programmet och åt det faktum att det subventioneras av unionen. Medlemsstaterna får använda sig av lämpliga marknadsföringsverktyg som kan inbegripa affischer, särskilda webbplatser, informativt grafiskt material, informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetenheten. Medlemsstaterna ska säkerställa mervärde och synlighet för unionens skolprogram i samband med servering av andra måltider vid utbildningsanstalter.

Artikel 24

Delegerade befogenheter

1.   I syfte att främja hälsosamma matvanor hos barn och se till att stödet inom ramen för skolprogrammet riktas till barn i den målgrupp som avses i artikel 22 ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende på regler om

2.   I syfte att säkerställa att unionsmedlen används effektivt och målinriktat och för att underlätta skolprogrammets genomförande ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende på

3.   I syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende på komplettering av den förteckning över smakförstärkare som avses i artikel 23.6 första stycket led e.

I syfte att se till att produkter som utdelas i enlighet med artikel 23.3, 23.4 och 23.5 är förenliga med skolprogrammets mål ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 för att fastställa maximimängderna av tillsatt socker, salt och fett som kan tillåtas av medlemsstaterna enligt artikel 23.6 andra stycket och vilka är tekniskt nödvändiga för tillredning eller framställande av bearbetade produkter.

4.   I syfte att öka medvetenheten om skolprogrammet och göra unionsstödet mer synligt ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 som innebär att de medlemsstater som deltar i skolprogrammet blir skyldiga att tydligt ge publicitet åt att de erhåller unionsstöd för att genomföra programmet, bl.a. med avseende på

5.   I syfte att säkerställa mervärde och synlighet för skolprogrammet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 med avseende på reglerna om utdelning av produkter i samband med servering av andra måltider vid utbildningsanstalter.

6.   Med tanke på att unionsstödet måste avspeglas i det pris till vilket produkterna görs tillgängliga inom skolprogrammet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 som innebär att medlemsstaterna blir skyldiga att i sina strategier redogöra för hur detta ska åstadkommas.

Artikel 25

Genomförandebefogenheter i enlighet med granskningsförfarandet

Kommissionen får, genom genomförandeakter, anta de åtgärder som krävs för tillämpningen av detta avsnitt, inbegripet de som rör

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 229.2.

(*)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, 31.12.2008, s. 16).”"

2.

Artikel 217 ska ersättas med följande:

”Artikel 217

Nationellt stöd till utdelning av produkter till barn

Medlemsstaterna får lämna nationellt stöd till utdelning till barn vid utbildningsanstalter av de grupper av stödberättigande produkter som avses i artikel 23, till kompletterande utbildningsåtgärder som avser sådana produkter och till de därmed sammanhängande kostnader som avses i artikel 23.1 c.

Medlemsstaterna får finansiera sådant stöd genom en avgift som läggs på den berörda sektorn eller genom andra bidrag från den privata sektorn.”

3.

I artikel 225 ska följande led läggas till:

4.

Bilaga V ska ersättas med följande:

24.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/11

(1)

Det harmoniserade indexet för konsumentpriser (HIKP) är utformat för att mäta inflationen på ett harmoniserat sätt i alla medlemsstater. Kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) använder HIKP för sina bedömningar av prisstabiliteten i medlemsstaterna enligt artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(2)

Harmoniserade index används inom ramen för kommissionens förfarande vid makroekonomiska obalanser i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (3).

(3)

Prisstatistik av hög kvalitet och med hög jämförbarhet är av avgörande betydelse för dem som ansvarar för offentlig politik i unionen samt för forskare och för alla EU-medborgare.

(4)

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) använder HIKP som index för att mäta hur väl ECBS lyckats uppnå målet prisstabilitetsmålet enligt artikel 127.1 i EUF-fördraget, vilket är av särskild vikt för utformningen och genomförandet av unionens monetära politik enligt artikel 127.2 i EUF-fördraget. Enligt artiklarna 127.4 och 282.5 i EUF-fördraget ska ECB höras om varje förslag till unionsakt inom områdena för sina befogenheter.

(5)

Målet med denna förordning är att fastställa en gemensam ram för utveckling, framställning och spridning av harmoniserade index för konsumentpriser och av bostadsprisindexet på unionsnivå och nationell nivå. Detta utesluter dock inte möjligheten att i framtiden, om det behövs, utvidga tillämpningen av rambestämmelserna till nivån under den nationella.

(6)

Genom rådets förordning (EG) nr 2494/95 (4) infördes en gemensam ram för fastställandet av harmoniserade index för konsumentpriser. Den rättsliga ramen behöver anpassas efter gällande krav och den tekniska utvecklingen för att på så sätt ytterligare förbättra relevans och jämförbarhet hos harmoniserade index för konsumentpriser och bostadsprisindexet. På grundval av den nya ram som fastställs genom denna förordning bör arbetet med en uppsättning kompletterande indikatorer för prisutveckling påbörjas.

(7)

Denna förordning beaktar kommissionens agenda för bättre lagstiftning, särskilt kommissionens meddelande av den 8 oktober 2010 med titeln Smart lagstiftning i Europeiska unionen. På statistikområdet är en av kommissionens prioriteringar att förenkla och förbättra statistiklagstiftningen, såsom anges i kommissionens meddelande av den 10 augusti 2009 om produktionsmetoden för EU-statistik: en vision för det kommande årtiondet.

(8)

HIKP och det harmoniserade indexet för konsumentpriser vid konstanta skattesatser (konstantskatteindex, HIKP-KS) bör delas upp enligt kategorierna i den europeiska ändamålsklassificeringen av individuell konsumtion (Ecoicop). En sådan klassificering bör säkra att all europeisk statistik över privat konsumtion är enhetlig och jämförbar. Ecoicop bör också stämma överens med FN:s Coicop, som är den internationella standarden för ändamålsklassificering av individuell konsumtion, och bör därför anpassas efter ändringar i FN:s Coicop.

(9)

HIKP är baserat på observerade priser, vilka inkluderar produktskatter. Inflationen påverkas således av ändrade produktskattesatser. För analys av inflation och bedömning av konvergens i medlemsstaterna behöver uppgifter också samlas in om hur inflationen påverkas av skatteförändringar. Därför bör HIKP även beräknas på grundval av priser vid konstanta skattesatser.

(10)

Att fastställa prisindex för bostäder, och särskilt för ägarbebodda bostäder (nedan kallade egnahem), är ett avgörande steg mot att ytterligare förbättra HIKP:s relevans och jämförbarhet. Bostadsprisindexet är en nödvändig grund för att sammanställa egnahemsprisindexet. Bostadsprisindexet är dessutom en viktig indikator i sig. Kommissionen bör senast den 31 december 2018 utarbeta en rapport som behandlar huruvida det är lämpligt att integrera egnahemsprisindexet i HIKP. Beroende på rapportens resultat bör kommissionen, om så är lämpligt och inom en rimlig tidsfrist, lägga fram ett förslag om ändring av denna förordning vad gäller integration av egnahemsprisindexet i HIKP.

(11)

Tidig preliminär information om det månadsvisa HIKP i form av snabbskattningar är av avgörande betydelse för den monetära politiken inom euroområdet. Därför ska sådana snabbskattningar tillhandahållas av de medlemsstater som har euron som valuta.

(12)

HIKP är utformat för att mäta prisstabilitet. Det är inte avsett att vara ett levnadskostnadsindex. Utöver HIKP bör undersökningar runt ett harmoniserat levnadskostnadsindex påbörjas.

(13)

De harmoniserade indexens referensperiod bör uppdateras regelbundet. Det bör fastställas regler för gemensamma indexreferensperioder för de harmoniserade indexen och deras delindex som integreras vid olika tidpunkter i syfte att se till att de index som fås fram är jämförbara och relevanta.

(14)

För att stärka den gradvisa harmoniseringen av harmoniserade index för konsumentpriser och bostadsprisindexet bör det genomföras pilotstudier för att bedöma möjligheten att använda förbättrade basuppgifter eller tillämpa nya metoder. Kommissionen bör vidta nödvändiga åtgärder och ta fram rätt incitament, inbegripet finansiellt stöd, för att uppmuntra till sådana pilotstudier.

(15)

Kommissionen (Eurostat) bör kontrollera de källor och metoder som medlemsstaterna använder för att beräkna harmoniserade index och bör övervaka medlemsstaternas genomförande av den rättsliga ramen. Kommissionen (Eurostat) bör i detta syfte föra en regelbunden dialog med medlemsstaternas statistikmyndigheter.

(16)

Bakgrundsinformation är nödvändig för att bedöma huruvida de detaljerade harmoniserade index som medlemsstaterna tillhandahåller är tillräckligt jämförbara. Dessutom hjälper öppna metoder och rutiner för sammanställning i medlemsstaterna alla berörda att förstå de harmoniserade indexen och ytterligare förbättra kvaliteten på dem. En uppsättning regler för inrapportering av harmoniserade metadata bör därför fastställas.

(17)

För att säkerställa att de statistiska uppgifter som medlemsstaterna tillhandahåller håller hög kvalitet bör kommissionen använda sig av alla tillämpliga rättigheter och befogenheter som fastställs i artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 (5).

(18)

I syfte att säkerställa anpassning till ändringar i FN:s Coicop, ändra i förteckningen över punkter som regleras av genomförandeakter genom att lägga till punkter för att beakta teknisk utveckling av de statistiska metoderna på grundval av en utvärdering av pilotstudier samt ändra förteckningen över de delindex för Ecoicop som medlemsstater inte behöver framställa så att hasardspel inbegrips i HIKP och HIKP-KS, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(19)

För att de harmoniserade indexen ska vara helt jämförbara behövs enhetliga villkor för tillämpningen av Ecoicop för HIKP och HIKP-KS, för uppdelningen av den snabbskattning av HIKP som tillhandahålls av de medlemsstater som har euron som valuta, för uppdelningarna av egnahemsprisindexet och bostadsprisindexet, för kvaliteten på de harmoniserade indexens vikter, för förbättrade metoder som bygger på frivilliga pilotstudier, för den lämpliga metoden, för närmare bestämmelser om justering av de harmoniserade indexen, för standarder för utbyte av uppgifter och metadata, för revideringarna av harmoniserade index och delindex samt för tekniska kvalitetssäkringskrav när det gäller innehållet i årliga standardiserade kvalitetsrapporter, tidsfristen för att lämna in rapporterna till kommissionen (Eurostat) och kartläggningens struktur och tidsfristen för att lämna in kartläggningen till kommissionen (Eurostat). För att säkerställa sådana enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(20)

När kommissionen antar genomförandeåtgärder och delegerade akter i enlighet med denna förordning bör den när så är lämpligt ta hänsyn till kostnadseffektivitet och se till att åtgärderna och akterna inte innebär någon betydande extra börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.

(21)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa gemensamma statistiska standarder för de harmoniserade indexen för konsumentpriser och bostadsprisindexet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(22)

Mot bakgrund av artikel 7 i förordning (EG) nr 223/2009 har kommittén för det europeiska statistiksystemet ombetts att ge professionell vägledning.

(23)

Förordning (EG) nr 2494/95 bör därför upphöra att gälla.

a)

I samband med HIKP och HIKP-KS:

b)

I samband med egnahemsprisindexet:

c)

I samband med bostadsprisindexet:

—

för hushåll,

—

vid monetära transaktioner,

—

på medlemsstatens ekonomiska territorium,

—

för produkter som används för att direkt tillgodose individuella behov eller önskemål, enligt definitionen i punkt 3.101 i bilaga A till ENS 2010,

—

under en av eller båda de tidsperioder som jämförs.

a)

0,1 procentenheter för det totala HIKP, HIKP-KS, egnahemsprisindexet eller bostadsprisindexet,

b)

0,3, 0,4, 0,5 eller 0,6 procentenheter för någon huvudgrupp, grupp, undergrupp respektive femsiffrig nivå inom Ecoicop för HIKP eller HIKP-KS.

a)

mindre än eller lika med 0,1 procentenhet i genomsnitt under ett år i förhållande till det föregående året jämfört med ett index som sammanställts enligt den metod som föreskrivs i denna förordning, i fråga om HIKP och HIKP-KS,

b)

mindre än eller lika med en procentenhet i genomsnitt under ett år i förhållande till det föregående året jämfört med ett index som sammanställts enligt den metod som föreskrivs i denna förordning, i fråga om egnahemsprisindexet och bostadsprisindexet.

i)

urval och representativitet,

ii)

insamling och behandling av priser,

iii)

ersättningar och kvalitetsjusteringar,

iv)

sammanställning av index,

v)

revideringar,

vi)

specialindex,

vii)

behandling av produkter inom särskilda områden.

a)

när det gäller månadsindex, från och med indexet för januari det år som följer efter indexreferensperioden,

b)

när det gäller kvartalsindex, från och med indexet för det första kvartalet det år som följer efter indexreferensperioden.

a)

delindex av HIKP och HIKP-KS som representerar mindre än en tusendel av de totala utgifterna,

b)

delindex av egnahemsprisindexet och bostadsprisdelindexet som representerar mindre än en hundradel av de totala egnahemsägarbostadsutgifterna respektive de totala inköpen av bostäder.

a)

när det gäller indexen för februari–december, 15 kalenderdagar, respektive när det gäller januariindexen, 20 kalenderdagar efter utgången av den månad för vilken indexen är beräknade, och

b)

85 kalenderdagar efter utgången av det kvartal för vilket indexen är beräknade.

a)

den 13 februari varje år för månadsindexen,

b)

den 15 juni varje år för kvartalsindexen.

a)

årliga standardiserade kvalitetsrapporter som omfattar de kvalitetskriterier som anges i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009,

b)

årligen uppdaterade kartläggningar innehållande uppgifter om de uppgiftskällor, definitioner och metoder som använts,

c)

ytterligare information i samband med detta, på den detaljnivå som krävs för att bedöma överensstämmelsen med jämförbarhetskraven och de harmoniserade indexens kvalitet om kommissionen (Eurostat) så begär.

24.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/39

(1)

Rådets förordning (EG) nr 953/2003 (2) har ändrats väsentligt flera gånger (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

I många av de fattigaste utvecklingsländerna finns det ett akut behov av att få tillgång till basläkemedel för behandling av överförbara sjukdomar till överkomligt pris. Dessa länder är starkt beroende av import av läkemedel eftersom den lokala tillverkningen är mycket begränsad.

(3)

Prissegmentering mellan marknaderna i industriländerna och de fattigaste utvecklingsländerna är nödvändig för att de fattigaste utvecklingsländerna ska kunna förses med basläkemedel till kraftigt nedsatta priser. Därför får dessa kraftigt nedsatta priser inte uppfattas som referens för det pris som ska betalas på marknaden i industriländer.

(4)

I flertalet industriländer finns det lagstiftnings- och tillsynsinstrument för att under vissa omständigheter kunna förebygga import av läkemedel, men dessa instrument riskerar att bli otillräckliga då stora mängder kraftigt prisnedsatta läkemedel säljs till marknaderna i de fattigaste utvecklingsländerna och det ekonomiska intresset för handelsavledning till högprismarknaderna därför skulle kunna öka väsentligt.

(5)

Läkemedelstillverkare måste uppmuntras att göra läkemedel tillgängliga till kraftigt nedsatta priser i väsentligt ökade mängder genom att med hjälp av denna förordning se till att dessa produkter stannar kvar på marknaderna i de fattigaste utvecklingsländerna. Donationer av läkemedel och produkter som säljs genom kontrakt som tilldelats efter anbudsinfordran från nationella regeringar eller internationella upphandlingsorgan, eller i ett partnerskap som tillverkaren och regeringen i destinationslandet enats om, bör kunna omfattas av denna förordning på samma villkor, varvid man dock bör hålla i minnet att donationer inte bidrar till att på ett hållbart sätt förbättra tillgången till dessa produkter.

(6)

Det måste fastställas ett förfarande genom vilket de produkter, de länder och de sjukdomar som omfattas av förordningen kan identifieras.

(7)

Syftet med denna förordning är att förhindra att prisdifferentierade produkter importeras till unionen. Det föreskrivs undantag för vissa situationer, på strikt villkor att det säkerställs att de berörda produkternas slutdestination är något av de länder som förtecknas i bilaga II.

(8)

Tillverkare av prisdifferentierade produkter bör förändra de prisdifferentierade produkternas utseende så att de lättare kan identifieras.

(9)

Det är lämpligt att se över förteckningarna över de sjukdomar och destinationsländer som omfattas av denna förordning samt de formler som används för att identifiera prisdifferentierade produkter, mot bakgrund av bland annat de erfarenheter som vunnits genom tillämpning av förordningen.

(10)

När det gäller prisdifferentierade produkter för personligt bruk som medförs i resenärers bagage är bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 tillämpliga (4).

(11)

När prisdifferentierade produkter har beslagtagits enligt denna förordning bör den behöriga myndigheten, i enlighet med nationell lagstiftning och för att se till att de beslagtagna produkterna används på avsett sätt och att de länder som förtecknas i bilaga II fullt ut drar nytta av dem, kunna besluta att göra dem tillgängliga för humanitära ändamål i dessa länder. I avsaknad av ett sådant beslut bör de beslagtagna produkterna förstöras.

(12)

I syfte att lägga till produkter till den förteckning över produkter som omfattas av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att ändra bilagorna till denna förordning. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

a)

Kriterierna för fastställande av vad en prisdifferentierad produkt är.

b)

Villkoren för att tullmyndigheterna ska kunna vidta åtgärder.

c)

De åtgärder som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska vidta.

a)

Återexport till destinationslandet.

b)

Hänförande till transiterings- eller tullagerförfarande eller uppläggning i en frizon eller ett frilager för återexport till destinationslandet.

a)

högst den i bilaga III angivna viktade procentandelen av det genomsnittliga pris fritt fabrik som tas ut av en tillverkare på marknaderna inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för samma produkt vid tiden för ansökan, eller

b)

en tillverkares direkta produktionskostnader, med tillägg av den högsta procentandel som anges i bilaga III.

a)

Den prisdifferentierade produktens produktbeteckning och verksamma beståndsdelar samt tillräckliga uppgifter för att det ska kunna kontrolleras vilken sjukdom den förebygger, diagnosticerar eller behandlar.

b)

Det pris som erbjuds i enlighet med någon av de alternativa prisberäkningsmetoder som anges i artikel 3, tillräckligt detaljerat för att medge kontroll. I stället för att lämna sådana detaljerade uppgifter får sökanden lämna in ett intyg från en oberoende revisor om att priset har prövats och att det uppfyller något av kriterierna i bilaga III. Den oberoende revisorn ska utses genom överenskommelse mellan tillverkaren och kommissionen. De uppgifter tillverkaren lämnar revisorn ska omfattas av sekretess.

c)

Det destinationsland eller de destinationsländer till vilka sökanden avser att sälja den berörda produkten.

d)

Kodnumret på grundval av den kombinerade nomenklaturen enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (5) och vid behov kompletterad med undergrupper enligt Taric, så att de berörda varorna entydigt kan identifieras.

e)

Alla åtgärder som vidtagits av tillverkaren eller exportören för att göra den prisdifferentierade produkten lätt att skilja från identiska produkter som saluförs inom unionen.

24.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/53

(1)

Europol inrättades genom rådets beslut 2009/371/RIF (2) som en EU-enhet, finansierad genom Europeiska unionens allmänna budget för att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggande av och kamp mot organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Beslut 2009/371/RIF ersatte konventionen på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) (3).

(2)

Enligt artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska Europol regleras genom förordningar som ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Enligt samma artikel krävs även närmare bestämmelser för den kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utför under medverkan av de nationella parlamenten, med förbehåll för artikel 12 c i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 9 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget (nedan kallat protokoll nr 1) för att öka Europols demokratiska legitimitet och ansvarighet inför unionsmedborgarna. Beslut 2009/371/RIF bör därför ersättas med en förordning som bland annat innehåller bestämmelser om parlamentarisk kontroll.

(3)

I Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd  (4) efterlyses en utveckling av Europol till ”ett nav för informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, en tjänsteleverantör och en plattform för de brottsbekämpande myndigheterna”. Av en bedömning av Europols sätt att fungera framgår det att dess operativa effektivitet måste förbättras ytterligare för att det målet ska uppnås.

(4)

Storskaliga kriminella nätverk och terrornätverk utgör betydande hot mot såväl unionens inre säkerhet som medborgarnas säkerhet och försörjning. Tillgängliga hotbildsbedömningar visar att kriminella grupper ägnar sig åt allt fler typer av brottslighet och blir alltmer gränsöverskridande i sin verksamhet. Nationella brottsbekämpande myndigheter måste därför samarbeta närmare med sina motsvarigheter i andra medlemsstater. I detta sammanhang är det nödvändigt att rusta Europol för att kunna erbjuda medlemsstater bättre stöd inom brottsförebyggande verksamhet, analyser och utredningar på EU-nivå. Detta bekräftades också i utvärderingen av beslut 2009/371/RIF.

(5)

Denna förordning syftar till att ändra och utvidga bestämmelserna i beslut 2009/371/RIF och rådets beslut 2009/934/RIF (5), 2009/935/RIF (6), 2009/936/RIF (7) och 2009/968/RIF (8) om genomförande av beslut 2009/371/RIF. Eftersom de ändringar som ska göras är omfattande till sitt antal och sin art, bör de besluten av tydlighetsskäl ersättas i sin helhet i förhållande till de medlemsstater som är bundna av denna förordning. Europol såsom den inrättas enligt denna förordning bör ersätta Europol såsom det inrättades enligt beslut 2009/371/RIF, som följaktligen bör upphävas, och överta dess uppgifter.

(6)

Eftersom grova brott ofta överskrider inre gränser, bör Europol stödja och stärka medlemsstaternas insatser och deras samarbete vad gäller förebyggande av och kamp mot allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Då terrorism är ett av de största hoten mot säkerheten i unionen, bör Europol bistå medlemsstaterna med att bemöta gemensamma utmaningar i detta avseende. I egenskap av unionens brottsbekämpande byrå bör Europol också stödja och stärka åtgärder och samarbete för att bekämpa de former av brottslighet som påverkar unionens intressen. Bland de former av brottslighet som ingår i Europols behörighet kommer den organiserade brottsligheten även i fortsättningen att omfattas av Europols huvudmål eftersom den på grund av sin omfattning och betydelse och sina konsekvenser även kräver en gemensam strategi mellan medlemsstaterna. Europol bör också erbjuda stöd för förebyggande av, och kamp mot, relaterade brott som begås för att anskaffa medel till att utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet eller för att underlätta eller utföra sådana gärningar eller för att säkerställa att de som begår dem undgår lagföring och straff.

(7)

Europol bör tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att bistå rådet och kommissionen i fastställandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar för brottsbekämpning och i det operativa genomförandet av dessa prioriteringar. På begäran av kommissionen i enlighet med artikel 8 i rådets förordning (EU) nr 1053/2013 (9) bör Europol också utföra riskanalyser, bland annat avseende organiserad brottslighet, i den mån de berörda riskerna kan undergräva medlemsstaternas tillämpning av Schengenregelverket. I förekommande fall bör Europol dessutom på begäran av rådet eller kommissionen tillhandahålla strategiska analyser och hotbildsbedömningar för att bidra till utvärderingen av stater som är kandidater för anslutning till unionen.

(8)

Attacker mot informationssystem som påverkar unionsorgan eller två eller flera medlemsstater är ett växande hot i unionen, framför allt med tanke på deras hastighet och följder samt svårigheterna att identifiera deras källor. När medlemsstaterna behandlar framställningar från Europol om inledande av en utredning av en allvarlig attack av misstänkt brottsligt ursprung mot informationssystem som påverkar unionsorgan eller två eller flera medlemsstater bör de svara Europol utan dröjsmål med hänsyn till att en snabb reaktion är avgörande för att framgångsrikt bekämpa it-brottslighet.

(9)

Med tanke på betydelsen av samarbetet mellan byråerna, bör Europol och Eurojust se till att nödvändiga bestämmelser fastställs för att optimera deras operativa samarbete, med tillbörlig hänsyn till deras respektive uppdrag och mandat och medlemsstaternas intressen. Europol och Eurojust bör framför allt informera varandra om all verksamhet som rör finansieringen av gemensamma utredningsgrupper.

(10)

När en gemensam utredningsgrupp inrättas bör villkoren för Europolpersonalens deltagande i den fastställas i det tillämpliga avtalet. Europol bör dokumentera sitt deltagande i sådana gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som omfattas av Europols mål.

(11)

Europol bör kunna anmoda medlemsstaterna att inleda, genomföra eller samordna brottsutredningar i särskilda fall, där gränsöverskridande samarbete skulle tillföra ett mervärde. Europol bör informera Eurojust om sådana framställningar.

(12)

Europol bör vara ett nav för informationsutbyte inom unionen. Uppgifter som samlas in, lagras, behandlas, analyseras och utbyts av Europol omfattar kriminalunderrättelser, som rör uppgifter om brott eller brottslig verksamhet, som omfattas av Europols mål, och som inhämtats för att fastställa om konkreta brottsliga handlingar har begåtts eller kan komma att begås.

(13)

För att säkerställa Europols effektivitet som nav för informationsutbyte bör tydliga skyldigheter fastställas för medlemsstaterna att förse Europol med de uppgifter som krävs för att myndigheten ska kunna uppfylla sina mål. När de uppfyller dessa skyldigheter, bör medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på att tillhandahålla uppgifter som är relevanta i kampen mot brott som bedöms vara strategiska och operativa prioriteringar inom relevanta politiska instrument inrättade av unionen, särskilt de prioriteringar som fastställs av rådet inom ramen för EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet. Medlemsstaterna bör också sträva efter att förse Europol med en kopia av det bilaterala och multilaterala informationsutbytet med andra medlemsstater om brottslighet som omfattas av Europols mål. När medlemsstaterna förser Europol med de uppgifter som krävs bör de också ta med uppgifter om eventuella påstådda it-attacker som påverkar unionsorgan som är belägna inom deras territorium. Samtidigt bör Europol öka sitt stöd till medlemsstaterna och därigenom stärka det ömsesidiga samarbetet och informationsutbytet. Europol bör överlämna en årlig rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten om informationen från de enskilda medlemsstaterna.

(14)

För att säkerställa ett effektivt samarbete mellan Europol och medlemsstaterna bör en nationell enhet inrättas i varje medlemsstat (nedan kallad nationell enhet). Den nationella enheten bör vara förbindelselänken mellan de nationella behöriga myndigheterna och Europol och således ha en samordnande roll när det gäller medlemsstaternas samarbete med Europol samt därmed bidra till att säkerställa att varje medlemsstat svarar på Europols framställningar på ett enhetligt sätt. För att säkerställa ett kontinuerligt och effektivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna och underlätta deras samarbete, bör varje nationell enhet utse minst en sambandsman som placeras vid Europol.

(15)

Med hänsyn till den decentraliserade strukturen i vissa medlemsstater och behovet av att säkerställa ett snabbt utbyte av uppgifter bör Europol tillåtas att samarbeta direkt med medlemsstaternas behöriga myndigheter, om inte annat sägs i de av medlemsstaterna fastställda villkoren, samtidigt som de nationella enheterna på den senares begäran hålls informerade om detta.

(16)

Inrättandet av gemensamma utredningsgrupper bör främjas och Europolpersonal bör kunna delta i dessa. För att säkerställa att ett sådant deltagande är möjligt i samtliga medlemsstater fastställs i rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 (10) att Europolpersonal inte åtnjuter immunitet när de deltar i gemensamma utredningsgrupper.

(17)

Det är också nödvändigt att förbättra Europols styrelseformer genom att eftersträva effektivitetsvinster och rationalisera förfaranden.

(18)

Kommissionen och medlemsstaterna bör vara företrädda i Europols styrelse (nedan kallad styrelsen), så att de effektivt kan övervaka myndighetens arbete. De ordinarie ledamöterna och suppleanterna i styrelsen bör utses med beaktande av deras relevanta kompetens inom ledning, förvaltning och budget samt deras kunskaper om samarbete på brottsbekämpningsområdet. Suppleanterna bör fungera som ledamöter i dessas frånvaro.

(19)

För att säkerställa kontinuiteten i styrelsens arbete bör samtliga parter som är företrädda i styrelsen arbeta för att begränsa omsättningen av sina företrädare. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen.

(20)

Styrelsen bör ha möjlighet att bjuda in observatörer utan rösträtt vars åsikter kan vara av betydelse vid diskussionen, inbegripet en företrädare som utses av den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen.

(21)

Styrelsen bör ges nödvändiga befogenheter, i synnerhet för att fastställa budgeten, kontrollera budgetens genomförande och anta lämpliga finansiella bestämmelser och planeringsdokument och anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på sina ledamöter, utarbeta öppna förfaranden för de beslut som ska fattas av Europols verkställande direktör samt anta den årliga verksamhetsrapporten. Styrelsen bör utöva befogenheten som tillsättningsmyndighet gentemot Europols personal, inbegripet den verkställande direktören.

(22)

För att säkerställa att Europols löpande verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt, bör den verkställande direktören vara dess rättsliga företrädare och ledare för verksamheten och utföra sina uppgifter oberoende samt se till att Europol fullgör de uppgifter som föreskrivs i denna förordning. Den verkställande direktören bör särskilt ha ansvar för att utarbeta och planera de budget- och planeringsdokument som läggs fram för beslut i styrelsen och för att genomföra den fleråriga programplaneringen och de årliga arbetsprogrammen för Europol och övriga planeringsdokument.

(23)

I syfte att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål är det nödvändigt att Europol förfogar över så fullständiga och aktuella uppgifter som möjligt. Europol bör därför ha befogenhet att behandla uppgifter från medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeländer, internationella organisationer och, under de strikta villkor som föreskrivs i denna förordning, privata parter samt uppgifter från allmänt tillgängliga källor, för att på så sätt utveckla kännedom om kriminella företeelser och tendenser samt samla uppgifter om kriminella nätverk och upptäcka kopplingar mellan olika brott.

(24)

Europol bör använda ny teknik för uppgiftsbehandling för att på ett effektivare sätt kunna förse medlemsstaternas behöriga myndigheter med korrekta brottsanalyser. Europol bör snabbt kunna upptäcka kopplingar mellan utredningar och gemensamma metoder inom olika kriminella grupper, kunna samköra uppgifter och få en klar överblick över tendenser, samtidigt som ett starkt skydd av enskildas personuppgifter garanteras. Därför bör Europols databaser struktureras på ett sätt som gör det möjligt för Europol att använda den effektivaste it-strukturen. Europol bör även kunna fungera som tjänsteleverantör, särskilt genom att tillhandahålla ett säkert nät för uppgiftsutbyte, såsom nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena), i syfte att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, Europol, andra unionsorgan, tredjeland samt internationella organisationer. För att säkerställa ett starkt dataskydd, bör syftet med databehandlingen, åtkomsträtten och särskilda ytterligare skyddsåtgärder fastställas. Framför allt bör principen om nödvändighet och proportionalitetsprincipen följas vid behandling av personuppgifter.

(25)

Europol bör försäkra sig om att alla personuppgifter som behandlas för operativ analys tilldelas ett givet syfte. För att Europol ska kunna fullgöra sina uppgifter bör byrån dock tillåtas att behandla alla personuppgifter som den har erhållit för att upptäcka kopplingar mellan flera brottsområden och utredningar och bör inte begränsas till att upptäcka kopplingar endast inom ett enda brottsområde.

(26)

För att respektera äganderätten till och skyddet av personuppgifter, bör medlemsstater, unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer kunna besluta både i vilket eller vilka syften Europol får behandla de uppgifter som de tillhandahåller och begränsa åtkomsträtten. Begränsning av syftet är en grundläggande princip för behandling av personuppgifter; framför allt bidrar den till öppenhet, rättssäkerhet och förutsägbarhet och är särskilt viktig för samarbete inom brottsbekämpning, där registrerade oftast är omedvetna om att deras personuppgifter samlas in och behandlas och där användningen av personuppgifter kan få mycket stora konsekvenser för enskildas liv och friheter.

(27)

För att säkerställa att endast de som behöver uppgifterna för att kunna utföra sina arbetsuppgifter får åtkomst till dem, bör denna förordning innehålla närmare bestämmelser om olika grader av åtkomsträtt till uppgifter som behandlas av Europol. Dessa regler bör inte påverka begränsningar av åtkomsträtten som har införts av tillhandahållaren av uppgifterna, eftersom principen om äganderätten till uppgifter bör respekteras. För att effektivisera förebyggande och kamp mot brottslighet som omfattas av Europols mål, bör Europol underrätta medlemsstaterna om uppgifter som berör dem.

(28)

För att stärka det operativa samarbetet mellan byråerna, särskilt för att upprätta kopplingar mellan de uppgifter som de olika byråerna redan har tillgång till, bör Europol göra det möjligt för Eurojust och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att på grundval av ett system med träff/icke träff få åtkomst till uppgifter som Europol förfogar över. Europol och Eurojust bör kunna ingå ett samarbetsavtal som på ömsesidig grund, inom sina respektive uppdrag, säkerställer åtkomst till och möjlighet att göra sökningar bland samtliga uppgifter som inlämnats för samkörning i enlighet med särskilda skyddsåtgärder och garantier för dataskydd som föreskrivs i denna förordning. Varje åtkomst till uppgifter som Europol förfogar över bör genom tekniska medel begränsas till information som faller inom respektive unionsorgans mandat.

(29)

Europol bör upprätthålla samarbetsförbindelser med andra unionsorgan, myndigheter i tredjeland, internationella organisationer och privata parter i den mån dess arbetsuppgifter kräver.

(30)

För att säkerställa en effektiv operativ verksamhet, bör Europol kunna utbyta alla relevanta uppgifter, med undantag av personuppgifter, med andra unionsorgan, myndigheter i tredjeland och internationella organisationer i den mån dess arbetsuppgifter kräver det. Eftersom bolag, företag, branschorganisationer, icke-statliga organisationer och andra privata parter besitter sakkunskap och uppgifter som direkt kan användas för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism, bör Europol också kunna utväxla sådana uppgifter med privata parter. För att förebygga och bekämpa it-brottslighet med anknytning till nätverks- och it-säkerhetsincidenter, bör Europol, i enlighet med den tillämpliga unionslagstiftningsakt som fastställer åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen, samarbeta och utbyta uppgifter, med undantag av personuppgifter, med de nationella myndigheter som ansvarar för säkerheten inom nätverk och informationssystem.

(31)

Europol bör ha rätt att utbyta relevanta personuppgifter med andra unionsorgan i den mån dess eller deras arbetsuppgifter kräver det.

(32)

Allvarlig brottslighet och terrorism har ofta kopplingar utanför unionens territorium. Europol bör därför kunna utbyta personuppgifter med myndigheter i tredjeland och sådana internationella organisationer som Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol) i den utsträckning det är nödvändigt för att utföra dess uppgifter.

(33)

Samtliga medlemsstater är anslutna till Interpol. För att kunna fullgöra sitt uppdrag mottar, lagrar och sprider Interpol uppgifter för att hjälpa de behöriga brottsbekämpande myndigheterna att förebygga och bekämpa internationell brottslighet. Det är därför lämpligt att stärka samarbetet mellan Europol och Interpol genom att främja ett effektivt utbyte av personuppgifter med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna vid automatisk behandling av personuppgifter. När personuppgifter överförs från Europol till Interpol bör denna förordning tillämpas, särskilt bestämmelserna om internationella överföringar.

(34)

För att garantera begränsning av syftet är det viktigt att säkerställa att personuppgifter endast kan överföras av Europol till unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer om det är nödvändigt för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål. Därför är det, vid överföring av personuppgifter, nödvändigt att säkerställa att mottagaren lämnar en försäkran om att uppgifterna enbart kommer att användas av mottagaren, eller överföras vidare till en behörig myndighet i ett tredjeland, för det syfte för vilket de ursprungligen överfördes. Ytterligare vidareöverföring av uppgifterna bör ske i enlighet med denna förordning.

(35)

Europol bör kunna överföra personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation på grundval av ett kommissionsbeslut om att landet eller den internationella organisationen i fråga kan garantera en adekvat skyddsnivå (nedan kallat beslut om adekvat skyddsnivå) eller, om något sådant beslut inte föreligger, på grundval av ett internationellt avtal som unionen har ingått i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter, vilket har ingåtts mellan Europol och detta tredjeland före ikraftträdandet av denna förordning. Mot bakgrund av artikel 9 i det till EU- och EUF-fördragen fogade protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser ska rättsverkan för sådana avtal bestå så länge dessa akter inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras med tillämpning av fördragen. När så är lämpligt och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (11) bör kommissionen kunna höra Europeiska datatillsynsmannen före och under förhandlingarna om en internationell överenskommelse. Om styrelsen upptäcker ett operativt behov av samordning med ett tredjeland eller en internationell organisation bör den kunna föreslå rådet att den senare uppmärksammar kommissionen på behovet av ett beslut om adekvat skyddsnivå eller en rekommendation om att inleda förhandlingar inför en internationell överenskommelse enligt ovan.

(36)

Om en överföring av personuppgifter inte kan grundas på ett beslut om en adekvat skyddsnivå, ett internationellt avtal som har ingåtts av unionen eller ett gällande samarbetsavtal, bör styrelsen i samförstånd med Europeiska datatillsynsmannen ha möjlighet att tillåta en serie överföringar om detta krävs på grund av särskilda omständigheter och förutsatt att tillräckliga skyddsåtgärder säkerställs. Den verkställande direktören bör i undantagsfall ha möjlighet att tillåta överföring av uppgifter från fall till fall, när en sådan överföring är nödvändig, i enlighet med särskilda strikta villkor.

(37)

Europol bör endast kunna behandla personuppgifter från privata parter och privatpersoner, om dessa uppgifter har överförts till Europol av en av följande: en nationell enhet i enlighet med dess nationella rätt; en kontaktpunkt i ett tredjeland eller en internationell organisation med vilken det har upprättats samarbete genom ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter, vilket har ingåtts i enlighet med artikel 23 i beslut 2009/371/RIF före ikraftträdandet av denna förordning, en myndighet i ett tredjeland; eller en internationell organisation vilken är föremål för ett beslut om adekvat skyddsnivå eller med vilken unionen har ingått ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget. I fall där Europol mottar personuppgifter direkt från privata parter och den berörda nationella enheten, kontaktpunkten eller myndigheten inte kan identifieras, bör dock Europol enbart kunna behandla dessa personuppgifter för att identifiera dessa enheter, och sådana uppgifter bör utplånas om inte dessa enheter återigen överlämnar personuppgifterna inom fyra månader efter det att överföringen äger rum. Europol bör genom tekniska medel garantera att sådana uppgifter inte är tillgängliga för behandling för något annat syfte under den perioden.

(38)

Med tanke på det exceptionella och särskilda hot mot unionens inre säkerhet som terrorism och andra former av allvarlig brottslighet utgör, särskilt när dessa underlättas, främjas eller begås med hjälp av internet, bör den verksamhet som Europol bör bedriva på grundval av denna förordning och som följer av Europols genomförande av rådets slutsatser av den 12 mars 2015 och uppmaningen från mötet i Europeiska rådet av den 23 april 2015 i synnerhet i samband med dessa prioriterade områden, särskilt den motsvarande praxisen med direkt utbyte av personuppgifter med privata parter, utvärderas av kommissionen senast den 1 maj 2019.

(39)

Uppgifter som uppenbart har erhållits i tydlig strid med de mänskliga rättigheterna bör inte behandlas.

(40)

För att säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter bör bestämmelserna om dataskydd vid Europol skärpas och bygga på de principer som ligger till grund för förordning (EG) nr 45/2001. I den till EU- och EUF-fördragen fogade förklaring nr 21 om skydd av personuppgifter på området för straffrättsligt samarbete och polissamarbete erkänns de särskilda förhållanden som gäller för behandling av personuppgifter inom brottsbekämpning, och därför bör Europols regler om dataskydd vara oberoende och samtidigt överensstämma med andra relevanta instrument för skydd av uppgifter på området polissamarbete inom EU. Dessa instrument inkluderar i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (12) samt Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och dess rekommendation R(87) 15 (13).

(41)

Varje behandling av personuppgifter av Europol bör vara lagenlig och rättvis i förhållande till berörda registrerade. Principen om rättvis behandling kräver öppenhet i behandlingen så att berörda registrerade kan utöva sina rättigheter i enlighet med denna förordning. Det bör dock vara möjligt att vägra eller begränsa åtkomsten till deras personuppgifter om en sådan vägran eller begränsning, med vederbörlig hänsyn till de berörda registrerades intressen, är nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt, skydda säkerhet och allmän ordning eller förhindra brott, garantera att nationella utredningar inte äventyras eller skydda tredje mans fri- och rättigheter. För att förbättra öppenheten bör Europol offentliggöra ett dokument som på ett begripligt sätt anger de tillämpliga bestämmelserna för behandling av personuppgifter och de medel som står till de registrerades förfogande för att de ska kunna utöva sina rättigheter. Europol bör också på sin webbplats offentliggöra en förteckning över beslut om adekvat skyddsnivå, överenskommelser och avtal och administrativa överenskommelser som rör överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer. För att öka Europols öppenhet gentemot medborgarna och dess ansvarsskyldighet bör Europol dessutom på sin webbplats offentliggöra en förteckning över sina styrelseledamöter och, i förekommande fall, sammandrag av resultatet av styrelsens möten, med respekt för kraven på skydd av personuppgifter.

(42)

Personuppgifter bör i möjligaste mån delas in efter deras grad av korrekthet och tillförlitlighet. Sakförhållanden bör särskiljas från personliga bedömningar, för att möjliggöra såväl skydd för enskilda som kvaliteten och tillförlitligheten hos de uppgifter som behandlas av Europol. När det gäller uppgifter som erhållits från allmänt tillgängliga källor, framför allt källor på internet, bör Europol i möjligaste mån synnerligen omsorgsfullt bedöma korrektheten hos dessa uppgifter och källans tillförlitlighet för att beakta de risker som är förknippade med internet vad gäller skyddet av personuppgifter och privatlivet.

(43)

Personuppgifter rörande olika kategorier av registrerade behandlas inom ramen för samarbete i brottsbekämpningssyfte. Europol bör göra distinktioner mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade så tydliga som möjligt. Personuppgifter rörande personer såsom brottsoffer, vittnen och personer som besitter relevanta uppgifter och personuppgifter rörande minderåriga bör omfattas av särskilt skydd. Europol bör endast behandla känsliga uppgifter, om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som redan behandlas av Europol.

(44)

Mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna till skydd av personuppgifter bör Europol inte lagra personuppgifter längre än vad som är nödvändigt för att fullgöra sina arbetsuppgifter. Behovet av fortsatt lagring av sådana uppgifter bör ses över senast tre år efter det att de först började behandlas.

(45)

För att garantera skyddet av personuppgifter bör Europol och medlemsstaterna genomföra nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder.

(46)

Alla registrerade bör ha åtkomsträtt till personuppgifter som rör dem, att få felaktiga uppgifter som rör dem korrigerade och att utplåna eller begränsa uppgifter som rör dem, om dessa uppgifter inte längre behövs. Kostnaderna i samband med utövandet av åtkomsträtten till personuppgifter bör inte utgöra ett hinder för ett effektivt utövande av den rätten. Den registrerades rättigheter och utövandet av dessa bör inte påverka Europols skyldigheter och bör omfattas av de begränsningar som fastställs i denna förordning.

(47)

Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter kräver en tydlig ansvarsfördelning inom ramen för denna förordning. Medlemsstaterna bör särskilt ansvara för att de uppgifter som de har överfört till Europol är korrekta, hålls uppdaterade och för att sådana överföringar av uppgifter är lagenliga. Europol bör ansvara för att uppgifter från andra uppgiftslämnare eller från Europols egna analyser är korrekta och hålls uppdaterade. Europol bör säkerställa att uppgifterna behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt, och att de samlas in och behandlas för ett givet syfte. Europol bör även säkerställa att uppgifterna är korrekta, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de behandlas, att de inte lagras längre än syftet kräver och att de behandlas på ett sätt som garanterar adekvat säkerhet för personuppgifterna och konfidentialitet vid uppgiftsbehandlingen.

(48)

Europol bör föra register över insamling, ändring, åtkomst, utlämning, samkörning och utplåning av personuppgifter, så att det är möjligt att kontrollera lagenligheten i behandlingen av uppgifterna, genomföra egenkontroll samt säkerställa dataintegritet och datasäkerhet. Det bör åligga Europol att samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen och att på begäran göra loggar eller dokumentation tillgängliga, så att de kan användas för övervakning av behandlingen.

(49)

Europol bör utnämna ett dataskyddsombud för hjälp med övervakningen av hur bestämmelserna i denna förordning efterlevs. Dataskyddsombudet bör kunna utföra sitt uppdrag och sina uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt och bör förses med nödvändiga resurser.

(50)

Oberoende, öppna, ansvariga och effektiva strukturer för tillsyn är grundläggande för skyddet av enskilda med avseende på behandling av personuppgifter i enlighet med kraven i artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Nationella myndigheter med behörighet avseende tillsynen av behandlingen av personuppgifter bör övervaka lagenligheten i personuppgifter som medlemsstaterna lämnar till Europol. Europeiska datatillsynsmannen bör övervaka lagenligheten i den databehandling som utförs av Europol, och utöva sina funktioner på ett fullständigt oberoende sätt. I detta avseende utgör mekanismen för föregående samråd en viktig skyddsåtgärd för nya typer av behandling. Detta bör inte gälla operativ verksamhet i specifika enskilda fall som projekt för operativa analyser, utan användning av nya it-system för behandling av personuppgifter och varje betydande ändring av dessa.

(51)

Det är viktigt att säkerställa en skärpt och effektiv tillsyn av Europol och garantera att Europeiska datatillsynsmannen kan använda sig av lämplig sakkunskap om dataskydd på brottsbekämpningsområdet när denne tar på sig ansvaret för tillsynen av dataskyddet vid Europol. Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna bör samarbeta nära med varandra om specifika frågor som kräver nationellt deltagande och bör säkerställa enhetlig tillämpning av denna förordning inom hela unionen.

(52)

För att underlätta samarbetet mellan Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna, men utan att det påverkar Europeiska datatillsynsmannens oberoende och dennes ansvar för tillsynen av dataskyddet vid Europol, bör de träffas regelbundet i samarbetsnämnden, som, i egenskap av rådgivande organ, bör utarbeta yttranden, riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis om olika frågor som kräver nationellt deltagande.

(53)

Eftersom Europol också behandlar personuppgifter som inte används i det operativa arbetet och som alltså inte är förknippade med brottsutredningar, till exempel personuppgifter om Europols personal, tjänsteleverantörer eller besökare, bör behandlingen av sådana uppgifter omfattas av förordning (EG) nr 45/2001.

(54)

Europeiska datatillsynsmannen bör pröva och utreda klagomål som lämnas in av registrerade. Utredningen av ett klagomål bör, med förbehåll för eventuell domstolsprövning, ske i den utsträckning som är lämplig i det enskilda fallet. Den nationella tillsynsmyndigheten bör i rimlig tid informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir.

(55)

Varje enskild person bör ha rätt till rättsmedel mot beslut av Europeiska datatillsynsmannen som rör denne.

(56)

Europol bör omfattas av allmänna bestämmelser om inom- och utomobligatoriskt ansvar som är tillämpliga på unionens institutioner, byråer och organ, med undantag för bestämmelser om ansvar för olaga databehandling.

(57)

Det kan för den berörda personen vara oklart om skada till följd av olaga databehandling är en konsekvens av åtgärder som vidtagits av Europol eller av en medlemsstat. Europol och den medlemsstat där skadan uppkom bör därför vara solidariskt ansvariga.

(58)

Samtidigt som man respekterar Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll beträffande kontrollen av Europols verksamhet, är det nödvändigt att Europol är en fullt ansvarig och öppen inre organisation. I detta syfte bör, mot bakgrund av artikel 88 i EUF-fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, förfaranden fastställas för Europaparlamentets och de nationella parlamentens kontroll av Europols verksamhet. Sådana förfaranden bör omfattas av artikel 12 c i EU-fördraget och artikel 9 i protokoll nr 1, vari det fastställs att Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillsammans ska bestämma hur ett effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete ska organiseras och främjas inom unionen. De förfaranden som ska fastställas för kontroll av Europols verksamhet bör fastställas med vederbörlig hänsyn till behovet av att se till att Europaparlamentet och de nationella parlamenten kan delta på lika villkor samt behovet av konfidentialitet för operativa uppgifter. Det sätt på vilket de nationella parlamenten granskar sina regeringar i fråga om unionens verksamhet är dock en angelägenhet för varje medlemsstats särskilda konstitutionella organisation och praxis.

(59)

Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda) som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (14) bör gälla för Europols personal. Europol bör ha rätt att anställa personal från medlemsstaternas behöriga myndigheter som tillfälligt anställda med begränsad anställningstid i syfte att bibehålla rotationsprincipen, eftersom sådan personals därpå följande återintegrering i de behöriga myndigheternas tjänst underlättar ett nära samarbete mellan Europol och medlemsstaternas behöriga myndigheter. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillfälligt anställd personal vid Europol efter sin tjänstgöring där kan återvända till de nationella offentliga förvaltningar som de tillhör.

(60)

Med tanke på den karaktär Europols uppdrag har och den verkställande direktörens roll, bör det berörda utskottet i Europaparlamentet ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att inställa sig inför det före dennes utnämning, liksom inför varje förlängning av dennes förordnande. Den verkställande direktören bör även lägga fram årsrapporten för Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet bör dessutom ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att rapportera om hur dennes uppgifter har utförts.

(61)

För att garantera Europols fullständiga oberoende och självständighet, bör det ha en egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens allmänna budget. Unionens budgetförfarande bör gälla för unionens bidrag och för alla andra anslag från Europeiska unionens allmänna budget. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten.

(62)

Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (15) bör tillämpas på Europol.

(63)

Med tanke på deras särskilda rättsliga och administrativa befogenheter samt deras tekniska kompetens vid utförandet av gränsöverskridande informationsutbyte, verksamhet och utredningar, inbegripet i gemensamma utredningsgrupper, och vid tillhandahållandet av faciliteter för utbildning, bör medlemsstaternas behöriga myndigheter kunna få bidrag från Europol utan en ansökningsomgång i enlighet med artikel 190.1 d i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (16).

(64)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (17) bör tillämpas på Europol.

(65)

Europol behandlar uppgifter som behöver särskilt skydd, eftersom de inbegriper känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade och säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter. Europol bör därför utarbeta regler om konfidentialitet och behandling av sådana uppgifter. Reglerna för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter bör överensstämma med rådets beslut 2013/488/EU (18).

(66)

Tillämpningen av denna förordning bör regelbundet utvärderas.

(67)

De nödvändiga bestämmelserna om lokaler för Europol i Haag, där det har sitt huvudkontor, och de särskilda regler som gäller hela Europols personal och deras familjemedlemmar bör fastställas i ett särskilt avtal om huvudkontor. Värdmedlemsstaten bör dessutom tillhandahålla de nödvändiga villkoren för en smidig drift av Europol, inklusive flerspråkig skolundervisning med europeisk inriktning samt lämpliga transportförbindelser, för att därigenom locka till sig personal av hög kvalitet från största möjliga geografiska område.

(68)

Europol såsom den inrättas genom denna förordning ersätter och efterträder Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF. Det bör därför vara den rättsliga efterträdaren till alla dess avtal, inbegripet anställningsavtal, skulder och förvärvad egendom. De internationella avtal som har ingåtts av Europol såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF och de avtal som ingåtts av Europol såsom den inrättades genom Europolkonventionen före den 1 januari 2010 bör fortsätta att gälla.

(69)

För att Europol på bästa sätt ska kunna fortsätta att utföra de uppgifter som utfördes av Europol såsom det inrättades genom beslut 2009/371/RIF bör övergångsåtgärder fastställas, särskilt med avseende på styrelsen, den verkställande direktören och personal anställd som lokalt anställda enligt ett avtal som ska gälla tills vidare ingått av Europol såsom det inrättades genom Europolkonventionen, vilken bör ges möjlighet till anställning som tillfälligt anställd eller kontraktsanställd personal i enlighet med anställningsvillkoren för övriga anställda.

(70)

Rådets akt av den 3 december 1998 om Europols tjänsteföreskrifter (19) har upphävts genom artikel 63 i beslut 2009/371/RIF. Den bör dock fortfarande vara tillämplig på personal som anställts av Europol före ikraftträdandet av beslut 2009/371/RIF. Därför bör det i övergångsbestämmelser föreskrivas att avtal som har ingåtts i enlighet med dessa tjänsteföreskrifter ska fortsätta att regleras av dem.

(71)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en enhet med ansvar för brottsbekämpande samarbete på unionsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(72)

I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(73)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 och artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Förenade kungariket inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Förenade kungariket.

(74)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(75)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts och avgav ett yttrande den 31 maj 2013.

(76)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som särskilt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter och rätten till privatliv, vilka skyddas genom artiklarna 8 och 7 i stadgan och artikel 16 i EUF-fördraget.

a)

Brott som begås för att anskaffa medel till att utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

b)

Brott som begås för att underlätta eller utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

c)

Brott som begås för att personer som begår gärningar som omfattas av Europols behörighet ska undgå lagföring och straff.

a)

Samla in, lagra, behandla, analysera och utbyta information, inbegripet kriminalunderrättelser.

b)

Utan dröjsmål, via de nationella enheter som har inrättats eller utsetts enligt artikel 7.2, underrätta medlemsstaterna om eventuella uppgifter om och samband mellan brott som berör dem.

c)

Samordna, organisera och genomföra utredningar och operativa insatser för att stödja och stärka insatser från medlemsstaternas behöriga myndigheter, som utförs

d)

Delta i gemensamma utredningsgrupper samt föreslå att de inrättas i enlighet med artikel 5.

e)

Förse medlemsstaterna med information och analytiskt stöd i samband med större internationella händelser.

f)

Utarbeta hotbildsbedömningar, strategiska och operativa analyser samt allmänna lägesrapporter.

g)

Utveckla, sprida och främja specialkunskaper om brottsförebyggande metoder, undersökningsförfaranden, tekniska och forensiska metoder samt ge råd till medlemsstaterna.

h)

Stödja medlemsstaternas gränsöverskridande informationsutbyte, verksamhet och utredningar samt gemensamma utredningsgrupper, inbegripet genom att tillhandahålla operativt, tekniskt och ekonomiskt stöd.

i)

Tillhandahålla specialiserad utbildning och bistå medlemsstaterna med att anordna utbildning, inbegripet tillhandahållande av ekonomiskt stöd, inom ramen för sina mål och i överensstämmelse med sina personal- och budgetresurser i samordning med Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol).

j)

Samarbeta med de unionsorgan som har inrättats i enlighet med avdelning V i EUF-fördraget och med Olaf, i synnerhet genom informationsutbyte och genom att förse dem med analytiskt stöd på områden som omfattas av deras behörighet.

k)

Förse EU:s krishanteringsstrukturer och krishanteringsuppdrag enligt EU-fördraget med information och stöd inom ramen för Europols mål enligt artikel 3.

l)

Utveckla unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa vissa typer av brott som omfattas av Europols mål, särskilt det europeiska it-brottscentrumet.

m)

Stödja medlemsstaternas insatser för att förebygga och bekämpa de former av brottslighet som anges i bilaga I, vilka underlättas, främjas eller begås med hjälp av internet, inbegripet att i samarbete med medlemsstaterna anmäla internetinnehåll genom vilket sådana former av brottslighet underlättas, främjas eller begås till de berörda internettjänsteleverantörerna för att dessa frivilligt ska överväga om det anmälda internetinnehåll är förenligt med deras egna villkor.

a)

strida mot medlemsstatens grundläggande säkerhetsintressen, eller

b)

äventyra en positiv utgång av en pågående utredning eller en enskild persons säkerhet.

a)

tillhandahålla Europol den information som är nödvändig för att den ska kunna uppfylla sina mål, inbegripet uppgifter om de former av brottslighet vars förebyggande eller bekämpande prioriteras av unionen,

b)

säkerställa effektiv kommunikation och effektivt samarbete mellan alla berörda behöriga myndigheter och Europol,

c)

öka medvetenheten om Europols verksamhet,

d)

i enlighet med artikel 38.5 a säkerställa att nationell rätt efterlevs vid tillhandahållande av information till Europol.

a)

strida mot den berörda medlemsstatens grundläggande säkerhetsintressen,

b)

äventyra en positiv utgång av en pågående utredning eller en enskild persons säkerhet, eller

c)

medföra att uppgifter som sätts i samband med organisationer eller särskild underrättelseverksamhet inom området för nationell säkerhet lämnas ut.

a)

En styrelse.

b)

En verkställande direktör.

c)

Vid behov andra rådgivande organ som inrättas av styrelsen i enlighet med artikel 11.1 s.

a)

varje år, med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter och i enlighet med artikel 12, anta ett dokument som innehåller Europols fleråriga programplanering och dess årliga arbetsprogram för följande år,

b)

med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter anta Europols årliga budget och fullgöra andra uppgifter som avser Europols budget i enlighet med kapitel X,

c)

anta en konsoliderad årlig verksamhetsrapport om Europols verksamhet och senast den 1 juli följande år sända den till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och de nationella parlamenten; den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten ska offentliggöras,

d)

anta de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol i enlighet med artikel 61,

e)

anta en intern strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, och tar hänsyn till kostnaderna för och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras,

f)

anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på ledamöterna, inbegripet med avseende på deras intresseförklaringar,

g)

i enlighet med punkt 2, med avseende på Europols personal, utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för övriga anställda (nedan kallade tillsättningsbefogenheter),

h)

anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna,

i)

anta interna regler för förfarandet för att utse den verkställande direktören, inklusive regler för urvalskommitténs sammansättning som säkerställer dess oberoende och opartiskhet,

j)

för rådet lägga fram en slutlista över kandidater till posterna som verkställande direktör och vice verkställande direktörer samt, vid behov, föreslå rådet att deras mandatperiod förlängs eller att de avsätts från posten i enlighet med artiklarna 54 och 55,

k)

fastställa resultatindikatorer och övervaka den verkställande direktörens arbete, inklusive genomförandet av styrelsebeslut,

l)

utse ett dataskyddsombud som ska vara funktionellt oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter,

m)

utse en räkenskapsförare, som ska omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda och vara funktionellt oberoende vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter,

n)

vid behov inrätta en internrevisionsinstans,

o)

säkerställa lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna samt från utredningar som utförs av Olaf och Europeiska datatillsynsmannen,

p)

fastställa utvärderingskriterierna för årsrapporten i enlighet med artikel 7.11,

q)

efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen anta riktlinjer som närmare anger förfarandena för Europols behandling av information enligt artikel 18,

r)

besluta om ingåendet av arbets- och administrativa arrangemang i enlighet med artiklarna 23.4 respektive 25.1,

s)

med beaktande av både verksamhetsrelaterade och finansiella krav, på förslag av den verkställande direktören, besluta om inrättande av Europols interna strukturer, inbegripet de unionscentrum med specialkunskap som avses i artikel 4.1 l,

t)

anta sin arbetsordning, inbegripet bestämmelser om sekretariatets uppgifter och funktion,

u)

vid behov, anta övriga interna regler.

a)

Den löpande administrationen av Europol.

b)

Lägga fram förslag för styrelsen om Europols interna strukturer.

c)

Verkställa de beslut som antas av styrelsen.

d)

Utarbeta förslag till den fleråriga programplaneringen och de årliga arbetsprogrammen och översända dem till styrelsen, efter att ha hört kommissionen.

e)

Genomföra den fleråriga programplaneringen och de årliga arbetsprogrammen samt rapportera till styrelsen om hur de genomförts.

f)

Utarbeta lämpliga förslag till genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

g)

Utarbeta utkast till den konsoliderade årliga rapporten om Europols verksamhet samt lägga fram den för styrelsen för antagande.

h)

Utarbeta en handlingsplan på grundval av slutsatserna i interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt utredningsrapporter och rekommendationer från utredningar utförda av Olaf och Europeiska datatillsynsmannen samt rapportera till kommissionen två gånger om året och till styrelsen med regelbundna mellanrum.

i)

Skydda unionens ekonomiska intressen genom åtgärder för att förebygga bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, utan att detta påverkar Olafs behörighet att inleda undersökningar, genom effektiva kontroller och om oriktigheter upptäcks genom att återkräva felaktigt utbetalda belopp och, vid behov, genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

j)

Utarbeta ett utkast till en intern bedrägeribekämpningsstrategi för Europol och lägga fram den för styrelsen för antagande.

k)

Utarbeta utkast till interna regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på ledamöterna i styrelsen och lägga fram dessa utkast för styrelsen för antagande.

l)

Utarbeta ett utkast till de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol.

m)

Utarbeta Europols förslag till yttrande om förväntade inkomster och utgifter och genomförande av dess budget.

n)

Bistå styrelsens ordförande vid förberedelserna av styrelsemöten.

o)

Regelbundet underrätta styrelsen om genomförandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar i kampen mot brottslighet.

p)

Fullgöra andra uppgifter enligt denna förordning.

a)

medlemsstaterna i enlighet med deras nationella rätt och artikel 7,

b)

unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer i enlighet med kapitel V,

c)

privata parter och privatpersoner i enlighet med kapitel V.

a)

Samkörning som syftar till att kartlägga kopplingar eller andra relevanta samband mellan uppgifter som rör

b)

Analyser av strategisk eller tematisk karaktär.

c)

Operativa analyser.

d)

Underlättande av informationsutbyte mellan medlemsstater, Europol, andra unionsorgan, tredjeländer och internationella organisationer.

a)

För varje projekt för operativa analyser ska den verkställande direktören fastställa det särskilda syftet, kategorier av personuppgifter och av registrerade, deltagare, hur länge uppgifterna får lagras och villkoren för åtkomst, överföring och användning av de berörda uppgifterna, och ska informera styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen.

b)

Personuppgifter får endast samlas in och behandlas för det angivna projektet för operativa analyser. Om det framkommer att personuppgifter kan vara relevanta för ett annat projekt för operativa analyser, ska fortsatt behandling av dessa personuppgifter vara tillåten endast i den mån den fortsatta behandlingen är nödvändig och proportionell och personuppgifterna är förenliga med de bestämmelser i led a som är tillämpliga på det andra analysprojektet.

c)

Endast bemyndigad personal kan få tillgång till och behandla uppgifter avseende det berörda projektet.

a)

sådana former av brottslighet som omfattas av Europols behörighet, och

b)

andra former av grov brottslighet, som anges i rådets rambeslut 2002/584/RIF (22).

a)

Ett kommissionsbeslut som har antagits enligt med artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680, den tillämpliga unionslagstiftningsakten om skydd för enskilda personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter i vilket det konstateras att tredjelandet eller ett territorium eller en behandlande enhet i det tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga kan garantera en adekvat skyddsnivå (beslut om adekvat skyddsnivå).

b)

En internationell överenskommelse som har ingåtts mellan unionen och tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga enligt artikel 218 i EUF-fördraget, som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för skyddet av den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

c)

Ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter vilket ingicks före den 1 maj 2017 mellan Europol och tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga i enlighet med artikel 23 i beslut 2009/371/RIF.

a)

nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan person,

b)

nödvändig för att skydda den registrerades berättigade intressen, om rätten i den medlemsstat som överför personuppgifterna föreskriver detta,

c)

avgörande för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland,

d)

nödvändig, i ett enskilt fall, för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, eller

e)

nödvändig, i ett enskilt fall, för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk som hänför sig till förebyggande, utredning, avslöjande eller lagföring av brott eller verkställandet av en specifik straffrättslig påföljd.

a)

en nationell enhet i enlighet med nationell rätt,

b)

en kontaktpunkt i ett tredjeland eller en internationell organisation, med vilken Europol har slutit ett samarbetsavtal före den 1 maj 2017, som medger utbyte av personuppgifter enligt artikel 23 i beslut 2009/371/RIF, eller

c)

en myndighet i tredjeland eller en internationell organisation som är föremål för ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a i denna förordning eller med vilken unionen har ingått en internationell överenskommelse i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

a)

överföringen är utan tvekan i den registrerades intresse och den registrerade har gett sitt samtycke eller omständigheterna talar klart för att det finns ett sådant samtycke från den registrerades sida,

b)

överföringen är absolut nödvändig för att förhindra en överhängande fara för brottslighet, inbegripet terrorism, som omfattas av Europols behörighet, eller

c)

överföringen av personuppgifter, som är allmänt tillgängliga, är strikt nödvändig för att utföra uppgiften i artikel 4.1 m och följande villkor är uppfyllda:

a)

nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan person, eller

b)

nödvändig för att skydda den registrerades legitima intressen, eller

c)

avgörande för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland, eller

d)

nödvändig, i ett enskilt fall, för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott som omfattas av Europols behörighet, eller

e)

nödvändig, i ett enskilt fall, för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk som hänför sig till förebyggande, utredning, avslöjande eller lagföring av ett specifikt brott som omfattas av Europols behörighet.

a)

en nationell enhet i enlighet med nationell rätt,

b)

en kontaktpunkt i ett tredjeland eller en internationell organisation, med vilken Europol har slutit ett samarbetsavtal före den 1 maj 2017, som medger utbyte av personuppgifter enligt artikel 23 i beslut 2009/371/RIF, eller

c)

en myndighet i tredjeland eller en internationell organisation som är föremål för ett beslut om adekvat skyddsnivå enligt artikel 25.1 a eller med vilken unionen har ingått en internationell överenskommelse i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

a)

behandlas på ett korrekt och lagenligt sätt,

b)

samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade syften och inte vidarebehandlas på ett sätt som är oförenligt med detta syfte; vidarebehandling av personuppgifter för historiska ändamål, statistiska ändamål eller vetenskapliga forskningsändamål ska inte anses vara oförenligt med detta, förutsatt att Europol vidtar lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att säkerställa att uppgifterna inte behandlas i andra syften,

c)

vara adekvata, relevanta och begränsade till vad som krävs när det gäller de syften för vilka de behandlas,

d)

vara korrekta och hållas aktuella; alla rimliga åtgärder måste vidtas för att se till att personuppgifter som är felaktiga antingen utplånas eller rättas utan dröjsmål, med beaktande av de syften för vilka de behandlas,

e)

lagras på ett sätt som tillåter att de registrerade kan identifieras under en tid som inte är längre än vad som krävs för de syften för vilka personuppgifterna behandlades,

f)

behandlas på ett sätt som garanterar vederbörlig säkerhet för personuppgifter.

(A): Det råder inget tvivel om källans äkthet, tillförlitlighet och kompetens eller uppgifterna tillhandahålls av en källa som tidigare alltid har visat sig vara tillförlitlig.

(B): Informationen tillhandahålls av en källa som oftast har visat sig vara tillförlitlig.

(C): Informationen tillhandahålls av en källa som oftast har visat sig vara otillförlitlig.

(X): Källans tillförlitlighet kan inte bedömas.

(1): Uppgifter vars korrekthet inte betvivlas.

(2): Uppgifter som källan känner till personligen men som den tjänsteman som vidarebefordrar uppgifterna inte känner till personligen.

(3): Uppgifter som källan inte känner till personligen men som bekräftas av andra redan registrerade uppgifter.

(4): Uppgifter som källan inte känner till personligen och som inte kan bekräftas.

a)

Om det skulle skada en skyddsbehövande registrerads intressen. I sådana fall får uppgifterna endast användas med den registrerades uttryckliga, skriftliga samtycke.

b)

Om den registrerade bestrider uppgifternas korrekthet, under en tid som ger medlemsstaterna eller Europol möjlighet att vid behov kontrollera korrektheten.

c)

Om de måste sparas som bevisning eller för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk.

d)

Om den registrerade motsätter sig att de utplånas och i stället begär att användningen ska begränsas.

a)

vägra varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning),

b)

förhindra att databärare läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av obehöriga (kontroll av datamedier),

c)

förhindra obehörig registrering av data och obehörig åtkomst till, ändring av eller utplåning av lagrade personuppgifter (lagringskontroll),

d)

förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via datakommunikation (användarkontroll),

e)

säkerställa att alla som är behöriga att använda ett system för behandling av uppgifter endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörighetskontroll),

f)

säkerställa att det är möjligt att kontrollera och konstatera till vilka enheter personuppgifter får överföras eller har överförts via datakommunikation (kommunikationskontroll),

g)

säkerställa att det är möjligt att kontrollera och konstatera vilka personuppgifter som har införts i datasystemen samt när och av vem uppgifterna infördes (kontroll av indata),

h)

säkerställa att det är möjligt att kontrollera och fastställa vilken anställd som haft åtkomst till vilka uppgifter och vid vilken tidpunkt (åtkomstlogg),