12.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 123/1

(1)

Europaparlamentet, rådet och kommissionen (nedan kallade de tre institutionerna) är måna om ett lojalt och öppet samarbete under hela lagstiftningscykeln. I detta sammanhang erinrar de om de båda medlagstiftarnas jämlikhet enligt fördragen.

(2)

De tre institutionerna är medvetna om att de gemensamt har ansvar för att skapa högkvalitativ unionslagstiftning och för att se till att sådan lagstiftning inriktas på de områden där den har störst mervärde för Europas medborgare, att den så effektivt och ändamålsenligt som möjligt bidrar till att uppfylla unionens gemensamma politiska mål, att den är så enkel och tydlig som möjligt, att den inte reglerar i onödan eller orsakar administrativa bördor för medborgare, förvaltningar och företag, särskilt små och medelstora företag, och att den utformas så att den är lätt att införliva och tillämpa i praktiken och så att den stärker unionsekonomins konkurrenskraft och hållbarhet.

(3)

De tre institutionerna erinrar om att unionen enbart ska lagstifta om och i den utsträckning det är nödvändigt, i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

(4)

De tre institutionerna påminner om de nationella parlamentens roll och ansvar enligt fördragen, protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(5)

De tre institutionerna är eniga om att analysen av en föreslagen unionsåtgärds eventuella ”europeiska mervärde” och bedömningen av ”kostnaden för utebliven europeisk integration” (cost of non-Europe) i avsaknad av åtgärder på unionsnivå bör beaktas fullt ut vid fastställandet av lagstiftningsagendan.

(6)

De tre institutionerna anser att offentliga samråd och samråd med berörda parter, efterhandsutvärdering av befintlig lagstiftning och konsekvensbedömningar av nya initiativ kommer att bidra till en bättre lagstiftning.

(7)

I syfte att underlätta förhandlingarna inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet och förbättra tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs i detta avtal de principer i enlighet med vilka kommissionen kommer att samla in all nödvändig sakkunskap före antagandet av delegerade akter.

(8)

De tre institutionerna erinrar om att målen att förenkla unionslagstiftningen och minska regelbördan bör eftersträvas utan att det påverkar förverkligandet av unionens politiska mål enligt fördragen eller skyddet av den inre marknadens integritet.

(9)

Detta avtal kompletterar följande avtal och förklaringar om bättre lagstiftning, som de tre institutionerna kommer att följa fullt ut även i fortsättningen:

1.

De tre institutionerna enas härmed om att verka för bättre lagstiftning genom en rad initiativ och förfaranden som fastställs i detta avtal.

2.

De tre institutionerna, som erinrar om den vikt de lägger vid gemenskapsmetodens betydelse, är eniga om att de – vid utövandet av sina befogenheter och med iakttagande av de förfaranden som anges i fördragen – ska följa allmänna principer i unionsrätten, såsom demokratisk legitimitet, subsidiaritet och proportionalitet samt rättssäkerhet. De är även eniga om att främja enkelhet, tydlighet och enhetlighet vid utformningen av unionslagstiftning och att främja största möjliga öppenhet i lagstiftningsprocessen.

3.

De tre institutionerna är överens om att unionslagstiftningen bör vara begriplig och tydlig, göra det möjligt för medborgare, förvaltningar och företag att enkelt förstå vilka rättigheter och skyldigheter de har, innehålla adekvata krav på rapportering, övervakning och utvärdering, undvika överreglering och administrativa bördor samt vara praktiskt genomförbar.

4.

De tre institutionerna enas om att stärka unionens årliga och fleråriga programplanering i enlighet med artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen, som överlåter till kommissionen att ta initiativ till årlig och flerårig programplanering.

5.

För att underlätta mer långsiktig planering kommer de tre institutionerna vid utnämningen av en ny kommission att utbyta synpunkter om de viktigaste politiska målen och prioriteringarna för de tre institutionerna inför den nya mandatperioden samt, om möjligt, om en preliminär tidsplan.

De tre institutionerna kommer, på kommissionens initiativ och när så är lämpligt, att utarbeta gemensamma slutsatser, som ska undertecknas av ordförandena för de tre institutionerna.

De tre institutionerna kommer, på kommissionens initiativ, att genomföra en halvtidsöversyn av de gemensamma slutsatserna och anpassa dem efter behov.

6.

Kommissionen kommer att inleda en dialog dels med Europaparlamentet, dels med rådet, både före och efter antagandet av sitt årliga arbetsprogram (nedan kallat kommissionens arbetsprogram). Denna dialog kommer att omfatta följande:

Kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter som framförs av Europaparlamentet och rådet i varje skede av dialogen, inklusive deras begäranden om initiativ.

7.

Efter antagandet av kommissionens arbetsprogram och med utgångspunkt i detta kommer de tre institutionerna att diskutera initiativ för det kommande året och enas om en gemensam förklaring om årlig interinstitutionell programplanering (nedan kallad den gemensamma förklaringen), som ska undertecknas av ordförandena för de tre institutionerna. Den gemensamma förklaringen kommer att fastställa de allmänna målen och prioriteringarna för det kommande året och identifiera de punkter av stor politisk betydelse som, utan att detta påverkar de befogenheter som medlagstiftarna tilldelas genom fördragen, bör prioriteras i lagstiftningsprocessen.

Under hela året kommer de tre institutionerna att regelbundet kontrollera genomförandet av den gemensamma förklaringen. För detta ändamål kommer de tre institutionerna att delta i debatter om genomförandet av den gemensamma förklaringen i Europaparlamentet och/eller rådet under våren det ifrågavarande året.

8.

Kommissionens arbetsprogram kommer att innehålla viktiga lagstiftningsförslag och andra förslag för det kommande året, inklusive upphävanden, omarbetningar, förenklingar och tillbakadraganden. För varje punkt kommer kommissionens arbetsprogram, i den mån uppgifter finns att tillgå, att innehålla information om den tilltänkta rättsliga grunden, typen av rättsakt, preliminär tidsplan för kommissionens antagande och annan relevant information om förfarandet, inbegripet uppgifter om arbetet med konsekvensbedömningar och utvärdering.

9.

I enlighet med principerna om lojalt samarbete och om institutionell jämvikt kommer kommissionen, när den avser att dra tillbaka ett lagstiftningsförslag, oavsett om ett sådant tillbakadragande ska följas av ett reviderat förslag eller inte, att ange skälen för tillbakadragandet samt i förekommande fall lämna uppgift om tilltänkta efterföljande steg tillsammans med en exakt tidsplan samt genomföra ett lämpligt interinstitutionellt samråd på grundval av detta. Kommissionen kommer att ta vederbörlig hänsyn till och bemöta medlagstiftarnas ståndpunkter.

10.

Kommissionen kommer att göra en snabb och ingående prövning av begäranden om förslag till unionsrättsakter som läggs fram av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 225 eller artikel 241 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Kommissionen kommer att besvara sådana begäranden inom tre månader och uppge hur den tänker följa upp dem, genom att anta ett särskilt meddelande. Om kommissionen beslutar att inte lägga fram ett förslag med anledning av en sådan begäran, kommer den att för den berörda institutionen redovisa skälen till detta samt, om lämpligt, tillhandahålla en analys av möjliga alternativ och besvara alla frågor som tagits upp av medlagstiftarna med avseende på analyser om ”europeiskt mervärde” och om ”kostnaden för utebliven europeisk integration”.

På begäran kommer kommissionen att redogöra för sitt svar i Europaparlamentet eller i rådet.

11.

Under året kommer kommissionen att regelbundet informera om sin planering och ange skälen för eventuella dröjsmål med att lägga fram förslagen i sitt arbetsprogram. Kommissionen kommer regelbundet att rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av sitt arbetsprogram för det ifrågavarande året.

12.

De tre institutionerna är överens om att konsekvensbedömningar bidrar till att förbättra unionslagstiftningens kvalitet.

Konsekvensbedömningar är ett verktyg som ska hjälpa de tre institutionerna att fatta välinformerade beslut men de kan inte ersätta politiska beslut i den demokratiska beslutsprocessen. Konsekvensbedömningar får inte leda till onödiga förseningar i lagstiftningsprocessen eller försämra medlagstiftarnas möjligheter att föreslå ändringar.

Konsekvensbedömningar bör behandla förekomsten, omfattningen och följderna av ett problem och frågan huruvida unionsåtgärder är nödvändiga eller inte. De bör kartlägga alternativa lösningar och om möjligt de potentiella kostnaderna och fördelarna på kort och lång sikt, genom att utvärdera de ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenserna på ett integrerat och väl avvägt sätt med hjälp av både kvalitativa och kvantitativa analyser. Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen bör iakttas fullt ut, liksom de grundläggande rättigheterna. Konsekvensbedömningarna bör om möjligt även behandla ”kostnaden för utebliven europeisk integration” samt den inverkan på konkurrenskraften och den administrativa börda som de olika alternativen medför, med särskild hänsyn tagen till små och medelstora företag (Tänk småskaligt först), digitala aspekter och territoriella konsekvenser. Konsekvensbedömningar bör grundas på exakt, objektiv och fullständig information och vara proportionella till sin omfattning och inriktning.

13.

Kommissionen kommer att göra konsekvensbedömningar av de lagstiftningsinitiativ och övriga initiativ, delegerade akter och genomförandeåtgärder som förväntas få betydande ekonomiska, miljömässiga eller sociala konsekvenser. De initiativ som ingår i kommissionens arbetsprogram eller i den gemensamma förklaringen kommer som huvudregel att åtföljas av en konsekvensbedömning.

Inom ramen för sin egen konsekvensbedömning kommer kommissionen att genomföra ett så brett samråd som möjligt. Kommissionens nämnd för lagstiftningskontroll kommer att genomföra objektiva kvalitetskontroller av sina konsekvensbedömningar. De slutliga resultaten av konsekvensbedömningarna kommer att göras tillgängliga för Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten och kommer att offentliggöras tillsammans med yttrandena från nämnden för lagstiftningskontroll, när kommissionens initiativ antas.

14.

Vid behandlingen av kommissionens lagstiftningsförslag kommer Europaparlamentet och rådet att fullt ut beakta kommissionens konsekvensbedömningar. För detta syfte ska konsekvensbedömningarna redovisas på ett sätt som underlättar Europaparlamentets och rådets utvärdering av de val som kommissionen gjort.

15.

När Europaparlamentet och rådet anser att det är lämpligt och nödvändigt för lagstiftningsprocessen, kommer de att genomföra konsekvensbedömningar av betydande ändringar av kommissionens förslag. Europaparlamentet och rådet kommer som huvudregel att använda kommissionens konsekvensbedömning som utgångspunkt för sitt fortsatta arbete. Vad som ska utgöra en ”betydande” ändring bör avgöras av respektive institution.

16.

Kommissionen får på eget initiativ eller på uppmaning av Europaparlamentet eller rådet komplettera sin egen konsekvensbedömning eller utföra andra analyser som den anser vara nödvändiga. Härvid kommer kommissionen att ta hänsyn till all tillgänglig information, det stadium som nåtts i lagstiftningsprocessen och behovet av att undvika onödiga förseningar i denna process. Medlagstiftarna kommer att fullt ut beakta alla ytterligare uppgifter som kommissionen lämnar i detta sammanhang.

17.

Var och en av de tre institutionerna ansvarar för att organisera arbetet med sina konsekvensbedömningar, inklusive interna organisatoriska resurser och kvalitetskontroll. De kommer regelbundet att samarbeta genom att utbyta information om bästa praxis och metoder för konsekvensbedömningar, så att varje institution ytterligare ska kunna förbättra sina egna metoder och förfaranden samt enhetligheten i det övergripande konsekvensbedömningsarbetet.

18.

Kommissionens inledande konsekvensbedömning och eventuellt kompletterande konsekvensbedömningsarbete som institutionerna genomför under lagstiftningsprocessen kommer att offentliggöras innan lagstiftningsprocessen är till ända och kan sammantaget användas som utvärderingsunderlag.

19.

Offentliga samråd och samråd med berörda parter utgör en väsentlig del i ett väl underbyggt beslutsfattande och i arbetet med att förbättra lagstiftningens kvalitet. Utan att detta påverkar de särskilda regler som ska tillämpas på kommissionens förslag enligt artikel 155.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kommer kommissionen, innan den antar ett förslag, att genomföra öppna och transparenta offentliga samråd och därvid säkerställa att villkoren och tidsfristerna för dessa offentliga samråd möjliggör bredast möjliga deltagande. Kommissionen kommer särskilt att verka för att små och medelstora företag och andra slutanvändare deltar direkt i samråden. Detta kommer att omfatta offentliga samråd via internet. Resultaten av offentliga samråd och samråd med berörda parter ska utan dröjsmål meddelas båda medlagstiftarna och offentliggöras.

20.

De tre institutionerna understryker vikten av största möjliga enhetlighet och konsekvens när de organiserar sitt arbete med att utvärdera unionslagstiftningens verkan, inklusive därmed sammanhängande offentliga samråd och samråd med berörda parter.

21.

Kommissionen kommer att informera Europaparlamentet och rådet om sin fleråriga planering av utvärderingarna av befintlig lagstiftning och i möjligaste mån i den planeringen inbegripa deras önskemål om fördjupade utvärderingar av vissa politikområden eller rättsakter.

Kommissionens planering för utvärdering kommer att följa den tidtabell för rapporter och översyner som anges i unionslagstiftningen.

22.

Inom ramen för lagstiftningscykeln bör utvärderingar av den befintliga lagstiftningens och politikens effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder. Till stöd för dessa processer enas de tre institutionerna om att, när så är lämpligt, i lagstiftningen fastställa krav på övervakning, utvärdering och rapportering och samtidigt undvika överreglering och administrativa bördor, särskilt för medlemsstaterna. I förekommande fall kan sådana krav innefatta mätbara indikatorer som kan användas som utgångspunkt för insamling av information om lagstiftningens faktiska konsekvenser.

23.

De tre institutionerna enas om att systematiskt överväga användning av översynsklausuler i lagstiftningen och att beakta den tid som krävs för genomförande och för insamling av information om resultat och konsekvenser.

De tre institutionerna kommer att överväga huruvida de ska begränsa tillämpningen av viss lagstiftning till en fastställd tidsperiod (s.k. sunset clause).

24.

De tre institutionerna ska informera varandra i god tid innan de antar eller reviderar sina riktlinjer för verktygen för bättre lagstiftning (offentliga samråd och samråd med berörda parter, konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar).

25.

Kommissionen ska, med avseende på varje förslag, i den motivering som åtföljer förslaget ge Europaparlamentet och rådet en förklaring till och en motivering av sitt val av rättslig grund och typ av rättsakt. Kommissionen bör vederbörligen beakta förordningars och direktivs skilda karaktär och verkningar.

Kommissionen ska i sina motiveringar även att förklara på vilket sätt de föreslagna åtgärderna är motiverade med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och hur de är förenliga med de grundläggande rättigheterna. Kommissionen ska även redogöra för räckvidden och resultaten av de offentliga samråd och samråd med berörda parter, konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar av befintlig lagstiftning som den har genomfört.

Inför en ändring av den rättsliga grunden som medför en ändring från det ordinarie lagstiftningsförfarandet till ett särskilt lagstiftningsförfarande eller till ett icke-lagstiftningsförfarande kommer de tre institutionerna att utbyta synpunkter.

De tre institutionerna är eniga om att valet av rättslig grund är ett juridiskt beslut, som måste fattas på objektiva grunder vilka kan bli föremål för rättslig prövning.

Kommissionen ska fortsätta att fullt ut spela sin institutionella roll för att garantera att fördragen och rättspraxis från Europeiska unionens domstol respekteras.

26.

De tre institutionerna betonar den viktiga roll som delegerade akter och genomförandeakter har i unionsrätten. Om de används på ett effektivt och öppet sätt och i situationer där det är motiverat, är de ett viktigt verktyg för bättre lagstiftning, vilket bidrar till en enkel och aktuell lagstiftning som kan genomföras på ett effektivt och snabbt sätt. Det är lagstiftarens sak att bestämma huruvida och i vilken utsträckning delegerade akter eller genomförandeakter ska användas, inom de begränsningar som följer av fördragen.

27.

De tre institutionerna inser behovet av anpassning av all befintlig lagstiftning till de rättsliga ramar som infördes i och med Lissabonfördraget, i synnerhet behovet av att ge hög prioritet åt en snabb anpassning av alla grundläggande akter som fortfarande hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen kommer att föreslå den sistnämnda anpassningen senast vid utgången av 2016.

28.

De tre institutionerna har enats om en gemensam överenskommelse om delegerade akter och de därmed sammanhängande standardfraserna (nedan kallad den gemensamma överenskommelsen), som fogas till detta avtal. I enlighet med den gemensamma överenskommelsen åtar sig kommissionen, för att öka insynen och stärka samråden, att inhämta all nödvändig sakkunskap innan den antar delegerade akter, inklusive genom samråd med medlemsstaternas experter och genom offentliga samråd.

När mer omfattande sakkunskap behövs i ett tidigt skede av förberedelsen av utkast till genomförandeakter, kommer kommissionen dessutom att, beroende på vad som är lämpligt, ta expertgrupper i anspråk samt genomföra riktade samråd med berörda parter och offentliga samråd.

För att säkerställa lika tillgång till all information ska Europaparlamentet och rådet få alla dokument samtidigt som medlemsstaternas experter. Experter från Europaparlamentet och från rådet ska systematiskt ges tillträde till de möten om förberedelse av delegerade akter som kommissionens expertgrupper håller och till vilka medlemsstaternas experter är inbjudna.

Kommissionen kan bjudas in till Europaparlamentets eller rådets möten för ett ytterligare åsiktsutbyte om förberedelsen av delegerade akter.

De tre institutionerna kommer att inleda förhandlingar utan onödigt dröjsmål efter det att detta avtal träder i kraft, i syfte att komplettera den gemensamma överenskommelsen med icke bindande kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

29.

De tre institutionerna åtar sig att senast vid utgången av 2017 och i nära samarbete upprätta ett gemensamt funktionellt register över delegerade akter, som på ett välstrukturerat och användarvänligt sätt tillhandahåller information i syfte att öka öppenheten, underlätta planeringen och möjliggöra spårbarhet i de olika skedena av en delegerad akts livscykel.

30.

Vad beträffar kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, enas de tre institutionerna om att inte införa ytterligare förfarandekrav i unionslagstiftningen som skulle ändra de kontrollmekanismer som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6). Kommittéer som utför sina uppgifter enligt det förfarande som införts genom den förordningen bör inte i den egenskapen tilldelas andra uppgifter.

31.

Befogenheter får slås ihop, under förutsättning att kommissionen lämnar en objektiv motivering som är baserad på en innehållsmässig koppling mellan två eller flera befogenheter vilka fastställs i en och samma lagstiftningsakt, och om inget annat föreskrivs i akten i fråga. Samråd vid förberedelsen av delegerade akter tjänar också till att visa vilka befogenheter som anses vara innehållsmässigt kopplade till varandra. I sådana fall ska det i alla eventuella invändningar från Europaparlamentet eller rådet tydligt anges vilken specifik befogenhet invändningen avser.

32.

De tre institutionerna konstaterar att det ordinarie lagstiftningsförfarandet har utvecklats på grundval av regelbundna kontakter i alla skeden av förfarandet. De förblir fast beslutna att ytterligare förbättra det arbete som utförts inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet i linje med principerna om lojalt samarbete, öppenhet, ansvarighet och effektivitet.

De tre institutionerna är i synnerhet eniga om att Europaparlamentet och rådet i egenskap av medlagstiftare ska utöva sina befogenheter på ett likställt sätt. Kommissionen ska spela en medlande roll genom att behandla de båda grenarna av den lagstiftande myndigheten lika, med full respekt för de roller de tre institutionerna tilldelats enligt fördragen.

33.

De tre institutionerna kommer under hela lagstiftningsprocessen att regelbundet hålla varandra uppdaterade om sitt arbete, om pågående inbördes förhandlingar och om eventuella synpunkter de mottar från berörda parter, med användning av lämpliga förfaranden, inklusive dialog mellan de tre institutionerna.

34.

Europaparlamentet och rådet är i egenskap av medlagstiftare eniga om vikten av att institutionerna upprätthåller nära kontakter redan innan de interinstitutionella förhandlingarna inleds, så att de får en bättre förståelse för varandras ståndpunkter. I detta syfte kommer de inom ramen för lagstiftningsprocessen att underlätta ömsesidigt utbyte av synpunkter och information, bland annat genom att regelbundet bjuda in företrädare för de andra institutionerna till informella diskussioner.

35.

Europaparlamentet och rådet kommer för effektivitetens skull se till att deras behandling av lagstiftningsförslag samordnas på ett bättre sätt. I synnerhet kommer Europaparlamentet och rådet att jämföra vägledande tidtabeller för de olika steg som leder fram till det slutliga antagandet av varje lagstiftningsförslag.

36.

När det är lämpligt kan de tre institutionerna enas om att samordna ansträngningarna för att påskynda lagstiftningsprocessen, samtidigt som de säkerställer att medlagstiftarnas befogenheter respekteras och lagstiftningens kvalitet upprätthålls.

37.

De tre institutionerna är överens om att informationen till de nationella parlamenten måste göra det möjligt för de sistnämnda att fullt ut utöva sina rättigheter enligt fördragen.

38.

De tre institutionerna kommer att säkerställa öppenhet i lagstiftningsförfarandena på grundval av relevant lagstiftning och rättspraxis, inbegripet en lämplig hantering av trilaterala förhandlingar.

De tre institutionerna kommer att förbättra kommunikationen till allmänheten under hela lagstiftningscykeln och i synnerhet gemensamt tillkännage det framgångsrika resultatet av lagstiftningsprocessen i det ordinarie lagstiftningsförfarandet när de väl nått en överenskommelse, vilket kommer att ske genom gemensamma presskonferenser eller på annat lämpligt sätt.

39.

För att underlätta spårbarheten när det gäller de olika stegen i lagstiftningsprocessen åtar sig de tre institutionerna att senast den 31 december 2016 identifiera sätt på vilka plattformar och verktyg kan vidareutvecklas för detta ändamål, i syfte att inrätta en gemensam specialiserad databas med information om hur arbetet med lagstiftningsärendena fortskrider.

40.

De tre institutionerna erkänner vikten av att säkerställa att varje institution kan utöva sina rättigheter och uppfylla sina skyldigheter enligt fördragen så som dessa tolkas av Europeiska unionens domstol vad avser förhandlingar om och ingående av internationella avtal.

De tre institutionerna åtar sig att sammanträda inom sex månader efter detta avtals ikraftträdande för att förhandla fram förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte inom ramen för fördragen så som dessa tolkas av Europeiska unionens domstol.

41.

De tre institutionerna är överens om vikten av ett mer strukturerat inbördes samarbete för att bedöma unionsrättens tillämpning och effektivitet i syfte att förbättra den genom framtida lagstiftning.

42.

De tre institutionerna framhäver nödvändigheten av att unionslagstiftningen tillämpas skyndsamt och korrekt i medlemsstaterna. Tidsfristen för införlivande av direktiv kommer att vara så kort som möjligt och i allmänhet inte längre än två år.

43.

De tre institutionerna uppmanar medlemsstaterna att, när de antar åtgärder för att införliva eller genomföra unionslagstiftning eller för att säkerställa genomförandet av unionens budget, på ett tydligt sätt informera allmänheten om dessa åtgärder. När medlemsstaterna i anslutning till införlivandet av direktiv i nationell rätt beslutar att lägga till element som inte har någon koppling till den unionslagstiftningen, bör sådana tillägg göras identifierbara, antingen genom den eller de akter genom vilka införlivandet sker eller genom relaterade handlingar.

44.

De tre institutionerna uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att samla in information och data som behövs för att övervaka och utvärdera genomförandet av unionsrätten. Med avseende på förklarande dokument som åtföljer anmälan av införlivandeåtgärder, erinrar de tre institutionerna om och betonar vikten av den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (7) och den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument.

45.

Kommissionen kommer att fortsätta att årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av unionslagstiftningen. Kommissionens rapport hänvisar, när så är relevant, till den information som nämns i punkt 43. Kommissionen kan tillhandahålla ytterligare information om hur genomförandet av en specifik rättsakt fortskrider.

46.

De tre institutionerna bekräftar sitt åtagande att oftare använda omarbetning som lagstiftningsteknisk metod för att ändra befintlig lagstiftning och att därvid fullt ut iaktta det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter. Om en omarbetning inte är lämplig, kommer kommissionen så snart som möjligt efter antagandet av en ändringsakt att lägga fram ett förslag i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter. Om kommissionen inte lägger fram ett sådant förslag, ska den ange skälen till detta.

47.

De tre institutionerna åtar sig att främja de effektivaste lagstiftningsinstrumenten, såsom harmonisering och ömsesidigt erkännande, för att undvika överreglering och administrativa bördor och för att uppnå fördragens mål.

48.

De tre institutionerna enas om att samarbeta för att uppdatera och förenkla lagstiftningen och för att undvika överreglering och administrativa bördor för medborgare, förvaltningar och företag, inbegripet små och medelstora företag, samtidigt som man säkerställer att lagstiftningens mål uppnås. I detta sammanhang enas de tre institutionerna om att diskutera denna fråga före den slutliga utformningen av kommissionens arbetsprogram.

Som ett bidrag till sitt program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet), åtar sig kommissionen att varje år lägga fram en översikt, inklusive en årlig undersökning av bördorna, över resultaten av unionens insatser för att förenkla lagstiftningen och undvika överreglering och minska de administrativa bördorna.

På grundval av institutionernas konsekvensbedömningar och utvärderingsarbete samt synpunkter från medlemsstaterna och berörda parter, kommer kommissionen, med beaktande av unionsregleringens kostnader och fördelar, att i möjligaste mån kvantifiera den minskning av regelbördan eller den möjlighet till besparingar som enskilda förslag eller rättsakter för med sig.

Kommissionen kommer också att bedöma möjligheten att i Refit-programmet fastställa mål för minskningen av bördorna inom specifika sektorer.

49.

De tre institutionerna kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de har de medel och resurser som krävs för ett korrekt genomförande av detta avtal.

50.

De tre institutionerna kommer tillsammans och regelbundet att följa upp genomförandet av detta avtal, både på politisk nivå genom årliga samtal och på teknisk nivå inom den interinstitutionella samordningsgruppen.

51.

Detta interinstitutionella avtal ersätter det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 16 december 2003 (8) och den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensanalys från november 2005 (9).

Bilagan till detta avtal ersätter 2011 års gemensamma överenskommelse om delegerade akter.

52.

Detta avtal träder i kraft den dag då det undertecknas.