3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/1

RÅDETS BESLUT (EU) 2015/2226

av den 26 oktober 2015

om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a jämförd med artikel 218.5,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 (1) överfördes hänvisningen till Konungariket Tonga från bilaga I till bilaga II i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2).

(2)	Den hänvisningen till Konungariket Tonga åtföljs av en fotnot som specificerar att undantaget från viseringskravet ska gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ska ingås med Europeiska unionen träder i kraft.

(3)	Den 9 oktober 2014 antog rådet ett beslut om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingarmed Konungariket Tonga för att ingå ett avtal mellan Europeiska unionen och Konunariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet).

(4)	Förhandlingarna om avtalet inleddes den 19 november 2014 och slutfördes genom att avtalet paraferades genom skriftväxling den 29 maj 2015 av Konungariket Tonga och den 10 juni 2015 av unionen.

(5)	Avtalet bör undertecknas och de förklaringar som åtföljer avtalet bör godkännas på unionens vägnar. Avtalet bör tillämpas provisoriskt från och med dagen efter dess undertecknande, i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

(6)	Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(7)	Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (4). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undertecknandet på unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser (nedan kallat avtalet) bemyndigas härmed med förbehåll för att avtalet ingås.

Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

De förklaringar som åtföljer detta beslut godkänns härmed på unionens vägnar.

Artikel 3

Rådets ordförande bemyndigas att utse den eller de personer som ska ha rätt att underteckna avtalet på unionens vägnar.

Artikel 4

Avtalet ska tillämpas provisoriskt från och med dagen efter dess undertecknande (5), i avvaktan på att de förfaranden som är nödvändiga för avtalets ingående avslutas.

Artikel 5

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 26 oktober 2015.

På rådets vägnar

C. DIESCHBOURG

Ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149, 20.5.2014, s. 67).

(2) Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 21.3.2001, s. 1).

(3) Rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 131, 1.6.2000, s. 43).

(4) Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

(5) Dagen för avtalets undertecknande kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/3

AVTAL

mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen eller EU, och

KONUNGARIKET TONGA, nedan kallat Tonga,

nedan gemensamt kallade de avtalsslutande parterna,

SOM STRÄVAR efter att ytterligare utveckla de vänskapliga förbindelserna mellan de avtalsslutande parterna och önskar underlätta resande genom undantag från viseringskravet vid inresa och för kortare vistelser för sina medborgare,

SOM BEAKTAR Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (1), i vilken det bland annat görs en överföring av 19 tredjeländer, inbegripet Tonga, till förteckningen över tredjeländer vars medborgare är undantagna från viseringskravet för kortare vistelser i medlemsstaterna,

SOM ERINRAR OM att det i artikel 1 i förordning (EU) nr 509/2014 föreskrivs att för dessa 19 länder ska undantaget från viseringskravet gälla från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet som ingås med unionen träder i kraft,

SOM STRÄVAR efter att garantera principen om likabehandling av alla EU-medborgare,

SOM TAR HÄNSYN TILL att personer som reser för att utöva avlönad verksamhet under en kort vistelse inte omfattas av detta avtal, och att bestämmelserna om krav på visering eller undantag från viseringskravet och om tillträde till arbetsmarknaden i unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning och Tongas nationella lagstiftning därför fortfarande gäller för dessa personer,

SOM TAR HÄNSYN TILL protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som bekräftar att bestämmelserna i detta avtal inte är tillämpliga på Förenade kungariket och Irland,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta avtal föreskrivs viseringsfrihet för medborgare i unionen och för medborgare i Tonga vid resor till den andra avtalspartens territorium för en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

Artikel 2

Definitioner

I detta avtal gäller följande definitioner:

a) medlemsstat : alla medlemsstater i unionen, med undantag av Förenade kungariket och Irland.

b) medborgare i unionen : en medborgare i en medlemsstat enligt definitionen i led a.

c) medborgare i Tonga : en person som är medborgare i Tonga.

d) Schengenområdet : det område utan inre gränser som består av territoriet i de medlemsstater som anges i led a och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1. Medborgare i unionen som innehar ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av en medlemsstat får resa in i och uppehålla sig på Tongas territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.1.

Medborgare i Tonga som innehar ett giltigt vanligt pass, diplomatpass, tjänstepass eller officiellt pass utfärdat av Tonga får resa in i och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium utan visering under den vistelsetid som anges i artikel 4.2.

2. Punkt 1 i denna artikel gäller inte personer som reser för att utöva avlönad verksamhet.

För personer i denna kategori får varje medlemsstat själv besluta att ålägga medborgare i Tonga viseringskrav eller föreskriva undantag från viseringskravet i enlighet med artikel 4.3 i rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2).

För denna kategori av personer får Tonga i enlighet med sin nationella lagstiftning besluta om viseringskrav eller undantag från detta för medborgare i varje medlemsstat för sig.

3. Det undantag från viseringskravet som fastställs i detta avtal ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av de avtalsslutande parternas lagar rörande villkor för inresa och kortare vistelser. Medlemsstaterna och Tonga förbehåller sig rätten att vägra inresa och kortare vistelser på sina territorier om ett eller flera av dessa villkor inte är uppfyllda.

4. Undantaget från viseringskravet gäller oberoende av vilket transportmedel som används för att passera de avtalsslutande parternas gränser.

5. Frågor som inte omfattas av detta avtal ska regleras av unionslagstiftningen, medlemsstaternas nationella lagstiftning och Tongas nationella lagstiftning.

Artikel 4

Vistelsens längd

1. Medborgare i unionen får vistas på Tongas territorium högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

2. Medborgare i Tonga får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod på territoriet i de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut. Denna period ska beräknas oberoende av eventuell vistelse i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

Medborgare i Tonga får vistas högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod på territoriet i en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, oberoende av den vistelsetid som beräknas för de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

3. Detta avtal påverkar inte Tongas och medlemsstaternas möjlighet att förlänga vistelsetiden om 90 dagar i enlighet med deras respektive nationella lagstiftning och unionslagstiftningen.

Artikel 5

Territoriell tillämpning

1. När det gäller Republiken Frankrike ska detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.

2. När det gäller Konungariket Nederländerna ska detta avtal endast tillämpas på dess europeiska territorium.

Artikel 6

Gemensam kommitté för förvaltningen av avtalet

1. De avtalsslutande parterna ska inrätta en gemensam expertkommitté (nedan kallad kommittén) bestående av företrädare för unionen och företrädare för Tonga. Unionen ska företrädas av Europeiska kommissionen.

2. Kommittén ska bland annat ha till uppgift att

a)	övervaka genomförandet av detta avtal,

b)	föreslå ändringar av eller tillägg till detta avtal, samt

c)	lösa tvister med anledning av tolkningen eller tillämpningen av detta avtal.

3. Kommittén ska sammanträda när så är nödvändigt, på begäran av en av de avtalsslutande parterna.

4. Kommittén ska själv anta sin arbetsordning.

Artikel 7

Förhållandet mellan detta avtal och befintliga bilaterala avtal om undantag från viseringskravet mellan medlemsstaterna och Tonga

Detta avtal ska ha företräde framför bilaterala avtal eller överenskommelser som ingåtts mellan enskilda medlemsstater och Tonga, i den mån de behandlar frågor som ingår i tillämpningsområdet för detta avtal.

Artikel 8

Slutbestämmelser

1. Detta avtal ska ratificeras eller godkännas av de avtalsslutande parterna i enlighet med deras respektive interna förfaranden och ska träda i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då den senare av de två anmälningar genom vilka de avtalsslutande parterna till varandra anmält att dessa förfaranden är avslutade.

Detta avtal ska tillämpas provisoriskt från och med dagen efter dess undertecknande.

2. Detta avtal ingås på obestämd tid, såvida det inte sägs upp i enlighet med punkt 5.

3. Detta avtal får ändras genom en skriftlig överenskommelse mellan de avtalsslutande parterna. Ändringar ska träda i kraft efter det att de avtalsslutande parterna till varandra anmält att de interna förfaranden som är nödvändiga för detta är avslutade.

4. Var och en av de avtalsslutande parterna får avbryta tillämpningen av hela eller delar av detta avtal, särskilt av skäl som rör den allmänna ordningen, skyddet av nationell säkerhet eller skyddet av folkhälsan, olaglig invandring eller om den andra avtalsslutande parten återinför kravet på visering. Beslutet om avbrytande av tillämpningen ska anmälas till den andra avtalsslutande parten senast två månader innan beslutet beräknas träda i kraft. En avtalsslutande part som har avbrutit tillämpningen av detta avtal ska omedelbart underrätta den andra avtalsslutande parten ifall skälen för att avbryta tillämpningen inte längre föreligger och ska upphöra med avbrytandet.

5. Var och en av de avtalsslutande parterna får säga upp detta avtal genom skriftlig anmälan till den andra parten. Avtalet ska upphöra att gälla 90 dagar efter dagen för denna anmälan.

6. Tonga får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast med avseende på alla medlemsstater.

7. Unionen får avbryta tillämpningen av eller säga upp detta avtal endast på alla sina medlemsstaters vägnar.

Upprättat i två exemplar på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka alla texter är lika giltiga.

Съставено в Брюксел на двадесети ноември две хиляди и петнадесета година.

Hecho en Bruselas, el veinte de noviembre de dos mil quince.

V Bruselu dne dvacátého listopadu dva tisíce patnáct.

Udfærdiget i Bruxelles den tyvende november to tusind og femten.

Geschehen zu Brüssel am zwanzigsten November zweitausendfünfzehn.

Kahe tuhande viieteistkümnenda aasta novembrikuu kahekümnendal päeval Brüsselis.

Έγινε στις Βρυξέλλες, στις είκοσι Νοεμβρίου δύο χιλιάδες δεκαπέντε.

Done at Brussels on the twentieth day of November in the year two thousand and fifteen.

Fait à Bruxelles, le vingt novembre deux mille quinze.

Sastavljeno u Bruxellesu dvadesetog studenoga dvije tisuće petnaeste.

Fatto a Bruxelles, addì venti novembre duemilaquindici.

Briselē, divi tūkstoši piecpadsmitā gada divdesmitajā novembrī.

Priimta du tūkstančiai penkioliktų metų lapkričio dvidešimtą dieną Briuselyje.

Kelt Brüsszelben, a kéteze-tizenötödik év november havának huszadik napján.

Magħmul fi Brussell, fl-għoxrin jum ta’ Novembru fis-sena elfejn u ħmistax.

Gedaan te Brussel, de twintigste november tweeduizend vijftien.

Sporządzono w Brukseli dnia dwudziestego listopada roku dwa tysiące piętnastego.

Feito em Bruxelas, em vinte de novembro de dois mil e quinze.

Întocmit la Bruxelles la douăzeci noiembrie două mii cincisprezece.

V Bruseli dvadsiateho novembra dvetisícpätnásť.

V Bruslju, dne dvajsetega novembra leta dva tisoč petnajst.

Tehty Brysselissä kahdentenakymmenentenä päivänä marraskuuta vuonna kaksituhattaviisitoista.

Som skedde i Bryssel den tjugonde november år tjugohundrafemton.

За Европейския съюз

Рог la Unión Europea

Za Evropskou unii

For Den Europæiske Union

Für die Europäische Union

Euroopa Liidu nimel

Για την Ευρωπαϊκή Ένωση

For the European Union

Pour l'Union européenne

Za Europsku uniju

Per l'Unione europea

Eiropas Savienības vārdā –

Europos Sąjungos vardu

Az Európai Unió részéről

Għall-Unjoni Ewropea

Voor de Europese Unie

W imieniu Unii Europejskiej

Pela União Europeia

Pentru Uniunea Europeană

Za Európsku úniu

Za Evropsko unijo

Euroopan unionin puolesta

För Europeiska unionen

За Кралство Тонга

Por el Reino de Tonga

Za Království Tonga

For Kongeriget Tonga

Für das Königreich Tonga

Tonga Kuningriigi nimel

Για το Βασίλειο της Τόνγκα

For the Kingdom of Tonga

Pour le Royaume des Tonga

Za Kraljevinu Tongu

Per il Regno di Tonga

Tongas Karalistes vārdā –

Tongos Karalystės vardu

A Tongai Királyság részéről

Għar-Renju ta' Tonga

Voor het Koninkrijk Tonga

W imieniu Królestwa Tonga

Pelo Reino de Tonga

Pentru Regatul Tonga

Za Tongské kráľovstvo

Za Kraljevino Tongo

Tongan kuningaskunnan puolesta

För Konungariket Tonga

(1) EUT L 149, 20.5.2014, s. 67.

Gemensam förklaring Angående Island, Norge, Schweiz och Liechtenstein

De avtalsslutande parterna noterar de nära förbindelserna mellan Europeiska unionen och Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, särskilt i kraft av avtalen av den 18 maj 1999 och den 26 oktober 2004 beträffande dessa länders associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

Under dessa omständigheter är det önskvärt att myndigheterna i Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein, å ena sidan, och myndigheterna i Tonga, å andra sidan, utan dröjsmål ingår bilaterala avtal om undantag från viseringskravet för kortare vistelser på liknande villkor som i detta avtal.

Gemensam förklaring om Tolkningen av kategorin personer som reser för att utöva avlönad verksamhet enligt artikel 3.2 i detta avtal

De avtalsslutande parterna vill säkerställa en enhetlig tolkning och har därför enats om att med kategorin personer som utövar avlönad verksamhet avses i detta avtal personer som reser in till den andra avtalsslutande partens territorium för att där utöva avlönad yrkesverksamhet eller annan avlönad verksamhet som anställd eller tjänsteleverantör.

Denna kategori bör inte omfatta

—	affärsresenärer, dvs. personer som reser i affärsärenden (utan att vara anställda i ett land som hör till den andra avtalsslutande parten),

—	idrottare eller artister som utövar en verksamhet tillfälligt,

—	journalister utsända av media i bosättningslandet,

—	företagsinterna praktikanter.

Genomförandet av denna förklaring ska övervakas av den gemensamma kommittén – inom dess ansvarsområde enligt artikel 6 i detta avtal – som får föreslå ändringar om den anser det nödvändigt med hänsyn till de avtalsslutande parternas erfarenheter.

Gemensam förklaring om tolkningen av den period om 90 dagar under en 180-dagarsperiod som avses i artikel 4 i detta avtal

De avtalsslutande parterna är eniga om att med en period om högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod i enlighet med artikel 4 i detta avtal, avses antingen en fortlöpande vistelse eller flera på varandra följande vistelser som sammanlagt inte varar längre än 90 dagar under loppet av en 180-dagarsperiod.

Uttrycket ”en” 180-dagarsperiod innebär att man tillämpar en rörlig referensperiod, som går ut på att man går bakåt i tiden och räknar varje dag av vistelsen under den senaste 180-dagarsperioden, för att kontrollera om kravet på 90 dagar under en 180-dagarsperiod fortsatt uppfylls. Det betyder bland annat att en bortavaro under en oavbruten period av 90 dagar ger rätt till en ny vistelse på upp till 90 dagar.

Gemensam förklaring om information till medborgarna om avtalet om undantag från viseringskravet

De avtalsslutande parterna erkänner vikten av öppenhet för medborgarna i Europeiska unionen och i Tonga, och har därför enats om att ge fullständig information om innehållet i avtalet om undantag från viseringskravet och om följderna av detta avtal, samt om därmed sammanhängande frågor, såsom inresevillkoren.

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/9

RÅDETS BESLUT (Euratom) 2015/2227

av den 10 november 2015

om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Förenade kungariket, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Västindien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 101 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen har, i enlighet med rådets direktiv som antogs genom rådets beslut av den 23 september 2013, förhandlat fram ändringar av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Förenade kungariket, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Västindien (nedan kallade ändringarna av protokollen 1 och 2).

(2)	Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Förenade kungariket, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Västindien godkänns härmed.

Texten till ändringarna av protokollen 1 och 2 åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 10 november 2015.

På rådets vägnar

P. GRAMEGNA

Ordförande

BILAGA

Punkt I i protokoll 1 till avtalet mellan Förenade kungariket, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Västindien (nedan kallat avtalet om kärnämneskontroller) ska ersättas med följande:

”I.

Så länge som

territorier i Förenade kungariket som avses i protokoll I, i fredlig kärnteknisk verksamhet, inte har kärnmaterial i mängder som överstiger de gränsvärden som för den berörda typen av material anges i artikel 35 i avtalet mellan Förenade kungariket, Euratom och IAEA om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Västindien (nedan kallat avtalet), eller

ett beslut inte har fattats om att uppföra eller tillåta uppförandet av en anläggning, enligt definitionen i definitionerna, inom territorier i Förenade kungariket som avses i protokoll I,

ska genomförandet av bestämmelserna i del II i avtalet hållas vilande, med undantag för artiklarna 31–37, 39, 47, 48, 58, 60, 66, 67, 69, 71–75, 81, 83–89, 93 och 94.

B)	De uppgifter som ska rapporteras enligt artikel 32 a och b i avtalet kan konsolideras och lämnas i en årlig rapport; på samma sätt ska en årlig rapport vid behov lämnas in i fråga om import och export av kärnmaterial enligt artikel 32 c.

För att de kompletterande överenskommelser som avses i artikel 37 i avtalet ska kunna avtalas i rätt tid ska Euratom

1.	i tillräckligt god tid underrätta IAEA om kärnmaterial som används i fredlig verksamhet inom de territorier i Förenade kungariket som avses i protokoll I, och som finns i kvantiteter som överstiger de gränsvärden som avses i punkt A i detta, eller

underrätta IAEA så snart ett beslut har fattats att uppföra eller tillåta uppförandet av en anläggning inom de territorier i Förenade kungariket som avses i protokoll I,

beroende på vilket som sker först. Förenade kungariket, Euratom och IAEA ska då vid behov komma överens om samarbetsformer för tillämpning av de kärnämneskontroller som föreskrivs i avtalet.”

II.

Punkt I i protokoll 2 till avtalet om kärnämneskontroller ska ersättas med följande:

”I.

Vid ett sådant tillfälle då Euratom i enlighet med avsnitt 1 C i protokoll 1 till detta avtal underrättar IAEA om att det finns kärnmaterial som används i fredlig kärnteknisk verksamhet inom territorier i Förenade kungariket som avses i protokoll I i mängder som överstiger de gränsvärden som avses i avsnitt 1 A.1 i protokoll 1 till detta avtal eller om att ett beslut har fattats om att uppföra eller tillåta uppförandet av en anläggning, enligt definitionen i definitionerna, inom territorier i Förenade kungariket som avses i protokoll I, i enlighet med avsnitt 1 A.2 i protokoll 1 till detta avtal, beroende på vilket av dessa två fall som inträffar först, ska Förenade kungariket, Euratom och IAEA upprätta ett protokoll där de fastställer samarbetsformerna för tillämpningen av de kärnämneskontroller som föreskrivs i avtalet. Vid fastställandet av dessa samarbetsformer ska vissa bestämmelser i avtalet specificeras, i synnerhet vad beträffar på vilka villkor och med vilka medel nämnda samarbete ska genomföras för att undvika onödigt dubbelarbete i den verksamhet som rör kärnämneskontroller. Dessa samarbetsformer ska så långt som möjligt grunda sig på de former som gäller för protokoll och kompletterande överenskommelser rörande andra avtal om kärnämneskontroller mellan Euratoms medlemsstater, Euratom och IAEA, inklusive kompletterande överenskommelser som på samma grunder träffats mellan Euratom och IAEA.”

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/11

RÅDETS BESLUT (Euratom) 2015/2228

av den 10 november 2015

om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Republiken Frankrike, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 101 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen har, i enlighet med rådets direktiv som antogs genom rådets beslut av den 22 april 2013, förhandlat fram ändringar av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Republiken Frankrike, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien (nedan kallade ändringarna av protokollen 1 och 2).

(2)	Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 bör godkännas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Republiken Frankrike, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien godkänns härmed.

Texten till ändringarna av protokollen 1 och 2 åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 10 november 2015.

På rådets vägnar

P. GRAMEGNA

Ordförande

BILAGA

Punkt I i protokoll 1 till avtalet mellan Republiken Frankrike, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien (nedan kallat avtalet om kärnämneskontroller) ska ersättas med följande:

”I.

Så länge som

territorier i Republiken Frankrike som avses i protokoll I, i fredlig kärnteknisk verksamhet, inte har kärnmaterial i mängder som överstiger de gränsvärden som för den berörda typen av material anges i artikel 35 i avtalet mellan Republiken Frankrike, Euratom och IAEA om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien (nedan kallat avtalet), eller

ett beslut inte har fattats om att uppföra eller tillåta uppförandet av en anläggning, enligt definitionen i definitionerna, inom territorier i Republiken Frankrike som avses i protokoll I,

ska genomförandet av bestämmelserna i del II i avtalet hållas vilande, med undantag för artiklarna 31–37, 39, 47, 48, 58, 60, 66, 67, 69, 71–75, 81, 83–89, 93 och 94.

B)	De uppgifter som ska rapporteras enligt artikel 32 a och b i avtalet kan konsolideras och lämnas i en årlig rapport; på samma sätt ska en årlig rapport vid behov lämnas in i fråga om import och export av kärnmaterial enligt artikel 32 c.

För att de kompletterande överenskommelser som avses i artikel 37 i avtalet ska kunna avtalas i rätt tid ska Euratom

1.	i tillräckligt god tid underrätta IAEA om kärnmaterial som används i fredlig verksamhet inom de territorier i Republiken Frankrike som avses i protokoll I, och som finns i kvantiteter som överstiger de gränsvärden som avses i punkt A i detta, eller

underrätta IAEA så snart ett beslut har fattats att uppföra eller tillåta uppförandet av en anläggning inom de territorier i Republiken Frankrike som avses i protokoll I,

beroende på vilket som sker först. Frankrike, Euratom och IAEA ska då vid behov komma överens om samarbetsformer för tillämpning av de kärnämneskontroller som föreskrivs i avtalet.”

II.

Punkt I i protokoll 2 till avtalet om kärnämneskontroller ska ersättas med följande:

”I.

Vid ett sådant tillfälle då Euratom i enlighet med avsnitt 1 C i protokoll 1 till detta avtal underrättar IAEA om att det finns kärnmaterial som används i fredlig kärnteknisk verksamhet inom territorier i Republiken Frankrike som avses i protokoll I i mängder som överstiger de gränsvärden som avses i avsnitt 1 A.1 i protokoll 1 till detta avtal eller om att ett beslut har fattats om att uppföra eller tillåta uppförandet av en anläggning, enligt definitionen i definitionerna, inom territorier i Republiken Frankrike som avses i protokoll I, i enlighet med avsnitt 1 A.2 i protokoll 1 till detta avtal, beroende på vilket av dessa två fall som inträffar först, ska Frankrike, Euratom och IAEA upprätta ett protokoll där de fastställer samarbetsformerna för tillämpningen av de kärnämneskontroller som föreskrivs i avtalet. Vid fastställandet av dessa samarbetsformer ska vissa bestämmelser i avtalet specificeras, i synnerhet vad beträffar på vilka villkor och med vilka medel nämnda samarbete ska genomföras för att undvika onödigt dubbelarbete i den verksamhet som rör kärnämneskontroller. Dessa samarbetsformer ska så långt som möjligt grunda sig på de former som gäller för protokoll och kompletterande överenskommelser rörande andra avtal om kärnämneskontroller mellan Euratoms medlemsstater, Euratom och IAEA, inklusive kompletterande överenskommelser som på samma grunder träffats mellan Euratom och IAEA.”

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/13

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/2229

av den 29 september 2015

om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (1), särskilt artikel 23.4, och

av följande skäl:

(1)

Genom förordning (EU) nr 649/2012 genomförs Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats (nedan kallat PIC-förfarandet) för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel. Konventionen undertecknades den 11 september 1998 och godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2003/106/EG (2).

(2)	Det är lämpligt att beakta de lagstiftningsåtgärder som vidtagits avseende vissa kemikalier i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (3), Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 (5).

(3)	Godkännandet för ämnet fenbutatennoxid har återkallats i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009, vilket innebär att fenbutatennoxid inte får användas som bekämpningsmedel och därför bör läggas till i kemikalieförteckningarna i delarna 1 och 2 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(4)

Blyföreningar, dibutyltennföreningar, dioktyltennföreningar, triklorbensen, pentakloretan, 1,1,2,2-tetrakloretan, 1,1,1,2-tetrakloretan, 1,1,2-trikloretan och 1,1-dikloreten är i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006 underkastade stränga restriktioner som industrikemikalier för användning av allmänheten och bör därför läggas till i del 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(5)

Förordning (EG) nr 850/2004 ändrades av kommissionen 2012 för att genomföra det beslut som fattats i enlighet med Stockholmskonventionen om att ta upp endosulfan i del 1 i bilaga A till Stockholmskonventionen genom att lägga till denna kemikalie i del A i bilaga I till förordning (EG) nr 850/2004. Följaktligen har den kemikalien lagts till i del 1 i bilaga V till förordning (EU) nr 649/2012 och bör strykas från del 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(6)

Partskonferensen för Rotterdamkonventionen beslutade vid sitt sjätte möte, som hölls den 28 april–10 maj 2013, att kommersiell pentabromdifenyleter, inbegripet tetra- och pentabromdifenyleter, samt kommersiell oktabromdifenyleter, inbegripet hexa- och heptabromdifenyleter skulle tas upp i bilaga III till den konventionen, vilket innebär att dessa kemikalier omfattas av PIC-förfarandet enligt den konventionen. Dessa kemikalier bör därför läggas till i förteckningen över kemikalier i del 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012.

(7)

Kombinerade nomenklaturens nummer (KN-nummer) är viktiga för att fastställa vilka kontrollåtgärder som gäller för handelsvaror. För att underlätta hanteringen av KN-nummer och fastställandet av korrekta kontrollåtgärder för kemikalier som är förtecknade i bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012, bör de KN-nummer som omfattar fler kemikalier än dem som förtecknas i bilaga I identifieras genom att ”ex” anges före KN-numret.

(8)	Förordning (EU) nr 649/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	Det är lämpligt att ge tid för alla berörda aktörer att vidta de åtgärder som krävs för att följa denna förordning och för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för genomförandet av den.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 februari 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i Bryssel den 29 september 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 60.

(2) Rådets beslut 2003/106/EG av den 19 december 2002 om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel (EUT L 63, 6.3.2003, s. 27).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7).

BILAGA

Bilaga I till förordning (EU) nr 649/2012 ska ändras på följande sätt:

Del 1 ska ändras på följande sätt:

a)	Posten för endosulfan ska utgå.

Följande poster ska läggas till:

Kemikalie	CAS-nr	Einecs-nr	KN-nr (***)	Underkategori (*)	Begränsningar för användning (**)	Länder för vilka ingen anmälan behövs
”1,1-Dikloreten	75-35-4	200-864-0	ex 2903 29 00	i(2)	sr
1,1,2-Trikloretan	79-00-5	201-166-9	ex 2903 19 80	i(2)	sr
1,1,1,2-Tetrakloretan	630-20-6	211-135-1	ex 2903 19 80	i(2)	sr
1,1,2,2-Tetrakloretan	79-34-5	201-197-8	ex 2903 19 80	i(2)	sr
Dibutyltennföreningar	683-18-1 77-58-7 1067-33-0 med flera	211-670-0 201-039-8 213-928-8 med flera	ex 2931 90 80	i(2)	sr
Dioktyltennföreningar	3542-36-7 870-08-6 16091-18-2 med flera	222-583-2 212-791-1 240-253-6 med flera	ex 2931 90 80	i(2)	sr
Fenbutatennoxid	13356-08-6	236-407-7	ex 2931 90 80	p(1)	b
Blyföreningar	598-63-0 1319-46-6 7446-14-2 7784-40-9 7758-97-6 1344-37-2 25808-74-6 13424-46-9 301-04-2 7446-27-7 15245-44-0 med flera	209-943-4 215-290-6 231-198-9 232-064-2 231-846-0 215-693-7 247-278-1 236-542-1 206-104-4 231-205-5 239-290-0 med flera	ex 2836 99 17 ex 3206 49 70 ex 2833 29 60 ex 2842 90 80 ex 2841 50 00 ex 3206 20 00 ex 2826 90 80 ex 2850 00 60 ex 2915 29 00 ex 2835 29 90 ex 2908 99 00	i(2)	sr
Pentakloretan	76-01-7	200-925-1	ex 2903 19 80	i(2)	sr
Triklorbensen	120-82-1	204-428-0	ex 2903 99 90	i(2)	sr”

c)	Uttrycket ”KN-nr” i kolumnrubriken ska ersättas med ”KN-nr (***)”.

Följande fotnot ska läggas till:

”(***)

Ett ’ex’ före ett nummer betyder att även andra kemikalier än de som nämns i kolumnen ’Kemikalie’ kan omfattas av det undernumret.”

Del 2 ska ändras på följande sätt:

Följande post ska läggas till:

Kemikalie	CAS-nr	Einecs-nr	KN-nr (***)	Kategori (*)	Begränsningar för användning (**)
”Fenbutatennoxid	13356-08-6	236-407-7	ex 2931 90 80	p	b”

b)	Uttrycket ”KN-nr” i kolumnrubriken ska ersättas med ”KN-nr (***)”.

Följande fotnot ska läggas till:

”(***)

Ett ’ex’ före ett nummer betyder att även andra kemikalier än de som nämns i kolumnen ’Kemikalie’ kan omfattas av det undernumret.”

Del 3 ska ändras på följande sätt:

Följande poster ska läggas till:

Kemikalie

Relevanta CAS-nr

HS-nr

Rent ämne (**)

HS-nr

Blandningar som innehåller ämnet (**)

Kategori

”Kommersiell pentabromdifenyleter, inbegripet

ex ex 3824.90

Industri

—	tetrabromdifenyleter

40088-47-9

—	pentabromdifenyleter

32534-81-9

Kommersiell oktabromdifenyleter, inbegripet

ex ex 3824.90

Industri”

—	hexabromdifenyleter

36483-60-0

—	heptabromdifenyleter

68928-80-3

b)	Uttrycket ”HS-nr Rent ämne” i kolumnrubriken ska ersättas med ”HS-nr Rent ämne (**)”.

c)	Uttrycket ”HS-nr Blandningar som innehåller ämnet” i kolumnrubriken ska ersättas med ”HS-nr Blandningar som innehåller ämnet (**)”.

Följande fotnot ska läggas till:

”(**)

Ett ’ex’ före ett nummer betyder att även andra kemikalier än dem som nämns i kolumnen ’Kemikalie’ kan omfattas av det undernumret.”

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/17

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2015/2230

av den 30 november 2015

om förbud mot fiske efter fjällbrosme i unionens vatten och internationella vatten i VIII och IX med fartyg som för spansk flagg

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (1), särskilt artikel 36.2, och

av följande skäl:

(1)	I rådets förordning (EU) nr 1367/2014 (2) fastställs kvoter för 2015.

(2)	Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2015 är uttömd.

(3)	Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Uttömd kvot

Den fiskekvot för 2015 som tilldelats den medlemsstat som anges i bilagan till denna förordning för det bestånd som anges i samma bilaga ska anses vara uttömd från och med den dag som fastställs i bilagan.

Artikel 2

Förbud

Fiske efter det bestånd som anges i bilagan till denna förordning, och som bedrivs av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, är förbjudet från och med den dag som fastställs i bilagan. Det är även förbjudet att omflytta, omlasta eller landa fångster av detta bestånd som har gjorts av sådana fartyg efter den dagen samt att förvara dessa fångster ombord.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 november 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

João AGUIAR MACHADO

Generaldirektör för havsfrågor och fiske

(1) EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.

(2) Rådets förordning (EU) nr 1367/2014 av den 15 december 2014 om fastställande av fiskemöjligheterna för unionsfiskefartyg med avseende på vissa djuphavsbestånd för 2015 och 2016 (EUT L 366, 20.12.2014, s. 1).

BILAGA

Nr	60/DSS
Medlemsstat	Spanien
Bestånd	GFB/89-
Art	Fjällbrosme (Phycis blennoides)
Område	Unionens vatten och internationella vatten i VIII och IX
Datum	14.10.2015

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/19

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) 2015/2231

av den 2 december 2015

om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på de internationella redovisningsstandarderna (IAS) nr 16 och 38

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpningen av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 (2) antogs vissa internationella standarder och tolkningar som förelåg per den 15 oktober 2008.

(2)

Den 12 maj 2014 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) ändringar av IAS 16, Materiella anläggningstillgångar, och IAS 38, Immateriella tillgångar. Ändringarnas syfte är att förtydliga godtagbara avskrivningsmetoder. Beroende på skillnader i praxis behöver det klargöras huruvida det är lämpligt att använda inkomstbaserade metoder för beräkning av avskrivningen av en tillgång.

(3)	Samrådet med EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) bekräftar att ändringarna av IAS 16 och IAS 38 uppfyller de kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(4)	Förordning (EG) nr 1126/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)	Åtgärderna i denna förordning överensstämmer med yttrandet från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 1126/2008 ska ändras på följande sätt:

a)	Internationell redovisningsstandard (IAS) 16 Materiella anläggningstillgångar ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

b)	IAS 38 Immateriella tillgångar ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Alla företag ska tillämpa de ändringar som avses i artikel 1, senast från och med den första dagen av deras första räkenskapsår som inleds den 1 januari 2016 eller senare.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 december 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 av den 3 november 2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (EUT L 320, 29.11.2008, s. 1).

BILAGA

Klargörande av godkända avskrivningsmetoder

(Ändringar i IAS 16 och IAS 38)

Ändringar till IAS 16 Materiella anläggningstillgångar

Punkt 56 ändras och punkterna 62A och 81I läggs till. Punkterna 60–62 förblir oförändrade, men återges ändå här som referens.

Avskrivningsbart belopp och avskrivningsmetod

…

56.

De framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med en tillgång förbrukas av företaget huvudsakligen genom att tillgången används. Andra faktorer, som att tillgången blir tekniskt eller kommersiellt omodern eller slitage när en tillgång inte används, leder emellertid ofta till att de ekonomiska fördelar tillgången skulle ha givit minskar. Därför beaktas samtliga nedanstående faktorer när nyttjandeperioden för en tillgång bestäms:

…

om tillgången blir tekniskt eller kommersiellt omodern på grund av produktionsändringar eller förbättringar, eller på grund av ändrad efterfrågan på produkten eller tjänsten som framställs på anläggningen. En förväntad minskning av försäljningspriset för en tillgång kan vara ett uttryck för en förväntan om att tillgången ska bli tekniskt eller kommersiellt omodern, vilket i sin tur kan indikera att de framtida ekonomiska fördelar som tillgången ger kommer att minska.

…

Avskrivningsmetod

60.

Den avskrivningsmetod som används skall återspegla hur tillgångens framtida ekonomiska fördelar väntas bli förbrukade av företaget.

61.

Den avskrivningsmetod som används för en tillgång skall omprövas minst i slutet av varje räkenskapsår, och om det har skett en betydande ändring av den förväntade förbrukningen av de framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången, skall metoden ändras så att den återspeglar den ändrade förbrukningen. En sådan ändring skall redovisas som en ändrad uppskattning och bedömning i enlighet med IAS 8.

62.

Olika avskrivningsmetoder kan användas för systematisk fördelning av det avskrivningsbara beloppet över tillgångens nyttjandeperiod. Metoderna omfattar den linjära avskrivningsmetoden samt den degressiva och den produktionsberoende metoden. Linjära avskrivningar innebär ett fast årligt avskrivningsbelopp över nyttjandeperioden om tillgångens restvärde inte ändras. Degressiva avskrivningar innebär ett sjunkande avskrivningsbelopp över nyttjandeperioden. Produktionsberoende avskrivningar innebär att avskrivningsbeloppet bestäms utifrån tillgångens förväntade användning eller produktion. Företaget väljer den metod som på bästa sätt återspeglar den förväntade förbrukningen av de framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången. Den metoden tillämpas konsekvent från en period till en annan, såvida det inte uppstår en förändring i den förväntade förbrukningen av de framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången.

62A

En avskrivningsmetod bör inte baseras på de inkomster som uppstår ur en verksamhet inom vilken tillgången används. Inkomsterna av en verksamhet beror som regel även på andra faktorer än förbrukningen av de ekonomiska fördelarna av den enskilda tillgången. Inkomsterna är till exempel beroende av andra ingående resurser och processer, marknadsföringsinsatser, försäljningsvolymer och priser. Inkomsternas priskomponent är i sin tur påverkad av inflation, vilken helt saknar samband med hur tillgången i fråga utnyttjas.

…

IKRAFTTRÄDANDE

…

81I

Genom klargörande av godkända avskrivningsmetoder (ändringar till IAS 16 och IAS 38), utgiven i maj 2014, ändrades punkt 56 och tillades punkt 62A. Företag ska hädanefter tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

Ändringar till IAS 38 Immateriella tillgångar

Punkt 92 ändras. Punkt 98 ändras redaktionellt, på ett sätt som inte påverkar den svenska versionen. Punkterna 98A–98C och 130J läggs till. Punkt 97 förblir oförändrad, men återges ändå här som referens.

LIVSLÄNGD

…

92.

Med tanke på de snabba teknikförändringarna som varit riskerar programvara och många andra immateriella tillgångar att bli tekniskt förlegade. Nyttjandeperioden för sådana tillgångar är därför ofta kort. En förväntad minskning av försäljningspriset för en tillgång kan vara ett uttryck för en förväntan om att en materiell tillgång ska bli tekniskt eller kommersiellt omodern, vilket i sin tur kan indikera att de framtida ekonomiska fördelar som tillgången ger kommer att minska.

…

Avskrivningstid och avskrivningsmetod

97.

Det avskrivningsbara beloppet för en immateriell tillgång med bestämbar nyttjandeperiod skall fördelas på ett systematiskt sätt över nyttjandeperioden. Avskrivning skall börja när tillgången kan användas, det vill säga när den befinner sig på den plats och i det skick som krävs för att kunna använda den på det sätt som företagsledningen avser. Avskrivning skall upphöra vid den tidigare av följande tidpunkter: Avskrivning av en tillgång upphör vid den tidigaste av följande tidpunkter: då tillgången i enlighet med IFRS 5 klassificeras som att den innehas för försäljning (eller ingår i en avyttringsgrupp klassificerad som att den innehas för försäljning) eller då tillgången tas bort från balansräkningen. Den avskrivningsmetod som används skall återspegla hur tillgångens framtida ekonomiska fördelar väntas bli förbrukade av företaget. Om detta mönster inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt, ska avskrivning ske linjärt. Avskrivningsbeloppet för varje period skall redovisas i resultaträkningen, såvida det inte enligt denna eller någon annan standard får eller skall ingå i det redovisade värdet för en annan tillgång.

98.

Olika avskrivningsmetoder kan användas för att systematiskt fördela en tillgångs avskrivningsbara belopp över nyttjandeperioden. Metoderna omfattar den linjära avskrivningsmetoden samt den degressiva och den produktionsberoende metoden. Metod väljs utifrån förväntad förbrukning av de förväntade framtida ekonomiska fördelar som är förknippade med tillgången och tillämpas konsekvent från en period till en annan, såvida det inte sker en förändring i den förväntade förbrukningen av dessa framtida ekonomiska fördelar.

98A

Det antas generellt, men inte utan undantag, att det är olämpligt att grunda en avskrivningsmetod på de inkomster de ekonomiska fördelarna av den materiella tillgången genererar. Inkomsterna av en verksamhet beror ofta även på andra faktorer som inte är direkt kopplade till fördelarna av den immateriella tillgången. Inkomsterna är till exempel beroende av andra ingående resurser och processer, marknadsföringsinsatser, försäljningsvolymer och priser. Inkomsternas priskomponent är i sin tur påverkad av inflation, vilken helt saknar samband med hur tillgången i fråga utnyttjas. Detta antagande kan bara åsidosättas under följande, specifika omständigheter.

a)	Om den immateriella tillgången uttrycks som ett inkomstmått enligt punkt 98C, eller

b)	om det går att visa att det finns en stark korrelation mellan inkomsterna i fråga och de ekonomiska fördelarna av den immateriella tillgången.

98B

Genom att välja en lämplig avskrivningsmetod enligt punkt 98 kan företaget välja vilken som är den viktigaste begränsande faktorn hos en given immateriell tillgång. Ett kontrakt kan t.ex. reglera företagets rätt att utnyttja en viss immateriell tillgång i antal år (tidsbegränsning), antal producerade enheter eller som ett fast belopp för total inkomst som genereras. Valet av den viktigaste begränsande faktorn kan också fungera som utgångspunkt för valet av underlag för avskrivningsmetoden, men det är också tillåtet att välja ett annat underlag om det bättre speglar det förväntade utnyttjandet av tillgångens ekonomiska fördelar.

98C

Om den viktigaste begränsande faktorn för utnyttjandet av en immateriell tillgång är att ett visst inkomstbelopp uppnås kan den genererade inkomsten således användas som ett lämpligt underlag för avskrivningen. Ett företag kan till exempel förvärva en koncession att prospektera för och utvinna guld från en viss fyndighet, och man kan då skriva in i kontraktet att koncessionen löper ut när ett på förhand fastställt inkomstbelopp har uppnåtts (t.ex. att guldutvinningen får fortsätta tills försäljningen av guldet inbringat 2 miljarder av den aktuella valutaenheten), snarare än att sätta en gräns i form av en tidsperiod eller en kvantitet guld som får utvinnas. På liknande sätt kan rätten att sköta avgiftsupptagningen för en tullbelagd väg grundas på ett bestämt totalbelopp i inkomster (de totala inkomsterna kan t.ex. fastställas i kontrakt till 100 miljoner av den aktuella valutaenheten). Om inkomstbelopp har fastställts som den viktigaste begränsande faktorn för utnyttjandet av en immateriell tillgång kan således inkomst vara ett lämpligt underlag för avskrivningen av tillgången, förutsatt att det anges ett fast maxbelopp i kontraktet på vilket en sådan avskrivning kan grundas.

…

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH IKRAFTTRÄDANDE

…

130J

Genom klargörande av godkända avskrivningsmetoder (ändringar till IAS 16 och IAS 38), utgiven i maj 2014, ändrades punkt 92 och 98, och tillades punkterna 98A–98C. Företag ska hädanefter tillämpa dessa ändringar för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten. Om ett företag tillämpar ändringarna för en tidigare period ska det lämna upplysning om detta.

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/26

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2233

av den 2 december 2015

om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller villkoren för godkännande av det verksamma ämnet haloxifop-P

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (1), särskilt det andra alternativet i artikel 21.3 samt artikel 78.2, och

av följande skäl:

(1)

Genom kommissionens direktiv 2010/86/EU (2) togs haloxifop-P upp som verksamt ämne i bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG (3), på villkoret att de berörda medlemsstaterna ser till att den sökande på vars begäran haloxifop-P togs upp i den bilagan inkommer med ytterligare bekräftande uppgifter om risken för att ämnets jordmetaboliter förorenar grundvattnet.

(2)	Verksamma ämnen som har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska anses vara godkända enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och förtecknas i del A i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (4).

(3)	Sökanden lade inom tidsfristen för den rapporterande medlemsstaten Österrike fram ytterligare uppgifter i form av undersökningar i syfte att bekräfta riskbedömningen för grundvattnet.

(4)	Österrike bedömde de ytterligare uppgifter som sökanden hade lagt fram och lämnade sin bedömning i form av ett addendum till utkastet till bedömningsrapport till övriga medlemsstater, kommissionen och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) den 15 oktober 2013.

(5)	Kommissionen samrådde med myndigheten som lade fram ett yttrande om riskbedömningen av haloxifop-P den 28 november 2014 (5).

(6)	Kommissionen ansåg att de ytterligare uppgifter som sökanden lagt fram visade att metaboliten DE-535 pyridinon måste anses vara toxikologiskt relevant och följaktligen inte borde förekomma i halter över det lagstadgade gränsvärdet på 0,1 μg/l i grundvattnet.

(7)	Kommissionen uppmanade sökanden att inkomma med synpunkter på granskningsrapporten om haloxifop-P.

(8)	Kommissionen konstaterar att de ytterligare bekräftande uppgifter som begärts inte har lämnats och att en oacceptabel risk för grundvattnet endast kan uteslutas om ytterligare begränsningar införs.

(9)

Det bekräftas att det verksamma ämnet haloxifop-P ska anses ha blivit godkänt enligt förordning (EG) nr 1107/2009. För att utesluta att den metaboliten förekommer i grundvattnet i en halt över det gränsvärde som anges i skäl 6 bör dock villkoren för användning av det verksamma ämnet ändras, särskilt genom att det fastställs gränser för hur ofta det får användas och i vilka mängder.

(10)	Bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)	Medlemsstaterna bör medges tid för att ändra eller återkalla godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller haloxifop-P.

(12)	Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 för växtskyddsmedel som innehåller haloxifop-P bör löpa ut senast 18 månader efter det att den här förordningen har trätt i kraft.

(13)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011

Bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna ska i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009 vid behov ändra eller återkalla befintliga godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller haloxifop-P som verksamt ämne senast den 23 juni 2016.

Artikel 3

Anståndsperiod

Eventuella anståndsperioder som medlemsstaterna beviljar i enlighet med artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska vara så kortvariga som möjligt och löpa ut senast den 23 juni 2017.

Artikel 4

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 december 2015.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(2) Kommissionens direktiv 2010/86/EU av den 2 december 2010 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för införande av haloxifop-P som verksamt ämne (EUT L 317, 3.12.2010, s. 36).

(3) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1).

(4) Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 av den 25 maj 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller förteckningen över godkända verksamma ämnen (EUT L 153, 11.6.2011, s. 1).

(5) ”Conclusion on the peer review of the pesticide risk assessment of confirmatory data submitted for the active substance haloxyfop-p”, EFSA Journal, vol. 12(2014):12, artikelnr 3931 [33 s.] doi:10.2903/j.efsa.2014.3931. Tillgänglig på: www.efsa.europa.eu/efsajournal.htm

BILAGA

I kolumnen ”Särskilda bestämmelser” ska rad 309 om haloxifop-P, i del A i bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011, ersättas med följande:

”DEL A

Får endast godkännas för användning som herbicid i mängder som inte får överstiga 0,052 kg verksamt ämne per hektar vid varje behandling och med högst en behandling vart tredje år.

DEL B

Vid tillämpningen av de enhetliga principer som avses i artikel 29.6 i förordning (EG) nr 1107/2009 ska hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om haloxifop-P från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa av den 28 oktober 2010, särskilt tilläggen I och II.

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på följande:

—	Skyddet av grundvattnet från den relevanta jordmetaboliten DE-535 pyridinon, när det verksamma ämnet används i områden med känsliga mark- och/eller klimatförhållanden.

—	Säkerheten för de personer som hanterar ämnet. Villkoren för användning ska innehålla föreskrifter om tillräcklig personlig skyddsutrustning.

—	Skyddet av vattenlevande organismer. Villkoren för godkännande ska vid behov omfatta riskreducerande åtgärder, t.ex. tillräckliga buffertzoner.

—	Konsumentsäkerhet när det gäller förekomsten i grundvattnet av metaboliten DE-535 pyridinol.”

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/29

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2234

av den 2 december 2015

om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1),

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och

av följande skäl:

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)	Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 december 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2) EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.

BILAGA

Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	AL	53,3
	MA	73,3
	ZZ	63,3
0707 00 05	AL	57,9
	MA	93,3
	TR	152,1
	ZZ	101,1
0709 93 10	AL	80,9
	MA	72,5
	TR	153,6
	ZZ	102,3
0805 10 20	MA	77,5
	TR	50,5
	UY	52,1
	ZA	53,6
	ZZ	58,4
0805 20 10	MA	76,9
	PE	78,3
	ZZ	77,6
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	TR	87,0
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	ZZ	87,0
0805 50 10	TR	103,6
0805 50 10	ZZ	103,6
0808 10 80	CA	159,0
	CL	85,4
	MK	28,7
	US	119,9
	ZA	155,9
	ZZ	109,8
0808 30 90	BA	91,6
	CN	97,5
	TR	144,0
	ZZ	111,0

(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1106/2012 av den 27 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 471/2009 om gemenskapsstatistik över utrikeshandeln med icke-medlemsstater vad gäller uppdateringen av nomenklaturen avseende länder och territorier (EUT L 328, 28.11.2012, s. 7). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/31

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/2235

av den 2 december 2015

om fastställande av tilldelningskoefficienter för ansökningar om licenser för export av vissa mjölkprodukter till Dominikanska republiken inom ramen för den kvot som avses i förordning (EG) nr 1187/2009

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

av följande skäl:

(1)	I kapitel III avsnitt 3 i förordning (EG) nr 1187/2009 (2) fastställs förfarandet för tilldelning av licenser för export av vissa mjölkprodukter till Dominikanska republiken inom ramen för en kvot som öppnats för det landet.

(2)	Enligt artikel 29 i förordning (EG) nr 1187/2009 kan licensansökningar lämnas in mellan den 1 och den 10 november om det efter den period för inlämnande av licensansökningar som avses i första stycket i den artikeln återstår tillgängliga kvantiteter i den berörda kvoten.

(3)	I artikel 1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/987 (3) fastställs att den sammanlagda återstående kvantiteten för kvotåret 2015/2016 är 3 843 ton.

(4)

De ansökningar som lämnats in under perioden 1–10 november 2015 för den återstående perioden av innevarande kvotår 2015/2016 avser kvantiteter som är mindre än de tillgängliga kvantiteterna. I enlighet med artikel 31.3 fjärde stycket i förordning (EG) nr 1187/2009 är det därför lämpligt att se till att den återstående kvantiteten tilldelas. Utfärdandet av exportlicenser för denna återstående kvantitet bör förutsätta att den behöriga myndigheten informeras om den ytterligare kvantitet som den berörda aktören accepterat och av att de aktörer som berörs lämnar en säkerhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De ansökningar om exportlicenser som lämnats in under perioden 1–10 november 2015 för den återstående perioden av innevarande kvotår 2015/2016 ska godtas.

De kvantiteter som omfattas av ansökningar om exportlicenser enligt första stycket för de produkter som avses i artikel 27.2 i förordning (EG) nr 1187/2009 ska multipliceras med en tilldelningskoefficient på 1,175948.

Om exportlicenserna avser de kvantiteter som överstiger de kvantiteter som begärts och som tilldelats i enlighet med den kvot som anges i andra stycket ska dessa licenser först utfärdas efter det att man accepterat de berörda kvantiteterna inom en vecka efter det att denna förordning offentliggjorts, och en motsvarande säkerhet har ställts.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 2 december 2015.

På kommissionens vägnar

För ordföranden

Jerzy PLEWA

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1187/2009 av den 27 november 2009 om fastställande av särskilda tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1234/2007 i fråga om exportlicenser och exportbidrag för mjölk och mjölkprodukter (EUT L 318, 4.12.2009, s. 1).

(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/987 av den 24 juni 2015 om fastställande av tilldelningskoefficienten för ansökningar om licenser för export av vissa mjölkprodukter till Dominikanska republiken inom ramen för den kvot som avses i förordning (EG) nr 1187/2009 (EUT L 159, 25.6.2015, s. 51).

3.12.2015

Europeiska unionens officiella tidning

L 317/37

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2015/2239

av den 2 december 2015

om vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyperna H5N1 och H5N2 i Frankrike

[delgivet med nr C(2015) 8755]

(Endast den franska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden (1), särskilt artikel 9.4,

med beaktande av rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (2), särskilt artikel 10.4, och

av följande skäl:

(1)

Aviär influensa är en smittsam virussjukdom hos fåglar, inklusive fjäderfä. Infektioner med aviära influensavirus hos tamfjäderfä orsakar två huvudformer av denna sjukdom som har olika virulens. Den lågpatogena formen orsakar vanligen endast milda symtom, medan den högpatogena formen leder till mycket hög dödlighet hos de flesta fjäderfäarter. Sjukdomen kan ha allvarliga konsekvenser för lönsamheten inom fjäderfäuppfödningen.

(2)	Aviär influensa förekommer huvudsakligen hos fåglar, men under vissa omständigheter även hos människor, även om risken i allmänhet är mycket låg.

(3)

Vid utbrott av aviär influensa finns det risk för att sjukdomsagenset sprids till andra anläggningar där fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap hålls. Till följd av detta kan sjukdomsagenset spridas från en medlemsstat till andra medlemsstater eller till tredjeländer via handel med levande fåglar eller produkter från dem.

(4)

I rådets direktiv 2005/94/EG (3) anges vissa förebyggande åtgärder för övervakning och tidigt påvisande av aviär influensa samt de minimiåtgärder för bekämpning som ska vidtas vid ett utbrott av sjukdomen hos fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap. Enligt det direktivet ska skydds- och övervakningsområden upprättas vid ett utbrott av högpatogen aviär influensa.

(5)	Frankrike har underrättat kommissionen om utbrott av högpatogen aviär influensa (HPAI) av subtyp H5, nämligen H5N1 och H5N2, på anläggningar inom dess territorium där fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap hålls.

(6)

Pågående laboratorieundersökningar, inklusive sekvensering, för att ytterligare karakterisera det virus som orsakade det första utbrottet tyder på att virusstammen H5N1 skiljer sig genetiskt från det HPAI-virus av subtyp H5N1 som först förekom i Europa 2005. Det verkar som om den HPAI-virusstam av subtyp H5N1 som påvisats i Frankrike nyligen har muterat från en lågpatogen form som tidigare påvisats i unionen till en högpatogen virusform. Det förefaller därför inte vara nödvändigt att tillämpa samma ytterligare skyddsåtgärder som de som fastställs i kommissionens beslut 2006/415/EG (4), vilka antogs specifikt för det högpatogena aviära influensaviruset av subtyp H5N1 som först förekom i Europa 2005.

(7)	Frankrike vidtog därför omedelbart de åtgärder för sjukdomsbekämpning som krävs enligt direktiv 2005/94/EG, inbegripet upprättande av skydds- och övervakningsområden.

(8)	Kommissionen har granskat dessa åtgärder i samarbete med Frankrike och konstaterar att gränserna för de skydds- och övervakningsområden som den behöriga myndigheten i den medlemsstaten har upprättat befinner sig på tillräckligt avstånd från de anläggningar där utbrotten bekräftats.

(9)	För att förhindra onödiga störningar i handeln inom unionen och för att undvika att tredjeländer inför omotiverade handelshinder, måste man på unionsnivå i samarbete med Frankrike snabbt fastställa de skydds- och övervakningsområden som den medlemsstaten upprättat.

(10)	I bilagan till detta beslut bör man därför fastställa de skydds- och övervakningsområden i Frankrike där de djurhälsoåtgärder för sjukdomsbekämpning som föreskrivs i direktiv 2005/94/EG ska vidtas, och det bör anges hur länge denna regionalisering ska gälla.

(11)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Frankrike ska se till att de skydds- och övervakningsområden som upprättats i enlighet med artikel 16.1 i direktiv 2005/94/EG omfattar åtminstone de områden som anges som skydds- och övervakningsområden i delarna A och B i bilagan till detta beslut.

Artikel 2

Detta beslut ska tillämpas till och med den 31 mars 2016.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i Bryssel den 2 december 2015.

På kommissionens vägnar

Vytenis ANDRIUKAITIS

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 395, 30.12.1989, s. 13.

(2) EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(3) Rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (EUT L 10, 14.1.2006, s. 16).

(4) Kommissionens beslut 2006/415/EG av den 14 juni 2006 om vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyp H5N1 hos fjäderfä i gemenskapen och om upphävande av beslut 2006/135/EG (EUT L 164, 16.6.2006, s. 51).

BILAGA

Del A

Skyddsområde som avses i artikel 1:

ISO-landskod	Medlemsstat	Postnr	Namn	Tillämpas t.o.m. (i enlighet med artikel 29 i direktiv 2005/94/EG)
FR	Frankrike		Område omfattande kommunerna
		24042 24055 24069 24115 24520 24561	Biras Bourdeilles Bussac Château-L'Evêque Sencenac-Puy-De-Fourches Valeul	13.12.2015
		24095 24481	Chaleix Saint-Paul-la-Roche	23.12.2015
		24082 24152 24207 24587	Carsac-Aillac Domme Groléjac Vitrac	24.12.2015

Del B

Övervakningsområde som avses i artikel 1:

ISO-landskod	Medlemsstat	Postnr	Namn	Tillämpas t.o.m. (i enlighet med artikel 31 i direktiv 2005/94/EG)
FR	Frankrike		Område omfattande kommunerna
H5N1		24002 24010 24064 24098 24102 24108 24129 24135 24144 24170 24198 24200 24243 24266 24286 24319 24430 24553	Agonac Annesse-et-Beaulieu Brantome Champcevinel Chancelade La Chapelle-Gonaguet Condat-Sur Trincou Cornille Creyssac Eyvirat La Gonterie-Boulouneix Grand-Brassac Lisle Mensignac Montagrier Paussac-Et-Saint-Vivien Saint-Julien-De-Bourdeilles Tocane-Saint-Apre	22.12.2015
		24042 24055 24069 24115 24520 24561	Biras Bourdeilles Bussac Château-L'Evêque Sencenac-Puy-De-Fourches Valeul	14.12–12.2015
		24133 24180 24218 24269 24304 24305 24428 24486 24489 24498 24519 24522 24551	La Coquille Firbeix Jumilhac-le-Grand Mialet Nantheuil Nanthiat Saint-Jory-de-Chalais Saint-Pierre-de-Frugie Saint-Priest-les-Fougères Saint-Saud-Lacoussière Sarlande Sarrazac Thiviers	1.1.2016
		24095 24481	Chaleix Saint-Paul-la-Roche	24.12.2015–1.1.2016
		24086 24091 24150 24040 24063 24074 24081 24082 24300 24336 24341 24355 24366 24395 24432 24450 24470 24471 24510 46006 46098 24512 24520 24574 24577 46186 46194 46216 46257	Castelnaud-la-Chapelle Cénac-et-Saint-Julien Daglan Beynac-et-Cazenac Bouzic Calviac-en-Périgord Carlux Carsac-Aillac Nabirat Prats-de-Carlux Proissans La Roque-Gageac Saint-André-d'Allas Saint-Cybranet Saint-Julien-de-Lampon Saint-Martial-de-Nabirat Sainte-Mondane Sainte-Nathalène Saint-Vincent-de-Cosse Anglars-Nozac Fajoles Saint-Vincent-le-Paluel Sarlat-la-Canéda Veyrignac Vézac Masclat Milhac Payrignac Saint-Cirq-Madelon	2.1.2016
		24040 24063 24074 24081 24082 24152 24207 24587	Beynac-et-Cazenac Bouzic Calviac-en-Périgord Carlux Carsac-Aillac Domme Groléjac Vitrac	25.12.2015–2.1.2016

		ISSN 1977-0820
Europeiska unionens officiella tidning		L 317

Svensk utgåva	Lagstiftning	58 årgången 3 december 2015

Innehållsförteckning		II Icke-lagstiftningsakter	Sida
		INTERNATIONELLA AVTAL
	*	Rådets beslut (EU) 2015/2226 av den 26 oktober 2015 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser	1
		Avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Tonga om undantag från viseringskravet för kortare vistelser	3
	*	Rådets beslut (Euratom) 2015/2227 av den 10 november 2015 om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Förenade kungariket, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Västindien	9
	*	Rådets beslut (Euratom) 2015/2228 av den 10 november 2015 om godkännande av Europeiska kommissionens ingående av ändringarna av protokollen 1 och 2 till avtalet mellan Republiken Frankrike, Europeiska atomenergigemenskapen och Internationella atomenergiorganet om kärnämneskontroller inom ramen för fördraget om förbud mot kärnvapen i Latinamerika och Karibien	11
		FÖRORDNINGAR
	*	Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2229 av den 29 september 2015 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier ( 1 )	13
	*	Kommissionens förordning (EU) 2015/2230 av den 30 november 2015 om förbud mot fiske efter fjällbrosme i unionens vatten och internationella vatten i VIII och IX med fartyg som för spansk flagg	17
	*	Kommissionens förordning (EU) 2015/2231 av den 2 december 2015 om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2008 om antagande av vissa internationella redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på de internationella redovisningsstandarderna (IAS) nr 16 och 38 ( 1 )	19
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2232 av den 2 december 2015 om tillåtelse att höja gränsvärdena för berikning av vin som produceras av druvor som skördats under 2015 i alla vinodlingsregioner i Danmark, Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket	24
	*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2233 av den 2 december 2015 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller villkoren för godkännande av det verksamma ämnet haloxifop-P ( 1 )	26
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2234 av den 2 december 2015 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	29
		Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2235 av den 2 december 2015 om fastställande av tilldelningskoefficienter för ansökningar om licenser för export av vissa mjölkprodukter till Dominikanska republiken inom ramen för den kvot som avses i förordning (EG) nr 1187/2009	31
		BESLUT
	*	Rådets beslut (EU) 2015/2236 av den 27 november 2015 om fastställande av den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i Världshandelsorganisationens ministerkonferens vad gäller en förlängning av moratoriet på tullar på elektroniska överföringar och moratoriet på klagomål som rör icke-överträdelse eller andra situationer	33
	*	Rådets beslut (EU) 2015/2237 av den 30 november 2015 om utnämning av en dansk suppleant i Regionkommittén	35
	*	Rådets beslut (EU) 2015/2238 av den 30 november 2015 om utnämning av en nederländsk suppleant i Regionkommittén	36
	*	Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2239 av den 2 december 2015 om vissa skyddsåtgärder i samband med högpatogen aviär influensa av subtyperna H5N1 och H5N2 i Frankrike [delgivet med nr C(2015) 8755] ( 1 )	37

		Rättelser
	*	Rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG ( EUT L 158, 27.5.2014 )	42