25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/1

(1)

I enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 av den 1 februari 1983 om öppnandet för allmänheten av Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens historiska arkiv (1) ska unionens historiska arkiv bevaras och i möjligaste mån göras tillgängligt för allmänheten när en tidsperiod på 30 år har löpt ut.

(2)

Skyldigheten att inrätta historiska arkiv och i möjligaste mån göra handlingarna tillgängliga för allmänheten gäller för de institutioner som avses i förordning (EEG, Euroatom) nr 354/83 (nedan kallade institutionerna) enligt de villkor som föreskrivs i förordningen.

(3)

Enligt förordning (EEG, Euroatom) nr 354/83 får varje institution förlägga sina historiska arkiv till den ort som den anser mest lämplig.

(4)

År 1984 beslutade Europaparlamentet, rådet och kommissionen att deponera sina historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens, där de görs tillgängliga för allmänheten. Den 17 december 1984 undertecknades ett kontrakt mellan Europeiska gemenskaperna, företrädda av kommissionen, och Europeiska universitetsinstitutet (nedan kallat deponeringskontraktet).

(5)

Senare beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Europeiska revisionsrätten att ansluta sig till deponeringskontraktet. Europeiska investeringsbanken deponerar sina historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet på grundval av en separat överenskommelse med institutet som undertecknades den 1 juli 2005 och på grundval av de regler för historiska arkiv som antogs av bankens direktion den 7 oktober 2005 (2).

(6)

Italiens regering har gjort lämpliga lokaler permanent och kostnadsfritt tillgängliga för Europeiska universitetsinstitutet i syfte att säkerställa att de deponerade arkiven bevaras och skyddas i enlighet med internationellt vedertagna normer och kan studeras på plats.

(7)

Syftet med deponering av institutionernas historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet är att göra arkiven tillgängliga på en och samma plats och främja studier av arkiven och forskning om den europeiska integrationens och de europeiska institutionernas historia. Europeiska universitetsinstitutet är ett ansett centrum för akademisk forskning och studier med inriktning på Europa och europeisk integration. Det har närmare 30 års erfarenhet av att handha unionens historiska arkiv, är utrustat med moderna förvaringsrum och forskningsfaciliteter som inrättats just med tanke på bevarandet av arkiven och studier av dessa arkiv och har ett internationellt anseende som centrum för institutionernas historiska arkiv.

(8)

Den fortsatta deponeringen av institutionernas historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet bör integreras i unionslagstiftningen för att återspegla Europeiska universitetsinstitutets roll som partner till institutionerna i handhavandet av arkiven.

(9)

Denna förordning bör gälla för alla institutioner och bör inte påverka deras skyldighet att göra deras historiska arkiv tillgängliga för allmänheten eller varje institutions äganderätt till sina historiska arkiv.

(10)

Den särskilda karaktär som Europeiska unionens domstols (domstolen) och Europeiska centralbankens (ECB) verksamhet har innebär emellertid att det finns skäl att undanta de båda institutionerna från den skyldighet för institutionerna att deponera sina historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet som föreskrivs i denna förordning. Domstolen och ECB får deponera sina historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet på frivillig basis.

(11)

Institutionerna och Europeiska universitetsinstitutet bör där så är möjligt göra de historiska arkiven tillgängliga i digitaliserad och digital form för att underlätta studier av dem på internet.

(12)

Personuppgifter i unionens historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (3).

(13)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts av kommissionen om lagförslaget som har lett till den här förordningen, i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001, och avgav ett yttrande om detta den 10 oktober 2012 (4).

(14)

Detaljerade bestämmelser för handhavandet av de historiska arkiven vid Europeiska universitetsinstitutet, inbegripet deras deponering, tillgänglighet och spridning av information, liksom för institutionernas och Europeiska universitetsinstitutets inbördes roller och ansvar, bör fastställas i ett ramavtal om partnerskap.

(15)

Kostnaderna för handhavandet av unionens historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet bör finansieras via unionens allmänna budget och dessa kostnader bör bäras av alla deponerande institutioner.

(16)

Förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

3.

Texten i bilagan ska läggas till som en bilaga till förordning (EEG, Euratom) nr 354/83.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/6

(1)

I rådets förordning (EU) 2015/104 (2) fastställs kvoter för 2015.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2015 är uttömd.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/8

(1)

Försäkrings- och återförsäkringsföretags ansökningar om att använda företagsspecifika parametrar bör utarbetas utifrån en aktsam och realistisk grund och bör innehålla alla relevanta faktauppgifter som krävs för en bedömning av tillsynsmyndigheterna. Den bör inbegripa en bedömning av hur kriterierna för använda datas fullständighet, riktighet och lämplighet kommer att uppfyllas.

(2)

Den information som ska inkluderas i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags ansökan bör specificeras för att säkerställa en enhetlig grund för tillsynsmyndigheternas beslut.

(3)

Ansökan om användning av företagsspecifika parametrar är ett strategiskt beslut för riskhanterings- och kapitalplaneringsändamål. På grundval av förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets slutliga ansvar för överensstämmelse enligt vad som anges i artikel 40 i direktiv 2009/138/EG, bör dess medverkan i beslutsfattandet om ansökan övervägas noga.

(4)

Bestämmelser bör fastställas för att tillsynsorganen ska kunna anta lämpliga förfaranden. Närmare bestämmelser om tillsynsmyndigheternas bedömning och godkännande av ansökningarna bör fastställas. De bör anpassas i proportion till ansökningarnas komplexitet för att hantera godkännandeförfarandet. Godkännandeförfarandet kan ta mindre än sex månader om det står i proportion till komplexiteten.

(5)

Beslutet om att ansöka om användning av företagsspecifika parametrar bör inte dikteras endast av en sänkning av kapitalkravet. Användningen av företagsspecifika parametrar bör dock inte hindra ett företag från att återgå till standardparametrarna, om de företagsspecifika parametrarna inte längre motsvarar dess riskprofil, i vilket fall företaget bör underrätta tillsynsmyndigheten om skälen till att dessa parametrar inte längre är lämpliga.

(6)

Förfarandena för godkännande förutsätter kontinuerlig kommunikation mellan tillsynsmyndigheterna och försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Detta inbegriper kommunikation innan en formell ansökan lämnas till tillsynsmyndigheterna och, efter det att en ansökan har godkänts, genom tillsynens granskningsprocess. Denna kontinuerliga kommunikation är nödvändig för att säkerställa att tillsynsmyndigheternas bedömningar grundar sig på relevant och aktuell information.

(7)

Som en del av godkännandeprocessen bör tillsynsmyndigheterna bland annat bedöma de data som använts för att beräkna de företagsspecifika parametrarna och de bör kontrollera om de data som använts uppfyller de kvalitetskriterier som anges i artikel 219 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (2). För att uppfylla kravet på att data ska vara fullständiga i enlighet med artikel 219 i den förordningen, bör företaget använda de företagsspecifika parametervärden som erhållits genom användning av den godkända metoden med senaste relevanta data.

(8)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får bara ersätta en undergrupp av standardparametrar inom försäkringsriskmodulerna i företagsspecifika parametrar. Detta innebär att en del av de indata som använts för att beräkna dessa parametrar kommer att vara likvärdiga eller identiska med de indata som använts för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna.

(9)

På grund av det ömsesidiga beroendet mellan olika ansökningar om godkännande enligt direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- eller återförsäkringsföretaget när det ansöker om godkännande av företagsspecifika parametrar underrätta tillsynsmyndigheten om andra ansökningar som rör de poster som avses i artikel 308a.1 i direktiv 2009/138/EG, som för närvarande pågår eller planeras inom kommande sex månader. Dessa krav är nödvändiga för att säkerställa att tillsynsbedömningarna grundar sig på transparent och opartisk information.

(10)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(11)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för genomförande som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (3).

(12)

För att öka rättssäkerheten i fråga om tillsynsordningen under den infasningsperiod som avses i artikel 308a i direktiv 2009/138/EG, som kommer att inledas den 1 april 2015, är det viktigt att se till att denna förordning träder i kraft så snart som möjligt, dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

Handlingar som styrker försäkrings- eller återförsäkringsföretagets interna beslutsprocess avseende ansökan.

b)

Ett särskilt startdatum från vilket användningen av de företagsspecifika parametrarna begärs.

c)

Den undergrupp av standardparametrar man begär ska ersättas av företagsspecifika parametrar.

d)

För varje segment den standardiserade metod som används och det försäkrings- eller återförsäkringsföretagsspecifika parametervärde som erhålls med hjälp av denna metod.

e)

Beräkningen av den företagsspecifika parameter som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ansöker om att få använda och information om att beräkningen är adekvat.

f)

Belägg för att de data som används för att beräkna de företagsspecifika parametrarna är fullständiga, tillförlitliga och lämpliga och att de uppfyller kraven i artikel 219 i delegerad förordning (EU) 2015/35.

g)

En motivering av att var och en de standardiserade metoderna för att beräkna den företagsspecifika parametern för ett enda segment ger det mest korrekta resultatet vad gäller uppfyllandet av kraven i artikel 101 i direktiv 2009/138/EG.

a)

De parametrar som ska ersättas genom att man kontrollerar om användningen av företagsspecifika parametrar bättre återspeglar företagets försäkringsriskprofil.

b)

De segment för vilka parametrar har beräknats med hänsyn till huruvida användningen av företagsspecifika parametrar bättre återspeglar företagets försäkringsriskprofil.

a)

förändringen beror på en begäran från tillsynsmyndigheten om ytterligare upplysningar eller justeringar, eller

b)

tillsynsmyndigheten är övertygad om att förändringen inte avsevärt påverkar dess bedömning av ansökan.

a)

Ett företag som har beviljats godkännande att använda företagsspecifika parametrar har upphört att uppfylla villkoren i artikel 101 i direktiv 2009/138/EG och artiklarna 218, 219 och 220 i delegerad förordning (EU) 2015/35.

b)

Ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, i vederbörligen motiverade fall, vill återgå till standardparametrar, genom att skicka en begäran till tillsynsmyndigheten, med angivande av skälen till det olämpliga i att använda företagsspecifika parametrar och tillhandahålla handlingar som styrker detta.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/12

(1)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör utarbeta ansökningar om godkännande av poster i tilläggskapital utifrån en aktsam och realistisk grund.

(2)

Ansökan om en post i tilläggskapitalet är ett strategiskt beslut för riskhanterings- och kapitalplaneringsändamål. Med hänsyn till att förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer reglerna, enligt vad som anges i artikel 40 i direktiv 2009/138/EG, bör dess medverkan i beslutsfattandet om ansökan övervägas noga.

(3)

Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget bör inkludera alla relevanta faktauppgifter som krävs för tillsynsmyndighetens bedömning, inbegripet en bedömning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget av hur posten skulle uppfylla kriterierna för en post i tilläggskapitalet och, då den infordras, för att klassificeras som en post i primärkapitalet så att tillsynsmyndigheten kan fatta beslut i god tid baserade på lämpliga underlag.

(4)

Den information som ska ingå i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags ansökan bör specificeras för att säkerställa en enhetlig grund för tillsynsmyndighetens beslutsfattande.

(5)

På grund av det ömsesidiga beroendet mellan olika ansökningar om godkännande enligt direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- eller återförsäkringsföretaget när det ansöker om godkännande för en post i tilläggskapitalet underrätta tillsynsmyndigheten om andra ansökningar som rör de poster som avses i artikel 308a.1 i direktiv 2009/138/EG, som för närvarande pågår eller planeras inom de kommande sex månaderna. Sådana krav är nödvändiga för att säkerställa att tillsynsbedömningarna grundar sig på transparent och opartisk information.

(6)

Möjligheterna för tillsynsmyndigheter och försäkrings- och återförsäkringsföretag att vid bedömningen av status kunna bedöma en grupp av motparter som om den vore en enda motpart anses vara särskilt relevant när ett ömsesidigt eller liknande företag har ett stort antal homogena medlemmar som inte är företag från vilka den kan infordra ytterligare bidrag.

(7)

Godkännandeförfarandet för tilläggskapitalet innebär kontinuerlig kommunikation mellan tillsynsmyndigheterna och försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Detta omfattar kommunikation innan en formell ansökan lämnas till tillsynsmyndigheten och efter det att en ansökan har godkänts genom tillsynens granskningsprocess. Denna kontinuerliga kommunikation är nödvändig för att säkerställa att tillsynsbedömningarna grundar sig på relevant och aktuell information.

(8)

När tillsynsmyndigheten tar emot en anmälan från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag om att det har skett en reducering av förlusttäckningsförmågan i en godkänd post i tilläggskapitalet bör tillsynsmyndigheten nedjustera det godkända beloppet eller återkalla sitt godkännande av metoden för att säkerställa att det överensstämmer med den reducerade förlusttäckningsförmågan.

(9)

I artikel 226 i direktiv 2009/138/EG tillåts en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag att ansöka om godkännande av poster i tilläggskapitalet för ett mellanliggande försäkringsholdingföretag eller ett mellanliggande blandat finansiellt holdingföretag. I dessa fall bör samma bestämmelser gälla för det mellanliggande försäkringsholdingföretaget eller det mellanliggande blandade finansiella holdingföretaget som om det vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Detta bör också gälla om en grupp leds av ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i enlighet med artikel 235 i direktiv 2009/138/EG.

(10)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lämnat till kommissionen.

(11)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2).

(12)

För att öka rättssäkerheten i fråga om tillsynsordningen under den infasningsperiod som avses i artikel 308a i direktiv 2009/138/EG, som kommer att inledas den 1 april 2015, är det viktigt att se till att denna förordning träder i kraft så snart som möjligt, dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

Rättsliga eller avtalsenliga villkor som reglerar posten i tilläggskapitalet eller att därtill relaterade arrangemang är entydiga och tydliga.

b)

Det belopp som tillerkänns posten i tilläggskapitalet i ansökan överensstämmer med artikel 90.2 i direktiv 2009/138/EG.

c)

Den ekonomiska innebörden av posten i tilläggskapitalet, inklusive hur posten ger primärkapital när den infordrats, har återspeglats fullt ut i ansökan.

d)

Med hänsyn till den troliga framtida utvecklingen samt omständigheterna vid tidpunkten för ansökan, anser försäkrings- eller återförsäkringsföretaget att posten i tilläggskapitalet uppfyller kriterierna för klassificeringen av kapitalbasmedel.

e)

Inga faktauppgifter har utelämnats som, om dessa vore kända av tillsynsmyndigheten, skulle kunna påverka dess beslut om huruvida man ska godkänna en post i tilläggskapitalet, det belopp för vilket godkännande av en post ska beviljas, eller den tidsperiod för vilken godkännande av en beräkningsmetod ska tillämpas.

a)

En redogörelse för metoden och hur den återspeglar förlusttäckningsförmågan hos posten i tilläggskapitalet.

b)

En beskrivning av antaganden som metoden bygger på och på vilket sätt dessa antaganden är aktsamma och realistiska.

c)

Postens förväntade ursprungliga belopp som har beräknats i enlighet med metoden och en motivering av detta belopp.

d)

En redogörelse av de valideringsprocesser försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att genomföra för att säkerställa att metodens resultat även i fortsättningen kontinuerligt återspeglar postens förlusttäckningsförmåga.

a)

Postens rättsliga eller avtalsenliga villkor, tillsammans med därtill relaterade arrangemang, och underlag för att motparten har ingått eller kommer att ingå avtalet och därtill relaterade arrangemang.

b)

Underlag för att avtalet och därtill relaterade arrangemang är rättsligt bindande och verkställbara i alla relevanta jurisdiktioner, på grundval av ett rättsligt utlåtande.

c)

Den period under vilken avtalet är i kraft och, om den inte är densamma, den period under vilken försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan infordra posten.

d)

Bekräftelse av att en post i tilläggskapitalet, så snart denna post har infordrats och inbetalats, uppvisar alla särdrag hos en post i primärkapitalet som klassificeras som tillhörande nivå 1 i enlighet med artikel 71 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35, eller alla särdrag hos en post i primärkapitalet som klassificeras som tillhörande nivå 2 i enlighet med artikel 73 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35.

e)

Bekräftelse på att postens avtalsenliga villkor inte innehåller några bestämmelser som kan hindra ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag från att infordra posten för att täcka förluster eller innebär en eventuell restriktion på dess förmåga att infordras på begäran.

f)

Bekräftelse på att posten i tilläggskapitalet eller dess förmåner bara är tillgänglig för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och inte är överförbar eller hänförlig till någon annan part, eller kan belastas på något annat sätt.

g)

Faktorer som begränsar de villkor enligt vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan infordra posten, inklusive men inte begränsat till stressfaktorer som är specifika för försäkrings- och återförsäkringsföretaget eller större marknadspåverkande stressfaktorer.

h)

Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har, eller i framtiden kan ha, skyldigheter, förväntningar eller förståelse om att det kommer att betala medel eller andra förmåner till motparten eller en tredje part i samband med posten, utom i fall av återbetalning av en primärkapitalpost som uppfyller de särdrag som anges i artikel 71.1 h och artikel 73.1 d i den delegerade förordningen (EU) 2015/35.

i)

En kopia på den medelfristiga kapitalförvaltningsplanen, inklusive hur posten kommer att bidra till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets befintliga kapitalstruktur och hur posten kan göra det möjligt för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget att uppfylla sina befintliga eller framtida kapitalkrav.

a)

Namn och en beskrivning av var och en av motparterna, inklusive typ av förhållande mellan försäkrings- eller återförsäkringsföretaget och motparten.

b)

En bedömning av motpartsrisken för att stödja tillsynsmyndighetens bedömning som anges i artikel 63.2 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35.

c)

En bedömning av motparternas likviditet för att underlätta tillsynsmyndighetens bedömning som anges i artikel 63.3 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35.

d)

En bedömning av motparternas vilja att betala för att stödja den tillsynsbedömning som anges i artikel 63.4 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35.

e)

En beskrivning av de omständigheter under vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kan ansöka om att infordra posten inklusive nuvarande förväntningar om när posten kan infordras före eller vid tidpunkten för bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet.

f)

Information om övriga faktorer av betydelse för motparternas status till stöd för tillsynsmyndighetens bedömning som anges i artikel 63.5 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35.

a)

Detaljerad beskrivning av arrangemang som kan förbättra möjligheterna att återkräva posten inklusive tillgängligheten till säkerheter.

b)

Uppgift om huruvida nationell lagstiftning, i någon relevant jurisdiktion, hindrar att en infordran görs eller uppfylls, inbegripet i händelse av att rekonstruktions- eller obeståndshanteringen inleds med avseende på försäkrings- eller återförsäkringsföretaget.

c)

Detaljerad beskrivning av arrangemang eller omständigheter som kan hindra att en infordran görs eller uppfylls under försämrade finansiella omständigheter inklusive bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet.

a)

Information om dess erfarenheter av tidigare infordringar eller insamling av andra medel från samma eller likvärdiga motparter under samma eller likvärdiga omständigheter.

b)

Alla relevanta tillgängliga uppgifter om marknaden relaterad till tidigare infordringar eller insamling av andra medel från samma eller likvärdiga motparter under samma eller likvärdiga omständigheter.

c)

En bedömning av relevansen och tillförlitligheten i den information som beskrivs i leden a och b när det gäller förväntade resultat av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets framtida infordringar.

a)

Hur den avser att påvisa förändringar av följande:

b)

Hur den avser att underrätta tillsynsmyndigheten om förändringar som identifierats, bland annat vilka mekanismer den har infört för att avgöra när förändringarna bör föras upp till företagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och till tillsynsmyndigheten.

a)

förändringen beror på en begäran från tillsynsmyndigheten om ytterligare information, eller

b)

tillsynsmyndigheten är övertygad om att förändringen inte avsevärt påverkar dess bedömning av ansökan.

a)

Minska beloppet i en post i tilläggskapitalet till ett lägre belopp eller till noll.

b)

Återkalla sitt godkännande av en beräkningsmetod.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/18

(1)

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, i enlighet med artikel 77b i direktiv 2009/138/EG, förutsatt att de på förhand godkänns av tillsynsmyndigheterna när vissa villkor är uppfyllda. Bestämmelser ska fastställas för de förfaranden som ska följas för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering.

(2)

För att en ansökan ska anses vara fullständig bör den omfatta alla relevanta upplysningar som krävs för tillsynsmyndigheternas bedömning och beslut. För att ge ett harmoniserat underlag för tillsynsmyndigheternas bedömning och beslut bör en ansökan innehålla belägg som visar att samtliga villkor i artikel 77b i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda.

(3)

Ansökan om matchningsjustering är ett strategiskt beslut för riskhanterings- och kapitalplaneringsändamål. Eftersom förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet har det yttersta ansvaret för att varje berört företag följer reglerna, enligt vad som anges i artikel 40 i direktiv 2009/138/EG, bör dess roll i beslutsfattandet avseende ansökan övervägas noga.

(4)

Utöver vad som föreskrivs i artikel 77b i direktiv 2009/138/EG, innehåller direktivet andra krav i artiklarna 44, 45 och 77c, vilka tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder en matchningsjustering. En ansökan bör därför innehålla belägg för att samtliga dessa krav kommer att uppfyllas om godkännande beviljas.

(5)

I de förfaranden som ska följas för godkännande av matchningsjusteringen ingår kontinuerlig kommunikation mellan tillsynsmyndigheterna och försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Detta omfattar kommunikation innan en formell ansökan lämnas till tillsynsmyndigheterna och, efter det att en ansökan har godkänts, genom tillsynens granskningsprocess. Denna kontinuerliga kommunikation är nödvändig för att säkerställa att tillsynsbedömningar grundar sig på relevant och aktuell information och belägg.

(6)

För att säkerställa ett smidigt och effektivt förfarande bör tillsynsmyndigheterna kunna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag gör ändringar i en ansökan för att åtgärda områden där de inlämnade beläggen är otillräckliga för att påvisa att de villkor som fastställs i artikel 77b i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda, innan tillsynsmyndigheterna fattar beslut om att slutgiltigt godkänna eller avslå ansökan.

(7)

Utöver att bedöma de belägg som ingår i en ansökan bör tillsynsmyndigheterna även beakta andra relevanta faktorer när de fattar beslut om huruvida kraven i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda.

(8)

Eftersom matchningsjusteringsportföljer får förvaltas utifrån fortlevnadsprincipen, bör företag som har fått godkännande att använda en matchningsjustering för att värdera motsvarande skulder också ha rätt att använda denna justering för att värdera framtida försäkringsförpliktelser, i den mån som dessa förpliktelser och de tillgångar som motsvarar dessa har samma särdrag som de förpliktelser och tillgångar som ingår i den ursprungliga matchningsjusteringsportföljen och som följaktligen medför samma risker för det berörda företaget.

(9)

På grund av det ömsesidiga beroendet mellan olika ansökningar om godkännande enligt direktiv 2009/138/EG bör försäkrings- eller återförsäkringsföretag när de ansöker om godkännande för matchningsjustering underrätta tillsynsmyndigheten om andra ansökningar avseende poster i artikel 308a.1 i direktiv 2009/138/EG, som för närvarande pågår eller planeras inom kommande sex månader. Dessa krav är nödvändiga för att säkerställa att tillsynsbedömningarna grundar sig på transparent och opartisk information.

(10)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har lagt fram för Europeiska kommissionen.

(11)

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har anordnat öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för genomförande som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2).

(12)

För att öka rättssäkerheten i fråga om tillsynsordningen under den infasningsperiod som avses i artikel 308a i direktiv 2009/138/EG, som kommer att inledas den 1 april 2015, är det viktigt att se till att denna förordning träder i kraft så snart som möjligt, dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

a)

Belägg för att den avsatta tillgångsportföljen uppfyller alla relevanta villkor som anges i artikel 77b.1 i direktiv 2009/138/EG.

b)

Uppgifter om tillgångar i den avsatta portföljen, som ska innehålla detaljerad information om tillgångarna per post tillsammans med det förfarande som används för att gruppera dessa tillgångar per tillgångsklass, kreditkvalitet och duration för fastställandet av den grundläggande räntedifferens (spread) som avses i artikel 77c.1 b i direktiv 2009/138/EG.

c)

En beskrivning av det förfarande som används för att bibehålla den avsatta tillgångsportföljen i enlighet med artikel 77b.1 a i direktiv 2009/138/EG, inbegripet förfarandet för att bevara överensstämmelsen vad gäller de förväntade kassaflödena när dessa förändrats väsentligt.

a)

Belägg för att försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna uppfyller samtliga kriterier som anges i artikel 77b.1 d, e, g och j i direktiv 2009/138/EG.

b)

Om dödsfallsrisk finns, kvantitativa belägg för att den bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte ökar med mer än 5 % enligt den dödsfallsriskstress som anges i artikel 52 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (3).

a)

Kvantitativa belägg för att kriterierna i artikel 77b.1 c i direktiv 2009/138/EG är uppfyllda, inbegripet en kvantitativ och kvalitativ bedömning av huruvida en eventuell missmatchning ger upphov till risker som är väsentliga i förhållande till de risker som ingår i den försäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen är avsedd att användas.

b)

Belägg för att lämpliga förfaranden inrättats för att korrekt identifiera, organisera och förvalta den portfölj med förpliktelser och den avsatta tillgångsportföljen separat från andra aktiviteter inom företaget och säkerställa att de avsatta tillgångarna inte kan användas för att täcka förluster som uppstår från övriga verksamheter inom företaget i enlighet med artikel 77b.1 b i direktiv 2009/138/EG.

c)

Belägg för hur kapitalbasen kommer att justeras i enlighet med artikel 81 i direktiv 2009/138/EG för att återspegla eventuell minskad överförbarhet.

d)

Belägg för hur solvenskapitalkravet kommer att justeras för att på lämpligt sätt återspegla eventuella minskade möjligheter till riskdiversifiering. Detta ska i tillämpliga fall omfatta belägg för efterlevnad av artiklarna 216, 217 och 234 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag har för avsikt att beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en intern modell men inte har fått tillsynsmyndighetens godkännande, ska de belägg som krävs enligt detta led inges på grundval av standardformelns resultat samt den icke godkända interna modellen.

a)

Bekräftelse på att villkoren i artikel 77b.3 i direktiv 2009/138/EG kommer att vara uppfyllda om tillsynsmyndighetens godkännande att tillämpa en matchningsjustering beviljas.

b)

Den likviditetsplan som krävs enligt artikel 44.2 i direktiv 2009/138/EG.

c)

De bedömningar som krävs enligt artikel 44.2 a b i direktiv 2009/138/EG.

d)

De bedömningar som krävs enligt artikel 45.2 a i direktiv 2009/138/EG.

e)

En detaljerad förklaring och demonstration av det beräkningsförfarande som används för att fastställa matchningsjusteringen i enlighet med kraven i artikel 77c i direktiv 2009/138/EG.

f)

En förteckning över övriga ansökningar som lämnats in av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, eller som för närvarande planeras inom de kommande sex månaderna, för godkännande av någon av de poster i infasningen som anges i artikel 308a.1 i direktiv 2009/138/EG.

a)

förändringen beror på en begäran från tillsynsmyndigheten om kompletterande uppgifter eller ändringar, eller

b)

tillsynsmyndigheten är övertygad om att förändringen inte avsevärt påverkar dess bedömning av ansökan.

a)

De framtida förpliktelserna och tillgångarna har samma särdrag som de förpliktelser och tillgångar som ingår i den matchningsportfölj för vilken godkännandet beviljats.

b)

Matchningsportföljen fortsätter att uppfylla de relevanta villkoren i direktiv 2009/138/EG.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/23

(1)

Den 26 juni 2014 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning vad gäller import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Taiwan (nedan kallade de berörda länderna) med stöd av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen efter ett klagomål som ingavs den 13 maj 2014 av Eurofer (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för klagande unionstillverkare av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Klaganden står för omkring 50 % av unionens sammanlagda produktion av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål. Klagomålet innehöll bevis på dumpning och på materiell skada som orsakats av denna, vilket var tillräckligt för att motivera att en undersökning inleddes.

(3)

Den 14 augusti 2014 inledde kommissionen en antisubventionsundersökning avseende import till unionen av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Kina och påbörjade en separat undersökning. Den offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande av antisubventionsförfarandet i Europeiska unionens officiella tidning  (3).

(4)

Efter en begäran från klaganden, som även lämnade in nödvändig bevisning, antog kommissionen den 15 december 2014 genomförandeförordning (EU) nr 1331/2014 (4), som innebar att all import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Kina och Taiwan måste registreras från och med den 17 december 2014.

(5)

I tillkännagivandet om inledande uppmanades berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande producenter och de kinesiska och taiwanesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta. Kommissionen underrättade också tillverkare i Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna) och Sydafrika om inledandet och inbjöd dem att delta. I tillkännagivandet om inledandet meddelade kommissionen de berörda parterna att den avsåg Förenta staterna som lämpligt tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land) i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen.

(6)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden.

(7)

I sitt tillkännagivande om inledande angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(8)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktionsvolym. Fyra unionstillverkare ingick i stickprovet. De utvalda unionstillverkarna stod för cirka 50 % av produktionsvolymen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs om det preliminära urvalet och det bekräftades därmed. Urvalet är representativt för unionsindustrin.

(9)

För att besluta om huruvida urvalsförfarande krävdes och för att i så fall göra ett urval ombads icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande.

(10)

31 icke-närstående importörer tillhandahöll de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i stickprovet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett stickprov på fyra av dessa, baserat på den största importvolymen till unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd med alla kända importörer som berördes avseende stickprovsurvalet.

(11)

Synpunkter inkom om ägarstrukturen för en av de utvalda importörerna. Berörda parter hävdade att en importör inte borde ingå i urvalet eftersom den är närstående en unionstillverkare. Denna importör var emellertid inte närstående någon unionstillverkare under undersökningsperioden, utan blev det senare. Begreppet ”icke-närstående importör” innebär emellertid inte närstående till exporterande tillverkare. En icke-närstående importör kan vara närstående en unionstillverkare.

(12)

För att besluta om huruvida urvalsförfarande krävdes och för att i så fall göra ett urval ombads alla exporterande producenter i Taiwan att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Taiwans representanter i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(13)

Nio uppgivna exporterande producenter i det berörda landet tillhandahöll de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i stickprovet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valde kommissionen ut ett stickprov bestående av fyra (av vilka tre är närstående) på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända exporterande berörda producenter och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter lämnades.

(14)

Undersökningen visade att två företag som ingick i urvalet och två samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet inte uppfyller definitionen av exporterande tillverkare, eftersom de endast fungerar som servicecentrum och använder den berörda produkten som produktionsinsats. Det fastställdes att dessa företag inte har några varmvalsnings- eller kallvalsningsanläggningar och deras mervärde är ringa i förhållande till kostnaderna för deras insatsvaror. Faktum är att de köper och säljer den berörda produkten i olika typer (se skälen 26–28 nedan).

(15)

Ett av dessa företag är emellertid närstående en exporterande tillverkare som ingick i stickprovet. I undersökningen ansågs det därför som tillhörande den företagsgruppen. Efter det att tillverkaren uteslutits från urvalet av företag som inte uppfyller definitionen av exporterande tillverkare, utgör det återstående urvalet minst 48 % av den totala volymen av exporten från Taiwan till unionen och ca 80 % av försäljningen på hemmamarknaden i Taiwan. Urvalet var därför fortfarande representativt.

(16)

Kommissionen undantog de andra tre företagen från varje individuell dumpningsmarginal och beräkning av nivån för undanröjande av skada. Följaktligen fastställdes ingen tullsats för dessa tre företag.

(17)

En exporterande tillverkare i Taiwan begärde och beviljades en enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen.

(18)

För att besluta om huruvida urvalsförfarande krävdes och för att i så fall göra ett urval ombads alla exporterande producenter i Kina att lämna de uppgifter som angetts i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas myndigheter att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(19)

Åtta exporterande producenter i Kina tillhandahöll de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i stickprovet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valde kommissionen ut ett stickprov bestående av fyra företag som tillhör två grupper på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända exporterande berörda producenter och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter lämnades.

(20)

Vid tillämpningen av artikel 2.7 b i grundförordningen sände kommissionen ansökningsformulär för marknadsekonomisk status till alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina som valts ut att ingå i urvalet och till samarbetsvilliga exporterande tillverkare som vill ansöka om en enskild undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen, till den kända intresseorganisationen för exporterande tillverkare och till de kinesiska myndigheterna. Ingen av de exporterande tillverkarna ansökte om marknadsekonomisk status.

(21)

Kommissionen sände frågeformulär till de utvalda kinesiska och taiwanesiska exporterande tillverkarna, till exporterande tillverkare som önskar ansöka om enskild undersökning, till tillverkare i två potentiella jämförbara länder, samt till de unionstillverkare som ingick i urvalet, de icke-närstående importörer som ingår i urvalet samt användare som gav sig till känna.

(22)

Svar på frågeformuläret mottogs från fyra kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, fyra taiwanesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet (däribland två som var inte exporterande tillverkare), en taiwanesisk exporterande tillverkare som begärde enskild undersökning, två tillverkare i Förenta staterna (jämförbart land), fyra unionstillverkare som ingick i urvalet, fyra icke-närstående importörer och sex användare.

(23)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att preliminärt fastställa dumpning och därav följande skada samt för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen utfördes i följande företags lokaler:

Unionstillverkare

Närstående servicecenter till Acciai Speciali Terni SpA

Klaganden

Exporterande tillverkare i Taiwan

Exporterande tillverkare i Kina

Närstående importör i unionen

(24)

Kommissionen ordnade utfrågningar, bl.a. utfrågningar med förhörsombudet med exporterande producenter, intresseorganisationer och importörer.

(25)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 till och med den 31 december 2013 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2010 och fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(26)

Den berörda produkten är kallvalsade platta produkter av rostfritt stål, inte vidare bearbetade efter kallvalsningen och som har sitt ursprung i Kina, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7219 31 00, 7219 32 10, 7219 32 90, 7219 33 10, 7219 33 90, 7219 34 10, 7219 34 90, 7219 35 10, 7219 35 90, 7220 20 21, 7220 20 29, 7220 20 41, 7220 20 49, 7220 20 81 och 7220 20 89 (nedan kallad den berörda produkten).

(27)

Kallvalsade platta produkter av rostfritt stål används i ett stort antal tillämpningar, till exempel för produktion av hushållsapparater (t.ex. inne i tvätt- och diskmaskiner), svetsade rör och medicintekniska produkter samt i livsmedelsbearbetnings- och bilbranscherna.

(28)

Undersökningen visade att de olika typerna av den berörda produkten alla har samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål.

(29)

Kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin och kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som tillverkas och säljs i de berörda länderna och i det jämförbara landet befanns ha i stort sett samma fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som kallvalsade platta produkter av rostfritt stål som tillverkas i de berörda länderna och säljs på export till unionen. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(30)

Berörda parter hävdade att vissa produkttyper (inbegripet smala remsor och precisionsremsor) inte borde omfattas av undersökningen, eftersom unionstillverkarna inte till fullo kan försörja dessa marknadssegment. Unionsindustrin har emellertid bevisat att de är i stånd att till fullo försörja dessa marknadssegment.

(31)

När det gäller precisionsremsor, hävdade samma parter vidare att Generaldirektoratet för konkurrens hade beslutat att utesluta denna produkttyp från den relevanta produktmarknaden i sin bedömning av Outokumpu/INOXUM-koncentrationsärendet (5). Marknadsdefinitionen i ett koncentrationsärende är emellertid inriktad på utbytbarhet på efterfrågesidan och utbudssidan. I ett antidumpningsärende definieras marknaden av de fysiska egenskaperna hos den undersökta produkten. I ett antidumpningsärende kan produkttyperna därför vara annorlunda för vissa parametrar (bredd, toleranser, mekaniska egenskaper). Denna produkttyp utgjorde dessutom redan från början en del av undersökningen eftersom unionstillverkare av precisionsremsor kontaktades som ett led i genomgången av representativitet.

(32)

Kommissionen har därför avvisat begäran och ändrade inte den produktdefinition som är föremål för undersökning.

(33)

Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska kommissionen fastställa normalvärdet i enlighet med artikel 2.1–2.6 i den förordningen för de exporterande tillverkare i Kina som hävdade och visar att de uppfyller kriterierna i artikel 2.7 c i den förordningen och som därmed kan beviljas marknadsekonomisk status.

(34)

För att avgöra huruvida villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda, inhämtade kommissionen nödvändiga upplysningar genom att be de berörda exporterande tillverkarna fylla i ansökningsblanketten för marknadsekonomisk status. Ingen av dessa ansökte om marknadsekonomisk status.

(35)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status. För detta ändamål måste ett jämförbart land väljas.

(36)

I tillkännagivandet om inledande informerade kommissionen de berörda parterna om att den planerade att använda Förenta staterna som lämpligt jämförbart land och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter.

(37)

Kommissionen kontaktade ett antal potentiella jämförbara länder (Indien, Sydafrika, Sydkorea, Taiwan och Förenta staterna) och bad på grundval av den information som mottagits 32 kända tillverkare av den likadana produkten i Sydafrika, Sydkorea och Förenta staterna att lämna information. Ingen information om tillverkare i Indien mottogs, varför Indien inte kunde komma i fråga som ett potentiellt jämförbart land. Taiwan är föremål för samma undersökning och information som tillhandahålls av de undersökta tillverkarna beaktades därför i detta syfte.

(38)

Endast två tillverkare i Förenta staterna besvarade frågeformulär från tillverkare i de jämförbara länderna. Kommissionen alltså hade att välja mellan Förenta staterna och Taiwan.

(39)

I Förenta staterna finns det minst fyra stora tillverkare av den likadana produkten (tre är vertikalt integrerade vilket en inte är), och den totala produktionen och konsumtionen är jämförbar med den i Kina. I Taiwan finns det en stor vertikalt integrerad grupp av producenter som styr marknaden, trots förekomsten av ett par små inte integrerade tillverkare. Tillverkningsprocessen i Förenta staterna liknar den i Taiwan och åtminstone några exporterande tillverkare i Kina. De råvaror som användes i Förenta staterna och Taiwan är huvudsakligen desamma. Det finns antidumpningstullar mot Japan, Sydkorea och Taiwan i Förenta staterna och mot Kina och Sydkorea i Taiwan. Importen av den likadana produkten till Förenta staterna och Taiwan är betydande och motsvarar ungefär 17 % respektive 37 % av deras totala konsumtion under undersökningsperioden. Stora länder som exporterar till Förenta staterna inbegriper följande: Mexiko, Kina, Taiwan, Frankrike, Finland, Japan och Tyskland och till Taiwan följande: Kina, Sydkorea, Japan, Finland och Vietnam.

(40)

På grund av dessa omständigheter anses Förenta staterna vara mer lämpligt som ett jämförbart land av följande två skäl:

(41)

Berörda parter motsatte sig valet av Förenta staterna som jämförbart land, främst på grund av den påstått annorlunda tillverkningsprocessen och olika typer av råvaror som används i tillverkningen. De hävdade att i detta avseende skulle Taiwan, som även omfattas av denna undersökning, vara ett lämpligare jämförbart land än Förenta staterna.

(42)

Kommissionen drog i detta skede slutsatsen att Förenta staterna är ett lämpligt jämförbart land enligt artikel 2.7 a i grundförordningen.

(43)

Uppgifterna från de samarbetsvilliga tillverkarna i det jämförbara landet användes som grundval för fastställandet av normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(44)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för de två samarbetande exporterande tillverkarna var representativa, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden utgjorde minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen för varje kinesisk exporterande tillverkare som ingick i urvalet under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att den sammanlagda försäljningen för de två samarbetande tillverkarna av den likadana produkten på hemmamarknaden i det jämförande landet var representativ.

(45)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(46)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(47)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(48)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den produkttypen under undersökningsperioden. Kommissionen beaktade alla transaktioner som rapporterats som försäljning på hemmamarknaden, eftersom det inte fanns någon anledning att tvivla på att de var avsedda för förbrukning på hemmamarknaden.

(49)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart av den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(50)

De utvalda exporterande tillverkarna sålde på export till unionen antingen direkt till oberoende kunder eller, i fråga om en exporterande tillverkare, via ett närstående företag som agerar som importör.

(51)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(52)

Om de exporterande tillverkarna exporterade den berörda produkten till unionen genom ett närstående företag som fungerade som importör, fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall gjordes justeringar av priserna för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inklusive försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader (SG&A) samt för vinst.

(53)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de utvalda exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(54)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och/eller exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och provisioner.

(55)

För de utvalda exporterande tillverkarna jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten i det jämförande landet (se skälen 43–49 ovan), i enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(56)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset CIF (kostnad, försäkring, frakt) vid unionens gräns, före tull, följande:

Tabell 1

Dumpningsmarginaler, Kina

(57)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av de vägda genomsnittliga marginalerna för de exporterande tillverkarna i stickprovet.

(58)

På denna grundval är den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet 30,0 %.

(59)

För samtliga övriga exporterande tillverkare i det berörda landet fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde i det sammanhanget de exporterande producenternas samarbetsvilja. Nivån på samarbetsviljan motsvarar de samarbetsvilliga exporterande producenternas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från det berörda landet till unionen.

(60)

Nivån på samarbetsviljan ansågs vara hög och på grundval av detta beslutade kommissionen att fastställa den övriga subventionsmarginalen på samma nivå som för företaget i stickprovet med högst subventionsmarginal.

(61)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset CIF vid unionens gräns, före tull: är följande:

Tabell 2

Dumpningsmarginaler, Kina

(62)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje undersökt exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Av de undersökta exporterande tillverkarna beaktade kommissionen de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, tillsammans med en exporterande tillverkare som hade beviljats enskild undersökning. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare utgör minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(63)

Kommissionen konstaterade att försäljningen på hemmamarknaden enligt vad som rapporterats av de undersökta exporterande tillverkarna inkluderade betydande mängder av den likadana produkt som såldes till distributörer, vilka exporterade dem vidare. En beräkning baserad på produktionsuppgifter som är tillgängliga från de samarbetsvilliga företagen och statistik på import och export av den likadana produkten i Taiwan bekräftade att försäljningen på hemmamarknaden enligt vad som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna omfattade omkring 50 % indirekt exportförsäljning som inte var avsedd för inhemsk konsumtion.

(64)

Kommissionen fann dessutom att det fanns ett rabattsystem på hemmamarknaden i Taiwan. En av de exporterande tillverkarna i urvalet förklarade att detta system har tagits fram i syfte att skapa incitament för lokala servicecentrum (distributörer) som exporterar sina stålprodukter vidare. Eftersom de priser som sätts på den inhemska marknaden av de två största tillverkarna, inbegripet rabatter, informeras till alla distributörer allmänt varje månad, även i avsaknad av andra tillverkares rabatter till sina kunder, påverkades prissättningen för varor som till slut hamnar på hemmamarknaden och de som vidareexporterats i hög grad av det prissättningssystem som fanns i Taiwan.

(65)

Mot bakgrund av resultaten av kontrollbesöken på plats, ombads tre av de exporterande tillverkarna att ompröva den försäljning de uppgett på hemmamarknaden i Taiwan och avlägsna all försäljning som inte var avsedd för förbrukning på hemmamarknaden. De bekräftade emellertid bara att de inte kände till den slutliga destinationsorten för den likadana produkten som de säljer till sina kunder.

(66)

Såsom förklaras i skäl 63 och för att säkerställa att normalvärdet baserades på grundval av de priser som fastställts för inhemsk konsumtion intog kommissionen en försiktig strategi vid den preliminära beräkningen av dumpningen genom att använda den rapporterade försäljningen till slutanvändare i Taiwan. Kommissionen betraktade som slutanvändare varje aktör som ytterligare bearbetade den likadana produkten till en annan produkt som inte var likvärdig med den likadana produkten. Försäljning till distributörer eller handlare har uteslutits från försäljning på hemmamarknaden, eftersom kommissionen under undersökningens gång fann att en av de viktigaste distributörerna i Taiwan som förvärvade stora volymer av den likadana produkten som rapporterats som försäljning på hemmamarknaden av företagets leverantörer, exporterade huvuddelen av dessa inköpta volymer.

(67)

På grundval av detta konstaterades det att var och en av de undersökta exporterande tillverkarnas sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(68)

Därefter identifierades de på hemmamarknaden sålda produkttyper som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export till unionen för de undersökta exporterande tillverkarna med representativ försäljning på hemmamarknaden.

(69)

Kommissionen undersökte sedan huruvida de produkttyper som såldes av de undersökta exporterande tillverkarna på deras hemmamarknad jämförda med de produkttyper som såldes på export till unionen var representativa, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den totala försäljningsvolymen av produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden under undersökningsperioden uppgår till minst 5 % av den totala exportförsäljningen av den identiska eller jämförbara produkttypen till unionen.

(70)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under undersökningsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(71)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(72)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna vid all försäljning på hemmamarknaden av den produkttypen under undersökningsperioden.

(73)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp enbart av den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under undersökningsperioden, om

(74)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att för vissa produkttyper var en del av försäljningen på hemmamarknaden lönsam och att det vägda genomsnittliga försäljningspriset var högre än produktionskostnaden. I enlighet med detta beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av priserna för all försäljning på hemmamarknaden under undersökningsperioden när villkoren i skäl 71 ovan var uppfyllda, eller som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen, om dessa villkor inte var uppfyllda. Eftersom det inte fanns någon eller endast otillräcklig försäljning av vissa produkttyper av den likadana produkten eller om ingen försäljning ägde rum i normal handel, konstruerade kommissionen normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(75)

Normalvärdet konstruerades genom att följande adderades till den genomsnittliga produktionskostnaden för varje undersökt exporterande tillverkares likadana produkt under undersökningsperioden:

(76)

För en av de undersökta exporterande tillverkarna justerades tillverkningskostnaden. Eftersom en stor volym av de insatsvaror som används vid tillverkning av den likadana produkten också anskaffades av en närstående leverantör, ersatte kommissionen kostnaden för inköp av dessa insatsvaror med kostnaden för tillverkningen av insatsvarorna för den undersökta exporterande tillverkaren.

(77)

För samma exporterande tillverkare konstaterar kommissionen också att en justering för skrotvärdet har räknats två gånger, eftersom mängden insatsvaror som omvandlas till färdiga produkter redovisas netto av skrot. Kommissionen avslog därför avdraget för skrotvärdet från tillverkningskostnaden för den färdiga produkten.

(78)

För produkttyper som inte sålts i representativa kvantiteter på hemmamarknaden, adderades de genomsnittliga SG&A-kostnaderna och vinsten på de transaktioner som skett vid normal handel på hemmamarknaden för dessa typer. För de produkttyper som inte såldes på hemmamarknaden, eller om ingen försäljning skedde vid normal handel, adderades de vägda genomsnittliga SG&A-kostnaderna och vinsten för samtliga transaktioner som gjorts vid normal handel på hemmamarknaden.

(79)

De undersökta exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten för export direkt till oberoende kunder i unionen eller via oberoende distributörer i Taiwan. Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(80)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de undersökta exporterande tillverkarnas exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(81)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen normalvärdet och exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter och provisioner.

(82)

Exporterande tillverkare som ingick i urvalet utnyttjade inte de valutakurser som ställs till deras förfogande i frågeformulären om antidumpning som skickats före kontrollbesöken. Kommissionen har därför gjort en ny beräkning av transaktionsvärdena genom att använda de kurser som angetts i frågeformulären.

(83)

För de två undersökta exporterande tillverkarna, inklusive två närstående företag som ingick i undersökningen och ett som beviljats enskild undersökning jämförde kommissionen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(84)

På grundval av detta är de preliminära vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset CIF vid unionens gräns, före tull, följande:

Tabell 3

Dumpningsmarginaler, Taiwan

(85)

För de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet beräknade kommissionen den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen. Denna marginal fastställdes därför på grundval av marginalerna för de exporterande producenterna i stickprovet.

(86)

På denna grundval är den preliminära dumpningsmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i stickprovet 10,9 %.

(87)

För alla andra företag i det berörda landet fastställde kommissionen dumpningsmarginalen på grundval av de tillgängliga uppgifterna i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Kommissionen fastställde därför nivån på samarbetsviljan. Nivån på samarbetsviljan motsvarar de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas exportvolym till unionen i förhållande till den totala exportvolymen – enligt Eurostats importstatistik – från det berörda landet till unionen.

(88)

Nivån på samarbetsviljan ansågs i detta fall vara hög och på grundval av detta beslutade kommissionen därför att fastställa den övriga subventionsmarginalen på samma nivå som för företaget med högst subventionsmarginal.

(89)

De preliminära dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset CIF vid unionens gräns, före tull: är följande:

Tabell 4

Dumpningsmarginaler, Taiwan

(90)

Den likadana produkten tillverkades av nio kända tillverkare i unionen under undersökningsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(91)

Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden fastställdes till drygt 3 miljoner ton. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, såsom information som samlats in från de tillverkare som ingick i urvalet och uppgifter från klagomålet för övriga unionstillverkare. Den största unionstillverkaren var inte samarbetsvillig men motsatte sig inte heller klagomålet. Sex unionstillverkare som står för ungefär 55 % av försäljningen och produktionen i unionen samarbetade i undersökningen. Såsom framgår i skäl 8, valdes fyra unionstillverkare ut till urvalet, som representerar cirka 50 % av den totala unionstillverkningen av den likadana produkten.

(92)

Berörda parter hävdade att en unionstillverkare som ingick i urvalet skulle undantas från definitionen av unionsindustrin, eftersom den importerade betydande mängder av den berörda produkten. Unionstillverkarens import från de berörda länderna svarade emellertid för mindre än 5 % av den totala importen av den berörda produkten, och mindre än 2 % av dess försäljningsvolym i unionen. På grundval av detta vidhölls på detta stadium att denna unionstillverkare ingick i unionsindustrin.

(93)

Berörda parter hävdade att urvalet inte skulle vara representativt om den största unionstillverkaren inte skulle ingå i urvalet. Såsom redan nämnts står de fyra unionstillverkarna som ingick i urvalet för ungefär 50 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av den likadana produkten. Kommissionen drog därför slutsatsen att urvalet var representativt. I vilket fall som helst gav sig denna största tillverkare inte till känna.

(94)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av försäljningsvolymerna för unionsindustrins egen tillverkning som samlats in från de tillverkare som ingick i urvalet, från uppgifter från klagomålet för övriga unionstillverkare och uppgifter om importvolymerna för unionsmarknaden enligt statistik från Eurostat.

(95)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 5

Förbrukningen i unionen

(96)

Unionens förbrukning har stadigt ökat med 4 % under skadeundersökningsperioden.

(97)

Kommissionen undersökte om importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(98)

Den dumpningsmarginal som fastställts i fråga om importen från Kina och Taiwan låg över den minimitröskel som fastställs i artikel 9.3 i grundförordningen. Importvolymen från varje berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Marknadsandelarna under undersökningsperioden uppgick till 5,1 % för Taiwan och 4,3 % för Kina.

(99)

Konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från Kina och Taiwan och den likadana produkten var liknande. De importerade produkterna konkurrerar med varandra och med den likadana produkt som tillverkas i unionen eftersom alla produkter uppfyller samma globala standarder och därför är utbytbara. Dessutom säljs de genom samma kanaler och till liknande kundkategorier.

(100)

The Taiwan Steel & Iron Industries Association (nedan kallad TSIIA) hävdade att kommissionen inte borde göra en sammantagen bedömning av verkningarna av den dumpade importen från Kina och Taiwan. Sammanslutningen hävdade att även om kallvalsade platta stålprodukter kan betraktas som likadana produkter i den mening som avses i grundförordningen, har den taiwanesiska försäljningen på unionsmarknaden inte samma konkurrensvillkor som den kinesiska importen. De skiljer sig huvudsakligen med avseende på kvalitet då de taiwanesiska produkterna har högre kvalitet.

(101)

Påståendet om olika grader endast gäller specialprodukter som står för mindre än 1 % av importen. Dessutom måste alla produkter (europeiska, kinesiska och taiwanesiska) uppfylla samma internationella standarder och inga påståenden som kvantifierar skillnaderna i fysiska egenskaper mellan den likadana produkten som tillverkades i unionen och import har inkommit, vilket gör att detta argument är ogrundat. Påståendet avvisades därför.

(102)

Därför uppfylldes alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen och importen från Kina och Taiwan bedömdes sammantaget vid fastställandet av skada.

(103)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av statistik över importvolymen från Eurostat. Marknadsandelen för importen fastställdes på samma grundval.

(104)

Importen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 6

Importvolym och marknadsandel

(105)

Den sammanlagda importen från de berörda länderna ökade med 70 %, från 184 140 ton till 312 517 ton, mellan 2010 och undersökningsperioden. Importen har stadigt ökat under hela skadeundersökningsperioden, med undantag för 2012 då importvolymerna var högre än 2010 men lägre än 2011 års nivå.

(106)

Den sammanlagda marknadsandelen har ökat med 63 %, från 5,8 % till 9,5 % under den berörda perioden. På liknande sätt som för importvolymen har marknadsandelen stadigt ökat under hela den berörda perioden, med undantag för 2012.

(107)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av statistik över värdet av importvolymen från statistik från Eurostat. Prisunderskridandet för importen fastställdes på grundval av de besvarade frågeformulären från de utvalda unionstillverkarna, de utvalda exporterande tillverkarna och den exporterande tillverkare som beviljats enskild behandling som anges i skäl 17.

(108)

Det vägda genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 7

Importpriser

(109)

Importpriserna för Kina och Taiwan ökade först med 6 procentenheter mellan 2010 och 2011. De har sedan minskat med 19 procentenheter till en sammanlagd minskning på 13 %. Importpriserna från Kina och Taiwan har följt en liknande utveckling, med undantag för 2012 som fortfarande visade jämförelsevis höga priser för Kina, men redan jämförelsevis låga priser för Taiwan. För båda länderna minskade priserna ytterligare mellan 2012 och undersökningsperioden.

(110)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(111)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter, provisioner och leveranskostnader. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av omsättningen för unionstillverkarna i urvalet under undersökningsperioden. Det visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på mellan 9,6 % och 11,3 % för importen från de berörda länderna på unionsmarknaden.

(112)

Undersökningen har visat att de exporterande tillverkarna nästan uteslutande säljer till oberoende återförsäljare eller stålservicecenter, medan unionsindustrin sålde till distributörer, stålcentraler och slutanvändare. Undersökningen har dock inte visat att denna skillnad i handelsled påverkade priserna. Tvärtom, oberoende distributörer och stålservicecenter hävdade att de inte får mer gynnsamma försäljningsvillkor från unionstillverkarna än användarna.

(113)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(114)

Såsom nämns i skäl 8, tillämpades ett urvalsförfarande för fastställandet av den eventuella skada som unionsindustrin lidit. Fyra tillverkare ingår i urvalet.

(115)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer. Kommissionen har utvärderat de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter som samlats in från de utvalda tillverkarna och uppgifter från klagomålet för övriga unionstillverkare. Uppgifterna avsåg samtliga unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i stickprovet. Uppgifterna avsåg de unionstillverkare som ingick i stickprovet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(116)

De makroekonomiska indikatorerna är produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(117)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(118)

De berörda parterna hävdade att uppgifter från unionstillverkare i stickprovet bör användas konsekvent för skadebedömningen i stället för att man delar upp indikatorerna i makroekonomiska indikatorer och mikroekonomiska indikatorer. De hävdade att den separata analysen av makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer var föremål för manipulation av klaganden, eftersom klaganden kunde styra uppgiftsinsamlingen på makroekonomisk nivå, eftersom beslutet om en särskild indikator var en makroekonomisk eller en mikroekonomisk indikator baserades på tillgången till information.

(119)

Kommissionen fastställde och analyserade makroekonomiska indikatorer såsom de befanns vara på unionsnivå och inte endast på nivån för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Vad beträffar makroekonomiska indikatorer utgår man faktiskt ifrån att fullständiga uppgifter för hela unionsindustrin, som också omfattar uppgifterna från de utvalda företagen, bättre återspeglar situationen under skadeundersökningsperioden än uppgifter för bara en del av industrin.

(120)

De uppgifter som tillhandahållits av klaganden avseende utvärderingen av de makroekonomiska indikatorerna bedömdes vara korrekta och tillförlitliga. Riktigheten av uppgifterna kontrollerades mot den information som lämnats av de unionstillverkare som ingick i urvalet. För enkelhetens skull skulle en skadeanalys som konsekvent endast använder de uppgifter som lämnats av de unionstillverkare som ingick i urvalet visa en mer negativ bild för de makroekonomiska indikatorerna. Det fanns inga skäl för att fastställa att klaganden avsiktligt undanhållit uppgifter för att manipulera skadeanalysen. Det finns därför ingen anledning att inte beakta de uppgifter som lämnats av klaganden avseende de makroekonomiska indikatorerna. Därför kan argumentet att analysen av alla skadeindikatorer bör begränsas endast till de uppgifter som lämnats av de unionstillverkare som ingick i urvalet inte godtas.

(121)

Den totala produktionen, produktionskapaciteten (på kallvalsningsnivå) och kapacitetsutnyttjandet i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(122)

Produktionsvolymen var stabil mellan 2010 och 2012. Mellan 2012 och undersökningsperioden minskade produktionsvolymen med 6 procentenheter och totalt sett uppgick minskningen till 5 % trots en stabil efterfrågan.

(123)

Samtidigt ökade produktionskapaciteten måttligt med 4 % under skadeundersökningsperioden. Den lilla ökningen av produktionskapaciteten kan tillskrivas bättre utnyttjande av maskiner på grund av energieffektivitetsprogram genomförda av unionsindustrin.

(124)

Följaktligen minskade unionsindustrins produktionskapacitet med 8 % under hela skadeundersökningsperioden. Det är känt att ett kapacitetsutnyttjande på 100 % inte är genomförbart och hållbart på lång sikt i industrin för kallvalsade platta stålprodukter. Det kapacitetsutnyttjande som uppnåddes av unionsindustrin under skadeundersökningsperioden ligger långt under det kapacitetsutnyttjande som överstiger 90 % som betraktas som uppnåbart för en långsiktigt hållbar produktionsnivå. Eftersom skillnaden mellan produktionskapacitet och den hållbart långsiktiga produktionsnivån är liten kan den inte ha haft någon inverkan på den nedåtgående trenden för unionsindustrin.

(125)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningsvolym och marknadsandel

(126)

Unionsindustrins försäljningsvolym låg på en stabil nivå under skadeundersökningsperioden, med något högre försäljningsvolymer under 2012.

(127)

Eftersom förbrukningen i unionen ökade under skadeundersökningsperioden såsom anges i skäl 96, ledde den relativt stabila försäljningsvolymen till en minskning med 5 % av marknadsandelen för unionsindustrin under hela skadeundersökningsperioden. På samma sätt som för försäljningsvolymen, visade år 2012 en mer positiv bild.

(128)

Såsom beskrivs ovan har unionsindustrins försäljningsvolym under hela skadeundersökningsperioden varit relativt stabil på en växande marknad. Samtidigt ökade importen från de berörda länderna avsevärt. Resultatet är att marknadstillväxten på omkring 140 000 ton under hela skadeundersökningsperioden nästan uteslutande gynnat importen från de berörda länderna, som ökade sin försäljningsvolym med ca 128 000 ton under samma period. Unionsindustrin kunde därför inte alls dra nytta av marknadstillväxten.

(129)

Sysselsättning och produktivitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Sysselsättning och produktivitet

(130)

Antalet anställda i unionsindustrin minskade med 2 procentenheter 2011 och med ytterligare 4 procentenheter under 2012 och med ytterligare 5 procentenheter under undersökningsperioden, vilket tydligt visade en sjunkande tendens. Minskningen av antalet anställda kunde tillskrivas genomförandet av unionstillverkarnas olika ”effektivitetsplaner” och minskningen av produktionsvolymen.

(131)

Industrin för kallvalsade platta stålprodukter är i allmänhet en kapitalintensiv industri. Unionsindustrin tillhandahåller ändå många arbetstillfällen. Arbetskraftskostnaderna är den näst viktigaste kostnadsfaktorn efter råvaror och står i genomsnitt för cirka 10–15 % av de totala kostnaderna. Sysselsättningen är därför en relevant skadeindikator för denna industri.

(132)

Produktiviteten hos unionsindustrin minskade något med 3 procentenheter 2011, ökade med 10 procentenheter 2012 för att minska med 1 procentenhet under undersökningsperioden. Sammanlagt ökade den med 6 procentenheter från 242 ton per anställd till 257 ton per anställd under den berörda perioden, trots ett minskat antal anställda, vilket avspeglade högre effektivitet.

(133)

Alla dumpningsmarginaler låg väsentligt över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen på och priserna för importen från de berörda länderna.

(134)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Import av samma produkt med ursprung i Kina, Sydkorea och Taiwan undersöktes redan under 2008–2009 (6). Även om den undersökningen inte ledde till införandet av antidumpningsåtgärder visade den preliminärt att dumpning förekom redan vid den tidpunkten (7).

(135)

De vägda genomsnittliga försäljningspriser per enhet som unionstillverkarna i stickprovet tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden.

Tabell 11

Försäljningspriser i unionen

(136)

De genomsnittliga försäljningspriserna för de utvalda unionstillverkarna till icke-närstående kunder i unionen minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Under 2011 ökade priserna med 6 %, men sjönk sedan med 17 procentenheter fram till slutet av skadeundersökningsperioden.

(137)

Tillverkningskostnaden per enhet för den totala produktionen av kallvalsade platta stålprodukter (inklusive varor som senare exporterades) följde i stort sett samma utveckling som försäljningspriserna, nämligen en minskning med 14 % under skadeundersökningsperioden. Försäljningspriserna och tillverkningskostnaderna per enhet är inte direkt jämförbara, eftersom det finns en viss tidsskillnad mellan produktion och försäljning. Eftersom unionsindustrins genomsnittliga lagerhållning stod för omkring 15 % av omsättningen, finns det i genomsnitt en tidsskillnad på nästan två månader mellan produktion och försäljning.

(138)

I allmänhet styrs produktionskostnaderna och försäljningspriserna genom utvecklingen av råvarupriserna, huvudsakligen nickel och krom. De priser som togs ut av unionsindustrin följer en så kallad legeringspåslagsmekanism. Enligt denna mekanism består priserna av ett fast baspris och ett ”legeringspåslag” som varierar beroende på den kemiska sammansättningen av stålets kvalitet och legeringsnoteringarna på London Metal Exchange (LME). Därför är priset kopplat till stålets kvalitet och motsvarande råvarukostnader.

(139)

De berörda parterna föreslog att utvecklingen av försäljningspriserna hos unionsindustrin bör analyseras med undantag av ”legeringspåslaget”. Eftersom unionsindustrin inte påverkar priset på nickel hävdade de berörda parterna att kommissionen endast borde titta på ”grundpriset”.

(140)

Det totala priset består i själva verket av grundpriset och legeringspåslaget, och kunderna är normalt medvetna om denna uppdelning. Undersökningen har emellertid visat att under undersökningsperioden angavs dessa två priskomponenter normalt sett inte separat på fakturan. I sådana fall anges normalt sett i kommersiella dokument som är daterade före fakturan, exempelvis ordern eller orderbekräftelsen inte dessa två faktorer separat.

(141)

Utvecklingen av grundpriset analyserades därför på grundval av offentligt tillgängliga uppgifter som lämnats av de berörda parterna. Dessa uppgifter visar en detaljerad uppdelning av det totala priset för produkter med råvarukvalitet 304 (8) i Tyskland (9) i grundpris och legeringspåslag. Medan legeringspåslaget varierade beroende på utvecklingen av råvarukostnaderna, minskade grundpriset kontinuerligt under skadeundersökningsperioden med cirka 20 %, från cirka 1 200 euro/ton 2010 till cirka 1 000 euro/ton under undersökningsperioden. Medan nivån på minskningen inte nödvändigtvis är representativ för alla produkter och alla unionstillverkare, stöder omfattningen av minskningen slutsatsen att det inte bara är nivån på legeringspåslaget, utan även nivån på grundpriset som följde en nedåtgående trend.

(142)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionstillverkarna i stickprovet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(143)

Den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd ökade under skadeundersökningsperioden och sammanlagt ökade den med 8 % mellan 2010 och undersökningsperioden.

(144)

Lagernivåerna hos unionstillverkarna i urvalet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 13

Lager

(145)

Lagervolymen låg kvar på en relativt stabil nivå mellan 2010 och 2011, minskade därefter med 13 procentenheter 2012 och ökade med 7 procentenheter under undersökningsperioden. Den minskade överlag med 7 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom största delen av tillverkningen sker på order är lagervolymen inte någon meningsfull indikator i denna bransch.

(146)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionstillverkarna i stickprovet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 14

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(147)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna i stickprovet genom att nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Lönsamheten för de tillverkare som ingick i urvalet var negativ under hela skadeundersökningsperioden – den minskade med 1,5 procentenheter mellan 2010 och 2012 och ökade något under undersökningsperioden med 0,5 procentenheter för att uppgå till – 1,6 %. Såsom anges i skäl 141, berodde den negativa lönsamheten främst på det stadigt minskande grundpriset och inte på grund av fluktuerande priser på råvaror, t.ex. nickel.

(148)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att investera i sin verksamhet. Kassaflödet var negativt under tre av de fyra år som beaktats – det förbättrades under 2011, men började därefter sjunka igen. Den tillfälliga förbättringen under 2011 berodde huvudsakligen på en betydande lagerminskning av halvfärdiga produkter.

(149)

Investeringarna har visat en vikande tendens – under 2011 sjönk de med 9 %, år 2012 med ytterligare 6 % och ytterligare 2 % under undersökningsperioden. Sammanlagt minskade de med 17 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(150)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Den var negativ under alla de fyra berörda åren. Under 2011 minskade den med 146 %, under 2012 med ytterligare 124 % och nådde – 3,1 % under undersökningsperioden.

(151)

Förmågan att anskaffa kapital för alla fyra utvalda tillverkarna påverkades negativt, eftersom de på grund av sin negativa lönsamhet inte var i stånd att få finansiering från banker. Tillverkarna var tvungna att använda medel som tillhandahålls av andra företag inom gruppen.

(152)

De flesta av unionsindustrins skadeindikatorer visade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Produktionsvolymen minskade med 5 %, vilket ledde till en minskning av kapacitetsutnyttjandet med 8 %. Stabila försäljningsvolymer på en växande marknad ledde till en minskning av marknadsandelen med 5 %. Sysselsättningen minskade med 11 % medan arbetskraftskostnaderna ökade med 8 %. Investeringarna minskade med 17 % och räntabiliteten förblev negativ under hela skadeundersökningsperioden och uppvisade en nedåtgående tendens.

(153)

Den enda skadefaktorer som tydligt visar en något positiv utveckling är produktionskapacitet och produktivitet. Denna ökning av produktionskapaciteten är i linje med ökningen av förbrukningen under skadeundersökningsperioden. Den ökande produktiviteten var en följd av minskningen av antalet anställda.

(154)

Vissa skadefaktorer hade en tillfälligt mer positiv utveckling under 2011 och 2012 jämfört med tidigare år och minskade sedan igen – såsom marknadsandel, försäljningspriser, tillverkningskostnad. Lönsamheten var negativ under alla fyra år, kassaflödet under tre av fyra år.

(155)

Mot denna bakgrund drar kommissionen i detta skede slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(156)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållade väsentlig skada för unionsindustrin. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all möjlig skada som orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen. Dessa faktorer är: import från tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, energikostnad, överkapacitet och konkurrens inom unionen.

(157)

Unionens förbrukning ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden, samtidigt som volymen av importen från de berörda länderna ökade med 70 % medan marknadsandelen för unionsindustrin visade en nedåtgående trend. Det visade sig att mönstret över hur importen vunnit marknadsandelar motsvarade mönstret över hur unionsindustrin förlorat marknadsandelar. Den ökade marknadsandelen för importen minskade 2012 och ökade igen under undersökningsperioden, medan unionsindustrins nedåtgående marknad också avtog under 2012 och sjönk igen under undersökningsperioden. Det står därför klart att unionsindustrins förlorade marknadsandel motsvarade ökningen av den dumpade importen.

(158)

Importpriserna från de berörda länderna minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins priser minskade med 11 % under samma period. Under undersökningsperioden underskred den dumpade importen från de berörda länderna unionsindustrins priser med 9,6–11,3 %, och utövade således ett pristryck på unionsindustrin. Prissättningen av den ökade dumpade importen från de berörda länderna har inte gjort det möjligt för unionsindustrin att behålla sin marknadsandel eller att bli lönsam.

(159)

De berörda parterna hävdade att de importerade produkterna från de berörda länderna inte konkurrerar med de produkter som såldes av unionsindustrin. Enligt uppgift består importen från de berörda länderna främst av tunna produkter med en tjocklek av mindre än 2 mm, medan produkter över denna tjocklek huvudsakligen levereras av unionsindustrin. Detta påstående har inte bekräftats av de fakta som framkommit under undersökningen. De exporterande tillverkarna och unionsindustrin säljer tjocka produkter med en tjocklek av mer än 2 mm samt tunna produkter med mindre tjocklek. I genomsnitt visade sig också förhållandet mellan tjocka och tunna produkter vara liknande på omkring 30–35 % för både unionsindustrin och de exporterande tillverkare som ingick i urvalet från de berörda länderna.

(160)

Berörda parter hävdade att det inte fanns något samband mellan nivån på och priserna för importen från Kina och unionsindustrins lönsamhet. De hänvisade särskilt till minskningen av importen och stabila priser från Kina under 2011–2012 som enligt uppgift inte kan ha orsakat minskningen av de genomsnittliga priserna på unionsmarknaden. Samtidigt ökade unionsindustrins förluster och försäljningsvolymen var ganska stabil.

(161)

Denna analys fokuserar emellertid selektivt på endast två år i isolering i stället för på hela skadeundersökningsperioden. Vid en analys av hela perioden stod det klart att den kraftiga ökningen av dumpad import inte bara lett till försämrad lönsamhet utan även till att unionsindustrin förlorat marknadsandel samt till en minskning av produktion, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning, investeringar och avkastning på investeringar. Medan 2012 inte strikt följde den allmänna utvecklingen var utvecklingen fortsatt negativ. Syftet med att bedöma skadeindikatorerna under en längre period på fyra år är nämligen att undvika att dra slutsatser på grundval av enskilda omständigheter, om sådana finns. Under alla omständigheter bedömdes effekterna av den dumpade importen från de båda berörda länderna sammantaget av de skäl som förklaras i skälen 97–102. Det var därför inte motiverat att enbart bedöma de oberoende effekterna av den dumpade importen från Kina.

(162)

De berörda parterna hävdade att den marknadsandel som unionsindustrin förlorade till importen från Taiwan var obetydlig. Enligt uppgifterna i klagomålet hade importen från Taiwan en marknadsandel på 4,98 % under undersökningsperioden som ökade med 1,09 % mellan 2010 och undersökningsperioden. De berörda parterna hävdade att det därför var omöjligt att exporten från Taiwan orsakat den skada som de klagandena påstod sig ha lidit.

(163)

Enligt resultaten från undersökningen ökade marknadsandelen för importen från Taiwan överlag under skadeundersökningsperioden och nådde 5,1 % under undersökningsperioden. Undersökningen har också tydligt visat att den dumpade importen väsentligt underskred unionsindustrins försäljningspriser. Tvärtemot vad som hävdades av den berörda parten utövade därför den dumpade importen från Taiwan prispress och vållade tillsammans med den dumpade importen från Kina unionsindustrin skada, vilket diskuterats ovan. Det erinras om att effekterna av den dumpade importen från de båda berörda länderna bedömdes sammantaget av de skäl som förklaras i skälen 97–102. Det gjordes följaktligen ingen separat bedömning av verkningarna av den dumpade importen från Taiwan.

(164)

De berörda parterna hävdade att kvantiteten import från Taiwan överdrevs, eftersom den påstods innehålla betydande kvantiteter kallvalsade platta stålprodukter av kinesiskt eller sydkoreanskt ursprung som felaktigt deklarerats som taiwanesiska. Detta påstående stöddes dock inte av något bevis.

(165)

Samarbetsvilliga taiwanesiska företag (producenter och andra samarbetsvilliga parter) rapporterade emellertid export som utgjorde den överlägset största delen av den totala importen från Taiwan. Frågan om påstått felaktigt deklarerade icke-taiwanesiska produkter skulle därför ha en mycket begränsad inverkan, om någon alls.

(166)

De berörda parterna hävdade att de kinesiska och taiwanesiska exporterande tillverkarnas priser, i likhet med unionsindustrins priser följde priset på nickel. Även om det i själva verket var fallet att prisutvecklingen för de exporterande tillverkarna följde utvecklingen av råvarupriserna berör detta inte frågan om den absoluta prisnivån. I detta hänseende visade undersökningen att både de kinesiska och taiwanesiska priserna underskred unionsindustrins priser med 9,6–11,3 %. Om detta stämmer skulle argumentet att de kinesiska och taiwanesiska industriernas och unionsindustrins priser utvecklats på ett liknande sätt under hela skadeundersökningsperioden endast leda till slutsatsen att den kinesiska och taiwanesiska exporten underskred unionsindustrins priser med en liknande marginal under hela skadeundersökningsperioden.

(167)

De berörda parterna hävdade att påstådda ökade investeringar inte visar att unionsindustrin led väsentlig skada. Detta påstående stöddes dock inte av något bevis. I själva verket sjönk investeringarna kontinuerligt med 17 % under skadeundersökningsperioden, vilket framgår av skäl 149.

(168)

Kommissionen drog i detta skede slutsatsen att den ökade dumpade lågprisimporten från de berörda länderna orsakat den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(169)

Importvolymen från övriga tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 15

Import från tredjeländer

(170)

De tredjeländer som har de största importvolymerna var Indien, Sydkorea, Sydafrika och Förenta staterna med marknadsandelar på mellan 1,6 % och 2,8 % under undersökningsperioden. Marknadsandelen för alla övriga tredjeländer var 10,8 %.

(171)

Importen från Indien var försumbar på 1 % eller mindre under större delen av skadeundersökningsperioden. Den överskred tröskelvärdet på 1 % endast en gång under undersökningsperioden då den hade en marknadsandel på 1,9 %.

(172)

Sydkoreas marknadsandel var ganska stabil under skadeundersökningsperioden och minskade från 2,3 % till 1,9 % under perioden 2010–2012 och ökade slutligen till endast 2,8 % under undersökningsperioden.

(173)

Importen från Sydafrika och Förenta staterna visar en nedåtgående trend under hela skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Sydafrika minskade från 2,1 % till 1,6 %, medan marknadsandelen för den amerikanska importen minskade från 3,0 % till 2,8 %.

(174)

Vad gäller priserna kan det enligt Eurostat konstateras att endast de sydkoreanska importpriserna var lägre än priserna på importen från Kina och Taiwan, medan importen från Sydafrika hade liknande priser och import från Indien och Förenta staterna högre priser. Det bör dock noteras att den berörda produkten/den likadana produkten består av olika stålkvaliteter som leder till stora prisskillnader som inte kunde beaktas i det genomsnittliga priset från Eurostat.

(175)

Berörda parter hänvisade till import från övriga tredjeländer, däribland Förenta staterna, Sydkorea, Indien och Sydafrika. De hävdade att denna import måste ha påverkat unionsindustrins situation och eftersom det finns en betydande import från andra tredjeländer som inte omfattas av kommissionens undersökning, bör importen från Kina och Taiwan inte anses orsaka skada som vållats av import från andra länder.

(176)

Såsom beskrivs ovan hade, under undersökningsperioden, Taiwan och Kina de största marknadsandelarna (5,1 % respektive 4,3 %) bland de länder som unionen importerar kallvalsade platta stålprodukter från. Inget annat lands import översteg en marknadsandel på 3 % under skadeundersökningsperioden. Även om marknadsandelen från de berörda länderna ökade med 3,7 procentenheter under skadeundersökningsperioden var marknadsandelen totalt sett för importen från andra tredjeländer än de berörda länderna stabil och ökade med endast 0,2 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(177)

På grund av den stabila trenden i importvolymen drog kommissionen därför preliminärt slutsatsen att importen från övriga tredjeländer inte i någon väsentlig utsträckning bidrog till den skada som drabbade unionsindustrin.

(178)

Exportvolymen för de utvalda unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 16

Exportresultat för unionstillverkarna i urvalet

(179)

Exportvolymerna för unionstillverkarna i urvalet minskade efter en enstaka ökning under 2011 av både volymer och priser. De totala exportvolymerna för de tillverkare som ingick i urvalet svarade för ca 12 % av deras sammanlagda tillverkning. Även om den minskade exporten kan ha bidragit till den minskade produktionen skulle, med tanke på den låga exportnivån i förhållande till försäljningen i unionen, ett eventuellt bidrag från exporten till den skada som unionsindustrin lidit vara mycket begränsat.

(180)

Berörda parter hävdade att den skada som åsamkats unionsindustrin berodde på höga energikostnader, som sägs vara 20 % högre än i Kina. Energi är dock bara en liten kostnadsfaktor vid tillverkningen av kallvalsade platta stålprodukter, vilken i regel står för mindre än 10 % av de totala kostnaderna. Bortsett från frågan om energikostnaderna i Kina återspeglar marknadsvärden eller inte, kan prisskillnaden för energi inte ha orsakat den skada som unionsindustrin lidit.

(181)

Berörda parter hävdade att i motsats till vad som anges i klagomålet led unionsindustrin av betydande överkapacitet. Kommissionen konstaterade att unionsindustrins kapacitetsutnyttjande minskade från 77 % 2010 till 70 % under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrins produktionskapacitet och förbrukningen på unionsmarknaden har emellertid utvecklats parallellt, och båda ökade med 4 % under skadeundersökningsperioden. Det minskade kapacitetsutnyttjandet är därför en följd av unionsindustrins oförmåga att dra fördel av den växande marknaden eftersom denna tillväxt absorberats av dumpad import från de berörda länderna. Den påstådda överkapaciteten är därför mer en följd av den dumpade importen än en orsak till den skada som unionsindustrin lidit.

(182)

Kommissionen drog slutsatsen att både unionsindustrins energikostnad och den påstådda överkapaciteten inte kan ha vållat den skada som den lidit.

(183)

Berörda parter hävdade att importen av kallvalsade platta stålprodukter från Kina har ökat som svar på att kapaciteten i unionen har koncentrerats till ett litet antal leverantörer, där användarna i unionen till slut bara kunde välja mellan ett begränsat antal unionstillverkare. Under de senaste 10 åren har det emellertid alltid varit fyra medelstora och ett antal mindre leverantörer på unionsmarknaden. Medan äganderätten till vissa av dessa företag har ändrats under perioden har antalet leverantörer förblivit stabilt. Ökningen av den dumpade importen från Kina kan därför inte ha orsakats av en minskning av antalet leverantörer i unionen.

(184)

Berörda parter hävdade att unionsmarknaden var starkt koncentrerad och importen från de berörda länderna inte kunde ha orsakat den eventuella skada som unionsindustrin lidit. De hävdade att importen från Asien var otillräcklig för att begränsa konkurrensen och inte kunde hindra unionsindustrin från att höja sina priser. I detta avseende hänvisade samma parter till kommissionens beslut att godkänna fusionen (med åtaganden) mellan Outokumpu och Inoxum (10) i november 2012 (”Sammanslagningsbeslutet om Outokumpu”).

(185)

Analysen i ett koncentrationsförfarande och en antidumpningsundersökning avser emellertid olika rättsliga ramar som har olika syften. Medan det i ett koncentrationsförfarande analyseras huruvida en föreslagen koncentration skulle skapa konkurrensproblem, görs det i en antidumpningsundersökning analyser om unionsindustrin är utsatt för skadevållande dumpning.

(186)

Under alla omständigheter undersöktes det, inom ramen för koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu, huruvida Outokumpus förvärv av Inoxum skulle leda till en dominerande aktör på unionsmarknaden. Det sammanslagna företaget Outokumpu och Inoxum skulle ha haft en marknadsandel på över 50 % och minskat antalet huvudsakliga tillverkare från fyra till tre. Detta sammanslagningsbeslut tvingade Outokumpu att avyttra en del av Inoxum inklusive produktionsbolaget Acciai Speciali Terni (AST). Syftet med denna avyttring var just att upprätthålla konkurrensen på marknaden för kallvalsade platta stålprodukter i unionen, och den planerade sammanslagningsenheten (Outokumpu och alla tillgångar av Inoxum däribland AST) som skulle fått en marknadsandel på över 50 % på unionsmarknaden genomfördes aldrig. I stället finns det fortfarande fyra medelstora aktörer och ett flertal mindre aktörer som konkurrerar med varandra utan att någon av dessa parter har en marknadsinflytandenivå som den föreslagna nya enheten som analyseras i koncentrationsförfarandet skulle få.

(187)

Berörda parter hänvisade också till diskussionen i koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu om det faktum att unionstillverkarna inte var begränsade av den asiatiska importen under de perioder då fluktuationer i priserna på nickel, valutaväxelkurser och låga LME-nickelpriser gjorde asiatiska produkter mindre konkurrenskraftiga. Det noterades i koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu att ”även om den begränsning som orsakas av importen inte är stark för närvarande, skulle det ändå vara möjligt att den kommer att öka i framtiden” (11), vilket sedan ledde till en bedömning av den sannolika utvecklingen på marknaden. Den nuvarande undersökningen har visat följande: dumpad import från de berörda länderna nådde under undersökningsperioden en marknadsandel på 9,5 % och ökade med 70 % jämfört med 2010. Det fastställdes även att denna dumpade import underskred unionsindustrins priser med 9,6–11,3 %.

(188)

Det faktum att efterfrågan på unionsmarknaden är jämförelsevis stabil även i händelse av betydande prisfluktuationer innebär inte att köparna inte är priskänsliga. Även om lägre priser från exportörer inte leder till ökad förbrukning på unionsmarknaden, visade undersökningen tydligt att köparna är villiga att köpa ökade mängder lågprisimport. Eftersom dessa lågprisimportmängder inte skapar någon ytterligare efterfrågan, sker denna försäljning på bekostnad av andra marknadsaktörers försäljning, främst på unionsindustrins bekostnad.

(189)

Undersökningen bekräftade att unionsindustrin har ett bredare produktutbud till försäljning än de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna. Under undersökningsperioden avsåg omkring 75 % av unionsindustrins försäljning de fyra vanligaste stålkvaliteterna (304, 304L, 316L och 430). Alla dessa kvaliteter säljs av exportörerna från de berörda länderna i en mängd olika typer av bredd, tjocklek och ytbehandling. Även produkter utöver dessa råvarukvaliteter konkurrerar direkt med varandra eftersom de även hade sålts av exportörerna från de berörda länderna.

(190)

Ingen av de berörda parterna har framfört några frågor som rör produktkvalitet i den nuvarande undersökningen. I koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu fastställdes det att även om den genomsnittliga kvalitet som tillverkas av utomeuropeiska tillverkare kan anses vara jämförbar med den för europeiska tillverkare (12), har det även fastställts att kunder med särskilda krav inte kan köpa i Asien (13). Såsom anges ovan är de allra flesta av unionsindustrins försäljningar råvaruprodukter där kvaliteten är jämförbar.

(191)

Andra frågor som hindrar en del kunder från att köpa importerade kallvalsade platta stålprodukter är längre ledtider på grund av de långa transporterna från de berörda länderna och mindre gynnsamma betalningsvillkor som erbjuds av tillverkarna i de berörda länderna. Dessa frågor är emellertid i första hand av betydelse för de kunder som köper direkt från fabriken, vilket endast utgör cirka en tredjedel av unionsmarknaden.

(192)

Samtidigt skedde merparten av försäljningen via stålservicecenter, som står för omkring två tredjedelar av unionsmarknaden. Det är faktiskt så att nästan all försäljning från de berörda länderna görs via oberoende servicecentrum, som också köper från unionsindustrin. I detta fall är de betalningsvillkor som erbjuds av återförsäljaren relevant för användaren. Eftersom denna försäljning normalt görs från distributörens lager är den relevanta ledtiden även den tid som behövs för att transportera varorna från distributören till användaren. De flesta försäljningar påverkas därför inte av dessa frågor.

(193)

Därför har större delen av unionsindustrins försäljning direkt påverkats av den dumpade importen från de berörda länderna.

(194)

Kommissionen drog därför slutsatsen att konkurrensvillkoren i unionen inte kunde ha hindrat den dumpade importen för de berörda länderna att vålla unionsindustrin skada.

(195)

Berörda parter hävdade att beslutet att köpa den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna eller den likadana produkten som tillverkades av unionsindustrin, påverkas av råvaruprisernas utveckling, särskilt nickel. Detta beror på att exportörerna tar ut ett enhetligt pris och att unionsindustrin tar ut ett grundpris plus ett legeringspåslag.

(196)

Det skulle därför ha varit mer gynnsamt för importörerna att köpa från de berörda länderna när råvarupriserna ökar (eftersom unionsindustrins priser kommer att revideras uppåt medan exportörernas priser förblir stabila). Å andra sidan, om råvarupriserna faller påstås det att det skulle vara mindre förmånligt för importörerna att köpa från de berörda länderna (eftersom unionsindustrins priser kommer att falla, medan exportörernas priser kommer att förbli stabila).

(197)

I koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu analyserades effekterna av den förväntade utvecklingen av priset på nickel på importörernas inköpsbeslut (14). I den här undersökningen har det analyserats huruvida utvecklingen av importen verkligen följde utvecklingen av de faktiska priserna på nickel och följer det mönster som beskrivs ovan. Nickelpriserna (15) sjönk med 31 %, från 16 453 euro/ton 2010 till 11 327 euro/ton under undersökningsperioden. Enligt det påstående som framförts av berörda parter som beskrivs i skäl 196, borde denna minskning av priserna på nickel ha lett till en minskning av importen från de berörda länderna. Undersökningen visade emellertid att trots den stora minskningen av priserna på nickel, ökade exporten från de berörda länderna med 70 % under samma period, såsom beskrivs i skäl 104.

(198)

Samtidigt som utvecklingen av råvarupriserna kan ha haft en viss effekt på utvecklingen av importvolymer, uppvägs detta tydligt av andra faktorer, såsom den låga prisnivån för de exporterande tillverkarna. Utvecklingen av nickelpriserna anses därför inte ha en varaktig inverkan på den totala ökningen av dumpad import från de berörda länderna under skadeundersökningsperioden.

(199)

I koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu fastställdes det att både den absoluta prisnivån på nickel och volatiliteten när det gäller priserna på nickel, sannolikt kommer att minska intresset för rostfritt stål som material och öka efterfrågan på nickelfritt rostfritt stål (16).

(200)

När det gäller intresset för rostfritt stål som material hävdades det även att ett antal trender möjligen kan inverka på bytet till/från rostfritt stål, inbegripet behovet av att använda lättare material, t.ex. i bilar (negativ inverkan på rostfritt, byte från stål till kompositer), kortare livscykel i konsumentvaror (negativ inverkan på rostfritt, användning av billigare material), ökat behov av vattenrening och miljövänlig energiproduktion (positiv inverkan på rostfritt, svårt att ersätta i många tillämpningar) och utvecklingen av priserna för eventuellt konkurrerande material (järnmalm, aluminium, koppar) (17).

(201)

I detta avseende har den aktuella undersökningen bekräftat resultaten i koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu (18) att efterfrågan på rostfritt stål i allmänhet och kallvalsade platta stålprodukter i synnerhet är relativt oelastisk. Större delen av konsumtionsökningen ägde rum mellan 2010 och 2011 när priserna ökade. Under perioden med sjunkande priser från 2011 fram till undersökningsperioden, förblev förbrukningen stabil och ökade med endast 1 %. Bytet till/från rostfritt stål, inklusive de faktorer som nämns ovan, kunde därför inte ha någon mätbar effekt på den totala förbrukningen av kallvalsade platta stålprodukter.

(202)

Vad gäller ändringen av efterfrågan mot nickelfria kvaliteter av rostfritt stål som också är den likadana produkten, bekräftar en detaljerad analys av de försäljningstransaktioner som rapporterats av de unionstillverkare som ingick i urvalet resultaten från koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu.

(203)

Såsom anges i skäl 138, är de priser som tas ut av unionsindustrin direkt kopplade till stålets kvalitet och motsvarande råvarukostnader. Ett skifte i efterfrågan från en stålkvalitet till en annan har därför en neutral inverkan på unionsindustrins resultat.

(204)

I detta skede drar man därför slutsatsen att förändringar i förbrukningsmönstret inte hade en negativ inverkan på unionsindustrins resultat.

(205)

Den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna ökade både i absoluta tal och i förhållande till konsumtionen i unionen vid den tidpunkt då de flesta av skadeindikatorerna för unionsindustrin (produktion, kapacitetsutnyttjande, marknadsandel, sysselsättning, försäljningspriser, arbetskraftskostnader, lönsamhet, investeringar, avkastning på investeringar) försämrades. Den dumpade importen från de berörda länderna underskred unionsindustrins priser med 9,6–11,3 % under undersökningsperioden.

(206)

Andra faktorer såsom energikostnader, kapacitet och konkurrensvillkor på unionsmarknaden bidrog inte till den skada som unionsindustrin lidit. Faktorer såsom import från övriga tredjeländer och export från unionsindustrin kan ha bidragit till skadan, men i mycket begränsad utsträckning.

(207)

På grundval av ovanstående drog kommissionen preliminärt slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna och att de övriga faktorerna inte bröt orsakssambandet. Skadan består huvudsakligen av unionsindustrins bräckliga ekonomiska situation och den sjunkande produktionen, kapacitetsutnyttjandet, sysselsättningen och marknadsandelen.

(208)

Kommissionen har redogjort för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och avgränsat dessa från den dumpade importens skadevållande verkan. De verkningar som annan import, export från unionsindustrin, energikostnader, kapacitet och konkurrensvillkoren har på unionsindustrins negativa utveckling vad gäller dess finansiella situation, produktion och marknadsandel var antingen mycket begränsade eller obefintliga.

(209)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den med säkerhet kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning fastställts. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(210)

Större delen av unionsindustrin stöder införandet av åtgärder. Den största unionstillverkaren samarbetade inte vid undersökningen, men den motsatte sig inte klagomålet. Sex unionstillverkare som står för ungefär 55 % av försäljningen och produktionen i unionen samarbetade vid undersökningen och stödde klagomålet.

(211)

Unionsindustrin har lidit väsentlig skada. De ekonomiska indikatorerna (lönsamhet, kassaflöde, avkastning på investeringar) var i de flesta fall negativa under hela skadeundersökningsperioden. Andra indikatorer, såsom tillverkning, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning och marknadsandel, utvecklades negativt under hela skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin har nätt och jämnt lyckats behålla den låga försäljningsvolymen efter krisen och kunde inte dra nytta av marknadens tillväxt.

(212)

Om inga åtgärder vidtas kommer den dumpade importen från de berörda länderna att fortsätta att tvinga unionsindustrin att sälja till förlustbringande priser. Denna anhopning av ytterligare förluster kommer att leda till en ytterligare försämring av unionsindustrins situation. Det ligger därför i unionsindustrins intresse att införa åtgärderna.

(213)

Importörer och distributörer (inbegripet stålservicecenter) har varit mycket aktiva i denna undersökning. 31 importörer och distributörer gav sig till känna och motsatte sig införandet av åtgärder.

(214)

Importörerna och distributörerna hävdade att deras möjliga försörjningskällor kommer att begränsas genom införandet av åtgärder. De hävdade att om åtgärder infördes skulle de inte längre kunna köpa kallvalsade platta stålprodukter från Kina och Taiwan.

(215)

Undersökningen har dock visat att alla importörer och distributörer köper från flera olika källor, inbegripet unionsindustrin, de berörda länderna och övriga tredjeländer. De är därför endast delvis beroende av leveranser från de berörda länderna.

(216)

Dessa parter kan fortsätta att köpa kallvalsade platta stålprodukter från unionsindustrin och från andra länder som inte är föremål för denna undersökning (t.ex. Indien, Sydafrika, Sydkorea och Förenta staterna), som tillsammans har en marknadsandel på 11 %. Både unionsindustrin och importen från övriga tredjeländer är därför trovärdiga alternativ till den kinesiska och taiwanesiska importen.

(217)

I detta skede drar man därför slutsatsen att införandet av åtgärder endast kan ha en smärre negativ inverkan på situationen för icke-närstående importörer och distributörer.

(218)

Ett antal berörda parter, inbegripet de exporterande tillverkarna och distributörerna, har uttryckt oro inför de möjliga negativa effekterna av åtgärderna på användarna. Användarna själva delar inte dessa farhågor. Användarnas deltagande var i detta fall mycket lågt. Sex användare (inklusive en grupp av fyra företag) yttrade sig, varav endast en motsatte sig införandet av åtgärder. Andra användare och deras intresseorganisationer deltog antingen inte eller avstod uttryckligen från att ta ställning.

(219)

Den preliminära slutsatsen är därför att införandet av åtgärder inte strider mot användarnas intressen.

(220)

I koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu konstaterade kommissionen att den föreslagna sammanslagningen av Outokumpu och Inoxum skulle leda till ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens genom icke samordnade effekter, genom skapandet av en dominerande ställning på EES-marknaden (EES = Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) för kallvalsade platta stålprodukter (19). För att undvika ett sådant hinder, godtog kommissionen att ett avyttringspaket som omfattar AST är tillräckligt för att åtgärda konkurrensproblemen (20). Den åtgärd som godtogs av kommissionen upprätthöll antalet fyra medelstora unionstillverkare.

(221)

Denna åtgärd har redan genomförts och har nu full verkan. Dessutom minskar införandet av antidumpningsåtgärder inte antalet medelstora unionstillverkare. I detta skede drar man därför slutsatsen att införandet av åtgärder inte minskar eller eliminerar effekten av det åtagande som godtagits av kommissionen i koncentrationsbeslutet avseende Outokumpu.

(222)

Mot denna bakgrund slår kommissionen fast att det inte finns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att införa åtgärder för import av den berörda produkten från Kina och Taiwan i detta skede av undersökningen.

(223)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(224)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(225)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina produktionskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. vid avsaknad av dumpad import.

(226)

Unionsindustrins lönsamhet var negativ under hela skadeundersökningsperioden, det vill säga åren 2010–2013. De föregående åren 2008 och 2009 drabbades av en nedgång i efterfrågan under den globala ekonomiska krisen och vinsten under dessa år kan därför inte anses vara uppnådd under normala konkurrensförhållanden. Medan det i den tidigare undersökning som beskrivs i skäl 134 preliminärt fastställdes förekomst av dumpning för år 2007 kunde ingen väsentlig koppling mellan denna import och unionsindustrins situation fastställas. För detta ändamål fastställdes vinstmålet till 8,1 %, vilket var den vinst som unionsindustrin uppnådde under 2007. Detta var det senaste representativa år som kännetecknades av normala konkurrensförhållanden före kollapsen i efterfrågan under 2008 och 2009. I själva verket nådde marknadsstorleken under 2013 nästan upp till förbrukningsnivån år 2007.

(227)

Kommissionen beräknade mot denna bakgrund ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att från försäljningspriset i unionen ta bort den faktiska förlust som uppnåtts under undersökningsperioden och lägga till ovannämnda vinstmarginal på 8,1 %.

(228)

Kommissionen fastställde sedan nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetande exporterande producenter i de berörda länder som ingick i stickprovet, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av unionstillverkarna i stickprovet under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes som andel av det vägda genomsnittliga importvärdet CIF.

(229)

Nivån för undanröjande av skada för andra samarbetande företag och för alla övriga företag fastställs på samma sätt som subventionsmarginalen för dessa företag (se skälen 57, 60, 85 och 88).

(230)

Provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Kina och Taiwan i enlighet med regeln om lägre tull i artikel 7.2 i grundförordningen. Kommissionen jämförde skademarginalerna och dumpningsmarginalerna. Tullsatserna bör fastställas till en nivå som motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(231)

Såsom anges i skäl 4 gjorde kommissionen import av den berörda produkten med ursprung i Kina och Taiwan till föremål för registrering genom genomförandeförordning (EU) nr 1331/2014 mot bakgrund av en möjlig retroaktiv tillämpning av antidumpnings- och utjämningsåtgärder enligt artikel 10.4 i grundförordningen och artikel 16.4 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (21) (nedan kallad den grundläggande antisubventionsförordningen).

(232)

När det gäller den nuvarande antidumpningsundersökningen och mot bakgrund av ovanstående resultat bör registreringen av import med avseende på antidumpningsundersökningen enligt artikel 14.5 i grundförordningen upphöra.

(233)

När det gäller den parallella antisubventionsundersökningen (se skäl 3), bör registreringen av importen från Kina i enlighet med artikel 24.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen fortsätta.

(234)

Inget beslut kan fattas om möjlig retroaktiv tillämpning av antidumpningsåtgärder i detta skede av förfarandet.

(235)

På grundval av ovanstående föreslås följande preliminära antidumpningstullsatser, uttryckta i priset CIF unionens gräns, före tull:

(236)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna och som är producerad av de rättssubjekt som nämns. Import av produkter som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(237)

Ett företag kan begära tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser om det senare ändrar namn. Denna begäran ska riktas till kommissionen (22). Begäran ska innehålla alla uppgifter som behövs för att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(238)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(239)

Från och med den 26 mars 2015 skyddar en preliminär antidumpningstull mot dumpad import. Det är därför inte längre nödvändigt att registrera import för att skydda mot dumpad import. Artikel 1.1 i genomförandeförordning (EU) nr 1331/2014 måste därför ändras i enlighet med detta.

(240)

Enligt god förvaltningspraxis kommer kommissionen att uppmana de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(241)

Undersökningsresultaten om införande av en preliminär tull är inte definitiva och kan komma att ändras i undersökningens slutgiltiga skede.

a)

begära att få information om de viktigaste omständigheter och överväganden som legat till grund för antagandet av denna förordning,

b)

inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, och

c)

begära att bli hörda av kommissionen och/eller av förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/57

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser samt de skäl och förfaranden som gäller för sådana godkännanden.

(2)

En ansökan om godkännande av ett preparat av Saccharomyces cerevisiae NCYC R404 har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1831/2003.

(3)

Ansökan gäller godkännande i kategorin ”zootekniska tillsatser” av ett preparat av Saccharomyces cerevisiae NCYC R404 som fodertillsats för mjölkkor.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterade i sitt yttrande av den 11 september 2014 (2) att preparatet av Saccharomyces cerevisiae NCYC R404 under de föreslagna användningsvillkoren inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön. Det konstaterades också att tillsatsen kan förbättra mjölkproduktionen hos mjölkkor. Myndigheten anser inte att det behövs några särskilda krav på övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats genom förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet av Saccharomyces cerevisiae NCYC R404 visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.

25.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 79/60

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.