27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/1

(1)

Unionens miljöpolitik, såsom den fastställts i handlingsprogrammen för miljön och i synnerhet det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG (3), syftar bland annat till att uppnå luftkvalitetsnivåer som inte leder till betydande negativ inverkan på, eller risker för, människors hälsa eller miljön.

(2)

I artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att unionens miljöpolitik ska syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner.

(3)

I rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen (4) fastställs den maximala svavelhalten i tung eldningsolja, dieselbrännolja, marin dieselbrännolja och marin dieselolja som används i unionen.

(4)

Utsläpp från sjöfarten till följd av förbränning av marina bränslen med hög svavelhalt bidrar till luftföroreningar i form av svaveldioxid och partiklar, vilka skadar människors hälsa och miljön och bidrar till surt nedfall. Utan de åtgärder som fastställs i detta direktiv skulle utsläppen från sjöfart snart bli högre än utsläppen från samtliga landbaserade källor.

(5)

Luftföroreningar som orsakas av fartyg som ligger vid kaj är ett stort bekymmer för många hamnstäder när det gäller deras ansträngningar att uppfylla unionens gränsvärden för luftkvalitet.

(6)

Medlemsstaterna bör stödja användning av el som genereras på land, eftersom dagens fartyg brukar få el från sina hjälpmotorer.

(7)

Enligt direktiv 1999/32/EG ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av det direktivet och får i samband med sin rapport lägga fram förslag till ändringar av direktivet, särskilt när det gäller sänkningar av gränsvärdena för svavel för marina bränslen i svavelkontrollområdena, i enlighet med det arbete som utförs inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).

(8)

2008 antog IMO en resolution om ändring av bilaga VI till 1997 års protokoll om ändring av den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (1973) i dess lydelse enligt det dithörande protokollet från 1978 (Marpol), med bestämmelser om förhindrande av luftförorening från fartyg. Den ändrade bilaga VI till Marpol trädde i kraft den 1 juli 2010.

(9)

Genom den ändrade bilaga VI till Marpol införs bland annat strängare gränsvärden för svavel för marina bränslen i svavelkontrollområdena (1,00 % från och med den 1 juli 2010 och 0,10 % från och med den 1 januari 2015), liksom i havsområden utanför svavelkontrollområdena (3,50 % från och med den 1 januari 2012 och, i princip, 0,50 % från och med den 1 januari 2020). De flesta medlemsstaterna är till följd av sina internationella åtaganden skyldiga att kräva att fartyg från och med den 1 juli 2010 använder bränsle med maximalt 1,00 % svavel i svavelkontrollområdena. För att säkerställa förenligheten med internationell rätt och säkerställa en korrekt tillämpning av de nya internationellt fastställda gränsvärdena för svavel i unionen, bör direktiv 1999/32/EG anpassas till den ändrade bilaga VI till Marpol. För att säkerställa en viss minimikvalitet på det bränsle som fartyg använder för bränsle- eller teknikbaserad efterlevnad bör inte marina bränslen vars svavelhalt överstiger den allmänna nivån på 3,50 viktprocent få användas i unionen, med undantag för bränslen som levereras till fartyg som använder utsläppsminskningsmetoder med slutna system.

(10)

Ändringar av bilaga VI till Marpol med avseende på svavelkontrollområdena är möjliga enligt IMO-förfaranden. För den händelse ytterligare ändringar, inbegripet undantag, införs med avseende på tillämpningen av de gränser beträffande svavelkontrollområden som anges i bilaga VI till Marpol bör kommissionen beakta alla sådana ändringar och, i tillämpliga fall, omgående och i enlighet med EUF-fördraget lägga fram det förslag som krävs för att direktiv 1999/32/EG ska överensstämma till fullo med IMO-bestämmelserna för svavelkontrollområdena.

(11)

Inrättandet av eventuella nya utsläppskontrollområden bör ske med stöd av IMO:s förfarande enligt bilaga VI till Marpol och stödjas med väl underbyggda argument baserade på skäl som sammanhänger med miljön och ekonomin samt styrkta med vetenskapliga data.

(12)

Medlemsstaterna bör i enlighet med bestämmelse 18 i den ändrade bilaga VI till Marpol sträva efter att säkerställa tillgång till marina bränslen som uppfyller kraven enligt detta direktiv.

(13)

Miljöpolitik och sjöfartens utsläpp är en global fråga, och därför bör ambitiösa utsläppsstandarder fastställas på internationell nivå.

(14)

Passagerarfartyg befinner sig för det mesta i hamnar eller nära kusten och deras inverkan på människors hälsa och miljön är betydande. För att förbättra luftkvaliteten runt hamnar och i kustområden måste dessa fartyg använda marina bränslen med en maximal svavelhalt på 1,50 % tills strängare svavelkrav gäller för samtliga fartyg i medlemsstaternas territorialhav, exklusiva ekonomiska zoner och utsläppskontrollområden.

(15)

I enlighet med artikel 193 i EUF-fördraget bör detta direktiv inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder i syfte att uppmuntra tidigt genomförande avseende den maximala svavelhalten i marina bränslen, exempelvis genom att använda utsläppsminskningsmetoder utanför svavelkontrollområdena.

(16)

För att underlätta övergången till ny maskinteknik som kan leda till avsevärda ytterligare utsläppsminskningar inom sjöfarten, bör kommissionen ytterligare utreda möjligheterna att få till stånd och uppmuntra till användning av gasdrivna motorer i fartyg.

(17)

Det är nödvändigt att se till att skyldigheterna när det gäller svavelhalten i marina bränslen fullgörs för att uppnå målen i direktiv 1999/32/EG. Erfarenheterna från genomförandet av direktiv 1999/32/EG har visat att det behövs ett bättre system för övervakning och verkställighet så att man kan säkerställa att det direktivet genomförs korrekt. Det är därför nödvändigt att medlemsstaterna ser till att provtagning av marina bränslen som släppts ut på marknaden eller som används ombord på fartyg sker tillräckligt ofta och med lämpliga metoder och att de regelbundet kontrollerar fartygens loggböcker och leveranssedlar för bunkerbränsle. Det är också nödvändigt att medlemsstaterna inrättar ett system med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid bristande efterlevnad av bestämmelserna i direktiv 1999/32/EG. För att öka öppenheten i fråga om information är det också lämpligt att föreskriva att register över lokala leverantörer av marina bränslen ska göras offentligt tillgängliga.

(18)

Medlemsstaternas rapportering enligt direktiv 1999/32/EG har visat sig vara otillräcklig för att kontrollera efterlevnaden av det direktivet på grund av att det saknas harmoniserade och tillräckligt tydliga bestämmelser om rapporternas innehåll och format. För att säkerställa en mer harmoniserad rapportering krävs det därför mer ingående anvisningar om rapporternas innehåll och format.

(19)

Till följd av antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (5), som innebär en omarbetning av unionslagstiftningen om industriutsläpp, är det nödvändigt att ändra bestämmelserna i direktiv 1999/32/EG när det gäller maximal svavelhalt i tung eldningsolja.

(20)

Ett uppfyllande av de låga gränsvärdena för svavel i marina bränslen, särskilt i svavelkontrollområdena, kan leda till betydande prisökningar på sådana bränslen, åtminstone på kort sikt, och få negativa effekter för konkurrenskraften både hos närsjöfarten (jämfört med andra transportsätt) och hos industrin i de länder som gränsar till svavelkontrollområdena. Det krävs lämpliga lösningar för att minska berörda industriers kostnader för att uppfylla bestämmelserna, t.ex. i form av alternativa metoder som är kostnadseffektivare än bränslebaserade lösningar och genom att tillhandahålla stöd när så är nödvändigt. Kommissionen kommer, bland annat utifrån medlemsstaternas rapporter, att noga följa effekterna av sjöfartssektorns anpassning till de nya bränslekraven, särskilt när det gäller eventuella trafikomställningar från sjö- till landtransport och kommer, i tillämpliga fall, att föreslå lämpliga åtgärder för att motverka denna tendens.

(21)

Att begränsa trafikomställningar från sjö- till landtransport är särskilt viktigt eftersom det ofta skulle gå stick i stäv med unionens klimatförändringsmål och öka trafikstockningarna om vägtransporternas andel ökade.

(22)

Kostnaderna för de nya kraven på minskade svaveldioxidutsläpp skulle kunna leda till trafikomställningar från sjö- till landtransport och påverka företagens konkurrenskraft negativt. Kommissionen bör utnyttja instrument såsom Marco Polo-programmet och det transeuropeiska transportnätet fullt ut för att ge riktat stöd och på så sätt minimera risken för dessa trafikomställningar. Medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att stödja operatörer som påverkas av detta direktiv i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om statligt stöd.

(23)

Medlemsstaterna får, i enlighet med de gällande riktlinjerna om statligt stöd för miljöskydd och utan att det påverkar framtida ändringar av dessa, ge statligt stöd till förmån för operatörer som påverkas av detta direktiv, inbegripet stöd för eftermontering i befintliga fartyg, om sådana stödåtgärder bedöms vara förenliga med den inre marknaden i enlighet med artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, särskilt mot bakgrund av de gällande riktlinjerna om statligt stöd för miljöskydd. I detta sammanhang får kommissionen beakta att användning av vissa utsläppsminskningsmetoder sträcker sig utöver kraven i detta direktiv och inte enbart minskar svavelutsläppen utan också andra utsläpp.

(24)

Tillgängligheten till utsläppsminskningsmetoder bör underlättas. Dessa metoder kan leda till utsläppsminskningar som motsvarar, eller till och med överstiger, dem som kan uppnås genom användning av lågsvavligt bränsle, under förutsättning att de inte har några betydande negativa effekter på miljön, t.ex. de marina ekosystemen, och att de tas fram i enlighet med lämpliga godkännande- och kontrollkrav. De alternativa metoder som redan är kända, t.ex. användning av avgasreningssystem ombord, blandning av bränsle med flytande naturgas (LNG) eller användning av biodrivmedel bör erkännas i unionen. Det är viktigt att främja testning och utveckling av nya utsläppsminskningsmetoder, bland annat för att begränsa trafikomställningar från sjö- till landtransporter.

(25)

Med hjälp av utsläppsminskningsmetoder kan utsläppen minskas avsevärt. Kommissionen bör därför främja testning och utveckling av denna teknik, bland annat genom att överväga att inrätta ett samfinansierat gemensamt program tillsammans med näringslivet, baserat på principer från liknande program, exempelvis Clean Sky-programmet.

(26)

Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna och berörda parter ytterligare utveckla de åtgärder som fastställts i kommissionens arbetsdokument av den 16 september 2011 med titeln Pollutant emission reduction from maritime transport and the sustainable waterborne transport toolbox.

(27)

Alternativa utsläppsminskningsmetoder, såsom vissa typer av skrubbrar, kan ge upphov till avfall som bör hanteras på rätt sätt och inte släppas ut i havet. Medlemsstaterna bör, i avvaktan på en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (6), i enlighet med sina internationella åtaganden se till att adekvata mottagningsanordningar i hamn finns tillgängliga för att tillgodose behoven hos fartyg med avgasreningssystem. Kommissionen bör vid översynen av direktiv 2000/59/EG överväga att ta med avfall från avgasreningssystem i den princip om inga särskilda avgifter, som gäller för hamnavgifter för fartygsgenererat avfall som fastställts i det direktivet.

(28)

Kommissionen bör, som en del av sin översyn av luftkvalitetspolitiken under 2013, överväga möjligheterna att minska luftföroreningarna, inbegripet i medlemsstaternas territorialhav.

(29)

Effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner är viktiga för genomförandet av direktiv 1999/32/EG. Medlemsstaterna bör i dessa sanktioner inkludera böter som beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de åtminstone berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av den överträdelse de begått, och att böterna ökar gradvis vid upprepade överträdelser. Medlemsstaterna bör anmäla sina bestämmelser om sanktioner till kommissionen.

(30)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på ändring av de ekvivalenta utsläppsvärdena för och kriterierna för användning av utsläppsminskningsmetoder i syfte att anpassa bestämmelserna i direktiv 1999/32/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på ett sådant sätt att strikt överensstämmelse med IMO:s instrument säkerställs, och med avseende på ändringar till artikel 2.1, 2.2, 2.3, 2.3a, 2.3b och 2.4, artikel 6.1a b och 6.2 i direktiv 1999/32/EG i syfte att anpassa det direktivets bestämmelser till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(31)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 1999/32/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (7).

(32)

Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) (8) bör bistå kommissionen vid godkännandet av utsläppsminskningsmetoder som inte omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (9).

(33)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (10) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(34)

Direktiv 1999/32/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 1.2 ska led h ersättas med följande:

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 3a

Maximal svavelhalt i marina bränslen

Medlemsstaterna ska se till att marina bränslen inte används inom deras territorier om svavelhalten överstiger 3,50 viktprocent, med undantag för bränslen som levereras till fartyg som använder sådana utsläppsminskningsmetoder med slutna system som avses i artikel 4c.”

5.

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1.   Medlemsstaterna ska se till att dieselbrännoljor inte används inom deras territorier om svavelhalten överstiger 0,10 viktprocent.”

6.

Artikel 4a ska ändras på följande sätt:

7.

Artiklarna 4b och 4c ska ersättas med följande:

”Artikel 4b

Maximal svavelhalt i marina bränslen som används av fartyg vid kaj i unionens hamnar

1.   Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att fartyg vid kaj i unionens hamnar inte använder marina bränslen med en svavelhalt som överstiger 0,10 viktprocent, varvid besättningen ska ges tillräcklig tid att genomföra all nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan.

Medlemsstaterna ska kräva att tidpunkten för omkoppling mellan bränsletyper förs in i fartygets loggbok.

2.   Punkt 1 ska inte gälla

3.   Medlemsstaterna ska se till att marin dieselbrännolja med en svavelhalt som överstiger 0,10 viktprocent inte släpps ut på marknaden på deras territorier.

Artikel 4c

Utsläppsminskningsmetoder

1.   Medlemsstaterna ska tillåta att fartyg, oavsett flagg, använder sig av utsläppsminskningsmetoder i de hamnar, territorialhav, exklusiva ekonomiska zoner och utsläppskontrollområden som hör till respektive medlemsstat, som ett alternativ till användning av marina bränslen som uppfyller kraven i artiklarna 4a och 4b, förutsatt att punkterna 2 och 3 i den här artikeln efterlevs.

2.   Fartyg som använder sig av de utsläppsminskningsmetoder som avses i punkt 1 ska kontinuerligt uppnå minskningar av svaveldioxidutsläppen som minst motsvarar de minskningar som hade uppnåtts om de använt marina bränslen som uppfyller kraven i artiklarna 4a och 4b. Ekvivalenta utsläppsvärden ska bestämmas i enlighet med bilaga I.

2a.   Medlemsstaterna ska som en alternativ utsläppsminskningsmetod uppmuntra fartyg som ligger vid kaj att använda el som genereras på land.

3.   De utsläppsminskningsmetoder som avses i punkt 1 ska uppfylla kraven i de instrument som avses i bilaga II.

4.   Då det är motiverat mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen i fråga om alternativa utsläppsminskningsmetoder, och på ett sådant sätt som säkerställer strikt överensstämmelse med relevanta instrument och normer som antagits av IMO, ska kommissionen

8.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4d

Godkännande av utsläppsminskningsmetoder som ska användas ombord på fartyg som för en medlemsstats flagg

1.   Utsläppsminskningsmetoder som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG (14) ska godkännas i enlighet med det direktivet.

2.   Utsläppsminskningsmetoder som inte omfattas av punkt 1 i den här artikeln ska godkännas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) (15), varvid hänsyn ska tas till

Artikel 4e

Försök med nya utsläppsminskningsmetoder

Medlemsstaterna får, i samarbete med andra medlemsstater, alltefter omständigheterna, godkänna försök med utsläppsminskningsmetoder på fartyg som för deras flagg, eller i havsområden inom deras jurisdiktion. Under dessa försök ska användning av marina bränslen som uppfyller kraven i artiklarna 4a och 4b inte vara obligatorisk, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

Artikel 4f

Finansiella åtgärder

Medlemsstaterna får anta finansiella åtgärder till förmån för de aktörer som berörs av detta direktiv, om dessa finansiella åtgärder överensstämmer med de regler för statligt stöd som redan gäller och som kommer att antas på detta område.

9.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Provtagning och analys

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att genom stickprov kontrollera att svavelhalten i de bränslen som används uppfyller kraven i artiklarna 3, 3a, 4, 4a och 4b. Stickprovskontrollen ska börja den dag det tillämpliga gränsvärdet för maximal svavelhalt i bränslet träder i kraft. Den ska utföras regelbundet, tillräckligt ofta och i tillräcklig omfattning och på ett sådant sätt att proven är representativa för det undersökta bränslet och, när det gäller marint bränsle, för det bränsle som används av fartyg när de befinner sig i berörda havsområden och hamnar. Stickproven ska analyseras utan onödigt dröjsmål.

1a.   Följande metoder för provtagning, analys och kontroll av marina bränslen ska användas:

1b.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter när det gäller

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2.

2.   Referensmetoden för att bestämma svavelhalten ska vara ISO 8754 (2003) eller PrEN ISO 14596 (2007).

För att fastställa om marina bränslen som levereras till och används ombord på fartyg uppfyller gränsvärdena för svavel enligt artiklarna 3a, 4, 4a och 4b ska det förfarande för verifiering av bränslen som fastställs i tillägg VI till bilaga VI till Marpol användas.”

10.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

11.

Artikel 8 ska utgå.

12.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (16).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska gälla.

13.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 9a

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4c.4 och 7.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 17 december 2012. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4c.4 och 7.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4c.4 och 7.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

14.

Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

Sanktioner

1.   Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv.

2.   De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och får omfatta böter som beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de åtminstone berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av den överträdelse de begått, och att böterna ökar gradvis vid upprepade överträdelser.”

15.

Bilagan till direktiv 1999/32/EG ska ersättas med bilagan till det här direktivet.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/14

(1)

Rådets förordning (EU) nr 270/2011 (2) ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/172/Gusp.

(2)

Rådets beslut 2012/723/Gusp (3) ändrar beslut 2011/172/Gusp för att göra det möjligt att frigöra vissa frysta tillgångar och ekonomiska resurser som behövs för att följa ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen eller ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat.

(3)

Artikel 9 i förordning (EU) nr 270/2011 rör de uppgifter som personer, enheter och organ ska lämna till medlemsstaternas behöriga myndigheter, för vidarebefordran till kommissionen, i syfte att underlätta efterlevnaden av den förordningen. I enlighet med artikel 9.2 bör alla uppgifter som lämnas eller mottas endast användas för de syften för vilka de lämnades eller mottogs. Detta bör dock inte hindra medlemsstaterna från att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, utbyta sådana uppgifter med behöriga myndigheter i Egypten och andra i medlemsstater när så är nödvändigt, i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.

(4)

Förordning (EU) nr 270/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Med avvikelse från artikel 2 får de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:

2.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt denna artikel.”

2.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   Artikel 2.2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar kommer att frysas i enlighet med artikel 2.1.”

3.

Följande punkt ska läggas till i artikel 9:

”3.   Punkt 2 ska inte hindra att medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning utbyter sådana uppgifter med de behöriga myndigheterna i Egypten och i andra medlemsstater när så är nödvändigt i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.”

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/16

(1)

Rådets förordning (EU) nr 101/2011 (2) ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/72/Gusp.

(2)

Rådets beslut 2012/724/Gusp (3) ändrar beslut 2011/72/Gusp för att göra det möjligt att frigöra vissa frysta tillgångar och ekonomiska resurser som behövs för att följa ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen eller ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat.

(3)

Artikel 9 i förordning (EU) nr 101/2011 rör de uppgifter som personer, enheter och organ ska lämna till medlemsstaternas behöriga myndigheter, för vidarebefordran till kommissionen, i syfte att underlätta efterlevnaden av den förordningen. I enlighet med artikel 9.2 bör alla uppgifter som lämnas eller mottas endast användas för de syften för vilka de lämnades eller mottogs. Detta bör dock inte hindra medlemsstaterna från att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, utbyta sådana uppgifter med behöriga myndigheter i Tunisien och i andra medlemsstater när så är nödvändigt, i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.

(4)

Förordning (EU) nr 101/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

”Artikel 5

1.   Med avvikelse från artikel 2 får de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som förtecknas i bilaga II ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:

2.   Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt denna artikel.”

2.

Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1.   Artikel 2.2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar kommer att frysas i enlighet med artikel 2.1.”

3.

Följande punkt ska läggas till i artikel 9:

”3.   Punkt 2 ska inte hindra att medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning utbyter sådana uppgifter med de behöriga myndigheterna i Tunisien och i andra medlemsstater när så är nödvändigt i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.”

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/18

(1)

Med ikraftträdandet av kommissionens förordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (2), kom nya KN-nummer att gälla för dieselbrännoljor och eldningsoljor som innehåller biodiesel. Dessa ändringar kan påverka mineraloljeindustrin genom att vissa blandningsprocesser enligt tullagerförfarandet och i frizoner inte längre får räknas som ”vanliga former av hantering”, eftersom de leder till att varorna omfattas av ett annat åttasiffrigt KN-nummer.

(2)

En lösning bör tas fram så att blandning enligt tullagerförfarandet och i frizoner av dieselbrännoljor/eldningsoljor som inte innehåller biodiesel med dieselbrännoljor/eldningsoljor som innehåller biodiesel, enligt klassificeringen i kapitel 27 i Kombinerade nomenklaturen, får fortsätta på samma sätt som före ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1006/2011 den 1 januari 2012.

(3)

Det bör vara tillåtet att blanda dieselbrännoljor och eldningsoljor med biodiesel, så att de båda typerna av varor inte måste lagras separat. Med beaktande av kompletterande anmärkning 2 i kapitel 27 i Kombinerade nomenklaturen bör dock den blandning som erhålls innehålla mindre än 0,5 volymprocent biodiesel respektive dieselbrännoljor eller eldningsoljor.

(4)

Bilaga 72 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (3) bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Ändringen bör träda i kraft med retroaktiv verkan för att möjliggöra upphörande av tullskulder som uppkommit sedan den 1 januari 2012 på grund av införandet av de nya KN-numren.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/20

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/22

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2012/13 har fastställts genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 892/2012 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1092/2012 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006.

(3)

Eftersom det är viktigt att denna åtgärd börjar tillämpas så snart som möjligt efter det att de uppdaterade uppgifterna har gjorts tillgängliga bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/24

(1)

Enligt kommissionens direktiv 2006/17/EG av den 8 februari 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG när det gäller vissa tekniska krav för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler (2) krävs att testning med avseende på antikroppar mot HTLV I ska göras på givare som lever i eller kommer från högriskområden, dvs. områden med hög incidens, eller vars sexualpartner eller föräldrar kommer från dessa områden. Denna testning är obligatorisk både för givare av könsceller, i enlighet med bilaga III till direktiv 2006/17/EG, och för andra givare, i enlighet med bilaga II till det direktivet.

(2)

Nya vetenskapliga rön från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och praktiska erfarenheter har visat att det i dagens kunskapsläge är mycket svårt att fastställa vad som är ett område med hög incidens av HTLV I. Kraven på testning genomförs därför inte på ett enhetligt sätt.

(3)

Incidens anger antalet nya fall av en sjukdom eller ett tillstånd, medan prevalens anger andelen av en befolkning som har en viss sjukdom vid en viss tidpunkt. I praktiken är uppgifter om prevalens mer tillgängliga än uppgifter om incidens. Prevalensen är dessutom ett mer relevant mått än incidens för att bedöma vilken effekt en kronisk sjukdom har i ett samhälle och för att bedöma de efterföljande behoven. Hänvisningar till hög incidens bör därför ersättas med hänvisningar till hög prevalens för att säkerställa ett mer konsekvent genomförande av kraven på testning med avseende på HTLV I i de olika medlemsstaterna.

(4)

Enligt punkt 4.2 i bilaga III till direktiv 2006/17/EG krävs att blodprover ska tas i samband med varje donation av könsceller, både vid partnerdonation (inte för direkt användning) och vid donation från annan person än partnern.

(5)

När det gäller partnerdonation av könsceller har nya vetenskapliga rön visat att krav på testning vid bestämda tidsintervall upp till högst 24 månader inte skulle minska de berörda cellernas säkerhetsnivå så länge lämpliga säkerhets- och kvalitetssystem enligt artikel 16 i direktiv 2004/23/EG tillämpas vid de vävnadsinrättningar som utför assisterad reproduktionsteknik. Under dessa tidsintervall får man utnyttja resultaten från tidigare test som utförts på samma donator.

(6)

Testning i samband med varje donation förbättrar inte säkerheten hos de reproduktiva celler som doneras mellan partnerna och praktiska erfarenheter visar att detta krav är kostsamt och besvärligt för både patienter och hälso- och sjukvårdssystem. För att uppnå säkerhetsmålen på ett mer proportionerligt sätt bör medlemsstaterna därför kunna kräva testning vid bestämda tidsintervall som de själva kan fastställa, dock högst på 24 månader, i stället för i samband med varje donation.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 29 i direktiv 2004/23/EG.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/26

(1)

I kommissionens direktiv 2009/91/EG av den 31 juli 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att ta upp dinatriumtetraborat som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet (2) definieras dinatriumtetraborat med tre olika CAS-nummer för tre olika former av ämnet. CAS-numren bygger på en rapport som lämnades till kommissionen av Nederländerna den 7 juli 2006 och som godkändes av ständiga kommittén för biocidprodukter den 20 februari 2009.

(2)

Nederländerna har underrättat kommissionen om att CAS-numret för pentahydrat-formen i den ursprungliga rapporten var felaktigt, och lämnat en reviderad rapport till kommissionen enligt vilken det korrekta CAS-numret för denna form är 12179-04-3. Den reviderade rapporten godkändes av ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012.

(3)

Bilaga I till direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/28

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. I förteckningen ingår nonansyra.

(2)

Genom kommissionens direktiv 2011/13/EU av den 8 februari 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att ta upp nonansyra som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet (3) togs nonansyra upp som ett verksamt ämne i bilaga I till direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 19, avskräckande och tilldragande medel, som definieras i bilaga V till direktiv 98/8/EG.

(3)

I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har nonansyra nu utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 2, desinfektionsmedel och övriga biocidprodukter för privat användning och för användning inom den offentliga hälso- och sjukvården, som definieras i bilaga V till direktiv 98/8/EG.

(4)

Österrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 6 augusti 2010, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(5)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 inarbetades resultaten av granskningen i en granskningsrapport vid ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012.

(6)

Utvärderingarna visar att biocidprodukter som används som desinfektionsmedel och övriga biocidprodukter för privat användning och för användning inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt definitionen i bilaga V till direktiv 98/8/EG och som innehåller nonansyra kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. Upptagandet av nonansyra i bilaga I till det direktivet bör därför utvidgas till att omfatta produkttyp 2.

(7)

Inte alla potentiella användningsområden har inte utvärderats på unionsnivå. Det är därför lämpligt att kräva att medlemsstaterna utvärderar de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för befolkningsgrupper och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på unionsnivå. Medlemsstaterna bör också, när de godkänner produkter, se till att lämpliga åtgärder vidtas eller särskilda villkor införs för att begränsa identifierade risker till acceptabla nivåer.

(8)

Med tanke på ämnets förmåga att framkalla irritation, är det lämpligt att kräva att exponeringen vid icke yrkesmässig användning minimeras genom förpackningens utformning, om det inte i ansökan om produktgodkännande kan påvisas att riskerna för människors hälsa kan minskas till godtagbara nivåer på andra sätt.

(9)

Bestämmelserna i detta direktiv bör börja tillämpas samtidigt i alla medlemsstater så att de biocidprodukter av produkttyp 2 på unionsmarknaden som innehåller det verksamma ämnet nonansyra behandlas likvärdigt, och även för att generellt sett främja en väl fungerande marknad för biocidprodukter.

(10)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne tas upp i bilaga I till direktiv 98/8/EG så att medlemsstaterna och de berörda parterna kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven, och för att sökande som har utarbetat dokumentation till fullo ska kunna åtnjuta den tioåriga dataskyddsperiod som räknas från dagen för upptagandet i enlighet med artikel 12.1 c ii i direktiv 98/8/EG.

(11)

Efter upptagandet bör medlemsstaterna ges en rimlig tidsfrist för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG.

(12)

Direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (4) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/31

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. Vätecyanid ingår i den förteckningen.

(2)

I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har vätecyanid utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i följande produkttyper, enligt definitionen i bilaga V till det direktivet: produkttyp 8, träskyddsmedel, produkttyp 14, rodenticider, och produkttyp 18, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur.

(3)

Tjeckien utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den 24 januari 2008 till kommissionen tre rapporter från den behöriga myndigheten tillsammans med rekommendationer, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapporter har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i tre granskningsrapporter vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012.

(5)

De utvärderingar som gjorts visar att biocidprodukter som används som träskyddsmedel, rodenticider, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur och som innehåller vätecyanid kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. Vätecyanid bör därför tas upp i bilaga I till det direktivet.

(6)

Inte alla potentiella användningsområden har utvärderats på unionsnivå. Det är därför lämpligt att kräva att medlemsstaterna utvärderar de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för människor och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på unionsnivå. Medlemsstaterna bör också när de godkänner produkter se till att lämpliga åtgärder vidtas eller särskilda villkor införs för att begränsa identifierade risker till acceptabla nivåer.

(7)

Mot bakgrund av det verksamma ämnets mycket giftiga och brandfarliga egenskaper och de antaganden som gjordes under riskbedömningen, bör det krävas att produkter endast godkänns för användning av yrkesmässiga användare som har lämplig utbildning för att använda dem och att det fastställs säkra driftsrutiner för besprutning och ventilering för att skydda användare och personer som befinner sig i närheten. Dessa säkra rutiner bör inbegripa följande krav: produkter bör användas tillsammans med lämplig personlig skyddsutrustning, vilket vid behov bör inbegripa självförsörjande andningsapparater och gastäta dräkter, det bör vara förbjudet att gå in i besprutade utrymmen igen innan luftkoncentrationen genom ventilation har gått ner till säkra nivåer för användare och personer som befinner sig i närheten, ett övervakat avspärrat område bör upprättas för att förhindra att exponering under och efter ventilation överskrider säkra nivåer för användare och personer som befinner sig i närheten, livsmedel och porösa material som kan absorbera det verksamma ämnet, förutom trä som ska behandlas, bör före besprutningen antingen avlägsnas från det utrymme som ska besprutas eller på lämpligt sätt skyddas mot absorption, och det utrymme som ska besprutas bör skyddas mot oavsiktlig antändning.

(8)

Bestämmelserna i detta direktiv bör börja tillämpas samtidigt i alla medlemsstater så att de biocidprodukter av produkttyperna 8, 14 och 18 på unionsmarknaden som innehåller det verksamma ämnet vätecyanid behandlas likvärdigt, och även för att generellt sett främja en väl fungerande marknad för biocidprodukter.

(9)

En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne tas upp i bilaga I till direktiv 98/8/EG, så att medlemsstaterna och berörda parter kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven, och för att sökande som har utarbetat dokumentation till fullo ska kunna åtnjuta den tioåriga dataskyddsperiod som i enlighet med artikel 12.1 c ii i direktiv 98/8/EG räknas från dagen för upptagandet.

(10)

Efter upptagandet bör medlemsstaterna ges en rimlig tidsfrist för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG.

(11)

Direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (3) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/34

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) innehåller detaljerade bestämmelser för utvärderingen av existerande verksamma ämnen. Artikel 15.2 i förordningen föreskriver sakkunniggranskning gjord av experter från medlemsstaterna före kommissionens beslut om upptagande i bilaga I.

(2)

Enligt artikel 10.2 i i direktiv 98/8/EG ska upptagandet av ett verksamt ämne i bilaga I i förekommande fall vara förbundet med krav avseende det verksamma ämnets minsta renhetsgrad samt vissa föroreningars beskaffenhet och maximala halt.

(3)

Det första upptagandet i bilaga I skedde genom kommissionens direktiv 2006/140/EG av den 20 december 2006 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för upptagande av sulfurylfluorid som verksamt ämne i bilaga I till direktivet (3). Genom det direktivet fastställdes rubrikerna i bilaga I till direktiv 98/8/EG. En av dessa rubriker är ”Det verksamma ämnets minsta renhetsgrad i den biocidprodukt som släpps ut på marknaden”.

(4)

I samband med sakkunniggranskningarna enligt artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1451/2007 har medlemsstaternas experter utarbetat en metod för att fastställa graden av likhet mellan de kemiska sammansättningarna och riskprofilerna (”teknisk ekvivalens”) för ämnen som faller under samma definition men som framställs ur andra källor eller genom andra tillverkningsprocesser. För detta fastställande är renhetsgraden endast en av de faktorer som kan vara avgörande. Lägre renhetsgrad för ett verksamt ämne behöver inte heller nödvändigtvis påverka dess riskprofil.

(5)

Därför bör den befintliga hänvisningen till minsta renhetsgrad i rubrikerna i bilaga I till direktiv 98/8/EG ersättas med en hänvisning till minsta renhetsgrad för det verksamma ämne som används för utvärderingen i enlighet med artikel 11 i direktivet, och ange att det verksamma ämnet, i den produkt som släpps ut på marknaden, får vara av en annan renhetsgrad, om det har bevisats vara tekniskt ekvivalent med det utvärderade ämnet.

(6)

Den första raden i bilaga I till direktiv 98/8/EG, som fastställs genom direktiv 2006/140/EG, innehåller också rubriken ”Sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 (utom när det gäller produkter som innehåller mer än ett verksamt ämne, för vilka sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 ska vara den dag som fastställs i det senaste av besluten om upptagande när det gäller de verksamma ämnena)”.

(7)

Enligt artikel 4.1 i direktiv 98/8/EG har en medlemsstat som mottar en ansökan om ömsesidigt erkännande av ett existerande godkännande 120 dagar på sig för att godkänna produkten genom ömsesidigt godkännande. Om det första godkännandet av en produkt beviljas mindre än 120 dagar före den sista dagen för uppfyllande av artikel 16.3 i det direktivet för den berörda produkten kan den medlemsstat som mottar en fullständig ansökan om ömsesidigt erkännande av detta godkännande inte klara tidsfristen för uppfyllande av artikel 16.3 om den tillämpar den 120-dagarsperiod som föreskrivs i artikel 4.1 i direktivet, även om ansökan om ömsesidigt erkännande lämnades in utan dröjsmål efter beviljandet av det första godkännandet.

(8)

För produkter vars första godkännande beviljas senare än 120 dagar före den ursprungliga tidsfristen för uppfyllande av artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG bör därför medlemsstaternas tidsfrist för uppfyllande av artikel 16.3 i direktivet genom ömsesidigt erkännande av det första godkännandet förlängas till 120 dagar efter inlämnandet av den fullständiga ansökan om ömsesidigt godkännande, om den fullständiga ansökan om ömsesidigt erkännande har lämnats in inom 60 dagar från beviljandet av det första godkännandet.

(9)

I en situation då en medlemsstat före den sista dagen för uppfyllande av artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG föreslår ett undantag från det ömsesidiga erkännandet av ett godkännande i enlighet med artikel 4.4 i direktivet kan den medlemsstatens uppfyllande av artikel 16.3 i direktivet inom den tidsfristen vara omöjligt och bero på det datum då kommissionens beslut i ärendet antas i enlighet med artikel 4.4 andra stycket i direktivet. I sådana fall bör tidsfristen därför skjutas upp till en rimlig tidsperiod efter det att kommissionens beslut antagits.

(10)

För produkter för vilka en eller flera medlemsstater har föreslagit att göra undantag från ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 4.4 i direktiv 98/8/EG bör därför medlemsstaternas tidsfrist för uppfyllande av artikel 16.3 i direktivet genom ömsesidigt erkännande av det första godkännandet förlängas till 30 dagar efter antagandet av kommissionens beslut.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/37

(1)

Kommissionens direktiv 2003/90/EG (3) och 2003/91/EG (4) antogs för att se till att de sorter som medlemsstaterna för in i sina nationella listor ska stämma överens med de riktlinjer som fastställts av Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar av de olika arterna samt minimikraven för undersökningar av sorterna, i den mån sådana riktlinjer utfärdats. För övriga sorter ska enligt direktiven riktlinjerna från den internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) tillämpas.

(2)

Gemenskapens växtsortsmyndighet och UPOV har sedan dess utfärdat ytterligare riktlinjer för ytterligare en annan art och har uppdaterat de gällande riktlinjerna.

(3)

Direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/44

(1)

Den 21 mars 2011 antog rådet beslut 2011/172/Gusp (1).

(2)

I syfte att återföra förskingrade medel till den egyptiska staten bör undantagen i beslut 2011/172/Gusp ändras för att möjliggöra att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs om dessa krävs för att uppfylla ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen, eller för ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat, före eller efter det datum då de berörda fysiska eller juridiska personerna, enheterna och organen uppfördes på förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna.

(3)

Beslut 2011/172/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.4 ska ersättas med följande:

”4.   Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om varje tillstånd som den beviljar enligt denna punkt.”

2.

Artikel 1.6 ska ersättas med följande:

”6.   Punkt 2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar fortfarande omfattas av de åtgärder som avses i punkt 1.”

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/45

(1)

Den 31 januari 2011 antog rådet beslut 2011/72/Gusp (1).

(2)

I syfte att återföra förskingrade medel till den tunisiska staten bör undantagen i beslut 2011/72/Gusp ändras för att möjliggöra att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs om dessa krävs för att efterkomma ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen, eller för ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat, före eller efter den dag då de berörda fysiska eller juridiska personerna, enheterna och organen uppfördes på förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna.

(3)

Beslut 2011/72/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.4 ska ersättas med följande:

”4.   Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillåta att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, förutsatt att följande villkor uppfylls:

Den berörda medlemsstaten ska informera övriga medlemsstater och kommissionen om varje tillstånd som beviljas enligt denna punkt.”

2.

Artikel 1.5 ska ersättas med följande:

”5.   Punkt 2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar fortfarande omfattas av de åtgärder som avses i punkt 1.”

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/46

(1)

Den 2 mars 2011 ansökte företaget Morinaga Milk Industry Co. Ltd hos de behöriga myndigheterna i Irland om att få släppa ut bovint laktoferrin på marknaden som ny livsmedelsingrediens. Bovint laktoferrin är ett järnbindande protein från mjölk som är avsett att tillsättas i livsmedel.

(2)

Den 22 juni 2011 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Irland sin första utvärderingsrapport. Enligt rapportens rekommendation var det nödvändigt att göra en kompletterande utvärdering i stället för en första utvärdering eftersom en annan ansökan om bovint laktoferrin redan hänskjutits till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa).

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 20 juli 2011.

(4)

Efsa ombads den 22 augusti 2011 att yttra sig i frågan.

(5)

Den 28 juni 2012 konstaterade Efsa i sitt vetenskapliga yttrande om bovint laktoferrin (2) att bovint laktoferrin är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna.

(6)

Redan den 27 april 2012 konstaterade Efsa i ett annat vetenskapligt yttrande om bovint laktoferrin (3) att laktoferrin var säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. Därför förefaller det lämpligt att tillåta samma användning för båda ansökningarna.

(7)

Bovint laktoferrin uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/49

(1)

Den 6 augusti 2010 ansökte företaget Ajinomoto Co. Inc. från Japan hos de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket om att få släppa ut dihydrocapsiat på marknaden som ny livsmedelsingrediens.

(2)

Den 10 mars 2011 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Förenade kungariket sin första utvärderingsrapport. I rapporten drogs slutsatsen att dihydrocapsiat inte utgör någon hälsorisk för konsumenterna.

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 13 april 2011.

(4)

Motiverade invändningar framfördes inom den period på 60 dagar som är fastställd i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 och i enlighet med den bestämmelsen.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) ombads därför den 9 november 2011 att yttra sig i frågan.

(6)

Den 28 juni 2012 konstaterade Efsa i sitt vetenskapliga yttrande om dihydrocapsiat (2) att dihydrocapsiat är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna.

(7)

Dihydrocapsiat uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/52

(1)

Den 2 mars 2009 ansökte företaget FrieslandCampina (tidigare DMV International) hos de behöriga myndigheterna i Nederländerna om att få släppa ut laktoferrin på marknaden som ny livsmedelsingrediens. Laktoferrin är ett järnbindande protein från mjölk som är avsett att tillsättas i livsmedel.

(2)

Den 31 mars 2010 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Nederländerna sin första utvärderingsrapport. I rapporten dras slutsatsen att det inte finns någon anledning till oro och därmed får laktoferrin släppas ut på marknaden som ny livsmedelsingrediens.

(3)

Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 13 april 2010.

(4)

Motiverade invändningar framfördes inom den period på 60 dagar som är fastställd i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 och i enlighet med den bestämmelsen.

(5)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) ombads därför den 9 november 2010 att yttra sig i frågan.

(6)

Den 27 april 2012 konstaterade Efsa i sitt vetenskapliga yttrande om bovint laktoferrin (2) att bovint laktoferrin är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna.

(7)

Den 28 juni 2012 konstaterade Efsa även i ett annat vetenskapligt yttrande om bovint laktoferrin (3) att bovint laktoferrin är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. Därför förefaller det lämpligt att tillåta samma användning för båda ansökningarna.

(8)

Bovint laktoferrin uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/55

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. I den förteckningen ingår bifentrin.

(2)

I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har bifentrin utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 18, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur, som definieras i bilaga V till det direktivet.

(3)

Frankrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 2 november 2009, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012.

(5)

Utvärderingen har visat att biocidprodukter som används som insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur och som innehåller bifentrin inte kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. De scenarion som utvärderats i miljöriskbedömningen visade på en oacceptabel risk för vattenmiljön. Bifentrin bör således inte tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 18.

(6)

För att skapa rättslig förutsebarhet bör det fastställas från och med vilken tidpunkt biocidprodukter av produkttyp 18 innehållande bifentrin inte längre får släppas ut på marknaden, med beaktande av både de oacceptabla effekterna av dessa produkter och de berättigade förväntningarna hos tillverkare av dessa produkter.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den ständiga kommittén för biocidprodukter.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/56

(1)

I förordning (EG) nr 178/2002 fastställs allmänna principer för livsmedel och foder i allmänhet, och för livsmedels- och fodersäkerhet i synnerhet, på unionsnivå och på nationell nivå. I förordningen fastställs att nödåtgärder ska vidtas om det finns belägg för att livsmedel eller foder som importeras från ett tredjeland sannolikt kommer att innebära en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön och att en sådan risk inte tillfredsställande kan undanröjas genom åtgärder som vidtas av den eller de berörda medlemsstaterna.

(2)

Kommissionens beslut 2008/866/EG av den 12 november 2008 om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel (2) antogs efter ett utbrott av hepatit A hos människor på grund av förtäring av musslor som importerats från Peru och som var smittade med hepatit A-virus (HAV). Tillämpningsperioden i det beslutet löpte ursprungligen ut den 31 mars 2009, men förlängdes till och med den 30 november 2012 genom kommissionens genomförandebeslut 2011/723/EU (3).

(3)

Kommissionens genomförde en revision i juni 2011. Revisionen visade att det hade införts ett väl genomfört kontrollsystem och en väl genomförd övervakningsplan, och förbättringar noterades jämfört med inspektionsbesöket 2009.

(4)

Den peruanska behöriga myndigheten har lagt fram en handlingsplan med anledning av rekommendationerna i slutrapporten från revisionen. Övervakningssystemet för att påvisa virus i levande musslor har dock ännu inte genomförts fullt ut och därmed går det inte att utesluta att levande musslor eventuellt är kontaminerade med hepatit A-virus. Dessutom pågår fortfarande valideringen av testmetoden för hepatit A-virus.

(5)

Tillämpningsperioden i beslut 2008/866/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

27.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 327/57