ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2012.327.swe |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327 |
|
Svensk utgåva |
Lagstiftning |
55 årgången |
Innehållsförteckning |
|
I Lagstiftningsakter |
Sida |
|
|
DIREKTIV |
|
|
* |
|
|
Rättelser |
|
|
|
|
|
|
(1) Text av betydelse för EES |
SV |
De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid. Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk. |
I Lagstiftningsakter
DIREKTIV
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/1 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2012/33/EU
av den 21 november 2012
om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG vad gäller svavelhalten i marina bränslen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1) |
Unionens miljöpolitik, såsom den fastställts i handlingsprogrammen för miljön och i synnerhet det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG (3), syftar bland annat till att uppnå luftkvalitetsnivåer som inte leder till betydande negativ inverkan på, eller risker för, människors hälsa eller miljön. |
(2) |
I artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att unionens miljöpolitik ska syfta till en hög skyddsnivå med beaktande av de olikartade förhållandena inom unionens olika regioner. |
(3) |
I rådets direktiv 1999/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen (4) fastställs den maximala svavelhalten i tung eldningsolja, dieselbrännolja, marin dieselbrännolja och marin dieselolja som används i unionen. |
(4) |
Utsläpp från sjöfarten till följd av förbränning av marina bränslen med hög svavelhalt bidrar till luftföroreningar i form av svaveldioxid och partiklar, vilka skadar människors hälsa och miljön och bidrar till surt nedfall. Utan de åtgärder som fastställs i detta direktiv skulle utsläppen från sjöfart snart bli högre än utsläppen från samtliga landbaserade källor. |
(5) |
Luftföroreningar som orsakas av fartyg som ligger vid kaj är ett stort bekymmer för många hamnstäder när det gäller deras ansträngningar att uppfylla unionens gränsvärden för luftkvalitet. |
(6) |
Medlemsstaterna bör stödja användning av el som genereras på land, eftersom dagens fartyg brukar få el från sina hjälpmotorer. |
(7) |
Enligt direktiv 1999/32/EG ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av det direktivet och får i samband med sin rapport lägga fram förslag till ändringar av direktivet, särskilt när det gäller sänkningar av gränsvärdena för svavel för marina bränslen i svavelkontrollområdena, i enlighet med det arbete som utförs inom Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). |
(8) |
2008 antog IMO en resolution om ändring av bilaga VI till 1997 års protokoll om ändring av den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (1973) i dess lydelse enligt det dithörande protokollet från 1978 (Marpol), med bestämmelser om förhindrande av luftförorening från fartyg. Den ändrade bilaga VI till Marpol trädde i kraft den 1 juli 2010. |
(9) |
Genom den ändrade bilaga VI till Marpol införs bland annat strängare gränsvärden för svavel för marina bränslen i svavelkontrollområdena (1,00 % från och med den 1 juli 2010 och 0,10 % från och med den 1 januari 2015), liksom i havsområden utanför svavelkontrollområdena (3,50 % från och med den 1 januari 2012 och, i princip, 0,50 % från och med den 1 januari 2020). De flesta medlemsstaterna är till följd av sina internationella åtaganden skyldiga att kräva att fartyg från och med den 1 juli 2010 använder bränsle med maximalt 1,00 % svavel i svavelkontrollområdena. För att säkerställa förenligheten med internationell rätt och säkerställa en korrekt tillämpning av de nya internationellt fastställda gränsvärdena för svavel i unionen, bör direktiv 1999/32/EG anpassas till den ändrade bilaga VI till Marpol. För att säkerställa en viss minimikvalitet på det bränsle som fartyg använder för bränsle- eller teknikbaserad efterlevnad bör inte marina bränslen vars svavelhalt överstiger den allmänna nivån på 3,50 viktprocent få användas i unionen, med undantag för bränslen som levereras till fartyg som använder utsläppsminskningsmetoder med slutna system. |
(10) |
Ändringar av bilaga VI till Marpol med avseende på svavelkontrollområdena är möjliga enligt IMO-förfaranden. För den händelse ytterligare ändringar, inbegripet undantag, införs med avseende på tillämpningen av de gränser beträffande svavelkontrollområden som anges i bilaga VI till Marpol bör kommissionen beakta alla sådana ändringar och, i tillämpliga fall, omgående och i enlighet med EUF-fördraget lägga fram det förslag som krävs för att direktiv 1999/32/EG ska överensstämma till fullo med IMO-bestämmelserna för svavelkontrollområdena. |
(11) |
Inrättandet av eventuella nya utsläppskontrollområden bör ske med stöd av IMO:s förfarande enligt bilaga VI till Marpol och stödjas med väl underbyggda argument baserade på skäl som sammanhänger med miljön och ekonomin samt styrkta med vetenskapliga data. |
(12) |
Medlemsstaterna bör i enlighet med bestämmelse 18 i den ändrade bilaga VI till Marpol sträva efter att säkerställa tillgång till marina bränslen som uppfyller kraven enligt detta direktiv. |
(13) |
Miljöpolitik och sjöfartens utsläpp är en global fråga, och därför bör ambitiösa utsläppsstandarder fastställas på internationell nivå. |
(14) |
Passagerarfartyg befinner sig för det mesta i hamnar eller nära kusten och deras inverkan på människors hälsa och miljön är betydande. För att förbättra luftkvaliteten runt hamnar och i kustområden måste dessa fartyg använda marina bränslen med en maximal svavelhalt på 1,50 % tills strängare svavelkrav gäller för samtliga fartyg i medlemsstaternas territorialhav, exklusiva ekonomiska zoner och utsläppskontrollområden. |
(15) |
I enlighet med artikel 193 i EUF-fördraget bör detta direktiv inte hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder i syfte att uppmuntra tidigt genomförande avseende den maximala svavelhalten i marina bränslen, exempelvis genom att använda utsläppsminskningsmetoder utanför svavelkontrollområdena. |
(16) |
För att underlätta övergången till ny maskinteknik som kan leda till avsevärda ytterligare utsläppsminskningar inom sjöfarten, bör kommissionen ytterligare utreda möjligheterna att få till stånd och uppmuntra till användning av gasdrivna motorer i fartyg. |
(17) |
Det är nödvändigt att se till att skyldigheterna när det gäller svavelhalten i marina bränslen fullgörs för att uppnå målen i direktiv 1999/32/EG. Erfarenheterna från genomförandet av direktiv 1999/32/EG har visat att det behövs ett bättre system för övervakning och verkställighet så att man kan säkerställa att det direktivet genomförs korrekt. Det är därför nödvändigt att medlemsstaterna ser till att provtagning av marina bränslen som släppts ut på marknaden eller som används ombord på fartyg sker tillräckligt ofta och med lämpliga metoder och att de regelbundet kontrollerar fartygens loggböcker och leveranssedlar för bunkerbränsle. Det är också nödvändigt att medlemsstaterna inrättar ett system med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid bristande efterlevnad av bestämmelserna i direktiv 1999/32/EG. För att öka öppenheten i fråga om information är det också lämpligt att föreskriva att register över lokala leverantörer av marina bränslen ska göras offentligt tillgängliga. |
(18) |
Medlemsstaternas rapportering enligt direktiv 1999/32/EG har visat sig vara otillräcklig för att kontrollera efterlevnaden av det direktivet på grund av att det saknas harmoniserade och tillräckligt tydliga bestämmelser om rapporternas innehåll och format. För att säkerställa en mer harmoniserad rapportering krävs det därför mer ingående anvisningar om rapporternas innehåll och format. |
(19) |
Till följd av antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (5), som innebär en omarbetning av unionslagstiftningen om industriutsläpp, är det nödvändigt att ändra bestämmelserna i direktiv 1999/32/EG när det gäller maximal svavelhalt i tung eldningsolja. |
(20) |
Ett uppfyllande av de låga gränsvärdena för svavel i marina bränslen, särskilt i svavelkontrollområdena, kan leda till betydande prisökningar på sådana bränslen, åtminstone på kort sikt, och få negativa effekter för konkurrenskraften både hos närsjöfarten (jämfört med andra transportsätt) och hos industrin i de länder som gränsar till svavelkontrollområdena. Det krävs lämpliga lösningar för att minska berörda industriers kostnader för att uppfylla bestämmelserna, t.ex. i form av alternativa metoder som är kostnadseffektivare än bränslebaserade lösningar och genom att tillhandahålla stöd när så är nödvändigt. Kommissionen kommer, bland annat utifrån medlemsstaternas rapporter, att noga följa effekterna av sjöfartssektorns anpassning till de nya bränslekraven, särskilt när det gäller eventuella trafikomställningar från sjö- till landtransport och kommer, i tillämpliga fall, att föreslå lämpliga åtgärder för att motverka denna tendens. |
(21) |
Att begränsa trafikomställningar från sjö- till landtransport är särskilt viktigt eftersom det ofta skulle gå stick i stäv med unionens klimatförändringsmål och öka trafikstockningarna om vägtransporternas andel ökade. |
(22) |
Kostnaderna för de nya kraven på minskade svaveldioxidutsläpp skulle kunna leda till trafikomställningar från sjö- till landtransport och påverka företagens konkurrenskraft negativt. Kommissionen bör utnyttja instrument såsom Marco Polo-programmet och det transeuropeiska transportnätet fullt ut för att ge riktat stöd och på så sätt minimera risken för dessa trafikomställningar. Medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att stödja operatörer som påverkas av detta direktiv i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om statligt stöd. |
(23) |
Medlemsstaterna får, i enlighet med de gällande riktlinjerna om statligt stöd för miljöskydd och utan att det påverkar framtida ändringar av dessa, ge statligt stöd till förmån för operatörer som påverkas av detta direktiv, inbegripet stöd för eftermontering i befintliga fartyg, om sådana stödåtgärder bedöms vara förenliga med den inre marknaden i enlighet med artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, särskilt mot bakgrund av de gällande riktlinjerna om statligt stöd för miljöskydd. I detta sammanhang får kommissionen beakta att användning av vissa utsläppsminskningsmetoder sträcker sig utöver kraven i detta direktiv och inte enbart minskar svavelutsläppen utan också andra utsläpp. |
(24) |
Tillgängligheten till utsläppsminskningsmetoder bör underlättas. Dessa metoder kan leda till utsläppsminskningar som motsvarar, eller till och med överstiger, dem som kan uppnås genom användning av lågsvavligt bränsle, under förutsättning att de inte har några betydande negativa effekter på miljön, t.ex. de marina ekosystemen, och att de tas fram i enlighet med lämpliga godkännande- och kontrollkrav. De alternativa metoder som redan är kända, t.ex. användning av avgasreningssystem ombord, blandning av bränsle med flytande naturgas (LNG) eller användning av biodrivmedel bör erkännas i unionen. Det är viktigt att främja testning och utveckling av nya utsläppsminskningsmetoder, bland annat för att begränsa trafikomställningar från sjö- till landtransporter. |
(25) |
Med hjälp av utsläppsminskningsmetoder kan utsläppen minskas avsevärt. Kommissionen bör därför främja testning och utveckling av denna teknik, bland annat genom att överväga att inrätta ett samfinansierat gemensamt program tillsammans med näringslivet, baserat på principer från liknande program, exempelvis Clean Sky-programmet. |
(26) |
Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna och berörda parter ytterligare utveckla de åtgärder som fastställts i kommissionens arbetsdokument av den 16 september 2011 med titeln Pollutant emission reduction from maritime transport and the sustainable waterborne transport toolbox. |
(27) |
Alternativa utsläppsminskningsmetoder, såsom vissa typer av skrubbrar, kan ge upphov till avfall som bör hanteras på rätt sätt och inte släppas ut i havet. Medlemsstaterna bör, i avvaktan på en översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester (6), i enlighet med sina internationella åtaganden se till att adekvata mottagningsanordningar i hamn finns tillgängliga för att tillgodose behoven hos fartyg med avgasreningssystem. Kommissionen bör vid översynen av direktiv 2000/59/EG överväga att ta med avfall från avgasreningssystem i den princip om inga särskilda avgifter, som gäller för hamnavgifter för fartygsgenererat avfall som fastställts i det direktivet. |
(28) |
Kommissionen bör, som en del av sin översyn av luftkvalitetspolitiken under 2013, överväga möjligheterna att minska luftföroreningarna, inbegripet i medlemsstaternas territorialhav. |
(29) |
Effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner är viktiga för genomförandet av direktiv 1999/32/EG. Medlemsstaterna bör i dessa sanktioner inkludera böter som beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de åtminstone berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av den överträdelse de begått, och att böterna ökar gradvis vid upprepade överträdelser. Medlemsstaterna bör anmäla sina bestämmelser om sanktioner till kommissionen. |
(30) |
Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på ändring av de ekvivalenta utsläppsvärdena för och kriterierna för användning av utsläppsminskningsmetoder i syfte att anpassa bestämmelserna i direktiv 1999/32/EG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på ett sådant sätt att strikt överensstämmelse med IMO:s instrument säkerställs, och med avseende på ändringar till artikel 2.1, 2.2, 2.3, 2.3a, 2.3b och 2.4, artikel 6.1a b och 6.2 i direktiv 1999/32/EG i syfte att anpassa det direktivets bestämmelser till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. |
(31) |
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 1999/32/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (7). |
(32) |
Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) (8) bör bistå kommissionen vid godkännandet av utsläppsminskningsmetoder som inte omfattas av rådets direktiv 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (9). |
(33) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (10) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat. |
(34) |
Direktiv 1999/32/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 1999/32/EG
Direktiv 1999/32/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
I artikel 1.2 ska led h ersättas med följande:
|
2. |
Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
|
3. |
Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
|
4. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 3a Maximal svavelhalt i marina bränslen Medlemsstaterna ska se till att marina bränslen inte används inom deras territorier om svavelhalten överstiger 3,50 viktprocent, med undantag för bränslen som levereras till fartyg som använder sådana utsläppsminskningsmetoder med slutna system som avses i artikel 4c.” |
5. |
Artikel 4.1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska se till att dieselbrännoljor inte används inom deras territorier om svavelhalten överstiger 0,10 viktprocent.” |
6. |
Artikel 4a ska ändras på följande sätt:
|
7. |
Artiklarna 4b och 4c ska ersättas med följande: ”Artikel 4b Maximal svavelhalt i marina bränslen som används av fartyg vid kaj i unionens hamnar 1. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att fartyg vid kaj i unionens hamnar inte använder marina bränslen med en svavelhalt som överstiger 0,10 viktprocent, varvid besättningen ska ges tillräcklig tid att genomföra all nödvändig omkoppling mellan bränsletyper så snart som möjligt efter ankomsten till kaj och så sent som möjligt före avresan. Medlemsstaterna ska kräva att tidpunkten för omkoppling mellan bränsletyper förs in i fartygets loggbok. 2. Punkt 1 ska inte gälla
3. Medlemsstaterna ska se till att marin dieselbrännolja med en svavelhalt som överstiger 0,10 viktprocent inte släpps ut på marknaden på deras territorier. Artikel 4c Utsläppsminskningsmetoder 1. Medlemsstaterna ska tillåta att fartyg, oavsett flagg, använder sig av utsläppsminskningsmetoder i de hamnar, territorialhav, exklusiva ekonomiska zoner och utsläppskontrollområden som hör till respektive medlemsstat, som ett alternativ till användning av marina bränslen som uppfyller kraven i artiklarna 4a och 4b, förutsatt att punkterna 2 och 3 i den här artikeln efterlevs. 2. Fartyg som använder sig av de utsläppsminskningsmetoder som avses i punkt 1 ska kontinuerligt uppnå minskningar av svaveldioxidutsläppen som minst motsvarar de minskningar som hade uppnåtts om de använt marina bränslen som uppfyller kraven i artiklarna 4a och 4b. Ekvivalenta utsläppsvärden ska bestämmas i enlighet med bilaga I. 2a. Medlemsstaterna ska som en alternativ utsläppsminskningsmetod uppmuntra fartyg som ligger vid kaj att använda el som genereras på land. 3. De utsläppsminskningsmetoder som avses i punkt 1 ska uppfylla kraven i de instrument som avses i bilaga II. 4. Då det är motiverat mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen i fråga om alternativa utsläppsminskningsmetoder, och på ett sådant sätt som säkerställer strikt överensstämmelse med relevanta instrument och normer som antagits av IMO, ska kommissionen
|
8. |
Följande artiklar ska införas: ”Artikel 4d Godkännande av utsläppsminskningsmetoder som ska användas ombord på fartyg som för en medlemsstats flagg 1. Utsläppsminskningsmetoder som omfattas av rådets direktiv 96/98/EG (14) ska godkännas i enlighet med det direktivet. 2. Utsläppsminskningsmetoder som inte omfattas av punkt 1 i den här artikeln ska godkännas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) (15), varvid hänsyn ska tas till
Artikel 4e Försök med nya utsläppsminskningsmetoder Medlemsstaterna får, i samarbete med andra medlemsstater, alltefter omständigheterna, godkänna försök med utsläppsminskningsmetoder på fartyg som för deras flagg, eller i havsområden inom deras jurisdiktion. Under dessa försök ska användning av marina bränslen som uppfyller kraven i artiklarna 4a och 4b inte vara obligatorisk, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
Artikel 4f Finansiella åtgärder Medlemsstaterna får anta finansiella åtgärder till förmån för de aktörer som berörs av detta direktiv, om dessa finansiella åtgärder överensstämmer med de regler för statligt stöd som redan gäller och som kommer att antas på detta område. |
9. |
Artikel 6 ska ersättas med följande: ”Artikel 6 Provtagning och analys 1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att genom stickprov kontrollera att svavelhalten i de bränslen som används uppfyller kraven i artiklarna 3, 3a, 4, 4a och 4b. Stickprovskontrollen ska börja den dag det tillämpliga gränsvärdet för maximal svavelhalt i bränslet träder i kraft. Den ska utföras regelbundet, tillräckligt ofta och i tillräcklig omfattning och på ett sådant sätt att proven är representativa för det undersökta bränslet och, när det gäller marint bränsle, för det bränsle som används av fartyg när de befinner sig i berörda havsområden och hamnar. Stickproven ska analyseras utan onödigt dröjsmål. 1a. Följande metoder för provtagning, analys och kontroll av marina bränslen ska användas:
1b. Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter när det gäller
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2. 2. Referensmetoden för att bestämma svavelhalten ska vara ISO 8754 (2003) eller PrEN ISO 14596 (2007). För att fastställa om marina bränslen som levereras till och används ombord på fartyg uppfyller gränsvärdena för svavel enligt artiklarna 3a, 4, 4a och 4b ska det förfarande för verifiering av bränslen som fastställs i tillägg VI till bilaga VI till Marpol användas.” |
10. |
Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
|
11. |
Artikel 8 ska utgå. |
12. |
Artikel 9 ska ersättas med följande: ”Artikel 9 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (16). 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska gälla. |
13. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 9a Utövande av delegering 1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4c.4 och 7.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 17 december 2012. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. 3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4c.4 och 7.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4c.4 och 7.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” |
14. |
Artikel 11 ska ersättas med följande: ”Artikel 11 Sanktioner 1. Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. 2. De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och får omfatta böter som beräknas på ett sådant sätt att det säkerställs att de åtminstone berövar de ansvariga det ekonomiska utbytet av den överträdelse de begått, och att böterna ökar gradvis vid upprepade överträdelser.” |
15. |
Bilagan till direktiv 1999/32/EG ska ersättas med bilagan till det här direktivet. |
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 18 juni 2014 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 21 november 2012.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
A. D. MAVROYIANNIS
Ordförande
(1) EUT C 68, 6.3.2012, s. 70.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 29 oktober 2012.
(3) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
(4) EGT L 121, 11.5.1999, s. 13.
(5) EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.
(6) EGT L 332, 28.12.2000, s. 81.
(7) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(8) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.
(9) EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.
(10) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(11) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.”
(12) EGT L 309, 27.11.2001, s. 1.
(13) EUT L 334, 17.12.2010, s. 17.”
(14) EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.
(15) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.”
(16) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.”
BILAGA
BILAGA 1
EKVIVALENTA UTSLÄPPSVÄRDEN FÖR DE UTSLÄPPSMINSKNINGSMETODER SOM AVSES I ARTIKEL 4c.2
Gränsvärden för svavel i marina bränslen som avses i artiklarna 4a och 4b och i bestämmelserna nr 14.1 och 14.4 i bilaga VI till Marpol samt motsvarande utsläppsvärden som avses i artikel 4c.2
Det marina bränslets svavelhalt (% m/m) |
Utsläppskvot SO2 (ppm)/CO2 (% v/v) |
3,50 |
151,7 |
1,50 |
65,0 |
1,00 |
43,3 |
0,50 |
21,7 |
0,10 |
4,3 |
Anmärkningar:
— |
Användningen av gränsvärden för utsläppskvoter är bara tillämplig för petroleumbaserade destillat och tjock eldningsolja. |
— |
I motiverade fall när koldioxidkoncentrationen reduceras av avgasreningsenheten får koldioxidkoncentrationen mätas vid avgasreningsenhetens intag, under förutsättning att det klart kan visas att denna metod är korrekt. |
BILAGA II
KRAV FÖR ANVÄNDNING AV DE UTSLÄPPSMINSKNINGSMETODER SOM AVSES I ARTIKEL 4c.3
De utsläppsminskningsmetoder som avses i artikel 4c ska uppfylla minst de krav som anges i följande instrument, beroende på vad som gäller:
Utsläppsminskningsmetod |
Kriterier för användning |
Blandning av marint bränsle och avkokningsgas |
Kommissionens beslut 2010/769/EU av den 13 december 2010 om inrättandet av kriterier för LNG-fartygs användning av tekniska metoder som alternativ till användning av lågsvavliga marina bränslen som uppfyller kraven i artikel 4b i rådets direktiv 1999/32/EG om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/33/EG om svavelhalten i marina bränslen (1). |
Avgasreningssystem |
Resolution MEPC.184(59) antagen den 17 juli 2009 ”Tvättvatten från avgasreningssystem som använder kemikalier, tillsatser, beredningar och relevanta kemikalier som skapas på plats”, såsom avses i punkt 10.1.6.1 i resolution MEPC.184(59), får ej släppas ut i havet, inbegripet skyddade hamnar, anläggningsplatser och flodmynningar, om inte fartygsoperatören kan visa att detta tvättvatten inte har några betydande effekter på och inte utgör någon risk för människors hälsa och miljön. Om den kemikalie som används är kaustiksoda räcker det att tvättvattnet uppfyller de kriterier som anges i resolution MEPC.184(59) och att pH-värdet inte överstiget 8,0. |
Biobränslen |
Användning av biodrivmedel enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (2) som överensstämmer med de relevanta CEN- och ISO-standarderna. Blandningar av biodrivmedel och marina bränslen ska överensstämma med de bestämmelser avseende svavelhalt som anges i artiklarna 3a, 4a.1, 4a.1a, 4a.4 och 4b i detta direktiv. |
II Icke-lagstiftningsakter
FÖRORDNINGAR
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/14 |
RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1099/2012
av den 26 november 2012
om ändring av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 215.2,
med beaktande av rådets beslut 2011/172/Gusp av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten (1),
med beaktande av det gemensamma förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Europeiska kommissionen, och
av följande skäl:
(1) |
Rådets förordning (EU) nr 270/2011 (2) ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/172/Gusp. |
(2) |
Rådets beslut 2012/723/Gusp (3) ändrar beslut 2011/172/Gusp för att göra det möjligt att frigöra vissa frysta tillgångar och ekonomiska resurser som behövs för att följa ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen eller ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat. |
(3) |
Artikel 9 i förordning (EU) nr 270/2011 rör de uppgifter som personer, enheter och organ ska lämna till medlemsstaternas behöriga myndigheter, för vidarebefordran till kommissionen, i syfte att underlätta efterlevnaden av den förordningen. I enlighet med artikel 9.2 bör alla uppgifter som lämnas eller mottas endast användas för de syften för vilka de lämnades eller mottogs. Detta bör dock inte hindra medlemsstaterna från att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, utbyta sådana uppgifter med behöriga myndigheter i Egypten och andra i medlemsstater när så är nödvändigt, i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar. |
(4) |
Förordning (EU) nr 270/2011 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EU) nr 270/2011 ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 1. Med avvikelse från artikel 2 får de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som anges på de webbplatser som förtecknas i bilaga II ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:
2. Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt denna artikel.” |
2. |
Artikel 6.1 ska ersättas med följande: ”1. Artikel 2.2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med
under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar kommer att frysas i enlighet med artikel 2.1.” |
3. |
Följande punkt ska läggas till i artikel 9: ”3. Punkt 2 ska inte hindra att medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning utbyter sådana uppgifter med de behöriga myndigheterna i Egypten och i andra medlemsstater när så är nödvändigt i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 november 2012.
På rådets vägnar
G. DEMOSTHENOUS
Ordförande
(1) EUT L 76, 22.3.2011, s. 63.
(2) EUT L 76, 22.3.2011, s. 4.
(3) (Se sidan 44 i detta nummer av EUT.)
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/16 |
RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1100/2012
av den 26 november 2012
om ändring av förordning (EU) nr 101/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 215.2,
med beaktande av rådets beslut 2011/72/Gusp av den 31 januari 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien (1),
med beaktande av det gemensamma förslaget från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Europeiska kommissionen, och
av följande skäl:
(1) |
Rådets förordning (EU) nr 101/2011 (2) ger verkan åt de åtgärder som föreskrivs i beslut 2011/72/Gusp. |
(2) |
Rådets beslut 2012/724/Gusp (3) ändrar beslut 2011/72/Gusp för att göra det möjligt att frigöra vissa frysta tillgångar och ekonomiska resurser som behövs för att följa ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen eller ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat. |
(3) |
Artikel 9 i förordning (EU) nr 101/2011 rör de uppgifter som personer, enheter och organ ska lämna till medlemsstaternas behöriga myndigheter, för vidarebefordran till kommissionen, i syfte att underlätta efterlevnaden av den förordningen. I enlighet med artikel 9.2 bör alla uppgifter som lämnas eller mottas endast användas för de syften för vilka de lämnades eller mottogs. Detta bör dock inte hindra medlemsstaterna från att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, utbyta sådana uppgifter med behöriga myndigheter i Tunisien och i andra medlemsstater när så är nödvändigt, i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar. |
(4) |
Förordning (EU) nr 101/2011 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EU) nr 101/2011 ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 1. Med avvikelse från artikel 2 får de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som förtecknas i bilaga II ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor är uppfyllda:
2. Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om alla tillstånd som beviljas enligt denna artikel.” |
2. |
Artikel 6.1 ska ersättas med följande: ”1. Artikel 2.2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med
under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar kommer att frysas i enlighet med artikel 2.1.” |
3. |
Följande punkt ska läggas till i artikel 9: ”3. Punkt 2 ska inte hindra att medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning utbyter sådana uppgifter med de behöriga myndigheterna i Tunisien och i andra medlemsstater när så är nödvändigt i syfte att bistå vid återvinning av förskingrade tillgångar.” |
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 november 2012.
På rådets vägnar
G. DEMOSTHENOUS
Ordförande
(1) EUT L 28, 2.2.2011, s. 62.
(3) (Se sidan 45 i detta nummer av EUT.)
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/18 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1101/2012
av den 26 november 2012
om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1), särskilt artikel 247, och
av följande skäl:
(1) |
Med ikraftträdandet av kommissionens förordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (2), kom nya KN-nummer att gälla för dieselbrännoljor och eldningsoljor som innehåller biodiesel. Dessa ändringar kan påverka mineraloljeindustrin genom att vissa blandningsprocesser enligt tullagerförfarandet och i frizoner inte längre får räknas som ”vanliga former av hantering”, eftersom de leder till att varorna omfattas av ett annat åttasiffrigt KN-nummer. |
(2) |
En lösning bör tas fram så att blandning enligt tullagerförfarandet och i frizoner av dieselbrännoljor/eldningsoljor som inte innehåller biodiesel med dieselbrännoljor/eldningsoljor som innehåller biodiesel, enligt klassificeringen i kapitel 27 i Kombinerade nomenklaturen, får fortsätta på samma sätt som före ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1006/2011 den 1 januari 2012. |
(3) |
Det bör vara tillåtet att blanda dieselbrännoljor och eldningsoljor med biodiesel, så att de båda typerna av varor inte måste lagras separat. Med beaktande av kompletterande anmärkning 2 i kapitel 27 i Kombinerade nomenklaturen bör dock den blandning som erhålls innehålla mindre än 0,5 volymprocent biodiesel respektive dieselbrännoljor eller eldningsoljor. |
(4) |
Bilaga 72 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (3) bör därför ändras i enlighet med detta. |
(5) |
Ändringen bör träda i kraft med retroaktiv verkan för att möjliggöra upphörande av tullskulder som uppkommit sedan den 1 januari 2012 på grund av införandet av de nya KN-numren. |
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tullkodexkommittén. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga 72 till förordning (EEG) nr 2454/93 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.
(2) EUT L 282, 28.10. 2011, s. 1.
(3) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.
BILAGA
I bilaga 72 andra stycket ska följande punkter införas efter punkt 14 som punkterna 14a och 14b:
”14a. |
Blandning av dieselbrännoljor eller eldningsoljor som inte innehåller biodiesel med dieselbrännoljor eller eldningsoljor som innehåller biodiesel, enligt klassificeringen i kapitel 27 i Kombinerade nomenklaturen, för att få fram en konstant kvalitet eller en kvalitet som kunden efterfrågar, utan att ändra varornas egenskaper, även om detta resulterar i ett annat åttasiffrigt KN-nummer. |
14b. |
Blandning av dieselbrännoljor eller eldningsoljor med biodiesel så att den erhållna blandningen innehåller mindre än 0,5 volymprocent biodiesel, och blandning av biodiesel med dieselbrännoljor eller eldningsoljor så att den erhållna blandningen innehåller mindre än 0,5 volymprocent dieselbrännoljor eller eldningsoljor.” |
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/20 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1102/2012
av den 26 november 2012
om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (1),
med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (2), särskilt artikel 136.1, och
av följande skäl:
(1) |
I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen. |
(2) |
Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De schablonimportvärden som avses i artikel 136 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs i bilagan till denna förordning.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar För ordföranden
José Manuel SILVA RODRÍGUEZ
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(2) EUT L 157, 15.6.2011, s. 1.
BILAGA
Schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker
(euro/100 kg) |
||
KN-nummer |
Kod för tredjeland (1) |
Schablonimportvärde |
0702 00 00 |
AL |
44,1 |
MA |
45,9 |
|
MK |
37,4 |
|
TN |
73,5 |
|
TR |
80,9 |
|
ZZ |
56,4 |
|
0707 00 05 |
AL |
64,5 |
MA |
141,4 |
|
MK |
58,4 |
|
TR |
117,0 |
|
ZZ |
95,3 |
|
0709 93 10 |
MA |
88,1 |
TR |
111,2 |
|
ZZ |
99,7 |
|
0805 20 10 |
MA |
138,7 |
ZZ |
138,7 |
|
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90 |
CN |
65,5 |
HR |
35,6 |
|
TR |
85,9 |
|
ZZ |
62,3 |
|
0805 50 10 |
AR |
68,7 |
TR |
85,4 |
|
ZA |
49,1 |
|
ZZ |
67,7 |
|
0808 10 80 |
CN |
79,8 |
MK |
33,9 |
|
NZ |
138,3 |
|
US |
125,6 |
|
ZA |
137,2 |
|
ZZ |
103,0 |
|
0808 30 90 |
CN |
56,6 |
TR |
116,3 |
|
US |
136,8 |
|
ZZ |
103,2 |
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ZZ står för ”övrigt ursprung”.
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/22 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1103/2012
av den 26 november 2012
om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 892/2012 för regleringsåret 2012/13
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (1),
med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2), särskilt artikel 36.2 andra stycket andra meningen, och
av följande skäl:
(1) |
De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2012/13 har fastställts genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 892/2012 (3). Priserna och tilläggen ändrades senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1092/2012 (4). |
(2) |
De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006. |
(3) |
Eftersom det är viktigt att denna åtgärd börjar tillämpas så snart som möjligt efter det att de uppdaterade uppgifterna har gjorts tillgängliga bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De representativa priser och tilläggsbelopp för import av de produkter som avses i artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006, och som fastställs i genomförandeförordning (EU) nr 892/2012 för regleringsåret 2012/13, ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar För ordföranden
José Manuel SILVA RODRÍGUEZ
Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling
(1) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(2) EUT L 178, 1.7.2006, s. 24.
(3) EUT L 263, 28.9.2012, s. 37.
(4) EUT L 323, 22.11.2012, s. 15.
BILAGA
De ändrade representativa priser och tilläggsbelopp för import av vitsocker, råsocker och produkter enligt KN-nummer 1702 90 95 som gäller från och med den 27 november 2012
(euro) |
||
KN-nummer |
Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga |
Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga |
1701 12 10 (1) |
34,63 |
0,76 |
1701 12 90 (1) |
34,63 |
4,22 |
1701 13 10 (1) |
34,63 |
0,90 |
1701 13 90 (1) |
34,63 |
4,52 |
1701 14 10 (1) |
34,63 |
0,90 |
1701 14 90 (1) |
34,63 |
4,52 |
1701 91 00 (2) |
39,67 |
5,57 |
1701 99 10 (2) |
39,67 |
2,44 |
1701 99 90 (2) |
39,67 |
2,44 |
1702 90 95 (3) |
0,40 |
0,28 |
(1) Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt III i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.
(2) Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.
(3) Fastställande per 1 % sackarosinnehåll.
DIREKTIV
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/24 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV 2012/39/EU
av den 26 november 2012
om ändring av direktiv 2006/17/EG vad gäller vissa tekniska krav för kontroll av mänskliga vävnader och celler
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler (1), särskilt artikel 28 e, och
av följande skäl:
(1) |
Enligt kommissionens direktiv 2006/17/EG av den 8 februari 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG när det gäller vissa tekniska krav för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler (2) krävs att testning med avseende på antikroppar mot HTLV I ska göras på givare som lever i eller kommer från högriskområden, dvs. områden med hög incidens, eller vars sexualpartner eller föräldrar kommer från dessa områden. Denna testning är obligatorisk både för givare av könsceller, i enlighet med bilaga III till direktiv 2006/17/EG, och för andra givare, i enlighet med bilaga II till det direktivet. |
(2) |
Nya vetenskapliga rön från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och praktiska erfarenheter har visat att det i dagens kunskapsläge är mycket svårt att fastställa vad som är ett område med hög incidens av HTLV I. Kraven på testning genomförs därför inte på ett enhetligt sätt. |
(3) |
Incidens anger antalet nya fall av en sjukdom eller ett tillstånd, medan prevalens anger andelen av en befolkning som har en viss sjukdom vid en viss tidpunkt. I praktiken är uppgifter om prevalens mer tillgängliga än uppgifter om incidens. Prevalensen är dessutom ett mer relevant mått än incidens för att bedöma vilken effekt en kronisk sjukdom har i ett samhälle och för att bedöma de efterföljande behoven. Hänvisningar till hög incidens bör därför ersättas med hänvisningar till hög prevalens för att säkerställa ett mer konsekvent genomförande av kraven på testning med avseende på HTLV I i de olika medlemsstaterna. |
(4) |
Enligt punkt 4.2 i bilaga III till direktiv 2006/17/EG krävs att blodprover ska tas i samband med varje donation av könsceller, både vid partnerdonation (inte för direkt användning) och vid donation från annan person än partnern. |
(5) |
När det gäller partnerdonation av könsceller har nya vetenskapliga rön visat att krav på testning vid bestämda tidsintervall upp till högst 24 månader inte skulle minska de berörda cellernas säkerhetsnivå så länge lämpliga säkerhets- och kvalitetssystem enligt artikel 16 i direktiv 2004/23/EG tillämpas vid de vävnadsinrättningar som utför assisterad reproduktionsteknik. Under dessa tidsintervall får man utnyttja resultaten från tidigare test som utförts på samma donator. |
(6) |
Testning i samband med varje donation förbättrar inte säkerheten hos de reproduktiva celler som doneras mellan partnerna och praktiska erfarenheter visar att detta krav är kostsamt och besvärligt för både patienter och hälso- och sjukvårdssystem. För att uppnå säkerhetsmålen på ett mer proportionerligt sätt bör medlemsstaterna därför kunna kräva testning vid bestämda tidsintervall som de själva kan fastställa, dock högst på 24 månader, i stället för i samband med varje donation. |
(7) |
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 29 i direktiv 2004/23/EG. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilagorna II och III till direktiv 2006/17/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den 17 juni 2014 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EUT L 102, 7.4.2004, s. 48.
(2) EUT L 38, 9.2.2006, s. 40.
BILAGA
Bilagorna II och III till direktiv 2006/17/EG ska ändras på följande sätt:
1. |
Punkt 1.2 i bilaga II ska ersättas med följande:
|
2. |
Bilaga III ska ändras på följande sätt:
|
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/26 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV 2012/40/EU
av den 26 november 2012
om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1), särskilt artikel 16.2 andra stycket, och
av följande skäl:
(1) |
I kommissionens direktiv 2009/91/EG av den 31 juli 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att ta upp dinatriumtetraborat som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet (2) definieras dinatriumtetraborat med tre olika CAS-nummer för tre olika former av ämnet. CAS-numren bygger på en rapport som lämnades till kommissionen av Nederländerna den 7 juli 2006 och som godkändes av ständiga kommittén för biocidprodukter den 20 februari 2009. |
(2) |
Nederländerna har underrättat kommissionen om att CAS-numret för pentahydrat-formen i den ursprungliga rapporten var felaktigt, och lämnat en reviderad rapport till kommissionen enligt vilken det korrekta CAS-numret för denna form är 12179-04-3. Den reviderade rapporten godkändes av ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012. |
(3) |
Bilaga I till direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(4) |
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till direktiv 98/8/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2013 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.
(2) EUT L 201, 1.8.2009, s. 39.
BILAGA
I bilaga I till direktiv 98/8/EG ska den tredje kolumnen för post nr 24 ersättas med följande:
IUPAC-namn
Identifikationsnummer
”dinatriumtetraborat
EG-nr: 215-540-4
CAS-nr (vattenfri): 1330-43-4
CAS-nr (pentahydrat): 12179-04-3
CAS-nr (dekahydrat): 1303-96-4”
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/28 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV 2012/41/EU
av den 26 november 2012
om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att utvidga upptagandet av nonansyra som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet till att omfatta produkttyp 2
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1), särskilt artikel 16.2 andra stycket, och
av följande skäl:
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. I förteckningen ingår nonansyra. |
(2) |
Genom kommissionens direktiv 2011/13/EU av den 8 februari 2011 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att ta upp nonansyra som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet (3) togs nonansyra upp som ett verksamt ämne i bilaga I till direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 19, avskräckande och tilldragande medel, som definieras i bilaga V till direktiv 98/8/EG. |
(3) |
I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har nonansyra nu utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 2, desinfektionsmedel och övriga biocidprodukter för privat användning och för användning inom den offentliga hälso- och sjukvården, som definieras i bilaga V till direktiv 98/8/EG. |
(4) |
Österrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 6 augusti 2010, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007. |
(5) |
Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 inarbetades resultaten av granskningen i en granskningsrapport vid ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012. |
(6) |
Utvärderingarna visar att biocidprodukter som används som desinfektionsmedel och övriga biocidprodukter för privat användning och för användning inom den offentliga hälso- och sjukvården enligt definitionen i bilaga V till direktiv 98/8/EG och som innehåller nonansyra kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. Upptagandet av nonansyra i bilaga I till det direktivet bör därför utvidgas till att omfatta produkttyp 2. |
(7) |
Inte alla potentiella användningsområden har inte utvärderats på unionsnivå. Det är därför lämpligt att kräva att medlemsstaterna utvärderar de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för befolkningsgrupper och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på unionsnivå. Medlemsstaterna bör också, när de godkänner produkter, se till att lämpliga åtgärder vidtas eller särskilda villkor införs för att begränsa identifierade risker till acceptabla nivåer. |
(8) |
Med tanke på ämnets förmåga att framkalla irritation, är det lämpligt att kräva att exponeringen vid icke yrkesmässig användning minimeras genom förpackningens utformning, om det inte i ansökan om produktgodkännande kan påvisas att riskerna för människors hälsa kan minskas till godtagbara nivåer på andra sätt. |
(9) |
Bestämmelserna i detta direktiv bör börja tillämpas samtidigt i alla medlemsstater så att de biocidprodukter av produkttyp 2 på unionsmarknaden som innehåller det verksamma ämnet nonansyra behandlas likvärdigt, och även för att generellt sett främja en väl fungerande marknad för biocidprodukter. |
(10) |
En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne tas upp i bilaga I till direktiv 98/8/EG så att medlemsstaterna och de berörda parterna kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven, och för att sökande som har utarbetat dokumentation till fullo ska kunna åtnjuta den tioåriga dataskyddsperiod som räknas från dagen för upptagandet i enlighet med artikel 12.1 c ii i direktiv 98/8/EG. |
(11) |
Efter upptagandet bör medlemsstaterna ges en rimlig tidsfrist för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG. |
(12) |
Direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(13) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 (4) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. |
(14) |
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till direktiv 98/8/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den 30 september 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 oktober 2014.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.
(2) EUT L 325, 11.12.2007, s. 3.
(3) EUT L 34, 9.2.2011, s. 52.
(4) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
BILAGA
Följande uppgifter ska läggas till i post nr 41 i bilaga I till direktiv 98/8/EG:
Nummer |
Trivialnamn |
IUPAC-namn Identifikationsnummer |
Det verksamma ämnets minsta renhetsgrad i den biocidprodukt som släpps ut på marknaden |
Datum för upptagande |
Sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 (utom när det gäller produkter som innehåller mer än ett verksamt ämne, för vilka sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 ska vara den dag som fastställs i det senaste av besluten om upptagande när det gäller de verksamma ämnena) |
Upptagandeperioden löper ut |
Produkttyp |
Särskilda bestämmelser (1) |
|
|
|
|
”1 oktober 2014 |
30 september 2016 |
30 september 2024 |
2 |
När ansökan om godkännande av en produkt bedöms enligt artikel 5 och bilaga VI ska medlemsstaterna, om detta är relevant för den berörda produkten, utvärdera de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för människor och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på unionsnivå. Medlemsstaterna ska se till att produktgodkännanden för icke yrkesmässig användning är förenade med krav på att förpackningen utformas så att användarexponeringen minimeras, om det inte i ansökan om produktgodkännande kan visas att riskerna för människors hälsa kan begränsas till acceptabla nivåer på andra sätt.” |
(1) När det gäller genomförandet av de gemensamma principerna i bilaga VI återfinns granskningsrapporternas innehåll och slutsatser på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/comm/environment/biocides/index.htm
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/31 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV 2012/42/EU
av den 26 november 2012
om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för att ta upp vätecyanid som ett verksamt ämne i bilaga I till direktivet
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1), särskilt artikel 16.2 andra stycket, och
av följande skäl:
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. Vätecyanid ingår i den förteckningen. |
(2) |
I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har vätecyanid utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i följande produkttyper, enligt definitionen i bilaga V till det direktivet: produkttyp 8, träskyddsmedel, produkttyp 14, rodenticider, och produkttyp 18, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur. |
(3) |
Tjeckien utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den 24 januari 2008 till kommissionen tre rapporter från den behöriga myndigheten tillsammans med rekommendationer, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007. |
(4) |
Den behöriga myndighetens rapporter har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i tre granskningsrapporter vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012. |
(5) |
De utvärderingar som gjorts visar att biocidprodukter som används som träskyddsmedel, rodenticider, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur och som innehåller vätecyanid kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. Vätecyanid bör därför tas upp i bilaga I till det direktivet. |
(6) |
Inte alla potentiella användningsområden har utvärderats på unionsnivå. Det är därför lämpligt att kräva att medlemsstaterna utvärderar de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för människor och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på unionsnivå. Medlemsstaterna bör också när de godkänner produkter se till att lämpliga åtgärder vidtas eller särskilda villkor införs för att begränsa identifierade risker till acceptabla nivåer. |
(7) |
Mot bakgrund av det verksamma ämnets mycket giftiga och brandfarliga egenskaper och de antaganden som gjordes under riskbedömningen, bör det krävas att produkter endast godkänns för användning av yrkesmässiga användare som har lämplig utbildning för att använda dem och att det fastställs säkra driftsrutiner för besprutning och ventilering för att skydda användare och personer som befinner sig i närheten. Dessa säkra rutiner bör inbegripa följande krav: produkter bör användas tillsammans med lämplig personlig skyddsutrustning, vilket vid behov bör inbegripa självförsörjande andningsapparater och gastäta dräkter, det bör vara förbjudet att gå in i besprutade utrymmen igen innan luftkoncentrationen genom ventilation har gått ner till säkra nivåer för användare och personer som befinner sig i närheten, ett övervakat avspärrat område bör upprättas för att förhindra att exponering under och efter ventilation överskrider säkra nivåer för användare och personer som befinner sig i närheten, livsmedel och porösa material som kan absorbera det verksamma ämnet, förutom trä som ska behandlas, bör före besprutningen antingen avlägsnas från det utrymme som ska besprutas eller på lämpligt sätt skyddas mot absorption, och det utrymme som ska besprutas bör skyddas mot oavsiktlig antändning. |
(8) |
Bestämmelserna i detta direktiv bör börja tillämpas samtidigt i alla medlemsstater så att de biocidprodukter av produkttyperna 8, 14 och 18 på unionsmarknaden som innehåller det verksamma ämnet vätecyanid behandlas likvärdigt, och även för att generellt sett främja en väl fungerande marknad för biocidprodukter. |
(9) |
En rimlig tid bör förflyta innan ett verksamt ämne tas upp i bilaga I till direktiv 98/8/EG, så att medlemsstaterna och berörda parter kan förbereda sig för att uppfylla de nya kraven, och för att sökande som har utarbetat dokumentation till fullo ska kunna åtnjuta den tioåriga dataskyddsperiod som i enlighet med artikel 12.1 c ii i direktiv 98/8/EG räknas från dagen för upptagandet. |
(10) |
Efter upptagandet bör medlemsstaterna ges en rimlig tidsfrist för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG. |
(11) |
Direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(12) |
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (3) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. |
(13) |
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till direktiv 98/8/EG ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den 30 september 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 oktober 2014.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.
(2) EUT L 325, 11.12.2007, s. 3.
(3) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
BILAGA
Följande post ska läggas till i bilaga I till direktiv 98/8/EG:
Nummer |
Trivialnamn |
IUPAC-namn Identifikationsnummer |
Det verksamma ämnets minsta renhetsgrad i den biocidprodukt som släpps ut på marknaden |
Datum för upptagande |
Sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 (utom när det gäller produkter som innehåller mer än ett verksamt ämne, för vilka sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 ska vara den dag som fastställs i det senaste av besluten om upptagande när det gäller de verksamma ämnena) |
Upptagandeperioden löper ut |
Produkttyp |
Särskilda bestämmelser (1) |
||||||||||||
”60 |
vätecyanid |
vätecyanid EG-nr: 200-821-6 CAS-nr: 74-90-8 |
976 g/kg |
1 oktober 2014 |
30 september 2016 |
30 september 2024 |
8, 14 och 18 |
När ansökan om godkännande av en produkt bedöms enligt artikel 5 och bilaga VI ska medlemsstaterna, om detta är relevant för den berörda produkten, utvärdera de användningsområden eller exponeringsscenarier och de risker för människor och delar av miljön som inte på ett representativt sätt ingår i riskbedömningen på unionsnivå. Medlemsstaterna ska se till att godkännanden av produkter för användning som besprutningsmedel omfattas av följande villkor:
|
(1) När det gäller genomförandet av de gemensamma principerna i bilaga VI återfinns utvärderingsrapporternas innehåll och slutsatser på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/comm/environment/biocides/index.htm
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/34 |
KOMMISSIONENS DIREKTIV 2012/43/EU
av den 26 november 2012
om ändring av vissa rubriker i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1), särskilt artiklarna 11.4 och 16.2, och
av följande skäl:
(1) |
Kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) innehåller detaljerade bestämmelser för utvärderingen av existerande verksamma ämnen. Artikel 15.2 i förordningen föreskriver sakkunniggranskning gjord av experter från medlemsstaterna före kommissionens beslut om upptagande i bilaga I. |
(2) |
Enligt artikel 10.2 i i direktiv 98/8/EG ska upptagandet av ett verksamt ämne i bilaga I i förekommande fall vara förbundet med krav avseende det verksamma ämnets minsta renhetsgrad samt vissa föroreningars beskaffenhet och maximala halt. |
(3) |
Det första upptagandet i bilaga I skedde genom kommissionens direktiv 2006/140/EG av den 20 december 2006 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG för upptagande av sulfurylfluorid som verksamt ämne i bilaga I till direktivet (3). Genom det direktivet fastställdes rubrikerna i bilaga I till direktiv 98/8/EG. En av dessa rubriker är ”Det verksamma ämnets minsta renhetsgrad i den biocidprodukt som släpps ut på marknaden”. |
(4) |
I samband med sakkunniggranskningarna enligt artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1451/2007 har medlemsstaternas experter utarbetat en metod för att fastställa graden av likhet mellan de kemiska sammansättningarna och riskprofilerna (”teknisk ekvivalens”) för ämnen som faller under samma definition men som framställs ur andra källor eller genom andra tillverkningsprocesser. För detta fastställande är renhetsgraden endast en av de faktorer som kan vara avgörande. Lägre renhetsgrad för ett verksamt ämne behöver inte heller nödvändigtvis påverka dess riskprofil. |
(5) |
Därför bör den befintliga hänvisningen till minsta renhetsgrad i rubrikerna i bilaga I till direktiv 98/8/EG ersättas med en hänvisning till minsta renhetsgrad för det verksamma ämne som används för utvärderingen i enlighet med artikel 11 i direktivet, och ange att det verksamma ämnet, i den produkt som släpps ut på marknaden, får vara av en annan renhetsgrad, om det har bevisats vara tekniskt ekvivalent med det utvärderade ämnet. |
(6) |
Den första raden i bilaga I till direktiv 98/8/EG, som fastställs genom direktiv 2006/140/EG, innehåller också rubriken ”Sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 (utom när det gäller produkter som innehåller mer än ett verksamt ämne, för vilka sista dag för uppfyllande av artikel 16.3 ska vara den dag som fastställs i det senaste av besluten om upptagande när det gäller de verksamma ämnena)”. |
(7) |
Enligt artikel 4.1 i direktiv 98/8/EG har en medlemsstat som mottar en ansökan om ömsesidigt erkännande av ett existerande godkännande 120 dagar på sig för att godkänna produkten genom ömsesidigt godkännande. Om det första godkännandet av en produkt beviljas mindre än 120 dagar före den sista dagen för uppfyllande av artikel 16.3 i det direktivet för den berörda produkten kan den medlemsstat som mottar en fullständig ansökan om ömsesidigt erkännande av detta godkännande inte klara tidsfristen för uppfyllande av artikel 16.3 om den tillämpar den 120-dagarsperiod som föreskrivs i artikel 4.1 i direktivet, även om ansökan om ömsesidigt erkännande lämnades in utan dröjsmål efter beviljandet av det första godkännandet. |
(8) |
För produkter vars första godkännande beviljas senare än 120 dagar före den ursprungliga tidsfristen för uppfyllande av artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG bör därför medlemsstaternas tidsfrist för uppfyllande av artikel 16.3 i direktivet genom ömsesidigt erkännande av det första godkännandet förlängas till 120 dagar efter inlämnandet av den fullständiga ansökan om ömsesidigt godkännande, om den fullständiga ansökan om ömsesidigt erkännande har lämnats in inom 60 dagar från beviljandet av det första godkännandet. |
(9) |
I en situation då en medlemsstat före den sista dagen för uppfyllande av artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG föreslår ett undantag från det ömsesidiga erkännandet av ett godkännande i enlighet med artikel 4.4 i direktivet kan den medlemsstatens uppfyllande av artikel 16.3 i direktivet inom den tidsfristen vara omöjligt och bero på det datum då kommissionens beslut i ärendet antas i enlighet med artikel 4.4 andra stycket i direktivet. I sådana fall bör tidsfristen därför skjutas upp till en rimlig tidsperiod efter det att kommissionens beslut antagits. |
(10) |
För produkter för vilka en eller flera medlemsstater har föreslagit att göra undantag från ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 4.4 i direktiv 98/8/EG bör därför medlemsstaternas tidsfrist för uppfyllande av artikel 16.3 i direktivet genom ömsesidigt erkännande av det första godkännandet förlängas till 30 dagar efter antagandet av kommissionens beslut. |
(11) |
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilaga I till direktiv 98/8/EG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2013 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.
(2) EUT L 325, 11.12.2007, s. 3.
(3) EUT L 414, 30.12.2006, s. 78.
BILAGA
I bilaga I till direktiv 98/8/EG ska den första raden, som innehåller rubrikerna för alla poster, ha följande lydelse:
”Nummer |
Trivialnamn |
IUPAC-namn Identifikationsnummer |
Det verksamma ämnets minsta renhetsgrad (1) |
Datum för upptagande |
Sista dag för uppfyllande av artikel 16.3, om inte ett av de undantag som anges i den här rubrikens fotnot är tillämpligt (2) |
Upptagandeperioden löper ut |
Produkttyp |
Särskilda bestämmelser (3) |
(1) Den renhet som angavs i denna kolumn var den minsta renhetsgraden för det verksamma ämne som använts för utvärderingen enligt artikel 11. Det verksamma ämnet i den produkt som släpps ut på marknaden kan ha samma renhetsgrad eller annan renhetsgrad, om det har bevisats vara tekniskt ekvivalent med det utvärderade ämnet.
(2) För produkter som innehåller mer än ett verksamt ämne som omfattas av artikel 16.2 är den sista dagen för uppfyllande av artikel 16.3 den som gäller för det sista av dess verksamma ämnen som upptas i denna bilaga. För produkter för vilka det första godkännandet har beviljats mindre än 120 dagar före sista dagen för uppfyllande av artikel 16.3 och en fullständig ansökan lämnats in om ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 4.1 inom 60 dagar från beviljandet av det första godkännandet, förlängs tidsfristen för uppfyllande av artikel 16.3 för denna ansökan till 120 dagar efter dagen för mottagandet av den fullständiga ansökan om ömsesidigt erkännande. För produkter för vilka en medlemsstat har föreslagit ett undantag från ömsesidigt erkännande i enlighet med artikel 4.4 förlängs tidsfristen för uppfyllande av artikel 16.3 till 30 dagar efter dagen för kommissionens beslut antaget i enlighet med artikel 4.4 andra stycket.
(3) När det gäller genomförandet av de gemensamma principerna i bilaga VI återfinns utvärderingsrapporternas innehåll och slutsatser på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/comm/environment/biocides/index.htm”
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/37 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEDIREKTIV 2012/44/EU
av den 26 november 2012
om ändring av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/53/EG respektive 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar samt minimikraven för undersökningar av vissa sorter av arter av lantbruksväxter och köksväxter
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (1), särskilt artikel 7.2 a och b,
med beaktande av rådets direktiv 2002/55/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av köksväxter (2), särskilt artikel 7.2 a och b, och
av följande skäl:
(1) |
Kommissionens direktiv 2003/90/EG (3) och 2003/91/EG (4) antogs för att se till att de sorter som medlemsstaterna för in i sina nationella listor ska stämma överens med de riktlinjer som fastställts av Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) vad gäller vilka egenskaper som minst ska ingå i undersökningar av de olika arterna samt minimikraven för undersökningar av sorterna, i den mån sådana riktlinjer utfärdats. För övriga sorter ska enligt direktiven riktlinjerna från den internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) tillämpas. |
(2) |
Gemenskapens växtsortsmyndighet och UPOV har sedan dess utfärdat ytterligare riktlinjer för ytterligare en annan art och har uppdaterat de gällande riktlinjerna. |
(3) |
Direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(4) |
De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bilagorna I och II till direktiv 2003/90/EG ska ersättas med texten i del A i bilagan till det här direktivet.
Artikel 2
Bilagorna till direktiv 2003/91/EG ska ersättas med texten i del B i bilagan till det här direktivet.
Artikel 3
För de undersökningar som inletts före den 1 januari 2014 får medlemsstaterna tillämpa den lydelse av direktiven 2003/90/EG och 2003/91/EG som gällde innan de ändrades genom det här direktivet.
Artikel 4
Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 5
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 6
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På kommissionens vägnar
José Manuel BARROSO
Ordförande
(1) EGT L 193, 20.7.2002, s. 1.
(2) EGT L 193, 20.7.2002, s. 33.
(3) EUT L 254, 8.10.2003, s. 7.
(4) EUT L 254, 8.10.2003, s. 11.
BILAGA
DEL A
BILAGA I
Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 a och som ska överensstämma med CPOV:s provningsprotokoll
Vetenskapligt namn |
Svenskt namn |
CPOV:s protokoll |
Festuca filiformis Pourr. |
Finsvingel, finbladig fårsvingel |
TP 67/1, 23.6.2011 |
Festuca ovina L. |
Fårsvingel |
TP 67/1, 23.6.2011 |
Festuca rubra L. |
Rödsvingel |
TP 67/1, 23.6.2011 |
Festuca trachyphylla (Hack.) Krajina |
Hårdsvingel |
TP 67/1, 23.6.2011 |
Lolium multiflorum Lam. |
Italienskt rajgräs |
TP 4/1, 23.6.2011 |
Lolium perenne L. |
Engelskt rajgräs |
TP 4/1, 23.6.2011 |
Lolium x boucheanum Kunth |
Hybridrajgräs |
TP 4/1, 23.6.2011 |
Pisum sativum L. |
Ärt |
TP 7/2, 11.3.2010 |
Brassica napus L. |
Raps |
TP 36/2, 16.11.2011 |
Helianthus annuus L. |
Solros |
TP 81/1, 31.10.2002 |
Linum usitatissimum L. |
Lin |
TP 57/1, 21.3.2007 |
Avena nuda L. |
Nakenhavre |
TP 20/1, 6.11.2003 |
Avena sativa L. (även A. byzantina K. Koch) |
Havre och rödhavre |
TP 20/1, 6.11.2003 |
Hordeum vulgare L. |
Korn |
TP 19/3, 21.3.2012 |
Oryza sativa L. |
Ris |
TP 16/2, 21.3.2012 |
Secale cereale L. |
Råg |
TP 58/1, 31.10.2002 |
xTriticosecale Wittm. ex A. Camus |
Hybrider som uppkommit genom korsning av en art av släktet Triticum med en art av släktet Secale |
TP 121/2 rev. 1, 16.2.2011 |
Triticum aestivum L. |
Vete |
TP 3/4 rev. 2, 16.2.2011 |
Triticum durum Desf. |
Durumvete |
TP 120/2, 6.11.2003 |
Zea mays L. |
Majs |
TP 2/3, 11.3.2010 |
Solanum tuberosum L. |
Potatis |
TP 23/2, 1.12.2005 |
Dessa protokoll finns på CPOV:s webbplats (www.cpvo.europa.eu). |
BILAGA II
Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 b och som ska överensstämma med UPOV:s provningsriktlinjer
Vetenskapligt namn |
Svenskt namn |
UPOV:s riktlinje |
Beta vulgaris L. |
Foderbeta |
TG/150/3, 4.11.1994 |
Agrostis canina L. |
Brunven |
TG/30/6, 12.10.1990 |
Agrostis gigantea Roth. |
Storven |
TG/30/6, 12.10.1990 |
Agrostis stolonifera L. |
Krypven |
TG/30/6, 12.10.1990 |
Agrostis capillaris L. |
Rödven |
TG/30/6, 12.10.1990 |
Bromus catharticus Vahl |
Plattlosta |
TG/180/3, 4.4.2001 |
Bromus sitchensis Trin. |
Alaskagräs |
TG/180/3, 4.4.2001 |
Dactylis glomerata L. |
Hundäxing |
TG/31/8, 17.4.2002 |
Festuca arundinacea Schreber |
Rörsvingel |
TG/39/8, 17.4.2002 |
Festuca pratensis Huds. |
Ängssvingel |
TG/39/8, 17.4.2002 |
xFestulolium Asch. et Graebn. |
Hybrider som uppkommit genom korsning av en art av släktet Festuca med en art av släktet Lolium |
TG/243/1, 9.4.2008 |
Phleum nodosum L. |
Vildtimotej |
TG/34/6, 7.11.1984 |
Phleum pratense L. |
Timotej |
TG/34/6, 7.11.1984 |
Poa pratensis L. |
Ängsgröe |
TG/33/6, 12.10.1990 |
Lupinus albus L. |
Vitlupin |
TG/66/4, 31.3.2004 |
Lupinus angustifolius L. |
Blålupin |
TG/66/4, 31.3.2004 |
Lupinus luteus L. |
Gullupin |
TG/66/4, 31.3.2004 |
Medicago sativa L. |
Blålusern |
TG/6/5, 6.4.2005 |
Medicago x varia T. Martyn |
Mellanlusern |
TG/6/5, 6.4.2005 |
Trifolium pratense L. |
Rödklöver |
TG/5/7, 4.4.2001 |
Trifolium repens L. |
Vitklöver |
TG/38/7, 9.4.2003 |
Vicia faba L. |
Åkerböna |
TG/8/6, 17.4.2002 |
Vicia sativa L. |
Fodervicker |
TG/32/6, 21.10.1988 |
Brassica napus L. var. napobrassica (L.) Rchb. |
Kålrot |
TG/89/6rev., 4.4.2001 + 1.4.2009 |
Raphanus sativus L. var. oleiformis Pers. |
Oljerättika |
TG/178/3, 4.4.2001 |
Arachis hypogea L. |
Jordnöt |
TG/93/3, 13.11.1985 |
Brassica rapa L. var. silvestris (Lam.) Briggs |
Rybs |
TG/185/3, 17.4.2002 |
Cannabis sativa L. |
Hampa |
TG/276/1, 28.3.2012 |
Carthamus tinctorius L. |
Safflor |
TG/134/3, 12.10.1990 |
Gossypium spp. |
Bomull |
TG/88/6, 4.4.2001 |
Papaver somniferum L. |
Vallmo |
TG/166/3, 24.3.1999 |
Sinapis alba L. |
Vitsenap |
TG/179/3, 4.4.2001 |
Glycine max (L.) Merrill |
Sojaböna |
TG/80/6, 1.4.1998 |
Sorghum bicolor (L.) Moench |
Sorghum |
TG/122/3, 6.10.1989 |
Dessa riktlinjer finns på UPOV:s webbplats (www.upov.int). |
DEL B
BILAGA I
Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 a och som ska överensstämma med CPOV:s provningsprotokoll
Vetenskapligt namn |
Svenskt namn |
CPOV:s protokoll |
Allium cepa L. (Cepa-gruppen) |
Lök |
TP 46/2, 1.4.2009 |
Allium cepa L. (Aggregatum-gruppen) |
Schalottenlök |
TP 46/2, 1.4.2009 |
Allium fistulosum L. |
Piplök |
TP 161/1, 11.3.2010 |
Allium porrum L. |
Purjolök |
TP 85/2, 1.4.2009 |
Allium sativum L. |
Vitlök |
TP 162/1, 25.3.2004 |
Allium schoenoprasum L. |
Gräslök |
TP 198/1, 1.4.2009 |
Apium graveolens L. |
Blekselleri |
TP 82/1, 13.3.2008 |
Apium graveolens L. |
Rotselleri |
TP 74/1, 13.3.2008 |
Asparagus officinalis L. |
Sparris |
TP 130/2, 16.2.2011 |
Beta vulgaris L. |
Rödbeta (inklusive Cheltenhambeta) |
TP 60/1, 1.4.2009 |
Brassica oleracea L. |
Grönkål |
TP 90/1, 16.2.2011 |
Brassica oleracea L. |
Blomkål |
TP 45/2, 11.3.2010 |
Brassica oleracea L. |
Broccoli |
TP 151/2, 21.3.2007 |
Brassica oleracea L. |
Brysselkål |
TP 54/2, 1.12.2005 |
Brassica oleracea L. |
Kålrabbi |
TP 65/1, 25.3.2004 |
Brassica oleracea L. |
Savojkål, vitkål och rödkål |
TP 48/3, 16.2.2011 |
Brassica rapa L. |
Kinesisk kål |
TP 105/1, 13.3.2008 |
Capsicum annuum L. |
Chilipeppar, paprika |
TP 76/2, 21.3.2007 |
Cichorium endivia L. |
Frisésallat och escarolesallat |
TP 118/2, 1.12.2005 |
Cichorium intybus L. |
Industricikoria |
TP 172/2, 1.12.2005 |
Cichorium intybus L. |
Endiviasallat/Witloof-cikoria |
TP 173/1, 25.3.2004 |
Citrullus lanatus (Thumb.) Matsum. et Nakai |
Vattenmelon |
TP 142/1, 21.3.2007 |
Cucumis melo L. |
Melon |
TP 104/2, 21.3.2007 |
Cucumis sativus L. |
Slanggurka och druvgurka |
TP 61/2, 13.3.2008 |
Cucurbita pepo L. |
Pumpa/Squash |
TP 119/1, 25.3.2004 |
Cynara cardunculus L. |
Kronärtskocka och kardon |
TP 184/1, 25.3.2004 |
Daucus carota L. |
Morot och fodermorot |
TP 49/3, 13.3.2008 |
Foeniculum vulgare Mill. |
Fänkål |
TP 183/1, 25.3.2004 |
Lactuca sativa L. |
Sallat |
TP 13/5, 16.2.2011 |
Lycopersicon esculentum Mill. |
Tomat |
TP 44/4, 21.3.2012 |
Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A. W. Hill |
Persilja |
TP 136/1, 21.3.2007 |
Phaseolus coccineus L. |
Blomsterböna |
TP 9/1, 21.3.2007 |
Phaseolus vulgaris L. |
Buskböna och störböna |
TP 12/3, 1.4.2009 |
Pisum sativum L. (partim) |
Märgärt, spritärt och sockerärt |
TP 7/2, 11.3.2010 |
Raphanus sativus L. |
Rädisa |
TP 64/1, 27.3.2002 |
Solanum melongena L. |
Aubergine/Äggplanta |
TP 117/1, 13.3.2008 |
Spinacia oleracea L. |
Spenat |
TP 55/4, 21.3.2012 |
Valerianella locusta (L.) Laterr. |
Vintersallad |
TP 75/2, 21.3.2007 |
Vicia faba L. (partim) |
Bondböna |
TP Broadbean/1, 25.3.2004 |
Zea mays L. (partim) |
Sockermajs och popmajs |
TP 2/3, 11.3.2010 |
Dessa protokoll finns på CPOV:s webbplats (www.cpvo.europa.eu). |
BILAGA II
Förteckning över de arter som avses i artikel 1.2 b och som ska överensstämma med UPOV:s provningsriktlinjer
Vetenskapligt namn |
Svenskt namn |
UPOV:s riktlinje |
Beta vulgaris L. |
Mangold |
TG/106/4, 31.3.2004 |
Brassica rapa L. |
Rova (inklusive majrova och salladskål) |
TG/37/10, 4.4.2001 |
Cichorium intybus L. |
Sallatscikoria |
TG/154/3, 18.10.1996 |
Cucurbita maxima Duchesne |
Jättepumpa (inklusive vinterpumpa) |
TG/155/4rev., 28.3.2007 + 1.4.2009 |
Raphanus sativus L. |
Rättika |
TG/63/7, 28.3.2012 |
Rheum rhabarbarum L. |
Rabarber |
TG/62/6, 24.3.1999 |
Scorzonera hispanica L. |
Svartrot |
TG/116/4, 24.3.2010 |
Dessa riktlinjer finns på UPOV:s webbplats (www.upov.int). |
BESLUT
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/44 |
RÅDETS BESLUT 2012/723/GUSP
av den 26 november 2012
om ändring av beslut 2011/172/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, och
av följande skäl:
(1) |
Den 21 mars 2011 antog rådet beslut 2011/172/Gusp (1). |
(2) |
I syfte att återföra förskingrade medel till den egyptiska staten bör undantagen i beslut 2011/172/Gusp ändras för att möjliggöra att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs om dessa krävs för att uppfylla ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen, eller för ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat, före eller efter det datum då de berörda fysiska eller juridiska personerna, enheterna och organen uppfördes på förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna. |
(3) |
Beslut 2011/172/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Beslut 2011/172/Gusp ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1.4 ska ersättas med följande: ”4. Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat ge tillstånd till att vissa frysta penningmedel eller ekonomiska resurser frigörs, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:
Den berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om varje tillstånd som den beviljar enligt denna punkt.” |
2. |
Artikel 1.6 ska ersättas med följande: ”6. Punkt 2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med
under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar fortfarande omfattas av de åtgärder som avses i punkt 1.” |
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På rådets vägnar
G. DEMOSTHENOUS
Ordförande
(1) EUT L 76, 22.3.2011, s. 63.
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/45 |
RÅDETS BESLUT 2012/724/GUSP
av den 26 november 2012
om ändring av beslut 2011/72/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, och
av följande skäl:
(1) |
Den 31 januari 2011 antog rådet beslut 2011/72/Gusp (1). |
(2) |
I syfte att återföra förskingrade medel till den tunisiska staten bör undantagen i beslut 2011/72/Gusp ändras för att möjliggöra att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs om dessa krävs för att efterkomma ett rättsligt eller administrativt beslut som meddelats i unionen, eller för ett rättsligt beslut som är verkställbart i en medlemsstat, före eller efter den dag då de berörda fysiska eller juridiska personerna, enheterna och organen uppfördes på förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av de restriktiva åtgärderna. |
(3) |
Beslut 2011/72/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Beslut 2011/72/Gusp ska ändras på följande sätt:
1. |
Artikel 1.4 ska ersättas med följande: ”4. Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillåta att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, förutsatt att följande villkor uppfylls:
Den berörda medlemsstaten ska informera övriga medlemsstater och kommissionen om varje tillstånd som beviljas enligt denna punkt.” |
2. |
Artikel 1.5 ska ersättas med följande: ”5. Punkt 2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med
under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar fortfarande omfattas av de åtgärder som avses i punkt 1.” |
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 26 november 2012.
På rådets vägnar
G. DEMOSTHENOUS
Ordförande
(1) EUT L 28, 2.2.2011, s. 62.
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/46 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 22 november 2012
om tillstånd för utsläppande på marknaden av bovint laktoferrin som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (Morinaga)
[delgivet med nr C(2012) 8390]
(Endast den engelska texten är giltig)
(2012/725/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (1), särskilt artikel 7, och
av följande skäl:
(1) |
Den 2 mars 2011 ansökte företaget Morinaga Milk Industry Co. Ltd hos de behöriga myndigheterna i Irland om att få släppa ut bovint laktoferrin på marknaden som ny livsmedelsingrediens. Bovint laktoferrin är ett järnbindande protein från mjölk som är avsett att tillsättas i livsmedel. |
(2) |
Den 22 juni 2011 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Irland sin första utvärderingsrapport. Enligt rapportens rekommendation var det nödvändigt att göra en kompletterande utvärdering i stället för en första utvärdering eftersom en annan ansökan om bovint laktoferrin redan hänskjutits till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa). |
(3) |
Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 20 juli 2011. |
(4) |
Efsa ombads den 22 augusti 2011 att yttra sig i frågan. |
(5) |
Den 28 juni 2012 konstaterade Efsa i sitt vetenskapliga yttrande om bovint laktoferrin (2) att bovint laktoferrin är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. |
(6) |
Redan den 27 april 2012 konstaterade Efsa i ett annat vetenskapligt yttrande om bovint laktoferrin (3) att laktoferrin var säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. Därför förefaller det lämpligt att tillåta samma användning för båda ansökningarna. |
(7) |
Bovint laktoferrin uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97. |
(8) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bovint laktoferrin enligt specifikationen i bilaga I får släppas ut på marknaden som ny livsmedelsingrediens för den användning och vid de högsta tillåtna mängder som fastställs i bilaga II, och utan att det påverkar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG (5).
Artikel 2
Benämningen på bovint laktoferrin som godkänns genom detta beslut ska vid märkning av livsmedel som innehåller det vara ”laktoferrin från komjölk”.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till Morinaga Milk Industry Co. Ltd, 33-1, Shiba 3-chome, Minato-ku, Tokyo 108-8384, JAPAN.
Utfärdat i Bryssel den 22 november 2012.
På kommissionens vägnar
Maroš ŠEFČOVIČ
Vice ordförande
(1) EGT L 43, 14.2.1997, s. 1.
(2) ”Scientific Opinion on bovine lactoferrin”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):7, artikelnr 2811.
(3) ”Scientific Opinion on bovine lactoferrin”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):5, artikelnr 2701.
(4) EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.
(5) EUT L 124, 20.5.2009, s. 21.
BILAGA I
SPECIFIKATION FÖR BOVINT LAKTOFERRIN
Definition
Bovint laktoferrin (bLF) är ett protein som förekommer naturligt i komjölk. Det är ett järnbindande glykoprotein på ca 77 kDa och består av en enda polypeptidkedja på 689 aminosyror.
Bovint laktoferrin isoleras från skummjölk genom jonbyte och efterföljande ultrafiltrering. Därefter spraytorkas det och stora partiklar siktas bort.
Beskrivning: Praktiskt taget luktfritt, lätt rosafärgat pulver
Fysikalisk-kemiska egenskaper hos bovint laktoferrin
Vatten |
Mindre än 4,5 % |
||
Aska |
Mindre än 1,5 % |
||
Arsenik |
Mindre än 2 mg/kg |
||
Järn |
Mindre än 350 mg/kg |
||
Protein |
Mer än 93,0 % |
||
|
Mer än 95,0 % |
||
|
Mindre än 5,0 % |
||
pH (2 % lösning, 20 °C) |
5,2–7,2 |
||
Löslighet (2 % lösning, 20 °C) |
Fullständig |
BILAGA II
ANVÄNDNING AV BOVINT LAKTOFERRIN (bLF)
Livsmedelskategori |
Högsta tillåtna mängd bLF |
Modersmjölksersättning och tillskottsnäring (drickfärdig) |
100 mg/100 ml |
Mjölkbaserade livsmedel för småbarn (konsumtionsfärdig produkt) |
200 mg/100 g |
Beredda spannmålsbaserade livsmedel (fast form) |
670 mg/100 g |
Livsmedel för speciella medicinska ändamål |
Beroende på individens behov upp till 3 g/dag |
Drycker baserade på mjölk |
200 mg/100 g |
Pulverblandningar till drycker baserade på mjölk (drickfärdig) |
330 mg/100 g |
Drycker baserade på syrad mjölk (även yoghurtdrycker) |
50 mg/100 g |
Alkoholfria drycker |
120 mg/100 g |
Produkter baserade på yoghurt |
80 mg/100 g |
Produkter baserade på ost |
2 000 mg/100 g |
Glass |
130 mg/100 g |
Kakor och andra konditorivaror |
1 000 mg/100 g |
Karameller |
750 mg/100 g |
Tuggummi |
3 000 mg/100 g |
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/49 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 22 november 2012
om tillstånd för utsläppande på marknaden av dihydrocapsiat som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97
[delgivet med nr C(2012) 8391]
(Endast den engelska texten är giltig)
(2012/726/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (1), särskilt artikel 7, och
av följande skäl:
(1) |
Den 6 augusti 2010 ansökte företaget Ajinomoto Co. Inc. från Japan hos de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket om att få släppa ut dihydrocapsiat på marknaden som ny livsmedelsingrediens. |
(2) |
Den 10 mars 2011 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Förenade kungariket sin första utvärderingsrapport. I rapporten drogs slutsatsen att dihydrocapsiat inte utgör någon hälsorisk för konsumenterna. |
(3) |
Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 13 april 2011. |
(4) |
Motiverade invändningar framfördes inom den period på 60 dagar som är fastställd i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 och i enlighet med den bestämmelsen. |
(5) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) ombads därför den 9 november 2011 att yttra sig i frågan. |
(6) |
Den 28 juni 2012 konstaterade Efsa i sitt vetenskapliga yttrande om dihydrocapsiat (2) att dihydrocapsiat är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. |
(7) |
Dihydrocapsiat uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97. |
(8) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Dihydrocapsiat enligt specifikationen i bilaga I får släppas ut på marknaden som ny livsmedelsingrediens för den användning och vid de högsta tillåtna mängder som fastställs i bilaga II, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG (5).
Artikel 2
Benämningen på dihydrocapsiat som godkänns genom detta beslut ska vid märkning av livsmedel som innehåller det vara ”dihydrocapsiat”.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till Ajinomoto Co. Inc., 15–1, Kyobashi, Chuo-ku, 1-choume, 104-8315, Tokyo, Japan.
Utfärdat i Bryssel den 22 november 2012.
På kommissionens vägnar
Maroš ŠEFČOVIČ
Vice ordförande
(1) EGT L 43, 14.2.1997, s. 1.
(2) ”Scientific Opinion on dihydrocapsiate”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):7, artikelnr 2812.
(3) EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.
(4) EUT L 124, 20.5.2009, s. 21.
(5) EUT L 164, 26.6.2009, s. 45.
BILAGA I
SPECIFIKATION FÖR DIHYDROCAPSIAT
Definition
Dihydrocapsiat syntetiseras genom enzymkatalyserad förestring av vanillylalkohol och 8-metylnonansyra. Efter förestringen extraheras dihydrocapsiat med n-hexan.
Enzymet Lipozyme 435 har godkänts av den danska veterinär- och livsmedelsmyndigheten.
Beskrivning: Viskös, färglös till gul vätska
Kemisk formel: C18H28O4
Strukturformel:
CAS-nr: 205687-03-2
Fysikalisk-kemiska egenskaper hos dihydrocapsiat
Dihydrocapsiat |
Mer än 94 % |
8-Metylnonansyra |
Mindre än 6 % |
Vanillylalkohol |
Mindre än 1 % |
Ämnen som härrör från syntesen |
Mindre än 2 % |
BILAGA II
ANVÄNDNING AV DIHYDROCAPSIAT
Livsmedelskategori |
Högsta tillåtna mängd |
Müslistänger |
9 mg/100 g |
Kex och småkakor |
9 mg/100 g |
Snacks baserade på ris |
12 mg/100 g |
Kolsyrade drycker, utspädningsbara drycker, drycker baserade på fruktjuice |
1,5 mg/100 ml |
Grönsaksdrycker |
2 mg/100 ml |
Kaffebaserade drycker, tebaserade drycker |
1,5 mg/100 ml |
Smaksatt vatten – icke kolsyrat |
1 mg/100 ml |
Snabbgröt av havregryn |
2,5 mg/100 g |
Annan spannmål |
4,5 mg/100 g |
Glass, efterrätter baserade på mjölkprodukter |
4 mg/100 g |
Puddingmixer (konsumtionsfärdig produkt) |
2 mg/100 g |
Yoghurtbaserade produkter |
2 mg/100 g |
Chokladkonfektyr |
7,5 mg/100 g |
Hårda karameller |
27 mg/100 g |
Sockerfritt tuggummi |
115 mg/100 g |
Gräddersättning |
40 mg/100 g |
Sötningsmedel |
200 mg/100 g |
Soppa (konsumtionsfärdig produkt) |
1,1 mg/100 g |
Salladsdressing |
16 mg/100 g |
Vegetabiliskt protein |
5 mg/100 g |
Färdiga rätter Måltidsersättning |
3 mg/måltid |
Måltidsersättningsdrycker |
1 mg/100 ml |
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/52 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 22 november 2012
om tillstånd för utsläppande på marknaden av bovint laktoferrin som ny livsmedelsingrediens enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 (FrieslandCampina)
[delgivet med nr C(2012) 8404]
(Endast den holländska texten är giltig)
(2012/727/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (1), särskilt artikel 7, och
av följande skäl:
(1) |
Den 2 mars 2009 ansökte företaget FrieslandCampina (tidigare DMV International) hos de behöriga myndigheterna i Nederländerna om att få släppa ut laktoferrin på marknaden som ny livsmedelsingrediens. Laktoferrin är ett järnbindande protein från mjölk som är avsett att tillsättas i livsmedel. |
(2) |
Den 31 mars 2010 utfärdade det behöriga organet för utvärdering av livsmedel i Nederländerna sin första utvärderingsrapport. I rapporten dras slutsatsen att det inte finns någon anledning till oro och därmed får laktoferrin släppas ut på marknaden som ny livsmedelsingrediens. |
(3) |
Kommissionen vidarebefordrade den första utvärderingsrapporten till samtliga medlemsstater den 13 april 2010. |
(4) |
Motiverade invändningar framfördes inom den period på 60 dagar som är fastställd i artikel 6.4 i förordning (EG) nr 258/97 och i enlighet med den bestämmelsen. |
(5) |
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) ombads därför den 9 november 2010 att yttra sig i frågan. |
(6) |
Den 27 april 2012 konstaterade Efsa i sitt vetenskapliga yttrande om bovint laktoferrin (2) att bovint laktoferrin är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. |
(7) |
Den 28 juni 2012 konstaterade Efsa även i ett annat vetenskapligt yttrande om bovint laktoferrin (3) att bovint laktoferrin är säkert vid föreslagen användning och i de föreslagna mängderna. Därför förefaller det lämpligt att tillåta samma användning för båda ansökningarna. |
(8) |
Bovint laktoferrin uppfyller kraven i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 258/97. |
(9) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bovint laktoferrin enligt specifikationen i bilaga I får släppas ut på marknaden som ny livsmedelsingrediens för den användning och vid de högsta tillåtna mängder som fastställs i bilaga II, och utan att det påverkar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 (4) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG (5).
Artikel 2
Benämningen på bovint laktoferrin som godkänns genom detta beslut ska vid märkning av livsmedel som innehåller det vara ”laktoferrin från komjölk”.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till FrieslandCampina, Nieuwe Kanaal 7R, 6709 PA Wageningen, i Nederländerna.
Utfärdat i Bryssel den 22 november 2012.
På kommissionens vägnar
Maroš ŠEFČOVIČ
Vice ordförande
(1) EGT L 43, 14.2.1997, s. 1.
(2) ”Scientific Opinion on bovine lactoferrin”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):5, artikelnr 2701.
(3) ”Scientific Opinion on bovine lactoferrin”, The EFSA Journal, vol. 10(2012):7, artikelnr 2811.
(4) EUT L 404, 30.12.2006, s. 26.
(5) EUT L 124, 20.5.2009, s. 21.
BILAGA I
SPECIFIKATION FÖR BOVINT LAKTOFERRIN
Definition
Bovint laktoferrin (bLF) är ett protein som förekommer naturligt i komjölk. Det är ett järnbindande glykoprotein på ca 77 kDa och består av en enda polypeptidkedja på 689 aminosyror.
Bovint laktoferrin isoleras från skummjölk genom jonbyte och efterföljande ultrafiltrering. Därefter spraytorkas det och stora partiklar siktas bort.
Beskrivning: Praktiskt taget luktfritt, lätt rosafärgat pulver
Fysikalisk-kemiska egenskaper hos bovint laktoferrin
Vatten |
Mindre än 4,5 % |
Aska |
Mindre än 1,5 % |
Arsenik |
Mindre än 2 mg/kg |
Järn |
Mindre än 350 mg/kg |
Protein |
Mer än 93 % |
— varav bovint laktoferrin |
Mer än 95 % |
— varav andra proteiner |
Mindre än 5 % |
pH (2 % lösning, 20 °C) |
5,2–7,2 |
Löslighet (2 % lösning, 20 °C) |
Fullständig |
BILAGA II
ANVÄNDNING AV BOVINT LAKTOFERRIN (BLF)
Livsmedelskategori |
Högsta tillåtna mängd bLF |
Modersmjölksersättning och tillskottsnäring (drickfärdig) |
100 mg/100 ml |
Mjölkbaserade livsmedel för småbarn (konsumtionsfärdig produkt) |
200 mg/100 g |
Beredda spannmålsbaserade livsmedel (fast form) |
670 mg/100 g |
Livsmedel för speciella medicinska ändamål |
Beroende på individens behov upp till 3 g/dag |
Drycker baserade på mjölk |
200 mg/100 g |
Pulverblandningar till drycker baserade på mjölk (drickfärdig) |
330 mg/100 g |
Drycker baserade på syrad mjölk (även yoghurtdrycker) |
50 mg/100 g |
Alkoholfria drycker |
120 mg/100 g |
Produkter baserade på yoghurt |
80 mg/100 g |
Produkter baserade på ost |
2 000 mg/100 g |
Glass |
130 mg/100 g |
Kakor och andra konditorivaror |
1 000 mg/100 g |
Karameller |
750 mg/100 g |
Tuggummi |
3 000 mg/100 g |
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/55 |
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 23 november 2012
om att inte ta upp bifentrin för produkttyp 18 i bilagorna I, IA eller IB till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden
[delgivet med nr C(2012) 8442]
(Text av betydelse för EES)
(2012/728/EU)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1), särskilt artikel 16.2 andra stycket, och
av följande skäl:
(1) |
I kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställs en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. I den förteckningen ingår bifentrin. |
(2) |
I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har bifentrin utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 18, insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur, som definieras i bilaga V till det direktivet. |
(3) |
Frankrike utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen den 2 november 2009, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007. |
(4) |
Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 25 maj 2012. |
(5) |
Utvärderingen har visat att biocidprodukter som används som insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur och som innehåller bifentrin inte kan förväntas uppfylla kraven i artikel 5 i direktiv 98/8/EG. De scenarion som utvärderats i miljöriskbedömningen visade på en oacceptabel risk för vattenmiljön. Bifentrin bör således inte tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 18. |
(6) |
För att skapa rättslig förutsebarhet bör det fastställas från och med vilken tidpunkt biocidprodukter av produkttyp 18 innehållande bifentrin inte längre får släppas ut på marknaden, med beaktande av både de oacceptabla effekterna av dessa produkter och de berättigade förväntningarna hos tillverkare av dessa produkter. |
(7) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den ständiga kommittén för biocidprodukter. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Bifentrin (CAS-nummer 82657-04-3) ska inte tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG för produkttyp 18.
Artikel 2
I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1451/2007 får biocidprodukter av produkttyp 18 innehållande bifentrin (CAS-nummer 82657-04-3) inte längre släppas ut på marknaden med verkan från och med den 1 maj 2013.
Artikel 3
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 23 november 2012.
På kommissionens vägnar
Janez POTOČNIK
Ledamot av kommissionen
(1) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.
(2) EUT L 325, 11.12.2007, s. 3.
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/56 |
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT
av den 23 november 2012
om ändring av beslut 2008/866/EG om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel vad gäller tillämpningsperioden
[delgivet med nr C(2012) 8459]
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (1), särskilt artikel 53.1 b i, och
av följande skäl:
(1) |
I förordning (EG) nr 178/2002 fastställs allmänna principer för livsmedel och foder i allmänhet, och för livsmedels- och fodersäkerhet i synnerhet, på unionsnivå och på nationell nivå. I förordningen fastställs att nödåtgärder ska vidtas om det finns belägg för att livsmedel eller foder som importeras från ett tredjeland sannolikt kommer att innebära en allvarlig risk för människors hälsa, djurs hälsa eller miljön och att en sådan risk inte tillfredsställande kan undanröjas genom åtgärder som vidtas av den eller de berörda medlemsstaterna. |
(2) |
Kommissionens beslut 2008/866/EG av den 12 november 2008 om nödåtgärder för att tillsvidare stoppa importen från Peru av vissa musslor avsedda att användas som livsmedel (2) antogs efter ett utbrott av hepatit A hos människor på grund av förtäring av musslor som importerats från Peru och som var smittade med hepatit A-virus (HAV). Tillämpningsperioden i det beslutet löpte ursprungligen ut den 31 mars 2009, men förlängdes till och med den 30 november 2012 genom kommissionens genomförandebeslut 2011/723/EU (3). |
(3) |
Kommissionens genomförde en revision i juni 2011. Revisionen visade att det hade införts ett väl genomfört kontrollsystem och en väl genomförd övervakningsplan, och förbättringar noterades jämfört med inspektionsbesöket 2009. |
(4) |
Den peruanska behöriga myndigheten har lagt fram en handlingsplan med anledning av rekommendationerna i slutrapporten från revisionen. Övervakningssystemet för att påvisa virus i levande musslor har dock ännu inte genomförts fullt ut och därmed går det inte att utesluta att levande musslor eventuellt är kontaminerade med hepatit A-virus. Dessutom pågår fortfarande valideringen av testmetoden för hepatit A-virus. |
(5) |
Tillämpningsperioden i beslut 2008/866/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
(6) |
De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
I artikel 5 i beslut 2008/866/EG ska datumet ”30 november 2012” ersättas med ”30 november 2013”.
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 23 november 2012.
På kommissionens vägnar
Maroš ŠEFČOVIČ
Vice ordförande
(2) EUT L 307, 18.11.2008, s. 9.
(3) EUT L 288, 5.11.2011, s. 26.
Rättelser
27.11.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 327/57 |
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1095/2012 av den 22 november 2012 om ändring av förordning (EG) nr 1484/95 vad gäller de representativa priserna inom sektorerna för fjäderfäkött och ägg samt för äggalbumin
( Europeiska unionens officiella tidning L 325 av den 23 november 2012 )
I bilagan på sidan 12 ska det
BILAGA
”BILAGA I
KN-nr |
Varuslag |
Representativt pris (EUR/100 kg) |
Säkerhet som avses i artikel 3.3 (EUR/100 kg) |
Ursprung (1) |
0207 12 10 |
Plockade och urtagna (s.k. 70 %-kycklingar), frysta |
126,4 |
0 |
AR |
119,7 |
0 |
BR |
||
0207 12 90 |
Plockade och urtagna (s.k. 65 %-kycklingar), frysta |
123,7 |
0 |
AR |
130,4 |
0 |
BR |
||
0207 14 10 |
Styckningsdelar av höns, benfria, frysta |
259,0 |
12 |
AR |
211,0 |
27 |
BR |
||
335,9 |
0 |
CL |
||
223,2 |
23 |
TH |
||
0207 25 10 |
Plockade och urtagna (s.k. 80 %-kalkoner), frysta |
193,1 |
0 |
BR |
0207 27 10 |
Styckningsdelar av kalkoner, frysta |
307,8 |
0 |
BR |
302,7 |
0 |
CL |
||
0408 91 80 |
Torkade ägg utan skal |
468,8 |
0 |
AR |
1602 32 11 |
Inte kokta eller på annat sätt värmebehandlade beredningar av höns av arten Gallus domesticus |
262,5 |
7 |
BR |
312,6 |
0 |
CL |
||
3502 11 90 |
Torkat äggalbumin |
594,9 |
0 |
AR |
(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ’ZZ’ betecknar ’övrigt ursprung’.”.