30.10.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 301/1

(1)

Den 2 november 2008 antog den portugisiska regeringen ett lagförslag om nationalisering av de aktier som utgör aktiekapitalet för Banco Português de Negócios, S.A. (nedan kallad BPN eller banken). Lagen offentliggjordes den 11 november 2008 som lag nr 62-A/2008 (nedan kallad nationaliseringslagen). Nationaliseringen av BPN trädde i kraft den 12 november till nollpris.

(2)

Den 5 november 2008 underrättade de portugisiska myndigheterna kommissionen om att lagförslaget antagits. Den 11 och 13 november 2008 underrättade de kommissionen om offentliggörandet av nationaliseringslagen.

(3)

Kommissionen begärde omedelbart ytterligare upplysningar om eventuella statliga stödåtgärder som skulle beviljas BPN inom ramen för nationaliseringsförfarandet och om huruvida de portugisiska myndigheterna hade för avsikt att lämna in en omstruktureringsplan för BPN.

(4)

Portugal lämnade inte in någon förhandsanmälan av några av de åtgärder som den portugisiska staten hade beviljat BPN. Portugal anmälde dessa åtgärder till kommissionen först efter en avsevärd fördröjning och först efter det att kommissionen upprepade gånger hade begärt att landet skulle göra detta.

(5)

Med anledning av detta skickade kommissionen den 14 november 2008 en begäran om upplysningar avseende de specifika statliga stödåtgärder som skulle vidtas till förmån för BPN och begärde även att Portugal skulle lämna in en omstruktureringsplan. Kommissionen skickade påminnelser den 5 januari och den 23 och 29 april 2009.

(6)

De portugisiska myndigheterna besvarade begäran om upplysningar den 8 januari, 28 april och 23 juni 2009, men lämnade inga upplysningar om specifika statliga stödåtgärder till förmån för BPN eller om utarbetandet av en omstruktureringsplan. I en skrivelse av den 23 juni 2009 uppgav de portugisiska myndigheterna att de övervägde alternativet att avskilja BPN:s tillgångar och sälja banken.

(7)

Kommissionen upprepade sin begäran om upplysningar genom skrivelser av den 17 juli, 4 och 14 september och 30 november 2009 samt den 5 februari och den 16 mars 2010.

(8)

De portugisiska myndigheterna svarade den 14 augusti 2009 och uppgav att värdepapper till ett sammanlagt belopp av 2 miljarder euro hade emitterats av BPN och tecknats av Caixa Geral de Depósitos (nedan kallad CGD) med en statlig garanti. De portugisiska myndigheterna ansåg att garantin hade utfärdats som en direkt följd av nationaliseringslagen och att den därför inte utgjorde statligt stöd. Den 12 oktober 2009 skickade de portugisiska myndigheterna ytterligare upplysningar om CGD:s och statens ingripande. De lämnade ytterligare uppgifter den 21 november 2009 och den 17 och 18 februari samt den 31 mars 2010.

(9)

Efter ett möte med de portugisiska myndigheterna den 16 juni 2010 uppmanade kommissionen återigen den 12 augusti 2010 de portugisiska myndigheterna att bland annat omedelbart lämna in omstruktureringsplanen för BPN. Ingen plan lämnades in och kommissionen skickade följaktligen en officiell påminnelse den 31 augusti 2010 i enlighet med artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (nu artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) (2).

(10)

Den 14 september 2010 skickade de portugisiska myndigheterna ett dokument med titeln ”Memorando: a nacionalização, a reestruturação e a reprivatização projectada do Banco Português de Negócios, SA” (nedan kallat memorandumet av den 14 september 2010), med en beskrivning av omstruktureringsplanen för BPN och de viktigaste åtgärderna i privatiseringsförfarandet.

(11)

Efter att ha konstaterat att vissa upplysningar fortfarande saknades i memorandumet av den 14 september 2010 skickade kommissionen en skrivelse den 29 september 2010 med en begäran om kompletterande upplysningar från de portugisiska myndigheterna. Genom ett e-brev av den 15 november 2010 ansökte de portugisiska myndigheterna om en förlängning av svarstidsfristen, som kommissionen beviljade genom en skrivelse av den 18 november 2010. De portugisiska myndigheterna lämnade ytterligare förtydliganden genom en skrivelse av den 26 november 2010 och ett e-brev av den 25 januari 2011.

(12)

Den 16 februari 2011 begärde kommissionen ytterligare klargöranden av ett antal punkter samt kompletterande uppgifter. De portugisiska myndigheterna svarade den 16 mars 2011.

(13)

Inom ramen för de möten som hölls före undertecknandet den 17 maj 2011 av samförståndsavtalet mellan Portugal, å ena sidan, och Internationella valutafonden, Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken, å andra sidan (nedan kallat samförståndsavtalet) (3), höll kommissionen ett möte med ledningen för BPN den 27 april 2011. Enligt samförståndsavtalet skulle BPN säljas i slutet av juli 2011. Den 20 maj 2011 skickade kommissionen därför en begäran om upplysningar om omstruktureringen av banken och den planerade försäljningsprocessen. Eftersom inget svar inkom från de portugisiska myndigheterna skickade kommissionen en påminnelse den 8 juli 2011 tillsammans med en ytterligare begäran om upplysningar till följd av pressrapporter om att ytterligare statliga medel hade beviljats BPN genom en statlig garanti. Den 5 augusti 2011 lämnade de portugisiska myndigheterna en översikt av privatiseringsförfarandet.

(14)

Den 10 augusti 2011 höll kommissionen ett möte med de portugisiska myndigheterna. De portugisiska myndigheterna lämnade ytterligare upplysningar till kommissionen under mötet och därefter den 28 augusti 2011. Kommissionen mottog dessutom kompletterande upplysningar den 14 september och den 14 oktober 2011.

(15)

Genom ett beslut av den 24 oktober 2011 (nedan kallat beslutet av den 24 oktober 2011) inledde kommissionen det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget med ärendenummer SA.26909 med avseende på det påstådda stöd som beviljats BPN och Banco BIC Português S.A. (nedan kallad BIC) (4).

(16)

Beslutet av den 24 oktober 2011 offentliggjordes den 20 december 2011. Inga synpunkter från tredje parter inkom inom tidsfristen på en månad.

(17)

Den 9 december 2011 lämnade Portugal det ramavtal som ingåtts mellan BIC och de portugisiska myndigheterna samma dag (nedan kallat ramavtalet) till kommissionen.

(18)

Den 20 januari 2012 lämnade Portugal sitt svar på kommissionens synpunkter i beslutet av den 24 oktober 2011. Samma dag lämnade de portugisiska myndigheterna också kompletterande upplysningar, bland annat en ny omstruktureringsplan för BPN (nedan kallad omstruktureringsplanen från januari 2012) och ett svar på de kompletterande frågor om ramavtalet som kommissionen ställde den 21 december 2011. Dessa upplysningar kompletterades den 3 februari 2012 med en affärs- och lönsamhetsplan som hade utarbetats av BIC, och som hädanefter i detta beslut anses utgöra en integrerad del av omstruktureringsplanen från februari 2012. Ytterligare upplysningar lämnades den 10, 17 och 23 februari 2012 som svar på kompletterande frågor som kommissionen hade ställt till de portugisiska myndigheterna den 8, 14 och 17 februari 2012. Den 16 mars 2012 lämnade Portugal även information om ett antal åtaganden till kommissionen.

(19)

Under förfarandet skedde ett antal informationsutbyten, telekonferenser och möten mellan den portugisiska staten, BPN och kommissionen.

(20)

BPN är ett finansinstitut med säte i Portugal som tillhandahåller ett brett urval av banktjänster. När banken nationaliserades den 11 november 2008 hade den ett nätverk med 213 filialer (varav fyra fanns i Frankrike), omkring 2 200 anställda och sammanlagda tillgångar på 6,6 miljarder euro, cirka 2 % av den portugisiska banksektorns totala tillgångar.

(21)

Enligt de portugisiska myndigheterna (5) hade BPN haft likviditetsproblem sedan sommaren 2008 och den 18 juli 2008 (6) sänkte kreditvärderingsinstitutet Moody's BPN:s betyg från Baa1 till Baa3. I slutet av augusti hade BPN en positiv likviditet på 316 miljoner euro, men den 22 oktober 2008 hade banken en allvarlig negativ likviditet på 831 miljoner euro, vilket innebar att dess depositionskonto hos Portugals centralbank (nedan kallad BdP) uppgick till långt mindre än de genomsnittliga belopp som banken måste inneha för att uppfylla de rättsliga gränserna. I det skedet, under oktober 2008, togs flera initiativ för att hjälpa banken att övervinna sina likviditetsproblem och förhindra betalningsinställelser, särskilt genom tillhandahållande av speciellt likviditetsstöd i form av lån och genom andra operationer av BdP och den statligt ägda CGD (7).

(22)

Med tanke på volymen av de förluster som BPN hade ackumulerat ansåg de portugisiska myndigheterna att ytterligare likviditetsstöd inte var genomförbart med tanke på den ”höga risk som [BdP och CGD] skulle exponeras för” (8). BPN:s aktieägare hade lagt fram en plan, men på grundval av ett yttrande som utfärdades av BdP den 30 oktober 2008 ansåg regeringen inte att planen var genomförbar. Med tanke på att BPN inte längre uppfyllde solvenskraven på grund av de allvarliga värdeminskningarna (9) lade regeringen fram ett förslag till parlamentet om att BPN skulle nationaliseras till nollpris (10). Det förslaget antogs den 11 november 2008 genom lag 62-A/2008 (nedan kallad nationaliseringslagen).

(23)

Enligt de portugisiska myndigheterna berodde värdeminskningarna på oegentligheter och olagliga metoder som upptäckts av BdP och vid externa revisioner som genomförts i juni 2008, som senare i en BdP-rapport från 2009 beskrevs som ”upprepade och avsiktliga bedrägliga gärningar, som begåtts på högsta nivå i koncernledningen” (11). Detta ledde till en undersökning och till inledandet av ett antal administrativa överträdelseförfaranden (”processos de contra-ordenação”) samt ett klagomål som ingavs till den portugisiska republikens offentliga åklagarkontor.

(24)

Enligt nationaliseringslagen gavs CGD uppgiften att leda BPN, utse ledamöterna av BPN:s förvaltningsorgan och fastställa BPN:s förvaltningsmål inom 60 dagar från nationaliseringen. Nationaliseringslagen innehåller även en bestämmelse om att alla kredit- eller likviditetsstödåtgärder som vidtas av CGD ”till förmån för BPN inom ramen för nationaliseringen eller i stället för staten (…) ska beviljas en statlig garanti” (12).

(25)

Före nationaliseringen i november 2008 hade BPN redan beviljats ett antal finansiella stödåtgärder som av de portugisiska myndigheterna beskrevs som ”speciella likviditetsstödåtgärder” (13). Den 17 februari 2010 upplyste de portugisiska myndigheterna kommissionen om att BPN under perioden fram till den 30 oktober 2008 hade beviljats speciella likviditetsstödåtgärder från både CGD och BdP till ett sammanlagt belopp av 501,6 miljoner euro, bestående av fyra lån som CGD beviljat BPN till ett sammanlagt belopp av 315 miljoner euro (14) samt likviditetsstöd i krislägen (ELA) som getts i oktober 2008 av BdP till ett belopp av 186,6 miljoner euro (15).

(26)

BdP ersattes efter nationaliseringen, men de fyra lån som beviljades av CGD återbetalades först den 9 mars 2009 i och med BPN:s första värdepappersemission.

(27)

I mars 2009 emitterade BPN värdepapper med garanterad teckningsrätt för CGD och en statlig garanti till ett sammanlagt belopp av 2 miljarder euro. Kommissionen informerades först den 14 augusti 2009 om dessa statliga garantier.

(28)

Genom en skrivelse av den 17 februari 2010 uppgav de portugisiska myndigheterna också att CGD den 27 oktober 2009 hade fått tillstånd att teckna värdepapper till ytterligare belopp av 1 miljard euro med en statlig garanti. Genom ett e-brev av den 14 juni 2010 informerades kommissionen därefter om att det sammanlagda beloppet för de statliga garantierna för de värdepapper som emitterats av BPN och tecknats av CGD hade ökat till 4 miljarder euro, eftersom en tredje emission av värdepapper från BPN hade anordnats i april 2010, som hade tecknats av CGD till ett belopp av 1 miljard euro.

(29)

I detta sammanhang ska det noteras att BPN sedan nationaliseringen i november 2008 och fram till juni 2011 konstant hade utnyttjat de penningmarknadskreditfaciliteter som banken hade beviljats av CGD. Det belopp som BPN var skyldigt CGD enligt dessa kortfristiga instrument uppgick till cirka 2,2 miljarder euro den 28 februari 2009. Enligt de uppgifter som lämnats av de portugisiska myndigheterna minskades dessa belopp i och med den emission av värdepapper som nämns i skälen (27) och (28) (16).

(30)

I juni 2011 uppgick BPN:s exponering för CGD i penningmarknadsinstrument till cirka 1 miljard euro. Även om finansieringen genomfördes dagligen hade den enligt de portugisiska myndigheterna en strukturell karaktär med längre datum (17) och ersattes dessutom i och med den fjärde, och sista, emissionen av värdepapper i juni 2011 och med lanseringen av två emissioner på vardera 500 miljoner euro.

(31)

Enligt de siffror som lämnades av de portugisiska myndigheterna den 3 februari 2012 uppgick det utestående belopp som BPN var skyldigt CGD (förutom värdepappersemissionerna) till 433,7 miljarder euro per den 31 december 2011 och till 232 miljoner euro per den 31 januari 2012.

Tabell 1

Översikt av den likviditet som BPN beviljats av CGD per den 31 december 2011

(32)

Det ska noteras att enligt artikel 2.9 i nationaliseringslagen ska alla krediter eller kreditförstärkningar som erbjudits av CGD till BPN inom ramen för nationaliseringen garanteras av den portugisiska staten.

(33)

Det står därför klart att samtliga belopp som anges i tabell 1 ovan gynnas av en statlig garanti i enlighet med artikel 2.9 i nationaliseringslagen och de olika förordningar som utfärdats av finansministeriet. Ersättningen för de statliga garantierna fastställdes till 0,2 % per år.

(34)

Den 16 september 2010 skickade de portugisiska myndigheterna en första omstruktureringsplan av den 13 september 2010 (nedan kallad omstruktureringsplanen från 2010) till kommissionen.

(35)

I planen förklarade de portugisiska myndigheterna att de hade för avsikt att dela upp BPN i en bra och en dålig bank och sedan försöka sälja den bra banken.

(36)

Staten ville sälja den ”bra banken”, BPN S.A., som endast skulle tillhandahålla banktjänster till privatpersoner, genom ett öppet upphandlingsförfarande. Förfarandet skulle genomföras genom en uppmaning till intresseanmälan och anbudsspecifikationerna (”Caderno de Encargos”) godkändes av de portugisiska myndigheterna den 16 augusti 2010 (19).

(37)

Enligt omstruktureringsplanen från 2010 skulle ett antal av BPN:s tillgångar och skulder inte omfattas av återprivatiseringen utan i stället överföras till tre nya specialföretag, Parvalorem, Parups och Parparticipadas. Dessa specialföretag skulle först finnas kvar inom BPN för att sedan överföras till staten efter försäljningen. Lån och krediter skulle överföras till Parvalorem, fastigheter och investeringsfonder till Parups och filialerna till Parparticipadas. De portugisiska myndigheterna värderade det sammanlagda beloppet för de tillgångar som skulle överföras till specialföretagen till 3 885 miljoner euro, varav 2 507 miljoner euro överfördes till Parvalorem, 1 228 miljoner euro till Parups och 150 miljoner euro till Parparticipadas.

(38)

Lånen överfördes till nominellt värde, fondandelar, värdepapper och fastighetstillgångar skulle överföras till inköpspris och de företag som ägdes av BPN till bokfört värde. Enligt de portugisiska myndigheternas uppskattning uppgick värdeminskningarna i december 2010 till sammanlagt 1 798 miljoner euro, uppdelat enligt följande: i) lån: 1 474 miljoner euro, ii) fastighetstillgångar 16 miljoner euro, iii) fondandelar: 247 miljoner euro, och iv) värdepapper: 61 miljoner euro. Enligt de upplysningar som de portugisiska myndigheterna lämnade den 20 januari 2012 överfördes dessa tillgångar till specialföretagen den 23 och 30 december 2010 (20). Specialföretagen fanns emellertid kvar inom BPN till den 15 februari 2012, då de avskildes från BPN och överfördes till ett annat statligt kontrollerat företag.

(39)

Enligt de portugisiska myndigheterna genomfördes överföringen av tillgångarna till specialföretagen enligt objektiva kriterier, med hänsyn till volymen av värdeminskningarna och med tanke på att vissa av de berörda verksamheterna inte var kärnverksamheter för BPN efter nationaliseringen (konsumentkrediter, investeringsbanktjänster, tillgångsförvaltning, förvaltning av investeringsfonder, försäkringar samt internationella verksamheter). BPN skulle ompositionera sig som en bank som enbart tillhandahåller tjänster till privatpersoner med minskad exponering för riskerna med kapitalmarknadsfinansiering.

(40)

Specialföretagen finansierade förvärvet av tillgångarna genom två finansieringslinjer på 3 895 miljoner euro, bestående av obligationer med en statlig garanti för 3 100 miljoner euro förvärvade av CGD och lån från CGD med pantförskrivna tillgångar till ett sammanlagt värde av 795 miljoner euro. Inkomsterna från försäljningen av tillgångarna till specialföretagen gav BPN möjlighet att betala tillbaka 3 900 miljoner euro i finansiering från CGD – 3 600 miljarder euro av det första beloppet på 4 miljarder euro i värdepapper (vilket innebar att ett belopp av 400 miljoner euro i värdepapper med statlig garanti inte skulle betalas av BPN) samt 300 miljoner euro i kortfristiga penningmarknadslån.

(41)

Efter överföringen av tillgångarna minskades BPN:s balansräkning med cirka 30 %.

(42)

Enligt de upplysningar som mottagits från de portugisiska myndigheterna skulle staten blivit tvungen att rekapitalisera BPN med cirka 417 miljoner euro (21) för att BPN skulle uppfylla tillämpliga lagar och föreskrifter (det vill säga att nå 9 % av det kärnprimärkapital som krävdes för 2011 (22)), och med tanke på att BPN:s egna kapital fortfarande skulle vara negativt efter överföringen av tillgångarna till specialföretagen.

(43)

Utgångspriset för BPN (som inte omfattade de tillgångar som skulle överföras till specialföretagen) i det anbud som offentliggjordes av Portugal var 171,1 miljoner euro. Priset grundades på en värdering av tredjepartskonsulten Deloitte ([…] (23) miljoner euro) och Deutsche Bank ([…] miljoner euro). BPN:s nya CGD-ledning hade under tiden inlett omstruktureringen av banken. Verksamhetskostnaderna minskades med [1–10] % från december 2008 till december 2010 och BPN:s verksamhet bantades för att endast inriktas på banktjänster till privatpersoner. Verksamhetsminskningen berodde dels på minskade insättningar efter nationaliseringen och dels på överföringen av tillgångar till de tre specialföretagen. Genom dessa åtgärder minskades förlusterna under 2010 till [50–150] miljoner euro, jämfört med [150–250] miljoner euro 2009. I ett försök att förbättra bankens anseende och produktsortiment inledde den nya ledningen en lansering av […] nya produkter och kampanjer i början av 2009. Den nya ledningen vidtog också åtgärder för att förbättra bankens riskhanterings- och internkontrollsystem.

(44)

Inga anbud inkom till de två första uppmaningarna till intresseanmälan den 30 september och den 30 november 2010.

(45)

Efter det misslyckade upphandlingsförfarandet uppgav Portugal i januari 2011 att man hade för avsikt att omstrukturera BPN och göra banken mer oberoende gentemot CGD genom att utse en ny styrelse, som alltså skulle vara oberoende i förhållande till CGD. Portugal ville också påskynda återhämtningen av BPN:s verksamhet genom att omdefiniera bankens varumärke och företagsidentitet och förstärka återhämtningsplanen genom kostnadsnedskärningar och insatser för att öka den kommersiella dynamiken. Ingen uppdaterad omstruktureringsplan inkom till kommissionen trots att den vid flera tillfällen begärde detta.

(46)

Enligt samförståndsavtalet av den 17 maj 2011 ska regeringen inleda ett nytt privatiseringsförfarande.

(47)

Enligt samförståndsavtalet åtar sig de portugisiska myndigheterna att ”inleda ett förfarande för att sälja Banco Português de Negócios (BPN) enligt en påskyndad tidsplan och utan minimipris. Därför lämnas en ny plan in till Europeiska kommissionen för godkännande enligt konkurrensreglerna. Målet är att hitta en köpare senast i slutet av juli 2011. För att underlätta försäljningen har de tre befintliga specialföretag som innehar BPN:s osäkra åtaganden som inte hör till kärnverksamheten avskilts från BPN och flera tillgångar kan komma att överföras till dessa specialföretag som ett led i förhandlingarna med presumtiva köpare. BPN inleder även att mer långtgående program för kostnadsnedskärningar i syfte att göra banken mer attraktiv för investerare. Så snart en lösning har hittats kommer CGD:s statligt garanterade fordringar på BPN och alla relaterade specialföretag att tas över av staten enligt en tidtabell som kommer att fastställas vid det tillfället” (24).

(48)

Ett tredje privatiseringsförsök utan minimipris inleddes i början av maj 2011 för att enligt samförståndsavtalet hitta en köpare av BPN senast den 31 juli 2011.

(49)

Ett anbudsförfarande genomfördes då man knöt kontakter med presumtiva köpare. En översikt av investeringsmöjligheterna (”IOO”) utarbetades. Enligt översikten måste intresserade parter bjuda på upp till 100 % av aktierna i BPN, men de kunde begära att ytterligare tillgångar och skulder skulle avlägsnas från BPN:s balansräkning. De kunde också begära högre räknade rekapitaliseringsscenarier. Ett memorandum om reglerna för förfarandet undertecknades mellan BPN och de presumtiva anbudsgivarna, som gav dem tillgång till ett datarum som inrättades den 15 juni 2011 för fem veckor.

(50)

Fyra bindande anbud inkom till den 20 juli 2011. Anbuden granskades av CGD:s och BPN:s styrelser, som lämnade sina yttranden till aktieägaren – staten – till den 25 juli 2011.

(51)

Tre av de fyra anbudsgivare som lämnade in bindande anbud uteslöts. Enligt de portugisiska myndigheterna uppfyllde två anbudsgivare (Montepio och Aníbal Ribeiro) inte kraven i det memorandum som undertecknats med BPN (25). Montepio lämnade inte anbud på förvärvet av BPN:s aktier utan endast på utvalda tillgångar och skulder, medan Aníbal Ribeiro inte hade lämnat tillräckliga bevis på förvaltningskapacitet och finansiell kapacitet för att driva en bank. Det tredje anbudet, som kom från NEI (26), uppfyllde kraven i memorandumet, men NEI lämnade inte tillräckliga bevis på sin kapacitet att driva banken och sin finansiella kapacitet att klara BPN:s framtida kapitalbehov.

(52)

På grundval av det enda giltiga anbud som inkom under anbudsförfarandet, som lämnades in av BIC den 20 juli 2011 (nedan kallat BIC:s anbud av den 20 juli 2011) beslutade regeringen den 31 juli 2011 att endast förhandla med BIC.

(53)

BIC godkändes av BdP för att utöva affärsbankverksamhet den 9 oktober 2007 och inledde sin verksamhet i praktiken i Portugal i maj 2008 med banktjänster till företag och privatpersoner som huvudverksamhet. BIC:s största aktieägare är en grupp av investerare från Angola och banken har även portugisiska aktieägare, såsom Amorim Projectos SGPS, SA (vars aktieinnehav uppgår till 25 %). I december 2010 hade BIC en omsättning på 389 miljoner euro med totala tillgångar på 1 miljard euro och per den 31 mars 2011 hade banken ett kapital på 32 miljoner euro och sju filialer. Enligt de upplysningar som lämnats av Portugal är BIC:s marknadsandel av de marknadssegment där banken är aktiv mindre än 1 % (27).

(54)

Enligt de upplysningar som lämnats av de portugisiska myndigheterna slutfördes förhandlingarna med BIC efter bankens anbud av den 20 juli 2011 (28), i och med att ett ramavtal om försäljningen av BPN till BIC undertecknades den 9 december 2011 (29).

(55)

BIC:s anbud av den 20 juli 2011 innehöll endast allmänna villkor, nämligen följande:

(56)

Efter förhandlingarna, som varade i cirka fem månader, gäller följande villkor enligt ramavtalet:

(57)

Enligt omstruktureringsplanen från januari 2012 kommer den kombinerade enhet som skapas till följd av försäljningen av BPN till BIC (nedan kallad den integrerade enheten) att bli lönsam efter […] år enligt grundscenariot och även enligt ett mindre gynnsamt scenario. Det uppskattas följaktligen att den integrerade enhetens kärnprimärkapital kommer att minska från [10–15] % av den integrerade enhetens riskvägda tillgångar efter det första året, till […] % efter det femte året. Den beräknade minskningen beror på de negativa resultaten för de första åren till följd av den omstrukturering som BIC ska genomföra och den bantade bankens utökade verksamhet för att återställa lönsamheten genom att bevilja fler krediter till ekonomin. Omstruktureringen kommer att omfatta investeringar i bankernas filialer och anseende samt integration av processer, förfaranden och organisation samt IT-investeringar. Avkastningen på eget kapital (ROE) förväntas öka från –[1–5] % år 1 till +[1–5] % år 5, medan avkastningen på totalt kapital (ROA) förväntas öka från –[0–2] % år 1 till + [0–2] % år 5.

(58)

I ett mindre gynnsamt scenario som kännetecknas av en högre nivå av nödlidande lån och högre finansieringskostnader förväntas kärnprimärkapitalet minska från [8–12] % år 5, från [10–15] % i slutet av år 1.

(59)

Slutligen sköt den portugisiska staten till kapital till BPN den 15 februari 2012 till ett belopp av 600 miljoner euro (37).

(60)

I beslutet av den 24 oktober 2011 ställde kommissionen sig tveksam till huruvida

(61)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(62)

De portugisiska myndigheterna hävdar att omstruktureringsplanen från januari 2012 är förenlig med omstruktureringsmeddelandet. Förutom den planen lämnade de portugisiska myndigheterna genom en skrivelse av den 20 januari 2012 ett antal synpunkter på beslutet av den 24 oktober 2011.

(63)

De portugisiska myndigheterna anser att tre typer av åtgärder till förmån för BPN inte utgör statligt stöd.

(64)

För det första hävdar Portugal att det inte finns något stödinslag i de åtgärder som beviljats BPN före nationaliseringen, nämligen likviditetsstödet i krislägen och de fyra lån som beviljats av CGD i oktober 2008. Portugal hävdar vidare att ELA-faciliteten beviljades av BdP på ett oberoende sätt, till straffränta och med säkerhet från BPN. Lånen från CGD i oktober 2008 beviljades till marknadsvillkor med en konkurrensmässig ränta och lämpliga garantier och gav följaktligen ingen ekonomisk fördel för BPN.

(65)

För det andra bestrider Portugal att statligt stöd förekom i samband med den finansiering som CGD beviljade BPN efter nationaliseringen av BPN (transaktioner på interbankpenningmarknaden och garantier för företagscertifikat från CGD). Portugal hävdar att dessa transaktioner var affärstransaktioner vars villkor och bestämmelser motsvarar jämförbara transaktioner som görs av en rationell investerare i en marknadsekonomi. De gav följaktligen ingen ekonomisk fördel för BPN.

(66)

Avslutningsvis anser de portugisiska myndigheterna även att inget statligt stöd beviljades till BIC i egenskap av köpare av BPN. De portugisiska myndigheterna hävdar att försäljningsprocessen var öppen, objektiv och icke-diskriminerande. BIC:s förslag var generellt det bästa i ekonomiska termer och bör därför anses avspegla marknadspriset. Det ramavtal som ingicks den 9 december 2011 avspeglar i stort villkoren i BIC:s anbud av den 20 juli 2011. De portugisiska myndigheterna anser också att trots att försäljningspriset var negativt skulle det enda alternativet till en försäljning (likvidation av BPN) ha tvingat staten att bära en tyngre finansiell börda och skulle dessutom ha hotat det nationella finanssystemet.

(67)

Samtidigt tillstår Portugal att några av åtgärderna till förmån för BPN utgör statligt stöd. Dessa utgörs av den statliga garantin för företagscertifikat utfärdade av BPN, överföringen av utvalda tillgångar till specialföretagen 2010, rekapitaliseringen av BPN den 15 februari 2012 inför försäljningen samt några av de åtgärder som beviljats inom ramen för den planerade försäljningen till BIC (såsom den statliga garantin för företagscertifikatprogrammet som kommer att behållas efter försäljningen).

(68)

Portugal hävdar vidare att alla åtgärder som utgör statligt stöd är förenliga med unionslagstiftningen, eftersom deras syfte är att avhjälpa en allvarlig störning i den portugisiska ekonomin i enlighet med artikel 107.3 b i fördraget.

(69)

Enligt Portugal ger omstruktureringsplanen från januari 2012 BPN möjlighet att återställa sin långsiktiga lönsamhet utan ytterligare stöd. För det första har staten omstrukturerat BPN genom att avskilja tillgångarna och överföra vissa tillgångar till specialföretagen, minska bankens närvaro på marknaden med över 50 % och upphöra med verksamheter som inte utgör banktjänster till privatpersoner samt genom olika riskkontrollåtgärder och en rationell affärspolicy. För det andra bör den integrerade enheten enligt BIC:s prognoser nå positiva resultat när BPN integreras i BIC […] omstruktureringsplanen, enligt både grundscenariot och ett mindre gynnsamt scenario. För det tredje är det negativa försäljningspriset godtagbart eftersom en likvidation är mer kostsam för staten och dessutom skulle utgöra ett hot mot den finansiella stabiliteten.

(70)

Portugal anser att åtgärderna begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att säkra den portugisiska finanssektorns stabilitet och återställa BPN:s lönsamhet.

(71)

Portugal hävdar vidare att försäljningsscenariot var det enda alternativet till det mer kostsamma likvidationsscenariot. Med andra alternativ (integration i CGD och fristående omstrukturering) skulle det inte ha varit möjligt att generera tillräckliga medel i nettonuvärde för att kompensera för den inledande investering som måste göras. Portugal uppskattar kostnaden för försäljningen till BIC till cirka […] miljoner till […] miljoner euro (exklusive eventuella effekter av vissa oförutsedda utgifter som Portugal inte anser kommer att uppstå), vilket är lägre än kostnaden för en likvidation enligt ett antal olika scenarier.

(72)

Enligt Portugal var dessutom den likviditet som beviljades BPN genom garantin för BPN:s emission av företagscertifikat efter nationaliseringen nödvändig för att säkra bankens fortsatta verksamhet under omstruktureringen.

(73)

När det gäller urvalet av de tillgångar som överfördes till specialföretagen anser Portugal att detta gjordes på grundval av objektiva kriterier i syfte att främja BPN:s långsiktiga lönsamhet och få presumtiva köpare intresserade av återprivatiseringen. Portugal hävdar också att ytterligare tillgångsöverföringar inom ramen för försäljningen till BIC är lämpliga för att säkra BPN:s framtida lönsamhet och att de begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att kunna genomföra försäljningen.

(74)

Portugal hävdar att syftet med den ökning av BPN:s kapital som genomfördes den 15 februari 2012 är att se till att BPN inte får kapitalbrist under den period som omfattas av omstruktureringsplanen från januari 2012. Enligt planens prognoser för kärnprimärkapital förväntas graden minska till [10–15] % under 2016 enligt grundscenariot och till [8–12] % enligt ett mindre gynnsamt scenario jämfört med den obligatoriska miniminivå på 10 % som börjar gälla i slutet av 2012. Portugal uppger även att de försäljningsvillkor som erbjöds av BIC inom en öppen och transparent försäljningsprocess utan minimipris är begränsade till vad som är absolut nödvändigt för att säkra BPN:s framtida lönsamhet eftersom en likvidation skulle bli mer kostsam för staten och riskera att hota den finansiella stabiliteten.

(75)

Portugal hävdar likaså att både BPN:s tidigare aktieägare och BPN själv har delat eller kommer att dela på kostnaderna för omstruktureringsprocessen i tillräcklig grad, vilket garanterar en lämplig ansvarsfördelning av kostnaderna. BPN:s tidigare aktieägare har inte mottagit någon ersättning till följd av nationaliseringen och har förlorat allt kapital de investerat i banken.

(76)

Portugal anser emellertid att det inte är lämpligt att kunder som bidrog med efterställda skulder till BPN ska omfattas av ansvarsfördelningen, med tanke på de särskilda omständigheterna kring försäljningen av dessa instrument […]. I vissa fall kan BPN på grund av produkternas tekniska specifikationer inte vägra att betala ränta till kunder för att ersätta kapital.

(77)

Enligt Portugal är BPN:s bidrag till omstruktureringsprocessen också betydande eftersom bankens ledning ersattes efter nationaliseringen. Bankens affärs- och riskhanteringsförfaranden har ändrats betydligt och dess verksamhet kommer att minskas med mer än 50 %.

(78)

Portugal medger att överföringen av tillgångar till specialföretagen till bokfört värde skedde över tillgångarnas verkliga ekonomiska värde och utan ersättning till staten. Portugal anser emellertid att det egna bidraget från BPN säkras genom nationaliseringen till nollpris, som följdes av en genomgripande omstrukturering. Portugal hävdar vidare att de eventuella fördelar som BPN skulle kunna få till följd av avskiljningen av tillgångar till specialföretagen delvis kompenseras av priset för återprivatiseringen av banken, som var det högsta möjliga. Portugal anser dessutom att ersättningen för den statliga garantin är rimlig. Trots att ersättningen är lägre (0,2 % per år) än vad som krävs för statliga garantier (38) kommer eventuella ytterligare inkomster för BPN (eller beräknade utgifter som inte uppstår) under omstruktureringen att gynna staten, som för närvarande äger alla aktier i BPN.

(79)

När det gäller den kapitalökning i BPN som genomfördes den 15 februari 2012 påpekar Portugal att BPN:s aktieägarstruktur inte kommer att ändras och att kapitalet åtminstone delvis kommer att återvinnas genom försäljningen av BPN, eftersom en försäljning bidrar till att undvika den ännu högre kostnaden för en likvidation.

(80)

Portugal anser även att de åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas av staten inte orsakar en snedvridning av konkurrensen. Portugal påpekar att den integrerade enhetens marknadsandel kommer att vara mindre än 1 % ([0–1] % av marknadsandelen i banksektorn, den fjortonde när det gäller kundkrediter och den femtonde i fråga om insättningar). Dessutom kommer åtgärderna sannolikt inte att få negativa effekter för utländska bankers inträde på den inhemska marknaden, vilket är uppenbart med tanke på att BIC i sig innehas av en angolansk finansgrupp. Portugal anser också att det inte föreligger någon moralisk risk eftersom banken har nationaliserats, ledningen har avsatts, aktieägarna inte har fått någon ersättning och banken har genomgått en genomgripande omstrukturering.

(81)

Portugal anser dessutom att ett antal av de åtgärder som vidtagits inom ramen för processen är tillräckliga och rimliga för att begränsa eventuella snedvridningar av konkurrensen. BPN:s närvaro på marknaden hade minskat före nationaliseringen (BPN var den nionde största banken i Portugal med marknadsandelar på mellan [1–5] % och [1–5] % beroende på marknad). När BPN omstrukturerades minskade marknadsnärvaron med över 50 % och verksamheten återinriktades på banktjänster till privatpersoner. Nationaliseringen genomfördes utan ersättning till de tidigare aktieägarna och bankens affärstrategi och riskkontrollpolicy ändrades till följd av nationaliseringen.

(82)

De portugisiska myndigheterna hävdar även att BPN:s försäljningsprocess var öppen och transparent. Slutligen är BIC förbjuden att ge utdelning fram till 2016 för att säkerställa att det finansiella stöd som beviljats BPN används för att säkra bankens långsiktiga lönsamhet. I och med vinstdelningsöverenskommelsen mellan staten och BIC för resultat över […] miljoner euro kan staten återvinna en del av kostnaderna för omstruktureringen av banken. BIC:s åtagande att inte hänvisa till det statliga stöd som banken har mottagit i sin marknadskommunikation garanterar enligt de portugisiska myndigheterna att stödet inte används till skada för konkurrenterna. Andra möjliga åtaganden enligt kommissionens riktlinjer för omstrukturering av banker (såsom åtgärder för att främja öppnande av marknaderna, begränsningar av marknadsandelar eller avyttringar av ytterligare tillgångar och verksamheter) är inte relevanta för omstruktureringen av BPN.

(83)

När det gäller genomförandet av omstruktureringsplanen gör de portugisiska myndigheterna följande åtaganden:

(84)

BPN:s kärnprimärkapital på dagen för försäljningen till Banco BIC ska inte vara högre än [10–18] %.

(85)

Om Banco BIC eller den integrerade enheten väljer att återlämna lån till staten eller till någon enhet som kontrolleras av staten efter försäljningen, kommer de att betala tillbaka det kapital som är knutet till dessa lån till staten till ett belopp av [10–18] % av lånens riskvägda tillgångar.

(86)

Banco BIC och den integrerade enheten kommer inte att ha rätt att överföra värdeminskade lån till staten eller till någon enhet som kontrolleras av staten efter [> 2013].

(87)

Banco BIC eller den integrerade enheten kommer att överföra nödlidande lån till staten eller till någon enhet som kontrolleras av staten enligt de villkor som anges i skäl (85) först efter det att de fullständigt har uttömt alla avsättningar som finns tillgängliga på BPN:s konton på försäljningsdagen.

(88)

Den befintliga kreditlinjen på [150–500] miljoner euro som anges i ramavtalet avseende BPN:s företagscertifikatprogram med statlig garanti kommer inte att förlängas längre än […] år från försäljningsdagen.

(89)

Ersättningen av likviditetsstödet på [200–400] miljoner euro som CGD ska bevilja Banco BIC eller den integrerade enheten kommer att fastställas till minst Euribor +[…] räntepunkter.

(90)

Fram till den 31 december 2016 kommer Portugal att ansöka om förhandsgodkännande från kommissionen innan kreditlinjer eller garantier beviljas av CGD eller staten till Banco BIC eller till den integrerade enheten efter försäljningen.

(91)

Banco BIC och den integrerade enheten kommer inte att göra några förvärv av företag fram till den 31 december 2016 om inte det totala ackumulerade bruttoförsäljningspris som betalas av Banco BIC och den integrerade enheten för alla förvärv under ett räkenskapsår är mindre än […] miljoner euro. Det totala ackumulerade bruttoförsäljningspriset för sådana eventuella förvärv kommer att uppskattas utan att räkna med övertagande eller överföring av skulder i samband med sådana förvärv.

(92)

Banco BIC, den integrerade enheten och Portugal kommer fram till den 31 december 2016 inte att utnyttja några köpoptionsrätter för efterställda skulder som utfärdats av BPN före försäljningsdatumet.

(93)

Banco BIC eller den integrerade enheten kommer inte att hänvisa till användningen av statligt stöd i sina marknadsföringskampanjer och meddelanden till investerare.

(94)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Därav följer att en statlig åtgärd betraktas som statligt stöd om den uppfyller något av följande fyra (kumulativa) kriterier:

(95)

Portugal hävdar att de åtgärder som beviljats BPN före nationaliseringen inte utgör statligt stöd. Åtgärderna består av ett likviditetsstöd i krislägen (ELA) och fyra lån som beviljats av CGD i oktober och november 2008 före nationaliseringen av BPN.

(96)

När det gäller den ELA-facilitet som beviljades BPN före nationaliseringen fattades detta beslut, såsom de portugisiska myndigheterna påpekar i sina synpunkter på beslutet av den 24 oktober 2011, oberoende, till en straffränta och med stöd av garantier som lämnades av BPN, utan statlig garanti.

(97)

Vid tidpunkten för utbetalningen av ELA-faciliteten (den 17 och 27 oktober 2008) hade inget beslut fattats om BPN:s solvens och nationalisering (eftersom dessa beslut fattades först tidigt i november 2008). ELA-faciliteten ingick inte i något större stödpaket, utan utgjorde snarare ett tillhandahållande av likviditet som ett led i BdP:s normala verksamhet.

(98)

I enlighet med bankmeddelandet (39) drar kommissionen därför slutsatsen att det inte förekom statligt stöd inom ramen för BdP:s tillhandahållande av ELA-faciliteten till BPN.

(99)

I fråga om de lån som beviljats av CGD konstaterar kommissionen att BPN före nationaliseringen mottog lån till ett totalt belopp av 315 miljoner euro, inte 235 miljoner euro, från CGD (40).

(100)

Kommissionen konstaterar vidare att CGD är helägt av staten, som utser CGD:s styrelsemedlemmar. För att fastställa om lånen kan tillskrivas staten måste de särskilda omständigheterna kring beviljandet bedömas för att kunna avgöra om CGD agerade av andra skäl än normal handelspraxis. I detta sammanhang är följande överväganden relevanta.

(101)

För det första var BPN:s svårigheter redan väl kända vid den tidpunkt då de tre första lånen beviljades i oktober 2008. Enligt de portugisiska myndigheterna hade BPN dragits med likviditetsproblem sedan sommaren 2008, vilket också framgår av de betydande ändringarna i BPN:s högsta ledning (den högsta ledningen hade ändrats två gånger sedan början av 2008), de revisioner av BPN som genomfördes av BdP i juni samt Moody's nedskrivning av BPN till Baa3 den 18 juli 2008. Dessutom beviljades det andra, tredje och fjärde lånet efter den 22 oktober 2008, det datum då BPN enligt Portugal hade en allvarlig negativ likviditet. En långivare som agerar enligt normal handelspraxis skulle ha begärt nödvändig information från BPN för att sätta sig in i bankens likviditetssituation och återbetalningsförmåga innan den beviljade ytterligare lån och skulle följaktligen ha insett att BPN befann sig i en svår finansiell situation.

(102)

För det andra var lånebeloppen mycket stora jämfört med storleken på BPN:s balansräkning och skulder vid tidpunkten, vilket innebar att CGD utsattes för en stark enskild exponering för en bank i svårigheter.

(103)

För det tredje beviljades lånen i oktober och november 2008, kort efter Lehman Brothers konkurs, vid en tidpunkt då interbankmarknaderna i stort sett var oåtkomliga, även för de starkaste internationella finansinstituten, för att inte tala om banker med avsevärda likviditetsproblem.

(104)

För det fjärde, och när det gäller det fjärde lånet, konstaterar kommissionen att CGD inte bara förvaltade BPN i statens intresse enligt artikel 2.7 i nationaliseringslagen, utan även erhöll en statlig garanti enligt artikel 2.9 i lagen med avseende på all kredit och likviditet som banken kunde tänkas bevilja BPN inom ramen för nationaliseringen och ”i statens ställe”.

(105)

Med tanke på den finansiella och ekonomiska situationen i allmänhet och BPN:s välkända svårigheter i synnerhet, är det högst osannolikt att ett annat institut skulle ha beviljat likviditetsmedlen i fråga till BPN, vilket förklarar varför de portugisiska myndigheterna ansåg att CGD:s likviditetsåtgärder var av en ”speciell” karaktär (se skäl (25)).

(106)

På grundval av dessa överväganden drar kommissionen slutsatsen att CGD:s beslut att bevilja BPN de berörda lånen före nationaliseringen inte var ett normalt kommersiellt beslut. Beslutet att göra detta måste direkt tillskrivas staten. Lånen utgör därför statliga medel.

(107)

Eftersom lånen till BPN gav banken likviditet som den annars inte skulle kunna skaffa på marknaden innebär detta att lånen gav BPN den likviditet som banken behövde för att kunna fortsätta sin verksamhet och konkurrera om bland annat lån och insättningar på de bankmarknader där den var aktiv.

(108)

Kommissionen anser därför att BPN erhöll en ekonomisk fördel.

(109)

De berörda åtgärderna är selektiva eftersom de endast gynnar BPN.

(110)

Trots Portugals påpekande om att BPN endast var den nionde största banken inom den portugisiska banksektorn före nationaliseringen utgjorde lånen från CGD en snedvridning av eller hotade att snedvrida konkurrensen genom att BPN gynnades jämfört med andra konkurrerande banker eftersom banken fick likviditet som den annars inte skulle ha kunnat skaffa på marknaden.

(111)

Med tanke på att BPN var aktiv på nationell, europeisk och internationell nivå vid tidpunkten för beviljandet av lånen, exempelvis via sin franska filial, hotade åtgärderna också att påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(112)

Kommissionen anser därför att de fyra lånen på totalt 315 miljoner euro från CGD till BPN i oktober och november 2008 utgör statligt stöd.

(113)

I sitt beslut av den 24 oktober 2011 har kommissionen redan fastställt att nationaliseringen inte utgör statligt stöd till förmån för BPN:s aktieägare.

(114)

Följande åtgärder, som inte var direkt kopplade till försäljningen till BIC, beviljades efter nationaliseringen av BPN:

(115)

Den statliga garanti för företagscertifikat som utfärdades av BPN (och specialföretagen) och som tecknades av CGD, som beviljades BPN efter nationaliseringen, finansierades direkt av medlemsstaten. Enligt artikel 2.9 i nationaliseringslagen ska all kredit eller likviditet som erbjuds av CGD till förmån för BPN (och specialföretagen) inom ramen för nationaliseringen garanteras av den portugisiska staten. Det är därför odiskutabelt att all finansiering som lämnats av CGD till BPN (eller specialföretagen) efter nationaliseringen innehåller inslag av statliga medel.

(116)

Dessutom ska det betonas att CGD var den enda enhet som tillhandahöll finansiering till BPN eller specialföretagen efter nationaliseringen och att CGD:s exponering ökade med tiden när andra skulder förföll till betalning och inte sköts över av de ursprungliga långivarna eller ersattes med utlåning från andra institut. Bristen på alternativa finansieringskällor för BPN är inte förvånande, med tanke på att bankens finansiella svårigheter och ovissa framtid var allmän kännedom.

(117)

De statliga garantierna gav BPN möjlighet att erhålla finansiellt stöd i en situation där det inte fanns några alternativ på marknaden.

(118)

Tack vare de statliga garantierna kunde BPN fortsätta sin verksamhet på marknaderna, konkurrera om verksamheter (inte bara för att upprätthålla befintliga verksamheter utan även om eventuella nya verksamheter) och uppfylla sina skyldigheter gentemot kunder och andra marknadsaktörer.

(119)

På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att de statliga garantierna gav BPN en ekonomisk fördel.

(120)

De berörda åtgärderna är selektiva eftersom de gynnar en specifik enhet, BPN. När det gäller den del av likviditetsstödet som fanns kvar efter försäljningen gynnas också den integrerade enheten.

(121)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(122)

Genom de statliga garantierna till förmån för BPN erhöll BPN ett stort finansieringsbelopp som inte fanns tillgängligt på marknaden och som beviljades BPN med en selektiv fördel. Tack vare de statliga garantierna kunde BPN hålla sig kvar på marknaden och bedriva sina verksamheter utan att påverkas ytterligare av den tidigare situationen. De statliga garantierna utgör således statligt stöd.

(123)

Avlägsnandet av vissa tillgångar som överfördes från BPN till specialföretagen, vilka är helägda av staten, innebär att medlemsstaten bär hela det finansiella ansvaret för specialföretagen och utsätter sig för alla risker avseende tillgångarna i specialföretagen, varav åtminstone några kan vara oindrivbara. Åtgärden har därför inslag av statliga medel.

(124)

Kommissionen anser att överföringen av tillgångar till ett bokfört värde på 3,9 miljarder euro till specialföretagen före försäljningen (de värdeminskade tillgångarna uppskattades till 1,8 miljarder euro) ger BPN en fördel eftersom överföringen genomfördes utan förhandstillsyn, tillgångarna inte värderades till marknadspris och staten inte ersattes inom ramen för överföringen.

(125)

Kommissionen anser att överföringen av tillgångar till bokfört värde och inte till marknadsvärde ger BPN en ekonomisk fördel jämfört med bankens konkurrenter.

(126)

De berörda åtgärderna är selektiva eftersom de gynnar en specifik enhet, BPN.

(127)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(128)

Förutom de åtgärder som beviljades BPN efter nationaliseringen och som inte hade samband med försäljningen till BIC, beviljades ytterligare åtgärder i anslutning till försäljningen. De består av följande:

(129)

Den 15 februari 2012 genomfördes en rekapitalisering av BPN till ett belopp av 600 miljoner euro. Åtgärden vidtogs direkt av staten genom användning av statliga medel inför försäljningen till BIC.

(130)

Rekapitaliseringen av BPN till ett belopp av 600 miljoner euro den 15 februari 2012 avpassades för att ge BPN [200–400] miljoner euro i aktiekapital vid försäljningstillfället. Vid tidpunkten för BIC:s anbud av den 20 juli 2011 motsvarade det senare beloppet uppskattningsvis [10–18] % av kärnprimärkapitalet. Detta belopp överstiger väsentligt det lägsta lagstadgade kapitalkravet (9 % i kärnprimärkapital i slutet av 2011 och 10 % i slutet av 2012) (41).

(131)

Kommissionen anser att kapitaltillskottet ger BPN en ekonomisk fördel och att det gynnar den ekonomiska verksamheten efter försäljningen. Fördelen uppstår i och med att det garanteras att det kapital som krävs för att uppfylla och överstiga de lagstadgade kraven finns tillgängligt för BPN efter rekapitaliseringen och även kommer att finnas tillgängligt för den integrerade enheten. Det kapitalet ger BPN, och även den integrerade enheten, möjlighet att vara aktiva på marknaden och tillhandahålla ny kredit under ekonomiska förhållanden där andra konkurrenter måste minska sin utlåning.

(132)

De berörda åtgärderna är selektiva eftersom de endast gynnar en särskild enhet – BPN och den integrerade enheten – som kommer att fortsätta sin ekonomiska verksamhet efter försäljningen.

(133)

Portugal hävdar att BPN fortsatte att minska sin marknadsandel efter nationaliseringen och att den integrerade enheten kommer att ha en marknadsandel på mindre än 1 % när det gäller krediter till kunder, kundresurser och bankprodukter och mindre än 2 % på de relevanta marknaderna. Åtgärderna snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen eftersom BPN och den integrerade enheten efter försäljningen till BIC får en gynnad ställning i förhållande till andra konkurrerande banker. Överskottskapitalet i den integrerade enheten skyddar den ekonomiska verksamheten från investeringsrisker som andra konkurrenter måste ta. Det är också mer sannolikt att ytterligare likviditet kommer att finnas tillgänglig för båda förmånstagarna och underlätta en framtida utökning av BPN och den integrerade enheten under ekonomiska förhållanden där andra konkurrenter som är aktiva i Portugal måste minska sin utlåning.

(134)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(135)

Den rekapitalisering av BPN på 600 miljoner euro som genomfördes den 15 februari 2012 utgör statligt stöd.

(136)

De åtgärder som beviljats i samband med försäljningen till BIC innefattar en rättighet för BIC att före stängning begära överföring av andra tillgångar och skulder i BPN, såsom lån till kreditinstitut och fysiska och finansiella tillgångar och en rätt för BIC att överföra insättningar med en prissättning på minst […] räntepunkter över den relevanta referensräntan eller motta skillnaden för sådana insättningar i ersättning från staten.

(137)

Avlägsnandet från BPN av vissa lån och skulder (inklusive insättningar) som valts av BIC finansieras direkt av medlemsstaten. Alla poster som avlägsnas från BPN kommer antingen att överföras till bokfört värde till specialföretagen, som är helägda av staten, eller kommer i alla händelser att stå under medlemsstatens finansiella ansvar. Medlemsstaten kommer följaktligen att bära den finansiella bördan för att förvalta och avyttra dessa tillgångar och skulder. Medlemsstaten måste också finansiera skillnaden mellan räntan på insättningarna och pristaket på […] räntepunkter över referensräntan.

(138)

Kommissionen anser att överföringen av ytterligare tillgångar och skulder till specialföretagen före försäljningen ger BPN och den integrerade enheten en fördel eftersom överföringen genomfördes utan förhandstillsyn, tillgångarna inte värderades till marknadspris och staten inte ersattes inom ramen för överföringen.

(139)

Kommissionen anser vidare att överföringen av tillgångar till bokfört värde och inte till marknadsvärde ger BPN och den integrerade enheten en ekonomisk fördel jämfört med konkurrenterna. BIC fick fritt välja de tillgångar som skulle avlägsnas enligt det villkoret i ramavtalet. Tillgångarna värderades inte till marknadsvärde och staten ersatte dem inte. Tvärtom, i den utsträckning som detta alternativ minskar BPN:s riskvägda tillgångar skulle detta leda till en ökning av bankens kapitaltäckningskvot, vilket i sin tur innebär att bankens förmåga att bevilja nya lån och vara aktiv på marknaden ökar. Efter försäljningen överförs den fördelen till den integrerade enheten.

(140)

Staten ersätter skillnaden mellan räntan på insättningar och pristaket på […] räntepunkter över referensräntan. Detta innebär att BPN slipper betala en kostnad som banken skulle behöva betala under normala omständigheter, vilket ger banken en fördel.

(141)

De berörda åtgärderna är selektiva eftersom de endast gynnar en särskild enhet – BPN – och den ekonomiska verksamheten kommer att fortsätta efter försäljningen.

(142)

Åtgärderna snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen eftersom BPN och den integrerade enheten efter försäljningen till BIC får en gynnad ställning i förhållande till andra konkurrerande banker genom att banken inte behöver minska sin utlåning som andra banker och genom att BPN och den integrerade enheten kan bevilja mer kredit till ekonomin.

(143)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(144)

Överföringen av ytterligare tillgångar och skulder (inklusive insättningar) från BPN:s balansräkning till specialföretagen före försäljningen utgör statligt stöd.

(145)

BIC har rätt att inom […] månader sälja tillbaka nödlidande lån under minst […] dagar (högst […] % av det nominella värdet på den totala låneportfölj som valts av BIC efter kompensation med befintliga insättningar) och för det belopp som överstiger avsättningarna ([…] miljoner euro).

(146)

BIC:s rätt att avlägsna vissa lån och skulder från balansräkningen efter försäljningen finansieras direkt av medlemsstaten. Alla poster som avlägsnas från BPN kommer antingen att överföras till bokfört värde till specialföretagen, som är helägda av staten, eller kommer i alla händelser att stå under medlemsstatens finansiella ansvar. Medlemsstaten kommer följaktligen att bära den finansiella bördan för att förvalta och avyttra dessa tillgångar och skulder.

(147)

Kommissionen anser att möjligheten att avlägsna nödlidande lån efter försäljningen ger BPN och den integrerade enheten en möjlighet att utöka sin verksamhet och bevilja mer kredit under ekonomiska förhållanden där andra konkurrenter som är aktiva i Portugal måste minska sin utlåning. Om banken behåller sin aktienivå kommer dess kapitaltäckningskvot i själva verket att öka efter det att nödlidande lån avlägsnas och de riskvägda tillgångarna minskar. Bankens förmåga att bevilja nya lån och vara aktiv på marknaden skulle följaktligen öka.

(148)

Den integrerade enheten kommer också att ha en fördel jämfört med konkurrenterna eftersom de måste bära värdeminskningar på tillgångar av lägre kvalitet, vilket minskar deras kapital för ny utlåning. Den integrerade enhetens kapitalbas kommer däremot inte att minskas till följd av sådana värdeförsämringar och minskat värde på låneportföljen.

(149)

BIC:s möjlighet att överföra nödlidande lån till staten fram till senast […] efter försäljningsdagen kan förändra strukturen i bankens riskvägda tillgångar och leda till ett högre kärnprimärkapital än den nivå på [10–18] % som anges i BIC:s anbud av den 20 juli 2011. Kommissionen noterar Portugals åtagande i detta avseende, dvs. att om Banco BIC eller den integrerade enheten väljer att återlämna lån till staten eller till någon enhet som kontrolleras av staten efter försäljningen, kommer de att betala tillbaka det kapital som är knutet till dessa lån till staten till ett belopp av [10–18] % av lånens riskvägda tillgångar. Dessutom kommer banken att överföra nödlidande lån och betala tillbaka det kapital som är knutet till lånen till staten först efter det att den fullständigt har uttömt alla avsättningar som finns tillgängliga på BPN:s konton på försäljningsdatumet.

(150)

Den berörda åtgärden är selektiv eftersom den endast gynnar en särskild enhet – BPN – och den ekonomiska verksamheten kommer att fortsätta efter försäljningen.

(151)

Åtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen eftersom BPN och den integrerade enheten efter försäljningen till BIC får en gynnad ställning i förhållande till andra konkurrerande banker genom att banken inte behöver minska sin utlåning som andra banker och genom att BPN och den integrerade enheten kan bevilja mer kredit till ekonomin.

(152)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(153)

I avsaknad av ett åtagande att återlämna det kapital som är knutet till lånen kan denna åtgärd ge BPN och den integrerade enheten möjlighet att retroaktivt ändra bankens riskvägda tillgångar efter försäljningen. Detta skulle i sin tur leda till en högre proportionell kapitalisering av banken. Åtgärden ger följaktligen banken en fördel och snedvrider konkurrensen med konkurrenterna. Åtgärden utgör således statligt stöd.

(154)

Överföringen av BPN:s risker för rättstvister till staten utgör en skuld som tas över av staten.

(155)

Genom att ta över en skuld från BPN ger staten BPN och den integrerade enheten en fördel jämfört med deras konkurrenter, som måste ta på sig motsvarande skulder i sina egna balansräkningar.

(156)

Den berörda åtgärden är selektiv eftersom den endast gynnar en särskild enhet (BPN och den integrerade enheten efter försäljningen till BIC).

(157)

Åtgärden ger BPN och den integrerade enheten en kapitallättnad i en situation där det inte fanns andra alternativ på marknaden och där konkurrenterna måste ta på sig sådana skulder i sina balansräkningar.

(158)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(159)

Åtgärden medför en sänkning av kapitalkravet och utgör således statligt stöd.

(160)

CGD:s beviljande av ett likviditetsstöd på [150–350] euro till den integrerade enheten efter försäljningen samt bevarandet av en kredit för företagscertifikat på [150–500] miljoner euro till förmån för BPN måste tillskrivas staten med tanke på de särskilda omständigheter som rådde när åtgärderna vidtogs.

(161)

För det första är CGD helägt av staten, som utser CGD:s styrelsemedlemmar. Såsom konstateras i skäl (100) utsågs CGD enligt lag att förvalta BPN och fick också en statlig garanti i enlighet med artikel 2.9 i nationaliseringslagen med avseende på all kredit och likviditet som CGD kunde tänkas bevilja BPN inom ramen för nationaliseringen och ”i stället för staten”. Denna garanti fortsätter att omfatta krediten på [150–500] miljoner euro.

(162)

För det andra fattade inte CGD besluten att bevilja likviditet och kreditlinjer på ett oberoende sätt, utan besluten ingick i de försäljningsvillkor som BIC förhandlat fram med de portugisiska myndigheterna.

(163)

Det faktum att CGD beviljade ett likviditetsstöd på [200–400] miljoner euro till den integrerade enheten efter försäljningen och behöll en kreditlinje för företagscertifikat på [150–500] miljoner euro efter försäljningen kan följaktligen direkt tillskrivas medlemsstaten.

(164)

Genom åtgärderna får BPN och den integrerade enheten enkel och billig tillgång till likviditet.

(165)

När det gäller det likviditetsstöd på [200–400] miljoner euro som CGD beviljade BIC konstaterar kommissionen att det kommer att utgöra en buffert för den integrerade enhetens finansieringsposition i händelse av ett utflöde av insättningar efter försäljningen. CGD har inte beviljat en sådan kreditlinje till någon annan enhet än den integrerade enheten. Kreditlinjen utgör därför en ekonomisk fördel för den integrerade enheten.

(166)

Upprätthållandet av en kreditlinje med statlig garanti på [150–500] miljoner euro till […] för det pågående företagscertifikatprogrammet ger också BPN och den integrerade enheten en fördel jämfört med sina konkurrenter när det gäller tillgång till likviditet.

(167)

Den berörda åtgärden är selektiv eftersom den endast gynnar en särskild enhet (BPN och den integrerade enheten efter försäljningen till BIC).

(168)

Den fördel som getts BPN och den integrerade enheten efter försäljningen snedvrider konkurrensen, särskilt med tanke på de nuvarande höga lånekostnaderna på finansmarknaderna.

(169)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(170)

CGD:s beviljande av en likviditetskredit på [200–400] euro till den integrerade enheten efter försäljningen samt bevarandet av en kredit för företagscertifikat på [150–500] miljoner euro till förmån för BPN utgör statligt stöd.

(171)

Enligt punkt 49 i bankmeddelandet är det viktigt att vissa krav respekteras för att garantera att inget stöd beviljas köparen av ett finansinstitut som säljs av staten. Följande kriterier är särskilt relevanta i detta sammanhang: att processen är öppen, transparent och icke-diskriminerande, utan villkor, att försäljningen sker på marknadsvillkor och att staten maximerar försäljningspriset för de tillgångar och skulder som berörs.

(172)

När det gäller det första kravet inleddes försäljningsprocessen som ett öppet och ovillkorligt anbudsförfarande, men det bindande anbud som lämnades av BIC var inte slutgiltigt med avseende på flera väsentliga aspekter av den föreslagna transaktionen, inklusive den slutliga omfattningen av de av BPN:s tillgångar och skulder som BIC hade för avsikt att förvärva samt det exakta antal filialer och anställda som skulle tas över. Alla dessa aspekter diskuterades under senare bilaterala förhandlingar mellan de portugisiska myndigheterna och BIC, vilka kulminerade i ramavtalet av den 9 december 2011. Inte ens ramavtalet är slutgiltigt när det gäller den exakta omfattningen av den bank som förvärvas. Särskilt anmärkningsvärt är att de tillgångar och skulder som BIC kommer att ta över inte har fastställts, trots att det tydligt anges att BPN kommer att ha ett aktiekapital på [200–400] miljoner euro vid försäljningstillfället. Med andra ord anges det varken i BIC:s anbud av den 20 juli 2011 eller i ramavtalet exakt vad BIC köper, men ett exakt pris anges i båda dokumenten.

(173)

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att villkoren i ramavtalet inte bör avvika från villkoren i BIC:s bindande anbud av den 20 juli 2011 genom att ge BIC och/eller den integrerade enheten ytterligare fördelar. Med tanke på de mycket vaga villkoren i det bindande anbudet av den 20 juli 2011 skulle BIC i själva verket mycket väl kunna driva fram ytterligare förmåner från staten, t.ex. genom att minska omfattningen av de tillgångar och skulder som banken faktiskt förvärvar. Sådana ytterligare förmåner skulle leda till ett högre kärnprimärkapital än vad som anges i BIC:s anbud av den 20 juli 2011, utan att detta skulle strida mot villkoren för försäljningsprocessen.

(174)

Kommissionen välkomnar därför Portugals åtagande att minska nivån för kapitaliseringen av BPN på försäljningsdagen till [10–18] % av kärnprimärkapitalet, vilket anges i BIC:s avtal. Portugals ytterligare åtagande att BIC ska få återlämna det kapital som är knutet till eventuella nödlidande lån som banken skulle återlämna till staten eller till ett statsägt specialföretag efter försäljningen garanterar att kärnprimärkapitalet inte kommer att ökas på ett otillbörligt sätt efter försäljningen.

(175)

Såsom framgår av avsnitt 6.1.1.3 innehåller alla åtgärder i samband med försäljningen till BIC inslag av statliga medel.

(176)

Eftersom BPN:s kärnprimärkapital inte fastställs i BIC:s anbud av den 20 juli 2011 eller i ramavtalet (i båda dokumenten anges endast det exakta kapital som ska finnas i BPN vid försäljningstillfället, utan hänsyn till bankens riskvägda tillgångar eller BIC:s rätt att välja vilka tillgångar och skulder som ska överföras till specialföretagen före försäljningen) konstaterar kommissionen att det finns en möjlighet att BPN:s kärnprimärkapital till slut blir högre än vad som anges i anbudet. Enligt de upplysningar som lämnats av de portugisiska myndigheterna uppgår den kapitalnivå som anges i BIC:s anbud av den 20 juli 2011 till [10–18] %.

(177)

Kommissionen konstaterar emellertid att Portugal har åtagit sig att begränsa kapitaliseringsgraden av BPN på försäljningsdagen till [10–18] % i kärnprimärkapital enligt BIC:s anbud. På så sätt kan staten maximera försäljningspriset för de tillgångar och skulder som berörs. Detta åtagande är nödvändigt för att garantera att BIC inte ges en fördel.

(178)

Genom att utnyttja rätten att överföra fler nödlidande lån till staten efter försäljningen kan BIC dessutom ytterligare minska bankens omfattning och således öka den integrerade enhetens kärnprimärkapital till en högre täckningsgrad än vad som anges i BICs anbud av den 20 juli 2011. Detta kan ge BIC en ytterligare fördel. Portugals kompletterande åtagande att BIC ska få återlämna kapital som är knutet till eventuella nödlidande lån till staten eller ett statsägt specialföretag efter försäljningen garanterar att kärnprimärkapitalet inte kommer att ökas ytterligare efter försäljningen. Detta kompletterande åtagande är således nödvändigt för att undvika att BIC ges en fördel.

(179)

De berörda åtgärderna är selektiva eftersom de gynnar en särskild enhet, nämligen BIC, och implicit även den integrerade enheten.

(180)

Med tanke på BPN:s ställning i den portugisiska finanssektorn, att finanssektorn är öppen för stark konkurrens på unionsnivå och att BPN konkurrerar med ett betydande antal utländska bankers filialer i Portugal, anser kommissionen att eventuella fördelar från statliga medel skulle kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen i enlighet med artikel 107.1 i fördraget.

(181)

Med hänsyn till de åtaganden som gjorts av Portugal drar kommissionen slutsatsen att slutresultatet av processen, inbegripet de aspekter som har överenskommits med BIC enligt ramavtalet, inte skulle ha ändrat resultatet av anbudsförfarandet. BIC har således inte fått någon fördel genom försäljningsprocessen.

(182)

BPN och den integrerade enhet som kommer att fortsätta BPN:s ekonomiska verksamheter gynnades av flera statliga stödåtgärder enligt sammanfattningen nedan:

Tabell 1

Stödåtgärder som beviljats BPN och den integrerade enheten

(183)

För det första är det viktigt att påpeka att inte alla dessa stödåtgärder ska betraktas som kumulativa, eftersom vissa åtgärder ersatte andra enligt de portugisiska myndigheterna (de första lånen som beviljades av CGD före nationaliseringen ersattes till exempel av de företagscertifikat som utfärdades av BPN efter nationaliseringen).

(184)

Åtgärderna b och c omfattar antingen kapitaltillskott eller motsvarar kapitaltillskott. De uppgår till minst 3 miljarder euro, eller omkring 50 % av BPN:s balansräkning före nationaliseringen. Dessutom uppgår det totala beloppet för de statliga garantierna för det företagscertifikatprogram som Portugal beviljade till förmån för BPN till 5 miljarder euro, varav 4,5 miljarder euro hade utnyttjats per den 31 december 2011.

(185)

BIC har också rätt att överföra insättningar med en prissättning på minst […] räntepunkter över den relevanta referensräntan eller motta skillnaden i ersättning från staten för sådana insättningar. Enligt Portugals beräkningar uppgår kostnaden för detta till cirka […] euro. Slutligen innehåller överföringen till staten av kostnader i samband med rättstvister och överföringen i anslutning till försäljningen av ytterligare tillgångar och skulder, inklusive nödlidande lån, från BPN:s balansräkning till specialföretagen inslag av ytterligare stöd, som inte är möjligt att beräkna enligt Portugal.

(186)

I enlighet med artikel 107.3 b i EUF-fördraget har kommissionen befogenhet att förklara stöd förenligt med den inre marknaden om det är avsett att ”avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi”.

(187)

Kommissionen har förklarat att den är medveten om att den globala finanskrisen kan skapa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och att åtgärder för att stödja banker kan vara lämpliga för att avhjälpa en sådan störning. Den analysen har bekräftats i bankmeddelandet, rekapitaliseringsmeddelandet (42), meddelandet om värdeminskade tillgångar (43) och omstruktureringsmeddelandet (44). Kommissionen anser fortfarande att statligt stöd kan godkännas i enlighet med artikel 107.3 b i fördraget om det åter uppstår stress på finansmarknaderna. Kommissionen bekräftade den åsikten genom att 2011 anta meddelandet om tillämpning, från och med den 1 januari 2012, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (45).

(188)

Portugal har drabbats särskilt hårt av den finansiella och ekonomiska krisen. Effekterna av detta har bekräftats i kommissionens olika beslut (46) om godkännande av åtgärder som vidtagits av de portugisiska myndigheterna för att bekämpa finanskrisen. Dessutom är det viktigt att ta hänsyn den besvärliga ekonomiska och finansiella situationen, som ledde till en officiell begäran från Portugal om internationell hjälp den 7 april 2011, som i sin tur ledde till att ett samförståndsavtal undertecknades den 17 maj 2011.

(189)

Kommissionen anser att en oordnad konkurs i BPN skulle medföra allvarliga följder för den portugisiska ekonomin. Åtgärderna kan därför bedömas enligt artikel 107.3 b i fördraget.

(190)

I omstruktureringsmeddelandet anges de regler om statligt stöd som är tillämpliga på omstrukturering av finansinstitut under den rådande krisen. Enligt omstruktureringsmeddelandet måste en omstrukturering av ett finansinstitut under den rådande krisen uppfylla följande krav för att vara förenlig med artikel 107.3 b i fördraget:

(191)

I punkterna 9 och 10 i omstruktureringsmeddelandet anges att medlemsstaten ska lägga fram en omfattande och detaljerad omstruktureringsplan med fullständiga uppgifter om stödmottagarens affärsmodell. Omstruktureringsplanen bör också identifiera orsakerna till finansinstitutets svårigheter och innehålla alternativ till den föreslagna omstruktureringsplanen.

(192)

Omstruktureringsplanen ska visa att bankens strategi bygger på enhetliga principer och att banken har återställt en långsiktig icke-statsstödd lönsamhet.

(193)

I punkt 17 i meddelandet bekräftas att försäljning av (en del av) en nödlidande bank till en tredje part kan bidra till att återställa den långsiktiga lönsamheten. I föreliggande ärende konstaterar kommissionen att de portugisiska myndigheterna har valt att sälja BPN genom ett upphandlingsförfarande. Till följd av detta kommer bankverksamheten efter vissa justeringar att säljas till BIC och utvalda tillgångar kommer att överföras till specialföretagen med målet att de ska likvideras med tiden. Kommissionen måste därför bedöma huruvida den del av BPN:s bankverksamhet som kommer att ingå i köparens verksamhet (den integrerade enheten) kommer att vara lönsam.

(194)

I sitt beslut av den 24 oktober 2011 anger kommissionen att den inte har mottagit en affärsmodell som visar att BPN kommer att vara lönsam som en integrerad enhet inom BIC och att den följaktligen inte kan dra någon slutsats i det avseendet. Portugal lämnade in en detaljerad affärsplan för BPN integrerad med BIC i form av omstruktureringsplanen från januari 2012 (inklusive de kompletterande upplysningar om verksamhet och lönsamhet som lämnades den 3 februari 2012).

(195)

Enligt omstruktureringsplanen från januari 2012 har den del av BPN som säljs till BIC en avsevärt mindre balansräkning på cirka […] miljarder euro, jämfört med BPN:s balansräkning när banken nationaliserades.

(196)

Tillsammans med BIC:s tillgångar kommer den integrerade enheten att ha totala tillgångar på cirka […] miljarder euro.

(197)

BPN:s balansräkning innehåller vid försäljningstillfället endast bankens mer lönsamma verksamheter och bästa tillgångar. Särskilt den låneportfölj som överfördes till BIC har rensats och de flesta av de icke-likvida tillgångarna har överförts till specialföretagen.

(198)

BPN:s skulder består huvudsakligen av privatkunders insättningar på sammanlagt 1 669 miljoner euro och efterställda skulder på totalt 246 miljoner euro.

Tabell 2

BPN efter försäljningen och kapitaltillskottet (proforma)  (47)

(199)

De omstruktureringsåtgärder som redan inletts av de tillförordnade förvaltarna kommer att fortsättas av BIC i syfte att avhjälpa de specifika orsakerna till BPN:s problem.

(200)

Såsom anges i skäl 24) har hela ledningen bytts ut. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som ledde till nationaliseringen av BPN, och i synnerhet till det stora antalet påstådda bedrägerier som begåtts av bankens tidigare ledning, har flera rättsliga förfaranden (48) inletts av den nya ledningen för att försvara bankens intressen. Bankens riskbedömningsförfaranden har gjorts om helt och hållet för att genomföra bästa praxis.

(201)

De nya förvaltarna av BPN koncentrerade sig också på att optimera kostnadsstrukturen och genomförde ett antal initiativ för att minska verksamhetskostnaderna. Mellan december 2008 och december 2010 minskades verksamhetskostnaderna med omkring […] miljoner euro och personalkostnaderna med cirka […] miljoner euro.

(202)

Enligt omstruktureringsplanen från januari 2012 är BIC:s valda strategi att koncentrera sig på kärnverksamhet inom privatkundssegmentet och utnyttja BPN:s nätverk för att bli referensbanken när det gäller stöd för handel och finansiella transaktioner mellan Portugal och Angola.

(203)

Omstruktureringsplanen grundas på rimliga underliggande makroekonomiska antaganden med hänsyn till den rådande situationen på marknaderna i Portugal, med prognosen att ekonomin kommer att fortsätta att vara i recession fram till 2014.

(204)

De finansiella prognoserna visar att den integrerade enheten vid slutet av omstruktureringsperioden (den 31 december 2016), även i ett stresscenario, förväntas kunna täcka sina kostnader och realisera en avkastning på kapital på cirka [1–10] %.

(205)

Den förväntade inledande kapitalbasen kommer att vara långt högre än minimikapitalkraven med ett kärnprimärkapital på cirka [10–18] %, tack vare kapitaltillskottet från staten.

(206)

Till följd av det betydande kapitaltillskottet från staten förväntas bankens kapitaltäckningsgrad under och vid slutet av omstruktureringsperioden hålla sig kvar över minimikraven, vilket innebär att bankens solvens är säkrad. Enligt den affärsplan som lämnats in av Portugal och som även finns med i omstruktureringsplanen från januari 2012 kommer kärnprimärkapitalet enligt ett grundscenario vid slutet av omstruktureringsperioden (den 31 december 2016) att uppgå till [8–12] %, strax över de lagstadgade minimikraven på 10 % som fastställts av BdP från och med december 2012 (49), och enligt ett stresscenario strax under den siffran ([7–11] %), såsom framgår av diagram 1 i skäl (207).

(207)

Den utvecklingen förväntas huvudsakligen bero på behovet av att genomföra den affärsplan som anges i omstruktureringsplanen från januari 2012 genom att bevilja mer kredit till ekonomin och på effekterna av negativa resultat under de första åren av genomförandet av omstruktureringsplanen. De negativa resultaten kommer främst att bero på bankens fortsatt höga kostnadsstruktur jämfört med verksamhetsvolymen, kombinerat med kostnaden för den omstrukturering som BIC kommer att genomföra.

Diagram 1

Prognoser för den integrerade enheten BPN/BIC enligt grundscenariot, 2012–2016

[…]

(208)

När det gäller likviditet bygger affärsplanen huvudsakligen på insättningar, med ett tillväxtantagande för insättningar på cirka [1–10] % per år. Kommissionen anser att en stabil finansiering av den integrerade enheten genom insättningar är ett viktigt inslag i omstruktureringsplanen. Prognoserna för utvecklingen av insättningar är trovärdiga med tanke på den integrerade enhetens begränsade omfattning och tillväxtpotential.

(209)

Samtidigt anser kommissionen att det för att säkra den integrerade enhetens lönsamhet inte får förekomma några incitament att ersätta insättningar med kapitalmarknadsfinansiering. I detta sammanhang är det viktigt att ersättningen av den likviditetskredit som BIC begärt för att kompensera för ett eventuellt utflöde av insättningar ökas till minst Euribor +[…] räntepunkter. Portugals åtagande i detta avseende är nödvändigt för att säkerställa att omstruktureringsstödet är förenligt med den inre marknaden, med hänsyn till att […] innehar en stor mängd insättningar som för närvarande ersätts till ett belopp över Euribor +[…] räntepunkter, en nivå där BIC kan välja att inte behålla dessa insättningar. Om ersättningen för den nya kreditlinjen inte fastställs till en nivå som ger BIC ett incitament att hålla insättningarna på en nivå i linje med vad som anges i omstruktureringsplanen från januari 2012, kan BIC lockas att ersätta insättningarna med billigare finansiering från CGD. En sådan lösning kan förbättra den integrerade enhetens kortsiktiga lönsamhet, men skulle samtidigt skada enhetens lönsamhetsutsikter.

(210)

I detta avseende är det också viktigt att påpeka att vid Euribor +[…] räntepunkter beviljas kreditlinjen fortfarande till mer gynnsamma villkor än BIC sannolikt kan få på marknaden. Kommissionen har inte fått några uppgifter om jämförbara riktmärken för liknande transaktioner på marknaden, men konstaterar ändå att det är osannolikt att en kreditlinje med en sådan löptid och storlek skulle finnas tillgänglig på marknaden, ens till högre ränta. Dessutom finner kommissionen det intressant att ersättningen för lån som beviljats av CGD […] sätts till Euribor […] månader +[…] räntepunkter.

(211)

På grundval av ovanstående har kommissionens tvivel angående BPN:s lönsamhet skingrats.

(212)

I omstruktureringsmeddelandet anges att stödmottagaren bör lämna ett eget bidrag till omstruktureringskostnaderna för att stödet ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt och för att begränsa snedvridningar av konkurrensen och hindra ett överdrivet risktagande. I detta syfte bör a) både omstruktureringskostnaderna och stödbeloppet vara begränsade och b) stödmottagaren bör lämna ett betydande eget bidrag.

(213)

Principerna om stödmottagande bankers eget bidrag i omstruktureringsfasen fastställs i avsnitt 3 i omstruktureringsmeddelandet. Följande krav gäller: i) omstruktureringsstöd bör begränsas till att täcka de kostnader som är nödvändiga för att återställa lönsamheten, ii) den stödmottagande banken bör i största möjliga utsträckning använda sina egna medel för att finansiera omstruktureringen, till exempel genom försäljning av tillgångar, och iii) kostnaderna i samband med omstruktureringen bör även bäras av dem som investerat i banken genom att de täcker förluster med tillgängligt kapital och betalar en rimlig ersättning för det statliga ingripandet. Syftet med ansvarsfördelning är dubbelt: att begränsa snedvridningar av konkurrensen och hindra ett överdrivet risktagande (50).

(214)

En omstruktureringsplan ska tydligt visa att stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt. Kostnader i samband med omstruktureringen bör inte bara bäras av staten utan även i största möjliga utsträckning av dem som investerat i banken. Med andra ord bör banken och dess kapitalägare i största möjliga utsträckning bidra med egna medel till omstruktureringen. Omstruktureringsstöd bör begränsas till att täcka de kostnader som är nödvändiga för att återställa lönsamheten. Detta innebär att ett företag inte bör få offentliga medel som skulle kunna användas till att finansiera marknadssnedvridande verksamheter som inte har anknytning till omstruktureringen, till exempel förvärv (51).

(215)

När det gäller kravet att stöd ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt anges i punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet att omstruktureringsstöd bör begränsas till att täcka de kostnader som är nödvändiga för att återställa lönsamheten.

(216)

I detta sammanhang måste kommissionen för det första bedöma de portugisiska myndigheternas påstående att kostnaderna i samband med försäljningen av BPN till BIC är lägre än de kostnader som Portugal skulle ha fått om BPN hade likviderats, och för det andra om det stöd som beviljats för omstruktureringen av BPN har begränsats till vad som är absolut nödvändigt.

(217)

I sitt beslut av den 24 oktober 2011 ifrågasatte kommissionen flera aspekter av den kvantitativa jämförelse mellan de båda scenarierna som Portugal hade lämnat vid den tidpunkten.

(218)

I omstruktureringsplanen från januari 2012 lämnade Portugal en uppdaterad jämförelse av de två scenarierna och justerade sina ursprungliga antaganden för att rätta till de aspekter som kommissionen såg som mest oroande i sitt beslut av den 24 oktober 2011, det vill säga kostnaderna i händelse av en ordnad likvidation. Portugal koncentrerade sig särskilt på värderingsavdrag för lån (haircuts) och behandlingen av innehavare av efterställda skulder.

(219)

Portugal lämnade ytterligare upplysningar och ett alternativt riktmärke avseende sitt antagande om värderingsavdrag för lån till bokfört värde på 30–50 % av försäljningen av lån. Portugal lämnade också de slutliga siffrorna för de lån som eventuellt skulle tas över av BIC, vars belopp inte var kända vid tillfället för den första jämförelsen, den 17 februari 2012. Kostnaderna i samband med ersättningen till vissa innehavare av efterställda skulder ströks också från scenariot för en ordnad likvidation, enligt vad som anges i skäl (221).

(220)

Kommissionen anser att ett avdrag för försäljningen av en låneportfölj är motiverat med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen och den betydande neddragningen av banksektorns utlåningsgrad. Om lånen måste innehas till förfallodagen måste staten även ta på sig finansieringskostnaderna och bära kreditrisken under hela löptiden. Kommissionen kan därför godta Portugals nedskrivna uppskattning av värderingsavdraget, på [20–50] %.

(221)

När det gäller innehavare av efterställda skulder förstår kommissionen att det totala beloppet på 245 miljoner euro består av flera olika emissioner. Det kan vara möjligt […]. Efter en juridisk bedömning av villkoren för varje emission uppgav Portugal […].

(222)

I tabell 3 ges en översikt av uppskattningen av inflöden/utflöden, med hänsyn till de reviderade antaganden som nämns i skälen (219)–(221). I uppskattningen tas endast hänsyn till marginalkostnaderna för de två scenarierna (inte de kostnader som faktiskt uppstått). Uppskattningen grundas på BPN:s balansräkning vid tillfället för försäljningen till BIC (52).

Tabell 3

Jämförelse mellan de två scenarierna, dvs. försäljningen till BIC och en ordnad likvidation (uppgifterna anges i miljoner euro)

(223)

Totalt sett skulle ett alternativ med en ordnad likvidation där staten betalar alla insättningar (andra än insättningar av oprioriterade innehavare av obligationer med obegränsad löptid) och där staten skulle betala för hela exponeringen för kreditinstitut vara mer kostsam än försäljningen till BIC.

(224)

Kommissionen inser att ett antal av antagandena är osäkra, nämligen möjligheten att återvinna de krediter som överförts till BIC. Det är också viktigt att ta hänsyn till att en ordnad likvidation kan få negativa spridningseffekter för förtroendet i hela banksektorn och kreditbetygen på medlemsstatens statspapper.

(225)

På grundval av tillgänglig information drar kommissionen slutsatsen att alternativet att omstrukturera banken, dvs. försäljningen till BIC, bidrar till att begränsa stödet till vad som är absolut nödvändigt.

(226)

Enligt vad som anges i skälen (182)–(185) mottog BPN ett betydande stödbelopp efter nationaliseringen. Stödet var nödvändigt för att hålla banken flytande under den tid som behövdes för att genomföra det valda omstruktureringsalternativet, det vill säga en försäljning av bankens lönsamma delar till BIC och likvidation med tiden av dåliga tillgångar. Till följd av omstruktureringen kommer BPN att försvinna som en oberoende bank. Den verksamhet vad gäller banktjänster till privatpersoner som kommer att tas över av BIC har en balansräkning på mindre än 35 % av BPN:s balansräkning före nationaliseringen. Under de rådande marknadsvillkoren är dessa åtgärder (särskilt avskiljningen av andra tillgångar än banktjänster till privatpersoner i specialföretagen) av stor betydelse för lönsamheten för den bank som blir kvar på marknaden. Andra verksamheter än banktjänster till privatpersoner har överförts till specialföretagen, där de kommer att likvideras med tiden. Kommissionen inser att de stora förseningarna i genomförandet av omstruktureringen av BPN beror på de exceptionella omständigheterna i den portugisiska ekonomin, som ledde till undertecknandet av samförståndsavtalet av den 17 maj 2011.

(227)

Såsom kommissionen anger i sitt beslut av den 24 oktober 2011 är BIC i behov av ytterligare åtgärder förutom de åtgärder som beviljades banken före försäljningen. Dessa åtgärder anges i skäl (56).

(228)

I sitt beslut av den 24 oktober 2011 frågar sig kommissionen huruvida det kapitaltillskott som begärdes av BIC begränsades till vad som är absolut nödvändigt för att säkra lönsamhet. Med tanke på de justeringar av balansräkningen som BIC begärde i sitt anbud av den 20 juli 2011 och BPN:s resultaträkning från juni 2011, uppskattade Portugal att en kapitalnivå på [200–400] miljoner euro utgör ett kärnprimärkapital på [10–18] %.

(229)

Portugal hävdar att kapitalnivån är resultatet av upphandlingsförfarandet, även med hänsyn till det pris som BIC kommer att betala till staten (40 miljoner euro). Detta motiveras av kostnaderna för att omrikta bankens verksamhet mot dess kärnverksamheter och behovet av en tillräcklig buffert med ytterligare kapital. Portugal anser att bufferten är lämplig för att upprätthålla ett tillräckligt eget kapital, särskilt under de första åren av integrationen, även med hänsyn till BPN:s negativa rykte och Portugals svåra ekonomiska situation.

(230)

Det ska noteras att kapitaltäckningsgraden enligt omstruktureringsplanen från januari 2012 beräknas nå [8–12] % i slutet av det fjärde året efter försäljningen och uppgå till [7–11] % enligt ett stresscenario (något lägre än den lägsta tillåtna kapitalgraden på 10 % enligt den portugisiska lagstiftningen).

(231)

Kommissionen kan därför dra slutsatsen att den kapitalnivå som motsvarar ett kärnprimärkapital på [10–18] % är resultatet av upphandlingsförfarandet och att denna nivå är nödvändig för att säkra bankens lönsamhet, på grundval av omstruktureringsplanen från januari 2012.

(232)

Kommissionen anser även att det är positivt att ramavtalet med BIC innehåller ett åtagande från BIC:s sida att inte betala ut utdelningar eller andra motsvarande förmåner till aktieägarna när det gäller BPN under en period på fem år. Syftet med detta åtagande är att se till att kapitaltillskottet till BPN inte lämnar banken omedelbart i form av medel som betalas ut till aktieägarna.

(233)

De tillgångar som slutligen tas över av BIC skiljer sig emellertid från BIC:s anbud av den 20 juli 2011 och BIC reserverar sig också rätten att återlämna nödlidande lån. För att stödet ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt anser kommissionen därför att eventuella minskningar av riskvägda tillgångar till följd av återlämnande av lån till staten bör åtföljas av en motsvarande minskning av kapitalet på omkring [10–18] % av minskningen av de riskvägda tillgångarna. Kapitalminskningen kan ske genom en nedsättning av det bokförda värdet för de lån som återlämnas till staten.

(234)

Kommissionen konstaterar att BIC har föreslagit att den integrerade enheten ska upprätthålla ett kärnprimärkapital på [10–18] % om den skulle återlämna nödlidande lån, genom ett bevilja ny kredit till ekonomin. Kommissionen anser att en sådan åtgärd inte skulle innebära att stödet begränsas till vad som är absolut nödvändigt, av följande skäl. För det första kommer BIC:s egen kapitaltäckningsgrad före försäljningen vara lägre än [10–18] % på försäljningsdagen. När BNP slås ihop med BIC kommer den integrerade enhetens kärnprimärkapital att minska omedelbart (vilket också anges i omstruktureringsplanen från januari 2012). Om den integrerade enheten skulle upprätthålla ett kärnprimärkapital på [10–18] % efter försäljningen, skulle den således ha en kapitalisering som ligger över BIC:s egna prognoser. För det andra räknas ny utlåning till ekonomin redan in i omstruktureringsplanen från januari 2012 och av detta skäl anses det (mycket höga) kärnprimärkapitalet på [10–18] % i BPN vid försäljningstillfället vara tillräckligt. Det finns följaktigen inget behov av att skjuta till ännu mer kapital för beviljande av nya lån än vad som förutses i omstruktureringsplanen från januari 2012. I detta avseende ser kommissionen positivt på Portugals åtagande om att BPN:s kärnprimärkapital på dagen för försäljningen till BIC inte får vara högre än 10–18] % och att Banco BIC eller den integrerade enheten om nödlidande lån överförs till staten eller till någon enhet som kontrolleras av staten efter försäljningen kommer att överföra eventuellt kapital som är knutet till dessa lån till staten eller till en enhet som kontrolleras av staten till ett belopp av omkring [10–18] % av lånens riskvägda tillgångar.

(235)

Dessutom anges i omstruktureringsmeddelandet att det är nödvändigt med ett förbud mot förvärv för att stödet ska begränsas till vad som är absolut nödvändigt. I punkt 23 i omstruktureringsmeddelandet anges uttryckligen att ”ett företag inte bör få offentliga medel som skulle kunna användas till att finansiera marknadssnedvridande verksamheter som inte har anknytning till omstruktureringen. Till exempel bör förvärv av aktier i andra företag eller nya investeringar inte finansieras genom statligt stöd, såvida detta inte är av avgörande betydelse för att återställa företagets lönsamhet”.

(236)

Kommissionen konstaterar att det redan i omstruktureringsplanen från januari 2012 anges att den integrerade enheten ska bli en lönsam enhet som realiserar en godtagbar avkastning på eget kapital och till och med förväntas gå med vinst. En sådan återgång till lönsamhet beror inte på förvärv. Kommissionen anser tvärtom att ett förbud mot förvärv kommer att garantera att det kapital som anses vara nödvändigt för omstruktureringen stannar kvar inom banken och således bidrar till återgången till lönsamhet. I detta avseende anser kommissionen att Portugals åtagande att införa ett förbud mot förvärv är nödvändigt för att säkerställa att omstruktureringsstödet är förenligt med den inre marknaden.

(237)

När det gäller egna bidrag anges i omstruktureringsmeddelandet att kostnaderna i samband med omstruktureringar inte bara bör bäras av staten, utan även av bankens tidigare investerare och aktieägare. Detta krav är nödvändigt för att säkra att undsatta banker tar ett rimligt ansvar för konsekvenserna av sitt tidigare beteende och för att skapa lämpliga incitament för deras framtida beteende.

(238)

I föreliggande ärende ser kommissionen positivt på att aktieägarna har förlorat sina andelar i banken, utan ersättning. De deltar följaktligen på ett lämpligt sätt i ansvarsfördelningen för en bank vars värde var negativt enligt uppskattningarna från två oberoende värderingsinstitut som utsetts av Portugal. Kommissionen ser likaså positivt på att BPN:s styrelse har ändrats och bytts ut inom ramen för nationaliseringen.

(239)

Kommissionen konstaterar emellertid att innehavare av efterställda skulder, vars innehav uppgår till 245 miljoner euro, kommer att finnas kvar i den del av banken som privatiseras och därför kan fortsätta att motta kuponger.

(240)

Såsom anges i punkt 26 i omstruktureringsmeddelandet ”bör bankerna inte använda statligt stöd till ersättning för egna medel (eget kapital och efterställda skulder) om denna verksamhet inte ger tillräcklig avkastning”.

(241)

När det gäller den period då BPN omstrukturerades har BPN inte följt kommissionens riktlinjer för hybridinstrument enligt punkt 26 i omstruktureringsmeddelandet. Kommissionen har klargjort att i samband med en omstrukturering är skönmässig uppvägning av förluster (till exempel genom upplösning av reserver eller minskning av det egna kapitalet) från den stödmottagande bankens sida för att kunna klara av att betala utdelning och kuponger för utestående efterställda skulder i princip inte förenlig med målet om ansvarsfördelning. Kommissionen konstaterar att den principen inte följdes när det gäller betalningen av kuponger, vilket bör kompenseras med en mer genomgripande omstrukturering (55).

(242)

Kommissionen anser emellertid att den omfattande omstruktureringen av banken kan vara tillräcklig för att uppväga den bristande ansvarsfördelningen.

(243)

Eftersom banken nu säljs är ett förbud mot köpoptioner till den 31 december 2016 nödvändigt för att säkra att bankens kapitalinnehavare åtminstone deltar i ansvarsfördelningen i någon mån.

(244)

I detta avseende noterar kommissionen Portugals åtagande om att Banco BIC, den integrerade enheten och Portugal för att bidra till BPN:s omstruktureringsprocess inte kommer att utöva någon rätt till köpoptioner fram till den 31 december 2016 i samband med efterställda skulder som utfärdas av BPN före försäljningsdagen.

(245)

Kommissionen konstaterar att ersättningen för var och en av de stödåtgärder som anges i skälen (182)–(185), särskilt garantierna, kapitaltillskottet och överföringen av tillgångar till specialföretagen, inte är i linje med kommissionens berörda meddelanden.

(246)

De statliga garantierna prissattes till 20 räntepunkter, långt under den nivå som blir resultatet av tillämpningen av kommissionens regler om ersättning för statliga garantiter för skulder som utfärdas av finansinstitut.

(247)

Kapitaltillskottet på 600 miljoner euro till BPN i februari 2012 medför helt klart inte en ersättning som är i linje med rekapitaliseringsmeddelandet. I själva verket räknar de portugisiska myndigheterna inte med att få någon ersättning för kapitaltillskottet. Syftet med kapitaltillskottet var att möjliggöra en försäljning av banken till negativt pris.

(248)

När det gäller överföringen av tillgångar till specialföretagen till bokfört värde inser kommissionen visserligen från en teoretisk synpunkt att syftet med överföringen av tillgångar till de tre specialföretagen är att säkra BPN:s lönsamhet och möjliggöra en försäljning, men överföring till bokfört värde medför stöd som inte är förenligt med de viktigaste kraven i meddelandet om värdeminskade tillgångar. Överföringen sker i själva verket till ett bokfört värde långt över det verkliga ekonomiska värdet och utan ersättning till staten. I meddelandet om värdeminskade tillgångar anges dock att en genomgripande omstrukturering kan uppväga eventuella avvikelser från de viktigaste kriterierna i meddelandet, inbegripet kriterier för prissättning. BPN kommer att genomgå en genomgripande omstrukturering, vilket är ett element som gör att kommissionen kan anse att åtgärden är förenlig med meddelandet om värdeminskade tillgångar. Överföringen av tillgångar till specialföretagen kan således bedömas tillsammans med de övriga åtgärderna till förmån för BPN och som ett led i den omfattande omstruktureringen av banken.

(249)

I punkt 25 i omstruktureringsmeddelandet anges att varje avvikelse från en lämplig på förhand fastställd ansvarsfördelning som undantagsvis kan ha beviljats under undsättningsfasen för att skapa finansiell stabilitet, måste kompenseras genom ytterligare bidrag i ett senare skede av omstruktureringen, till exempel i form av klausuler om återbetalning (claw-back clause) eller genom en mer omfattande omstrukturering som åtföljs av ytterligare åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen.

(250)

Kommissionen anser att omstruktureringen av BPN är tillräckligt omfattande. Kommissionen konstaterar först och främst att banken är liten. Till följd av omstruktureringen kommer BPN dessutom att försvinna som en oberoende bank. De banktjänster till privatkunder som kommer att tas över av BIC har en balansräkning på mindre än 35 % av BPN:s balansräkning före nationaliseringen. Andra verksamheter än banktjänster till privatkunder har upphört för gott.

(251)

Kommissionen kan följaktligen dra slutsatsen att ansvarsfördelningen är lämplig mot bakgrund av den genomgripande omstruktureringen av BPN.

(252)

När det gäller åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen anges i omstruktureringsmeddelandet att valet av typ och form av sådana åtgärder kommer att vara beroende av stödbeloppets storlek och de villkor och omständigheter på grundval av vilka stödet beviljats och även särdragen på den eller de marknader där den stödmottagande banken kommer att bedriva sin verksamhet.

(253)

BPN har mottagit ett betydande stödbelopp, men samtidigt måste bankens begränsade storlek beaktas. Såsom anges i punkt 32 i omstruktureringsmeddelandet kommer kommissionen att undersöka de sannolika verkningarna av stödet på de marknader där den stödmottagande banken kommer att driva verksamhet efter omstruktureringen. Först kommer den att undersöka den berörda bankens storlek och relativa betydelse på sin marknad efter det att den återställt sin lönsamhet.

(254)

I detta avseende konstaterar kommissionen att BPN inte längre kommer att fortsätta som samma ekonomiska enhet som före det statliga ingripandet (56). Banken har genomgått en nationalisering och en genomgripande omstrukturering. Till följd av detta kommer en mycket mindre bank att konkurrera på marknaden.

(255)

Vid årsslutet 2008 var BPN var det sjunde största finansinstitutet i Portugal räknat i balansomslutning. Sedan nationaliseringen har bankens storlek minskat, särskilt till följd av utflödet av insättningar. Banken låg på tolfte plats i mitten av 2011 med en marknadsandel på mindre än 1 % för både insättningar och lån. Insättningarna och lånen halverades nästan under perioden 2008–2011.

(256)

I sina synpunkter på beslutet av den 24 oktober 2011 uppgav Portugal för det första att BPN redan före nationaliseringen hade en marknadsandel på cirka [1–2] %. För det andra genomgick BPN en genomgripande omstrukturering efter nationaliseringen och bankens storlek fortsatte att minskas. För det tredje kommer den nya integrerade enheten, även efter integrationen med BIC, att ha mindre än [< 1] % av marknadsandelarna i Portugal, eftersom BPN:s marknadsandel för närvarande ligger på cirka [< 1] % för både kredit till kunder och insättningar medan BIC har marknadsandelar i storleksordningen [< 1] % för lån och [< 1] % för insättningar.

(257)

Kommissionen konstaterar också att försäljningen av bankverksamheten genom upphandlingsförfarande gav konkurrenterna möjlighet att förvärva BPN:s varumärke och verksamhet. Därmed begränsades snedvridningarna av konkurrensen.

(258)

Kommissionen ser likaså positivt på riktlinjerna för avkastning, som beskrivs i skäl ((56) xiii.

(259)

I punkt 44 i omstruktureringsmeddelandet anges även att banker inte får använda sig av statligt stöd som en konkurrensfördel när den marknadsför sina finansiella tjänster. Kommissionen ser positivt på Portugals åtagande om att BIC inte kommer att hänvisa till användningen av statligt stöd i sina marknadsföringskampanjer och meddelanden till investerare.

(260)

I sitt beslut av den 24 oktober 2011 uttryckte kommissionen tvivel om huruvida de planerade åtgärderna är tillräckliga med tanke på det betydande stödbelopp som är involverat och om det faktum att BPN hade gynnats av en rekapitalisering, garantier och åtgärder rörande värdeminskade tillgångar som inte ersattes i enlighet med kraven i de relevanta meddelandena.

(261)

Kommissionen konstaterade i synnerhet att banken skulle vara verksam på en marknad med ett inledande kärnprimärkapital på [10–18] %, långt över det lägsta lagstadgade kapitalkravet på 9 % som gällde i slutet av 2011 och 10 % i slutet av 2012.

(262)

Dessutom krävde BIC en rätt att inom […] månader sälja tillbaka nödlidande lån under minst […] dagar (högst […] % av det totala nominella värdet på låneportföljen). Banken krävde likaså att likviditetsstödet från CGD skulle upprätthållas i två former. För det första upprätthållande av kreditlinjen för företagscertifikatprogrammet på högst [150–500] miljoner euro med en statlig garanti i tre år och ett åtagande från CGD att behålla villkoren för kreditlinjen till […]. För det andra en ny kreditlinje som ska beviljas av CGD på upp till [150–350] miljoner euro för att kompensera för minskningen av insättningar under 1,8 miljarder euro, med en ersättning på Euribor +[…] räntepunkter.

(263)

Detta bör garantera att den integrerade enheten inte använder det statliga stödet för att växa på bekostnad av sina konkurrenter och att de snedvridningar av konkurrensen som stödet orsakar hanteras på lämpligt sätt.

(264)

Med tanke på den spända situationen på marknaden och de stränga villkor som Portugal infört för banksektorn till följd av de händelser som ledde till undertecknandet av samförståndsavtalet anser kommissionen att dessa likviditetsstöd avsevärt påverkar den integrerade enhetens förmåga att konkurrera på marknaden med andra aktörer som inte har mottagit statligt stöd.

(265)

Det statliga stödet kan därför endast förklaras förenligt om det finns tillräckliga åtgärder för att säkra att det inte används till skada för konkurrenter, varav vissa inte åtnjuter liknande offentligt stöd. Det måste råda lika konkurrensvillkor mellan de banker som har mottagit offentligt stöd och de som inte åtnjuter en sådan förmån. Det statliga stödet får inte leda till att de som inte får stöd får mindre incitament att konkurrera, investera och ägna sig åt innovation. Det får inte heller skapa hinder som kan undergräva gränsöverskridande verksamhet.

(266)

Det måste säkerställas att den integrerade enheten inte får en konkurrensfördel till följd av att likviditetsrisken övergår till staten samt till följd av kapitaltillskottet.

(267)

För det första anser kommissionen att eventuella minskningar av riskvägda tillgångar till följd av återlämnande av lån till staten måste åtföljas av en motsvarande minskning av kapitalet för det ska vara möjligt att minska snedvridningar av konkurrensen till följd av att banken kommer att ha ett högre kapital än minimikapitalkravet (se skäl (261)). Portugals åtagande angående BPN:s högsta tillåtna kapital är således nödvändigt för att säkra att omstruktureringsstödet är förenligt med den inre marknaden.

(268)

För det andra anser kommissionen att varaktigheten för kreditlinjen på [150–500] miljoner euro i samband med BPN:s företagscertifikatprogram bör begränsas till en period på […] år. Ersättningen för det andra likviditetsstödet bör dessutom närmas marknadsvillkoren och fastställas till Euribor +[…] räntepunkter. Samtidigt bör Portugal fram till den 31 december 2016 ansöka om förhandsgodkännande från kommissionen innan några kreditlinjer eller garantier från CGD eller staten beviljas för att garantera att dessa begränsningar inte kringgås. I detta avseende noterar kommissionen Portugals åtaganden om likviditetskrediterna. Dessa åtaganden är nödvändiga för att säkra att omstruktureringsstödet är förenligt med den inre marknaden.

(269)

För det tredje görs även en koppling mellan förbud mot förvärv och snedvridningar av konkurrensen i omstruktureringsmeddelandet. I punkterna 39 och 40 i meddelandet anges att ”statligt stöd inte får användas till skada för konkurrenter som inte åtnjuter liknande offentligt stöd”, och att ”banker inte bör använda statligt stöd för förvärv av konkurrerande verksamheter”. Kommissionen välkomnar Portugals åtagande enligt skäl (236) om att införa ett förbud mot förvärv till den 31 december 2016.

(270)

Slutligen bör BIC:s rätt att återlämna nödlidande lån till staten upphöra att gälla från och med […] och inte […] månader efter försäljningsdagen. Kommissionen anser att BIC har haft möjlighet att granska BPN:s lån sedan anbudsförfarandet inleddes och särskilt efter undertecknandet av ramavtalet den 9 december 2011. Dessutom har låneportföljen redan rensats två gånger. Först i och med överföringen av de mest nödlidande lånen till specialföretagen i december 2010 och därefter av BIC eftersom köparen krävde att få rätt att återlämna ytterligare lånebelopp till staten för att uppfylla utlånings-/inlåningskvoten på [110–150] %.

(271)

Kommissionen konstaterar att eventuella ytterligare möjligheter att återlämna lån ger BIC ett skydd mot riskerna till följd av det förvärrade ekonomiska läget. Eventuella ytterligare nödlidande lån skulle med all sannolikhet vara ett resultat av det förvärrade ekonomiska läget och således påverka hela banksektorn. BIC:s rätt att återlämna nödlidande lån till staten snedvrider konkurrensen eftersom inga andra banker kommer att ha den möjligheten. Fristen för återlämnande av lån bör därför längst gälla till den […]. I detta avseende välkomnar kommissionen Portugals åtagande att respektera tidsfristen den […].

(272)

Om alla åtaganden som anges i avsnitt 5.2 genomförs korrekt ger omstruktureringsplanen från januari 2012 tillräckliga garantier för att den integrerade enhetens långsiktiga lönsamhet har återställts, att ansvarsfördelningen är tillräcklig och att lämpliga åtgärder för att begränsa otillbörliga snedvridningar av konkurrensen vidtas. Kommissionen kan således förklara omstruktureringsplanen från januari 2012 som förenlig med omstruktureringsmeddelandet.

(273)

I punkt 46 i omstruktureringsmeddelandet anges att kommissionen för att kunna kontrollera att omstruktureringsplanen genomförs på ett korrekt sätt kommer att begära in detaljerade regelbundna rapporter. Portugal ska därför lämna sådana rapporter till kommissionen var sjätte månad, från och med dagen för delgivandet av detta beslut.

(274)

Kommissionen beklagar att Portugal olagligen har genomfört det statliga stöd som anges i avsnitt 6.1.2 ”Beräkning av stödets storlek” i strid mot artikel 108.3 i fördraget. Detta stöd, tillsammans med de andra stödåtgärder som behandlas i detta beslut, kan emellertid befinnas förenliga om de åtaganden som anges i avsnitt 5.2 genomförs.

i.

Lån beviljade av CGD före nationaliseringen.

ii.

Lån och likviditetsstöd som beviljats av CGD till BPN efter nationaliseringen och före försäljningen, med eller utan explicit statlig garanti.

iii.

Överföring av tillgångar från BPN till specialföretagen till bokfört värde före och efter försäljningen.

iv.

Kapitaltillskott från staten den 15 februari 2012.

v.

Likviditetsstöd som ska beviljas av CTD och som begärts av BIC för den integrerade enheten.

vi.

Rätt för BIC att överföra insättningar med en prissättning över […] räntepunkter till staten, eller att staten ska ersätta skillnaden.

vii.

Överföring till staten av kostnader i samband med rättstvister.

30.10.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 301/29

(1)

Genom skrivelsen, daterad den 16 maj 2011, underrättade Malta kommissionen om omstruktureringsstödet till Air Malta plc efter ett undsättningslån på 52 miljoner euro som godkändes genom kommissionens beslut av den 15 november 2010 (N 504/2010, nedan kallat beslutet om undsättningsstöd). Genom skrivelser daterade den 5 juli och den 1 september 2011 begärde kommissionen ytterligare information som de maltesiska myndigheterna besvarade genom skrivelser den 2 augusti och den 22 september 2011.

(2)

Genom en skrivelse, daterad den 25 januari 2012 informerade kommissionen Malta om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende stödet (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet). Malta överlämnade synpunkter på beslutet genom en skrivelse daterad den 5 mars 2012. Kommissionen ställde ytterligare frågor i en skrivelse daterad den 19 mars 2012 som Malta besvarade den 19 april 2012.

(3)

Beslutet om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 21 februari 2012. Kommissionen bad berörda parter att inkomma med synpunkter.

(4)

Sex berörda parter inkom med synpunkter till kommissionen. Kommissionen vidarebefordrade dem till Malta som gavs möjlighet att bemöta synpunkterna och kommentarerna mottogs genom en skrivelse daterad den 27 april 2012.

(5)

Malta underrättade Air Malta om ett omstruktureringsstöd på 130 miljoner euro i form av kapital som omfattar ett utbyte av skulder mot aktier av det godkända undsättningsstödet på 52 miljoner euro enligt omstruktureringsplanen som beskrivs nedan och som trädde i kraft i november 2010 (efter godkännandet av undsättningslånet) och som omfattar en tidsperiod på fem år från hösten 2010 till hösten 2015.

(6)

Air Malta plc är ett nationellt lufttrafikföretag i Malta som startades 1974. Vid omstruktureringsprocessens början hade Air Malta 12 passagerarflygplan i trafik som trafikerade 43 reguljära destinationer i Europa, Nordafrika och östra Medelhavet. Air Malta ägs till 98 % av den maltesiska regeringen och till 2 % av privata investerare.

(7)

Air Malta är en mycket liten aktör på den europeiska luftfartsmarknaden (cirka 1,8 miljoner passagerare 2010) som utgör endast 0,25 % av den europeiska luftfartsindustrins kapacitet och produktionsresultat (sett till antalet passagerare). Med den planerade minskningen med två flygplan i Air Maltas flotta kommer företaget att bli en ännu mindre aktör på den växande europeiska luftfartsmarknaden. Air Malta planerar att ansluta sig till en global allians för att förbättra anslutningarna trots den minskade flottan och för att kunna utnyttja flottan bättre.

(8)

Air Malta är dock det viktigaste flygbolaget för trafik till och från Malta med marknadsandelar på 51 % (passagerare) respektive 28 % (gods). Enligt Malta är omstruktureringen av Air Malta viktig eftersom företaget förser Malta med en reguljär och tillförlitlig länk till europeiska och nordafrikanska områden samtidigt som det ger stöd till ekonomin via tjänster som transport av post, gods och patienter för behandling utomlands. Rollen uppfylls inte av Air Maltas huvudsakliga konkurrenter, som i första hand är lågprisföretag som Ryanair och easyJet.

(9)

Air Malta har gått med förlust inom sina huvudsakliga luftfartstjänster under flera år och uppvisade ett driftsresultat med en förlust på 23,1 miljoner euro under räkenskapsåret (2) 2010 och 37,3 miljoner euro under räkenskapsåret 2011 (se tabell 2).

(10)

Air Malta plc har följande dotterbolag (”Air Malta Group”):

Tabell 1

Struktur för Air Malta Group

(11)

Med omstruktureringsplanen (daterad den 29 november 2011) och tillhörande uppdatering av den 28 februari 2012 vill man försöka göra Air Malta vinstgivande till räkenskapsår 2014 så att företaget kan återställa sin långsiktiga lönsamhet till 2015. Omstruktureringsplanen gäller under fem år, från hösten 2010 till hösten 2015.

(12)

I planen räknar man med att det är möjligt att vända de befintliga förlustnivåerna från det negativa driftsresultatet på 37,3 miljoner euro och en nettoförlust på 88,9 miljoner euro för räkenskapsåret 2011 till ett positivt driftsresultat på […] (3) miljoner euro och en nettovinst på […] miljoner euro för räkenskapsåret 2014 samt förbättra vinsten ytterligare under 2015 och 2016 (se tabell 2).

Tabell 2

Resultaträkning 2008–2016

(13)

Med planen räknar man med att uppnå en räntabilitet på sysselsatt kapital (ROCE) (4) på [4–6] % och en avkastning på eget kapital (ROE) (5) på [5–7] % för år 2016.

Tabell 3

ROCE och ROE 2012–2016

(14)

För att dessa resultat ska uppnås föreslår Air Malta följande huvudåtgärder:

(15)

Målet är att skapa ett mer kostnadseffektivt schema. Därför kommer Air Malta att avsluta vissa linjer – både lönsamma linjer och sådana som går med förlust – och öka frekvensen på utvalda huvudlinjer.

(16)

Air Malta har redan vidtagit åtgärder för att stoppa linjerna till Leipzig, Tunis, Damaskus, Palermo och Turin i början av 2011 eftersom de gick med förlust.

(17)

Från och med hösten 2011 har Air Malta även avslutat vissa linjer eller minskat kapaciteten på de linjer som erbjuds som kompensationsåtgärder enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (6) (nedan kallade riktlinjerna). Detta leder även till lediga ankomst- och avgångstider på flera utländska flygplatser eftersom Air Malta frånsäger sig dessa hävdvunna rättigheter. Under 2013 […] kommer bolagets ankomst- och avgångstider vid samordnade flygplatser (7) som London Gatwick, Manchester, Amsterdam, Frankfurt, Genève, Catania, Stuttgart, London Heathrow och München att upphöra. När flygbolaget drar in linjer eller minskar sin frekvens kan andra flygbolag utnyttja detta och öka sin beläggningsgrad och/eller sina genomsnittsintäkter per passagerare.

(18)

När det gäller de olika linjernas lönsamhet har Malta tillkännagivit bruttomarginalen för alla linjer mellan 2010–2013 samt för sommaren 2009 till sommaren 2012. Bruttomarginalen beräknas enligt följande: Intäkter minus rörliga driftskostnader minus fasta driftskostnader. Linjerna betraktas som lönsamma om de har en bruttomarginal som är 0 % eller högre. Linjerna anses vara ”marginellt lönsamma” om deras bruttomarginal som för närvarande är lägre än 0 % men högre än -10 % men som kan bli vinstgivande i framtiden. Enligt Malta har både lönsamma linjer och ”marginellt lönsamma” linjer klassificerats som relevanta kompensationsåtgärder.

(19)

Förändringarna i linjenätverket mellan 2010–2013 innebär en övergripande kapacitetsminskning på 20,9 % av erbjudna personkilometer (8) av den totala kapaciteten för 2010. Detta innebär en kapacitetsminskning på [27–33] % ([12,5–15,5] % (9) på linjer som betraktas som lönsamma, [5,5–7,5] % (10) för ”marginellt lönsamma linjer” och [9–11] % (11) för olönsamma linjer) och en kapacitetsökning genom lansering av nya destinationer och en ökning av befintliga tidtabeller med [8–10] %.

Tabell 4

Kapacitetsförändring 2010–2013

(20)

Anslutningar till internationella navflygplatser är särskilt viktiga för att Malta ska få tillgång till globala marknader. Därför har Air Malta ingått avtal om gemensam linjebeteckning med flera flygbolag. Dessutom planerar Air Malta att delta i en global allians för att förbättra anslutningsmöjligheterna och användningen av flottan.

(21)

Kostnadsinitiativen fokuserar på att förbättra Air Maltas driftseffektivitet för att minska kostnaderna genom att anpassa den huvudsakliga verksamheten och på så sätt hantera ineffektivitet i verksamheten samt föra flygbolaget till en konkurrenskraftig och hållbar position på marknaden. De årliga förbättringarna i lönsamheten med hjälp av kostnadsinitiativen beräknas till [42–52] miljoner euro i slutet av omstruktureringsperioden vilket innebär en minskning av företagets totala kostnader med [10–12] % och en minskning av den totala driftskostnaden per passagerare med [7,5–10] % (samtidigt som det totala antalet passagerare under samma period i stort sett är oförändrat). De stora posterna omfattar nätverksbaserade minskningar ([21–27] miljoner euro), minskad personalstyrka ([9–11] miljoner) och avtalsförvaltning ([7–9] miljoner euro).

(22)

Den planerade kapacitetsminskningen på 20,9 % påverkar de fasta och rörliga direkta driftskostnaderna som bränsle på cirka […] miljoner gallon ([…] miljoner euro), minskningen av antalet flygtimmar som leder till en minskning av de totala underhållskostnaderna […] och en minskning av kostnaderna för landning, hantering och navigering samt undervägsavgifter […].

(23)

Flygbolaget kommer att minska sin flotta från tolv till tio flygplan. Ett flygplan har redan hyrts ut i andra hand till ett mexikanskt flygbolag från […] och ett annat flygplan som för närvarande är uthyrt i andra hand på korttidskontrakt har hyrts ut i andra hand till ett polskt flygbolag från […] till […]. Båda flygplanen kommer att hyras ut och därför kommer Air Maltas totala hyreskostnader att minska. Den totala hyreskostnaden förväntas minska med [2,5–3,5] miljoner euro.

(24)

Det minskade nätverket beräknas emellertid ge en negativ effekt på passagerar- och godstransporterna innan initiativen har genomförts. Man räknar med att antalet passagerare (reguljär- och charterflyg) minskar från 1,75 miljoner under 2011 till [1,5–1,7] miljoner 2013 vilket skulle minska intäkterna med [11–13] miljoner euro. Även intäkterna för godstransporter förväntas minska med [1–2] miljoner euro på grund av nätverksminskningen.

(25)

Air Malta håller på att omförhandla avtalen med sina största leverantörer. Det övergripande målet för besparingar gällande avtal är cirka [7–8] miljoner euro. Översynen har inletts med tio affärspartners. En stor del av besparingarna […] har redan gjorts genom förhandlingar med Maltas internationella flygplats (12).

(26)

Air Malta planerar att öka sina intäkter genom att skapa extra intäkter från ytterligare betaltjänster (som liknar lågprisföretagens tillvägagångssätt) samtidigt som man förbättrar sin intäktshantering och sin prissättning.

(27)

Eftersom Air Maltas marknad är säsongsbetonad ligger intäktsinitiativens fokus på att förbättra avkastningen under sommaren, när lastfaktorn är hög, och att skapa intäkter på vintern genom riktad marknadsföring, kampanjer och rabatter på flygbiljetter. Den totala intäkten per passagerare (inklusive extra intäkter) beräknas öka till [110–120] euro år 2016 jämfört med [100–105] euro år 2011. De extra passagerarintäkterna utgör då [3–4] % av de totala intäkterna år 2016, i jämförelse med cirka 20 % för företagets huvudkonkurrenter easyJet och Ryanair. De huvudsakliga intäktsinitiativen omfattar en förbättrad lastfaktor ([9–10] miljoner euro), flexibel prissättning, sk. yield management ([8–10] miljoner euro) och extra intäkter ([9–11] miljoner euro).

(28)

Air Malta har utvecklat en ny affärsstrategi för att förbättra sin konkurrenskraft och sin beläggningsgrad. Strategin innebär att man förenklar och standardiserar processer och erbjudanden och marknadsför Air Malta som ett ”destinationsflygbolag” (ett närmare samarbete med Maltas turistmyndighet) för att få trogna kunder och återkommande affärsmöjligheter, använda gerillamarknadsföring och distribution samt erbjuda innovativa produkter och erbjudanden.

(29)

Med den nya strategin och den förbättrade marknadsföringen hoppas man kunna öka sina intäkter. Enligt omstruktureringsplanen för Air Malta, som visas i tabell 5, kommer passagerarantalet att minska mellan 2011 och 2013 på grund av den minskade kapaciteten. Man räknar dock med att det minskade passagerarantalet har justerats till 2016 med hjälp av riktad marknadsföring […], genom ansträngningarna för att öka antalet passagerare under vinter- och mellansäsongerna och genom tillväxt på marknaden.

(30)

Med en beräknad ökning av antalet passagerare med cirka [90 000–100 000] och med lägre passagerarkostnader förväntas intäkterna öka med [7–9] % från 205,4 miljoner euro 2011 till [200–240] miljoner euro 2016.

Tabell 5

Beläggningsgrad, 2011–2016

(31)

Ökningen av den beräknade beläggningsgraden avspeglar flygbolagets förbättrade marknadsstrategi och att man fokuserar på flexibel prissättning. De viktigaste drivkrafterna för en förändrad beläggningsgrad är ökad trafik (som baseras på en beräknad marknadstillväxt på 5,9 % enligt Eurocontrol), minskade avgifter för att förbättra konkurrenskraften som lett till minskad avkastning på [4–6] % och en ökning av antalet passagerare, en ny utvärdering av nätverket för att endast fokusera på ekonomiskt lönsamma linjer, flera avtal och samarbeten med […], upphörande med erbjudande av kostnadsfria biljetter till förmånstagare samt en förväntad förbättring av den politiska situationen i Libyen (i planen räknar man med att flygningarna till Libyen dras in under 2012 på grund av den nuvarande krisen).

(32)

Efter flera förändringar i tillvägagångssättet för verksamheten och en linjestrategi som redan tillämpades vid omstruktureringsprocessens början har flygbolaget redan ökat sin beläggningsgrad med [6–8] % (från [65–67] % år 2010 till [72–75] % år 2011).

(33)

Air Malta kommer att använda sig av branschpraxis för att hantera intäkter och prissättning och för att fokusera ytterligare på möten, incitament, konferenser och utställningar samt företagsresor och relationer med researrangörer. Man räknar med att detta arbete kommer att ge ökade intäkter på [8–10] miljoner euro.

(34)

Prissättningen för intäktsalternativen omfattar: ändringar i prisstrukturen, fokus på att öka passagerarvolymerna under lågsäsong och att förbättra kapaciteten under högsäsongen samtidigt som man skapar ett strategiskt ramverk för samarbete med researrangörer ([3–4] miljoner euro).

(35)

Åtgärderna för intäktshantering omfattar förenklade förfaranden och hantering av marknaden i stort och inte av enskilda flygningar ([4–5] miljoner euro).

(36)

Air Malta följer lågprisföretagens metoder och kommer att avgiftsbelägga extratjänster före och under flygningarna, vilket förväntas öka intäkterna med [9–11] miljoner euro 2016.

(37)

I intäkterna före flygningar ingår följande:

(38)

I intäkterna under flygningar ingår följande:

(39)

Air Malta kommer att omstrukturera hela sin organisation för att minska kostnaderna för administration och support men även för att öka produktiviteten hos de viktiga driftsfunktionerna. Övergången till den nya organisationen kommer att göra att man kan minska personalstyrkan med vad som motsvarar cirka 430 heltidsanställda, vilket gör att man sparar [9–11] miljoner euro. Övergångsprocessen kommer att ta cirka 18–24 månader vilket gör att den totala besparingen inte kommer att påverka resultat och förlust förrän 2014. Det bör emellertid nämnas att den här besparingen kommer att vägas upp av de avtalade löneökningarna på [2–3] % per år för de anställda från 2013 och framåt.

(40)

De fyra fackföreningarna har ett gällande kollektivavtal vilket gör att personalen har möjlighet till förtidspensionering. Endast personal från […] kan ansöka om förtidspension.

(41)

Air Malta kommer dessutom att erbjuda ett system för frivillig avgång som kan tillämpas av personalen och där företaget har rätt att godkänna eller avslå personalens ansökningar. Medarbetarna kan ansöka om frivillig avgång när de har arbetat under en sammanhängande period hos Air Malta under minst […] år. Frivillig avgång ger en ersättning på upp till […] euro per medarbetare […].

(42)

Företaget har även genomgått en organisatorisk strukturförändring och rekryterat nya huvudansvariga personer till ledningen.

(43)

Mot bakgrund av den totala omstruktureringskostnaden på 238 miljoner euro vill Maltas regering tillskjuta nytt kapital på 130 miljoner euro till bidragstagaren enligt följande schema: 60 miljoner euro från nya andelar under 2013; 15 miljoner under 2014; 3 miljoner under 2015 utöver de 52 miljoner euro som man lånar från regeringen, vilket ersätter undsättningslånet och som redan utbetalats för att omvandlas till kapital.

(44)

Air Malta föreslår att det kvarvarande beloppet (dvs. det egna bidraget på 45 %) ska finansieras genom försäljning av mark (66,2 miljoner euro), försäljning av dotterbolag ([9–12] miljoner euro), försäljning av motorer ([9–12] miljoner euro) och ett banklån ([20–25] miljoner euro).

(45)

Den största delen av företagets egen finansiering kommer från försäljningen av mark. Air Malta arrenderar värdefull mark i anslutning till Maltas internationella flygplats. Maltas regering har uttryck sitt intresse för att förvärva Air Maltas egendomar nära flygplatsen. Marken utgör en knapp resurs som regeringen skulle vilja utveckla i linje med det långsiktiga arbetet med att utarbeta verksamheter med koppling till luftfarten i Malta, vilket även omfattar en navflygplats för godstransport som en del av en större luftfartspark med reparationer av flygplan samt andra verksamheter. Försäljningen skulle inte genomföras genom ett öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande. I linje med regeringens allmänna principer och nationella riktlinjer ska däremot alla egendomsförvärv som genomförs av regeringen genomföras med ett öppet marknadsvärde som avspeglar det belopp som en oberoende privat investerare skulle erlägga. I planen utgår man från att försäljningen av mark i anslutning till flygplatsen kommer att ge totalt 66,2 miljoner euro 2012–2014. Värdet baseras på en oberoende värderingsrapport från november 2011 av […] som är en oberoende värderingsman som utsetts av regeringen för detta syfte.

(46)

Air Malta erhöll ett privatlån på [25–30] miljoner euro från […] under december 2011. Detta temporära lån kommer att underlätta övergången till den slutliga intäktsstrukturen under de kommande tre åren.

(47)

Air Malta uppskattar att man kommer att skapa intäkter på [9–11] miljoner euro genom försäljning av dotterbolaget […].

(48)

Försäljningen av reservmotorer […] ägde rum den 28 oktober och den 17 december och gav intäkter på [19–22] miljoner dollar. Motor nr […] var helägd av Air Malta medan motor nr […] var en hyrd motor som Air Malta sedan köpt för [5–7] miljoner euro. Nettointäkten för försäljningen av motorerna gav [9–12] miljoner euro.

(49)

Banklånet på [20–25] miljoner euro kommer att genomföras under 2014 men Air Malta har ännu inte avslutat förhandlingarna om detta.

Tabell 6

Källor och användning av finansiering 2011–2016

(50)

Den 25 januari 2012 inledde kommissionen sitt formella granskningsförfarande. I sitt beslut uttryckte kommissionen tvivel beträffande företagets långsiktiga lönsamhet, främst på grund av de optimistiska beräkningarna i den tidigare omstruktureringsplanen där man räknade med att företaget skulle bli vinstgivande 2016 och att man då skulle befinna sig på samma lönsamhetsnivå som de stora lågprisföretagen som Ryanair eller mer traditionella flygbolag som Lufthansa. Kommissionen ifrågasatte särskilt de förväntade effekterna av extra intäkter, minskade kostnader till följd av omförhandlade avtal, marknadens tillväxttakt, kapacitet och att Air Malta inte tagit hänsyn till ökade kostnader i sin omstruktureringsplan. Kommissionen uppmanade Malta att lämna förtydligande uppgifter om analysen.

(51)

Kommissionen tvivlar på att den föreslagna kapacitetsminskningen på 20 % av erbjudna personkilometer i de föreslagna kompensationsåtgärderna kan betraktas som åtgärder, eftersom de även innebär att icke lönsamma flyglinjer läggs ner för att återfå lönsamhet. Kommissionen bad även om förtydliganden för beräkningen av lönsamheten hos särskilda flyglinjer samt ytterligare information som kan styrka att de föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att kompensera för den snedvridning av konkurrensen som det statliga stödet leder till.

(52)

Kommissionen tvivlar även på att flygbolaget förutom kapacitetsminskningen kan betrakta försäljning av inkomstbringande tillgångar som kompensationsåtgärd mot bakgrund av punkt 40 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, och föreslår att kompensationsåtgärderna genomförs på marknaden där företaget har en viktig marknadsställning efter omstruktureringen.

(53)

Kommissionen uttryckte även sitt tvivel på Air Maltas egna finansiering och om den är verklig, dvs. att den omfattar alla framtida intäkter enligt punkt 43 i riktlinjerna. Kommissionen begärde även ett förtydligande av Air Maltas försäljning av dotterbolag, tillgängligheten för lånet på 20 miljoner euro och om försäljningen av motorer skedde under omstruktureringsperioden.

(54)

Slutligen begärde kommissionen ytterligare synpunkter om planen överensstämde med engångsvillkoret med tanke på det kapitaltillskott på 57 miljoner euro som Malta genomförde i april 2004.

(55)

I sitt svar på beslutet att inleda ett förfarande lämnade Malta synpunkter och förtydliganden för alla de punkter som kommissionen pekat ut i beslutet om att inleda ett förfarande och betonade samtidigt att omstruktureringsplanen överensstämmer med samtliga villkor i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Dessutom lämnade Malta in en uppdatering om omstruktureringsprocessen som visar att betydande framsteg redan har gjorts.

(56)

När det gäller kommissionens tvivel avseende den beräknade vinsten reviderade Air Malta sina prognoser (se tabell 3) till en marginal för resultatet före finansiella intäkter och kostnader på [3–5] procent år 2016, vilket är lägre än de marginaler som uppnåtts tidigare av Ryanair och Lufthansa. Minskningen av vinsten beror huvudsakligen på justeringen av bränslekostnaderna.

(57)

Air Malta lämnade utförliga synpunkter om extraintäkterna och visade att de kommer att utgöra [3–5] % av passagerarintäkterna under 2016 vilket är en avsevärt lägre siffra än för konkurrerande lågprisföretag som Ryanair och easyJet samt andra nätverksflygbolag som tillämpar strategin med extraintäkter som Aer Lingus. När det gäller minskningen av kostnaderna genom omförhandling av avtal bekräftade Air Malta att man har sparat mer än [4–6] miljoner euro per år genom förhandlingar och att man dessutom har gjort ytterligare besparingar som skulle kunna leda till att man sparar [9–11] miljoner euro på avtalen istället för [7–9] miljoner euro som man tidigare räknat med.

(58)

Malta har även reviderat sina beräkningar för den maltesiska marknadstillväxten från 5,9 % per år till 4 % per år under perioden fram till 2016. Förutom en minskning av antalet passagerare med [2–4] % per år under perioden 2011–2013 har man räknat med följande (i linje med kapacitetsminskningen): Efter en sådan minskning skulle den beräknade ökningen av antalet passagerare på [2–4] % gälla för 2013–2016. Tillväxttakten är lägre än den genomsnittliga marknadstillväxten för den totala perioden.

(59)

Malta har förtydligat att man i omstruktureringsplanen räknar med en genomsnittlig ökning av intäkterna som är mindre än 2 % under den här perioden (passagerarintäkter som omfattar extra/totalt antal passagerare) som överensstämmer med prognosen för flera nätverksflygbolag i Europa som Aer Lingus och IAG och som är lägre än konkurrerande lågprisföretag som easyJet och Ryanair. Malta har även anpassat sina beräkningar till kostnadsinflationen, särskilt när det gäller hyra av flygplan och beräknade bränslekostnader, och man förtydligade även beräkningarna av analysen som omfattar en avvikelse från resultatet före finansiella intäkter och kostnader.

(60)

När det gäller de föreslagna kompensationsåtgärderna lämnade Malta detaljerad information om beräkningen av lönsamhet på linjer med hänsyn till fasta och rörliga direkta driftskostnader och omkostnader som linjerna bidrar till. Malta upprepade att försäljningen av de två vinstgivande försäkringsbolagen kan betraktas som en nödvändig kompensationsåtgärd eftersom den gjorde det möjligt för Air Malta att skapa kostnadseffektiva försäkringslösningar samtidigt som båda företagen spelade en viktig roll på den lokala luftfartsförsäkringsmarknaden. Air Malta är ett litet flygbolag och därför utgörs totalkostnaden till stor del av höga omkostnader, som beror på de funktionella kraven för att driva ett flygbolag. En alltför stor kapacitetsminskning skulle därför äventyra flygbolagets lönsamhet på sikt.

(61)

När det gäller den egna finansieringen anförde Malta att försäljningen av dotterbolagen ska genomföras på ett öppet och icke-diskriminerande sätt som främjar konkurrensen. Malta gav även ytterligare information om försäljningen av motorer och lånet på [20–25] miljoner euro som ska beviljas under 2014 samtidigt som man bekräftade avtalet om ett kortfristigt lån på [25–30] miljoner euro.

(62)

När det gäller engångsvillkoret lämnade Malta in en affärsplan som grundas på den ökning av kapitalet på 57 miljoner euro som genomfördes 2004 och betonade att transaktionen måste anses överensstämma med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(63)

Under det formella granskningsförfarandet mottog kommissionen synpunkter från sex berörda parter: Ryanair, International Airlines Group SA (IAG, dvs. holdingbolaget som äger British Airways och Iberia); Maltas företags-, industri- och handelskammare, Airline Pilots Association Malta (ALPA), Malta Hotels and Restaurant Association (MHRA) och en konsult som vill vara anonym.

(64)

I synpunkterna från Maltas handelskammare, ALPA och MHRA var man positivt inställd till att Air Malta skulle fortsätta verksamheten eftersom flygbolaget är viktigt för hela den maltesiska ekonomin och särskilt för turismen. Kommissionen ombads att ta de särskilda omständigheterna i det här fallet i beaktande samt Air Maltas ringa storlek vid bedömningen av omstruktureringsplanen.

(65)

De kritiska synpunkterna från Ryanair och IAG gällde främst de tvivel som kommissionen redan uttryckt i beslutet om att inleda förfarandet avseende lönsamheten och de underliggande beräkningarna. Ryanair hävdar att storleken på Air Maltas flygflotta hindrar bolaget från att dra nytta av stordriftsfördelar och integration. Den här nackdelen förstärks av minskningen av antalet flygplan. Dessutom kritiserar Ryanair och den anonyma konsulten att markförsäljningen inte genomförs genom öppna anbud och påpekar att transaktionen från Malta kommer att gynna Air Malta.

(66)

När det gäller transport av patienter för behandling utomlands och kopplingen till destinationer utanför EU som baseras på bilaterala avtal hänvisar Ryanair till lagstiftningen om allmän trafikplikt, särskilt förordning nr 1008/2008 där det fastställs att den allmänna trafikplikten ska gälla efter ett öppet anbudsförfarande och att den ska kompenseras mot bakgrund av en kostnadsanalys där ett välskött företag åtar sig arbetet med dessa villkor. Ryanair varnar för sena ansökningar om allmän trafikplikt för att rättfärdiga omstruktureringsplanen och ber kommissionen att granska frågan, särskilt för att fastställa om någon kompensation har fastställts.

(67)

Malta bemötte noggrant alla argument som lagts fram av tredje part. Malta tillbakavisade särskilt argumenten om att Air Malta inte skulle kunna bli lönsamt på sikt och betonade att flygbolagets förlusttendenser redan har bromsats upp.

(68)

Air Maltas marknadsstrategi är att vara ett ”destinationsflygbolag” med en verksamhet som koncentreras kring den lokala flygplatsen. Flygbolaget kommer att bli lönsamt igen genom att man kan minska utsläpp och förluster samtidigt som man ändrar företagets arbetsrutiner.

(69)

När det gäller Air Maltas svårigheter att ta del av stordriftsfördelarna hävdar de maltesiska myndigheterna att det är normalt att driftskostnaderna i luftfartsbranschen varierar (man räknar med [60–70] % för Air Malta). Driftskostnaderna omfattar bränslekostnader, kostnader för hyra och underhåll av flygplan, landning, navigering och besättningskostnader som alla styrs av reglerade marknadspriser som i viss utsträckning begränsar de stordriftsfördelar som flygbolagen kan utnyttja.

(70)

När det gäller värdering och försäljning av strategisk egendom till regeringen betonar Malta att värderingen genomfördes av en oberoende extern värderingsman […] utan intressekonflikter och att värderingen baseras på en detaljerad rapport som överensstämmer med internationella värderingsbestämmelser som fastställts av International Valuation Standards Council. Den här transaktionen krävs eftersom företaget har nya behov (minskade personalresurser) och en förändrad kultur som gör att arbetsstyrkan behöver moderna kontor. Därför säljer flygbolaget den egendom som inte längre behövs. Med tanke på de knappa landtillgångarna i Malta meddelar de maltesiska myndigheterna att strategin för att skapa en luftfartspark på det här området gör att Air Maltas omstrukturering kan ske flera år tidigare än beräknat.

(71)

När det gäller de allmänna tjänsterna bekräftade de maltesiska myndigheterna att den allmänna trafikplikten enligt förordning nr 1008/2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen inte har tillämpats tidigare och det finns inte heller några planer på att tillämpa den i framtiden. Därför har ingen statlig kompensation betalats ut och kommer inte heller att betalas ut. Air Malta har alltså inte fått någon ersättning från allmänna medel för någon av de tjänster som de tillhandahåller till och från Malta, vilket även omfattar transport av patienter.

(72)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget ”är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden.”

(73)

Begreppet statligt stöd gäller för fördelar som tilldelas direkt eller indirekt, och som finansieras med statliga medel som beviljas direkt av staten eller genom ett förmedlande organ som agerar enligt de befogenheter som det har tilldelats.

(74)

Mot bakgrund av detta ska de maltesiska myndigheternas beslut att tillföra nytt kapital på 130 miljoner euro betraktas som statligt stöd. Kapitaltillskottet omfattar statliga medel och ger Air Malta en selektiv fördel eftersom det förbättrar företagets ekonomiska situation.

(75)

Åtgärden påverkar handeln och konkurrensen mellan medlemsstaterna eftersom Air Malta konkurrerar med andra flygbolag inom EU, särskilt sedan den tredje etappen i avregleringen av lufttransporter trädde i kraft (”tredje åtgärdspaketet”) den 1 januari 1993. Åtgärden gör att Air Malta kan fortsätta sin verksamhet och att företaget inte behöver ta de konsekvenser som vanligtvis följer sådana bristfälliga ekonomiska resultat, vilket gör att konkurrensen snedvrids.

(76)

Därför betraktas kapitaltillskottet som statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget. Den här slutsatsen bestrids inte av de maltesiska myndigheterna.

(77)

I artikel 107.3 c i EUF-fördraget fastställs att statligt stöd kan godkännas för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(78)

Kommissionen anser att åtgärden omfattar ett omstruktureringsstöd som ska bedömas mot bakgrund av kriterierna i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering samt flygtrafikriktlinjerna från 1994 (15) för att man ska kunna fastställa om åtgärden är förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107.3 i EUF-fördraget.

(79)

Kommissionen noterar att de maltesiska myndigheterna har åtagit sig att respektera kravet på genomförandeförbud (enligt punkt 34 i riktlinjerna) och att de inte har lämnat några garantier om stöd till Air Malta (bortsett från det undsättningslån som godkändes av kommissionen den 15 november 2010).

(80)

Punkt 33 i riktlinjerna om berättigande avseende företag i svårigheter i den mening som avses i riktlinjerna (punkt 9–13).

(81)

Enligt punkt 9 i riktlinjerna anser kommissionen att ett företag är i svårigheter om det inte med egna finansiella medel eller med medel från ägare/aktieägare eller långivare kan hejda förluster som utan ingripanden från de offentliga myndigheterna leder till att företaget med största sannolikhet försätts i konkurs på kort eller medellång sikt.

(82)

I punkt 10 a i riktlinjerna fastställs också att ett bolag med begränsat personligt ansvar för bolagsmännen betraktas som ett företag i svårigheter när över hälften av det tecknade kapitalet har förlorats och mer än en fjärdedel av detta kapital förlorats under de senaste tolv månaderna.

(83)

Kommissionen noterar att Air Malta är ett företag med begränsat personligt ansvar som förlorat nästan hela sitt tecknade kapital och som inte kan fullgöra sina befintliga skyldigheter. Air Malta betraktades som ett företag i svårigheter redan i beslutet om undsättningslån för företaget (16). Enligt punkt 25 i riktlinjerna ska den berörda medlemsstaten förbinda sig att inom sex månader från och med beviljandet av undsättningsstödet till kommissionen överlämna en omstruktureringsplan, en likvidationsplan eller ett bevis på att lånet helt och hållet återbetalats. Malta har vederbörligen överlämnat Air Maltas omstruktureringsplan inom tidsfristen på sex månader. Mot bakgrund av den relativt korta tidsperioden har Air Maltas situation inte förändrats; företaget behöver därför omstruktureringsstöd så att det kan bli lönsamt; det uppfyller med tydlighet fortfarande kriterierna i punkt 10 a i riktlinjerna och betraktas därför som ett företag i svårigheter av samma anledningar som beslutet om undsättningslån (punkterna 7–13 och punkt 45).

(84)

Enligt punkt 12 i riktlinjerna har ett nybildat företag inte rätt till undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om dess finansiella ställning inledningsvis är svag. Ett företag kommer principiellt att betraktas som nybildat under de första tre åren efter det att verksamheten inletts på det berörda verksamhetsområdet.

(85)

Air Malta bildades 1974 och betraktas därför inte som ett nybildat företag.

(86)

Enligt punkt 13 i riktlinjerna är ett företag som ingår i eller håller på att tas över av en koncern i princip inte berättigat till stöd till undsättning och omstrukturering, förutom om det kan visas att det endast är det berörda företaget som är i svårigheter och att svårigheterna inte är en följd av en godtycklig kostnadsfördelning inom koncernen och att företagets svårigheter är så allvarliga att de inte kan åtgärdas inom koncernen. Om ett företag i svårigheter bildar ett dotterbolag, kommer dotterbolaget och det företag i svårigheter som kontrollerar det att betraktas som en koncern och kan därför få stöd på de villkor som anförs i denna punkt.

(87)

Air Malta plc. betraktas tillsammans med sina dotterbolag som en koncern (se punkt(10)). Koncernens räkenskaper visar att flygbolaget, trots att det ingår i en större koncern av företag, står för 94 % av omsättningen i Air Malta Group och att det därför inte är möjligt för andra företag i koncernen att finansiera flygbolagets omstrukturering. Dessutom visar räkenskaperna att flygbolagets förluster endast hör till det berörda flygbolaget och därför inte kan hänföras till någon del av koncernen.

(88)

Kommissionen anser följaktligen att Air Maltas svårigheter inte är ett resultat av en godtycklig fördelning av kostnader inom koncernen utan att problemen beror på svaga intäkter i den huvudsakliga verksamheten. Svårigheterna kan inte lösas inom koncernen eftersom många av dotterbolagen är förlustbringande och de lönsamma dotterbolagens intäkter inte räcker till för att kompensera förlusten i Air Maltas huvudsakliga verksamhet.

(89)

Enligt punkt 35 i riktlinjerna ska först omstruktureringsplanen, som ska ha en så kort varaktighet som möjligt, göra det möjligt att återställa företagets långfristiga lönsamhet inom en rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten.

(90)

Omstruktureringsplanen ska medföra en omvandling av företaget så att det, när omstruktureringen väl är genomförd, kan bära alla sina kostnader, inbegripet avskrivningar och finansiella kostnader. Den nuvärdesberäknade avkastningen på eget kapital i det omstrukturerade företaget måste vara tillräcklig för att företaget ska vara i stånd att konkurrera på marknaden av egen kraft (punkt 37 i riktlinjerna).

(91)

Genom omstruktureringsplanen ska företaget under fem år försöka bli vinstgivande från och med 2014 för att säkerställa den långsiktiga lönsamheten.

(92)

De viktigaste åtgärderna för omstrukturering samt genomförandet av kompensationsåtgärder kommer att ske under omstruktureringsperiodens första hälft. Några mindre omstruktureringsåtgärder samt en stor del av det meddelade kapitaltillskottet ska dock genomföras under 2014 och 2015. De maltesiska myndigheterna har visat att strategin i omstruktureringsplanen gäller under fem år efter en noggrann bedömning av den tidsperiod som krävs för att återställa företagets långfristiga lönsamhet med beaktande av eventuella framtida villkor för verksamheten.

(93)

Kommissionen noterar att omstruktureringsperioden på fem år krävs eftersom Air Malta står inför en omlokalisering. Air Malta måste under omstruktureringsperiodens första hälft genomföra systemen för frivillig avgång och förtidspensionering (efter förhandlingar med fackföreningarna). Efter detta kommer företagets minskade arbetsstyrka att kunna flytta till det nya huvudkontoret. Försäljningen av mark, som utgör den huvudsakliga delen av företagets egen finansiering kan ske först under omstruktureringsperiodens andra hälft (2012–2014). Dessutom planerar Malta att betala ut stödet under omstruktureringsperiodens andra hälft (se punkt 43) på grund av budgetbegränsningar. Kommissionen noterar också att en stabilisering av drifts- och servicefunktionerna, särskilt inom luftfartssektorn och under rådande ekonomiska omständigheter, måste uppnås för att säkerställa en långfristig lönsamhet som kan utgöra en stabil grund för framtida tillväxt och inte bara på kort sikt. Detta tar av naturliga skäl flera år. Kommissionen noterar att man i tidigare fall godkänt en omstruktureringsperiod på fem år (17). Därför anser kommissionen att den relativt långa omstruktureringsperioden (november 2010–2015) är acceptabel.

(94)

För att göra Air Malta vinstgivande på nytt förespråkar man i omstruktureringsplanen omfattande kostnadsminskningar, särskilt genom minskad kapacitet och en mindre personalstyrka samt förbättrad kostnadshantering. De årliga förbättringarna i lönsamheten med hjälp av kostnadsinitiativen beräknas till [42–52] miljoner euro i slutet av omstruktureringsperioden, vilket innebär en minskning av företagets totala kostnader med [9–11] % år 2010–2016 och en minskning av den totala driftskostnaden per passagerare med [8–10] % år 2010–2016.

(95)

I omstruktureringsplanen betonas att den minskade kapacitet som uppnås genom att minska flottan från 12 till 10 flygplan samtidigt som man minskar antalet tillgängliga personkilometer leder till att kostnaderna kan minskas avsevärt.

(96)

Omstruktureringens sociala kostnader för att företaget ska uppfylla villkoren för medarbetarna kommer att vara omfattande. Flygbolaget har redan avslutat förhandlingar med tre av sina fackföreningar, som organiserar 85 % av arbetsstyrkan. Förhandlingarna med den kvarvarande fackföreningen (ALPA) är i sitt slutskede. Kommissionen noterar att flygbolaget med god marginal har uppnått sitt mål med 500 ansökningar om förtidspensionering eller frivillig avgång. Mer än 40 % av den totala arbetsstyrkan har redan lämnat företaget.

(97)

De beräknade kostnadsminskningarna genom avtalsförhandling på [7–9] miljoner euro verkar kunna uppnås, eftersom man redan har fått in [4–5] miljoner euro per år genom utförda förhandlingar och, enligt maltesiska myndigheter, även förhandlingar till 90 % har slutförts med Maltas internationella flygplats (som till största delen ägs av privata aktieägare) som utgör den största delen av kostnadsbesparingarna […].

(98)

När det gäller extra intäkter har de maltesiska myndigheterna visat att de beräknade siffrorna ([3–5] % av den totala intäkten eller [3–5] % av passagerarintäkterna 2016) är lägre än de procenttal som andra lufttrafikföretag, inklusive lågprisföretag och nätverksflygbolag, har uppnått. Dessutom har Air Malta med framgång redan börjat genomföra några av åtgärderna för att skapa extra intäkter, vilket ger resultat som överensstämmer och eventuellt även överträffar prognoserna i omstruktureringsplanen.

(99)

Resultaten baseras på realistiska antaganden. Kommissionen noterar med tillfredsställelse att alla antaganden i omstruktureringsplanen reviderats samtidigt som man justerade flera viktiga antaganden efter beslutet om att inleda ett förfarande. Detta innebär i detalj följande:

(100)

Malta har även bifogat en analys som förutom ovannämnda realistiska antaganden (grundscenario) även omfattar ett bästa scenario och ett värsta scenario med justerade antaganden för viktiga poster som förväntade kostnadsminskningar genom omförhandling av avtal, minskad personalstyrka, antal passagerare, intäkt per passagerare, bränslepris och växelkurs.

(101)

Granskningen och anpassningen av flera viktiga antaganden som beskrivs i punkt 99 ledde till reviderade ekonomiska prognoser för grundscenariot, vilket i sin tur ledde till att det positiva driftsresultatet 2015 reviderades från [11–13] miljoner euro till [9–11] miljoner euro och att det positiva driftsresultatet för 2016 reviderades från [13–15] miljoner euro till [9–11] miljoner euro. Tillsammans med det bifogade förtydligandet ger de anpassade beräkningarna och den reviderade prognosen en mer realistisk och sund bild av Air Maltas framtida utveckling.

(102)

Air Malta räknar med att uppnå en avkastning på [4–6] % under 2015 och [4–6] % under 2016 samt en räntabilitet på sysselsatt kapital på [4–6] % under 2015 och [4–6] % under 2016. Dessa lönsamhetssiffror överensstämmer med siffrorna för andra stora europeiska flygbolag under de senaste åren.

(103)

Vissa större europeiska flygbolag som British Airways, Iberia och easyJet räknar med att nå en mycket högre räntabilitet på sysselsatt kapital (12 % (18)) under de kommande åren. Kommissionen noterar dock att Air Malta som är ett litet flygbolag med endast tio flygplan inte har så stora möjligheter att utnyttja olika samarbeten, samtidigt som Maltas geografiska läge inte gör det möjligt att jämföra företaget med stora flygbolag eller större lågprisföretag. Med hänsyn till omständigheterna i detta fall är en räntabilitet på sysselsatt kapital på [4–6] % tillräcklig för att Air Malta ska kunna konkurrera på marknaden på egen hand.

(104)

Dessutom har Air Malta hittills gjort framsteg med omstruktureringen vilket visar att omstruktureringsåtgärderna fungerar. Siffror för 2011 visar ökade intäkter på 1,6 % i jämförelse med 2010 (trots 8 % kapacitetsminskning) vilket är 2,9 % bättre än nivåerna i omstruktureringsplanens prognos (19). Air Maltas ekonomiska kapacitet för 2011 till och med december hade förbättrats med 13 miljoner euro förra året, vilket är cirka 1 miljon euro bättre än omstruktureringsplanens prognos. Andra viktiga parametrar för samma period visar att beläggningsgraden har ökat med [3–5] %, antalet passagerare har ökat med [1–3] % och genomsnittspriset har ökat med [0–2] % samtidigt som kostnaden per tillgänglig personkilometer är [0–2] % lägre.

(105)

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att den reviderade omstruktureringsplanen kommer att göra det möjligt för Air Malta att återfå sin lönsamhet på lång sikt inom en rimlig tidsperiod.

(106)

Enligt punkt 38 i riktlinjerna ska sedan kompenserande åtgärder vidtas för att säkerställa att de negativa effekterna på handelsvillkoren minimeras så mycket som möjligt. Dessa åtgärder kan omfatta avyttring av tillgångar, kapacitetsminskningar eller neddragen marknadsnärvaro, och sänkning av inträdeshindren på de berörda marknaderna (punkt 39 i riktlinjerna).

(107)

Med hänsyn till detta kommer inte sådan nedläggning av förlustbringande verksamheter som krävs för att skapa lönsamhet att betraktas som en minskning av kapaciteten eller marknadsnärvaron i samband med bedömningen av kompensationsåtgärderna.

(108)

Air Malta föreslår följande kompensationsåtgärder:

(109)

Den första kompensationsåtgärden som Air Malta föreslår är minskning av kapaciteten för passagerartransport. Den totala kapacitetsminskningen uppgår till 19,7 % (sommaren 2009 till sommaren 2012) eller 20,9 % (2010–2013). Den totala kapacitetsminskningen kan inte godkännas enligt punkt 40 i riktlinjerna eftersom detta även omfattar minskning och avslutande av olönsamma flyglinjer.

(110)

Baserat på informationen från det formella granskningsförfarandet kan kommissionen identifiera 14 lönsamma flyglinjer (20) som kan dras in eller användas med minskad kapacitet samt ett flertal charterflyglinjer som kan godkännas som kompensationsåtgärder.

(111)

Flyglinjernas lönsamhet fastställs mot bakgrund av den så kallade bruttomarginalen som beräknas enligt följande: Intäkter minus rörliga driftskostnader minus fasta driftskostnader. Flyglinjerna är lönsamma om de har en bruttomarginal på 0 eller mer. I den så kallade nettomarginalen tar man även hänsyn till omkostnaderna. Ur kommissionens synvinkel är bruttomarginalen rätt siffra att ta hänsyn till eftersom den omfattar alla kostnader för den berörda flyglinjen. Att tillämpa nettomarginalen skulle ge en begränsad bild, eftersom de totala omkostnaderna inte direkt hör samman med flottans storlek och kapacitet och inte kan minskas till under en viss nivå eftersom vissa funktioner krävs för att flygbolaget oavsett storlek ska kunna driva sin verksamhet.

(112)

Kommissionen tar inte hänsyn till så kallade marginella förbindelser, dvs. linjer som inte är lönsamma idag och som har en bruttomarginal på 0–10 % men som har potential att bli lönsamma i framtiden med rätt hantering, investeringar och marknadsföring eftersom punkt 40 i riktlinjerna hänvisar till förlustbringande verksamheter vid tiden för omstruktureringsplanen.

(113)

De maltesiska myndigheterna har bekräftat att alla charterflygningar är lönsamma. Den totala lönsamheten för charterflygningarna 2010 var [5–8] % (bruttomarginal).

(114)

Kommissionen tar i beaktande de siffror som visar förändringar 2010–2013 och inte under sommaren 2009 och sommaren 2012 eftersom slutet av räkenskapsår 2010 (dvs. mars 2010) utgör en lämpligare startpunkt än sommaren 2009, dvs. sex månader tidigare, med hänsyn till att omstruktureringsperioden påbörjades hösten 2010. Kommissionen noterar att de maltesiska myndigheterna bekräftat att linjenätverket skulle vara oförändrat från 2013 och framåt så att den ändrade kapaciteten ska gälla för hela omstruktureringsperioden.

(115)

Baserat på den totala kapaciteten under 2010 med 4 145 522 erbjudna personkilometer uppgår kapacitetsminskningen för lönsamma reguljärflyg och charterflyg till […] erbjudna personkilometer som kompletteras med en beräknad kapacitetsökning på […] erbjudna personkilometer. Därför ska den totala kapacitetsminskningen av passagerartransporten godkännas som kompensationsåtgärd (kapacitetsminskning i relation till lönsamma linjer minus kapacitetsökning) mellan 2010 och slutet av omstruktureringsperioden; den ska utgöra 5 % av kapaciteten för 2010.

(116)

Som ett resultat av Air Maltas förändrade nätverk, minskningen av frekvens och indragning av vissa linjer, […] kommer ankomst- och avgångstiderna (21) att minska på de europeiska samordnade flygplatserna på nivå 3 (22). Kommissionen noterar att man genom att minska dessa ankomst- och avgångstider gör det möjligt för konkurrerande flygbolag att öka sin kapacitet på de samordnade flygplatserna (oavsett vilka linjer som har dragits in) och detta utgör därför en minskning av inträdeshinder på marknaden. Därför kan åtgärden godkännas som kompensationsåtgärd.

(117)

I det formella granskningsförfarandet har Malta föreslagit ytterligare kompensationsåtgärder som omfattar en kapacitetsminskning på 20 % inom godstransport. Enligt Malta har alla linjer med godstransporter varit lönsamma. Air Malta innehar en viktig marknadsställning inom godstransport och frakt (med en marknadsandel på 28 % för flygningar från och till Malta). Därför kommer kommissionen att betrakta den här minskningen som en kompensationsåtgärd.

(118)

Förutom kapacitetsminskningen förelår Air Malta att försäljningen av inkomstbringande tillgångar ska ses som kompensationsåtgärder. Detta omfattar dotterbolagen Shield Insurance Company Ltd (nedan kallat Shield Insurance) och Osprey Insurance Brokers Company Ltd (nedan kallat Osprey Insurance Brokers). Shield Insurance är ett captiveförsäkringsbolag med säte i Guernsey som främst bildats för Air Maltas luftfartsförsäkringar. Företaget har emellertid tillgång till den internationella försäkringsmarknaden och är godkänt för försäkringsverksamhet av olika typer, både för Air Malta Group samt för tredje part. Osprey Insurance Brokers är en försäkringsmäklare som specialiserar sig på medelstora och stora konton som omfattar alla typer av försäkringar, även luftfart.

(119)

Enligt punkt 40 i riktlinjerna ska kompensationsåtgärderna särskilt vidtas på marknader där företaget kommer att ha en betydande position på marknaden efter omstruktureringen.

(120)

Marknaden där Air Malta har och kommer att ha en betydande position på marknaden är den maltesiska lufttransportsmarknaden (både passagerare och gods). Företaget har däremot inte någon betydande position inom försäkringssektorn. Försäkringsverksamheten är en kringverksamhet som inte har någon tydlig relation till luftfartsbranschen. Efter försäljningen av Shield Insurance och Osprey Insurance Brokers kommer Air Malta Group inte längre att vara aktivt på försäkringsmarknaden. Därför kan försäljningen av Shield Insurance och Osprey Insurance Brokers inte betraktas som en kompensationsåtgärd.

(121)

Vid bedömningen av kompensationsåtgärdernas lämplighet kommer kommissionen att ta hänsyn till marknadsstrukturen och konkurrensvillkoren för att se till att sådana åtgärder inte leder till en försämring av marknadsstrukturen (punkt 39 i riktlinjerna).

(122)

Kompensationsåtgärderna ska stå i proportion till de snedvridande effekterna av stödet och i synnerhet till företagets storlek och dess relativa inflytande på den eller de marknader där det verkar. Minskningstakten måste avgöras från fall till fall (punkt 40 i riktlinjerna).

(123)

Air Malta är en liten aktör på den europeiska luftfartsmarknaden och innehar endast 0,25 % av den totala luftfartskapaciteten i Europa (sett till antal passagerare). Även om Air Malta fortfarande har en ledande ställning på den maltesiska luftfartsmarknaden är flygbolagen som skulle kunna utnyttja Air Maltas utträde från marknaden redan större än sådana lågprisföretag som Ryanair och easyJet, som idag står för en betydande marknadsandel av den europeiska luftfartsmarknaden.

(124)

Kommissionen noterar att om Air Malta skulle minska sin flotta ytterligare skulle detta ge negativa effekter för flygbolagets lönsamhet eftersom bolaget är så litet samtidigt som det inte skulle ge konkurrenterna några betydande marknadsfördelar. Air Maltas flotta kan vara för liten för att skapa samarbete och för att ha en flotta med olika typer av flygplan för att tilltala en större marknad och ha möjlighet att nå potentiella marknader. För Air Maltas del är det mycket svårt att utöka produkterna ombord och platssammansättningarna på flygplanen för att maximera vinsten. Dessutom innebär Air Maltas ringa storlek en nackdel när det gäller finansiering av flygplan, hantering av avtal och andra områden där stordriftsfördelarna skapar ekonomiska och konkurrenskraftiga förmåner. Att minska kapaciteten ytterligare kan ge en kumulativ negativ effekt på flygbolagets förmåga att konkurrera med större flygbolag.

(125)

Malta är dessutom ett stödberättigat område enligt artikel 107.3 a i EUF-fördraget. Enligt punkt 56 i riktlinjerna kan villkoren för att bevilja stöd i stödområden vara mindre strikta vad beträffar genomförandet av kompensationsåtgärder.

(126)

Dessutom måste kommissionen ta de särskilda omständigheterna för det här fallet i beaktande när man bedömer de föreslagna kompensationsåtgärdernas lämplighet. Maltas geografiska läge som ö orsakar problem när det gäller tillgänglighet för resten av Europeiska unionen. Kommissionen noterar att de maltesiska öarna är geografiskt isolerade och vilket begränsar de gränsöverskridande förbindelserna till det europeiska fastlandet och andra delar av världen till transport till havs och i luften. Lämpliga luftfartsförbindelser är viktiga för Maltas ekonomi eftersom man har en stor ekonomisk öppenhet (23) (vilket möjliggör tillförlitliga transportförbindelser för företagsresenärer) och för turismen (24). Förbindelserna är även viktiga för Maltas ekonomiska och sociala samverkan, både inom landet och med resten av EU, genom att man kan transportera post och gods som även omfattar färskvaror mellan öarna och det europeiska fastlandet samt sköta transport av passagerare i medicinskt syfte på bår och i kuvöser (i de fall där särskild medicinsk vård krävs som inte finns att få i Malta).

(127)

Även i sitt beslut av den 7 mars 2007 om Cyprus Airways  (25) ansåg kommissionen vid bedömningen av kompensationsåtgärdernas lämplighet att i Cypern uppvisar

”territoriella och alltså varaktiga drag som påverkar dess socioekonomiska utveckling. Cyperns sydliga läge i utkanten medför direkta problem med tillgängligheten till resten av EU och landet är därför i mycket stor utsträckning beroende av luft- och sjötransporter, i synnerhet lufttransporter. Detta är viktigt eftersom lufttransporter i Cyperns fall är det enda realistiska alternativet för transport av affärsresenärer”.

(128)

Kommissionen noterar att Malta är i en situation som liknar Cyperns när det gäller läge, tillgänglighet och beroende av lufttransport.

(129)

Kommissionen noterar även att eftersom Air Malta är en liten aktör på den europeiska luftfartsmarknaden och stödet inte kommer att göra det möjligt för Air Malta att öka i storlek på ett märkbart sätt så kommer åtgärden att ha en begränsad effekt för att snedvrida marknaden.

(130)

Kommissionen anser att kapacitetsminskningen på 5 % (för vinstgivande verksamhet) inom passagerartransporten (som är kopplad till minskningen av flottan med två flygplan) vid en första anblick kan verka liten. Men med tanke på Air Maltas storlek i jämförelse med den totala luftfartskapaciteten i Europa (sett till antal passagerare) och mot bakgrund av storleken på Air Maltas flotta anser kommissionen att kapacitetsminskningen är betydelsefull. Kommissionen noterar även att den totala kapacitetsminskningen kommer att leda till en minskad marknadsandel för Air Malta på den maltesiska lufttransportsmarknaden från 51 % 2010 till mindre än 40 % under 2016 (26).

(131)

Mot bakgrund av det ovanstående och med beaktande av att Air Malta kommer att avstå ett betydande antal ankomst- och avgångstider på samordnade flygplatser – vilket direkt skapar nya affärsmöjligheter för konkurrenterna – att kapaciteten minskar med 20 % inom godstransport (vilket starkt påverkar Air Maltas marknadsställning på den lokala gods- och transportmarknaden), att Malta har en särskild situation beträffande läge och tillgänglighet och att landet är beroende av lufttransporter, anser kommissionen att de föreslagna kompensationsåtgärderna kommer att minska stödets snedvridande effekter, och står i proportion till effekterna, Air Maltas storlek och betydelse för landet.

(132)

Enligt punkt 43 i riktlinjerna ska stödbeloppet sedan begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering med hänsyn till bidragstagarens finansiella resurser. Detta kan omfatta försäljning av tillgångar som inte är nödvändiga för företagets överlevnad eller extern finansiering på marknadsmässiga villkor.

(133)

När det gäller stora företag betraktar kommissionen ett eget bidrag på minst 50 % av omstruktureringskostnaderna som lämpligt. I undantagsfall och vid särskilt svåra omständigheter kan kommissionen emellertid godkänna ett mindre bidrag (punkt 44 i riktlinjerna).

(134)

Bidragen ska vara reella, dvs. faktiska, exklusive alla väntade vinster såsom kassaflöden (punkt 43 i riktlinjerna). Det egna bidraget får inte omfatta andra statliga stöd.

(135)

Enligt det som sagts ovan i punkt 2.4 består Air Maltas eget bidrag av försäljning av mark, försäljning av dotterbolag, motorer samt ett banklån.

(136)

Den största delen av företagets eget bidrag (66,2 miljoner euro) kommer från försäljning av marken i anslutning till Maltas internationella flygplats till den maltesiska staten. Det preliminära försäljningsavtalet undertecknades den 7 december 2011.

(137)

Försäljningen kommer inte att genomföras genom ett öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande. I linje med regeringens allmänna principer och nationella riktlinjer ska dock alla egendomsförvärv som genomförs av den maltesiska regeringen genomföras med ett öppet marknadsvärde som avspeglar det belopp som en oberoende privat investerare skulle erlägga.

(138)

Air Malta har förklarat att man vid omstruktureringen insåg att viss egendom blev överflödig som exempelvis huvudkontoret, som är för stort när personalstyrkan minskas. Med en förflyttning till nya lokaler hoppas företaget att man kan främja den kulturella omvandlingen av företaget till ett modernt och dynamiskt flygbolag.

(139)

Maltas regering har uttryckt sitt intresse för förvärvet av Air Maltas mark i anslutning till Maltas internationella flygplats eftersom land är en knapp resurs. Malta har också förklarat sin långsiktiga strategi för utvecklingen av luftfarten i Malta, vilket omfattar en navflygplats för godstransport som ska vara en del av en större luftfartspark som även ska omfatta reparationer av flygplan och andra tillhörande verksamheter.

(140)

Kommissionen noterar att Malta genom försäljningen av mark stärker sin strategi att utveckla luftfartsindustrin i Malta och skapa fler arbetstillfällen i branschen. Därför anser kommissionen att det huvudsakliga syftet med försäljningen av mark inte är att tillföra nytt kapital i Air Malta utan att försäljningen främjar hållbara principer och mål.

(141)

Värdet på marken baseras på en oberoende värderingsrapport från den 25 november 2011 av […] som är en oberoende värderingsman som utsetts av regeringen för detta syfte. […] är ett ansett fastighetsföretag med lång erfarenhet och god lokalkännedom. Kommissionen har analyserat värderingen och anser att den är korrekt. Värderingen ger inte upphov till oro eftersom inga påtagliga fel har identifierats och man har tillämpat välkända värderingsmetoder – värderingsstandarderna har fastställts av det internationella rådet för värderingsstandarder, och värderingen baseras på trovärdiga antaganden. Kommissionen anser därför att resultaten från rapporten är en lämplig uppskattning av det verkliga priset för marken.

(142)

Mot bakgrund av ovanstående synpunkter godkänner kommissionen att försäljningen av mark betraktas som eget bidrag.

(143)

Försäljningen av dotterbolagen […] kommer, enligt Malta, att ge minst [10–12] miljoner euro.

(144)

Dotterbolagens värde baseras på faktiska värden som fastställts av […] i dokumentet ”Review of potential disposal of assets” (granskning av potentiella avyttringar av tillgångar) från den 24 juni 2011.

(145)

Malta bekräftade att all försäljning och alla transaktioner kommer att genomföras på ett öppet och icke-diskriminerande sätt som främjar konkurrensen. Säljprocessen ska övervakas av en oberoende rådgivare. Förfarandet för den öppna anbudsförsäljningen inleds med offentliggörande av en anbudsinfordran och presentation av en elektronisk webbplats. Efter val av anbudsgivare till förteckningen öppnas webbplatsen igen för anbudsgivarna för att en företagsbesiktning ska kunna genomföras. De utvalda anbudsgivarna erbjuds att lämna ett slutgiltigt anbud. Sedan väljs en anbudsgivare som ska godkännas av Air Maltas styrelse för att värdemaximera egendomen. För att upprätthålla ett öppet och icke-diskriminerande förfarande informeras även de anbudsgivare som inte valts ut om de huvudsakliga stegen i processen. Två försäljningsförfaranden har redan inletts enligt ovannämnda process: försäljningen av Selmun Palace och Holiday Malta.

(146)

Kommissionen noterar att de första anbuden för ett av dotterbolagen, Holiday Malta, var betydligt […] än det faktiska värdet. En ny värdering av Selmun Palace som gjordes i december 2011 – […] – ger stöd för ett värde mellan […] miljoner euro och […] miljoner euro.

(147)

Även om Air Malta har arbetat försiktigt – omstruktureringsplanens antaganden omfattar en riskjustering på 15 % (från försäljningen på [10–12] miljoner euro istället för [12–14] miljoner euro) – så anser kommissionen att informationen om värderingen av dotterbolagen inte är tillräcklig. Värderingsrapporterna håller en relativt låg standard vilket gör att kommissionen inte med bestämdhet kan fastställa dotterbolagens faktiska värde.

(148)

Därför kan kommissionen inte bestämma exakt belopp för försäljningen av dotterbolagen. Kommissionen noterar dock mot bakgrund av den tillgängliga informationen att dotterbolagen har ett visst värde. Intäkterna från försäljningen av dotterbolagen kommer därför att öka det egna bidraget.

(149)

Intäkterna från försäljningen av de två reservmotorerna till […], som är ett privat internationellt finansierings- och leasingbolag för reservmotorer, ska inkluderas i företagets egna bidrag till omstruktureringskostnaderna. Försäljningen av reservmotorn med serienummer ESN […] ägde rum den 28 oktober 2010 och gav [10–12] miljoner dollar. Försäljningen av reservmotorn med serienummer ESN […] ägde rum den 17 december 2010 och gav [9–11] miljoner dollar. De totala intäkterna för försäljningen av motorerna uppgick till [19–23] miljoner dollar (cirka [15–17] miljoner euro). Det ska emellertid noteras att motor nr […] ägdes i sin helhet av Air Malta medan motor nr […] hyrdes av Air Malta. Flygbolaget hade möjlighet att köpa motor nr […] till priset [5–7] miljoner euro vilket man också gjorde, och sedan såldes motorn till […] som hyrde ut den på nytt till Air Malta.

(150)

Air Malta har tillämpat nettointäkterna från försäljningen av motorerna som eget bidrag och betraktar därför dessa [5–7] miljoner euro som en kostnad. Nettointäkterna beräknas som intäkterna från försäljningen av motorerna till […] ([10–12] miljoner dollar + [9–11] miljoner dollar = [19–23] miljoner dollar eller [15–17] miljoner euro) mindre än kostnaden för köpet av motor nr […] ([5–7] miljoner euro) vilket ger [10–12] miljoner euro till eget bidrag.

(151)

Kommissionen noterar att försäljningen av motorer ägde rum inom eller några dagar före omstruktureringsperioden. Därför kan den totala intäkten från försäljningarna betraktas som eget bidrag. Dessutom godkänner kommissionen den föreslagna beräkningen av de faktiska beloppen från försäljningen och godkänner därför det egna bidraget på [9–12] miljoner euro.

(152)

Ett lån på [20–25] miljoner euro ska beviljas av […] från och med mitten av 2014.

(153)

Malta har lämnat in avsiktsförklaringar från två banker, som är daterade den 24 och den 29 november 2011. Dock har inte något bindande avtal tecknats på grund av bankernas marknadspolicy att inte binda upp sig mer än två år före transaktionen, enligt Malta. Banklånet kan på grund av avsaknaden av bindande avtal inte betraktas som ett faktiskt lån och som eget bidrag enligt kraven i punkt 43 i riktlinjerna.

(154)

Kommissionen observerar emellertid att Air Malta redan tecknat ett avtal om ett kortfristigt lån i december 2011 på [25–30] miljoner euro under tre år som säkrats utan hjälp från de maltesiska myndigheterna. Syftet med lånet är att ge en kortfristig finansiering av omstruktureringen av Air Malta till 2014, då intäkterna från försäljningen av mark kommer att förverkligas.

(155)

Lånet kommer att tillhandahållas av […]. Båda bankerna betraktas som privata banker.[…]

(156)

Air Malta ska betala ränta som för närvarande är [4–6] % per år (dvs. [150–350] basenheter över […]; basränta som är referensränta och för närvarande är 2,5 %) samt avgifter som uppgår till [1–1,5] % per år. Lånet har säkerhet genom en inteckning på [25–30] miljoner euro.

(157)

Kommissionen noterar att låneavtalet från december 2011 visar att Air Malta redan hade möjlighet att erhålla extern finansiering enligt marknadsmässiga villkor utan hjälp från de maltesiska myndigheterna. Sådan finansiering visar att marknaden tror att företaget kan återskapa sin lönsamhet. Kommissionen betraktar därför lånet på [25–30] miljoner euro som en del av det egna bidraget.

(158)

Mot bakgrund av det ovanstående betraktar kommissionen det egna bidraget i form av försäljning av mark (66,2 miljoner euro), försäljning av motorer ([9–12] miljoner euro) och banklånet som tecknades i december 2011 (30 miljoner euro) som lämpligt. Det totala beloppet för det egna bidraget uppgår därför till 107 miljoner euro, vilket utgör 45 % av den totala omstruktureringskostnaden. Kommissionen noterar även att om de förväntade intäkterna från försäljningen av dotterbolagen förverkligas skulle det egna bidraget öka med [10–12] miljoner euro och den totala andelen eget bidrag skulle då utgöra 49,5 % av den totala omstruktureringskostnaden.

(159)

Malta är ett stödberättigat område enligt artikel 107.3 a i EUF-fördraget. Villkoren för att bevilja stöd i stödområden kan emellertid vara mindre strikta vad beträffar genomförandet av kompensationsåtgärder och storleken på bidragstagarens insats (punkt 56 i riktlinjerna). Dessutom måste man ta i beaktande att Maltas geografiska läge är ett problem när det gäller åtkomlighet till övriga EU, vilket gör att landet till stor del är beroende av lufttransport (se punkt (126) ovan).

(160)

På grund av de särskilda omständigheterna kan ett eget bidrag som ligger något under 50 % godkännas. Omstruktureringsplanen, särskilt den inlämnade ekonomiska planen, visar att stödbeloppet inte ger Air Malta något överskottsbelopp som skulle kunna användas för aggressiva eller snedvridande åtgärder utanför omstruktureringsprocessen och stödet används inte heller för att finansiera några nyinvesteringar som inte är nödvändiga för att återskapa företagets lönsamhet enligt punkt 45 i riktlinjerna; därför anser kommissionen att ett eget bidrag på minst 45 % är lämpligt i det här fallet.

(161)

Slutligen måste stödet överensstämma med engångsvillkoret. I punkt 72 i riktlinjerna nämns att ett företag som har fått omstruktureringsstöd och hjälp under de senaste tio åren inte kan få omstruktureringsstöd och hjälp på nytt.

(162)

I april 2004, innan Malta anslöt sig till EU, genomförde man en kapitalökning på 57 miljoner euro. Transaktionen genomfördes in natura och omfattade överlåtelse av fastigheter (mark och byggnader) som ersättning för ytterligare aktieandelar i Air Malta. Åtgärden betraktades inte som omstruktureringsstöd eller hjälp av de maltesiska myndigheterna eftersom kapitalökningen ansågs förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(163)

Kommissionen informerades om den här åtgärden under samarbetet före anslutningen till unionen. Eftersom åtgärderna beviljades före Maltas anslutning till EU behövde Malta inte kommissionens godkännande innan kapitalökningen 2004. Enligt kommissionens praxis (27) kommer kommissionen att ta hänsyn till det omstruktureringsstöd som beviljats före anslutningen vid tillämpningen av engångsvillkoret i efterföljande fall gällande omstruktureringsstöd.

(164)

För att kunna fastställa om Air Malta har främjats av ekonomiska fördelar genom tillskottet 2004 och om denna åtgärd därför inbegriper statligt stöd, måste kommissionen bedöma om företaget fick ”en ekonomisk fördel som det inte skulle ha erhållit under normala marknadsmässiga villkor (28)”. För att utreda frågan tillämpar kommissionen principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. Enligt testet är det inte frågan om statligt stöd om, under liknande omständigheter, ”en privat investerare som är verksam under normala marknadsekonomiska villkor, som till sin storlek kan jämföras med de organ som förvaltar den offentliga sektorn, skulle ha genomfört lika stora kapitaltillskott”. Kommissionen ska därför bedöma om en privat investerare skulle ha deltagit i transaktionen på samma villkor (29). Den privata investeraren antas vara en försiktig investerare (30) som söker maximera sin vinst utan att ta allför stora risker i förhållande till den förväntade avkastningen (31).

(165)

Dessutom ”skall jämförelsen mellan offentliga och privata investerares handlande göras med beaktande av det förhållningssätt som en privat investerare skulle ha intagit vid den aktuella transaktionen med hänsyn till tillgänglig information och den förutsebara utvecklingen vid denna tidpunkt (32)”.

(166)

Kommissionens analys och bedömning ska omfatta alla faktorer som är relevanta för den gällande transaktionen och dess sammanhang. Detta omfattar även bidragstagarens ekonomiska situation på den relevanta marknaden, medan senare utveckling eller resultat inte har någon betydelse om de inte förutsågs redan vid investeringen (33).

(167)

Den ifrågavarande transaktionen omfattade regeringens överlåtelse av fastigheter (mark och byggnader) till Air Malta som ersättning för ytterligare aktieandelar i Air Malta. Egendomen har under lång tid använts av Air Malta. Fastigheterna har formellt hyrts sedan 1979 av Air Malta enligt ett hyresavtal på obestämd tid. Air Malta har genom åren förbättrat egendomens värde med egna medel och mot bakgrund av att egendomen skulle överlåtas.

(168)

Kommissionen noterar att den här transaktionen diskuterats och förberetts under ett antal år. Planen för marköverlåtelse upprättades redan under 1990-talet. Ett intyg från styrelsen från 2000 hänvisar till den här transaktionen. Anledningen till förseningen är den privatisering av Maltas internationella flygplats som slutfördes 2002.

(169)

Transaktionen gjordes mot bakgrund av en företagsstrategi och affärsplan för 2004–2007 (november 2003) och en ekonomisk prognos för tre år. Med hänsyn till de positiva utsikterna för marknadsmiljön, såsom förväntad marknadstillväxt för den maltesiska lufttransportmarknaden, förbättrad platskapacitet och inkomstmarginaler inom den europeiska luftfartssektorn samt de goda resultaten förväntade man sig enligt affärsplanen en betydande ökning av antalet passagerare och avkastning under de kommande åren, vilket skulle leda till lönsamhet 2007.

(170)

De relevanta prognoserna avspeglade den allmänna hållningen i luftfartsbranschen som vid den här tiden förutspådde en stark tillväxt inom lufttransportsektorn. Dessutom baserades de positiva resultaten på ytterligare tillväxtmöjligheter tack vare Maltas anslutning till EU. Förutom förbättringarna i kapitalstrukturen föreslog man även i affärsplanen flera rimliga initiativ som införandet av en standardiserad, modern och bränsleeffektiv flotta med plan av typen Airbus A319/A320 samt rationalisering av underhåll. Kommissionen noterar att lågprisföretag under 2004 inte sågs som något hot mot Air Malta inom företagets huvudsakliga marknad, eftersom längden på flygningarna till och från Malta betraktades som för långa för att lågprisföretagens affärsmodell skulle fungera. Även om förväntningarna i efterhand visade sig vara för optimistiska och utmaningarna på marknaden var underskattade anser kommissionen att man med den information som fanns tillgänglig 2004 och den allmänna hållningen i luftfartsbranschen kan slå fast att prognoserna i affärsplanen och den treåriga ekonomiska prognosen var trovärdiga vid tidpunkten.

(171)

Eftersom den maltesiska regeringen som majoritetsaktieägare i Air Malta endast bidrog med minsta möjliga aktiekapital när företaget grundades 1974 var Air Malta före april 2004 underkapitaliserat jämfört med andra flygbolag och behövde därför en kapitalstruktur som motsvarade företagets verksamhet. Syftet med kapitalökningen som gjordes in natura genom marköverlåtelsen var att säkerställa att företaget hade en balanserad ekonomisk struktur så att de kunde arbeta mot en tillväxtstrategi och möjliggöra framtida intäktsökningar genom hantering av större rörelsekapital.

(172)

Transaktionen baserades på ett marknadsvärde på inrådan av PriceWaterhouseCoopers som konstaterade att ”värdet av företagets tillgångar motsvarar minst det nominella värdet av de aktieandelar och överkursfonder som emitterats av företaget till förmån för Maltas regering”.

(173)

Dessutom noterar kommissionen att Air Malta inte var ett företag i svårigheter i april 2004. Även om Air Malta drabbades av förluster på grund av dotterbolaget Azzura Air efter terrorattacken den 11 september, så hade flygbolaget en betydande kassareserv vid den här tidpunkten. Mot bakgrund av siffrorna från den 31 juli 2003 var Air Maltas totala kapital 45,7 miljoner euro (aktiekapital på 11,7 miljoner euro samt en positiv balans mellan vinst och förlust). Enligt förvaltningskontot för sju månader med avslut den 29 februari 2004 uppgick förlusten till 15,5 miljoner euro och den totala förlusten för räkenskapsåret beräknades till 19,2 miljoner euro. När årsbokslutet summerades i juli 2004 och vid beräkningen i början av 2005 hade ytterligare förluster tillkommit. Förlusterna var emellertid inte kända och hade inte kunnat förutses i april 2004.

(174)

Dessutom kunde Air Malta öka utlandsskulderna från tre privata banker utan stöd från regeringen.

(175)

Slutligen deltog privata minoritetsaktieägare i kapitalökningen i relation till sitt aktieinnehav (mindre än 5 % av det totala kapitalet).

(176)

Mot bakgrund av detta har kommissionen inte några tvingande bevis som visar att transaktionen i april 2004 inte var förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, eftersom det verkar vara rimligt att anta att en privat investerare skulle ha agerat på samma sätt som den maltesiska regeringen gjorde under liknande omständligheter. Transaktionen 2004 utgjorde därför inte statligt stöd till Air Malta.

(177)

De maltesiska myndigheterna har vidare bekräftat att Air Malta inte har fått någon hjälp eller något omstruktureringsstöd under de senaste tio åren. Kommissionen anser därför att engångsvillkoret är uppfyllt.

(178)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att stödet på 130 miljoner euro och omstruktureringsplanen är förenliga med villkoren i riktlinjerna. Kommissionen anser därför att stödet är förenligt med den inre marknaden.