21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/1

(1)

I enlighet med artikel 3.1 i kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 av den 5 maj 2011 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet ”Telematikapplikationer för persontrafik” i det transeuropeiska järnvägssystemet (2) har Europeiska järnvägsbyrån tillämpat en ändringshanteringsprocess för de tekniska dokument som avses i bilaga III till den förordningen. Som en följd av detta lämnade Europeiska järnvägsbyrån den 20 december 2011 in en rekommendation om att bilaga III till förordning (EU) nr 454/2011 skulle uppdateras med en hänvisning till de tekniska dokument som har ändrats i enlighet med denna ändringshanteringsprocess.

(2)

Förordning (EU) nr 454/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 29.1 i direktiv 2008/57/EG.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/3

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (3) fastställs gemensamma regler för hur medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anmäla uppgifter och dokument till kommissionen. Dessa regler omfattar i synnerhet medlemsstaternas skyldighet att använda de informationssystem som kommissionen gjort tillgängliga och godkännandet av tillträdesrätterna för de myndigheter och individer som har rätt att skicka anmälningar. I förordningen fastställs vidare gemensamma principer för informationssystemen så att de kan garantera dokumentens äkthet, integritet och läsbarhet under hela den tid de måste bevaras. Dessutom innehåller förordningen regler för skydd av personuppgifter.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 792/2009 ska skyldigheten att använda informationssystemen i enlighet med den förordningen anges i de förordningar som fastställer en specifik anmälningsskyldighet.

(3)

Kommissionen har utvecklat ett informationssystem som gör att den elektroniskt kan hantera dokument och förfaranden i sina interna arbetsrutiner och i sina kontakter med de myndigheter som är involverade i den gemensamma jordbrukspolitiken.

(4)

Det anses att flera anmälningsskyldigheter kan fullgöras genom det systemet i enlighet med förordning (EG) nr 792/2009, särskilt de som anges i kommissionens förordningar (EG) nr 2092/2004 av den 8 december 2004 om tillämpningsföreskrifter för en importkvot för torkat benfritt nötkött med ursprung i Schweiz (4), (EG) nr 793/2006 av den 12 april 2006 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 247/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (5), (EG) nr 1914/2006 av den 20 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1405/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna (6), (EG) nr 1120/2009 av den 29 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i avdelning III i rådets förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (7), (EG) nr 1121/2009 av den 29 oktober 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller de stödordningar för jordbrukare som föreskrivs i avdelningarna IV och V i den förordningen (8), (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (9), (EU) nr 817/2010 av den 16 september 2010 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag (10), (EU) nr 1255/2010 av den 22 december 2010 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för importtullkvoter för ”baby beef”-produkter med ursprung i Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien (11).

(5)

I syfte att skapa en effektiv förvaltning och ta hänsyn till de erfarenheter som gjorts bör vissa anmälningar antingen förenklas och specificeras eller strykas i dessa förordningar.

(6)

Förordningarna (EG) nr 2092/2004, (EG) nr 793/2006, (EG) nr 1914/2006, (EG) nr 1120/2009, (EG) nr 1121/2009, (EG) nr 1122/2009, (EU) nr 817/2010 och (EU) nr 1255/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för direktstöd och förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

(1)

I artikel 7a ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de produktkvantiteter som övergått till fri omsättning i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1301/2006.

3.   De anmälningar som avses i punkt 1 ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (12), och de produktkategorier som anges i bilaga V till förordning (EG) nr 382/2008 ska användas.

(2)

Bilagorna IV, V och VI ska utgå.

(1)

I artikel 47 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   De meddelanden som avses i denna artikel ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (13).

(2)

I artikel 48 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   De meddelanden och rapporter som avses i artikel 28.1 och 28.2 i förordning (EG) nr 247/2006 ska lämnas in i enlighet med förordning (EG) nr 792/2009.”

(1)

I artikel 32 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   De meddelanden som avses i denna artikel ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (14).

(2)

I artikel 33 ska följande punkt läggas till som punkt 3:

”3.   De meddelanden och rapporter som avses i artikel 17.1 och 17.2 i förordning (EG) nr 1405/2006 ska lämnas i enlighet med förordning (EG) nr 792/2009.”

(1)

Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt:

(2)

Följande artikel ska införas som artikel 94a:

”Artikel 94a

De anmälningar som avses i denna förordning ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) 792/2009 (16).

(1)

I artikel 8 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de produktkvantiteter som övergått till fri omsättning i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1301/2006.

3.   De anmälningar som avses i punkt 1 ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (19), och de produktkategorier som anges i bilaga V till förordning (EG) nr 382/2008 ska användas.

(2)

Bilagorna VIII, IX och X ska utgå.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/6

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/8

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 616/2007 (3) öppnades tullkvoter för import av fjäderfäkött med ursprung i Brasilien, Thailand och andra tredjeländer.

(2)

De ansökningar om importlicenser som, när det gäller grupperna 1, 2, 4, 6, 7 och 8, lämnades in under de första sju dagarna av juli 2012 för delperioden 1 oktober–31 december 2012 avser, för vissa kvoter, kvantiteter som är större än de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför fastställas i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att det fastställs en tilldelningskoefficient som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

(3)

De ansökningar om importrättigheter som lämnades in under de första sju dagarna av juli 2012 för delperioden 1 oktober–31 december 2012 avser, när det gäller grupp 5, kvantiteter som är större än de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken omfattning importrättigheter kan tilldelas och det bör fastställas en tilldelningskoefficient som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/10

(1)

De kvantiteter för vilka ansökningar om importlicenser lämnats in till de behöriga myndigheterna under perioden 1–7 juli 2012, i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009, överskrider den kvantitet som finns tillgänglig för löpnummer 09.4321.

(2)

Under dessa omständigheter bör det i enlighet med förordning (EG) nr 1301/2006 fastställas en tilldelningskoefficient för utfärdande av licenser när det gäller löpnummer 09.4321. Inlämningen av ytterligare ansökningar om licenser avseende det löpnumret bör tillfälligt stoppas till regleringsårets slut, i enlighet med förordning (EG) nr 891/2009.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/12

(1)

I kommissionens beslut 2006/168/EG av den 4 januari 2006 om fastställande av djurhälsokrav och krav på veterinärintyg för import till gemenskapen av embryon från nötkreatur och om upphävande av beslut 2005/217/EG (2) fastställs i bilaga I en förteckning över tredjeländer från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av embryon från tamdjur av nötkreatur (nedan kallade embryon). I beslutet fastställs också tilläggsgarantier beträffande särskilda djursjukdomar som de tredjeländer som förtecknas i bilagan ska lämna.

(2)

I beslut 2006/168/EG föreskrivs dessutom att medlemsstaterna ska tillåta import av embryon som uppfyller djurhälsokraven i förlagorna till veterinärintygen i bilagorna II, III och IV till det beslutet.

(3)

Djurhälsovillkoren om blåtunga i förlagorna till veterinärintygen i bilagorna II, III och IV till beslut 2006/168/EG bygger på rekommendationer om denna sjukdom i kapitel 8.3 i OIE:s (Världsorganisationen för djurhälsa) kodex för landlevande djur (Terrestrial Animal Health Code). I det kapitlet rekommenderas en rad riskreducerande åtgärder för att skydda värddäggdjuret från exponering för smittbärare eller att inaktivera viruset genom antikroppar.

(4)

I OIE:s kodex för landlevande djur finns dessutom ett kapitel om övervakning med avseende på smittbärande leddjur för djursjukdomar. Dessa rekommendationer omfattar inte övervakningen av idisslare för antikroppar mot Simbuvirus, t.ex. Akabane- och Ainovirus inom familjen Bunyaviridae, vilket tidigare ansågs vara en ekonomisk metod för att fastställa fördelningen av de kompetenta smittbärarna för blåtungevirus tills mer information om spridningen av dessa sjukdomar blev tillgängliga.

(5)

I OIE:s kodex för landlevande djur tas inte heller Akabane- och Ainosjukdomarna upp. Kravet på årliga test av dessa sjukdomar för att påvisa avsaknaden av smittbäraren bör därför strykas i bilaga I till beslut 2006/168/EG och i förlagorna till veterinärintygen i bilagorna II, III och IV till det beslutet.

(6)

Bilaterala avtal har dessutom ingåtts mellan unionen och vissa tredjeländer med särskilda villkor för import av embryon till unionen. I en strävan att göra lagstiftningen enhetlig bör därför de särskilda villkor och förlagor till veterinärintyg för import som finns i de bilaterala avtalen tillämpas i stället för de villkor och förlagor som fastställs i beslut 2006/168/EG.

(7)

Djurhälsostatusen i Schweiz är likvärdig med den i medlemsstaterna. Därför bör de embryon som tillkommit genom befruktning in vivo och som producerats in vitro och som importerats till unionen från det tredjelandet åtföljas av ett veterinärintyg som utformats enligt de förlagor till hälsointyg som används för handel inom unionen med embryon från tamdjur av nötkreatur och som fastställs i bilaga C till direktiv 89/556/EEG. Det intyget bör beakta de ändringar som anges i kapitel VI.B punkt 2 i tillägg 2 till bilaga 11 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter som godkänts genom rådets och, i fråga om avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete, kommissionens beslut 2002/309/EG, Euratom av den 4 april 2002 om ingående av sju avtal med Schweiziska edsförbundet (3).

(8)

På grundval av direktiv 89/556/EEG erkänns också Nya Zeeland som ett tredjeland med en djurhälsostatus likvärdig den i medlemsstaterna avseende import av embryon som tillkommit genom befruktning in vivo.

(9)

De embryon som tillkommit genom befruktning in vivo, som samlats i Nya Zeeland och som importerats till unionen från det tredjelandet bör därför åtföljs av ett förenklat intyg som utformats enligt den tillämpliga förlagan till hälsointyg i bilaga IV till kommissionens beslut 2003/56/EG av den 24 januari 2003 om hälsointyg för import av levande djur och animaliska produkter från Nya Zeeland (4) som fastställts i enlighet med avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Nya Zeeland om sanitära åtgärder som tillämpas inom handeln med levande djur och animaliska produkter (5), vilket godkänts genom rådets beslut 97/132/EG (6).

(10)

I kommissionens beslut 2007/240/EG (7) föreskrivs att de olika veterinär-, hälso- och hygienintyg som krävs för levande djur, sperma, embryon, ägg och animaliska produkter som importeras till unionen ska utformas på grundval av standardförlagorna till veterinärintyg i bilaga I till det beslutet. I en strävan att förenkla unionens lagstiftning och göra den enhetlig bör man vid utformningen av förlagorna till veterinärintyg i bilagorna II, III och IV till beslut 2006/168/EG ta hänsyn till beslut 2007/240/EG.

(11)

Bilagorna I–IV till beslut 2006/168/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(12)

För att undvika eventuella störningar i handeln bör veterinärintyg som utfärdats i enlighet med beslut 2006/168/EG, i dess lydelse före de ändringar som införs genom det här beslutet, få användas under en övergångsperiod på vissa villkor.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/26

(1)

I kommissionens genomförandebeslut 2011/630/EU av den 20 september 2011 om djurhälsokrav som är tillämpliga vid handel inom gemenskapen med och import av sperma från tamdjur av nötkreatur (2) fastställs i bilaga I en förteckning över de tredjeländer från vilka medlemsstaterna ska tillåta import av sperma från tamdjur av nötkreatur samt de tilläggsgarantier beträffande särskilda djursjukdomar som de tredjeländer som tas upp i förteckningen ska lämna. I beslutet fastställs även intygskrav för import av sådan sperma till unionen.

(2)

Förlagan till djurhälsointyg i del 1 avsnitt A i bilaga II till genomförandebeslut 2011/630/EU omfattar djurhälsokrav för import till unionen av sperma från tamdjur av nötkreatur som samlats, behandlats och lagrats i enlighet med direktiv 88/407/EEG, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2003/43/EG (3).

(3)

Enligt gällande djurhälsokrav för blåtunga i förlagan till djurhälsointyget i del 1 avsnitt A i bilaga II till genomförandebeslut 2011/630/EU ska donatordjuren uppfylla importvillkoren för sperma från nötkreatur i kapitlet om blåtunga i OIE:s kodex för landlevande djur (Terrestrial Animal Health Code). I det kapitlet rekommenderas en rad riskreducerande åtgärder för att antingen skydda värddäggdjuret från exponering för smittbärare eller inaktivera viruset genom antikroppar. Av tydlighetsskäl bör förlagan till hälsointyget tydligt ange de relevanta kraven och de garantier som ska lämnas av det exporterande tredjelandet beroende på den epidemiologiska situationen.

(4)

I OIE:s Terrestrial Animal Health Code finns dessutom ett kapitel om övervakning med avseende på smittbärande leddjur för djursjukdomar. Dessa rekommendationer omfattar inte övervakning av idisslare för antikroppar mot Simbuvirus, t.ex. Akabane- och Ainovirus inom familjen Bunyaviridae, vilket tidigare ansågs vara en ekonomisk metod för att fastställa fördelningen av de kompetenta smittbärarna för blåtungevirus tills mer information om spridningen av dessa sjukdomar blev tillgänglig.

(5)

I OIE:s Terrestrial Animal Health Code tas inte heller Akabane- och Ainosjukdomarna upp. Kravet på årliga test av dessa sjukdomar för att påvisa avsaknad av smittbäraren bör därför strykas i bilaga I till genomförandebeslut 2011/630/EU och i förlagan till hälsointyget i del 1 avsnitt A i bilaga II till det beslutet.

(6)

Genomförandebeslut 2011/630/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

För att undvika störningar i handeln bör djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med genomförandebeslut 2011/630/EU, i dess lydelse före de ändringar som införs genom detta beslut, få användas under en övergångsperiod på vissa villkor.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/33

(1)

I punkt B.IV.1 i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 föreskrivs att för klassificering av slaktkroppar av gris ska andelen kött bedömas med av kommissionen godkända klassificeringsmetoder. Endast statistiskt utprövade bedömningsmetoder som bygger på fysisk mätning av en eller flera anatomiska delar av grisslaktkroppen kommer i fråga. För att en klassificeringsmetod ska kunna godkännas får det statistiska felet vid bedömningen inte överskrida en viss högsta toleransnivå. Denna nivå fastställs i artikel 23.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1249/2008 av den 10 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur, gris och får och rapporteringen av priser på dessa (2).

(2)

Genom beslut 97/107/EG (3) godkände kommissionen fem klassificeringsmetoder för slaktkroppar av gris i Belgien.

(3)

Förändringar i grisbeståndet har lett till att de formler som ingår i dessa metoder nu ger för låga värden för andelen kött. Det är därför nödvändigt att uppdatera formlerna för de godkända metoderna samt att införa och använda tre nya klassificeringsmetoder.

(4)

Belgien har begärt att kommissionen godkänner åtta metoder för klassificering av slaktkroppar av gris på landets territorium och har lämnat in en detaljerad beskrivning av dissektionsförsöket och de principer som metoderna bygger på, samt resultaten av dissektionsförsöket och de formler som används för att beräkna andelen kött i det protokoll som avses i artikel 23.4 i förordning (EG) nr 1249/2008.

(5)

En granskning av denna begäran har visat att villkoren för godkännande av klassificeringsmetoderna är uppfyllda. Metoderna bör därför godkännas i Belgien.

(6)

Ändringar av instrument eller klassificeringsmetoder bör bara tillåtas om de uttryckligen har godkänts genom ett genomförandebeslut av kommissionen.

(7)

För att skapa klarhet och rättslig säkerhet bör beslut 97/107/EG upphävas.

(8)

Mot bakgrund av de tekniska omständigheterna i samband med övergången till nya instrument och formler bör de klassificeringsmetoder för slaktkroppar av gris som godkändes genom beslut 97/107/EG fortsätta att gälla till och med den 30 september 2012.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

Instrumentet ”Capteur Gras/Maigre – Sydel (CGM)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 1 i bilagan.

b)

Instrumentet ”Giralda Choirometer Pork Grader (PG 200)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 2 i bilagan.

c)

Instrumentet ”Hennessy Grading Probe (HGP 4)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 3 i bilagan.

d)

Instrumentet ”Fat-O-Meat’er (FOM II)” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 4 i bilagan.

e)

Instrumentet ”OptiScan TP” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 5 i bilagan.

f)

Instrumentet ”CSB Image-Meater” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 6 i bilagan.

g)

Instrumentet ”VCS 2000” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 7 i bilagan.

h)

Instrumentet ”AutoFOM III” med tillhörande beräkningsmetoder, enligt vad som anges i del 8 i bilagan.

21.7.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 194/39

(1)

Enligt kommissionens meddelande ”Europa 2020” (1) ska en av prioriteringarna vara att utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation.

(2)

De mål som fastställts för Europa 2020-strategin beskrivs närmare främst i flaggskeppsinitiativen ”En digital agenda för Europa” (2) och ”Innovationsunionen” (3). Bland de åtgärder som bör vidtas enligt ”En digital agenda för Europa” anges att offentligfinansierad forskning bör ges en omfattande spridning genom publicering med fri tillgång av vetenskapliga data och uppsatser. Enligt ”Innovationsunionen” bör en ram för det europeiska området för forskningsverksamhet upprättas som ska bidra till att avlägsna hinder för rörlighet och samarbete över gränserna. Vidare anges det att öppen tillgång till publikationer och data från offentligt stödd forskning och den öppna tillgången till publikationer görs till en överordnad princip för de projekt som finansieras av EU:s ramprogram för forskning.

(3)

Den 14 februari 2007 antog kommissionen ett meddelande om vetenskaplig information i den digitala tidsåldern: tillgång, spridning och bevarande (4), som åtföljdes av ett arbetsdokument. Detta gav en översikt över läget i Europa när det gällde vetenskaplig publicering och bevarande av vetenskapliga resultat, med en genomgång av relevanta organisatoriska, rättsliga, tekniska och ekonomiska aspekter.

(4)

Meddelandet följdes i november 2007 av rådets slutsatser om vetenskaplig information i den digitala tidsåldern: tillgång, spridning och bevarande. I slutsatserna uppmanas kommissionen att experimentera med öppen tillgång till vetenskapliga publikationer och data som härrör från projekt som finansieras genom EU:s ramprogram för forskning. Även en uppsättning åtgärder som medlemsstaterna bör vidta ingår i slutsatserna. Framsteg har gjorts inom vissa av de områden som tas upp i slutsatserna, men alla mål har inte nåtts, och olika medlemsstater har hunnit olika långt. Det krävs en insats på EU-nivå för att Europas forskningspotential ska kunna utnyttjas till fullo.

(5)

Strategier för fri tillgång syftar till att så tidigt som möjligt i spridningsprocessen ge läsare tillgång till sakkunniggranskade vetenskapliga publikationer och forskningsdata utan kostnad och till att göra det möjligt att använda och vidareutnyttja forskningsresultat. Sådana strategier bör tillämpas med hänsyn till problemet med immateriella rättigheter.

(6)

Strategier för fri tillgång till forskningsresultat bör gälla all forskning som mottar offentliga medel. Sådana strategier förväntas förbättra villkoren för att bedriva forskning genom att dubbelarbetet och tiden som går åt för att söka information och få tillgång till den minskar. På så sätt snabbas den vetenskapliga utvecklingen på och det blir lättare att samarbeta inom EU och med aktörer utanför EU. Dessutom innebär sådana strategier att efterfrågan från forskarsamhället på bättre tillgång till vetenskaplig information hörsammas.

(7)

Om samhällsaktörer interagerar i forskningscykeln förbättras innovationsutfallens kvalitet, relevans, godtagbarhet och hållbarhet genom att samhällets förväntningar, behov, intressen och värden integreras. Öppen tillgång är ett viktigt inslag i medlemsstaternas strategier för ansvarsfull forskning och innovation genom att den gör forskningsresultaten tillgängliga för alla och underlättar samhällsengagemang.

(8)

Även företagen har nytta av en bredare tillgång till vetenskapliga forskningsresultat. Särskilt små och medelstora företag kommer att förbättra sin innovationskapacitet. Strategier för tillgång till vetenskaplig information bör därför innefatta att underlätta tillgången även för privata företag.

(9)

Internet har förändrat vetenskaps- och forskningsvärlden i grunden. Forskarsamhällena har t.ex. experimenterat med nya sätt att registrera, certifiera, sprida och bevara vetenskapliga publikationer. Forsknings- och finansieringspolitik behöver anpassas till denna nya miljö. Medlemsstaterna bör rekommenderas att anta och utveckla sin politik för fri tillgång till vetenskapliga publikationer.

(10)

Fri tillgång till forskningsdata förbättrar datakvaliteten, minskar behovet av dubbelarbete med forskning, snabbar på den vetenskapliga utvecklingen och bidrar till att förhindra forskningsfusk. I sin slutrapport, ”Riding the wave: How Europe can gain from the rising tide of scientific data” (5) från oktober 2010 betonade högnivågruppen för vetenskapliga data den avgörande betydelsen av att tillförlitliga data som produceras från forskning delas och bevaras. Det är därför brådskande med politiska åtgärder för att säkra tillgången till data, och medlemsstaterna bör rekommenderas vidta sådana åtgärder.

(11)

Det är ett allmänintresse att bevara forskningsresultat. Av tradition är det bibliotek, främst nationella bibliotek med lagstadgad deponering, som har ansvarat för detta. Volymen av de forskningsresultat som genereras växer oerhört snabbt. Det bör finnas mekanismer, infrastrukturer och programvarulösningar på plats för långsiktigt bevarande av forskningsresultat i digital form. Det är mycket viktigt med hållbar finansiering av lösningar för att bevara forskningsresultat. Kostnaderna för datasäkring av digitaliserat innehåll är fortfarande ganska höga. Med tanke på hur viktigt det är att bevara forskningsresultat för framtida bruk bör medlemsstaterna rekommenderas att förstärka sin politik inom detta område.

(12)

Den politik som medlemsstaterna utvecklar bör definieras på nationell eller subnationell nivå beroende på det konstitutionella läget och var ansvaret ligger för att utforma forskningspolitiken.

(13)

Robusta e-infrastrukturer som stöd för vetenskapliga informationssystem kommer att förbättra tillgången till vetenskaplig information och långsiktigt bevarande av sådan information. Detta kan stimulera forskningssamverkan. Enligt kommissionens meddelande avses följande med IKT-infrastruktur för e-vetenskap (6): ”en miljö som gör det möjligt att enkelt dela och få tillgång till forskningsresurser (hårdvara, mjukvara och innehåll) när det är nödvändigt för att främja bättre och effektivare forskning”. Därför bör det rekommenderas att sådana infrastrukturer vidareutvecklas och kopplas samman på europeisk nivå.

(14)

Det finns en global strävan att främja ett skifte till fri tillgång, vilket framgår av ”Revised strategy on UNESCO’s contribution to the promotion of open access to scientific information and research” (7) och av OECD:s deklaration om tillgång till offentligfinansierade forskningsuppgifter (Declaration on Access to Research Data from Public Funding) (8). Medlemsstaterna bör delta i denna globala satsning och vara förebilder när det gäller att främja en öppen forskningsmiljö som är inriktad på samverkan och baserad på ömsesidighet.

(15)

Med tanke på förlagssektorns övergångsstatus behöver berörda parter samarbeta för att anpassa sig till övergångsprocessen och söka hållbara lösningar för vetenskaplig publicering.

(16)

Den 12 december 2011 antog kommissionen ett paket som bestod av ett meddelande om öppna data, ett förslag till ett direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (9) och nya kommissionsregler om dokument kommissionen förvarar. Paketet presenterade kommissionens strategi för öppna data i en sammanhängande ram som omfattar berörda åtgärder, inklusive denna rekommendation.

(17)

Denna rekommendation åtföljs av ett meddelande vari kommissionen definierar sin politik och vision när det gäller öppen tillgång till forskningsresultat. Den ger en översikt över de åtgärder kommissionen kommer att vidta i egenskap av organ som tillhandahåller forskningsmedel från EU-budgeten.

(18)

Tillsammans med denna rekommendation och det åtföljande meddelandet antar kommissionen ett meddelande om ett förstärkt partnerskap inom det europeiska området för forskningsverksamhet för excellens och tillväxt, där huvudprioriteringarna anges för att genomföra det europeiska området för forskningsverksamhet. En av dessa är optimal cirkulation, tillgång till och överföring av vetenskaplig kunskap.

1.

Definiera tydliga strategier för spridning av och öppen tillgång till vetenskapliga publikationer som bygger på offentligfinansierad forskning. Dessa strategier bör innefatta:

Se till att dessa strategier får följande effekter:

2.

Se till att forskningsfinansierande institutioner som förvaltar offentliga forskningsmedel och offentligfinansierade akademiska institutioner genomför strategierna genom att

3.

Definiera klara strategier för spridning av och öppen tillgång till data från offentligfinansierad forskning. Dessa strategier bör innefatta

Se till att dessa strategier får följande effekter:

4.

Förstärka bevarandet av vetenskaplig information genom att

5.

Vidareutveckla e-infrastrukturer som stödjer systemet för spridning av vetenskaplig information genom att

6.

Säkerställa synergier mellan e-infrastrukturer på europeisk och global nivå genom att

7.

Delta i flerpartsdialoger på nationell, europeisk och/eller internationell nivå om hur öppen tillgång till och bevarande av vetenskaplig information ska främjas. Deltagare ska särskilt inrikta sig på

8.

Senast vid årsskiftet utse en nationell referenspunkt vars uppgifter kommer att vara att

9.

Underrätta kommissionen – inom 18 månader efter att den här rekommendationen har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och därefter vartannat år – om åtgärder som vidtagits med anledning av de olika punkterna i rekommendationen, i enlighet med formaliteter som definieras och överenskoms. På grundval av detta kommer kommissionen att granska de framsteg som gjorts i EU för att bedöma om ytterligare åtgärder krävs för att uppnå de mål som fastställs i denna rekommendation.