2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/1

(1)

Villkoren för tredjestaters deltagande i Europeiska unionens krishanteringsinsatser bör anges i ett avtal om fastställande av en ram för ett eventuellt sådant framtida deltagande i stället för att fastställas från fall till fall för varje aktuell insats.

(2)

Efter rådets beslut av den 26 april 2010 om bemyndigande att inleda förhandlingar har den höga representanten förhandlat om ett avtal mellan Europeiska unionen och Montenegro om fastställande av en ram för Montenegros deltagande i Europeiska unionens krishanteringsinsatser (nedan kallat avtalet).

(3)

Avtalet bör godkännas.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/8

(1)

Kommissionen bör anta utformningen av försäkran om överensstämmelse med en godkänd typ av fordon i enlighet med direktivet.

(2)

Den 30 juni 2010 utfärdade Europeiska järnvägsbyrån rekommendationen om utformningen av försäkran om överensstämmelse med en godkänd typ av fordon.

(3)

Bilagorna till försäkran om typöverensstämmelse bör ge belägg för att de relevanta kontrollförfarandena slutförts i enlighet med den tillämpliga unionslagstiftningen och de anmälda nationella reglerna och ange hänvisningarna till direktiven, tekniska specifikationer för driftskompatibilitet, nationella regler och andra bestämmelser. Typgodkännandet, som identifieras genom det europeiska identifikationsnumret, bör tillhandahålla information om alla rättsliga krav på grundval av vilka typgodkännandet har beviljats i en medlemsstat.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 29.1 i direktiv 2008/57/EG.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/10

(1)

Förordning (EG) nr 1005/2008 är tillämplig på fiskeriprodukter enligt definitionen i artikel 2 i den förordningen. I bilaga I till den förordningen förtecknas de produkter som inte omfattas av definitionen av fiskeriprodukter. Den förteckningen kan revideras varje år och bör ändras med anledning av den nya information som samlats in genom det administrativa samarbetet med tredjeländer enligt artikel 20.4 i förordning (EG) nr 1005/2008.

(2)

Produkter som inte omfattas av definitionen av fiskeriprodukter förtecknas även i bilaga XIII till kommissionens förordning (EG) nr 1010/2009 (2) om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1005/2008. För att undvika onödiga överlappningar bör produkter som inte omfattas av definitionen förtecknas endast i bilaga I till förordning (EG) nr 1005/2008, och således bör bilaga XIII till förordning (EG) nr 1010/2009 utgå.

(3)

Avdelning I i förordning (EG) nr 1010/2009 innehåller bestämmelser om inspektion av tredjelands fiskefartyg i medlemsstaternas hamnar. De bestämmelserna måste anpassas till avtalet om hamnstatsåtgärder som ska förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som ingåtts inom ramen för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. En sådan anpassning innebär att det måste föras in specifik information i den mall som ska användas för förhandsmeddelanden om hamnanlöp och läggas till specifika kriterier i de mål som fastställts för hamninspektioner.

(4)

Bilaga V till förordning (EG) nr 1010/2009 innehåller en förteckning över fångstdokumentationssystem antagna av regionala fiskeriorganisationer som har godkänts som överensstämmande med kraven i förordning (EG) nr 1005/2008. I den bilagan bör det hänvisas till Iccats (Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten) fångstdokumentationsprogram för blåfenad tonfisk enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 640/2010 (3).

(5)

Förordningarna (EG) nr 1005/2008 och (EG) nr 1010/2009 bör ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för fiske och vattenbruk.

1.

I artikel 4.1 ska följande led u läggas till:

2.

Bilagorna IIA och IIB ska ersättas med bilaga II till denna förordning.

3.

I bilaga V ska andra strecksatsen i del I ersättas med följande:

4.

Bilaga XIII ska utgå.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/19

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/21

(1)

Åtgärder som är avsedda att ändra icke väsentliga delar i direktiv 2008/57/EG och som rör en anpassning av bilagorna II–IX i det direktivet, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 29.4 i direktiv 2008/57/EG.

(2)

Delsystemet ”Trafikstyrning och signalering” består av markbaserad och fordonsbaserad utrustning, som bör betraktas som två separata delsystem. Bilaga II till direktiv 2008/57/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

Utrustningen för mätning av strömförbrukning är fysiskt integrerad i den rullande materielen. Bilaga II till direktiv 2008/57/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

I enlighet med artikel 17.3 i direktiv 2008/57/EG bör medlemsstaterna utse de organ som ska ansvara för att genomföra kontrollförfarandena när nationella bestämmelser är tillämpliga. Bilagorna V och VI till direktiv 2008/57/EG bör därför ändras för att specificera de förfaranden som dessa organ genomför.

(5)

När det gäller avsnitt 2 i bilaga VI till direktiv 2008/57/EG och genomförandet av mellanliggande kontroller bör det anmälda organet först utfärda ett mellanliggande EG-kontrollintyg och sedan bör den sökande utfärda den därmed sammanhängande EG-förklaringen. Bilagorna V och VI till direktiv 2008/57/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 29.1 i direktiv 2008/57/EG.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/29

(1)

Genom en skrivelse av den 26 juli 1999 tog kommissionen emot ett klagomål mot WAM Engineering Ltd I klagomålet hävdades att WAM SpA hade beviljats olagligt stöd från Italien.

(2)

En begäran om upplysningar skickades till de italienska myndigheterna genom skrivelser av den 5 augusti 1999 och den 10 september 1999. Klaganden lämnade ytterligare upplysningar genom en skrivelse av den 2 september 1999. Genom en skrivelse av den 13 december 1999 vidarebefordrade kommissionen till klaganden de italienska myndigheternas svar, som lämnats genom en skrivelse av den 11 oktober 1999, och upplyste om att den hade för avsikt att genomföra en formell granskning.

(3)

Samtidigt pågick en undersökning av nationella stödordningar för utländska direktinvesteringar (foreign direct investment, FDI) utanför EU, som förväntades leda till ett meddelande från kommissionen.

(4)

Genom en skrivelse av den 18 december 2001 begärde kommissionen ytterligare upplysningar från Italien till följd av nya krav från klaganden (två påminnelser riktades till kommissionen genom skrivelser av den 31 mars 2000 och av den 11 oktober 2000) och då kommissionen uppskjutit undersökningen av utländska direktinvesteringar.

(5)

Mot bakgrund av upplysningarna i skrivelserna av den 20 februari 2002 och den 27 mars 2002 ställdes ytterligare frågor till de italienska myndigheterna genom en skrivelse av den 12 april 2002.

(6)

De italienska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 21 maj 2002. Genom en skrivelse av den 5 juni 2002 underrättade kommissionen de italienska myndigheterna om att den ansåg att de upplysningar som lämnats var ofullständiga och begärde att de, inom tjugo arbetsdagar från det att begäran mottagits, skulle komplettera upplysningarna och lämna ytterligare klargöranden.

(7)

Eftersom inget svar lämnades, trots att de italienska myndigheterna genom en skrivelse av den 25 juni 2002 hade ansökt om en förlängning av tidsfristen till den 31 juli 2002, antog kommissionen den 26 september 2002 ett föreläggande om att lämna upplysningar i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3) (nedan kallad förordning (EG) nr 659/1999). Under tiden överfördes ärendet till registret över icke-anmälda stöd under nummer NN102/02.

(8)

Genom skrivelser av den 26 juni 2002 och av den 4 oktober 2002 informerades klaganden om ärendets utveckling. Genom en skrivelse av den 31 oktober 2002 begärde klaganden att få veta vilket resultat föreläggandet hade gett.

(9)

De italienska myndigheterna lämnade de begärda upplysningarna genom en skrivelse av den 16 oktober 2002 och lämnade kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 24 oktober 2002.

(10)

Kommissionen underrättade Italien genom en skrivelse av den 24 januari 2003 om att den hade beslutat att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget, nu artikel 108.2 i EUF-fördraget, för stödet i fråga (4).

(11)

Genom en skrivelse av den 29 januari 2003 underrättades klaganden om att förfarandet hade inletts.

(12)

Genom en skrivelse av den 10 februari 2003 riktade klaganden en påminnelse till kommissionen, då denne ännu inte hade tagit emot ovannämnda skrivelse.

(13)

Efter det att de italienska myndigheterna underrättats om att förfarandet hade inletts sände WAM SpA omedelbart en skrivelse till kommissionen (skrivelse av den 10 februari 2003).

(14)

Genom en skrivelse av den 27 februari 2003 begärde Italien en förlängning av den 15 dagar långa tidsfristen för att lägga fram synpunkter på konfidentialitet till den 7 mars 2003 i enlighet med kommissionens beslut.

(15)

Genom en skrivelse av den 10 mars 2003 bad Italien att kommissionen inte skulle offentliggöra beslutet, eftersom stödmottagaren var villig att återbetala stödet, vilket också WAM SpA själv bekräftade genom en skrivelse av den 13 mars 2003, som sändes direkt till kommissionen.

(16)

Genom en skrivelse av den 18 mars 2003 påpekade kommissionen att ett slutligt beslut krävdes för att undvika ett offentliggörande, under förutsättning att ett bevis lämnades på att man hade återbetalat de två stöden plus ränta, vilken hade beräknats på ett för kommissionen godtagbart sätt.

(17)

Då det belopp som de italienska myndigheterna föreslog genom en skrivelse av den 13 maj 2003 var betydligt lägre än kommissionens första beräkning av stödets bidragsekvivalent, som gjordes på grundval av de upplysningar som fanns tillgängliga vid den tidpunkt då förfarandet inleddes, informerade kommissionen Italien genom en skrivelse av den 22 maj 2003 att offentliggörandet skulle göras inom kort då det föreslagna beloppet för återbetalning inte uppfyllde kriterierna.

(18)

Genom skrivelse en av den 13 juni 2003 begärde klaganden upplysningar om offentliggörandet av beslutet. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 18 juni 2003. Samma dag sändes också ett e-postmeddelande till klaganden för att denne omgående skulle få veta att beslutet just hade offentliggjorts.

(19)

Genom en skrivelse av den 1 juli 2003, som också sändes via fax samma dag, begärde WAM SpA tillgång till hela akten, vilket kommissionen avslog genom en skrivelse av den 14 juli 2003.

(20)

Genom en skrivelse av den 20 juni 2003 svarade WAM SpA direkt på kommissionens tillkännagivande till Italien om att den hade offentliggjort beslutet. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 11 juli 2003.

(21)

Genom en skrivelse av den 27 juni 2003 upplyste klaganden att denne hade för avsikt att begära ersättning för sina förluster från WAM SpA, om kommissionens slutliga beslut blev negativt, och begärde att bli underrättad om förfarandets utveckling.

(22)

Genom en skrivelse av den 4 juli 2003 meddelade klaganden, Morton Machine Company Limited, att WAM SpA kallat den inför rätta i en italiensk domstol för att i sin tur begära ersättning, och frågade om kommissionen kunde få företaget att dra tillbaka stämningsansökan.

(23)

Genom en skrivelse av den 10 juli 2003 besvarade kommissionen de båda ovannämnda skrivelserna från Morton Machines Company.

(24)

Genom en skrivelse av den 16 juli 2003 lämnades synpunkter från berörda tredje parter, som man hade begärt skulle behandlas konfidentiellt.

(25)

Den 23 juli 2003 hölls ett möte mellan kommissionen och de italienska myndigheterna. Inför detta möte hade den italienska regeringen lämnat vissa upplysningar genom en skrivelse av den 22 juli 2003, som registrerades den 25 juli 2003, och därefter tog kommissionen emot vissa kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 8 augusti 2003 direkt från premiärministerns kontor (avdelningen för samordning av EU-politik).

(26)

Genom en skrivelse av den 21 augusti 2003 frågade Morton Machine Company Limited om ett slutligt beslut redan hade antagits och begärde att bli underrättad om situationen. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 28 augusti 2003.

(27)

Genom en skrivelse av den 19 september 2003 sände Italien kommissionen sina synpunkter på beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet.

(28)

Genom en skrivelse av den 3 november 2003 sände Italien sina kommentarer på synpunkterna från berörda parter.

(29)

Som svar på WAM SpA:s ansökan om ersättning av den 30 juli 2003 bekräftade generalsekretariatet beslutet att avslå begäran om tillgång till akten genom en skrivelse av den 16 september 2003.

(30)

Genom en skrivelse av den 14 januari 2004 lämnade Italien de upplysningar som inte fanns med i svaret av den 19 september 2003.

(31)

Den 19 maj 2004 antog kommissionen ett beslut i enlighet med artikel 7.3 och 7.5 i förordning (EG) nr 659/1999 (5).

(32)

Både WAM SpA och Italien överklagade kommissionens beslut av den 19 maj 2004 inför förstainstansrätten. Förstainstansrätten, som hade beslutat att förena målen, avgav sin dom den 6 september 2006 och ogiltigförklarade kommissionens beslut på grund av att den inte hade lämnat tillräckliga bevis för att stödet kunde påverka handeln och konkurrensen på EU-marknaden, med tanke på omständigheterna i ärendet (6).

(33)

Kommissionen överklagade förstainstansrättens dom. Den 30 april 2009 ogillade EU-domstolen kommissionens överklagande (7).

(34)

WAM SpA är ett företag enligt italiensk rättsordning med registrerat säte i Cavezzo i Italien. Under den berörda perioden 1995–2000 var det aktivt inom marknaden för produktion och saluföring av skruvtransportörer och matare, dammuppsamlare och ventiler för industrianläggningar. Det finns många EU-producenter på marknaden. Särskilt på marknaden för dammuppsamlare hade WAM SpA ett antal större EU-konkurrenter med avancerad teknik och en välutvecklad kommersiell struktur (8).

(35)

När det gäller WAM:s närvaro på den italienska marknaden uppgick företagets andel på marknaden för skruvtransportörer för cement till 60 procent 1991, 50 procent 2000 och 55 procent 2003. På marknaden för dammuppsamlare uppgick företagets marknadsandel till 40 procent 1991 och ökade till 50 procent 2000 och till 60 procent 2003 (9).

(36)

Från 1997 och framåt expanderade WAM SpA till andra EU-marknader, särskilt i västra Tyskland och Frankrike. År 2000 hade företaget en marknadsandel för skruvtransportörer för cement på 70 procent i Frankrike och Tyskland och 60 procent i Storbritannien, medan de motsvarande siffrorna för cylindriska dammuppsamlare var 50 procent i Frankrike, 20 procent i Tyskland och 10 procent i Storbritannien (10).

(37)

År 1994 inrättades ett japanskt dotterbolag, WAM Japan. Företagets verksamhet inriktades på saluföring av två produkter som tillverkades i Italien och vars transportkostnader var förhållandevis låga, dvs. dammuppsamlare och ventiler. År 1995 inrättades ett kinesiskt dotterbolag, som först drevs som ett samriskföretag med en lokal partner, och från 1998 som ett helägt dotterbolag till WAM SpA (11).

(38)

Under perioden i fråga innehade WAM SpA även 84 procent av aktierna i ”WAM Engineering Ltd”, ett företag enligt brittisk rättsordning med registrerat säte i Tewkesbury i Storbritannien. Det marknadssegment som WAM Engineering Ltd var aktivt inom var utformning, tillverkning och försäljning av industriell blandningsutrustning som framför allt används inom livsmedels-, kemikalie-, läkemedels- och miljöindustrin.

(39)

Klaganden hävdade, genom att hänvisa till WAM Engineerings prispolitik i Storbritannien, att WAM kunde erbjuda samma produkter (industriell blandningsutrustning) som klaganden tillverkade och saluförde, till ungefär en tredjedel av klagandens priser. Enligt klaganden kunde man till detta pris knappt köpa råmaterial för att tillverka maskinerna, och enligt klagandens åsikt berodde det låga priset på stödet från den italienska regeringen, särskilt i enlighet med lag nr 394/81.

(40)

Enligt klaganden beviljades WAM Engineering Ltd finansiellt stöd för program för etablering på marknader i länder utanför EU i enlighet med lag nr 394/81. Enligt uppgifterna ska lag nr 394/81 särskilt stödja italienska företag som vill etablera ett dotterbolag utomlands, såsom representationskontor, butiker och lagerlokaler.

(41)

De italienska myndigheterna bekräftade att stödet beviljats i form av ett räntesubventionerat lån på 2 281 450 000 italienska lire (ungefär 1,18 miljoner euro) till WAM under 1995 för projekt i Japan, Sydkorea och Taiwan. Men enligt de italienska myndigheterna beviljades stödmottagaren endast ett räntesubventionerat lån på 1 358 505 421 italienska lire (ungefär 0,7 miljoner euro), eftersom de planerade projekten i Korea och Taiwan inte genomfördes på grund av den ekonomiska krisen i dessa länder.

(42)

Det räntesubventionerade lånet täckte 85 procent av de stödberättigande kostnaderna. Räntesubventionen kunde uppgå till 60 procent av referensräntan. Lånet skulle amorteras linjärt i lika stora avbetalningar varje halvår under fem år, och räntan betalas på den resterande skulden. En amorteringsfri period på två år var planerad.

(43)

Den lägre räntesatsen för det berörda lånet (4,4 procent) beräknades med hänvisning till en marknadsränta på 11 procent. Mot bakgrund av ovanstående och på grundval av de upplysningar som fanns tillgängliga vid den tidpunkt när förfarandet inleddes fastställdes stödnivån till 16,38 procent, vilket motsvarar en bruttobidragsekvivalent på 222,523 miljoner italienska lire (ungefär 115 000 euro).

(44)

De stödberättigande kostnaderna för detta stöd har delats in i två kategorier: kostnader relaterade till en permanent struktur utomlands och för främjande av handel. Följande kostnader (uttryckt i miljoner italienska lire) beaktades:

(45)

Genom en skrivelse av den 21 maj 2002 framhöll de italienska myndigheterna dessutom i sitt svar på en begäran om upplysningar från kommissionen att WAM SpA den 9 november 2000 genom samma ordning hade beviljats ett annat räntesubventionerat lån på 1 940 579 808 italienska lire (ungefär 1 miljon euro).

(46)

Vid den tidpunkt när förfarandet inleddes hade inte kommissionen kännedom om några andra uppgifter om detta ytterligare stöd.

(47)

De italienska myndigheterna framhöll i en skrivelse av den 21 maj 2002 att det stöd som WAM SpA beviljats under 1995 enligt lag nr 394/81 låg långt under tröskeln för stöd av mindre betydelse och att stödmottagaren inte hade beviljats några andra stöd av mindre betydelse under denna treårsperiod. De påpekade dessutom att stödet inte på något sätt kunde kopplas direkt till de exporterade kvantiteterna.

(48)

Kommissionen påpekade att huvuddelen av de stödberättigande kostnader som man tagit hänsyn till vid beräkningen av det specifika stöd som beviljats WAM SpA under 1995, såsom hyror, försäkringar, faciliteter och driftskostnader (för personal, kontorsmöbler och utrustning) för en permanent struktur utomlands, skulle kunna bedömas som stöd för upprättande och drift av ett distributionsnät.

(49)

Enligt kommissionen skulle kostnaderna för konsulttjänster i samband med permanenta representationer utomlands, reklam och affärsresor ha förts upp som löpande utgifter kopplade till exportverksamheten.

(50)

I beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet förklarade kommissionen att mot bakgrund av den sista punkten i kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (12), anser kommissionen att, då riktlinjerna vid tidpunkten för beslutet ersattes av en förordning, reglerna i förordningen måste tillämpas i den utsträckning den är gynnsammare än riktlinjerna. Följaktligen konstaterade kommissionen i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet att det i princip är reglerna i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (13) (nedan kallad förordning (EG) nr 69/2001) som ska tillämpas på stöd av mindre betydelse.

(51)

Kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 gäller inte för stöd till exportrelaterade verksamheter, dvs. stöd som är direkt kopplat till exporterade kvantiteter och till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet i enlighet med artikel 1 a i förordningen.

(52)

Beträffande stödets förenlighet med regeln om stöd av mindre betydelse bör det påpekas att kommissionen i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet förklarade att gemenskapens riktlinjer om statligt stöd för små och medelstora företag från 1992 (14) (nedan kallade 1992 års riktlinjer för små och medelstora företag), som omfattade de regler om stöd av mindre betydelse som gällde vid den tidpunkt stödet beviljades, inte uttryckligen uteslöt exportstöd. Tröskeln uppgick dock endast till 50 000 ecu.

(53)

Mot bakgrund av ovanstående ifrågasatte kommissionen i beslutet om att inleda det formella granskningsförfarandet om det stöd som beviljades WAM SpA under 1995 enligt lag nr 394/81 kunde bedömas som förenligt med någon tillämplig regel om stöd av mindre betydelse.

(54)

Efter en preliminär undersökning hyste kommissionen dessutom allvarliga tvivel om huruvida stödet till WAM SpA kunde anses vara förenligt med någon bestämmelse i EG-fördraget (nu EUF-fördraget).

(55)

Vid den tidpunkt när det formella granskningsförfarandet inleddes hade kommissionen inte någon kännedom om några specifika egenskaper, som stödnivå och stödberättigande kostnader för det stöd som ”WAM-koncernen” – som de italienska myndigheterna benämner den – hade beviljats under 2000, också det i form av ett räntesubventionerat lån enligt lag nr 394/81, eftersom de italienska myndigheterna inte hade lämnat några relevanta uppgifter.

(56)

Följaktligen kunde inte kommissionen i detta skede i ärendet grundligt bedöma det specifika stödet, men den uttryckte tvivel om huruvida det kunde vara förenligt med någon av EG-fördragets (nu EUF-fördraget) relevanta bestämmelser, med tanke på att det tjänade samma syfte och hade godkänts enligt samma rättsliga grund som det stöd som hade beviljats under 1995.

(57)

De italienska myndigheterna påpekade också i skrivelsen av den 24 oktober 2002 att inget stöd någonsin har beviljats direkt till ”WAM Engineering” och att det inte finns något sådant företag registrerat i det italienska företagsregistret. För det första påpekade kommissionen emellertid att ”WAM SpA innehade 84 procent av aktierna i WAM Engineering Ltd”. För det andra påpekade kommissionen att de italienska myndigheterna genom skrivelsen av den 11 oktober 1999 meddelade att WAM SpA under 1995 fått ett räntesubventionerat lån godkänt genom lag nr 394/81 och tillade genom en skrivelse av den 21 maj 2002 att ”WAM-koncernen” hade beviljats ett annat räntesubventionerat lån genom samma ordning den 9 november 2000.

(58)

En tredje part som berördes av ärendet lämnade sina synpunkter på inledandet av det formella granskningsförfarandet. Denne begärde att få behålla sin anonymitet.

(59)

I synpunkterna stödde den tredje parten kommissionens insatser att återupprätta lika villkor för konkurrenterna inom den berörda sektorn och framförde klagomål på att tekniska kunskaper och arbetstillfällen förlorats på grund av WAM SpA:s marknadsställning.

(60)

Genom en skrivelse av den 3 november 2003 påpekade de italienska myndigheterna, som underrättats om den tredje partens synpunkter genom kommissionens skrivelse av den 25 september 2003, att dessa synpunkter enligt deras åsikt inte tillförde några nya uppgifter, eftersom de bara bekräftade vissa påståenden som bland andra klaganden redan uttryckt i ärendet. De italienska myndigheterna ansåg i synnerhet att det fanns tillräckliga bevis på att det inte finns någon koppling mellan de påstådda faktauppgifterna i ovannämnda synpunkter och finansieringen av WAM SpA genom lag nr 394/81.

(61)

När det gäller lånet 1995 lämnade de italienska myndigheterna bevis på att WAM vid den tidpunkt när det första stödet beviljades och när ansökan om stöd lämnades i enlighet med de årliga räkenskaperna för 1994, uppfyllde den definition på ett medelstort företag som anges i punkt 2.2 i 1992 års riktlinjer för små och medelstora företag, då det hade 163 anställda, en årlig omsättning på 16,8 miljoner euro och en balansomslutning på 20,1 miljoner euro och ägdes av två företag som båda uppfyllde definitionen på små och medelstora företag. Däremot medger de italienska myndigheterna att WAM SpA sedan 1998 inte längre omfattades av definitionen på små och medelstora företag, och därmed inte heller då det andra stödet beviljades (2000).

(62)

Inga nya väsentliga inslag har tillkommit till de upplysningar om den första stödåtgärden som kommissionen redan förfogade över när förfarandet inleddes, med undantag för det förhållande att lånet ställdes till mottagarens förfogande genom flera delbetalningar, vilket innebär att den amorteringsfria perioden kan sträcka sig från två till noll år. Det förefaller inte som om det ursprungliga avtalet innehöll några bestämmelser om översyn av räntesatsen. Stödet skulle ha betalats ut i sin helhet i april 2004.

(63)

När det gäller lånet 2000 klargjorde de italienska myndigheterna, efter det att förfarandet inletts genom en skrivelse av den 25 juli 2003, att det totala beloppet uppgick till 3 603 574 689 italienska lire (1 861 091,01 euro) i stället för 1 940 579 808 lire (ungefär 1 miljon euro), som de tidigare uppgett genom sin skrivelse av den 21 maj 2002 och som nämndes i beslutet om att inleda förfarandet, eftersom det sistnämnda beloppet endast avsåg den del av lånet som redan hade betalats vid den tidpunkt skrivelsen skrevs, inte det totala beviljade stödbeloppet.

(64)

I själva verket gjordes ytterligare två delbetalningar. Den sista delbetalningen på 248 091,01 euro gjordes den 22 januari 2003. Lånevillkoren är desamma som för lånet 1995, eftersom båda godkändes enligt samma lag nr 394/81. Den 9 november 2000 beslutade man att bevilja hela lånebeloppet, och avtalet undertecknades den 20 december 2000.

(65)

Nedan återges den tabell över stödberättigande kostnader för stödet i fråga, som den italienska regeringen bifogade skrivelsen av den 22 juli 2003.

(66)

Det framgår vidare av de dokument som bifogats skrivelsen av den 14 januari 2004 att programmet i fråga skulle ha genomförts gemensamt av WAM SpA och ”WAM Bulk Handling Machinery Shangai Co Ltd”, ett lokalt företag som är helägt av WAM SpA.

(67)

Som stödberättigande kostnader räknades hyra av kontorslokaler, lager, visningslokaler och en teknisk serviceverkstad (med en total yta på 7 500 m2), köp, hyra eller hyrköp av tre fordon och personalkostnader för anställda i moderbolaget och utomlands (särskilt en försäljningschef och sex tekniker).

(68)

Räntesatsen för det specifika lånet var 2,32 procent, dvs. 40 procent av den referensränta på 5,8 procent som gällde när stödet beviljades. Det verkar inte som om man haft planer på att ändra räntesatsen i avtalet under lånets varaktighet. Det utbetalades till mottagaren i flera delbetalningar, så den amorteringsfria perioden varierar från två till noll år.

(69)

Beträffande återbetalningen framgår det av upplysningarna från de italienska myndigheterna att den amorteringsfria tvåårsperioden löpte ut den 20 februari 2003. Under denna period betalades endast räntan på de delbetalningar av lånet som redan hade utbetalats till mottagaren. Den 20 augusti 2003 började den femåriga linjära amorteringsperioden med lika stora avbetalningar varje halvår, och med ränta som ska betalas på den resterande skulden. Den planerade amorteringen skulle därför ha avslutats den 20 februari 2008.

(70)

Beträffande ändringen av räntan under amorteringsperioden framhöll de italienska myndigheterna att det faktiskt finns allmänna regler i italiensk lagstiftning som tillåter en sådan justering.

(71)

Vad gäller båda lånen hävdade de italienska myndigheterna dessutom att kostnaden för den obligatoriska bankgarantin, som begärdes före det att lånen beviljades, måste dras av från stödbeloppet.

(72)

Följande uppgifter lämnades om WAM SpA:s exportkvot inom och utom EU:

(73)

De italienska myndigheterna meddelade kommissionen att de totala exportsiffror som anges ovan utgjorde 52–57,5 procent av WAM SpA:s totala årsomsättning under 1995 respektive 1999.

(74)

Slutligen medgav de italienska myndigheterna att inget av de två lån som undersöks omfattas av förordning (EG) nr 69/2001 eller av kommissionen förordning (EG) nr 70/2001 (15), utan hävdar att incitament till företag inom gemenskapen i samband med program som ska genomföras utanför EU inte omfattas av artikel 87.3 i EG-fördraget, nu artikel 107.3 i EUF-fördraget.

(75)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(76)

I enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget måste fyra villkor vara uppfyllda för att en åtgärd ska anses utgöra statligt stöd. För det första måste stöd ges av medlemsstaten med hjälp av statliga medel. För det andra måste åtgärden ge upphov till en selektiv fördel för mottagaren. För det tredje måste den sannolikt påverka handeln mellan medlemsstaterna, och för det fjärde måste den snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

(77)

Begreppet statligt stöd gäller för fördelar som tilldelas direkt eller indirekt, och som finansieras med statliga medel som beviljas direkt av staten eller genom ett förmedlande organ som agerar enligt de befogenheter som det har tilldelats. I EU-domstolens rättspraxis klargörs mycket tydligt att det inte finns någon skillnad mellan stöd som ges direkt av staten eller av offentliga eller privata organ som staten inrättat eller utsett för att administrera stödet (16).

(78)

De stödåtgärder som undersöks beviljades av den kommitté som inrättades i enlighet med artikel 2 i lag nr 394/81 (17) för lånet 1995 och av Comitato Agevolazioni  (18) för lånet 2000.

(79)

Mediocredito Centrale SpA (19) gick in i 1995 års finansieringsavtal med WAM SpA för att genomföra beslutet av den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 2 i lag nr 394/81. SIMESIT SpA (20) gick in i 2000 års finansieringsavtal med WAM SpA för att genomföra beslutet av Comitato Agevolazioni.

(80)

I detta fall gavs stödet från statliga medel av organ som agerade på statens vägnar, med målsättningen att främja ekonomiska verksamheter enligt de riktlinjer som fastställts av staten och kan därför – i enlighet med EU-domstolens rättspraxis – tillskrivas staten (21).

(81)

Lån till fördelaktiga villkor bidrar till att förbättra stödmottagarens finansiella situation, och befriar det företaget från kostnader som det annars skulle behöva bära om det skulle inrätta ett program för etablering på marknader utan statlig hjälp. De statliga stödåtgärder som är under undersökning ger därför en selektiv fördel till WAM Spa jämfört med företagets konkurrenter från EU.

(82)

Eftersom WAM SpA är verksamt på marknaden för tillverkning och distribution av skruvtransportörer och matare, dammuppsamlare och ventiler för industrianläggningar råder det inget tvivel om att WAM SpA bedriver en ekonomisk verksamhet på marknaden, och att företaget därför motsvarar definitionen på ett företag i enlighet med EU-lagstiftningen (22).

(83)

Sammanfattningsvis kan det stöd som getts WAM SpA anses utgöra en selektiv fördel som har beviljats ett företag.

(84)

I sin dom av den 30 april 2009 betonar EU-domstolen (23) att ”även om det i vissa fall redan av de omständigheter under vilka stödet har lämnats kan framgå att detta kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, måste kommissionen åtminstone nämna dessa omständigheter i motiveringen till sitt beslut”. Domstolen anser emellertid att kommissionen inte måste visa att stödet har en verklig inverkan på handeln mellan medlemsstaterna, utan endast att ”undersöka huruvida det påstådda stödet kunde snedvrida konkurrensen eller påverka handeln mellan medlemsstaterna” (24). EU-domstolen fastställde dessutom att ”kommissionen inte är skyldig att göra en ekonomisk analys av den aktuella situationen på den relevanta marknaden eller av handelsmönstren i fråga mellan medlemsstaterna eller visa det berörda stödets faktiska påverkan” för att visa att villkoren för inverkan på handeln och konkurrensen har uppfyllts.

(85)

WAM SpA är ett företag som är verksamt inom EU och på internationella marknader. Det har dotterbolag i många medlemsstater och säljer sina produkter såväl inom som utanför EU. Mellan 1995 och 1999 kom två tredjedelar av företagets omsättning, totalt 10 miljoner euro, från försäljning på EU-marknaden och en tredjedel från försäljning i länder utanför EU. På dessa marknader konkurrerar WAM SpA faktiskt eller potentiellt med andra EU-företag, som även är verksamma internationellt. Såsom nämns ovan (se skäl 34) fanns det åtminstone tre stora EU-producenter av dammuppsamlare från flera medlemsstater som var verksamma internationellt och som skulle kunna ha varit potentiella konkurrenter till WAM SpA i exporten av dammuppsamlare till Japan eller Kina (25). Dessa företag var, åtminstone potentiellt, konkurrenter till WAM SpA, eftersom de, om de hade beslutat att exportera sina produkter till Japan eller Kina, skulle ha haft en sämre utgångspunkt än WAM SpA, som hade mottagit stöd för att etablera sig på dessa marknader.

(86)

Såsom förklaras i skälen 34 och 35 hade WAM SpA under den berörda perioden en stor andel av både den nationella marknaden och EU-marknaden. Såsom anges i skäl 38 var företaget även kommersiellt närvarande genom ett dotterbolag i en annan medlemsstat.

(87)

Till följd av stödet stärktes WAM SpA:s övergripande ställning på marknaden, eller kunde potentiellt ha stärkts, jämfört med företag från andra medlemsstater som inte bara är WAM SpA:s faktiska utan även potentiella konkurrenter. Enligt etablerad rättspraxis ”snedvrider stöd, som syftar till att befria ett företag från kostnader som detta normalt borde ha burit inom ramen för den löpande driften eller dess normala verksamhet … i princip konkurrensvillkoren” (26).

(88)

I föreliggande fall underbygger tre ytterligare argument denna slutsats:

(89)

För det första ändrade exportlån som beviljats WAM SpA sannolikt den normala konkurrensmässiga marknadsstrukturen, vilket gjorde det lättare för WAM SpA att exportera sina produkter till utländska marknader än för företagets faktiska eller potentiella konkurrenter från EU, eftersom de måste finansiera exportprogram för etablering på marknader i länder utanför EU från sina egna medel.

(90)

För det andra mottog WAM SpA stöd för att inrätta programmet för marknadsetablering och gjorde därför vissa besparingar. Eftersom WAM investerade i etablering på marknader i länder utanför EU i syfte att exportera sina produkter kan dessa besparingar följaktligen ha gjort det möjligt för företaget att exportera produkter som tillverkats inom EU till länder utanför EU till ett lägre pris eller med en högre marginal.

(91)

Eftersom pengar är utbytbara kunde en eventuell vinst från denna verksamhet för det tredje ha återinvesterats inom EU. En annan möjlighet är att WAM SpA genom att motta stöd befriades från kostnaderna för etablering på utländska marknader och kunde använda de insparade pengarna till att stärka sin ställning på EU-marknaden för andra syften (27). Efter det att exportverksamheten genomförts kunde dessutom en eventuell vinst från denna verksamhet ha återinvesterats inom EU.

(92)

I alla dessa fall skulle stödet ha en direkt inverkan på EU-marknaden och en snedvridande effekt gentemot WAM:s konkurrenter i EU.

(93)

Det är likaså etablerad rättspraxis att ”när stöd ges av en medlemsstat som förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom EU, ska denna handel anses påverkas av detta stöd” (28). Eftersom det stöd som beviljats WAM SpA av Italien förstärker företagets ställning gentemot dess faktiska eller potentiella EU-konkurrenter, såsom förklaras ovan, påverkade detta stöd således handeln inom EU.

(94)

När det gäller stödbeloppet ansåg EU-domstolen i målet Philip Morris mot kommissionen (29) och Frankrike mot kommissionen (30) att, även om det mottagna stödbeloppet är relativt lågt eller företaget är litet, finns det fortfarande en möjlighet at handeln inom EU kan påverkas. Enligt samma linje förklarade förstainstansrätten i målet Vlaams Gewest mot kommissionen (31) att ”till och med ett stöd av relativt ringa betydelse kan påverka handeln mellan medlemsstaterna när den sektor inom vilken det mottagande företaget är verksamt kännetecknas av en livlig konkurrens”. Dessutom förklarade EU-domstolen i målet Heiser (32) att det inte finns någon gräns eller procentsats under vilken man kan anse att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas.

(95)

I föreliggande ärende motsäger det förhållandevis ringa stödbeloppet följaktligen inte slutsatsen att stödet kan påverka handeln inom EU och konkurrensen. Även om stödbeloppet är relativt lågt finns det på grund av den starka befintliga konkurrensen och potentiell konkurrens inom den sektor där WAM SpA är verksamt en stor risk för att konkurrensen kan snedvridas och att handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas.

(96)

På grundval av ovanstående kan slutsatsen dras att det stöd som WAM SpA har beviljats av Italien mycket sannolikt kan påverka handeln och snedvrida konkurrensen på den inre marknaden.

(97)

Slutligen utgör det statliga stöd som getts WAM SpA statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(98)

Enligt principen tempus regis actum måste de förfaranderegler som är i kraft när beslutet ska antas tillämpas på icke anmälda stöd om inte annat uttryckligen anges (33).

(99)

Med tanke på att reglerna om undantag (inklusive regeln om stöd av mindre betydelse) innebär att vissa stödåtgärder undantas från skyldigheten att anmäla stöden och ersätter det centraliserade systemet för kontroll av statligt stöd med ett decentraliserat system för kontroll av statligt stöd, anses de avse förfaranden.

(100)

I föreliggande ärende måste de motsvarande bestämmelser som var i kraft vid tidpunkten för beslutet tillämpas, t.ex. förordning (EG) nr 1998/2006 (34), även om kommissionen i sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet uttryckte tvivel om möjligheten att undanta stöd enligt kommissionens förordningar (EG) nr 69/2001 och (EG) nr 70/2001. Likaså ska kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (35) (nedan kallad allmänna gruppundantagsförordningen från 2008) tillämpas på individuellt stöd som har beviljats före dess ikraftträdande om stödet uppfyller samtliga villkor i denna förordning, med undantag för artikel 9.

(101)

De italienska myndigheterna framhöll i sin skrivelse av den 11 oktober 1999 att den rättsliga grunden för de stöd som beviljats WAM SpA, som inrättades genom lag nr 394 av den 29 juli 1981, hade anmälts till kommissionen och Världshandelsorganisationen (WTO) enligt artikel 25 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder (WTO-Gatt 1994) (36).

(102)

Kommissionen påpekar att de italienska myndigheterna på detta sätt vill att ett meddelande med ett antal mycket kortfattade uppgifter om ordningen i en tabell som skickades till kommissionen ska anses utgöra en anmälan, antingen för översändande till WTO:s kommitté för subventioner och utjämningsåtgärder eller för den årliga rapporten om statligt stöd i EU, åtminstone sedan den sjätte rapporten (1996). Kommissionen har också informerats om stödordningen inom ramen för sin undersökning av nationella stödordningar för utländska direktinvesteringar utanför EU som genomförs i medlemsstaterna.

(103)

Detta slags meddelanden kan emellertid inte anses vara förenliga med artikel 88.3 i EG-fördraget, nu artikel 108.3 i EUF-fördraget, där det anges att ”kommissionen skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder”.

(104)

Då stödordningen inte tidigare anmälts till kommissionen, så att dess förenlighet med reglerna om statligt stöd har kunnat bedömas, har den genomförts i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget, nu artikel 108.3 i EUF-fördraget. Den är därför olaglig. Då stödet till WAM SpA har beviljats enligt den ordningen, bortsett från eventuellt stöd som omfattas av gruppundantag, måste det också anses vara olagligt.

(105)

Kommissionen måste kontrollera om någon del av det stöd som beviljats WAM SpA kan undantas enligt bestämmelserna om stöd av mindre betydelse.

(106)

På samma sätt, och efter slutsatsen om att de granskade åtgärderna utgör statligt stöd i enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget, måste stödets förenlighet enligt de tillämpliga bestämmelserna om statligt stöd bedömas.

(107)

Den italienska regeringen har bevisat att WAM, vid den tidpunkt då det första stödet beviljades (1995), uppfyllde kraven för att omfattas av definitionen på små och medelstora företag i enlighet med kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996 om definitionen på små och medelstora företag (37). För att vara lite mer detaljerad var WAM SpA ett medelstort företag, då det hade 163 anställda med en årsomsättning på 16,8 miljoner euro och en balansomslutning på 20,1 miljoner euro. Slutligen kontrollerades det av två finansföretag som själva omfattades av definitionen på små och medelstora företag enligt ovannämnda rekommendation.

(108)

I föreliggande ärende grundar kommissionen sin analys på de faktiska utgifter som har beaktats vid beviljandet av lånet (se tabellen i skäl 44).

(109)

Med tanke på att syftet med låneavtalet var stöd för program för etablering på marknaden och särskilt stöd till exportföretag som genomför program för marknadsetablering utanför EU, måste det betraktas som stöd till exportverksamhet då det är direkt kopplat till uppförandet och driften av ett distributionsnät eller andra löpande utgifter i anknytning till exportverksamhet. Det slutliga målet för marknadsetableringsprogrammet var att sälja WAM SpA:s produkter i Japan. Detta är ännu ett skäl till att stödet inte kan anses vara kopplat till utländska direktinvesteringar.

(110)

Exportstöd undantas från tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1998/2006. I artikel 1 d fastställs i själva verket att förordningen inte gäller för ”stöd till exportverksamhet riktad mot tredjeland eller medlemsstater, dvs. stöd som är direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet”.

(111)

I artikel 5 i förordning (EG) nr 1998/2006 fastställs emellertid att stöd som inte uppfyller villkoren i artikel 1 kommer att bedömas enligt de tillämpliga ramarna, riktlinjerna, meddelandena och tillkännagivandena.

(112)

Eftersom stödet beviljades 1995 när 1992 års riktlinjer för små och medelstora företag var i kraft, måste dessa riktlinjer tillämpas (38). Export undantas inte uttryckligen från riktlinjernas tillämpningsområde. Eftersom en del av stödet i det föreliggande ärendet överstiger den tillåtna gränsen för stöd av mindre betydelse (50 000 euro), måste det anses att hela stödet inte omfattas av undantaget för stöd av mindre betydelse, och måste av detta skäl anses utgöra statligt stöd (39).

(113)

Efter att ha fastställt att åtgärden utgör statligt stöd måste det beslutas om detta stöd kan anses vara förenligt med den inre marknaden enligt bestämmelserna om statligt stöd.

(114)

I artikel 44.2 i den allmänna gruppundantagsförordningen från 2008 fastställs att allt stöd som har beviljats före förordningen och som inte uppfyller villkoren i denna förordning men som uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 (40), (EG) nr 70/2001, (EG) nr 2204/2002 (41) eller (EG) nr 1628/2006 (42) ska bedömas enligt de tillämpliga ramar, riktlinjer, meddelanden och tillkännagivanden som var i kraft när det beviljades.

(115)

I föreliggande ärende är den allmänna gruppundantagsförordningen från 2008 inte tillämplig eftersom ett ytterligare steg införs genom förordningen – att kontrollera ett projekts eller en verksamhets stimulanseffekt innan projektet eller verksamheten inleds – vilket inte gjordes av Italien. I enlighet med artikel 8.6 i 2008 års gruppundantagsförordning får stödåtgärden som helhet inte undantas enligt denna förordning. De utgifter som nämns i tabellen i skäl 44 och räknas upp i skäl 118 kan dessutom inte omfattas av gruppundantag i enlighet med förordning (EG) nr 68/2001, (EG) nr 70/2001, förordning (EG) nr 2204/2002 eller förordning (EG) nr 1628/2006 heller, eftersom de villkor som fastställs i dessa förordningar inte är uppfyllda.

(116)

Eftersom stödet inte är förenligt enligt någon av dessa förordningar måste det bedömas i enlighet med 1992 års riktlinjer för små och medelstora företag, eftersom riktlinjerna innehåller de väsentliga bestämmelser som gällde när stödet beviljades 1995 (43).

(117)

En del av stödet kan anses vara förenligt med den inre marknaden i enlighet med 1992 års riktlinjer för små och medelstora företag. Särskilt stödet för konsulttjänster (29,43 miljoner italienska lire) och marknadsundersökningar (40,95 miljoner lire) kan anses förenligt, eftersom det uppfyller punkt 4.3 ”Stöd till rådgivning, utbildning och kunskapsspridning”. När det gäller stödet för deltagande i mässor och utställningar (12,19 miljoner lire) kan det anses vara förenligt med 1992 års riktlinjer i enlighet med punkt 4.5 ”Stöd som är avsedda för förverkligande av andra mål”, eftersom det kan anses utgöra stöd för andra mål än främjande av små och medelstora företag, t.ex. främjande av samarbete. Återstoden av stödet (se tabellen i skäl 44) kan inte anses vara förenligt eftersom det inte är avsett att stödja några produktiva investeringar eller annat tillåtet stöd enligt 1992 års riktlinjer för små och medelstora företag, dvs. stöd för allmänna investeringar som ligger utanför eller inom de områden som är berättigade till nationella stöd, stöd till investeringar i miljöskydd och stöd till forskning och utveckling.

(118)

Kommissionen anser därför att merparten av de stödberättigande kostnaderna för att etablera permanenta strukturer utomlands, som den italienska regeringen tog hänsyn till vid beviljandet av det första räntesubventionerade lånet till WAM SpA 1995, absolut inte kan anses utgöra en produktiv investering. Tvärtom, stöd för sådana ändamål måste anses utgöra driftsstöd. Följande kostnader anses vara stödberättigande: Hyra av lokaler, försäkring och därtill hörande faciliteter (122,56 miljoner italienska lire), och driftskostnader som personal, kontorsmöbler och utrustning i nämnda lokaler (556,94 miljoner lire), är kostnader som företaget självt ska bära. Detsamma gäller för utgifter för varuprover/modeller och reservdelar för eftermarknadsservice (38,23 miljoner lire). Kommissionen anser inte att stödberättigande kostnader avsedda att stödja främjande av handel och kostnader för varulagring (456,28 miljoner lire) överensstämmer med riktlinjerna för små och medelstora företag då de inte utgör en nyinvestering. Detsamma gäller reklamkostnader (94,39 miljoner lire) och affärsresor (7,52 miljoner lire).

(119)

På grundval av ovanstående bedömning drar kommissionen därför följande slutsatser:

(120)

När det andra stödet beviljades 2000 var WAM SpA enligt de italienska myndigheterna ett stort företag. Det var dessutom beläget i ett område som inte var stödberättigat.

(121)

Lånet 2000 kan också anses utgöra exportstöd till WAM SpA eftersom det hade samma syfte som lånet 1995 och även var avsett för etablering på och export till utländska marknader (särskilt den kinesiska marknaden). Det är uppenbart osannolikt att stöd för lokaler för tekniska serviceverkstäder och personal utomlands (en försäljningschef, en verkställande chef, fyra kontorsanställda och sex tekniker) har varit avsett för något annat än säljinriktad verksamhet. Till följd av detta är det resonemang som används för lånet 1995 även tillämpligt på lånet 2000.

(122)

Vidare har samma ordalydelse som användes för att klassificera det första lånet till WAM SpA som ett incitament till kommersiella program för främjande av handel också använts i avtalet för att bevilja 2000 års lån. Det bör vidare påpekas att det specifika programmet skulle genomföras gemensamt av WAM SpA och det lokala företaget, WAM Bulk Handling Machinery Shangai Co Ltd, ett helägt dotterbolag till WAM SpA, vilket visar att WAM SpA redan var etablerat på den berörda marknaden.

(123)

Eftersom stödet i fråga är ett exportstöd gäller inte förordning (EG) nr 1998/2006, såsom anges ovan.

(124)

Stödets förenlighet med den inre marknaden måste därför bedömas. Kommissionen anser att den lagstiftning som var i kraft vid den tidpunkt då beslutet fattades, den allmänna gruppundantagsförordningen från 2008, inte gäller för ärendet i fråga. Genom förordningen införs ett ytterligare steg – att kontrollera ett projekts eller en verksamhets stimulanseffekt innan projektet eller verksamheten inleds – vilket inte gjordes av Italien. I enlighet med artikel 8.6 i denna förordning får stödåtgärden som helhet inte undantas. I enlighet med artikel 44.2 i den allmänna gruppundantagsförordningen måste följaktligen stödets förenlighet med förordning (EG) nr 68/2001, (EG) nr 70/2001, förordning (EG) nr 2204/2002 och (EG) nr 1628/2006 bedömas.

(125)

Kommissionen anser att de kostnader för utbildning som anges i skrivelsen av den 22 juli 2003 (25 240 euro av det sammanlagda lånet på 1,8 miljoner euro 2000) (vilket framgår av tabellen i skäl 65), får undantas i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 68/2001. De är följaktligen förenliga med den inre marknaden i enlighet med artikel 87.3 i EG-fördraget, nu artikel 107.3 i EUF-fördraget, vare sig bedömningen grundas på artikel 4.2 (särskild utbildning) eller artikel 4.3 (allmän utbildning).

(126)

Återstoden av stödet i fråga kan emellertid inte anses vara förenligt i enlighet med förordning (EG) nr 70/2001, förordning (EG) nr 2204/2002 eller förordning (EG) nr 1628/2006 eller någon annan rättslig grund, eftersom stödet inte är avsett att främja något annat övergripande mål för EU i enlighet med artikel 107.3 c i EUF-fördraget, t.ex. forskning och utveckling, sysselsättning, miljö eller räddningsarbete eller omstrukturering enligt relevanta riktlinjer, ramar och bestämmelser.

(127)

Eftersom exportrelaterade verksamheter undantas från tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1998/2006 och sådana verksamheter inte kan anses vara förenliga med artikel 107.3 c i EUF-fördraget enligt någon rättslig grund, måste slutsatsen dras att det stöd som beviljats genom det andra lånet är oförenligt med den inre marknaden, med undantag för den förenliga delen för stöd för utbildning som beskrivs ovan.

(128)

Beträffande ändringen av räntan under amorteringsperioden hävdade de italienska myndigheterna att det faktiskt finns allmänna regler i italiensk lagstiftning som tillåter en sådan justering. Dock gäller ministerdekretet av den 31 mars 2000, som är den enda rättsliga grunden, endast för de initiativ som finansieras genom lag nr 394/81 och nr 304/1990, och som därmed förefaller vara mycket selektiv. Vidare har inga bevis lämnats för att det faktiskt gjorts en justering av räntan (44).

(129)

Vad gäller båda lånen hävdar de italienska myndigheterna att kostnaden för den obligatoriska bankgarantin, som begärdes före det att lånen beviljades, ska dras av från stödbeloppet. Kommissionen påpekar för det första att en sådan garanti, eller dess motsvarighet, normalt skulle ha begärts även av ett privat kreditinstitut som beviljar lån i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi. För det andra framgår det av de specifikationer som bifogats avtalet att stöd som överlappar varandra i samma program inte godkänns, utom för stöd som är kopplat till garantin, som därmed självt anses vara stödberättigande.

(130)

Kommissionen konstaterar att undantagen i artikel 107.2 a–c (45) i EUF-fördraget inte gäller för lånen i fråga, eftersom de inte inriktas på några av de målsättningar som anges i den artikeln, vilket den italienska regeringen inte heller har påstått.

(131)

Lånen var inte avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i vissa regioner eller främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. De var inte heller avsedda att främja kultur eller bevara kulturarvet. Kommissionen anser därför att varken artikel 107.3 a (46), artikel 107.3 b (47) eller artikel 107.3 d i EUF-fördraget (48) är tillämpliga på lånen i fråga.

(132)

Båda lånen till WAM SpA beviljades utan tidigare anmälan till kommissionen. Lånet 1995 beviljades i själva verket den 24 november 1995, och lånet 2000 beviljades den 9 november 2000. Med undantag för den förenliga delen av stödet som omfattas av gruppundantag, anser kommissionen att lånen, i den mån de har genomförts i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget, nu artikel 108.3 i EUF-fördraget, beviljades på ett olagligt sätt till mottagaren.

(133)

Det stöd Italien beviljade WAM SpA den 24 november 1995 i form av ett räntesubventionerat lån utgör statligt stöd. Den del som motsvarar stödberättigande kostnader för konsulttjänster, deltagande i mässor och utställningar och marknadsundersökningar utgör statligt stöd som är förenligt med den inre marknaden.

(134)

När det gäller det berörda stödets totala bidragsekvivalent har hänsyn tagits till att lånet utbetalades till mottagaren i tre delbetalningar (den 24 april 1996, den 23 juli 1997 och den 24 april 1998) och att den amorteringsfria perioden därmed varierade från två till noll år. Hänsyn har även tagits till räntesatsen i låneavtalet (4,4 procent) i förhållande till den referensränta som löpande fastställs av kommissionen (49) och som gällde vid den tidpunkt lånet beviljades (11,35 procent). Stödinslaget har beräknats som skillnaden mellan den ränta som fastställs i avtalet och referensräntan vid den tidpunkt då lånet beviljades. Enligt denna beräkning uppgår bidragsekvivalenten, avdragen från och med den 24 april 1996 (dagen då den första delbetalningen utbetalades till WAM SpA), till 108 165,10 euro.

(135)

Detta stödbelopp måste emellertid justeras när det gäller den förenliga delen av det statliga stödet.

(136)

Då en del av lånet har bedömts vara förenligt måste det dras av från den del som utgör statligt stöd i lånet 1995 (108 165,10 euro). Då det är omöjligt att koppla en given delbetalning av lånet och vissa specifika kostnader har den procentandel som utgörs av de stödberättigande kostnaderna av det totala lånet (82,57 miljoner lire av 1 358,51 miljoner lire, dvs. 6 procent) tillämpats på den totala bidragsekvivalenten. Då 6 procent av 108 165,10 euro är 6 489,906 euro anses detta belopp utgöra den förenliga delen av stödet.

(137)

Den totala bidragsekvivalenten av den del av det statliga stödet som är förenlig med den inre marknaden beräknas följaktligen uppgå till 101 675,194 euro.

(138)

Det stöd som beviljades WAM SpA 2000 är oförenligt med den inre marknaden, utom den del på 25 240 euro som avser utbildningsverksamhet i bidragsberättigande kostnader.

(139)

I detta ärende har lånet utbetalats till WAM SpA i fem delbetalningar (den 12 februari 2001, den 28 september 2001, den 26 april 2002, den 27 september 2002 och den 22 januari 2003). Precis som för det första lånet varierade den amorteringsfria perioden också från två till noll år. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten har kommissionen tagit hänsyn till den räntesats som fastställs i låneavtalet (2,32 procent) i förhållande till den referensränta som löpande fastställs av kommissionen och som gällde vid den tidpunkt då lånet beviljades (5,70 procent). Återbetalningen av både kapital och ränta skulle ha gjorts till den 20 februari 2008. Bidragsekvivalenten för stödinslaget av det totala lånet uppgick den 12 februari 2001 (dagen när den första delbetalningen på det specifika lånet gjordes till WAM SpA) till 176 329 euro, under förutsättning att återbetalningarna gjordes enligt planen.

(140)

När det gäller den del av lånet som är förenlig måste procentandelen för den del av lånet som är förenlig i förhållande till hela lånet (1,35 procent), dras av från stödets bidragsekvivalent. Under förutsättning att återbetalningarna gjordes enligt planen har bidragsekvivalenten för det andra lånet beräknats till 173 948,56 euro (176 329–2 380,44 euro).

(141)

Kommissionens etablerade praxis, enligt artikel 107 i EUF-fördraget, är att kräva återbetalning från mottagaren av det stöd som har beviljats olagligt och som är oförenligt med den inre marknaden, om inte stödet omfattas av reglerna för stöd av mindre betydelse. Denna praxis bekräftas i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999.

(142)

Mot bakgrund av artikel 14.2 i förordning (EG) nr 659/1999 ska det stöd som ska återkrävas enligt ett beslut om återkrav innefatta ränta med en lämplig räntesats som fastställs av kommissionen. Räntan ska betalas från det datum då det olagliga stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats, under den period som det stod till företagets förfogande.

(143)

Metoden för beräkning av räntesatsen anges i kapitel V i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (50) (nedan kallad förordning (EG) nr 794/2004) och i kommissionens förordning (EG) nr 271/2008 av den 30 januari 2008 om ändring av förordning (EG) nr 794/2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (51) (nedan kallad förordning (EG) nr 271/2008).

(144)

Kommissionen påpekar att detta beslut inte påverkar förenligheten vad gäller den nationella ram som representeras genom lag nr 394/81, som utgör den rättsliga grunden för det statliga stöd som beviljades WAM SpA, med hänsyn till vilken kommissionen, i linje med förstainstansrättens rättspraxis (52), i detta ärende inte ansåg det nödvändigt att inleda förfarandet. Den utesluter dock inte att den kan komma att göra det i ett senare skede.

a)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från stödmottagaren WAM SpA.

b)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att rätta sig efter detta beslut.

c)

Dokument som visar att stödmottagaren WAM SpA har anmodats att betala tillbaka stödet.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/43

(1)

Enligt kommissionens beslut 2009/251/EG (2) ska medlemsstaterna se till att produkter som innehåller biociden dimetylfumarat (DMF) inte släpps ut eller tillhandahålls på marknaden.

(2)

Beslut 2009/251/EG antogs i enlighet med artikel 13 i direktiv 2001/95/EG, som begränsar giltighetstiden för beslutet till högst ett år men medger att det förlängs med ytterligare perioder på högst ett år.

(3)

Giltighetstiden för beslut 2009/251/EG förlängdes genom kommissionens beslut 2010/153/EU (3) med en ytterligare period på ett år. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts hittills och i brist på en permanent åtgärd avseende konsumentvaror som innehåller DMF, måste giltighetstiden för beslut 2009/251/EG förlängas med ytterligare tolv månader.

(4)

Beslut 2009/251/EG bör ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15 i direktiv 2001/95/EG.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/44

(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”) (1) (nedan kallad förordningen om konsumentskyddssamarbete) syftar till att stärka tillsynssamarbetet när det gäller konsumentskyddslagstiftningen på den inre marknaden, och genom förordningen inrättas ett EU-omfattande nätverk av nationella tillsynsmyndigheter (nedan kallat CPC-nätverket) och fastställs ramen och de allmänna villkoren för de nationella tillsynsmyndigheternas samarbete för att skydda konsumenternas kollektiva ekonomiska intressen.

(2)

Samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl, och genom CPC-nätverket kan varje myndighet begära hjälp från andra myndigheter för att undersöka eventuella överträdelser av konsumentskyddslagstiftningen.

(3)

Systemet för konsumentskyddssamarbete (nedan kallat CPCS) har inrättats för att offentliga tillsynsmyndigheter på ett säkert sätt ska kunna utbyta information om eventuella överträdelser av konsumentskyddslagstiftningen.

(4)

Utbytet av information på elektronisk väg mellan medlemsstaterna måste vara förenligt med reglerna om skyddet av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (2) (nedan kallat dataskyddsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (3) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

(5)

I artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns rätten till skydd av personuppgifter. CPCS bör säkerställa att de olika skyldigheter och befogenheter som delas av kommissionen och medlemsstaterna och som rör reglerna för uppgiftsskydd är tydliga samt att de registrerade har tillgång till information och hjälpmedel för att tillvarata sina rättigheter.

(6)

Det bör fastställas riktlinjer för tillämpningen av reglerna för uppgiftsskydd i CPCS (nedan kallade riktlinjerna) för att säkerställa att reglerna följs när uppgifterna behandlas i CPCS.

(7)

Tjänstemän som ansvarar för tillsyn bör uppmuntras att kontakta de nationella dataskyddsmyndigheterna för information om och hjälp med hur riktlinjerna bäst kan tillämpas i enlighet med nationell lagstiftning samt att vid behov se till att förfaranden för anmälningar och förhandskontroller avseende uppgiftsbehandling i CPCS genomförs på nationell nivå.

(8)

Deltagande i utbildning som anordnas av kommissionen som hjälp vid tillämpningen av riktlinjerna bör starkt uppmuntras.

(9)

Återkoppling till kommissionen om tillämpningen av riktlinjerna bör ges senast två år efter att denna rekommendation har antagits. Kommissionen bör därefter göra en ny bedömning av nivån på uppgiftsskydd i CPCS-databasen och kommer att utvärdera om det krävs ytterligare åtgärder, t.ex. lagstiftning.

(10)

Det bör vidtas nödvändiga åtgärder för att underlätta för CPCS-aktörer och CPCS-användare att tillämpa riktlinjerna. Nationella dataskyddsmyndigheter och Europeiska datatillsynsmannen bör noga följa utvecklingen och tillämpningen av åtgärder för uppgiftsskydd med avseende på CPCS.

(11)

Riktlinjerna kompletterar kommissionens beslut 2007/76/EG (4) och tar hänsyn till yttrandet från den arbetsgrupp för skydd av personuppgifter som inrättats genom artikel 29 (5) i dataskyddsdirektivet och yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen (6), som inrättats genom artikel 41 i dataskyddsförordningen.

2.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/54

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

Bilaga 1 –

Bilaga 2 –

Bilaga 3 –

Bilaga 4 –

Bilaga 5 –

Bilaga 6 –

Bilaga 7 –

3.2.1

En utförlig beskrivning av fordonstypen med avseende på den elektriska framdrivningen och den elektriskt anslutna högspänningskretsen.

4.4.1

en cirkel som omger bokstaven ”E” följd av landsnumret för det land som beviljat typgodkännande (1),

4.4.2

dessa föreskrifters nummer, åtföljt av bokstaven ”R”, ett bindestreck och godkännandenumret till höger om den cirkel som beskrivs i punkt 4.4.1.

a)

de uppfyller kraven i punkterna 5.1.1.1 och 5.1.1.2 när de tagits isär utan hjälp av verktyg, eller

b)

de är belägna under golvet och försedda med en låsmekanism, eller

c)

de är försedda med en låsmekanism och andra komponenter måste avlägsnas med hjälp av verktyg för att anslutningsdonen ska kunna tas isär, eller

d)

de spänningsförande delarnas spänning blir mindre än eller lika med 60 V likspänning eller mindre än eller lika med 30 V växelspänning (kvadratiskt medelvärde) inom 1 sekund efter det att anslutningsdonen tagits isär.

a)

Om barriärer eller inneslutningar inte kan fysiskt penetreras, öppnas eller avlägsnas, om inte andra fordonskomponenter avlägsnas med hjälp av verktyg.

b)

Om barriärer eller inneslutningar är belägna under fordonets golv.

a)

Dubbla eller fler lager av fasta isolatorer, barriärer eller inneslutningar som oberoende av varandra uppfyller kraven i punkt 5.1.1, t.ex. kabelnät.

b)

Mekaniskt tåliga skydd som har tillräcklig hållfasthet under fordonets livslängd, såsom motorhöljen, höljen för elektroniska omvandlare eller anslutningsdon.

a)

Dubbla eller fler lager av fasta isolatorer, barriärer eller inneslutningar som oberoende av varandra uppfyller kraven i punkt 5.1.1.

b)

Ett ombordsystem för övervakning av isoleringsmotstånd med en varning till föraren om isoleringsmotståndet sjunker under det obligatoriska minimivärdet. Isoleringsmotståndet mellan högspänningskretsen för anslutningssystemet för laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet och det elektriska chassit behöver inte övervakas, om den kretsen bara är spänningsförande under laddning av det uppladdningsbara energilagringssystemet. Funktionen hos ombordsystemet för övervakning av isoleringsmotstånd ska bekräftas enligt bilaga 5.

6.1.1

anse att de ändringar som gjorts troligen inte får någon märkbar negativ inverkan och att fordonet i alla händelser fortfarande uppfyller kraven, eller

6.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarna.

7.3.1

se till att finns förfaranden för en effektiv kvalitetskontroll av fordonen,

7.3.2

ha tillgång till den provningsutrustning som krävs för att kontrollera överensstämmelsen hos varje godkänd typ,

7.3.3

säkerställa att uppgifterna om provningsresultaten registreras och att bifogade dokument hålls tillgängliga under en period som ska avgöras i samråd med myndigheten,

7.3.4

analysera resultaten från varje provningstyp för att kontrollera och säkerställa konsekvensen hos fordonsegenskaperna med beaktande av de tillåtna variationerna inom industriell tillverkning,

7.3.5

säkerställa att för varje fordonstyp minst de provningar som föreskrivs i punkt 5 i dessa föreskrifter utförs, samt

7.3.6

säkerställa att varje uppsättning prov eller provningskomponenter som ger belägg för bristande överensstämmelse med provningstypen i fråga ska medföra ytterligare provtagning och provning. Alla nödvändiga åtgärder ska vidtas för att återställa den aktuella produktionens överensstämmelse.