16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/1

(1)

Rådets förordning (EG) nr 174/2005 av den 31 januari 2005 om införande av restriktioner på tillhandahållande av bistånd som rör militär verksamhet till Elfenbenskusten (2) innehåller förbud mot export av utrustning som skulle kunna användas för internt förtryck och mot tillhandahållande av visst tekniskt bistånd, finansiering och ekonomiskt bistånd. Dessa restriktioner antogs i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2004/852/Gusp av den 13 december 2004 om restriktiva åtgärder mot Elfenbenskusten (3).

(2)

Med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1946 (2010) av den 15 oktober 2010 och beslut 2010/656/Gusp, är det nödvändigt att ändra förordning (EG) nr 174/2005 för att tillåta export av icke-dödande utrustning, såväl som icke-dödande utrustning som kan användas för internt förtryck, vilken endast är avsedd att möjliggöra för de ivorianska säkerhetsstyrkorna att använda enbart lämpligt och proportionellt våld när de upprätthåller allmän ordning, samt tillhandahållande av tekniskt bistånd, finansiering och ekonomiskt bistånd med anknytning till denna utrustning.

(3)

Förteckningen över utrustning som skulle kunna användas för internt förtryck bör uppdateras enligt rekommendationer från experter, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (4).

(4)

Artikeln om unionens jurisdiktion bör uppdateras mot bakgrund av ny praxis för utformning av lagstiftning.

(5)

Förordning (EG) nr 174/2005 bör ändras i enlighet med detta.

(1)

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1.   Med avvikelse från artikel 2 ska de förbud som anges i den artikeln inte tillämpas på

(2)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 4a

1.   Med avvikelse från artikel 3 får den behöriga myndigheten, enligt förteckningen i bilaga II, i den medlemsstat där exportören eller tjänsteleverantören är etablerad, på sådana villkor som den anser lämpliga, tillåta försäljning, leverans, överföring eller export av icke-dödande utrustning som förtecknas i bilaga I eller tillhandahålla tekniskt bistånd, finansiering eller ekonomiskt bistånd som rör sådan icke-dödande utrustning, efter att ha fastställt att den berörda icke-dödande utrustningen är avsedd endast att möjliggöra för de ivorianska säkerhetsstyrkorna att använda enbart lämpligt och proportionerligt våld när de upprätthåller allmän ordning.

2.   Den berörda medlemsstaten ska informera övriga medlemsstater och kommissionen om varje tillstånd som beviljats enligt punkt 1.

3.   Tillstånd får inte beviljas för åtgärder som redan ägt rum.”

(3)

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Denna förordning ska tillämpas

(4)

Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

(5)

Titeln på bilaga II ska ersättas med följande:

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/5

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1505/2006 av den 11 oktober 2006 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 21/2004 när det gäller miniminivån för de kontroller som skall utföras för identifiering och registrering av får och getter (2) ska medlemsstaterna utföra kontroller för att fastställa att djurhållarna uppfyller kraven i förordning (EG) nr 21/2004.

(2)

I förordning (EG) nr 1505/2006 föreskrivs dessutom att medlemsstaterna ska lämna in en årlig rapport till kommissionen i enlighet med förlagan i bilagan till den förordningen, om resultaten av de kontroller som utförts under föregående års kontrollperiod.

(3)

Insamlingen av uppgifter under rapporteringsförfarandet bör vara tillräcklig och stå i proportion till de eftersträvade målen. För att rapporteringen ska bli mer målinriktad och ändamålsenlig, för att den ska ge mer relevant information om genomförandet av kontrollerna och för att minska det administrativa arbetet bör man förenkla vissa krav samt rapportförlagan i bilagan till förordning (EG) nr 1505/2006.

(4)

Förordning (EG) nr 1505/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 7 b ska ersättas med följande:

2.

Bilagan ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/7

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1082/2003 av den 23 juni 2003 om närmare föreskrifter för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller miniminivån för de kontroller som skall utföras inom ramen för systemet för identifiering och registrering av nötkreatur (2) fastställs miniminivåerna för sådana kontroller.

(2)

Erfarenheterna av genomförandet av de kontroller på plats som föreskrivs i förordning (EG) nr 1082/2003, som det redogjorts för i de årliga rapporterna, och av genomförandet av de kontroller på plats av får och getter som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 1505/2006 (3) visar att andelen jordbruksföretag och djur som ska kontrolleras varje år kan minskas. Som allmän regel bör alla djur på ett företag omfattas av kontrollerna. För företag med mer än 20 djur bör den behöriga myndigheten dock tillåtas att begränsa kontrollerna till ett representativt urval av djur.

(3)

I förordning (EG) nr 1082/2003 föreskrivs dessutom att medlemsstaterna ska lämna in en årlig rapport till kommissionen i enlighet med förlagan i bilaga I till den förordningen, med uppgifter om genomförandet av kontrollerna.

(4)

Insamlingen av uppgifter till den årliga rapporten bör vara tillräcklig och stå i proportion till de eftersträvade målen. För att rapporteringen ska bli mer målinriktad och proportionell och för att den ska ge mer relevant information om genomförandet av kontrollerna bör man förenkla vissa krav i förordning (EG) nr 1082/2003 samt förlagan i bilaga I till den förordningen.

(5)

Förordning (EG) nr 1082/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för jordbruksfonderna.

1.

I artikel 2 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   Den behöriga myndigheten ska varje år utföra kontroller som ska omfatta minst 3 % av jordbruksföretagen.

2.   Om de kontroller som avses i punkt 1 visar på avsevärda brister i efterlevnaden av förordning (EG) nr 1760/2000 ska miniminivån av kontroller höjas under den följande årliga kontrollperioden.”

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Den behöriga myndigheten ska kontrollera identifieringen av alla djur på jordbruksföretaget.

Om antalet djur på företaget överstiger 20 kan den behöriga myndigheten dock besluta att kontrollera identifieringsmärkningen av ett representativt urval av djuren i överensstämmelse med internationellt erkända standarder, under förutsättning att antalet djur som kontrolleras är tillräckligt för att man med 95 % säkerhet ska kunna påvisa 5 % av de fall där djurhållare inte följer bestämmelserna i förordning (EG) nr 1760/2000.”

3.

I artikel 5.1 ska led b ersättas med följande:

4.

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/10

(1)

Den 4 januari 2010 mottog kommissionen ett klagomål som ingetts i enlighet med artikel 5 i grundförordningen rörande import av melamin med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallat Kina) av Borealis Agrolinz Melamine GmbH, DSM Melamine BV och Zakłady Azotowe Puławy (nedan kallade klagandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av unionens tillverkning av melamin.

(2)

Klagomålet innehöll prima facie-bevisning om dumpning och därav följande väsentlig skada, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Den 17 februari 2010 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till unionen av melamin med ursprung i Kina.

(4)

Kommissionen underrättade officiellt de klagande EU-tillverkarna, de exporterande tillverkarna i Kina, de importörer, handlare, användare, leverantörer och organisationer som den visste berördes samt företrädarna för Kina om inledandet av förfarandet. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(5)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal exporterande tillverkare i Kina förutsågs i tillkännagivandet om inledande ett stickprovsförfarande för fastställande av dumpning och skada i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall kunna göra ett urval, ombads alla exporterande producenter i Kina att ge sig till känna för kommissionen och lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet avseende den berörda produkten under undersökningsperioden (1 januari 2009–31 december 2009), i enlighet med vad som anges i tillkännagivandet om inledande.

(6)

Sju svar inkom till följd av stickprovet från exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare i Kina. Två företag förklarade emellertid redan i ett tidigt skede att de inte var villiga att samarbeta ytterligare i undersökningen. Något stickprovsförfarande behövdes därför inte längre och alla parter informerades om att något urval inte skulle göras.

(7)

För att de exporterande tillverkarna i Kina om de så önskade skulle kunna ansöka om att bli behandlade som företag verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status) eller om individuell behandling, sände kommissionen ansökningsformulär till de kinesiska exporterande tillverkare som den visste var berörda, till de kinesiska myndigheterna och till övriga kinesiska exporterande tillverkare som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet. Tre exporterande grupper av tillverkare och en enskild exporterande tillverkare ansökte om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 i grundförordningen, eller om individuell behandling, om det i samband med undersökningen skulle konstateras att de inte uppfyllde villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status. En ytterligare exporterande grupp av tillverkare ansökte endast om individuell behandling.

(8)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Svar mottogs från fem exporterande tillverkare och närstående företag i Kina, en tillverkare i Förenta staterna, som var det föreslagna jämförbara landet enligt tillkännagivandet om inledande, och en tillverkare i ett annat möjligt jämförbart land, nämligen Indonesien. Svar på frågeformuläret mottogs även från tre EU-tillverkare, och sju användare samarbetade genom att inlämna svar på frågeformuläret. Inga av importörerna försedde kommissionen med några uppgifter eller gav sig till känna under undersökningen.

(9)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, skada och EU:s intresse samt genomförde kontroller hos följande företag:

(10)

Eftersom det var nödvändigt att fastställa ett normalvärde för den exporterande tillverkare som endast ansökte om individuell behandling och de exporterande tillverkare som eventuellt inte skulle komma att beviljas marknadsekonomisk status, utfördes ett kontrollbesök på plats hos nedanstående företag i syfte att fastställa normalvärdet på grundval av uppgifter från Indonesien i egenskap av jämförbart land.

(11)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 till och med den 31 december 2009 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2006 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

Den berörda produkten är melamin, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 2933 61 00, med ursprung i Kina.

(13)

Melamin är ett vitt kristalliskt pulver som utvinns från urea. Melamin används huvudsakligen i laminat, pressmassa, träbaserade paneler och bestrykningsharts.

(14)

Undersökningen har visat att melamin som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen, melamin som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad och melamin som importeras till unionen från Kina samt tillverkas och säljs i Indonesien, som användes som jämförbart land, i huvudsak har samma grundläggande slutanvändningsområde.

(15)

De anses därför preliminärt som likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

Vid antidumpningsundersökningar rörande import från Kina ska i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen ett normalvärde fastställas i enlighet med punkterna 1–6 i samma artikel för de tillverkare som befinns uppfylla kriterierna i artikel 2.7 c i grundförordningen. Kriterierna är i sammanfattning följande:

(17)

Tre grupper av exporterande tillverkare och en exporterande tillverkare i Kina ansökte om marknadsekonomisk status och besvarade ansökningsformuläret inom den angivna tidsfristen.

(18)

För alla dessa samarbetsvilliga företag i Kina inhämtade kommissionen alla uppgifter som den ansåg nödvändiga och kontrollerade på plats hos företagen alla uppgifter som de hade lämnat i sin ansökan om marknadsekonomisk status.

(19)

Samtliga samarbetsvilliga exporterande tillverkare och grupper av exporterande tillverkare i Kina befanns inte uppfylla kraven för att beviljas marknadsekonomisk status. Alla företag belägna i Kina som tillverkar eller saluför melamin uppmanades att ansöka om marknadsekonomisk status. Om ett företag i gruppen får avslag på sin ansökan om marknadsekonomisk status får hela gruppen avslag.

(20)

För de grupper som framställer urea av naturgas för att tillverka melamin grundades avslaget på att kostnaderna för den största insatsvaran, naturgas, inte i stort sett återspeglade marknadsvärdena i enlighet med artikel 2.7 c i grundförordningen. I undersökningen för marknadsekonomisk status fastställdes det att detta berodde på statlig inblandning på naturgasmarknaden i Kina.

(21)

Naturgasmarknaden i Kina domineras av tre statligt ägda företag. Företag som framställer urea, som de därefter använder för att tillverka melamin, drar fördel av ett lågt pris som satts av staten för framställningen av urea. Ett företag som framställer urea, som är ett viktigt gödningsmedel för den kinesiska jordbruks- och livsmedelsindustrin, betalar ett betydligt lägre pris för sin gas jämfört med företag som behöver gas för andra industriändamål. Förutom denna dubbla prismekanism snedvrids priset på naturgas för industriändamål i sig genom statligt inflytande och är betydligt lägre än världsmarknadspriset på gas.

(22)

Det låga gaspriset gör att dessa tillverkare kan tillverka melamin till onaturligt sänkta priser genom att dra fördel av det snedvridet låga priset på naturgas. Eftersom naturgas utgör en stor del av kostnaden för urea (cirka 80 %) och utgör 50–60 % av kostnaden för att tillverka melamin, kan inte kriterium 1 anses vara uppfyllt för de företag i Kina som framställer urea av naturgas.

(23)

Vissa företag framställer inte urea själva, utan köper det från icke-närstående leverantörer. Ureamarknaden snedvrids emellertid också av tre huvudsakliga typer av statligt inflytande. För det första fanns det stränga importkvoter för urea och exportskatter på 110 % under högsäsong och 10 % under lågsäsong under undersökningsperioden. För det andra har den kinesiska staten undantagit den inhemska försäljningen av urea från mervärdesskatt sedan den 1 juli 2005. För det tredje är den kinesiska staten direkt involverad i marknaden genom det statliga gödningsmedelssystemet, som gäller sedan 2004, varigenom staten köper urea direkt från tillverkarna för att ha en strategisk reserv. Staten kan även frigöra ureamängder på den inhemska marknaden. Företag som framställer urea drar även fördel av förmånliga eltaxor, förmånliga taxor för järnvägsfrakt och, såsom nämns ovan, förmånliga naturgaspriser.

(24)

I kombination med de förmånliga villkoren vid inhemsk försäljning leder exportbegränsningarna till att exportmängderna av urea minskas, vilket i sin tur leder till att leveranserna avleds till den inhemska marknaden och skapar ett pristryck nedåt på det inhemska priset. Detta låga inhemska pris är en direkt följd av den statliga inblandningen i ureamarknaden i Kina. Följaktligen kan inte kriterium 1 anses vara uppfyllt för de företag i Kina som inte framställer urea själva, men som köper det från tredje parter.

(25)

Förutom den allmänna situation som beskrivs ovan uppfyllde en grupp av företag inte de andra kraven i kriterium 1 eftersom förvaltningsbolaget är helt statsägt och de enskilda företagen i gruppen är majoritetsägda av staten. Denna grupp är följaktligen föremål för betydande statligt inflytande när det gäller viktiga affärsbeslut.

(26)

Två företag uppfyllde varken kriterium 2 eller 3. Ett av dem kunde inte uppvisa en komplett uppsättning räkenskaper och fick disponera kontorsutrymme som tillhörde ett offentligt organ utan kostnad. Det andra företaget förde inte sina räkenskaper i enlighet med internationella redovisningsnormer och kunde inte visa att ett uppköp av ett statligt ägt företag hade skett till marknadsvärde.

(27)

Ett företag kunde inte visa att det uppfyllde kriterium 3, eftersom det inte betalade ränta på en skuld gällande försäljning av sina aktier från privatiseringen. Närmare bestämt fick en aktieägare i början av privatiseringsprocessen låna tillbaka det kapital som aktieägaren hade investerat. Vid den efterföljande överföringen av aktierna användes skuldförbindelsen som betalningsmedel. Först efter tio år återbetalades lånet av den då privata ägaren av dessa aktier, utan att någon ränta någonsin togs ut eller betalades på beloppet.

(28)

Ett företag fick avslag på sin ansökan om marknadsekonomisk status eftersom dess närstående försäljningsföretag, som även det hanterade den berörda produkten, inte fyllde i ett ansökningsformulär för marknadsekonomisk status.

(29)

Kommissionen underrättade officiellt de berörda exporterande tillverkarna i Kina, de kinesiska myndigheterna och klagandena om resultaten av bedömningen av marknadsekonomisk status. Berörda parter gavs också möjlighet att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda om det förelåg särskilda skäl till detta.

(30)

Flera skriftliga synpunkter inkom och en utfrågning hölls med några av de exporterande tillverkarna. De exporterande tillverkarna hävdade att cirka 70 % av ureat i Kina huvudsakligen framställs genom användning av kol som den främsta insatsvaran, och att endast omkring 30 % framställs av naturgas. Eftersom det även finns statlig inblandning på ureamarknaden, såsom anges i skälen 23 och 24, ändrar inte detta slutsatsen att tillverkningskostnaderna för melamin snedvrids betydligt. Argumentet avvisas således.

(31)

Andra argument som framfördes i de skriftliga synpunkterna och under den utfrågning som hölls efter meddelandet av undersökningsresultaten ändrade inte förslaget att avslå ansökan om marknadsekonomisk status för alla företag som hade lämnat in en sådan ansökan.

(32)

Det framgår av ovanstående att inget av de samarbetsvilliga företag i Kina som hade ansökt om marknadsekonomisk status kunde visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen. Slutsatsen blev därför att alla dessa företag bör förvägras marknadsekonomisk status. Samråd hölls med den rådgivande kommittén, som inte hade några invändningar mot kommissionens slutsatser.

(33)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska i förekommande fall en landsomfattande tull fastställas för de länder som omfattas av artikel 2.7, utom i de fall där företagen kan visa att de uppfyller alla kriterier i artikel 9.5 i grundförordningen.

(34)

Alla exporterande tillverkare som hade ansökt om marknadsekonomisk status ansökte också om individuell behandling i händelse av att de inte skulle beviljas marknadsekonomisk status. En grupp ansökte enbart om individuell behandling. På grundval av de tillgängliga uppgifterna konstaterades det preliminärt att tre av de fem exporterande tillverkarna eller grupperna av exporterande tillverkare i Kina uppfyllde samtliga villkor för individuell behandling. En grupp av exporterande tillverkare i Kina förvägrades individuell behandling på grund av att förvaltningsbolaget är helt statsägt och de enskilda företagen inom gruppen är majoritetsägda av staten. Ett annat företag förvägrades individuell behandling eftersom ett närstående försäljningsföretag inte fyllde i ansökan om marknadsekonomisk status/individuell behandling. Det var därför inte möjligt att bedöma kriterierna för individuell behandling.

(35)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade normalvärdet på hemmamarknaden i ett jämförbart land.

(36)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den hade för avsikt att använda Förenta staterna som lämpligt jämförbart land för fastställande av normalvärdet och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på detta val.

(37)

Kommissionen undersökte om andra länder kunde vara ett rimligt val av jämförbart land och frågeformulär skickades till melamintillverkare i Indien, Iran, Indonesien och Förenta staterna. Endast melamintillverkarna i Förenta staterna och Indonesien besvarade frågeformulären.

(38)

Efter en bedömning av svaren valdes Indonesien som jämförbart land, eftersom den indonesiska marknaden förefaller vara öppen med en låg importtull och med betydande import från flera tredjeländer. Kommissionen fann dessutom att kostnadsstrukturen för en indonesisk tillverkare var mer jämförbar med en kinesisk tillverkare än kostnadsstrukturen för en amerikansk tillverkare och att normalvärdet därför skulle bli mer realistiskt. Undersökningen visade att det inte fanns några skäl att anse att Indonesien inte var lämpligt för att fastställa normalvärdet.

(39)

Ingen berörd part, inklusive klagandena, hävdade heller att Förenta staterna skulle användas som ett lämpligt jämfört land för denna undersökning.

(40)

Uppgifterna i den samarbetsvilliga indonesiska tillverkarens svar kontrollerades på plats och kommissionen drog slutsatsen att de var tillförlitliga och att ett normalvärde kunde baseras på dem.

(41)

Den preliminära slutsatsen är därför att Indonesien är ett lämpligt och skäligt jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

(42)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av kontrollerade uppgifter från tillverkaren i det jämförbara landet.

(43)

Den berörda produkten såldes i representativa mängder på den indonesiska hemmamarknaden.

(44)

Eftersom försäljningen på hemmamarknaden till icke-närstående kunder inte var lönsam under undersökningsperioden konstruerades normalvärdet genom en beräkning av den indonesiska tillverkarens tillverkningskostnader plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt för tillverkarens vinst på den inhemska marknaden.

(45)

Försäljnings- och administrationskostnaderna fastställdes i enlighet med artikel 2.6 c på grundval av en annan rimlig metod genom att försäljnings- och administrationskostnaderna samt vinsten jämfördes med motsvarande uppgifter för unionsindustrin. Beloppet för försäljnings- och administrationskostnader ansågs vara rimligt eftersom det låg i linje med försäljnings- och administrationskostnaderna för unionsindustrin. Vinstbeloppet låg nära unionsindustrins vinst under lönsamma år. Det fanns inget som tydde på att en sådan vinst skulle överstiga den vinst som andra exportörer eller producenter normalt får vid försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden i ursprungslandet.

(46)

Eftersom alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare sålde på export direkt till oberoende kunder i unionen, fastställdes exportpriserna i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(47)

Normalvärdet och exportpriserna jämfördes på nivån fritt fabrik. För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen justeringar för att beakta olikheter som inverkade på priserna och prisjämförbarheten. Lämpliga justeringar för provisioner, transport, försäkring, hanteringskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt bankavgifter beviljades i samtliga fall där dessa konstaterades vara skäliga och korrekta och kunde styrkas.

(48)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes med samma nivå på den indirekta beskattningen, dvs. inklusive moms.

(49)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalerna för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som beviljats individuell behandling på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärde som fastställts för det jämförbara landet med varje företags vägda genomsnittliga exportpris för den berörda produkten till unionen enligt vad som fastställts ovan.

(50)

På grundval av detta fastställdes följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull:

(51)

För att beräkna den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på alla andra exporterande tillverkare i Kina fastställdes först samarbetsviljan genom att den exportvolym till unionen som rapporterats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes med motsvarande statistik från Eurostat.

(52)

Eftersom samarbetsviljan från Kina var låg, dvs. 30 %, fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginal som är tillämplig på alla andra exportörer i Kina genom att det normalvärde som fastställts för Indonesien jämfördes med uppgifter om exportpriser från de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som varken hade beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling.

(53)

På denna grundval fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen preliminärt till 65,6 % av priset cif vid unionens gräns före tull.

(54)

Klagomålet ingavs av tre stora EU-tillverkare av melamin som har produktionsanläggningar i Österrike, Tyskland och Italien (Borealis), Nederländerna (DSM) och Polen (Puławy), som tillsammans står för över 90 % av unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden. Två andra tillverkare med begränsad produktion motsatte sig inte inledandet av undersökningen.

(55)

All tillgänglig information om EU-tillverkarna, däribland information i klagomålet och de uppgifter som inhämtats från EU-tillverkare innan undersökningen inleddes och därefter, användes för att fastställa EU:s sammanlagda tillverkning.

(56)

På grundval av detta beräknades EU:s sammanlagda tillverkning uppgå till omkring 340 000 ton under undersökningsperioden. I denna siffra ingick tillverkningen hos alla unionstillverkare som gav sig till känna och den beräknade tillverkningen hos de tillverkare som inte gav sig till känna under förfarandet. I avsaknad av annan information användes de uppgifter som angetts i klagomålet för de tillverkare som inte gav sig till känna för att fastställa EU:s sammanlagda tillverkning och förbrukning.

(57)

Förbrukningen fastställdes på grundval av Eurostats uppgifter om den sammanlagda importen och unionsindustrins sammanlagda försäljning på EU-marknaden, däribland en uppskattning av försäljningsvolymen för de tillverkare som inte gett sig till känna. Beräkningen grundades på de uppgifter som lämnats i klagomålet.

Tabell 1

(58)

Förbrukningen ökade med 5 % mellan 2006 och 2007 och minskade därefter med 17 % mellan 2007 och 2008, och med 16 % under undersökningsperioden. Totalt sett minskade förbrukningen med 28 % under skadeundersökningsperioden.

(59)

Den minskade melaminförbrukningen kan tillskrivas konjunkturen, särskilt den tillfälliga nedgången inom bostads- och byggmarknaderna, som är de största marknaderna för de vanligaste melamintillämpningarna. Melamin är en viktig insatsvara inom denna sektor och förväntas inte ersättas av några andra material. Efterfrågan på melamin förväntas därför stiga igen i takt med den generella ekonomiska återhämtningen.

(60)

Undersökningen visade att importen av melamin från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

(61)

Den kinesiska importen ökade på EU-marknaden mellan 2006 och 2008. Samtidigt som den sammanlagda förbrukningen på EU-marknaden minskade med 12 % under samma period, har kinesiska exportörer ökat sin försäljning till EU-marknaden med 30 %. Såsom framgår av tabellen nedan ökades även marknadsandelen under denna period.

(62)

Situationen vände under undersökningsperioden: Samtidigt som förbrukningen minskade med 18 % minskade de kinesiska tillverkarnas exportvolym ännu mer. Precis som när det gäller exportvolymen förlorade den kinesiska importen marknadsandelar under undersökningsperioden.

Tabell 3

På grundval av uppgifter från Eurostat förefaller importpriset från Kina ha ökat med sammanlagt 10 % under skadeundersökningsperioden.

Tabell 4

(63)

Många kinesiska tillverkare valde emellertid att inte samarbeta, och undersökningen visade att det genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna, som utgör cirka 30 % av den totala kinesiska importen, var mycket lägre än Eurostats pris och lägre än unionsindustrins pris. Det uppgick till 806 euro/ton i genomsnitt under undersökningsperioden.

(64)

I detta skede av undersökningen bör därför det pris som kontrollerats på plats hos de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina beaktas i analysen av skada och orsakssamband.

(65)

Under undersökningen hävdade vissa parter att det melamin som importeras från Kina är av lägre kvalitet än det som tillverkas av unionsindustrin och att det inte kan användas för vissa tillämpningar, t.ex. ytstrykningar. Eftersom detta påstående inte kunde styrkas beaktades det inte i detta skede av undersökningen.

(66)

I syfte att analysera prisunderskridandet jämfördes unionsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder på EU-marknaden, särskilt justerat för transport- och hanteringskostnader, till nivån fritt fabrik, med motsvarande vägda genomsnittliga priser för de samarbetsvilliga exportörerna från Kina till den första oberoende kunden på EU-marknaden, fastställda till cif-nivån.

(67)

Jämförelsen visade att priset för den berörda dumpade produkten med ursprung i Kina som såldes i EU under undersökningsperioden underskred unionsindustrins priser med 10,3 %.

(68)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla relevanta ekonomiska förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins tillstånd från 2006 till undersökningsperiodens slut.

(69)

Som framgår av ovanstående tabell minskade unionsindustrins tillverkning med 20 % under den perioden. Unionsindustrins produktionskapacitet minskade med 10 % under skadeundersökningsperioden.

(70)

Unionsindustrins produktionskapacitet minskade till cirka 396 200 ton under 2008. Till följd av den stagnerande försäljningen och de minskade tillverkningsvolymerna minskade dock utnyttjandet av den tillgängliga kapaciteten från 86 % år 2006 till 77 % under undersökningsperioden. Den största minskningen skedde mellan 2008 och undersökningsperioden.

(71)

De försäljningssiffror som anges i nedanstående tabell avser den volym som såldes till den första oberoende kunden på EU-marknaden.

Tabell 6

(72)

Medan förbrukningen i EU minskade med 28 % under 2006 och undersökningsperioden, minskade EU:s försäljningsvolym av den likadana produkten till oberoende kunder på EU-marknaden med 15 %. Unionsindustrin kunde därför öka sin marknadsandel från 74 % år 2006 till 86 % under undersökningsperioden.

(73)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser fritt fabrik till icke-närstående kunder på EU-marknaden minskade med 5 % under skadeundersökningsperioden. En betydande minskning av försäljningspriset med 26 % skedde mellan 2008 och undersökningsperioden.

Tabell 7a

(74)

Det konstaterades att unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad minskade med 2 % mellan 2006 och undersökningsperioden. Under samma period tvingades emellertid unionsindustrin att hålla sina försäljningspriser nere för att kunna konkurrera med den dumpade lågprisimporten. Detta ledde till att unionsindustrins försäljningspriser var betydligt lägre än produktionskostnaderna under undersökningsperioden.

(75)

Unionsindustrins produktionskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7b

(76)

Lagren utgjorde omkring 5 % av tillverkningsvolymen under undersökningsperioden. Unionsindustrins lager minskade med 68 % under skadeundersökningsperioden, särskilt mellan 2008 och undersökningsperioden. Denna lagerminskning ska emellertid bedömas mot bakgrund av den minskade verksamhetsgraden efter nedskärningarna i unionsindustrin.

Tabell 8

(77)

På grund av nedskärningarna i unionsindustrin minskade antalet anställda med 13 % under 2008, och med ytterligare 1 % under undersökningsperioden. Den minskade produktiviteten bör ses mot bakgrund av den allmänna karaktären hos nedskärningar, där personalminskningar följer den minskade produktionen först efter en viss försening. När det gäller arbetskostnaderna ökade de något, med 6 %, under skadeundersökningsperioden.

(78)

Unionsindustrins lönsamhet fastställdes genom att nettovinsten av försäljningen före skatt av den likadana produkten uttrycktes i procent av försäljningsomsättningen. Under skadeundersökningsperioden sjönk unionsindustrins lönsamhet dramatiskt från en förlust på 9,9 % under 2006 till en förlust på 18 % under undersökningsperioden. Denna situation uppstod trots en minskning av unionsindustrins genomsnittliga produktionskostnad med 14 % mellan 2008 och undersökningsperioden, vilket visas i tabell 7b.

(79)

Utvecklingen av kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, speglar i stor utsträckning lönsamhetsutvecklingen. Kassaflödet sjönk följaktligen avsevärt under skadeundersökningsperioden. Detsamma kan sägas om räntabiliteten, som uppvisade en liknande negativ utveckling i linje med unionsindustrins negativa resultat under skadeundersökningsperioden.

(80)

Till följd av detta begränsades unionsindustrins investeringsförmåga eftersom kassaflödet försämrades betydligt under skadeundersökningsperioden. Detta ledde i sin tur till att investeringarna minskade med 26,2 % under skadeundersökningsperioden.

(81)

Medan förbrukningen i EU minskade med 28 % mellan 2006 och undersökningsperioden, minskade unionsindustrin sin försäljningsvolym på unionsmarknaden med 15 %. När man ser på utvecklingen under skadeundersökningsperioden var minskningen på 15 % i unionsindustrins försäljningsvolym mindre uttalad än minskningen på 28 % av förbrukningen i EU. Till följd av detta minskade även unionsindustrins marknadsandel med 12 procentenheter under samma period.

(82)

De dumpningsmarginaler för Kina som anges ovan i dumpningsavsnittet är högre än miniminivån. Med tanke på den dumpade importens volym och pris, kan inverkan av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbar.

(83)

Undersökningen visade att ett antal indikatorer som rör unionsindustrins ekonomiska situation försämrades betydligt under skadeundersökningsperioden.

(84)

Försäljningsvolymen minskade med 15 %, tillverkningsvolymen minskade med 20 %, utnyttjandet av tillverkningsanläggningar minskade från 86 % till 77 %, och arbetskraften skars ned med 14 %. Under samma period sänktes priserna med 5 %. Försäljningspriserna minskade med 26 % mellan 2008 och undersökningsperioden, vilket innebär att lönsamheten var dramatiskt låg, med negativa konsekvenser för investeringar och finansiella indikatorer såsom kassaflödet och räntabiliteten.

(85)

Även om unionsindustrin lyckades öka sin marknadsandel med 12 procentenheter i en situation av sjunkande förbrukning, ledde de låga priserna på EU-marknaden, särskilt under undersökningsperioden, till att unionsindustrins finansiella situation försämrades betydligt, särskilt under undersökningsperioden. Priserna täckte inte produktionskostnaderna, och förlusterna var så stora som -18 % av omsättningen.

(86)

Mot denna bakgrund anses unionsindustrin ha lidit väsentlig skada under undersökningsperioden.

(87)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den väsentliga skada som unionsindustrin lidit hade vållats av den dumpade importen från det berörda landet. Kommissionen undersökte även andra kända faktorer, utöver den dumpade importen, som kunde ha skadat unionsindustrin, för att kontrollera att den skada som eventuellt orsakats av dessa faktorer inte tillskrevs den dumpade importen.

(88)

Det erinras om att samarbetsviljan hos de kinesiska exporterande tillverkarna var mycket låg i denna undersökning. De samarbetsvilliga exporterande tillverkarna står för cirka 29 % av importen av melamin under undersökningsperioden.

(89)

Eurostats importstatistik visar att importvolymen från Kina totalt sett minskade betydligt, med 34 %, under skadeundersökningsperioden. Med andra ord minskade denna import jämförelsevis i en snabbare takt än förbrukningen (-28 %) under denna period.

(90)

När det gäller priserna visar Eurostats siffror att importpriset på kinesiskt melamin ökade med 10 % under skadeundersökningsperioden. Priset minskade betydligt, med 31 %, under perioden från 2008 till undersökningsperioden. De kontrollerade uppgifterna från de kinesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, som står för cirka 30 % av den sammanlagda importen från Kina, visade att det kinesiska genomsnittliga importpriset var mycket lägre än Eurostats priser. Det konstaterades att de samarbetsvilliga tillverkarna i genomsnitt underskred unionsindustrins pris med 10,3 % under undersökningsperioden.

(91)

Med tanke på den låga samarbetsviljan från Kina anser kommissionen att det pris som kontrollerats på plats hos de samarbetsvilliga tillverkarna ska gälla i stället för Eurostats prisuppgifter.

(92)

En månadsvis analys av importvolymen av melamin visade att importen från Kina var mycket omfattande på EU-marknaden under undersökningsperiodens första termin, när krisen i sektorn hade nått sin höjdpunkt. Den hade en andel på upp till 15 % av EU-marknaden under undersökningsperiodens första termin. Med tanke på unionsindustrins struktur och tillverkningsprocess hade den inget annat val än att sänka sina priser för att behålla sin marknadsandel. Även om de kinesiska exportörerna avsevärt hade minskat sin export till unionen under undersökningsperiodens andra termin fortsatte deras omfattande närvaro under början av undersökningsperioden och deras låga försäljningspriser att påverka EU-marknaden och unionsindustrin under resten av undersökningsperioden.

(93)

Undersökningen visade att unionsindustrin led skada till följd av stora nedskärningar av tillverkningen, en minskad grad av kapacitetsutnyttjande, minskade försäljningsvolymer och minskad sysselsättning under skadeundersökningsperioden. unionsindustrins struktur och utvecklingen av de ovannämnda skadefaktorerna tyder på att dess försämrade ekonomiska situation i viss utsträckning berodde på krissituationen och den låga efterfrågan på marknaden, vilket förklaras i skälen 97–100. Men detta beror även på de låga priserna och pressen från den kinesiska exporten, särskilt mellan 2008 och undersökningsperioden, vilket gjorde att unionsindustrin inte kunde täcka sina kostnader. Till följd av detta var de förluster som ackumulerades under undersökningsperioden så höga som 18 % av omsättningen.

(94)

Med hänsyn till den störning som konstaterades under undersökningen av marknadsekonomisk status i Kina, den höga dumpning som påträffades, och särskilt med tanke på de slutsatser som beskrivs i skäl 92, anses det att även med en sjunkande marknadsandel bidrog förekomsten av dumpad lågprisimport som underskred unionsindustrins priser med över 10 % till att den negativa tendensen för försäljningspriserna på EU-marknaden förvärrades ytterligare under hela undersökningsperioden.

(95)

Mot bakgrund av detta kan ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit fastställas.

(96)

De andra faktorer som undersöktes när det gäller orsakssambandet var utvecklingen av efterfrågan på EU-marknaden, den ekonomiska krisen, unionsindustrins produktionskostnader och dess exportresultat, samt import av melamin från andra tredjeländer.

(97)

Det erinras om att melamin främst används på bostads- och byggmarknaderna. Till följd av den ekonomiska krisen skedde en nedgång på bostads- och byggmarknaderna, vilket i sin tur ledde till en minskad förbrukning, inte bara på EU-marknaden, utan även globalt sett. Med tanke på att EU är den ojämförligt största marknaden för melamin i världen, har krisen haft en negativ inverkan på marknaden. Detta framgick av en minskning på 28 % av förbrukningen, stopp i unionsindustrins tillverkning och minskade försäljningspriser.

(98)

Ovanstående omständigheter och överväganden tyder följaktligen på att en del av den skada som unionsindustrin lidit kan tillskrivas den ekonomiska krisen.

(99)

Såsom förklaras i skälen 88–95 ska det även beaktas att det fanns tydliga snedvridningar på den kinesiska marknaden för melamin. Dessutom underskred den dumpade importen från Kina unionsindustrins pris med i genomsnitt 10 % under undersökningsperioden, vilket ytterligare förvärrade den negativa inverkan på priset, särskilt under undersökningsperioden.

(100)

Med tanke på det prisöverskridande som tillämpats av de kinesiska exportörerna och den selektiva ökningen av deras närvaro under undersökningsperioden, såsom beskrivs i skäl 92, och även om det anses att en del av den väsentliga skada som unionsindustrin lidit kan tillskrivas den ekonomiska krisen, är dessa faktorer inte sådana att de kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(101)

Undersökningen visade att tillverkningen av melamin är kapitalintensiv med höga fasta kostnader. Unionsindustrins kostnader för att framställa melamin förblev stabila under skadeundersökningsperioden, men minskade med 14 % mellan 2008 och undersökningsperioden, vilket framgår av tabell 7b. Detta borde ha möjliggjort en viss återhämtning av unionsindustrins lönsamhet, men de låga priserna på EU-marknaden och det prisunderskridande som utövades genom den dumpade lågprisimporten från Kina gjorde att denna situation inte uppstod.

(102)

Följaktligen dras slutsatsen att tillverkningskostnaderna inte är en orsak till den skada som unionsindustrin lidit.

(103)

Trots att analysen av skada och orsakssamband var inriktad på unionsindustrins situation på EU-marknaden undersöktes det om dess exportresultat kunde vara en annan faktor som skulle kunna förklara den skada som vållats.

Tabell 11

(104)

Analysen visade att unionsindustrins exportförsäljning till icke-närstående parter förblev stabil på omkring 85 000 ton, eller 28 %, av tillverkningen under skadeundersökningsperioden. De klagandes exportresultat har följaktligen varit mycket goda även under krisen. unionsindustrins skadevållande situation kan följaktligen inte förklaras av eller tillskrivas export.

(105)

Importvolymerna och priserna på importen från andra tredjeländer mellan 2006 och undersökningsperioden utvecklades på följande sätt:

Tabell 12

(106)

Förutom Iran och Saudiarabien låg importen från enskilda tredjeländer under minimigränsen på 1 % av andelen av EU-marknaden under undersökningsperioden. Undersökningen visade att importvolymen från tredjeländer minskade under skadeundersökningsperioden. När det gäller Iran och Saudiarabien, som stod för 4,4 % respektive 1,4 % av EU:s förbrukning under undersökningsperioden, konstaterades att deras prissättning var högre än de samarbetsvilliga kinesiska exportörernas. Det anses därför att sådana mängder och priser endast har en begränsad verkan, om någon, på EU-marknaden.

(107)

Mot bakgrund av ovanstående drogs preliminärt slutsatsen att importen från dessa tredjeländer inte bidrog i någon större utsträckning till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(108)

Ovanstående analys visar att den dumpade lågprisimporten med ursprung i Kina ökade betydligt både volymmässigt och sett till marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Dessa importer skedde emellertid till betydligt dumpade priser, som med 10 % underskred de priser som unionsindustrin tog ut på EU-marknaden under undersökningsperioden. Denna negativa inverkan på försäljningspriserna på EU-marknaden höll i sig under hela undersökningsperioden. På grundval av alla omständigheter och överväganden ansågs det att det fanns ett orsakssamband mellan den dumpade importen och den skada som unionsindustrin lidit under undersökningsperioden.

(109)

Granskningen av andra kända faktorer som skulle ha kunnat vålla unionsindustrin skada visade att ingen av dessa föreföll bryta det orsakssamband som fastställts mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(110)

På grundval av denna analys, i vilken det har redogjorts för verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation och gjorts en avgränsning av den dumpade importens skadevållande verkningar, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(111)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte låg i EU:s intresse att införa preliminära antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall. Analysen av EU:s intresse gjordes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, däribland intressena hos unionsindustrin, importörerna och användarna av den berörda produkten.

(112)

Unionsindustrin består av tre tillverkare som har sin verksamhet i olika medlemsstater och som direkt sysselsätter över 600 personer avseende den likadana produkten.

(113)

Den dumpade importen från Kina har vållat unionsindustrin väsentlig skada. Det erinras om att de flesta skadeindikatorer uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden. I synnerhet påverkades de skadeindikatorer som hänger samman med unionsindustrins ekonomiska resultat, såsom lönsamhet, kassaflöde och räntabilitet, i stor utsträckning. Om inga åtgärder vidtas anses det att återhämtningen inom melaminsektorn inte kommer att vara tillräcklig för att unionsindustrin ska kunna återhämta sig ekonomiskt.

(114)

Införandet av preliminära antidumpningstullar förväntas innebära att effektiva handelsvillkor återställs på unionsmarknaden och att priset på melamin speglar kostnaderna för de olika komponenterna och marknadsvillkoren. Det kan förväntas att införandet av provisoriska åtgärder och återhämtningen inom sektorn kan ge unionsindustrin möjlighet att skapa stordriftsfördelar för att behålla sin marknadsandel, med positiva följder för dess ekonomiska situation och lönsamhet.

(115)

Därför drogs slutsatsen att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder på import av melamin med ursprung i Kina ligger i unionsindustrins intresse.

(116)

Användarna samarbetade i relativt begränsad omfattning i detta fall. Det skickades ut 44 frågeformulär till de kända användarna på EU-marknaden, och endast sju svar kunde anses vara tillräckligt meningsfulla för att bedöma deras ekonomiska situation och eventuella följder av antidumpningsåtgärder på deras verksamhet. De samarbetsvilliga användarna stod för cirka 10 % av EU:s förbrukning.

(117)

Enligt unionsindustrin utgör andelen melamin högst 3 %, och 2 % i genomsnitt, av tillverkningskostnaderna i användarnas industri. Om dessa uppgifter bekräftas av ytterligare kontrollbesök som kommer att göras vid användarnas anläggningar under återstoden av undersökningsperioden, skulle de föreslagna antidumpningsåtgärderna få begränsade följder för användarnas industri.

(118)

På grundval av de få meningsfulla svaren från användarna förefaller andelen melamin av användarnas tillverkningskostnader uppgå till cirka 10 %. De möjliga följderna av åtgärderna kan därför bli negativa beroende på användarnas lönsamhet, som de inte lämnade några tydliga uppgifter om. Såsom nämns ovan kommer kontrollbesök att göras vid de största användarnas anläggningar under återstoden av undersökningen. Kommissionen kommer även att försöka få användarindustrin att samarbeta mer.

(119)

En del berörda parter menade även att eftersom unionsindustrin har en mycket stor marknadsandel kommer industrins prishöjning på melamin när åtgärder väl införs att vara den viktigaste effekten av införandet av antidumpningsåtgärder i detta fall.

(120)

Trots detta anses det att om inga åtgärder införs mot den kinesiska dumpade importen kan detta leda till ytterligare nedskärningar av vissa EU-tillverkares tillverkning, vilket i sin tur kan leda till eventuella problem, t.ex. bristande tillgång på EU-marknaden, som är världens största marknad för melamin.

(121)

Mot bakgrund av ovanstående omständigheter och överväganden finns det i det här skedet inte några bekräftade faktorer som visar att effekterna av införandet av provisoriska åtgärder skulle vara oproportionerliga när det gäller användarindustrins verksamhet. Det anses följaktligen att det inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder.

(122)

Av ovanstående skäl drogs preliminärt slutsatsen att det på grundval av de tillgängliga uppgifterna om EU:s intresse inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av provisoriska åtgärder mot import av melamin med ursprung i Kina.

(123)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning, skada, orsakssamband och EU:s intresse bör provisoriska antidumpningsåtgärder införas i syfte att förhindra att unionsindustrin vållas ytterligare skada genom dumpad import.

(124)

Vid fastställandet av nivån på tullen togs hänsyn till de dumpningsmarginaler som konstaterats och det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(125)

Vid beräkningen av det tullbelopp som var nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen, ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina produktionskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i EU under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte hade förekommit någon dumpad import. Det anses att den vinst som skulle kunna uppnås om det inte förekom någon dumpad import borde beräknas på året 2003, som är det enda år då unionsindustrin lyckades uppnå lönsamma nivåer och då det inte förekom lika mycket kinesisk import på EU-marknaden. Det anses därför att en vinstmarginal på 5 % av omsättningen skulle kunna vara en lämplig miniminivå som unionsindustrin kunde ha förväntats uppnå om det inte hade förekommit någon skadevållande dumpning.

(126)

På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrins likadana produkt. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 5 % lades till produktionskostnaden.

(127)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina, vederbörligen justerat för importkostnader och tullar, och det icke-skadevållande priset för de produkter som unionsindustrin sålde på EU-marknaden under undersökningsperioden. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif för de typer som jämfördes.

(128)

Mot denna bakgrund anser kommissionen att preliminära antidumpningsåtgärder bör införas på import med ursprung i Kina och att dessa, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och regeln om lägsta tull, bör fastställas till en nivå motsvarande de lägre av dumpnings- och skademarginalerna.

(129)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. Därför speglar de den situation som konstaterats under undersökningen i fråga om dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tullen för övriga företag) är följaktligen uteslutande tillämpliga på import av produkter med ursprung i Kina som har tillverkats av dessa företag, dvs. de specifika rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen av denna förordning, däribland enheter som är närstående de uttyckligen nämnda företagen, kan inte dra nytta av dessa tullsatser och ska omfattas av den tullsats som gäller ”övriga företag”.

(130)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (3) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(131)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för övriga företag inte bara tillämpas på de icke samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till EU under undersökningsperioden.

(132)

Följande dumpnings- och skademarginaler har fastställts:

(133)

Samtliga berörda parter kommer att underrättas om ovanstående preliminära undersökningsresultat, och de kommer att uppmanas att skriftligen lämna in sina synpunkter och begära att bli hörda. Deras kommentarer kommer att analyseras och, om det är motiverat, beaktas innan några slutgiltiga avgöranden träffas. Det bör också påpekas att alla undersökningsresultat i denna förordning rörande införandet av antidumpningstullar är preliminära och kan komma att behöva omprövas inför ett slutgiltigt avgörande.

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/27

(1)

Den 17 februari 2010 meddelade Europeiska kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till unionen av zeolit A i pulverform med ursprung i Bosnien och Hercegovina.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingavs den 4 januari 2010 av Industrias Quimicas del Ebro SA, MAL Magyar Aluminium, PQ Silicas BV, Silkem d.o.o. och Zeolite Mira Srl Unipersonale (nedan kallade klagandena), som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 25 %, av unionens totala produktion av zeolit A i pulverform. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för dumpning av produkten i fråga och för att detta vållat väsentlig skada, och bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt klagandena, andra kända unionstillverkare, gruppen av exporterande tillverkare i Bosnien och Hercegovina, importörer, användare och andra parter som man visste var berörda samt företrädare för Bosnien och Hercegovina om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(4)

Klagandena, unionstillverkare, gruppen av exporterande tillverkare i Bosnien och Hercegovina, importörer och användare lämnade synpunkter. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(5)

Eftersom det föreföll finnas ett stort antal tillverkare och importörer i unionen, anges det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen kan besluta att genomföra ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads alla kända tillverkare och importörer i unionen att ge sig till känna genom att kontakta kommissionen och, i enlighet med tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet när det gäller den berörda produkten (se definitionen i avsnitt 2.1) under perioden 1 januari 2009–31 december 2009.

(6)

Såsom anges i skäl 16 lämnade åtta unionstillverkare de begärda uppgifterna och gick med på att ingå i stickprovet. På grundval av informationen från de samarbetsvilliga unionstillverkarna valde kommissionen ut de fyra unionstillverkare som stod för den största produktions- och försäljningsvolymen i unionen.

(7)

Såsom anges i skäl 20 lämnade endast tre icke-närstående importörer de begärda uppgifterna och gick med på att ingå i stickprovet. En av dessa importerade/köpte emellertid inte den berörda produkten. Till följd av det begränsade antalet importörer beslutade kommissionen därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt.

(8)

Kommissionen sände frågeformulär till alla kända berörda parter samt till alla övriga företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande, dvs. gruppen av exporterande tillverkare i Bosnien och Hercegovina, de fyra unionstillverkare som ingick i stickprovet och tre icke-närstående importörer/användare.

(9)

Svar inkom från gruppen av exporterande tillverkare i Bosnien och Hercegovina, inklusive närstående företag till dessa, från de fyra unionstillverkare som ingick i stickprovet och från tre icke-närstående importörer/användare i unionen.

(10)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett preliminärt avgörande i fråga om dumpning, om den skada som vållats och om unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande företag:

(11)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden 1 januari 2009–31 december 2009 (nedan kallad undersökningsperioden eller i tabeller UP). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för skadebedömningen omfattade perioden från och med januari 2005 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

Den berörda produkten är zeolit A i pulverform, även kallad zeolit NaA i pulverform eller zeolit 4A i pulverform (nedan kallad den berörda produkten), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 2842 10 00.

(13)

Den berörda produkten är avsedd för sluttillämpningar som en komplexbindare, och används vid tillverkningen av pulvertvättmedel och vattenavhärdningsmedel.

(14)

Den berörda produkten, den produkt som säljs på Bosnien och Hercegovinas hemmamarknad samt den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkarna befanns ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. De anses därför som likadana i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(15)

Gruppen av bosniska exporterande tillverkare hävdade att den berörda produkt som exporteras av både Fabrika Glinice Birac AD och dess närstående företag Alumina d.o.o. (nedan kallade Birac-gruppen) skiljer sig från den likadana produkt som tillverkas av några unionstillverkare i fråga om tillverkningskostnader, tillverkningsprocesser och kvalitet. Man hävdade dessutom att Birac-gruppens tillverkningsprocess baseras på en lösning av aluminiumoxid från tillverkningsprocessen för aluminiumoxid i stället för aluminiumhydroxid, medan tillverkningen i unionen normalt baseras på hydratiserade kristaller som, genom uppvärmning och tillsättning av kaustiksoda, återförs till ett flytande tillstånd för tillverkningen av zeolitslurry. Det ska dock påpekas att de uppgifter som lämnats av Birac-gruppen inte påverkar det faktum att oavsett eventuella påstådda skillnader i fråga om tillverkningsprocesser, kostnader eller kvalitet, har den berörda produkten samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden som den likadana produkten.

(16)

Åtta unionstillverkare som stod för omkring 50 % av unionstillverkarnas försäljningsvolym på marknaden lämnade de uppgifter som i tillkännagivandet om inlämnade begärdes för stickprovet. Ursprungligen valdes de fem största unionstillverkarna ut att ingå i urvalet. Ett företag beslutade sig emellertid för att inte fortsätta att samarbeta i undersökningen. Följaktligen består urvalet i denna undersökning av de fyra återstående unionstillverkarna.

(17)

Dessa fyra tillverkare stod för omkring 37 % av unionstillverkarnas sammanlagda försäljningsvolym på unionsmarknaden under undersökningsperioden, och för mer än 75 % av försäljningsvolymen för de åtta tillverkare som lämnade uppgifter för stickprovet. De fyra tillverkare som togs med i urvalet ansågs vara representativa för alla tillverkare i unionen.

(18)

Gruppen av bosniska exporterade tillverkare hävdade att tre unionstillverkare (MAL Magyar Aluminium, Silkem d.o.o. och Industrias Quimicas del Ebro SA) borde betraktas som icke-samarbetsvilliga i undersökningen. Man hävdade att dessa företag lämnade icke-konfidentiella svar på skrivelser om att de lämnat ofullständiga svar på frågeformuläret några dagar efter det att den fastställda tidsfristen hade löpt ut. Med hänsyn till ovanstående bör det påpekas att de uppgifter som lämnades av dessa parter lämnades i god tid och påverkade inte på något sätt hur undersökningen fortskred eller parternas rätt att försvara sig.

(19)

Man hävdade vidare att en unionstillverkare (MAL Magyar Aluminium) i sina svar på stickprovsfrågorna hade underlåtit att nämna att det var närstående en annan unionstillverkare (Silkem d.o.o.). Det senare företaget fanns inte med i urvalet och ingick inte i MAL Magyar Aluminiums svar på frågeformuläret. Man ansåg därför att båda dessa två unionstillverkare borde betraktas som icke-samarbetsvilliga i den aktuella undersökningen. I detta avseende noteras att förhållanden mellan dessa två parter var känt för kommissionen vid den tidpunkt då klagomålet ingavs och att förhållandet angavs i svaren på stickprovsfrågorna från en av de två parterna. Dessutom framgick förhållandet i MAL Magyar Aluminiums svar på frågeformuläret. Slutligen bör det klargöras att Silkem d.o.o. och MAL Magyar Aluminium har samarbetat fullt ut i undersökningen. När det gäller Silkem d.o.o. lämnade denna tillverkare uppgifter i stickprovsskedet men ingick inte i urvalet och ombads följaktligen inte att besvara ett frågeformulär. När det gäller MAL Magyar Aluminium fanns det ingen orsak för denna tillverkare att lämna ett konsoliderat svar som inkluderade Silkem d.o.o. eftersom Silkem d.o.o. är en separat rättslig enhet.

(20)

Endast tre icke-närstående importörer lämnade de uppgifter som i tillkännagivandet om inledande begärdes för stickprovet. Det visade sig senare att ett av dessa företag inte importerade eller köpte den berörda produkten. Det beslutades därför att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt för icke-närstående importörer.

(21)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida Birac-gruppens två exporterande tillverkares försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ, dvs. huruvida vardera tillverkarens sammanlagda inhemska försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen till unionen. Det visade sig att försäljningen på hemmamarknaden inte var representativ.

(22)

Kommissionen undersökte därefter om varje exporterande tillverkares inhemska försäljning kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjorde man genom att för varje produkttyp fastställa andelen lönsam inhemsk försäljning till oberoende kunder.

(23)

Inhemska försäljningstransaktioner ansågs lönsamma om priset per enhet motsvarade minst produktionskostnaden. Följaktligen fastställdes produktionskostnaden på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(24)

Analysen visade att all försäljning på hemmamarknaden var lönsam för båda dessa exporterande tillverkare, eftersom nettoförsäljningspriset per enhet överskred den beräknade produktionskostnaden.

(25)

Eftersom försäljningen på hemmamarknaden inte skedde i representativa mängder var det nödvändigt att beräkna ett normalvärde, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(26)

I syfte att beräkna ett normalvärde enligt artikel 2.3 i grundförordningen adderades de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden med dessa tillverkares genomsnittliga tillverkningskostnad under undersökningsperioden. Vid behov justerades tillverknings-, försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna innan de användes för att undersöka om försäljningen skett vid normal handel och för att beräkna normalvärden.

(27)

Eftersom all export till unionen skedde via en närstående importör beräknades exportpriset på grundval av återförsäljningspriset till oberoende kunder, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. I detta fall justerades återförsäljningspriset till den första oberoende kunden i unionen för alla kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, inklusive tullar och skatter, och för en skälig marginal för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. När det gäller försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader användes den närstående importörens egna kostnader för detta. Eftersom inga icke-närstående importörer samarbetade i undersökningen användes en rimlig vinstmarginal på 5 %, på grundval av uppgifter som erhållits av användare som också importerade den berörda produkten under undersökningsperioden.

(28)

Birac-gruppen hävdade att de uppgifter som utförs av dess närstående importör var mer snarlika de för en exportavdelning än för en importör, och att exportpriset därför inte borde beräknas i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, utan snarare fastställas i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av det exportpris som faktiskt betalas eller ska betalas. I detta avseende noteras att i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen beräknas exportpriset på grundval av återförsäljningspriset till oberoende kunder när den berörda produkten säljs vidare till oberoende kunder av företag som är närstående exportören i exportlandet. Undersökningen visade att det närstående företaget är beläget i unionen. Det sköter bland annat beställningarna från kunder och faktureringen av den berörda produkt som tillverkas av Birac-gruppen. Vidare konstaterades att Birac-gruppen säljer den berörda produkten till det närstående företaget i unionen för återförsäljning till oberoende kunder i EU. Följaktligen avvisas påståendet. Det ska noteras att det faktum att vissa uppgifter utförs av det närstående företaget före importen inte innebär att exportpriset inte kan beräknas på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden efter nödvändiga justeringar i enlighet med artikel 2.9.

(29)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset tog man genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Lämpliga justeringar gjordes för transportkostnader, frakt- och försäkringskostnader, bankavgifter, förpackningskostnader och kreditavgifter i de fall där dessa ansågs vara skäliga, korrekta och kunde beläggas.

(30)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen för de båda exporterande tillverkarna på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(31)

De individuella dumpningsmarginalerna för de båda exporterande tillverkarna vägdes på grundval av de mängder som exporterades till unionen, vilket resulterade i en dumpningsmarginal, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, på 28,1 % för Birac-gruppen.

(32)

Enligt uppgift i klagomålet och från gruppen av samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Bosnien och Hercegovina finns det inga andra kända tillverkare av den berörda produkten i Bosnien och Hercegovina. Den landsomfattande dumpningsmarginal som ska fastställas för Bosnien och Hercegovina bör därför motsvara den dumpningsmarginal som fastställs för den enda gruppen av samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Bosnien och Hercegovina.

(33)

Det erinras om att det i detta fall endast finns en bosnisk exporterande tillverkare (Birac-gruppen). För att skydda företagshemligheter går det därför inte att ange några exakta siffror i fråga om importvolymer, importpriser, marknadsandelar och produktionen i unionen eller försäljningsvolymer. I stället anges indikatorer i indexform eller intervall.

(34)

I enlighet med avsnitt 3.1 utgör de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet unionsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen och kommer nedan att kallas för unionsindustrin.

(35)

I det preliminära skedet av undersökningen grundades beräkningen av förbrukningen i unionen på siffror i klagomålet och kompletterades med kontrollerade siffror från tillverkare och importörer/användare som omfattas av undersökningen. Dessa uppgifter skickades till alla berörda parter för synpunkter. Det inkom inte några synpunkter som ifrågasatte uppgifterna om förbrukningen i unionen.

(36)

Förbrukningen i unionen fastställdes därmed på grundval av försäljningsvolymen i unionen av den likadana produkten som tillverkades av unionsindustrin, försäljningsvolymen i unionen av den likadana produkten som tillverkades av de andra kända unionstillverkarna och importvolymen av den berörda produkten från tredjeländer.

(37)

På grundval av detta fastställdes förbrukningen i unionen till följande:

(38)

Förbrukningen av den berörda produkten och den likadana produkten i unionen minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Detta beror på att användarna gradvis börjat tillsätta allt mindre mängder av den berörda produkten i till exempel tvättmedel. Dessutom innehåller allt fler produkter från användarindustrin inte längre zeolit.

(39)

Volymen av importen av den berörda produkten ökade med 359 % under skadeundersökningsperioden.

(40)

Det genomsnittliga importpriset var stabilt mellan 2005 och 2008 och ökade med omkring 10 % under undersökningsperioden. Detta berodde främst på att läget på EU-marknaden förbättrades vilket gjorde det möjligt för alla tillverkare att höja priset på den berörda produkten.

(41)

Marknadsandelen för importen från det berörda landet nästan fyrdubblades under skadeundersökningsperioden och motsvarade en marknadsandel på 10–15 % under undersökningsperioden.

(42)

Vid analysen av prisunderskridandet jämfördes priserna på importen från den bosniska exporterande tillverkaren med unionsindustrins priser under undersökningsperioden, på grundval av en jämförelse av genomsnittliga värden. Unionsindustrins priser justerades till nettonivån fritt fabrik och jämfördes med importpriserna cif. Inga tullar beaktades eftersom den bosniska exporterande tillverkaren omfattades av en förmånstull på 0 % under undersökningsperioden.

(43)

Den vägda genomsnittliga marginalen för prisunderskridandet, uttryckt i procent av unionsindustrins priser, uppgår till 20–25 %.

(44)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(45)

De indikatorer som avser makroekonomiska faktorer (t.ex. produktion, kapacitet, försäljningsvolym, marknadsandel etc.) grundas på uppgifter som fastställts av kommissionen och skickats till berörda parter för synpunkter (se skäl 35). Uppgifterna för dessa indikatorer representerar alla unionstillverkare. Vid användning av uppgifter som rör unionstillverkarna som helhet baseras informationen i nedanstående tabeller på makroekonomiska uppgifter. Andra indikatorer baseras på kontrollerade uppgifter från tillverkarna i urvalet. Dessa indikatorer kallas mikrodata. När det gäller makrodata hävdade den bosniska exporterande tillverkaren att det, på grund av oenigheten om det KN-nummer som använts för att klassificera produkten, är osannolikt att dessa data är tillförlitliga. I detta avseende noteras att skadeindikatorerna inte på något sätt påverkas av den påstådda oenigheten beträffande KN-nummer. Det erinras om att definitionen av den berörda produkten tillhandahölls i det offentliggjorda tillkännagivandet om inledande. Denna definition är tydlig och går inte att misstolka. Berörda parter uppmanades att lämna information på grundval av produktdefinitionen oavsett KN-nummer, eftersom det i tillkännagivandet om inledande anges att KN-numret endast nämns upplysningsvis. Vidare erinras om att den bosniska exporterande tillverkaren inte har bestridit uppgifterna avseende förbrukningen i unionen. De flesta av uppgifterna om importen hämtades direkt från den bosniska exporterande tillverkarens uppgifter, medan resten avsåg en liten importvolym från andra länder. På grundval av ovanstående och det faktum att det inte lades fram några konkreta bevis till stöd för påståendet om otillförlitliga uppgifter, avvisades detta argument.

(46)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins produktionsvolym med 14 %. Under 2008–2009 lade en unionstillverkare (Sasol Italy SpA) helt ner sin tillverkning. Dessutom lade Henkel AG ner sin tillverkning av zeolitslurry (som inte är den berörda produkten utan en flytande version som används som ett substitut). Denna utveckling bidrog i viss mån till att förbättra situationen för de andra tillverkarna.

(47)

Trots denna utveckling var kapaciteten relativt stabil under skadeundersökningsperioden, baserat på den beräkningsmetod som industrin normalt använder. Kontrollerna av uppgifterna för de tillverkare som ingick i urvalet visade emellertid att beräkningen av kapaciteten för denna industri kan fluktuera beroende på den relativa situationen på marknaden för den berörda produkten och för marknaden för andra produkter som kan tillverkas i samma anläggningar.

(48)

Siffrorna för kapacitetsutnyttjandet ovan visar en minskning på 14 %. Dessutom nådde denna nivå inte vid något tillfälle 80 % vilket tyder på viss överkapacitet. Detta diskuteras närmare under orsakssamband.

Lager

(49)

Unionsindustrins lagernivå var låg och stabil under hela skadeundersökningsperioden. Tillverkningen av den likadana produkten planerades för att motsvara beställningar och lagren hölls alltid till lägsta möjliga nivå. Detta var därför inte någon viktig faktor i undersökningen.

Försäljningsvolym och marknadsandel

(50)

Unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 18 % under skadeundersökningsperioden.

(51)

Unionsindustrins marknadsandelar minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden.

Försäljningspriser

(52)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående parter i EU ökade med 21 % under skadeundersökningsperioden. Detta speglade främst högre råvaru- och energipriser och, betraktat separat, ansågs därför inte utgöra någon meningsfull indikator.

Lönsamhet

(53)

Unionsindustrins lönsamhet var låg under hela skadeundersökningsperioden. Detta berodde på industrins oförmåga att höja sina priser av de skäl som diskuteras under avsnittet ”Orsakssamband” nedan, och särskilt till följd av de ökande volymerna av dumpad import. Det berodde också på det låga kapacitetsutnyttjandet (se skäl 47).

(54)

Mellan 2005 och 2008 föll unionsindustrins lönsamhet kraftigt och under 2008 gick industrin med förlust. Under undersökningsperioden återhämtade sig den till den högsta nivån under den granskade perioden, men nådde ändå inte upp till den lönsamhet på 5,9 % som industrin kunde ha uppnått i avsaknad av dumpad import (se skäl 67).

(55)

Den exporterande tillverkaren hävdade att unionstillverkarna hade en sund lönsamhet under 2009. Detta antagande styrktes inte av några faktiska bevis, utan det hänvisas i stället till ospecificerade ”offentligt tillgängliga uppgifter”. De tillverkare som ingick i urvalet hävdade att den lönsamhetsnivå som redovisades under 2009 var en engångsföreteelse som inte var hållbar till följd av de bosniska exporterande tillverkarnas kraftfulla inträde på marknaden, med stora kvantiteter och låga dumpade priser. De tillverkare som ingick i urvalet hävdade att lönsamheten under 2010 sannolikt kommer att falla tillbaka till 2008 års nivåer.

(56)

Kommissionen undersökte dessa påståenden. Denna undersökning omfattade bland annat utvecklingen av råvaru- och försäljningskostnader, utifrån priser som angavs i relevant avtal. Det konstaterades att unionsindustrin under 2009 gynnades av vissa tillfälliga faktorer som trots de stora volymerna dumpad import ökade deras lönsamhet:

(57)

På grundval av detta pekade utvecklingen av vinstmarginalen fortfarande på skada, eftersom lönsamheten skulle ha blivit avsevärt mycket högre utan den dumpade importen.

Investeringar, räntabilitet, kassaflöde och kapitalanskaffningsförmåga

(58)

Den bosniske exporterande tillverkaren hävdade att investeringarna var låga under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrin förklarade att räntabiliteten var alltför låg för att motivera kraftiga investeringar i den berörda produkten.

(59)

Räntabiliteten, uttryckt som förhållandet mellan unionsindustrins nettovinst och dess investeringars nettobokföringsvärde, utvecklades i linje med den ovan angivna lönsamheten. Det bör noteras att de berörda nettotillgångarna till stor del redan hade skrivits av.

(60)

Unionsindustrins kassaflöde utvecklades också i linje med lönsamheten. Kassaflödessituationen var allvarlig under 2008, eftersom tillverkarna var tvungna att uppfylla sina avtalsmässiga skyldigheter för inköp av råvaror trots att försäljningsvolymerna sjönk.

(61)

Frågan om kapitalanskaffningsförmåga togs inte upp av unionsindustrin.

Sysselsättning, produktivitet och löner

(62)

Antalet anställda hos samtliga företag i unionen som tillverkade den likadana produkten minskade under skadeundersökningsperioden i linje med minskade produktions- och försäljningsvolymer. Den genomsnittliga arbetskostnaden per anställd ökade, vilket speglade en ökad inflation.

(63)

Produktiviteten, uttryckt som produktion per anställd, minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden på grund av att försäljningsvolymen minskade mer än sysselsättningen. Denna negativa utveckling kommer sannolikt att leda till ytterligare förluster av arbetstillfällen framöver.

(64)

Med hänsyn till volymen av och priserna på den dumpade importen från det berörda landet kan verkan av den faktiska dumpningsmarginalen på EU-marknaden inte anses vara försumbar.

(65)

Under skadeundersökningsperioden vållades unionstillverkarna betydande skada, vilket tydligt framgår av analysen ovan av deras produktion, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandelar, sysselsättning och produktivitetsutveckling.

(66)

Även med avseende på priser och lönsamhet råder en skadevållande situation. Denna analys kompliceras emellertid av höjningar av råvaru- och energipriser som har påverkat priserna på den berörda produkten. Lönsamheten, kassaflödet och räntabiliteten försämrades under perioden 2005–2008. Läget för industrin var särskilt svårt under 2008 eftersom företagen var bundna av råvaruavtal samtidigt som de förlorade mer än 20 % av sin försäljningsvolym.

(67)

Under 2009 lättade situationen på marknaden och prishöjningar möjliggjorde en förbättrad lönsamhet, men som förklaras i skälen 55 och 56, stod det klart att detta var ett tillfälligt andrum och att den situation som rådde på marknaden 2009 sannolikt var en engångsföreteelse. Det bör emellertid påpekas att inte heller under 2009 nådde lönsamheten den andel på 5,9 % som betraktas som en normal vinst för denna industri.

(68)

Skadan bedömdes för unionsindustrin som helhet (makroekonomiska indikatorer), även om man för några indikatorer endast gjorde en bedömning i fråga om de tillverkare som ingick i urvalet (mikroekonomiska indikatorer). Inga betydande skillnader kunde konstateras mellan de mikro- och makroekonomiska indikatorerna.

(69)

Mot denna bakgrund dras preliminärt slutsatsen att en väsentlig del av unionsindustrin har lidit skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(70)

I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från det berörda landet hade vållat unionsindustrin skada i så stor omfattning att skadan skulle kunna anses som väsentlig. Andra kända faktorer utöver den dumpade importen som samtidigt med denna kunde ha vållat unionsindustrin skada undersöktes också, för att säkerställa att den eventuella skada som dessa andra faktorer hade vållat inte tillskrevs den dumpade importen.

(71)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från det berörda landet med nästan 400 % och marknadsandelarna ökade väsentligt, från mindre än 5 % till 10–15 %. Parallellt med detta skedde en direkt och jämförbar försämring av den ekonomiska situationen för unionsindustrin, som var den enda andra viktiga aktören på EU-marknaden eftersom importen från andra källor är försumbar.

(72)

Samtidigt som den dumpade importen fick allt större marknadsandelar, minskade förbrukningen i EU med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(73)

Den dumpade importen, som ökade i volym, underskred unionsindustrins priser med 20–25 % under undersökningsperioden. Det är rimligt att dra slutsatsen att en sådan ökad import på en krympande marknad orsakade den prissänkning som ägde rum 2008 och 2009. Den dumpade importens verkan på priserna förvärrades av det faktum att merparten av försäljningen skedde på grundval av ettårsavtal. Den dumpade bosniska importen kunde därför användas för att hålla nere prisökningar för stora försäljningsvolymer trots ökade råvarupriser. Under 2009 dämpades denna verkan men inte tillräckligt mycket för att göra det möjligt för industrin som helhet att uppnå den normala vinstnivån på 5,9 %.

(74)

Mot bakgrund av det uppenbara tidsmässiga sambandet mellan å ena sidan den kraftiga plötsliga ökningen av dumpad import till priser som underskred unionsindustrins priser och, å andra sidan, unionsindustrins minskade försäljnings- och produktionsvolymer, förlust av marknadsandelar samt det faktum att priserna hölls nere, dras preliminärt slutsatsen att den dumpade importen spelade en avgörande roll för den skada som unionsindustrin vållats.

(75)

Exportvolymen för samtliga unionstillverkare ökade under skadeundersökningsperioden, men stod i genomsnitt endast för omkring 10 % av produktionen. De tillverkare som ingick i urvalet ökade sin export, vilket delvis kompenserade för EU:s förlorade försäljningsvolym.

(76)

Således bidrog unionstillverkarnas exportresultat till att hålla verksamheten igång, och bidrog inte till den väsentliga skada som lidits.

(77)

Importen från tredjeländer var försumbar under skadeundersökningsperioden och kan inte ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit. Den bosniska exporterande tillverkaren hävdade att unionstillverkarna hade förlorat marknadsandelar till import från Kina och Korea, men detta påstående understöds inte av de verkliga omständigheterna eftersom importen från dessa länder var marginell.

(78)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen med omkring 24 000 ton (7 %) vilket beror på att tvättmedelsindustrin gradvis började använda allt fler alternativa ingredienser i sina produkter för att ersätta den berörda produkten. Den exporterade tillverkaren hävdade att detta ledde till ”överfyllda lager, avbeställningar och minskad lönsamhet”.

(79)

Det bör framhållas att två tillverkare på EU-marknaden lade ner sin tillverkning mot slutet av skadeundersökningsperioden och att kapaciteten därför har justerats för att kompensera för den minskade förbrukningen. Dessutom, vilket anges i skäl 49, har lagernivåerna förblivit låga och stabila vilket innebär att tillverkningen har anpassats till den minskade förbrukningen.

(80)

Även om det inte går att utesluta att den minskade förbrukningen har bidragit till den skada som unionstillverkarna lidit, har denna verkan troligtvis inte någon större betydelse.

(81)

Den exporterande tillverkaren hävdade att skadan orsakades av skyldigheten att iaktta Reach-lagstiftningen. Såsom anges i skäl 58 kunde emellertid detta, med tanke på investeringarna i den berörda produkten under hela skadeundersökningsperioden, inte ha bidragit till den vållade skadan i någon större omfattning. Dessutom har kostnaderna i samband med Reach varit måttliga.

(82)

Vissa parter hävdade att högre råvaru- och energikostnader bidrog till skadan. Dessa kostnader ökade mycket riktigt kraftigt, främst under 2008. Detta påverkade utan tvekan till viss del lönsamheten det året, eftersom ökningen skedde vid en tidpunkt då försäljningsvolymen minskade. De ökade energikostnaderna speglades till viss del i ökade försäljningspriser (se skäl 52), men på grund av att den dumpade importen hållit nere priserna har prisökningarna inte varit tillräckliga.

(83)

De högre råvaru- och energikostnaderna anses därför inte har bidragit till den skada som vållats.

(84)

Frågorna rörande överkapacitet och lågt kapacitetsutnyttjande diskuterades i skäl 46. Kapacitetsfrågornas verkan på lönsamheten måste undersökas både utifrån denna industris strukturella egenskaper och förekomsten av dumpad import. Verkan på lönsamheten beror på de höga fasta kostnader som skulle betala tillbaka sig vid ett högre kapacitetsutnyttjande.

(85)

Frågorna rörande överkapacitet och lågt kapacitetsutnyttjande kan emellertid till viss del förklara några av de negativa skadeindikatorerna för unionstillverkarna, men inte de stora minskningarna i fråga om produktion, försäljningsvolym och marknadsandelar under 2009. Det framgår därför tydligt att detta inte bryter orsakssambandet mellan den kraftigt ökade importen till dumpade priser och den skada unionstillverkarna lidit.

(86)

Vissa berörda parter hävdade att den globala kreditkrisen och den allmänna ekonomiska krisen bidrog till skadan. Faktum är att förbrukningen av den berörda produkten minskade under 2008–2009 när dessa kriser inträffade.

(87)

Detta kan emellertid inte förklara varför unionstillverkarnas marknadsandelar kraftigt minskade under 2009, samtidigt som den bosniska importens marknadsandelar ökade och underskred EU-priserna med över 20 %. Även om den svagare förbrukningen under 2008–2009 i sig skulle ha påverkat unionsindustrin, hade den kraftigt ökade importen från Bosnien och Hercegovina en mycket större effekt på unionsindustrins försäljningsvolymer och, med tanke på underskridandet, på priserna. Följaktligen bröt kriserna inte orsakssambandet mellan den kraftigt ökade importen till dumpade priser och den skada unionstillverkarna lidit.

(88)

Även om fler än tio företag tillverkade den berörda produkten under undersökningsperioden bestod den huvudsakliga användarindustrin (tillverkare av tvättmedel och vattenavhärdningsmedel) i princip av fyra stora grupper (Reckitt Benckiser, Henkel, Procter & Gamble och Unilever). De två största samarbetsvilliga användarna stod faktiskt för nästan 40 % av inköpen av den berörda produkten i EU. Dessa fyra koncerner kan hålla nere priserna på den berörda produkten genom centraliserade inköp.

(89)

Detta är emellertid inte något nytt utan har pågått i flera år. Det kan därför inte heller förklara de stora minskningarna i fråga om produktion, försäljningsvolym och marknadsandelar under 2009. Orsakssambandet mellan den kraftigt ökade importen till dumpade priser och den skada unionstillverkarna lidit bryts alltså inte av denna anledning.

(90)

På grundval av ovanstående dras preliminärt slutsatsen att den väsentliga skada som unionstillverkarna lidit orsakades av den berörda dumpade importen.

(91)

Förutom den dumpade importen undersöktes ett antal andra faktorer, men ingen av dessa kunde förklara de allvarliga förluster i fråga om marknadsandelar, produktions- och försäljningsvolymer som inträffade 2008 och 2009 och som sammanfaller med de ökade volymerna av dumpad import.

(92)

I analysen har det gjorts en klar åtskillnad mellan alla kända faktorer som har en inverkan på unionsindustrins situation och de skadliga verkningarna av den dumpade importen. Den preliminära slutsatsen av analysen är att importen från Bosnien och Hercegovina har vållat unionsindustrin väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.6 i grundförordningen.

(93)

Kommissionen undersökte huruvida det, trots den preliminära slutsatsen om skadevållande dumpning, fanns tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall. I detta syfte och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen övervägde kommissionen på grundval av all inlämnad bevisning vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla parter som berörs av detta förfarande samt vilka följderna skulle bli om åtgärder inte vidtogs.

(94)

Skadeanalysen visade tydligt att den dumpade importen har vållat unionsindustrin skada. Den ökade volymen av dumpad import de senaste åren ledde till att unionsindustrins försäljning sjönk på unionsmarknaden och till att unionsindustrin tappade marknadsandelar. Detta förhindrade unionsindustrin från att uppnå liknande lönsamhetsnivåer som de som uppnåddes för andra produkter.

(95)

Undersökningen har visat att alla ökningar när det gäller marknadsandelarna för den dumpade importen från det berörda landet sker på unionsindustrins direkta bekostnad. Trots den omstrukturering som gjordes i fråga om unionstillverkarna (två företag lade ner tillverkningen) har situationen inte förbättrats. I detta avseende noteras att zeolit A i pulverform är en viktig produkt för omsättningen för de företag som ingick i urvalet och står för upp till 30 % av deras omsättning på försäljningen. Om inga åtgärder införs skulle unionsindustrins situation uppenbart försämras ytterligare. Om åtgärder införs kommer detta att leda till att importpriserna återställs till icke-skadevållande nivåer, vilket kommer att göra det möjligt för unionsindustrin att konkurrera på rättvisa handelsvillkor.

(96)

Följaktligen dras preliminärt slutsatsen att införandet av åtgärder tydligt ligger i unionsindustrins intresse.

(97)

Åtgärdernas sannolika inverkan på importörer har beaktats i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen. I detta avseende noteras att de icke-närstående importörer som gav sig till känna även var användare. Den analys som avser dem presenteras därför i det avsnitt som rör användarnas intresse.

(98)

Konsumentorganisationerna inlämnade inga synpunkter efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. Analysen har därför begränsats till åtgärdernas verkan på användarna.

(99)

Frågeformulär sändes till åtta kända användare. Användbara synpunkter inkom emellertid bara från två av dessa användare. Analysen av unionens intresse grundas därför på svaren från två relativt stora användare, som tillsammans står för nästan 40 % av förbrukningen i unionen.

(100)

De två samarbetsvilliga användarna i unionen representerar stora aktörer inom tvättmedels- och vattenavhärdningsmedelsindustrin i unionen. De uttalade sig båda mot införande av åtgärder.

(101)

Undersökningen visade att med avseende på de samarbetsvilliga unionsanvändarnas förbrukning importeras mindre än en tredjedel från den bosniske exporterande tillverkaren. Resten köps från unionstillverkarna, som fortfarande är de samarbetsvilliga användarnas huvudsakliga försörjningskälla. Med beaktande av unionstillverkarnas låga kapacitetsutnyttjande (se skälen 47 och 48) står det klart att ett eventuellt införande av åtgärder inte förväntas leda till någon utbudsbrist eller till prisökningar på grund av detta.

(102)

Dessutom verkar användarindustrin i unionen redan ha börjat undersöka möjligheten att importera från Kina. Det faktum att det finns ett sådant alternativ och att det verkar tillförlitligt visar att ett eventuellt införande av åtgärder inte på något sätt kommer att leda till en brist på den berörda produkten.

(103)

Man undersökte även andelen av omsättningen för de slutprodukter i vilka den berörda produkten ingår. I detta avseende noteras att i båda fallen står de relevanta produkterna för mindre än 10 % av omsättningen.

(104)

Man undersökte även hur stora andelar av den berörda produkten som införlivas i slutprodukterna. Undersökningen visade att det i allmänhet rör sig om extremt små andelar (i genomsnitt mindre än 5 % av den totala kostnaden), och den berörda produkten står därför inte för ett särskilt betydande kostnadsinslag i slutprodukterna.

(105)

Kommissionen undersökte även om införandet av åtgärder skulle få någon väsentlig negativ inverkan på situationen för dessa två användare. Kommissionen tog fram två scenarier: ett värsta scenario och ett mer realistiskt scenario.

(106)

I det värsta scenariot antogs att både import- och unionspriser ökade med nivån på tullen. Detta skulle i genomsnitt öka kostnaderna för användarna med mindre än 2 %,

(107)

Denna situation måste jämföras med de samarbetsvilliga unionsanvändarnas lönsamhetsnivåer. Användarnas lönsamhet för produkter i vilka den berörda produkten ingår ligger på omkring 11 % och lönsamheten för alla deras produkter på över 20 %. Även om åtgärderna skulle få fullt genomslag på både import- och unionspriserna skulle de därför ändå inte ha en oproportionerlig effekt på dessa parters finansiella situation.

(108)

Ett mer realistiskt scenario är emellertid att införandet av åtgärderna skulle leda till en situation där endast priserna på importen från Bosnien och Hercegovina ökar samtidigt som unionsindustrin gynnas av ökade stordriftsfördelar. Faktum är, vilket anges ovan, att utbudssituationen för den berörda produkten inom EU är helt tillräcklig, eftersom de flesta av unionstillverkarna långt ifrån utnyttjar sin fulla kapacitet.

(109)

Det bör även noteras att undersökningen visade att det finns produkter som skulle kunna ersätta den berörda produkten. Både de samarbetsvilliga och de icke-samarbetsvilliga användarna tillverkar tvättmedel som inte innehåller den berörda produkten. I detta mer realistiska scenario skulle kostnaderna för de samarbetsvilliga användarna endast öka med en bråkdel av en procent. Mot bakgrund av lönsamhetsuppgifterna kommer med andra ord införandet av åtgärder endast att ha försumbara effekter på användarna.

(110)

Av ovanstående står det klart att införandet av åtgärder inte skulle leda till någon väsentlig inverkan på användarna och det är därmed mycket osannolikt att konsumentpriset skulle öka.

(111)

På det hela taget förväntas unionsindustrin gynnas av åtgärder. Den skulle framför allt kunna dra nytta av ökade stordriftsfördelar till följd av det ökade kapacitetsutnyttjande som följer av ökad produktion och försäljning.

(112)

Med hänsyn till ovanstående dras den preliminära slutsatsen att införandet av åtgärder mot dumpad import av den berörda produkten från Bosnien och Hercegovina inte i någon större omfattning kommer att påverka användarna i unionen och att det på det hela taget ligger i unionens intresse.

(113)

Mot bakgrund av ovanstående slutsatser beträffande dumpning, den skada som vållats och unionens intresse bör provisoriska åtgärder införas beträffande import av den berörda produkten från Bosnien och Hercegovina för att förhindra att dumpad import vållar unionsindustrin ytterligare skada.

(114)

De provisoriska antidumpningsåtgärderna bör införas på en nivå som, utan att de konstaterade dumpningsmarginalerna överskrids, är tillräcklig för att undanröja den skada som den dumpade importen vållar unionsindustrin.

(115)

Vid beräkningen av det tullbelopp som är nödvändigt för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att eventuella åtgärder borde göra det möjligt för unionsindustrin att täcka sina kostnader och uppnå en vinst före skatt som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. En vinstmarginal före skatt på 5,9 % av omsättningen användes för beräkningen. Detta var den vinstnivå som unionsindustrin uppnått under undersökningsperioden för alla sina produkter, däribland den berörda produkten. Med tanke på att lönsamheten för den berörda produkten påverkades av den dumpade importen står det klart att detta är en försiktigt beräknad vinstnivå, som inte är för hög. Man övervägde dessutom om man borde använda de vinstnivåer som unionsindustrin uppnådde 2005–2007, men dessa var låga med avseende på den lönsamhet som företagen uppnått för liknande produkter och ansågs inte vara representativa för en livskraftig industri. Detta berodde på att priserna för den bosniska importen underskred unionsindustrins priser med 10–20 % under dessa tre år och sådana skillnader skulle ha spelat en betydande roll vid årliga avtalsförhandlingar. Dessa vinstmarginaler kunde därför inte betraktas som representativa för en normal situation på EU-marknaden. På denna grundval beräknades ett icke-skadevållande pris för unionsindustrin för den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovan nämnda vinstmarginalen lades till produktionskostnaden.

(116)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, som fastställts i samband med beräkningen av prisunderskridandet, och det genomsnittliga icke-skadevållande priset för unionsindustrins produkter vid försäljning på EU-marknaden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan som andel av det genomsnittliga importvärdet cif. På grundval av detta beräknades en underskridandemarginal på 31,5 %.

(117)

Mot denna bakgrund och i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen görs bedömningen att provisoriska antidumpningsåtgärder bör införas beträffande import med ursprung i Bosnien och Hercegovina till en nivå motsvarande den konstaterade dumpningsmarginalen.

(118)

På grundval av ovanstående uppgår den preliminära antidumpningstullen för Bosnien och Hercegovina till 28,1 %.

(119)

Enligt god förvaltningssed bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande får lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Det bör också anges att de slutsatser som dras om införande av tullar i denna förordning är provisoriska och kan komma att behöva omprövas innan eventuella slutgiltiga tullar antas.

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/44

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/46

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EU) nr 642/2010 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 5 i den förordningen.

(4)

De importtullar som ska gälla från och med den 16 november 2010 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/49

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2010/11 har fastställts genom kommissionens förordning (EU) nr 867/2010 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 1029/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

16.11.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 298/51

(1)

Genom en skrivelse av den 27 mars 2008 anmälde de polska myndigheterna en omstruktureringsplan för PZL Hydral S.A. (nedan kallat PZL Hydral). Kommissionen begärde ytterligare information genom en skrivelse av den 6 maj 2008. Genom en skrivelse av den 4 juni 2008 begärde de polska myndigheterna en förlängning av tidsfristen för svar till den 27 juni 2008 och kommissionen gav sitt medgivande genom en skrivelse av den 10 juni 2008. De polska myndigheterna lämnade tilläggsinformation rörande omstruktureringsplanen genom en skrivelse av den 7 juli 2008.

(2)

Förfarandet enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (det formella granskningsförfarandet) inleddes den 10 september 2008. Det formella granskningsförfarandet utvidgades senare genom ett beslut av den 12 november 2008.

(3)

Polen framförde sina synpunkter den 14 oktober och den 22 december 2008 och lämnade tilläggsinformation den 7 april 2009. Kommissionen mottog inga synpunkter från tredje parter.

(4)

Möten med de polska myndigheterna hölls den 27 april, den 14 oktober 2009 och den 12 februari 2010. Den 18 december 2009 begärde kommissionen ytterligare information. Kommissionen och de polska myndigheterna utväxlade flera skrivelser per e-post och de polska myndigheterna sände tilläggsinformation per e-post på följande datum: 20 oktober 2009, 23 november 2009, 15 december 2009, 13 januari 2010, 16 januari 2010, 9 februari 2010, 10 februari 2010, 26 februari 2010, 1 mars 2010, 3 mars 2010, 4 mars 2010, 19 mars 2010, 5 maj 2010, 12 maj 2010, 20 maj 2010, 28 maj 2010, 3 juni 2010, 4 juni 2010, 7 juni 2010, 8 juni 2010, 9 juni 2010, 17 juni 2010, 23 juni 2010, 24 juni 2010, 28 juni 2010, 7 juli 2010, 8 juli 2010, 9 juli 2010, 12 juli 2010 och 13 juli 2010.

(5)

PZL Hydral grundades 1946 som ett statligt företag. Det är nu ett stort företag som fram till 2008 var specialiserat på tillverkning av civil och militär industrihydraulik, utformning och tillverkning av och tjänster för elektroniska hydromekaniska bränslereglerande system för alla typer av flygplansmotorer, hydrauliska reglersystem för luftfartyg och krafthydraulik för helikoptrar. Sedan 2008 har PZL Hydral fungerat som moderföretag för en koncern, och har upphört med sin industriverksamhet.

(6)

År 2003 övertog den statsägda industriutvecklingsbyrån (nedan kallad IDA) 80,94 % av aktierna i PZL Hydral (1 284 686 aktier) från staten. Ytterligare aktier överfördes från staten till industriutvecklingsbyrån 2005 (499 103 aktier) vilket ökade industriutvecklingsbyråns aktieinnehav till 87,39 %, 2007 (64 374 aktier) vilket ökade aktieinnehavet till 90,54 %, och den 12 januari 2010 (38 399 aktier) vilket ökade aktieinnehavet till 92,42 %. Alla dessa transaktioner genomfördes till det symboliska priset av 1 zloty. Sedan den 12 januari 2010 har industriutvecklingsbyrån 18 886 562 aktier med ett nominellt värde på 18 865 620 zloty. De återstående aktierna (7,58 %) med ett nominellt värde på 1 547 210 zloty innehas för närvarande av de anställda.

(7)

År 2007 kontrollerade PZL Hydral följande dotterbolag: Zakład Odlewniczy ”Hydral” Sp. z o.o. vars huvudsakliga verksamhet är gjutning, smältning, bearbetning och ytbehandling av stålkomponenter, Zakład Cieplowniczy Term ”Hydral” Sp. z o.o. som producerar och säljer värmeenergi, Przedsiębiorstwo Usługowo Handlowe Zakład Produkcji Hydrauliki ”Hydral” Sp. z o.o. som tillverkar ventiler och hydrauliska distributörer, bearbetar metallutrustning och tillhandahåller reparationstjänster för hydrauliska maskiner och tillbehör och PZL Wrocław Sp. z o.o. (nedan kallat PZL Wrocław). Dessutom kontrollerade PZL Hydral två andra företag som för närvarande håller på att likvideras. I slutet av år 2006 hade koncernen totalt 795 anställda.

(8)

PZL Wrocław grundades 2004 som ett helägt dotterbolag till PZL Hydral i syfte att skapa ett driftsbolag som tar över PZL Hydrals verksamhet, så att det senare kan fungera som ett holdingbolag och handha PZL Hydral-koncernens omstruktureringsprocess.

(9)

Vissa av PZL Wrocławs tillgångar överfördes från PZL Hydral till PZL Wrocław, antingen som bidrag i natura till PZL Wrocławs kapital eller som försäljning med pris enligt bokfört värde i PZL Hydrals redovisning för 2004 (se tabell 1).

Tabell 1

Överföring av tillgångar som bidrag i natura eller som försäljning (zloty)

(10)

De materiella anläggningstillgångar som PZL Wrocław förvärvade från PZL Hydral överfördes antingen som bidrag i natura till PZL Wrocławs kapital eller genom försäljning (se tabell 2). I båda fallen baserades transaktionsvärdet på en oberoende expertbedömning. När anläggningstillgångarna överfördes fanns det redan hypotek på fastigheter till förmån för följande offentliga borgenärer: socialförsäkringskontoret, skattemyndigheten i regionen lägre Silesien och Wrocławs stad till ett belopp på 142,558 miljoner zloty.

Tabell 2

Överföring av fastigheter (zloty)

(11)

Den 31 december 2007 gjorde PZL Hydral en överföring med det nominella värdet 918 900 zloty till PZL Wrocław i form av bidrag till PZL Wrocławs kapital.

(12)

De återstående tillgångarna som överfördes från PZL Hydral till PZL Wrocław mellan den 17 januari 2006 och den 27 april 2010 såldes till bokfört värde genom ett antal överföringar av tillgångar under konstruktion som inte var pantförskrivna eller belastade med hypotek.

(13)

Det totala värdet på tillgångarna som överfördes från PZL Hydral till PZL Wrocław mellan 2004 och 2010 uppgick till 44 708 791,02 zloty.

(14)

559 anställda överfördes från PZL Hydral till PZL Wrocław år 2008 och 37 anställda överfördes år 2009.

(15)

PZL Wrocław tillverkar komponenter för luftfartyg som används av den polska försvarsmakten (fram till slutet av år 2007 sköttes tillverkningen av PZL Hydral) och tillhandahåller tjänster för underhåll och reparation av utrustning som används av den polska armén. Militära produkter är föremål för produktspecifik certifiering i enlighet med den polska försvarsmaktens tekniska krav. Varje steg dokumenteras individuellt och produkterna (och relaterade underhållstjänster) övervakas av en militär företrädare på platsen.

(16)

PZL Wrocław har för närvarande tillstånd nr B-007/2007 utfärdat den 17 januari 2007 av ministeriet för inrikes ärenden och administration, för verksamhet inom följande områden:

(17)

PZL Wrocław innehar följande certifikat:

(18)

De polska myndigheterna underrättade kommissionen om att produkterna från PZL Hydral (numera från PZL Wrocław) utgör en viktig del av den ekonomiska utvecklingsplan som den polska regeringen lanserade år 1995 för perioden 1996–2000 och år 2000 för perioden 2001–2006.

(19)

Det finns dessutom uttryckliga hänvisningar till PZL Hydral eller dess affärsverksamhet i ett antal genomförandeåtgärder och statliga riktlinjer för den ekonomiska utvecklingsplanen, t.ex. följande:

(20)

Företag som återfinns i denna typ av förteckningar måste tillhandahålla detaljerade årsrapporter om sin försvarsproduktionskapacitet (mängder, profil, värden) så att ministeriet kan planera den militära verksamheten.

(21)

De polska myndigheterna underrättade kommissionen om att relevanta tillstånd och certifikat (punkterna 16 och 17) gör det möjligt att leverera varor och tjänster av särskild kvalitet till specialkunder (företag av särskild betydelse för statligt försvar och försvarsministeriet). Utöver att PZL Wrocław (och tidigare PZL Hydral) levererar komponenter till hydrauliska system, bränslesystem och reglersystem, är även reparationer av installerade maskindelar av vital betydelse för funktionen hos de luftfartyg som den polska försvarsmakten använder (W-3, Mi-2, M28 Bryza och PZL 130 Orlik), och de polska myndigheterna påpekade också att W-3 och Mi-2 är de helikoptertyper som den polska armén använder mest.

(22)

De varor som PZL Hydral tillverkar för försvarsmakten har motsvarande Natokod enligt Natos standardiseringsavtal, och företaget självt har en Natokod.

(23)

Enligt redogörelsen i punkt 9 ff. har PZL Hydral sedan december 2004 överfört tillgångar till PZL Wrocław. Endast tillgångarna som överfördes den 30 december 2007 (fastigheter) var belastade med hypotek till förmån för offentliga borgenärer.

(24)

De polska myndigheterna bekräftade att PZL Wrocław sedan verksamheten inleddes hade skött alla sina skulder till offentliga borgenärer i tid, inklusive socialförsäkringsavgifter och skatter för de anställda.

(25)

År 1998 började PZL Hydral få svårigheter att betala sina skulder till privata och offentliga borgenärer.

(26)

I slutet av 1998 uppgick PZL Hydrals skulder till privata borgenärer (banker och leverantörer) till 90,4 miljoner zloty. Största delen av skulderna gällde två banker: Bank […] (8) och Bank […].

(27)

PZL Hydral var skyldigt Bank […] 54 miljoner zloty i slutet av 1998 och 86,4 miljoner zloty i november 2006, när ett förlikningsavtal slöts, och bankens fordran tillgodosågs 2007. PZL Hydral var skyldigt Bank […] 23 miljoner zloty i slutet av år 1998 och 55,6 miljoner zloty i oktober 2003, och fordran tillgodosågs 2004.

Tabell 3

Ändringar i totalbeloppen för skulder som PZL Hydral hade hos […] (tusen zloty)

Tabell 4

Ändringar av totalbeloppen för PZL Hydrals skulder till […] (tusen zloty)