30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/1

(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (3) (sjunde ramprogrammet) ska gemenskapen delta i forsknings- och utvecklingsprogram som genomförs av flera medlemsstater och även delta i de organisationer som inrättas för att verkställa sådana program, i den mening som avses i artikel 169 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget).

(2)

I rådets beslut 2006/971/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Samarbete för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (4) uppmuntras en temaöverskridande verksamhet i fråga om forskningsområden som berör ett eller flera av sjunde ramprogrammets teman och i detta sammanhang anges ett initiativ enligt artikel 169 i EG-fördraget i fråga om gemensam Östersjöforskning som ett av de områden där det är lämpligt att gemenskapen deltar i gemensamt genomförda nationella forskningsprogram.

(3)

Ekosystemet i Östersjön, ett delvis inneslutet europeiskt innanhav, är ett av världens största områden med bräckt vatten, och det har blivit allvarligt påverkat av många naturliga och mänskliga faktorer, som föroreningar från dumpade kemiska vapen, exempelvis stridsgas, från andra världskriget och av tungmetallföreningar, organiska ämnen, radioaktivt material, samt utsläpp av eldningsolja och petroleum. Utvecklingen av jordbruket i Östersjöns avrinningsområde har också orsakat alltför stora utsläpp av gödningsmedel och organiskt material, vilket leder till långt framskriden övergödning, och införsel av icke-endemiska främmande organismer i miljön. Ohållbart utnyttjande av fiskebestånd och klimatförändringarna orsakar förluster i den ursprungliga biologiska mångfalden. Dessa faktorer samt fortsatta mänskliga ingrepp, inbegripet infrastrukturprojekt direkt vid och i omedelbar närhet av kusten och i Östersjöns avrinningsområde, och ekologiskt ohållbar turism, bryter ner den naturliga miljön. Allt detta minskar allvarligt Östersjöns förmåga att på ett hållbart sätt tillhandahålla de varor och tjänster som människor är direkt och indirekt beroende av i såväl socialt, kulturellt och ekonomiskt hänseende.

(4)

Europeiska rådet lyfte vid sitt möte den 14 december 2007 fram oron för miljön i Östersjön, vilket avspeglas i kommissions meddelande av den 10 juni 2009 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s strategi för Östersjöområdet. Dessutom uppmanade rådet kommissionen att lägga fram ett förslag till ett initiativ enligt artikel 169 i EG-fördraget för Östersjöområdet.

(5)

Vetenskaplig forskning bör bidra till att möta dessa utmaningar och hitta lösningar på de överhängande miljöproblemen i Östersjön. Situationens allvar kräver dock att dagens forskning i Östersjöregionen intensifieras både i fråga om kvalitet och om kvantitet genom att det utvecklas och genomförs en fullständigt integrerad strategi där de relevanta forskningsprogrammen i alla till Östersjön angränsande länder kan integreras och inriktas på att ta itu med de komplexa och angelägna problemen på ett samordnat och effektivt sätt.

(6)

I nuläget är flera av de forsknings- och utvecklingsprogram eller verksamheter som medlemsstaterna driver på egen hand på nationell nivå, i syfte att stödja forskning och utveckling i Östersjöområdet, inte tillräckligt samordnade på unionsnivå för att kunna åstadkomma den kritiska massa som krävs på de strategiska forsknings- och utvecklingsområdena.

(7)

Dessutom är de befintliga sektorspecifika forskningsstrukturer som har utvecklats under lång tid i nationell politik, djupt rotade i de nationella styrningssystemen, vilket hindrar utvecklingen och finansieringen av den tvärvetenskapliga, inomvetenskapliga och gränsöverskridande miljöforskning som krävs för att möta utmaningarna i Östersjön.

(8)

Samtidigt som det finns en lång tradition med forskningssamarbete i fråga om Östersjön mellan länder både i och utanför Östersjöområdet, har samarbetet hittills inte haft tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna utnyttja forskningspotentialen på bästa sätt på grund av att dessa länder har olika ekonomiska och utvecklingsmässiga förutsättningar och att det finns stora skillnader i agendor, teman och prioriteringar för de nationella forskningsprogrammen.

(9)

I sitt arbetsprogram för 2007–2008 av den 11 juni 2007 om genomförandet av det särskilda programmet Samarbete gav kommissionen ekonomiskt stöd till Bonus Era-Net och Era-Net Plus för miljöforskningen i Östersjöområdet, för att kunna stärka samarbetet mellan de organ som finansierar miljöforskning i Östersjöområdet och för att underlätta övergången till ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram för Östersjön som ska genomföras på grundval av artikel 169 i EG-fördraget.

(10)

I stort sätt har Bonus Era-Net och Era-Net Plus fungerat bra och det är därför viktigt att sörja för kontinuitet i forskningsinsatserna för att kunna möta de överhängande utmaningarna på miljöområdet.

(11)

I linje med strategin för sjunde ramprogrammet och vad som framkom under samråden med intressenterna i samband med Bonus Era-Net, behövs det politiskt underbyggda forskningsprogram i Östersjöområdet.

(12)

Danmark, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Finland och Sverige (de deltagande staterna), har kommit överens om att genomföra det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet Bonus för Östersjön (Bonus). Syftet med Bonus är att stödja vetenskaplig utveckling och innovation genom att tillhandahålla den rättsliga och organisatoriska ram som krävs för ett gränsöverskridande samarbete mellan Östersjöländerna i fråga om miljöforskningen i Östersjöområdet.

(13)

Bonus är till största delen inriktat på miljöforskning, men skär över ett flertal unionsforskningsprogram om en rad mänskliga verksamheter som får ackumulerade effekter på ekosystemet, såsom fiske, vattenbruk, jordbruk, infrastruktur (inbegripet på energiområdet), transport, utbildning och rörlighet för forskare, samt socioekonomiska frågor. Bonus är av stor relevans för flera av unionens politikområden och direktiv, däribland unionens strategi för Östersjöområdet, den gemensamma fiskeripolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (6), samt unionens internationella åtaganden som Helsingforskommissionens handlingsplan för Östersjön. Många andra områden för unionspolitiken kommer också att gynnas av Bonus.

(14)

För att förstärka genomslagskraften för Bonus har de deltagande staterna gått med på att låta unionen delta.

(15)

Bonus bör omfatta en strategisk fas följd av en genomförandefas, för att ge utrymme för ett mer omfattande samråd med intressenterna om en strategiskt underbyggd forskningsagenda som även kan hantera framväxande forskningsbehov. Under Bonus strategiska fas bör man sträva efter att involvera fler, sektorsinriktade finansieringsorgan för att ytterligare kunna förbättra integreringen av den forskning som handlar om sektorsövergripande slutanvändarbehov, och se till att resultaten används och utnyttjas effektivt i beslutsfattandet och resursförvaltningen inom en rad olika ekonomiska sektorer.

(16)

I slutet av den strategiska fasen bör kommissionen kontrollera att den strategiska forskningsagendan och plattformarna för samråd med intressenter har inrättats så att Bonus kan inleda genomförandefasen, samt att formerna för genomförandet har fastställts. Kommissionen får vid behov utfärda rekommendationer till förbättring av den strategiska forskningsagendan. Övergången till genomförandefasen bör göras utan avbrott och fördröjningar.

(17)

De deltagande staterna har kommit överens om att bidra med 50 miljoner EUR till Bonus. Det bör vara tillåtet att ge bidrag in natura i form av tillgång till och användning av infrastrukturer (nedan kallat infrastrukturbidrag in natura), under förutsättning att de inte utgör en betydande del av bidraget som helhet. Det bör göras en bedömning av deras värde och nytta för genomförandet av Bonus-projekten.

(18)

Unionen bör bidra med upp till 50 miljoner EUR till Bonus under hela dess löptid och bör inom den gränsen matcha de deltagande staternas bidrag för att öka deras intresse för att genomföra Bonus gemensamt. Större delen av unionens bidrag bör anslås till genomförandefasen. Det bör fastställas ett tak för varje fas. Taket för genomförandefasen bör höjas med de medel som kan finnas kvar efter den strategiska fasen.

(19)

För det gemensamma genomförandet av Bonus krävs ett särskilt genomförandeorgan i enlighet med beslut 2006/971/EG. De deltagande staterna har kommit överens om ett sådant särskilt genomförandeorgan och inrättat Baltic Organisations Network for Funding Science (Bonus EEIG) för att genomföra Bonus. Bonus EEIG bör vara mottagaren för unionens bidrag. De deltagande staterna erinras om att principen med en reell gemensam pott är viktig men varje deltagande stat kommer, i enlighet med de finansieringsbestämmelser och finansieringsförfaranden som är gemensamma för Bonus, att besluta om huruvida den själv ska administrera sitt eget bidrag eller om dess bidrag ska administreras av Bonus EEIG. Bonus EEIG bör också se till att genomförandet av Bonus är förenligt med principen om en sund ekonomisk förvaltning.

(20)

Unionens bidrag bör ges på villkor att de behöriga nationella myndigheterna i de deltagande staterna gör formella åtaganden och betalar ut sina ekonomiska bidrag.

(21)

Utbetalningen av unionens bidrag till den strategiska fasen bör ske på villkor av att det ingås en bidragsöverenskommelse mellan kommissionen på unionens vägnar och Bonus EEIG, som bör omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 av den 18 december 2006 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2013) (7) för att underlätta och förenkla förvaltningen.

(22)

Utbetalningen av unionens bidrag till genomförandefasen bör ske på villkor av att det ingås ett genomförandeavtal mellan kommissionen på unionens vägnar och Bonus EEIG, med detaljerade bestämmelser om hur unionens bidrag ska användas. Denna del av unionens bidrag bör förvaltas genom decentraliserad förvaltning i enlighet med artiklarna 54.2 c och 56 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (8) (budgetförordningen) och artiklarna 35, 38.2 och 41 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9).

(23)

All avkastning från bidragen till Bonus bör betraktas som programmets intäkter och användas för genomförandet av Bonus.

(24)

För att skydda sina ekonomiska intressen bör unionen ha rätt att minska, hålla inne eller avbryta sitt ekonomiska bidrag om Bonus inte genomförs tillfredsställande, eller genomförs endast delvis eller för sent, eller om de deltagande staterna inte bidrar eller endast bidrar delvis eller för sent till finansieringen av Bonus, på de villkor som anges i de avtal som ska ingås mellan unionen och Bonus EEIG.

(25)

För att kunna genomföra Bonus effektivt bör det finansiella stödet under genomförandefasen ges till deltagarna i de Bonus-projekt som valts ut på central nivå under Bonus EEIG:s ansvar efter förslagsinfordringar. Beviljande och utbetalning av detta finansiella stöd till deltagarna i Bonus bör vara transparent, obyråkratiskt och i enlighet med de gemensamma regler som gäller för sjunde ramprogrammet

(26)

Gemensamma forskningscentrumet är en avdelning inom kommissionen, men det har forskningskapacitet som är av intresse för Bonus och som kan bidra till genomförandet. Därför är det lämpligt att definiera Gemensamma forskningscentrumets roll i fråga om behörighet för finansiering.

(27)

För att säkerställa likabehandling bör utvärderingen av förslag följa samma principer som gäller förslag som lämnas in i samband med sjunde ramprogrammet. Utvärderingen av förslag bör därför göras centralt, under Bonus EEIG:s ansvar, av oberoende experter med god kännedom om de lokala förutsättningarna, med utgångspunkt i transparenta och gemensamma kriterier, och finansieringen bör fördelas i enlighet med en centralt godkänd rankningslista. Rangordningen och prioriteringsordningen bör godkännas av Bonus EEIG med strikt tillämpning av resultatet av den oberoende utvärderingen, som bör vara bindande.

(28)

Alla medlemsstater och länder som är associerade till sjunde ramprogrammet bör ha rätt att ansluta sig till Bonus.

(29)

I enlighet med målen för sjunde ramprogrammet bör det vara möjligt för alla andra länder att delta i Bonus, framför allt Östersjöns kustländer eller de länder som ligger inom Östersjöns avrinningsområde, om ett sådant deltagande ingår i ett relevant internationellt avtal och om både kommissionen och de deltagande staterna ger sitt godkännande. I enlighet med sjunde ramprogrammet bör unionen ha rätt att godkänna villkoren för dess ekonomiska bidrag till Bonus när det gäller andra länders deltagande, i enlighet med de bestämmelser och villkor som fastställs i detta beslut.

(30)

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, och nödvändiga steg bör vidtas för att återkräva stöd som gått förlorat, utbetalats felaktigt eller använts på fel sätt i enlighet med rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (10) och (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (11) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (12).

(31)

De forskningsinsatser som görs inom ramen för Bonus bör följa etiska principer, i enlighet med de allmänna principerna i sjunde ramprogrammet, och dessutom följa principerna om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och jämställdhet samt om hållbar utveckling.

(32)

Med utgångspunkt i en mellanliggande utvärdering som den själv utför med bistånd av oberoende experter med god kännedom om de lokala förhållandena, bör kommissionen bedöma kvaliteten och effektiviteten i genomförandet av Bonus och framstegen mot att uppfylla målen. Dessutom bör kommissionen göra en slutlig utvärdering.

(33)

Deltagarna i Bonus bör meddela och sprida sina resultat i vida kretsar, framför allt till liknande regionala havsforskningsprojekt, och att göra informationen tillgänglig för allmänheten.

(34)

De projekt som redan genomförts framgångsrikt inom Bonus Era-Net och Bonus Era-Net Plus har visat på det katastrofala läge som Östersjön befinner sig i. Miljön i Östersjön bör därför fortsatt vara föremål för ytterligare forskningsinsatser.

a)

Utforma den strategiska forskningsagendan som fastställer Bonus vetenskapliga innehåll med inriktning på förslagsinfordringar i enlighet med de mål som anges i sjunde ramprogrammet.

b)

Inrätta plattformar för samråd med intressenterna i syfte att stärka och institutionalisera deltagandet för intressenter från alla berörda sektorer.

c)

Utforma genomförandebestämmelserna inklusive rättsliga och finansiella regler och förfaranden, bestämmelser för de immateriella rättigheterna från verksamheterna inom Bonus, personalresurser och kommunikationsaspekter.

a)

De deltagande staterna ska fastställa den strategiska forskningsagendan, plattformar för samråd med intressenter och genomförandebestämmelserna i enlighet med artikel 2.3 samt de framsteg som har gjorts i fråga om att uppnå de mål och resultat som anges i bilaga I, avsnitt 2. Kommissionen får vid behov utfärda rekommendationer till förbättring av den strategiska forskningsagendan.

b)

Bonus EEIG ska visa att den har kapacitet att genomföra Bonus inklusive att ta emot, fördela och övervaka unionens ekonomiska bidrag under indirekt centraliserad förvaltning i enlighet med artiklarna 54.2 c och 56 i budgetförordningen och artiklarna 35, 38.2 och 41 i förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 samt i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning.

c)

En ändamålsenlig och effektiv styrningsmodell ska upprätthållas och tillämpas för Bonus i enlighet med bilaga II.

d)

De verksamheter som är förknippade med genomförandefasen i Bonus och som anges i bilaga I ska bedrivas effektivt av Bonus EEIG, inbegripet offentliggörandet av förslagsinfordringar för fördelning av bidrag.

e)

Varje deltagande stat ska åta sig att bidra med sin andel av finansieringen av Bonus och att faktiskt tillhandahålla sitt ekonomiska bidrag, särskilt stödet till deltagare i de Bonus-projekt som valts ut till följd av förslagsinfordringarna.

f)

Unionens bestämmelser om statligt stöd ska följas, särskilt gemenskapens ram för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (13).

g)

En hög nivå av vetenskaplig kompetens ska säkerställas, etiska principer ska följas i enlighet med de allmänna principerna i sjunde ramprogrammet och principerna om integrering av ett jämställdhetsperspektiv, jämställdhet mellan kvinnor och män och hållbar utveckling ska följas.

a)

En definition av vilka uppgifter som ingår i uppdraget.

b)

Bestämmelser om skyddet av unionens medel.

c)

Villkor och detaljerade anvisningar för hur uppgifterna ska utföras, inbegripet finansieringsbestämmelser och övre finansieringsgränser för Bonus-projekt, lämpliga regler för avgränsningen av ansvarsområden och organiseringen av de kontroller som ska göras.

d)

Bestämmelser om rapportering till kommissionen om hur uppgifterna utförs.

e)

Villkoren för genomförandets upphörande.

f)

De närmare formerna för unionens kontroll.

g)

Villkor för användningen av åtskilda bankkonton och hantering av ränteintäkter.

h)

Bestämmelser som säkerställer insyn i unionens verksamhet jämfört med annan verksamhet som bedrivs inom Bonus EEIG.

i)

Åtagande att avstå från handlingar som kan ge upphov till intressekonflikter i den mening som avses i artikel 52.2 i budgetförordningen.

j)

Bestämmelser om de immateriella rättigheter som kan uppstå i den verksamhet som bedrivs inom Bonus och som avses i artikel 2.

k)

De kriterier som ska användas vid delutvärderingarna och de slutliga utvärderingarna, inbegripet de som avses i artikel 13.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/15

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 967/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om sockerproduktion utöver kvoterna (2) fastställs tidsfrister för export av socker som produceras utöver kvoterna och uttag av avgifter på detta.

(2)

I artikel 19.2 c i förordning (EG) nr 967/2006 föreskrivs det att producenten, vid export av överskottskvantiteter, före den 1 april efter det regleringsår under vilket överskottet producerades ska lämna erforderliga bevis för exporten till det behöriga organet i medlemsstaten.

(3)

Om vissa destinationer uteslutits för export av socker och/eller isoglukos som producerats utöver kvoten ska producenten lägga fram bevis på ankomst till destinationen i enlighet med artikel 4c i kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 (3). Erfarenheterna har visat att det i fråga om vissa destinationer kan ta längre tid att få alla nödvändiga dokument. Tidsfristen bör i dessa fall därför kunna förlängas.

(4)

Om tidsfristen för att lämna in exportintyg till medlemsstatens behöriga organ förlängs bör även medlemsstatens tidsfrist för att meddela producenterna den totala avgift som de ska betala samt producenternas tidsfrist för att betala avgiften anpassas till detta. Även medlemsstaternas tidsfrist för att sammanställa och meddela kommissionen överskottskvantiteterna bör ändras.

(5)

Artiklarna 3, 4 och 19 i förordning (EG) nr 967/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

I artikel 3.2 ska följande stycke läggas till som andra stycke:

”Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som anges i artikel 19.3 ska de tidsfrister som föreskrivs i första stycket vara den 1 november respektive den 1 december.”

2.

I artikel 4.3 ska följande stycke läggas till som andra stycke:

”Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som anges i artikel 19.3 ska den tidsfrist som föreskrivs i första stycket vara den 31 december.”

3.

Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/17

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/19

(1)

Genom kommissionens förordning (EU) nr 446/2010 (2) inleds försäljning av smör genom ett anbudsförfarande, i enlighet med bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 1272/2009 av den 11 december 2009 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller uppköp och försäljning av jordbruksprodukter inom ramen för offentlig intervention (3).

(2)

I enlighet med artikel 46.1 i förordning (EU) nr 1272/2009 och mot bakgrund av de anbud som mottagits inom ramen för varje enskild anbudsinfordran bör kommissionen fastställa ett lägsta försäljningspris eller besluta att inte fastställa ett lägsta försäljningspris.

(3)

Mot bakgrund av de anbud som tagits emot avseende den sjunde enskilda anbudsinfordran bör det fastställas ett lägsta försäljningspris för smör som lagrats i Frankrike eftersom det är en liten kvantitet som lagrats där. För smör som lagrats i andra medlemsstater än Frankrike bör det inte fastställas något lägsta försäljningspris.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/20

(1)

I skrivelser som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 15 oktober respektive den 18 november 2009 begärde Tyskland och Luxemburg tillstånd att genomföra en åtgärd som avviker från reglerna i direktiv 2006/112/EG när det gäller renovering och underhåll av en gränsbro.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen, genom en skrivelse av den 25 februari 2010, övriga medlemsstater om Tysklands och Luxemburgs begäran. Genom en skrivelse av den 2 mars 2010 underrättade kommissionen Tyskland och Luxemburg om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla ärendet.

(3)

Syftet med åtgärden är att, i fråga om leveranser av varor, tillhandahållanden av tjänster, gemenskapsinterna förvärv av varor och import av varor avsedda för renovering och senare underhåll av en gränsbro över floden Mosel, betrakta bron och dess byggarbetsplats som om den befinner sig helt och hållet på Luxemburgs territorium, i enlighet med ett avtal mellan de två länderna.

(4)

Om en sådan åtgärd inte införs måste man bestämma om platsen för beskattning ligger i Tyskland eller i Luxemburg. Det arbete som utförs på gränsbron på tyskt territorium skulle omfattas av mervärdesskatt i Tyskland, medan arbetet i Luxemburg skulle omfattas av mervärdesskatt i det landet. Dessutom går bron över ett gemensamt förvaltat territorium (kondominat) och arbete på detta område kan inte entydigt hänföras till ett av de två medlemsstaternas territorium, när det gäller att fastställa en enda plats för leverans eller tillhandahållande.

(5)

Syftet med åtgärden är därför att förenkla mervärdesskatteuttaget vid renovering och underhåll av denna bro.

(6)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på unionens egna medel från mervärdesskatt.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/22

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 29 januari 2010 begärde Konungariket Nederländerna bemyndigande att tillämpa en avvikande åtgärd inom konfektionssektorn som tidigare beviljats för en begränsad period genom beslut 2007/740/EG (2).

(2)

Genom en skrivelse av den 25 februari 2010 underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 395.2 i direktiv 2006/112/EG, övriga medlemsstater om Konungariket Nederländernas ansökan. Genom en skrivelse av den 2 mars 2010 underrättade kommissionen Konungariket Nederländerna om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla ärendet.

(3)

Enligt denna lösning skulle Konungariket Nederländerna kunna bemyndigas att inom konfektionsindustrin tillämpa ett system som innebär att underleverantörens skyldighet att betala in mervärdesskatt till skattemyndigheterna överförs till konfektionsföretaget (huvudentreprenören). Systemet skulle utgöra ett förfarande för omvänd betalningsskyldighet som är begränsat till tidigareliggande transaktioner i den kommersiella kedjan, och det skulle således inte gälla aktörer som säljer till slutkonsumenten. Förfarandet är avsett för bekämpning av en särskild typ av bedrägerier på den inhemska tillverkningsmarknaden.

(4)

Sådana lösningar har tidigare visat sig vara effektiva för att motverka skattefusk inom en sektor där problem att kartlägga och övervaka underleverantörernas verksamhet gör det svårare att driva in mervärdesskatt. Den åtgärd som begäran gäller är därför framför allt att betrakta som ett sätt att förhindra vissa typer av skatteundandragande och skatteflykt inom konfektionssektorn.

(5)

Låga arbetskostnader påverkar lokaliseringen av tillverkningen av konfektionskläder och underleverantörer omlokaliserar därför lätt sin verksamhet från ett land till ett annat. Enligt beslut 2007/740/EG var Konungariket Nederländerna därför skyldiga att övervaka och utvärdera vilken inverkan dessa faktorer har på den avvikande åtgärdens effektivitet och därefter informera kommissionen om detta senast den 31 juli 2009.

(6)

Rapporten visade att förekomsten av bedrägeri har minskat betydligt och att antalet konfektionsföretag som behövt omfattas av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet enligt beslut 2007/740/EG minskat stadigt till följd av den avvikande åtgärden och den internationella marknadsutvecklingen. Följaktligen håller stabiliteten inom konfektionssektorn i Konungariket Nederländerna på att återupprättas.

(7)

För att genomföra processen fullt ut har Konungariket Nederländerna begärt att åtgärden förlängs under en begränsad period och har samtidigt meddelat att ett slutligt beslut om att eventuellt slopa åtgärden kommer att tas under 2011. Avvikelsen bör därför fortsätta att tillämpas till och med den 31 december 2012.

(8)

Om Konungariket Nederländerna skulle överväga ännu en förlängning efter 2012 bör en ny utvärderingsrapport lämnas in till kommissionen tillsammans med ansökan om förlängning, senast den 1 april 2012.

(9)

Den avvikande åtgärden kommer inte att inverka negativt på den del av Europeiska unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt och inte heller påverkar den det mervärdesskattebelopp som tas ut i det slutliga förbrukningsledet.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/24

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 16 november 2009 ansökte Polen om tillstånd att införa en särskild åtgärd som avviker från bestämmelserna om rätten till avdrag för ingående mervärdesskatt på vissa motorfordon i direktiv 2006/112/EG (den särskilda åtgärden).

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Polens ansökan genom en skrivelse av den 14 december 2009. Genom en skrivelse av den 17 december 2009 underrättade kommissionen Polen om att den hade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att handlägga ansökan.

(3)

Polen tillämpar en begränsning av mervärdesskatteavdrag för personbilar. Vissa andra motorfordon än personbilar kan dock, genom sin konstruktion, även användas för både privat och yrkesmässigt bruk.

(4)

En beskattningsbar person som avser att använda ett annat fordon än en personbil för privat bruk och som helt eller delvis har dragit av den ingående mervärdesskatten för inköp, förvärv inom gemenskapen, import, hyra eller leasing av detta fordon ska för närvarande betala utgående mervärdesskatt för denna användning. Det privata bruket är dock svårt för den beskattningsbara personen att exakt fastställa och för skattemyndigheterna att övervaka.

(5)

För att förenkla uppbörden av mervärdesskatt och för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt ansöker Polen om en avvikelse för att begränsa avdragsrätten för mervärdesskatt i fråga om andra motorfordon än personbilar som kan användas för både yrkesmässigt och privat bruk till 60 % av mervärdesskatten för inköp, förvärv inom gemenskapen, import, hyra eller leasing av dessa, upp till högst 6 000 PLN, i syfte att förhindra ett överdrivet avdrag av mervärdesskatt i fråga om lyxbilar, där det är mer sannolikt att de används för privat bruk. Den beskattningsbara personen behöver sedan inte längre betala utgående mervärdesskatt för det privata bruket av fordonet.

(6)

Den särskilda åtgärden bör endast tillämpas på andra motorfordon än personbilar med en maximal lastkapacitet på över 500 kg och en maxvikt på 3,5 ton. Fordon för särskilda syften som vägassistansfordon, likbilar och lastfordon samt fordon för återförsäljning och uthyrning bör inte omfattas av avvikelsen.

(7)

Bemyndigandet bör gälla under en begränsad period och bör därför upphöra att gälla den 31 december 2013. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts fram till den dagen kan man göra en utvärdering av huruvida avvikelsen fortfarande är motiverad.

(8)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

a)

Fordon inköpta för återförsäljning, uthyrning eller leasing.

b)

Fordon som i enlighet med kriterierna i skattebestämmelser kan anses vara i princip avsedda för varutransport.

c)

Fordon för särskilda ändamål.

d)

Fordon som är konstruerade för transport av minst 10 personer inklusive föraren.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/26

(1)

Genom skrivelser som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 19 juni 2009 respektive den 19 november 2009 ansökte Italien och Frankrike om bemyndigande att införa en särskild skatteåtgärd för drift, underhåll och säkerhet i fråga om den nuvarande Col de Tende-tunneln samt för uppförande, drift, underhåll och säkerhet i fråga om en ny tunnel som ska ligga bredvid den nuvarande tunneln (åtgärden).

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen genom skrivelser av den 14 december 2009 övriga medlemsstater om Frankrikes och Italiens ansökningar. Genom skrivelser av den 17 december 2009 underrättade kommissionen Frankrike och Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna handlägga ansökningarna.

(3)

Col de Tende-tunneln är en fast vägförbindelse mellan Frankrike och Italien. Genom ett avtal av den 12 mars 2007 mellan dessa båda medlemsstater utsågs Italien att ansvara för drift, underhåll och säkerhet i fråga om den nuvarande tunneln samt för uppförande, drift, underhåll och säkerhet i fråga om den nya tunneln, där trafiken i motsatt riktning ska gå när tunneln är färdigställd.

(4)

Genom åtgärden kommer hela det nuvarande tunnelområdet och byggarbetsplatsen för den nya tunneln att betraktas som Italiens territorium när det gäller varuleveranser, tillhandahållande av tjänster, gemenskapsinterna förvärv av varor och gemenskapsintern import i samband med uppförandet, driften, underhållet och säkerheten i fråga om de båda tunnlarna. Utan denna åtgärd skulle det enligt territorialprincipen vara nödvändigt att för varje leverans eller tillhandahållande avgöra om platsen för beskattning ligger i Frankrike eller Italien.

(5)

Åtgärden syftar därför till att förenkla förfarandet för uttag av mervärdesskatt på drift, underhåll och säkerhet i fråga om den nuvarande tunneln samt på uppförande, drift, underhåll och säkerhet i fråga om den nya tunneln.

(6)

Avvikelsen har inte någon negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/27

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 23 september 2009 ansökte Rumänien om bemyndigande att införa en särskild åtgärd som avviker från artikel 193 i direktiv 2006/112/EG.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i direktiv 2006/112/EG underrättade kommissionen övriga medlemsstater om Rumäniens ansökan genom skrivelser av den 14 december 2009. Genom en skrivelse av den 17 december 2009 underrättade kommissionen Rumänien om att den hade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att handlägga ansökan.

(3)

Enligt huvudregeln i artikel 193 i direktiv 2006/112/EG ska den beskattningsbara person som levererar varor eller tillhandahåller tjänster betala mervärdesskatten till skattemyndigheterna. Syftet med den avvikelse som Rumänien ansökt om är att mottagaren av varor eller tjänster ska vara skyldig att betala mervärdesskatten i två särskilda typer av fall. Det första fallet gäller beskattningsbara personer som levererar trävaror definierade i enlighet med den nationella lagstiftningen. Det andra fallet gäller varor och/eller tjänster som levereras respektive tillhandahålls av beskattningsbara personer, med undantag för detaljhandlare, som är föremål för ett insolvensförfarande.

(4)

Insolventa företag kan på grund av finansiella svårigheter ofta inte betala mervärdesskatten på sina leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till de behöriga myndigheterna. Mottagaren av sådana varor och tjänster kan däremot i princip dra av mervärdesskatten trots att leverantören inte har betalat denna till de behöriga myndigheterna.

(5)

Eftersom det skulle vara svårt för vissa detaljhandlare att vid försäljningsstället avgöra huruvida deras kunder är beskattningsbara eller ej bör den omvända betalningsskyldigheten inte vara tillämplig på detaljhandlare som är föremål för ett insolvensförfarande.

(6)

Problem uppstår på timmermarknaden i Rumänien också på grund av marknadens och de berörda företagens särskilda karaktär. Marknaden har ett stort antal små företag som det har varit svårt för de rumänska myndigheterna att kontrollera. Den vanligaste formen av skatteundandragande innebär att leverantören utfärdar fakturor för varor eller tjänster som berättigar kunden till skatteavdrag och sedan försvinner utan att betala skatten till de behöriga myndigheterna.

(7)

Genom att utse mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatten vid leverans av trävaror av beskattningsbara personer samt vid leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av sådana beskattningsbara personer, med undantag för detaljhandlare, som är föremål för ett insolvensförfarande, innebär avvikelsen att de svårigheter som förekommit kan undanröjas utan att det skattebelopp som ska betalas påverkas. Därmed förhindras vissa typer av skatteflykt och skatteundandragande.

(8)

Åtgärden står i proportion till de eftersträvade målen eftersom avsikten inte är att den ska tillämpas generellt utan endast på särskilda verksamheter och sektorer där det förekommer avsevärda problem när det gäller skatteuttag, skatteflykt eller skatteundandragande.

(9)

Bemyndigandet bör vara tidsbegränsat fram till och med den 31 december 2013. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts fram till den dagen kan en bedömning göras om avvikelsen fortfarande är motiverad.

(10)

Avvikelsen har ingen negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.

a)

leverans av trävaror av beskattningsbara personer, inbegripet timmer på rot, rundvirke eller kluven ved, brännvirke, timmerprodukter samt kantat eller flisat trä och trä i obearbetat, bearbetat eller halvförädlat skick,

b)

leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av sådana beskattningsbara personer, med undantag för detaljhandlare, som är föremål för ett insolvensförfarande.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/29

(1)

Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionens generalsekretariat den 17 februari 2010 ansökte Lettland om bemyndigande att införa en åtgärd som avviker från artikel 287.10 i momsdirektivet och syftar till att befria från mervärdesskatt beskattningsbara personer vars årsomsättning inte överstiger 50 000 euro (åtgärden). En sådan avvikelse skulle befria dessa beskattningsbara personer från vissa av eller alla de mervärdesskatteskyldigheter som anges i avdelning XI kapitel 2–6 i momsdirektivet.

(2)

I enlighet med artikel 395.2 andra stycket i momsdirektivet har kommissionen underrättat övriga medlemsstater om Lettlands ansökan genom en skrivelse av den 4 maj 2010. Genom en skrivelse av den 7 maj 2010 informerade kommissionen Lettland om att den förfogade över den information som är nödvändig för att bedöma ansökan.

(3)

I enlighet med avdelning XII i momsdirektivet har medlemsstaterna redan en möjlighet att tillämpa en särskild ordning för små företag. Åtgärden avviker från avdelning XII i momsdirektivet endast så till vida att tröskelvärdet för årsomsättning för en beskattningsbar person enligt den särskilda ordningen är högre än det som för närvarande gäller för Lettland enligt artikel 287.10 i momsdirektivet, det vill säga 17 200 euro.

(4)

Ett högre tröskelvärde för den särskilda ordningen kan i betydande utsträckning minska mervärdesskatteskyldigheterna för de minsta företagen, samtidigt som den särskilda ordningen är frivillig för beskattningsbara personer och tillåter företagen att välja att tillämpa de normala mervärdesskattereglerna.

(5)

Enligt kommissionens förslag till direktiv om förenkling av skyldigheter i fråga om mervärdesskatt av den 29 oktober 2004 (2) ska medlemsstaterna få ange en övre gräns för den årsomsättning som berättigar till skattebefrielse på upp till 100 000 euro eller motvärdet av detta i nationell valuta, varvid detta belopp kan anpassas årligen. Lettlands ansökan är förenlig med detta förslag.

(6)

Avvikelsen har ingen inverkan på Europeiska unionens egna medel från mervärdesskatt.

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/30

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/34

30.9.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 256/36