22.7.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/1

RÅDETS DIREKTIV 2010/45/EU

av den 13 juli 2010

om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller regler om fakturering

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 113,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

I rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) fastställs villkor och regler vad avser mervärdesskatt och fakturor för att säkerställa en väl fungerande inre marknad. I enlighet med artikel 237 i det direktivet har kommissionen lagt fram en rapport, där man mot bakgrund av den tekniska utvecklingen identifierar vissa svårigheter i fråga om elektronisk fakturering och där man även identifierar vissa andra områden där mervärdesskattereglerna borde förenklas, så att den inre marknaden kan fungera bättre.

(2)

Med tanke på att redovisningen måste vara tillräckligt utförlig för att medlemsstaterna ska kunna kontrollera varor som flyttas temporärt från en medlemsstat till en annan, bör det klargöras att redovisningen ska innefatta uppgifter om värderingar av varor som flyttas temporärt mellan medlemsstaterna. Vidare bör överföring av varor till en annan medlemsstat i värderingssyfte, för mervärdesskatteändamål, inte betraktas som en leverans av varor.

(3)

Reglerna om mervärdesskattens utkrävbarhet vid gemenskapsinterna varuleveranser och gemenskapsinterna förvärv av varor bör förtydligas för att säkerställa att de uppgifter som lämnas i sammanställningarna blir enhetliga och att informationsutbytet med hjälp av dessa sammanställningar görs så snabbt som möjligt. Vidare är det lämpligt att leveranser av varor från en medlemsstat till en annan som pågår kontinuerligt under längre tid än en kalendermånad anses äga rum vid utgången av varje kalendermånad.

(4)

För att hjälpa små och medelstora företag som har svårt att betala mervärdesskatt till den behöriga myndigheten innan de har fått in betalningen från sina kunder, bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillåta att mervärdesskatt redovisas enligt kontantmetoden, vilken möjliggör för leverantören och tillhandahållaren att betala mervärdesskatt till den behöriga myndigheten när denne får betalt för en leverans eller ett tillhandahållande, vilket också medför att avdragsrätten uppstår när denne betalar för en leverans eller ett tillhandahållande. Därigenom kan medlemsstaterna införa en frivillig ordning baserad på redovisning enligt kontantmetoden som inte får negativa effekter på kassaflödet när det gäller deras intäkter av mervärdesskatt.

(5)	För att skapa rättslig förutsebarhet för företag angående deras faktureringsskyldigheter bör det tydligt anges vilken medlemsstats faktureringsregler som ska gälla.

(6)	För att förbättra den inre marknadens sätt att fungera måste harmoniserade tidsfrister för att utfärda fakturor införas för vissa gränsöverskridande leveranser och tillhandahållanden.

(7)	Vissa krav på vilka uppgifter som ska anges på fakturor bör ändras för att möjliggöra bättre skattekontroll, införa en mer enhetlig behandling av gränsöverskridande och inhemska leveranser eller tillhandahållanden och främja elektronisk fakturering.

(8)

Eftersom elektronisk fakturering kan hjälpa företagen att minska sina kostnader och bli mer konkurrenskraftiga, bör de nuvarande mervärdesskattekraven i fråga om elektronisk fakturering ses över för att undanröja befintliga bördor och hinder för att utnyttja sådan fakturering. Pappersfakturor och elektroniska fakturor bör behandlas lika, och den administrativa bördan för pappersfakturering bör inte öka.

(9)

Likabehandling bör även tillämpas när det gäller skattemyndigheternas befogenheter. Deras kontrollbefogenheter och beskattningsbara personers rättigheter och skyldigheter bör gälla i samma utsträckning oavsett om den beskattningsbara personen väljer att utfärda pappersfakturor eller elektroniska fakturor.

(10)

Fakturorna måste återge verkliga leveranser eller tillhandahållanden och deras äkthet, integritet och läsbarhet bör därför säkerställas. Med hjälp av administrativa kontroller kan tillförlitliga verifieringskedjor mellan fakturor och leveranser eller tillhandahållanden upprättas, och därigenom säkerställs att alla fakturor (oavsett om det gäller pappersfakturor eller elektroniska fakturor) uppfyller dessa krav.

(11)

De elektroniska fakturornas äkthet och integritet kan även säkerställas med hjälp av viss befintlig teknik såsom elektroniskt datautbyte (EDI) och avancerade elektroniska signaturer. Eftersom det finns annan teknik bör det dock inte krävas av beskattningsbara personer att de använder en viss elektronisk faktureringsteknik.

(12)	Det bör klargöras att när en beskattningsbar person lagrar fakturor som han har utfärdat eller mottagit online bör den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas, förutom den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad, ha rätt till åtkomst till dessa fakturor för kontrolländamål.

(13)

Eftersom målen för direktivet i fråga om förenkling, modernisering och harmonisering av reglerna om fakturor med mervärdesskatteuppgifter inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(14)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(15)	Direktiv 2006/112/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2006/112/EG

Direktiv 2006/112/EG ska ändras på följande sätt:

I artikel 17.2 ska led f ersättas med följande:

”f)

Tillhandahållande av en tjänst som utförs för den beskattningsbara personen och innebär att värderingar av eller arbete på varan faktiskt utförs inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten av varan avslutas, förutsatt att varan sedan värderingarna eller arbetet utförts återsänds till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av den ursprungligen avgick.”

I artikel 64 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Leveranser av varor som pågår kontinuerligt under mer än en kalendermånad och där varorna, på de villkor som anges i artikel 138, försänds eller transporteras till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick och varorna levereras undantagna från mervärdesskatt eller överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för dennes rörelses räkning, ska anses äga rum vid utgången av varje kalendermånad till dess att leveransen upphör.

De tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av köparen och som pågår kontinuerligt under en längre period än ett år och inte ger upphov till avräkningar eller betalningar under denna period, ska anses äga rum vid utgången av varje kalenderår till dess att tillhandahållandet upphör.

I vissa fall som inte avses i första och andra styckena får medlemsstaterna föreskriva att leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som pågår kontinuerligt under en viss tidsperiod ska anses äga rum åtminstone med ett års intervall.”

I artikel 66 ska första stycket led c och andra stycket ersättas med följande:

”c)

Om någon faktura inte har utfärdats eller om fakturan utfärdas för sent, inom en angiven tid, dock senast vid utgången av den tidsfrist för utfärdande av fakturor som medlemsstaterna föreskriver i enlighet med artikel 222 andra stycket eller om ingen sådan tidsfrist har föreskrivits av medlemsstaten, inom en angiven period från dagen för den beskattningsgrundande händelsen.

Undantaget i första stycket ska emellertid inte tillämpas på tillhandahållande av tjänster för vilka mervärdesskatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av förvärvaren eller på leveranser eller överföring av varor som avses i artikel 67.”

Artikel 67 ska ersättas med följande:

”Artikel 67

När, på de villkor som anges i artikel 138, varor som försänts eller transporterats till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick levereras undantagna från mervärdesskatt eller varor överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för hans rörelses räkning, ska skatten bli utkrävbar vid utfärdandet av fakturan, eller vid utgången av den tidsfrist som avses i artikel 222 första stycket om ingen faktura har utfärdats vid den tidpunkten.

Artikel 64.1, artikel 64.2 tredje stycket och artikel 65 ska inte tillämpas på leveranser och överföringar av varor som avses i första stycket.”

5.	Artikel 69 ska ersättas med följande: ”Artikel 69 Mervärdesskatten vid gemenskapsinterna förvärv av varor ska bli utkrävbar vid utfärdandet av fakturan, eller vid utgången av den tidsfrist som avses i artikel 222 första stycket om ingen faktura har utfärdats vid den tidpunkten.”

I artikel 91.2 ska andra stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska i stället godta att den senaste växelkurs som offentliggjorts av Europeiska centralbanken vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar används. Omräkning mellan andra valutor än euro ska göras med användande av växelkursen i euro för varje valuta. Medlemsstaterna får kräva att den beskattningsbara personen underrättar dem om att denna möjlighet utnyttjats.

För vissa av de transaktioner som avses i första stycket eller för vissa kategorier av beskattningsbara personer får medlemsstaterna dock fortsätta att tillämpa den omräkningskurs som fastställs i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser för beräkning av tullvärdet.”

Följande artikel ska införas:

”Artikel 167a

Medlemsstaterna får inom ramen för ett frivilligt system föreskriva att avdragsrätten för en beskattningsbar person vars mervärdesskatt endast blir utkrävbar i enlighet med artikel 66 b ska skjutas upp till dess att mervärdesskatten på de varor som levererats eller de tjänster som tillhandahållits till denne har betalats till dennes leverantör eller tillhandahållare.

Medlemsstater som tillämpar det frivilliga system som avses i första stycket ska fastställa ett tröskelvärde för beskattningsbara personer som använder systemet på deras territorium, baserat på den beskattningsbara personens årsomsättning beräknad enligt artikel 288. Det tröskelvärdet får uppgå till högst 500 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta. Medlemsstater får höja detta tröskelvärde till högst 2 000 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta efter att ha samrått med mervärdesskattekommittén. Sådant samråd med mervärdesskattekommittén ska emellertid inte krävas för medlemsstater som den 31 december 2012 tillämpade ett tröskelvärde som överstiger 500 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

Medlemsstaterna ska informera mervärdesskattekommittén om den nationella lagstiftning som antas enligt första stycket.”

Artikel 178 ska ändras på följande sätt:

Led a ska ersättas med följande:

”a)	För avdrag enligt artikel 168 a, avseende leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, ska denne inneha en faktura som utfärdats I enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–6.”

Led c ska ersättas med följande:

”c)

För avdrag enligt artikel 168 c, avseende gemenskapsinterna förvärv av varor, ska denne i den mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250 ange alla de uppgifter som behövs för att beräkna den mervärdesskatt som ska betalas på hans gemenskapsinterna förvärv av varor samt inneha en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–5.”

9.	Artikel 181 ska ersättas med följande: ”Artikel 181 Medlemsstaterna får tillåta en beskattningsbar person som inte innehar en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–5 att göra det avdrag som avses i artikel 168 c för sina gemenskapsinterna förvärv av varor.”

10.

I artikel 197.1 ska led c ersättas med följande:

”c)	Den faktura som har utfärdats av den beskattningsbara person som inte är etablerad i varumottagarens medlemsstat har upprättats i enlighet med kapitel 3 avsnitten 3-5.”

11.	Artikel 217 ska ersättas med följande: ”Artikel 217 I detta direktiv avses med elektronisk faktura en faktura som innehåller den information som krävs enligt detta direktiv och som har utfärdats och mottagits i ett elektroniskt format.”

12.

I avdelning XI kapitel 3 avsnitt 3 ska följande artikel införas:

”Artikel 219a

Utan att det påverkar artiklarna 244–248 ska följande gälla:

1.	Fakturering ska omfattas av de tillämpliga reglerna i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster anses ha gjorts i enlighet med bestämmelserna i avdelning V.

Med avvikelse från punkt 1 ska fakturering omfattas av reglerna i den medlemsstat där leverantören eller tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket leveransen eller tillhandahållandet görs eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, den medlemsstat där leverantören eller tillhandahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas, om

leverantören eller tillhandahållaren är inte etablerad i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster anses ha gjorts i enlighet med bestämmelserna i avdelning V, eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192a, och den person som ska betala mervärdesskatten är den till vilken varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls.

Vid transaktioner då förvärvaren utfärdar fakturan (självfakturering) ska dock punkt 1 tillämpas.

b)	leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster inte anses ha gjorts i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i avdelning V.”

13.

Artikel 220 ska ersättas med följande:

”Artikel 220

1. Varje beskattningsbar person ska se till att en faktura i följande fall utfärdas antingen av honom själv eller av förvärvaren eller, i hans namn och för hans räkning, av en tredje person:

1.	För leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som han gjort till en annan beskattningsbar person eller till en icke beskattningsbar juridisk person.

2.	För sådana leveranser av varor som avses i artikel 33.

3.	För sådana leveranser av varor som utförs i enlighet med villkoren i artikel 138.

4.	För förskottsbetalningar som har gjorts till honom innan en av de leveranser av varor som avses i leden 1 och 2 utförts.

5.	För förskottsbetalningar som har gjorts till honom av en annan beskattningsbar person eller av en icke beskattningsbar juridisk person innan tillhandahållandet av tjänsten har slutförts.

2. Med avvikelse från punkt 1 och utan att artikel 221.2 påverkas ska utfärdande av faktura inte krävas med avseende på tillhandahållanden av tjänster som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 135.1 a–g.”

14.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 220a

1. Medlemsstaterna ska tillåta att beskattningsbara personer utfärdar en förenklad faktura i något av följande fall:

a)	När fakturabeloppet inte överstiger 100 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

b)	När den utfärdade fakturan är en handling eller ett meddelande som betraktas som en faktura enligt artikel 219.

2. Medlemsstaterna ska inte tillåta beskattningsbara personer att utfärda en förenklad faktura om det krävs att fakturor ska utfärdas enligt punkterna 2 och 3 i artikel 220.1 eller om den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192a och mottagaren av varorna eller tjänsterna är betalningsskyldig för mervärdesskatten.”

15.

Artiklarna 221, 222, 223, 224 och 225 ska ersättas med följande:

”Artikel 221

1. Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer skyldigheten att utfärda en faktura med de uppgifter som föreskrivs enligt artiklarna 226 eller 226b för sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som inte avses i artikel 220.1.

2. Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer som etablerat sin verksamhet på deras territorium eller som har ett fast etableringsställe på deras territorium från vilket leveransen eller tillhandahållandet görs en skyldighet att utfärda en faktura med de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 226 eller 226b för sådana tillhandahållanden av tjänster som undantas enligt artikel 135.1 leden a–g som dessa beskattningsbara personer utför på medlemsstaternas territorium eller utanför gemenskapen.

3. Medlemsstaterna får befria beskattningsbara personer från skyldigheten i artikel 220.1 eller artikel 220a att utfärda en faktura för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som dessa utför på medlemsstaternas territorium och som är undantagna från skatteplikt med eller utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet i enlighet med artiklarna 110, 111, 125.1, 127, 128.1, 132, 135.1 h–l, 136, 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 och 380–390b.

Artikel 222

För leveranser av varor som utförs i enlighet med villkoren i artikel 138 eller tillhandahållande av tjänster för vilka förvärvaren ska betala mervärdesskatt enligt artikel 196 ska en faktura utfärdas senast den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

För andra leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster får medlemsstaterna fastställa tidsfrister för beskattningsbara personers utfärdande av fakturor.

Artikel 223

Medlemsstaterna ska tillåta beskattningsbara personer att utfärda samlingsfakturor med uppgifter om flera separata leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster, förutsatt att mervärdesskatten på de leveranser eller tillhandahållanden som nämns i samlingsfakturan blir utkrävbar under samma kalendermånad.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 222 får medlemsstaterna tillåta att samlingsfakturor omfattar leveranser eller tillhandahållanden för vilka mervärdesskatt har blivit utkrävbar under längre tid än en kalendermånad.

Artikel 224

Fakturor får utfärdas av förvärvaren för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person har utfört åt honom, när det finns ett i förväg träffat avtal mellan parterna och på villkor att varje faktura blir föremål för ett förfarande för godkännande av den beskattningsbara person som utför leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster. Medlemsstaterna får kräva att sådana fakturor ska utfärdas i den beskattningsbara personens namn och för hans räkning.

Artikel 225

Medlemsstaterna får uppställa specifika krav för beskattningsbara personer om den tredje person eller förvärvare som utfärdar fakturan är etablerad i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU (3) och förordning (EG) nr 1798/2003 (4)

16.

Artikel 226 ska ändras på följande sätt:

Följande led ska införas:

”7a.	Om mervärdesskatten blir utkrävbar vid tidpunkten för betalningens mottagande i enlighet med artikel 66 b och rätten till avdrag uppkommer när den avdragsgilla skatten blir utkrävbar, uppgiften kontantmetod.”

Följande led ska införas:

”10a	När den förvärvare som mottagit varor eller tjänster utfärdar fakturan i stället för leverantören eller tillhandahållaren, uppgiften självfakturering.”

Led 11 ska ersättas med följande:

”11.	Vid undantag från skatteplikt, en hänvisning till den tillämpliga bestämmelsen i detta direktiv eller till den motsvarande nationella bestämmelsen eller annan uppgift som anger att leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster är undantagna från skatteplikt.”

Följande ska införas som led 11a:

”11a	När förvärvaren är betalningsskyldig för mervärdesskatten, uppgiften omvänd betalningsskyldighet.”

Punkterna 13 och 14 ska ersättas med följande:

”13.	Vid tillämpning av ordningen för beskattning av vinstmarginal för resebyråer, uppgiften vinstmarginalbeskattning för resebyråer.

14.	Vid tillämpning av någon av de särskilda ordningarna för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, uppgiften vinstmarginalbeskattning för begagnade varor, vinstmarginalbeskattning för konstverk respektive vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter.”

17.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 226a

I de fall där fakturan utfärdas av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192a och som gör en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster till en förvärvare som är betalningsskyldig för mervärdesskatten, får den beskattningsbara personen utelämna de uppgifter som avses i leden 8, 9 och 10 i artikel 226 och i stället med hänvisning till de levererade varornas eller tillhandahållna tjänsternas mängd eller omfattning, samt deras art, ange de beskattningsbara belopp som de motsvarar.

Artikel 226b

Vad gäller förenklade fakturor som utfärdas enligt artiklarna 220a, 221.1 och 221.2, ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande uppgifter anges:

a)	Datum för utfärdandet av fakturan.

b)	Uppgifter för identifiering av den beskattningsbara person som levererat varor eller tillhandahållit tjänster.

c)	Uppgifter för identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits.

d)	Det mervärdesskattebelopp som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna detta.

e)	När den utfärdade fakturan är en handling eller ett meddelande som betraktas som en faktura enligt artikel 219, en specifik och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de specifika uppgifter som ändras.

De får inte kräva andra uppgifter på fakturor än dem som avses i artiklarna 226, 227 och 230.”

18.	Artikel 228 ska utgå.

19.

Artikel 230 ska ersättas med följande:

”Artikel 230

Beloppen i fakturorna får uttryckas i vilken valuta som helst, under förutsättning att det mervärdesskattebelopp som ska betalas eller justeras anges i den nationella valutan i medlemsstaten, med användning av den omräkningsmekanism som anges i artikel 91.”

20.	Artikel 231 ska utgå.

21.	Rubriken i avdelning XI kapitel 3 avsnitt 5 ska ersättas med följande:

22.

Artiklarna 232 och 233 ska ersättas med följande:

”Artikel 232

Användning av elektronisk faktura måste godkännas av mottagaren.

Artikel 233

1. Ursprungets äkthet, innehållets integritet och läsbarheten vad gäller en faktura ska, oavsett om det gäller en pappersfaktura eller en elektronisk faktura, säkerställas från tidpunkten för utfärdandet till dess att lagringsperioden löper ut.

Varje beskattningsbar person ska fastställa hur ursprungets äkthet, innehållets integritet och läsbarheten vad gäller fakturan ska säkerställas. Detta kan uppnås med hjälp av administrativa kontroller som skapar en tillförlitlig verifieringskedja mellan en faktura och en leverans eller ett tillhandahållande.

Ursprungets äkthet avser säkerställande av leverantörens eller tillhandahållarens eller fakturautfärdarens identitet.

Innehållets integritet avser att det innehåll som krävs enligt detta direktiv inte har ändrats.

2. Förutom den typ av administrativa kontroller som beskrivs i punkt 1 är följande exempel på teknik som säkerställer ursprungets äkthet och innehållets integritet i fråga om en elektronisk faktura:

en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (5) baserat på ett kvalificerat certifikat och skapat av en säker anordning för skapande av signaturer enligt artikel 2.6 och 2.10 i direktiv 1999/93/EG.

ett elektroniskt datautbyte (EDI) enligt definitionen i artikel 2 i bilaga 1 till kommissionens rekommendation 1994/820/EG av den 19 oktober 1994 om juridiska aspekter på elektroniskt datautbyte (6), när det i avtalet om sådant datautbyte föreskrivs användning av förfaranden som säkerställer ursprungets äkthet och uppgifternas integritet.

23.	Artikel 234 ska utgå.

24.

Artiklarna 235, 236 och 237 ska ersättas med följande:

”Artikel 235

Medlemsstaterna får fastställa särskilda villkor för elektroniska fakturor som utfärdats för varor som levererats eller tjänster som tillhandhållits på deras territorium från ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och förordning (EG) nr 1798/2003.

Artikel 236

I de fall då flera elektroniska fakturor översänds samlat till samma mottagare eller ställs till hans förfogande, behöver de uppgifter som är gemensamma för de olika fakturorna endast anges en gång, när all information är åtkomlig för varje faktura.

Artikel 237

Senast den 31 december 2016 ska kommissionen på grundval av en oberoende ekonomisk undersökning förelägga Europaparlamentet och rådet en allmän utvärderingsrapport om effekterna av de regler om fakturering som gäller från och med den 1 januari 2013 och särskilt om i vilken utsträckning dessa regler har lett till en faktisk minskning av företagens administrativa bördor, åtföljd om nödvändigt av ett lämpligt förslag om ändring av de berörda reglerna.”

25.

Artikel 238 ska ändras på följande sätt:

Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Efter samråd med mervärdesskattekommittén och på villkor som de själva fastställer får medlemsstaterna, när det gäller fakturor för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster, föreskriva att enbart de uppgifter som föreskrivs i artikel 226b ska anges på fakturorna i följande fall:

a)	När fakturan är på ett belopp som överstiger 100 EUR, men inte 400 EUR, eller motsvarande värde i nationell valuta.

b)	När handelsbruket eller administrativ praxis inom den berörda verksamhetsgrenen eller de tekniska förutsättningarna för utfärdande av dessa fakturor gör det svårt att iaktta alla de krav som anges i artiklarna 226 eller 230.”

b)	Punkt 2 ska utgå.

Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Förenklingsåtgärden i punkt 1 får inte tillämpas när det krävs att fakturor utfärdas enligt leden 2 och 3 i artikel 220.1 eller när den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192a och mottagaren av varorna eller tjänsterna är betalningsskyldig för mervärdesskatten.”

26.

Artikel 243 ska ersättas med följande:

”Artikel 243

1. Varje beskattningsbar person ska föra ett register över varor som han har försänt eller transporterat, eller som för hans räkning har försänts eller transporterats, till en bestämmelseort utanför avgångsmedlemsstatens territorium men inom gemenskapen för transaktioner i form av värderingar av eller arbeten på eller tillfälligt bruk av dessa varor enligt artikel 17.2 f, g och h.

2. Varje beskattningsbar person ska föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att göra det möjligt att identifiera varor som försänts till honom från en annan medlemsstat av en beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt i den andra medlemsstaten eller på denna persons vägnar, i samband med tillhandahållande av tjänster i form av värdering av eller arbeten på dessa varor.”

27.	Artikel 246 ska utgå.

28.

Artikel 247.2 och 247.3 ska ersättas med följande:

”2. För att se till att kraven i artikel 233 uppfylls får den medlemsstat som avses i punkt 1 kräva att fakturorna lagras i den form som de ursprungligen översändes eller ställdes till förfogande i, oavsett om detta skedde i pappersform eller elektroniskt. Om fakturorna lagras elektroniskt får medlemsstaten dessutom kräva att de uppgifter som säkerställer ursprungets äkthet och innehållets integritet hos fakturan, i enlighet med artikel 233, också ska lagras elektroniskt.

3. Den medlemsstat som avses i punkt 1 får uppställa särskilda villkor som förbjuder eller begränsar lagring av fakturorna i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och i förordning (EG) nr 1798/2003 eller om den rätt till åtkomst på elektronisk väg, nedladdning och användning som avses i artikel 249.”

29.

I avdelning XI kapitel 4 avsnitt 3 ska följande artikel införas:

”Artikel 248a

För kontrolländamål och vad gäller fakturor som avser leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster på deras territorium och fakturor som mottas av beskattningsbara personer som är etablerade på deras territorium, får medlemsstaterna, i fråga om vissa beskattningsbara personer eller i vissa fall kräva översättning till deras officiella språk. Medlemsstaterna får emellertid inte införa något allmänt krav på att fakturorna ska översättas.”

30.

Artikel 249 ska ersättas med följande:

”Artikel 249

När en beskattningsbar person lagrar fakturor som denne utfärdar eller mottar på sådan elektronisk väg som säkerställer åtkomst online till uppgifterna, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad samt, när mervärdesskatten ska betalas i en annan medlemsstat, de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten, ha rätt att för kontrolländamål få åtkomst till, ladda ned och använda dessa fakturor.”

31.	I artikel 272.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna får inte befria de beskattningsbara personer som avses i led b i första stycket från faktureringsskyldigheterna enligt kapitel 3 avsnitten 3–6 och kapitel 4 avsnitt 3.”

Artikel 2

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2012 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2013.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2010.

På rådets vägnar

D. REYNDERS

Ordförande

(1) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.

(2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(3) Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010, s. 1).

(4) Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt (EUT L 264, 15.10.2003, s. 1).”;

(5) EUT L 13, 19.1.2000, s. 12.

(6) EGT L 338, 28.12.1994, s. 98.”;

22.7.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/9

RÅDETS FÖRORDNING (EURATOM) nr 647/2010

av den 13 juli 2010

om unionens ekonomiska stöd till avvecklingen av enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien (Kozloduj-programmet)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 203,

med beaktande av Bulgariens begäran om ytterligare finansiering,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Under anslutningsförhandlingarna 2005 gick Bulgarien med på att stänga enheterna 1 och 2 samt 3 och 4 i kärnkraftverket Kozloduj senast den 31 december 2002 respektive den 31 december 2006 och att därefter avveckla dessa enheter. Europeiska unionen har förklarat sig vara villig att fram till 2009 ge fortsatt ekonomiskt stöd till Bulgariens avvecklingsverksamhet som en förlängning av föranslutningsstödet inom ramen för Phareprogrammet.

(2)

Med anledning av Bulgariens åtagande att stänga enheterna 3 och 4 i kärnkraftverket Kozloduj, inrättades genom artikel 30 i akten om villkoren för Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning (nedan kallad 2005 års anslutningsakt) ett stödprogram (nedan kallat Kozloduj-programmet) med en budget på 210 miljoner EUR för perioden 2007–2009. I programmet ingick stöd för att täcka kapacitetsförlusten till följd av stängningen av kärnkraftverket Kozloduj.

(3)	Internationella avvecklingsfonder som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) har funnits under ett antal år. Unionen är fondernas viktigaste bidragsgivare.

(4)

Unionen är medveten om de insatser och goda framsteg som Bulgarien har gjort med förberedelsefasen för avvecklingen inom ramen för Kozloduj-programmet, där de unionsmedel som anslagits fram till och med 2009 har använts; likaså inser unionen behovet av ytterligare ekonomiskt stöd efter 2009 för att man ska kunna fortsätta med den konkreta nedmonteringen i enlighet med 2005 års anslutningsakt, samtidigt som man tillämpar de högsta säkerhetsnormerna.

(5)

Det är också viktigt att använda kärnkraftverket Kozlodujs egna resurser, eftersom man därigenom bibehåller den nödvändiga expertisen, förbättrar sakkunskapen och kompetensen och samtidigt lindrar de sociala och ekonomiska följderna av den tidigarelagda stängningen genom att sysselsätta personal från det stängda kärnkraftverket. Fortsatt ekonomiskt stöd är därför viktigt för att nödvändiga säkerhets-, hälso- och miljönormer ska kunna upprätthållas.

(6)	Unionen inser också behovet av ekonomiskt stöd för att man ska kunna fortsätta lindringsåtgärderna inom energisektorn med tanke på den omfattande kapacitetsförlusten till följd av kärnkraftsenheternas stängning, och de följder för regionens försörjningstrygghet som detta medför.

(7)	Unionen inser behovet av att lindra effekterna av de ökade miljöskador och utsläpp som uppstått på grund av att ersättningskapaciteten mestadels genererats genom en ökad användning av brunkolskraftverk.

(8)	Under perioden 2010–2013 bör därför ett belopp på 300 miljoner EUR avsättas i unionens allmänna budget för finansieringen av avvecklingen av kärnkraftverket Kozloduj.

(9)

Anslagen i unionens allmänna budget för avveckling bör inte leda till snedvridning av konkurrensen för energiförsörjningsföretag på unionens energimarknad. Dessa anslag bör även användas för att finansiera åtgärder för energieffektivitet och energisparande i linje med regelverket samt bestämmelserna för den gemensamma europeiska energimarknadens funktion.

(10)	Det ekonomiska stödet bör även fortsättningsvis få göras tillgängligt som ett unionsbidrag till den internationella stödfond för avvecklingen av Kozloduj som förvaltas av EBRD.

(11)

EBRD har bland annat till uppgift att förvalta de offentliga medel som har anslagits till programmen för avveckling av de enheter vid kärnkraftverk som omfattades av anslutningsrelaterade avtal om stängning. EBRD följer upp programmens ekonomiska förvaltning för att se till att de offentliga medlen används på bästa möjliga sätt. EBRD har dessutom budgetuppgifter som kommissionen har anförtrott den i enlighet med kraven i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (2) (budgetförordningen).

(12)

För att garantera största möjliga effektivitet och minimera de eventuella konsekvenserna för miljön bör bästa tillgängliga tekniska expertis användas vid avvecklingen av enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj, med vederbörlig hänsyn tagen till vilken typ av enheter som ska stängas och de tekniska specifikationer som gäller för dem.

(13)	Avvecklingen av kärnkraftverket Kozloduj kommer att ske i enlighet med relevant miljölagstiftning, särskilt rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (3).

(14)	Principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller de anslagna medlen bör säkras genom utvärdering av och effektivitetsrevisioner för de program som tidigare finansierats.

(15)

Ett finansiellt referensbelopp enligt punkt 38 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (4) bör införas i denna förordning för hela den tid som Kozloduj-programmet pågår, utan att detta påverkar budgetmyndighetens befogenheter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(16)	För antagandet av de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör kommissionen bistås av den kommitté som inrättats i enlighet med rådets förordning (Euratom) nr 549/2007 (5).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I denna förordning fastställs ett program (nedan kallat Kozloduj-programmet) med detaljerade genomförandebestämmelser för unionens ekonomiska bidrag till det fortsatta arbetet med avvecklingen av enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien och till hanteringen av följderna för miljön, ekonomin och försörjningstryggheten i regionen av den tidiga stängningen av dessa enheter.

Artikel 2

Syftet med unionens bidrag till Kozloduj-programmet är att ekonomiskt stödja

—	åtgärder inom ramen för avvecklingen av kärnkraftverket Kozloduj,

—	åtgärder för miljöuppgradering i linje med regelverket och för modernisering av den konventionella produktionskapaciteten i syfte att ersätta produktionskapaciteten för de fyra reaktorerna vid kärnkraftverket, och

—

andra åtgärder som följer av beslutet att stänga och avveckla kärnkraftverket och som bidrar till den nödvändiga omstruktureringen, miljöuppgraderingen och moderniseringen av energiproduktionen och överförings- och distributionssektorerna i Bulgarien samt till att förbättra försörjningstryggheten och energieffektiviteten i Bulgarien.

Artikel 3

1. Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av Kozloduj-programmet för perioden 1 januari 2010–31 december 2013 ska vara 300 miljoner EUR.

2. De årliga anslagen ska beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetramen.

3. Anslagen för Kozloduj-programmet kan ses över under perioden 1 januari 2010–31 december 2013 för att man ska kunna ta hänsyn till gjorda framsteg under programmets genomförande och för att man ska kunna se till att programplanering och av resurstilldelning grundas på faktiska betalningsbehov och faktisk absorberingskapacitet.

Artikel 4

Som en förlängning av vad som har fastställts i 2005 års anslutningsakt kan bidraget för vissa åtgärder uppgå till upp till 100 % av de sammanlagda utgifterna. Allt bör göras för att fortsätta den medfinansieringspraxis som etablerades under föranslutningsstödet och stödet under perioden 2007–2009 till Bulgariens avvecklingssträvanden samt för att allt efter behov attrahera medfinansiering från andra källor.

Artikel 5

1. Ekonomiskt stöd till åtgärder inom ramen för Kozloduj-programmet ska ställas till förfogande i form av unionsbidrag till den internationella stödfonden för avveckling av Kozloduj, som förvaltas av EBRD, i överensstämmelse med artikel 53d i budgetförordningen.

2. Åtgärder inom ramen för Kozloduj-programmet ska antas i enlighet med artikel 8.2.

Artikel 6

1. Kommissionen får, antingen direkt genom sina anställda eller genom någon annan behörig organisation som den valt, utföra en revision av hur stödet har använts. Revisionen får utföras under hela löptiden för avtalet mellan unionen och EBRD om att tillhandahålla unionsmedel till den internationella stödfonden för avveckling av Kozloduj samt under fem år efter dagen för utbetalning av den sista bidragsdelen. I förekommande fall kan revisionens resultat leda till att kommissionen beslutar om återkrav.

2. Kommissionens personal och extern personal med bemyndigande från kommissionen ska ges lämpligt tillträde, särskilt till mottagarens kontorslokaler och till alla upplysningar, även i elektronisk form, som behövs för att utföra revisionen. I revisionen ska också ingå en undersökning av vilket skede som nåtts i utfärdandet av tillstånd för avvecklingen.

Revisionsrätten och Europaparlamentet ska ha samma rättigheter som kommissionen, särskilt när det gäller tillträde.

För att skydda unionens finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) även utföra kontroller och inspektioner på plats avseende Kozloduj-programmet i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (6).

3. När det gäller de unionsåtgärder som finansieras genom denna förordning ska med uttrycket oegentligheter enligt artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (7) avses varje överträdelse av en bestämmelse i unionsrätten eller varje åsidosättande av en avtalsenlig skyldighet som är följden av en ekonomisk aktörs handling eller underlåtenhet och som har lett till eller skulle kunna leda till en negativ ekonomisk effekt för unionens allmänna budget eller de budgetar som unionen förvaltar genom en otillbörlig utgift eller för budgetar som andra internationella organisationer förvaltar för unionens eller gemenskapens räkning.

4. Avtalen mellan unionen och EBRD om tillhandahållande av unionsmedel för den internationella stödfonden för avveckling av Kozloduj ska innehålla lämpliga bestämmelser för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier, korruption och andra oegentligheter och för att ge kommissionen, Olaf och revisionsrätten möjlighet att utföra kontroller på plats.

Artikel 7

Kommissionen ska se till att denna förordning tillämpas och ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska göra en översyn i enlighet med artikel 3.3.

Artikel 8

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 8.1 i förordning (Euratom) nr 549/2007.

2. När det hänvisas till denna punkt ska förfarandet i artikel 8.2 i förordning (Euratom) nr 549/2007 tillämpas.

Artikel 9

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2010.

På rådets vägnar

D. REYNDERS

Ordförande

(1) Yttrande av den 20 maj 2010 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(3) EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.

(4) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(5) Rådets förordning (Euratom) nr 549/2007 av den 14 maj 2007 om genomförande av protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien till akten om villkoren för Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (EUT L 131, 23.5.2007, s. 1).

(6) EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

(7) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

22.7.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/12

RÅDETS BESLUT

av den 12 juli 2010

om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad

(2010/405/EU)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 329.1,

med beaktande av de framställningar som har gjorts av Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Lettland, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Malta, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Rumänien och Republiken Slovenien,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och

av följande skäl:

(1)

Unionen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att möjliggöra ett gradvis inrättande av ett sådant område ska unionen anta åtgärder om rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, särskilt när detta är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl.

(2)	Enligt artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska dessa åtgärder inbegripa främjande av förenlighet mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter, inklusive åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder.

(3)	Den 17 juli 2006 antog kommissionen ett förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2201/2003 ifråga om domstols behörighet och om införande av bestämmelser om tillämplig lag i äktenskapsmål (nedan kallad den föreslagna förordningen).

(4)

Vid sitt möte den 5 och 6 juni 2008 antog rådet politiska riktlinjer, vari det konstaterades att det inte fanns något enhälligt stöd för att gå vidare med den föreslagna förordningen och att oöverstigliga svårigheter gjorde det omöjligt att nå enhällighet vare sig då eller inom en överskådlig framtid. Rådet slog fast att målen i den förslagna förordningen inte kunde uppnås inom rimlig tid med tillämpning av relevanta bestämmelser i fördragen.

(5)

I denna situation riktade Grekland, Spanien, Italien, Luxemburg, Ungern, Österrike, Rumänien och Slovenien, genom skrivelser av den 28 juli 2008, en begäran till kommissionen vari de tillkännagav sin avsikt att sinsemellan upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag i äktenskapsmål, och uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag till rådet för detta ändamål. Bulgarien vände sig till kommissionen med en identisk begäran genom en skrivelse av den 12 augusti 2008. Frankrike anslöt sig med en egen begäran genom en skrivelse av den 12 januari 2009, Tyskland genom en skrivelse av den 15 april 2010, Belgien genom en skrivelse av den 22 april 2010, Lettland genom en skrivelse av den 17 maj 2010, Malta genom en skrivelse av den 31 maj 2010 och Portugal under rådets möte den 4 juni 2010. Den 3 mars 2010 drog Grekland tillbaka sin begäran. Sammanlagt har fjorton medlemsstater begärt fördjupat samarbete.

(6)

Det fördjupade samarbetet bör leda till en tydlig och samlad rättslig ram för äktenskapsskillnad och hemskillnad i de deltagande medlemsstaterna, garantera medborgarna ändamålsenliga lösningar när det gäller rättssäkerhet, förutsebarhet och flexibilitet samt bidra till att förebygga ”kapplöpning till domstol”.

(7)	Villkoren i artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen och i artiklarna 326 och 329 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är uppfyllda.

(8)	Området för fördjupat samarbete, nämligen tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad, hör enligt artikel 81.2 c och artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt till de områden som omfattas av fördragen.

(9)	Villkoret i artikel 20.2 i fördraget om Europeiska unionen om att fördjupat samarbete ska vara en sista utväg är uppfyllt genom att rådet i juni 2008 fastställde att den föreslagna förordningens mål inte kan uppnås inom rimlig tid av hela unionen.

(10)

Ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad syftar till att utveckla ett rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, byggt på principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden, och till att säkerställa förenlighet mellan tillämpliga bestämmelser i medlemsstaterna om lagkonflikter. Det främjar således unionens mål, skyddar dess intressen och stärker dess integration, i enlighet med artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionen.

(11)

Ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad är förenligt med fördragen och unionsrätten, och inverkar inte negativt på den inre marknaden eller den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Det innebär inte något hinder eller någon diskriminering i handeln mellan medlemsstaterna och leder inte till snedvridning av konkurrensen dem emellan.

(12)

Ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad respekterar de icke deltagande medlemsstaternas befogenheter, rättigheter och skyldigheter. De gemensamma lagvalsreglerna i de deltagande medlemsstaterna påverkar inte reglerna i de icke deltagande medlemsstaterna. Domstolarna i de icke deltagande medlemsstaterna bör fortsätta att tillämpa sina befintliga lagvalsregler för att fastställa tillämplig lag för äktenskapsskillnad eller hemskillnad.

(13)	Ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad är förenligt med unionsrättens bestämmelser om civilrättsligt samarbete, i synnerhet eftersom ett fördjupat samarbete inte påverkar det befintliga regelverket.

(14)	Detta beslut respekterar de rättigheter, principer och friheter som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21.

(15)	Det fördjupade samarbetet om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad är vid varje tidpunkt öppet för alla medlemsstater, i enlighet med artikel 328 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Lettland, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Malta, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Rumänien och Republiken Slovenien bemyndigas härmed att sinsemellan upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad genom att tillämpa relevanta bestämmelser i fördragen.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 12 juli 2010.

På rådets vägnar

S. LARUELLE

Ordförande

22.7.2010

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/19

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 19 juli 2010

om gemensamma säkerhetsmål enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG

[delgivet med nr K(2010) 4889]

(Text av betydelse för EES)

(2010/409/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (1), särskilt artikel 7,

med beaktande av Europeiska järnvägsbyråns rekommendation om den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål, som sändes till kommissionen den 18 september 2009, och

av följande skäl:

(1)

Enligt direktiv 2004/49/EG bör gemensamma säkerhetsmål införas stegvis så att en hög säkerhetsnivå kan upprätthållas och, när det är nödvändigt och praktiskt genomförbart, förbättras. De bör tillhandahålla hjälpmedel för bedömning av säkerhetsnivån och operatörernas säkerhetsresultat, såväl på unionsnivå som i de enskilda medlemsstaterna.

(2)

I artikel 3 e i direktiv 2004/49/EG definieras gemensamma säkerhetsmål som den lägsta säkerhetsnivå som måste uppnås för olika delar av järnvägssystemet (som system för konventionell trafik, höghastighetstrafik, längre järnvägstunnlar eller linjer som enbart används för godstrafik) och för systemet i dess helhet, uttryckt i kriterier för en acceptabel risknivå. I skäl 7 i kommissionens beslut 2009/460/EG av den 5 juni 2009 om antagande av en gemensam säkerhetsmetod för bedömning av uppnåendet av säkerhetsmål, i enlighet med artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (2), sägs det att det till följd av bristen på harmoniserade och tillförlitliga uppgifter om säkerhetsnivåer i delar i de järnvägssystem som är i drift i olika medlemsstater, inte är möjligt att genomföra utvecklingen av den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål för delar av järnvägssystemet (som system för konventionell trafik, höghastighetstrafik, längre järnvägstunnlar eller linjer som enbart används för godstrafik).

(3)

I artikel 7.3 i direktiv 2004/49/EG föreskrivs att den första uppsättningen förslag till gemensamma säkerhetsmål ska bygga på en utvärdering av befintliga mål och befintlig säkerhetsnivå i medlemsstaterna. Enligt den metod som fastställs i beslut 2009/460/EG ska den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål baseras på nationella referensvärden. De har beräknats på grundval av ett antal uppgifter baserade på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003 av den 16 december 2002 om järnvägstransportstatistik (3) och tillhandahölls av Eurostat den 6 mars 2009 för perioden 2004–2007. Inom varje järnvägsriskkategori ska den högsta tolerabla risknivån för en medlemsstat vara 1. det nationella referensvärdet om detta värde är lika med eller lägre än motsvarande gemensamma säkerhetsmål eller 2. det gemensamma säkerhetsmålet om det nationella referensvärdet är högre än motsvarande gemensamma säkerhetsmål, i enlighet med avsnitt 3 i bilagan till beslut 2009/460/EG.

(4)	Den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål bör betraktas som ett första steg i ett förfarande. En harmoniserad och öppen ram inrättas genom denna första uppsättning mål som gör det möjligt att övervaka och garantera säkerhetsnivån för de europeiska järnvägssystemen.

(5)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 27.1 i direktiv 2004/49/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och definitioner

I detta beslut fastställs värdena för den första uppsättningen av gemensamma säkerhetsmål baserade på nationella referensvärden i enlighet med artikel 7.3 i direktiv 2004/49/EG och enligt den metod som fastställs i beslut 2009/460/EG.

I detta beslut ska definitionerna i direktiv 2004/49/EG, förordning (EG) nr 91/2003 och beslut 2009/460/EG gälla.

Artikel 2

Nationella referensvärden

De nationella referensvärdena för olika medlemsstater och de olika riskkategorierna fastställs i kapitel 1 avsnitt 1.1–1.6 i bilagan.

Artikel 3

Gemensamma säkerhetsmål

Den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål för de olika riskkategorierna fastställs i kapitel 2 i bilagan.

Artikel 4

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 19 juli 2010.

På kommissionens vägnar

Siim KALLAS

Vice ordförande

(1) EUT L 164, 30.4.2004, s. 44.

(2) EUT L 150, 13.6.2009, s. 11.

(3) EGT L 14, 21.1.2003, s. 1.

BILAGA

1. Nationella referensvärden (NRV)

1.1 Nationella referensvärden avseende risker för passagerare (NRV 1.1 och NRV 1.2)

Medlemsstat	NRV 1.1 (× 10– 9) (1)	NRV 1.2 (× 10-– 9) (2)
Belgien (BE)	53,60	0,456
Bulgarien (BG)	250,00	2,01
Tjeckien (CZ)	40,60	0,688
Danmark (DK)	7,55	0,0903
Tyskland (DE)	10,90	0,11
Estland (EE)	50,20	0,426
Irland (IE)	6,22	0,0623
Grekland (EL)	54,00	0,485
Spanien (ES)	40,90	0,391
Frankrike (FR)	21,90	0,109
Italien (IT)	55,00	0,363
Lettland (LV)	50,20	0,426
Litauen (LT)	88,60	0,683
Luxemburg (LU)	28,80	0,225
Ungern (HU)	250,00	2,01
Nederländerna (NL)	11,70	0,0941
Österrike (AT)	29,00	0,335
Polen (PL)	127,00	0,939
Portugal (PT)	33,90	0,267
Rumänien (RO)	250,00	2,01
Slovenien (SI)	11,80	0,175
Slovakien (SK)	17,70	0,275
Finland (FI)	26,80	0,248
Sverige (SE)	5,70	0,0557
Storbritannien (UK)	6,22	0,0623
Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i () respektive () i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

1.2 Nationella referensvärden avseende risker för anställda (NRV 2)

Medlemsstat	NRV 2 (× 10– 9) (3)
Belgien (BE)	21,10
Bulgarien (BG)	11,00
Tjeckien (CZ)	17,40
Danmark (DK)	9,10
Tyskland (DE)	13,30
Estland (EE)	17,00
Irland (IE)	8,33
Grekland (EL)	77,90
Spanien (ES)	8,33
Frankrike (FR)	6,68
Italien (IT)	22,50
Lettland (LV)	55,10
Litauen (LT)	36,90
Luxemburg (LU)	13,70
Ungern (HU)	11,90
Nederländerna (NL)	6,69
Österrike (AT)	25,40
Polen (PL)	18,60
Portugal (PT)	76,00
Rumänien (RO)	11,00
Slovenien (SI)	31,00
Slovakien (SK)	1,50
Finland (FI)	8,28
Sverige (SE)	3,76
Storbritannien (UK)	8,33
Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

1.3 Nationella referensvärden avseende plankorsningstrafikanter (NRV 3.1 och NRV 3.2)

Medlemsstat	NRV 3.1 (× 10– 9) (4)	NRV 3.2 (5)
Belgien (BE)	143,0	I.u.
Bulgarien (BG)	124,0	I.u.
Tjeckien (CZ)	302,0	I.u.
Danmark (DK)	55,9	I.u.
Tyskland (DE)	69,9	I.u.
Estland (EE)	168,0	I.u.
Irland (IE)	31,4	I.u.
Grekland (EL)	743,0	I.u.
Spanien (ES)	131,0	I.u.
Frankrike (FR)	78,9	I.u.
Italien (IT)	50,7	I.u.
Lettland (LV)	240,0	I.u.
Litauen (LT)	530,0	I.u.
Luxemburg (LU)	97,3	I.u.
Ungern (HU)	244,0	I.u.
Nederländerna (NL)	128,0	I.u.
Österrike (AT)	181,0	I.u.
Polen (PL)	264,0	I.u.
Portugal (PT)	508,0	I.u.
Rumänien (RO)	124,0	I.u.
Slovenien (SI)	365,0	I.u.
Slovakien (SK)	249,0	I.u.
Finland (FI)	151,0	I.u.
Sverige (SE)	74,2	I.u.
Storbritannien (UK)	23,0	I.u.
Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i () respektive () i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

1.4 Nationella referensvärden för personer som definieras som ”övriga” (NRV 4)

Medlemsstat	NRV 4 (× 10– 9) (6)
Belgien (BE)	1,90
Bulgarien (BG)	6,45
Tjeckien (CZ)	5,28
Danmark (DK)	10,30
Tyskland (DE)	4,41
Estland (EE)	18,50
Irland (IE)	6,98
Grekland (EL)	6,45
Spanien (ES)	4,93
Frankrike (FR)	6,98
Italien (IT)	6,98
Lettland (LV)	18,50
Litauen (LT)	18,50
Luxemburg (LU)	4,43
Ungern (HU)	6,45
Nederländerna (NL)	3,16
Österrike (AT)	14,20
Polen (PL)	18,50
Portugal (PT)	4,93
Rumänien (RO)	6,45
Slovenien (SI)	7,14
Slovakien (SK)	5,28
Finland (FI)	10,30
Sverige (SE)	10,30
Storbritannien (UK)	6,98

1.5 Nationella referensvärden avseende obehöriga personer på järnvägsspåret (NRV 5)

Medlemsstat	NRV 5 (× 10– 9) (7)
Belgien (BE)	75,5
Bulgarien (BG)	190,0
Tjeckien (CZ)	657,0
Danmark (DK)	134,0
Tyskland (DE)	106,0
Estland (EE)	1 850,0
Irland (IE)	94,7
Grekland (EL)	906,0
Spanien (ES)	184,0
Frankrike (FR)	69,7
Italien (IT)	122,0
Lettland (LV)	1 520,0
Litauen (LT)	2 030,0
Luxemburg (LU)	83,7
Ungern (HU)	534,0
Nederländerna (NL)	28,2
Österrike (AT)	117,0
Polen (PL)	1 110,0
Portugal (PT)	948,0
Rumänien (RO)	190,0
Slovenien (SI)	273,0
Slovakien (SK)	477,0
Finland (FI)	294,0
Sverige (SE)	98,1
Storbritannien (UK)	94,7

1.6 Nationella referensvärden avseende risk för samhället (NRV 6)

Medlemsstat	NRV 6 (× 10– 9) (8)
Belgien (BE)	273,0
Bulgarien (BG)	364,0
Tjeckien (CZ)	1 010,0
Danmark (DK)	218,0
Tyskland (DE)	206,0
Estland (EE)	2 320,0
Irland (IE)	131,0
Grekland (EL)	1 820,0
Spanien (ES)	351,0
Frankrike (FR)	179,0
Italien (IT)	235,0
Lettland (LV)	1 850,0
Litauen (LT)	2 510,0
Luxemburg (LU)	219,0
Ungern (HU)	1 000,0
Nederländerna (NL)	166,0
Österrike (AT)	354,0
Polen (PL)	1 530,0
Portugal (PT)	1 510,0
Rumänien (RO)	364,0
Slovenien (SI)	697,0
Slovakien (SK)	740,0
Finland (FI)	461,0
Sverige (SE)	188,0
Storbritannien (UK)	131,0
Med det sammanlagda antal dödolyckor och vägda allvarliga personskador avses här summan av alla dödsolyckor och vägda allvarliga personskador som beaktas vid beräkning av alla övriga nationella referensvärden.

2. Fastställda värden för den första uppsättningen gemensamma säkerhetsmål (CST)

Riskkategori	CST 1.1 (× 10– 9)		Måttenheter
Risker för passagerare	CST 1.1	250,0	Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (passagerare) per år till följd av betydande olyckor / antal persontågkilometer per år
Risker för passagerare	CST 1.2	2,01	Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (passagerare) per år till följd av betydande olyckor / antal passagerarkilometer per år
Risker för anställda	CST 2	77,9	Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (anställda) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år
Risker för plankorsningstrafikanter	CST 3.1	743,0	Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (plankorsningstrafikanter) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år
Risker för plankorsningstrafikanter	CST 3.2	I.u. (9)	Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (plankorsningstrafikanter) per år till följd av betydande olyckor / [(antal tågkilometer per år × antal plankorsningar) / spårkilometer]
Risker för övriga	CST 4	18,5	Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (personer i kategorin ”övriga”) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år
Risker för obehöriga personer på järnvägsområdet	CST 5	2 030,0	Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (obehöriga personer på järnvägsområdet) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år
Risker för samhället som helhet	CST 6	2 510,0	Sammanlagt antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år

(1) NRV 1.1 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (passagerare) per år till följd av betydande järnvägsolyckor / antal persontågkilometer per år. Persontågkilometer avser i detta sammanhang den trafikenhet som enbart rör persontåg.

(2) NRV 1.2 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador per år till följd av betydande olyckor / antal passagerarkilometer per år.

Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i () respektive () i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

(3) NRV 2 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (anställda) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år.

Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

(4) NRV 3.1 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (plankorsningstrafikanter) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år.

(5) NRV 3.2 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (plankorsningstrafikanter) per år till följd av betydande olyckor / [(antal tågkilometer per år × antal plankorsningar) / spårkilometer]. Uppgifterna om antalet plankorsningar och spårkilometer var inte fullt tillförlitliga vid tidpunkten för datainhämtningen (de flesta medlemsstaterna har rapporterat uppgifter i linjekilometer i stället för spårkilometer).

Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i () respektive () i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

(6) NRV 4 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (personer i kategorin ”övriga”) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år. Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

(7) NRV 5 uttryckt i: Antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador (obehöriga personer på järnvägsområdet) per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år. Antalet dödsolyckor och vägda allvarliga personskador anges i enlighet med definitionen i artikel 3 d i beslut 2009/460/EG.

(8) NRV 6 uttryckt i: Sammanlagt antal dödsolyckor och vägda allvarliga personskador per år till följd av betydande olyckor / antal tågkilometer per år.

Med det sammanlagda antal dödolyckor och vägda allvarliga personskador avses här summan av alla dödsolyckor och vägda allvarliga personskador som beaktas vid beräkning av alla övriga nationella referensvärden.

(9) De uppgifter om antalet plankorsningar och spårkilometer som är nödvändiga för att beräkna detta gemensamma säkerhetsmål var inte fullt tillförlitliga vid tidpunkten för datainhämtningen (de flesta medlemsstaterna har rapporterat uppgifter i linjekilometer i stället för spårkilometer osv.).

		ISSN 1725-2628 doi:10.3000/17252628.L_2010.189.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 189

Svensk utgåva	Lagstiftning	53 årgången 22 juli 2010

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		DIREKTIV
	*	Rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller regler om fakturering	1

	II Icke-lagstiftningsakter
	FÖRORDNINGAR
*	Rådets förordning (Euratom) nr 647/2010 av den 13 juli 2010 om unionens ekonomiska stöd till avvecklingen av enheterna 1–4 i kärnkraftverket Kozloduj i Bulgarien (Kozloduj-programmet)	9
	BESLUT
	2010/405/EU
*	Rådets beslut av den 12 juli 2010 om bemyndigande att upprätta ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad	12
	2010/406/EU
*	Rådets beslut av den 12 juli 2010 om tilldelning av medel som har frigjorts från projekt inom ramen för nionde och tidigare Europeiska utvecklingsfonder (EUF) i syfte att täcka behov hos de mest utsatta befolkningsgrupperna i Sudan	14
	2010/407/EU
*	Rådets beslut av den 13 juli 2010 om förekomsten av ett alltför stort underskott i Danmark	15
	2010/408/EU
*	Rådets beslut av den 13 juli 2010 om förekomsten av ett alltför stort underskott i Finland	17
	2010/409/EU
*	Kommissionens beslut av den 19 juli 2010 om gemensamma säkerhetsmål enligt artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG [delgivet med nr K(2010) 4889] ( 1 )	19

		Rättelser
	*	Rättelse till Europaparlamentets och rådets beslut nr 388/2010/EU av den 7 juli 2010 om makroekonomiskt stöd till Ukraina (EUT L 179 av den 14.7.2010)	28